Utdelningar, ökningar, kvartalets utveckling, lyxsektorn samt intervju med Svolders vd

När jag övergick från en mer renodlad värdeinvesteringsstrategi till en som är mer fokuserad på utdelningar sommaren 2015 var min förhoppning och ambition att utdelningar i form av ett sorts passivt kassaflöde en dag skulle täcka alla mina fasta utgifter. Såklart fanns en dröm om att de även skulle täcka de mer epikureiska drifterna, men det var aldrig min ambition eller mitt mål, utan enbart en dröm/önskan. Jag har mer eller mindre alltid, sedan unga gymnasieår, tvivlat på att pappa staten ska ta hand om mig och mina nära när jag blir sjuk, äldre eller dylikt. Det må låta hemskt, men jag är kluven till välfärdssystemets upplägg, dit såklart pensionen tillhör. Om detta har jag redan skrivit spaltmeter, men en kortfattad version blir likt nedan.

Färre som arbetar tillsammans med en ökad äldre befolkning betyder att mer skattetryck läggs på de som har ett förvärvsarbete. Addera till detta att födelsetalen, över en längre tid, är i en sjunkande trend samt att det blir svårare att svårare att slå sig in på arbetsmarknaden så betyder det att mycket tyngd läggs på de som dagligen traskar iväg till jobbet. Utöver detta kommer artificiell intelligens ta över flera jobb och så länge nämnda inte förmår att skapa en ökad BNP betyder det att det för AB Sverige mer är en förlust än en vinst. Sedan hjälper det ju inte saken att Alecta dribblar bort befolkningens pensionspengar på sina äventyr i dels amerikanska nischbanker, dels i fastigheter (Heimstaden). 

Oroligheter i form av gängkriminalitet, utnyttjande av bidragssystemen samt en sjukvård på knäna gör inte heller att det finns så mycket utrymme för staten och dess välfärdssystem. Inte heller gör det medborgarna mer positiva till att uppfylla och leva upp till devisen ”först gör du din plikt, därefter kräver du din rättighet”. Gated communities, ökade klassklyftor, privatskolor med mera kommer komma som ett brev på posten och därmed kommer pöbeln söka sig till ytterlighetspartier. Därefter kan du själv visualisera hur det kommer att bli.

Således har jag alltid eftersträvat i längsta möjliga mån bli fri från det statliga beroendet. Jag är inte ensam om att se och uppleva detta. Igår såg jag att Blackrocks vd, Larry Fink, varnar för detsamma. I en artikel i Wall Street Journal, som hänvisar till Finks årsbrev till aktieägarna, lyfter han fram att ”Som samhälle fokuserar vi en enorm mängd energi på att hjälpa människor att leva längre liv. Men inte ens en bråkdel av denna ansträngning läggs på att hjälpa människor att ha råd med dessa extra år.”

I och med ovan är det en skön känsla att se hur utdelningsregnet just nu börjar gå från att tidigare ha kunnat definieras som ett sorts duggande till ett mer regelrätt skyfall. 2016, det vill säga det år då min strategiomläggning började visa sig, nådde jag en för mig då ansenlig utdelningssumma. Nämnda hade per 2023 ökat med 426 % och som det ser ut per idag, då dessa rader skrivs, kommer ökningen fortsätta, om än att den detta år har en lägre tillväxttakt än tidigare. Orsaken? Framför allt beror det på Ogunsen, ett av mina absolut största innehav sett till investerat kapital, och dess sänkning. Oavsett om det bli en låg eller ingen utdelningstillväxt 2024 är jag tämligen trygg i och komfortabel med att den långsiktiga trenden är intakt. 

Spridda inköp över en längre tid som fördelas mellan bolag verksamma inom olika sektorer samt i såväl i Sverige som i utlandet noterade bolag har varit den spelade melodin. Sedan ett par år tillbaka har ett fokus blivit att mer fokusera på kapitalbevaring än att jaga högsta möjliga överavkastning. Sagt med andra ord är jag mer försiktig och restriktiv idag än vad jag var i början av mitt investerade. Jag har ingen stress, eller press. Utdelningarna täcker redan nu alla fasta utgifter och även mer därtill. Emellertid är inget av detta något jag tar för givet, för allt kan hända, vilket Corona tydligt visade. Jag är ödmjukt tacksam för nuvarande position och situation, men går med visdom om att ”this too shall pass”. 

Hittills har 2024 levererat bra och portföljen har presterat över förväntan. Jag gör mer ingående avstämningar varje halvår i allmänhet, men under sommaren i synnerhet i och med att sommaren 2015 var startpunkten på utdelningsstrategin. Jag kan dock konstatera att årets första kvartal renderat i nedan utveckling. Absolut återstår ett par dagar, men i och med långledigheten samt allmän lättja för detta inlägg visar jag denna bild idag. Givet att jag dels mer söker kapitalbevaring, dels investerar när/likt index är årets skörd tacksam. Emellertid beror mycket på tillfälligheter, aka. avsaknad av otur. 

I veckan har jag ökat lite smått ibland annat Brookfield Infrastructure, Brookfield Renewable samt Brookfield Asset Management. Dels för att de har starka marknadspositioner, dels för att jag bedömer den underliggande verksamheten vara fortsatt högaktuell. Att Brookfield Corporation finns som en sorts ”moder” för alla dessa verksamhetsben samt att dess vd, Bruce Flatt, är lika erfaren som prisad och hyllad gör mig bara mer komfortabel i mina val. 

Jag har även fortsatt att öka i Storebrand Global All Countries, som jag skrev mer om i förra inlägget.

Dock läggs en majoritet av de hittills mottagna utdelningarna i kassan. Spridda inköp. Över tid. Et cetera. Således vill och ska jag ej hasta. Därtill är det viktigt att inte drabbas av dels hybris, dels av girighet. Jag bär alltid med mig Morgan Houssels skildring från The Psychology of Money: “At a party given by a billionaire on Shelter Island, Kurt Vonnegut informs his pal, Joseph Heller, that their host, a hedge fund manager, had made more money in a single day than Heller had earned from his wildly popular novel Catch-22 over its whole history. Heller responds, “Yes, but I have something he will never have … enough.”

Just detta – att känna att man har «tillräckligt» tror jag ej gäller de som suktar efter klädesplagg och andra varor från lyxjättar såsom LVMH, Moncler, Hermés och Kering. Beträffande sistnämnda blev jag i veckan intervjuad av Svenska Dagbladets Näringsliv. Det är alltid lika surrealistiskt att bli uppringd av en av Svergies största dagstidningar.

OBS – för dig som är investerad i, eller följer, Svolder har jag idag intervjuat dess vd, Tomas Risbecker. Intervjun finner du här, hos Aktiespararna, och den är öppen/olåst.