Investerarfysikern
Likes
734
Antal inlägg
1322
Följare
138
Medaljer
0
Om användaren
Jag är doktorand i fysik och intresserad av investeringar och nationalekonomi. På denna blogg skriver jag om kvantitativa aktieinvesteringar, aktier, forskning inom finans och om nationalekonomiska problem.

RSS

RSS feed
7 augusti

James Montier: Six Impossible Things Before Breakfast

James Montier är en av mina favoritförfattare och har skrivit boken "Value investing", en av mina favoriter när det kommer till investeringsböcker. Boken "Value investing" är en sammanställning av ett antal artiklar han skrev under åren 2007-2009 där han tyckte att tillväxtmarknader och råvaror var alldeles för dyra och värdeaktier hade bra potential. Åren därefter var några riktigt bra år för värdeaktier, medan det motsatta skedde för tillväxtmarknader och råvaror.

 

Det är i alla fall en person som har vettiga åsikter och jag har nu läste igenom några av hans senaste artiklar, där den senaste är "Six Impossible Things Before Breakfast". I den artikeln sågar han fem påståenden som måste vara sanna för att dagens höga värderingar ska hålla (sjätte "impossible thing" är hans egen slutsats). Dessa är:

 

  • Sekulär stagnation är permanent och räntorna kommer vara låga för evigt.
  • Diskonteringsräntan för aktier beror på vanliga räntan.
  • Tillväxt och diskonteringsränta är oberoende.
  • Bolag kan göra höga återköp i all evighet. 
  • Bolag har mycket likvider, vilket gör det tryggt i en nedgång. 

 

Jag kommer inte gå in på dessa mer specifikt, utan rekommenderar att läsa hans artikel för att få en full förståelse. I alla fall, det är många aspekter som kritiserar att vi nu ser en ny normal av en högt värderad amerikansk börs. Som också andra värdeorienterade investerare säger finns det mer potential för avkastning utanför USA, där värderingarna inte är lika höga. Nedan visas en graf över vad avkastningen är för USA för olika slutvärden av CAPE (från ATL till ATH) från Meb Fabers blogg (dagens CAPE är 29):

 

 

Om nu CAPE går ner något till närmare 17-21 innebär det en låg avkastning framöver i USA. I jämförelse värderas Europa till CAPE 17, här i Sverige till CAPE 21 och tillväxtmarkander till CAPE 15. Klart mer attraktiva värderingar.

 

Kan också rekommendera att läsa en annan artikel han gav ut om "The Deep Causes of Secular

Stagnation and the Rise of Populism" där han gör många träffsäkra observationer om ekonomin. Man märker att han som många andra investerare är kritisk mot den neoklassiska skolan och lutar lite åt det post-Keynesianska hållet (som Minsky och Steve Keen).

Taggar (blogg): 
25 juli

Mean reversion-case: Kina och solcellsbolag

I våras skrev jag en del om olika mean reversion-case, bland annat tillväxtmarknader varit ett hett ämne. De har gått fortsatt bra i år och fått upp momentum och det finns också en hel del intressanta makrocase med dessa.

 

Kina är ett av dessa case och efter lyssnat lite på podcast fick jag upp förnyat intresse av Kina. Kina är ett blandat land där de drabbades av en mini-bubbla för några år sedan, men har allmänt inte gett hög avkastning. Kinas ekonomi är världens näst största och deras börs, också världens näst största, har länge inte varit helt öppen för yttre investerare. Nu öppnar börsen där upp sig något mer och senast så ska de inkluderas i MSCI index.

 

Samtidigt som Kina är ett intressant case framöver så dras de också med en hög skuldsättning. Många misstänker att framtida kriser kan komma att bli där och det finns anledningar till att vara skeptiskt mot landet. Dessutom, hög BNP-tillväxt är inte synonymt med hög tillväxt på den lokala börsen. Men med tanke på att deras börs är en av de billigaste börserna i världen med P/E 7 och P/B 1, de ska inkluderas i MSCI index och att börsen har stark momentum finns det mycket som talar för deras börs framöver.

 

Problemet med Kina är däremot att få rätt exponering. Det är komplicerat med deras olika klassifikationer av olika aktier, speciellt också hur det nu blir med de i Hong Kong och de i fastlands-Kina. Har kollat lite på ETF:erna GXC, MCHI som verkar mer exponerade mot Hong Kong, medan ETF:erna KBA har mot fastlandet och CN har bred exponering mot fastlandet och Hong Kong. Det är lite av en djungel och den insatta läsaren får gärna kommentera på hur man kan få bra Kina-exponering.

 

Det andra caset är solceller via ETF:en TAN. Har skrivit om det tidigare i år men avvaktade eftersom sektorn fortsatte nedåt. Nu har den brutit MA200 och börjat få positivt momentum, varpå det kan bli intressant att ta en position. Solceller har nu blivit så pass billiga att de kan ordentligt konkurrera med fossila bränslen, trots lägre energipriser, vilket kan vara en bra framtidsbransch. Värderingen är lite blandad och kände att den inte riktigt övertygade mig för att ta position. Men blir det ett allmänt uppsving i branschen kan det hjälpa. Nu återstår att se om denna uppgång är robust eller om det bara är en temporär uppgång.

 

Jag valde att ta en liten position i ETF:en KBA (aktier i fastlandet Kina) i min mer spekulativa "lekportfölj" på grund av deras inkludering i MSCI och på grund av att den fått upp momentum. Det ska bli intressant att se hur det utvecklar sig. I övrigt ökade jag också nyligen i GVAL som investerar i billiga länder, något jag tror kan gå fortsatt bra framöver då de har den gyllene kombinationen av värde med momentum (i dagsläget upp 32 % senaste året). 

 

EDIT: Fick tips om ETF:en ASHR, som kan vara bättre än KBA för Kina-exponering. Skiljer lite i index och hur de följer index, vilket gjort att ASHR har haft bättre utveckling än KBA. Har haft svårt att se vilken som är bäst, då det är mycket som talar för och emot båda.

Taggar (blogg): 
23 juli

Bostadspriser kommande 5 åren enligt mäklarna

Nyligen lanserade SBAB en undersökning bland mäklare om hur de tror framtida bostadspriser kommer att utveckla sig kommande fem åren. De flesta svarade att de tror att storstadsregionernas priser kommer att gå upp med i snitt 5 % per år, där Göteborg skulle utveckla sig något bättre än Stockholm och Malmö. SBAB summerade sedan vad förväntningarna innebär i utvecklingen av bostadspriserna och kom fram till att bostadspriserna i Stockholm innerstad ska öka från 94 000 kr till 114 000 kr och i Göteborg från 62 000 kr till 85 000 kr.

 

För att sätta det i perspektiv kom jag över denna lista av kvadratmeterspriser internationellt. Den stämmer bra överens med de stickprover jag gjort (har själv kollat runt på lokala annonser i flertalet av städerna i listan). Stockholm är i dagsläget 19:e dyraste staden och skulle med den ökningstakten hamna på en 10:e om vi antar att priserna står stilla i övriga världen. Det innebär att Stockholm skulle bli dyrare än New York, San Francisco, Paris och Sydney, alla stora och dyra världsstäder och hamna i nivå med Zurich och Tokyo.

 

Göteborg som är världens 39:e dyraste stad skulle gå om både Helsingfors, Oslo, Vancouver, Boston och Rom. Därmed skulle både Stockholm och Göteborg överträffa flera av de länder så som Kanada och Australien, som också anses ha bostadsbubblor.

 

Kollar vi på t.ex. vad en 2-3:a på 70 kvm i centrala Stockholm skulle kosta är det ganska ordentliga summor. I dagsläget kostar en motsvarande lägenhet 6 500 000 kr, medan om fem år skulle en sådan kosta 8 000 000 kr. Med dagens hyresavkastning på 3 % och en avgift på 3 000 kr i månaden innebär det en hyra på 23 000 kr i månaden.

 

Vi får se om detta kommer ske eller om alla varningar om bostadsbubbla går i uppfyllelse. Byggboomen är riktigt het i Stockholm och det byggs rekordmycket. Nordea kom ut med en intressant rapport om att bostadsbristen är en myt, något som kanske inte är konstigt med tanke på att 75 % av innerstadens invånare är ensamhushåll (se statistik). Dessutom ska dessa 75 % med i snitt 29 000 kr i disponibel inkomst att ha fortsatt råd att bo i staden. En annan intressant fakta är att bara för att alla vet om att det är en eventuell bubbla betyder det inte att det inte är en. Jesse Felder skrev om just fenomenet på sin blogg och söktermen "housing bubble" i USA var som mest populär mitt under toppen.

Taggar (blogg): 
19 juli

Tankar om doktorandutbildningen

Jag är nu i fjärde året av min doktorandutbildning och tänkte att det kan vara lägligt att skriva lite om just doktorandutbildningen här på bloggen, speciellt då jag för tillfället är i Tyskland på en sommarkurs med en massa andra doktorander. Det tar ett tag att riktigt få en inblick och förstå utbildningen och det känns nu efter några år att man har en bra insikt.

 

Att vara doktorand har varierat lite genom tiderna men innebär i dagsläget att man i stort sett är anställd på heltid och forskar. Till detta har man upp till 20 % universitetstjänstgöring, vilket kan innebära att undervisa eller andra tjänster. Själv har jag undervisat en del, vilket har varit en intressant upplevelse, men också suttit med i institutionsstyrelsen i två år som doktorandrepresentant. Även om doktorandutbildningen är just en utbildning är fokus ändå att producera och publicera forskningsresultat.

 

Doktorandtiden är ett bollande mellan att läsa in sig i ämnet, utföra beräkningar eller experiment, läsa kurser och undervisa. I många fall har man också en frihet som inte existerar på många andra arbetsplatser, då man är till hälften student och hälften forskare/anställd. Däremot kan denna frihet också vara stressande, då det lätt blir att många jobbar mycket obetald övertid. Det är inte ovanligt på min avdelning att folk sitter kvar kvällar och helger, och arbetsmoralen är ganska hög bland doktorander.

 

Däremot finns det en baksida med doktorandutbildningen. Först och främst är det jobbutsikterna. De flesta som börjar en doktorandutbildning på universitetet har ofta en idé om en karriär som forskare. Trots det är utsikterna ganska låga inom ämnen där forskning sker främst på universitetet. De senaste 20 åren har det varit runt 17 000 - 20 000 doktorander i Sverige, med runt 3000 doktorsexamen per år. I jämförelse är det ca 15 000 lektorer och professorer. Om vi antar en genomsnittlig karriär på 25 år för en lektor/professor innebär det ca 600 nya positioner per år. Detta innebär att det är 5 doktorander per fast lektors/professors-tjänst.

 

Detta är inte enbart ett fenomen i Sverige, utan kan observeras världen över. De inom just humaniora har det svårast (se exempelvis denna artikel), men det är också svårt inom naturvetenskaper där många måste hoppa mellan olika kortvariga positioner. Som doktorand lever man ständigt i närvaron av förbittrade 35-40 åringar som fortfarande letar efter en fast akademisk position, på min avdelning har vi ett antal. De flesta arbetar hårt och det finns alltid en oro att det inte kommer leda någon vart då forskning i ämnet inte sker utanför universitetet. Många samtal bland doktorander och forskare handlar just om "vad man ska göra sen?". Trots det har vi haft en ganska "gynnsam" miljö för att bli anställd, då den forskande och undervisande personalen har dubblats vid svenska universitet senaste 20 åren.

 

Osäkerheten vad man ska göra, den hårda konkurrensen som också leder till elitism och tuff miljö gör också att många drabbas av depression. En studie på belgiska doktorandstudenter visar på att ungefär en tredjedel har risk för depression medan studier i Storbritannien och USA visar på hälften. De flesta som börjar har ofta genomfört en svår utbildning på bra nivå, för att sedan börja med forskningsprojekt som många gånger inte leder någon vart. Ett problem som upplevdes på vår institution var just att flera doktorander inte riktigt kom igång och blev lämnade för sig själva. Själv kan jag säga att läsa fysik var svårt, att forska i fysik är klart svårare.

 

Trots att det är tufft att vara doktorand har det också varit en givande tid. Man får en inblick i forskningsvärlden och hur forskning går till och vissa får friheten som det innebär att vara en forskare. Själv har jag kunnat dyka ner i saker som jag inte skulle kunnat göra på en vanlig anställning, något som både utvecklat mig själv och givit mig bra färdigheter framöver. Jag känner att jag kan med lätthet ta an alla möjliga svåra och komplexa ämnen, då man är utbildad inom abstrakt tänkande. Min egen forskning har också gått bra och gett givande resultat, redan nu tillräckligt för en avhandling trots att jag har över ett och ett halvt år kvar av min doktorandtid.

 

Jag börjar nu förbereda mig för att kanske gå över till det vanliga arbetslivet, något som nästan känns som ett måste på grund av de dåliga framtidsutsikterna inom forskningsvärlden. Det känns lite synd att många, liksom mig, spenderar fem år att utbilda sig till forskare och speciallister i ett område utan att kunna fortsätta, speciellt då mycket av universitetsforskning inte utförs inom industrin. Visst får man många färdigheter och de flesta blir produktiva i övriga ekonomin, men mycket av det man lärt sig på universitetet ganska specifikt utan övrig praktisk tillämpning. Däremot, att självständigt driva projekt, försvara det och stå för sina resultat, vara djupt insatt i ett ämne och kunna sätta det i kontext samt använda robust vetenskapligt arbetssätt är något som man kan ha mycket användning av oavsett yrkesroll. Själv har jag haft enorm nytta av det i och med denna blogg, när jag läst och skrivit om börsen.

 

Vi får se vad som händer med doktorandutbildningen i fortsättningen, men det känns inte så effektivt att låta några av de bästa studenterna på universitetet spendera ytterligare 5-10 år på en karriär som inte leder någonstans. Visst producerar doktorander forskningsresultat och får insikter som driver utveckling på annat håll, men det är ändå svårt att direkt mäta forskarutbildningens verkan. Varje doktorand kostar ungefär 3 miljoner, något som de istället kunde tjänat in om de jobbat i arbetslivet. Trenden lutar i alla fall åt det hållet, antalet doktorandnybörjare har minskat med 25 % senaste 5 åren. Senaste 20 åren har också antalet svenskfödda doktorander minskat markant. En sak är i alla fall säker, längre utbildning är inte alltid svaret på brist på kompetent arbetskraft.

Taggar (blogg): 
15 juli

Net-netsportföljen firar 1 år

Min amerikanska net-netsportfölj fyllde ett år vid halvårsskiftet. Den har gått riktigt bra sedan start och slagit det amerikanska indexet S&P500 med närmare 30 % då den är upp 46 % mot 15,5 % för S&P500, se graf nedan:

 

 

Denna portfölj bygger på Benjamin Grahams gamla princip i att investera i aktier under sitt likvidationsvärde, NCAV = Net Current Asset Value. Warren Buffet började sin karriär i att investera i dessa aktier men fick allteftersom gå vidare till att investera på annat sätt, då de är för illikvida. Han kallar de soggiga fimpar, något jag också insåg ganska snabbt efter analyserat flera förra året och fungerar oftast bäst att köpas in i kvantitet och ligga i portföljen.

 

Portföljen uppdaterades nu i maj och jag har insett att det fungerar bra att gå på rabatt mot NCAV och okej F-score över 3 (alltså undviker de med låg F-score på 1-3 vilket oftast är bolag som inte bör räknas som net-nets). De bäst presterande net-netsen är oftast de som handlas under 60 % mot NCAV. Det finns många aktiva investerare som diskuterar och handlar net-nets med extra analys, men ser inte mervärdet i den aktiva analysen då jag sett många som valt bort de aktier som ofta drivit avkastningen. Net-nets är oftast soggiga fimpar, så i många fall blir det lätt att bli avskräckt.

 

Trots allt kan det vara vettigt att gå igenom net-nets och lägga lite extra tid. Det är mer tidskrävande än just en vanlig kvantitativ strategi, då man oftast måste dubbelkolla alla siffror och förstå balansräkningen. Man vill ju inte heller köpa bolag som i själva verket inte är net-nets. Så det krävs lite mer "due diligence" för att investera i net-nets. Bra resurser för att läsa mer om net-nets är VärdebyrånCigarrfimparNet-net hunter och olika Seeking Alpha-skribenter. Kan tipsa också om ett av mina tidigare inlägg om net-nets. 

Taggar (blogg): 
12 juli

Uppdatering av Simpla aktieportföljen

I juni uppdaterade jag min "Simpla aktieportfölj" som jag skapat för flera syften. Ett av syftena var att visa läsare att man med enkla regler kan komma igång med ett simpelt sparande som oftast slår aktiva sparare. Det är extremt roligt att nu få skriva om den nu efter ett år då den verkligen visat framfötterna. Den har slagit 90 % av användarna på Shareville (har 3 stjärnor) och alla Sverigefonder senaste året.

 

Det är också roligt att se att investera efter simpla regler är något riktigt populärt. Mitt inlägg "Simpla regler slår börsen" är ett av bloggens mest lästa inlägg. För att läsa mer om själva portföljen, se detta inlägg där den introducerades och se detta inlägg där jag skrev om portföljen när den fyllde 1 år. Det är intressant att se att portföljen har gått så pass bra som den gått, trots att totala tiden som jag lagt ner på den är knappt en timme. Däremot tog det många timmar att komma fram till lämpliga värdemått att använda, något som är det svåra med ett kvantitativt sparande.

 

Prestationen från start 2016-05-13 till ombalanseringen 2017-06-19 var 44,25 %. Kollar vi nu utvecklingen för senaste året har det slagit index med över 16 %:

 

 

Det andra syftet till varför jag startat denna portfölj har jag hittills hållit hemligt. Portföljen utger nämligen ett sparande till mina yngre tonårssystrar (själv är jag är omvänt sladdbarn). Det började med att jag ville ge ett sparande i present och gav aktier i H&M till ena systern. Men efter ett tag insåg jag att det är bättre att göra det på rätt sätt, och med en portfölj uppbyggd på simpla regler är mer intressant än en rent kvantitativ portfölj. Intresset finns inte där än men det börjar smått växa (förutom ena systern som hellre ville ha pengarna till en iPhone 7). Trots allt är jag ganska nöjd med att jag bytte bort H&M aktierna mot denna portfölj då portföljen slagit H&M med mer än 60 % sedan start.

 

De nya aktierna blev följande:

 

 

Reglerna var i stort sett som förra året: köp bolag på Stockholmsbörsen som har P/E under 15, P/S under 2, P/B under 2, EV/EBITDA under 9,5 och har ett marknadsvärde över 1 miljard. Exkluderar finansiella bolag. Enda skillnaden var att jag bytte ut EV/EBITDA 9,5 istället för EV/EBIT 10 för att vara mer lik Value composite. Kan också tillägga att efter omfördelningen uppmärksammades att SCA kan ha missvisande uppgifter i och med uppdelningen och kanske inte borde platsa i portföljen. Posten är så pass liten att jag inte kommer ändra den, plus att avknoppningar brukar ge allmänt bättre avkastning. De restrerande aktierna är Boliden och SAS.

 

Nu får vi se om kommande året bjuder på lika bra avkastning. Det är i alla fall intressant att man med simpla regler kan få så hög avkastning. Men det är också det som är svårt, för vissa år slår dessa regler inte börsen och det är då man utsätts för prövning. I goda tider är det mesta lätt.

 

Ny kvantitativ aktietjänst - Börslabbet

För den som vill komma igång att investera i välbeprövade aktiestrategier och utveckla sig själv som investerare finns den nya aktietjänsten Börslabbet. Läs mer på Börslabbets hemsida:

 

Taggar (blogg): 
10 juli

Lanserar Börslabbets kurser

Börslabbet firar snart en månad och det firar vi med att lansera Börslabbets kurser!

 

Vad är Börslabbets kurser?

 

  • Enkla introduktioner till olika ämnen inom investeringar.
  • Praktiska tips på hur man kan använda olika verktyg så som Börsdata.
  • Grunder till teorin bakom trendföljning och kvantitativt värde.

 

Kurserna kommer att bestå av ett olika kursdelar som kommer komma upp på Börslabbet löpande under året. Dessutom kommer vanliga inlägg och studier komma upp på Börslabbet parallellt med dessa kurser.

 

De kurser som kommer att börja nu i sommar är följande:

 

Grundkurs i trendföljning

Grundkurs i Börsdata

 

Kolla också in de nya sidorna för "Studier och backtest" och "Guider".

 

De går att finna på Börslabbet under följande flik och kommer uppdateras löpande framöver:

 

 

 

Taggar (blogg): 
8 juli

Konjunktursignaler - Juli 2017

Ett bra sätt att analysera börsen och den underliggande ekonomin är genom konjunktursignaler. Men de kan också vara något förrädiska, t.ex. under 2015 vände många konjunktursignaler samt börs, för att sedan vända upp igen. Trots allt, har de gemensamt gett ett bra signalvärde för vart börsen är på väg. Det som visade sig under 2015-2016 var just att många underliggande signaler, så som amerikansk arbetslöshet etc inte visade på lågkonjunktur.

 

Det är ett intressant läge vi är i, något jag skrev i mitt inlägg "Toppar börsen i år?". Nu har konjunkturbarometern varit på över 110 alla månader förutom en sedan december.

 

 

Inflationen har också börjat ta fart och börjar närma sig den kända 2 %-målet.

 

 

En annan konjunkturindikator är sysselsättningsgraden i befolkningen. Trots hög invandring av befolkningsgrupper som tenderar att ha lägre sysselsättning överstiger dagens sysselsättningsgrad tidigare högkonjunkturer.

 

 

Det som är mest intressant är ändå att nyanmälda platser till arbetsförmedlingen är rekordhögt i Sverige. Här har också trenden brytits något och vi får se framöver om det återspeglar sig i övrig statistik.

 

 

Om vi blickar över Atlanten till USA, vars ekonomi många gånger sätter taktpinnen till världens börser, är konjunkturen fortsatt stark där. Här är en bra sammanställning. Liksom här i Sverige är ekonomin på högvarv och det mesta går bra. Ännu har vi inte sett ett trendskifte, det ska bli intressant att se när konjunkturen toppar och vi kommer se ett sådant. Ännu kan det fortsätta in i 2018, men dagarna börjar kännas räknade för denna konjunkturcykel.

Taggar (blogg): 
6 juli

Syftet med en universitetsutbildning?

I och med mitt förra inlägg igår om framtiden för ingenjörsutbildningen kom många intressanta kommentarer som ledde in på syftet med en universitetsutbildning. Detta är något jag funderat på senaste åren, speciellt då jag och många av de jag pluggat med insett att de specifika kunskaperna man fick i ingenjörsutbildningen inte är de man använder sen i sitt arbete. Då kan man fundera på vad egentligen syftet är med att genomgå en femårig utbildning, då många av arbetsuppgifterna som en nyutbildad ingenjör gör kan utföras med endast något år av studier. Har också hört flera lärare och ekonomer som upplevt detsamma med sina utbildningar.

 

Här är några punkter på vad som man kan anse att syftet med universitetsutbildningen är:

 

  • Utveckla studenters analytiska förmåga. 
  • Bilda studenterna och befolkningen. 
  • Lära ut ett vetenskapligt arbetssätt. 
  • Färdigheter för sin framtida karriär.
  • Specifika kunskaper för sin yrkesroll.

 

Sista punkten är det som de flesta fokuserar på, att man ska lära sig specifika kunskaper för sin framtida yrkesroll. Men om man funderar på vad egentligen en universitetsutbildning ska ge är syftet mycket bredare än detta. Fokus bör snarare vara på de första fyra punkterna, speciellt med tanke på att arbetslivet förändras mycket allt mer. 

 

För att prata ur egna erfarenheter så har det vetenskapliga arbetssätt och den analytiska förmågan som jag fått under min universitetsutbildning hjälpt mig väldigt mycket i mitt intresse av investeringar och denna blogg. T.ex. tog det mig endast några kvällar och helger att bygga upp ett backtest-bibliotek i Python som på ett effektivt sätt testar olika strategier utifrån Börsdatas databas, trots att jag knappt programmerat i Python tidigare. Man märker också att många av de som lyckas i finansmarknaderna är de som tillämpar ett näst intill vetenskapligt arbetssätt och har enormt bra analytisk förmåga. Det är också den stora anledningen många fysiker blir anställda inom finans, då det till stor del är deras utbildning inom det vetenskapliga arbetssättet och analytiska förmåga som är intressant. De specifika kunskaperna för yrket kan läras på plats. 

 

Därmed tror jag inte att själva de specifika kunskaperna för sin yrkesroll är av vikt, utan snarare de färdigheter man lär sig genom att gå en högre utbildning. Det skiljer sig självklart mellan olika utbildningar. Läkare behöver självklart veta vad de gör. Men industrin och privata arbetslivet kan många gånger behöva en välutbildad befolkning med möjlighet att specialisera sig på arbetsplatsen i de arbetsuppgifter som krävs för dagen. Med ett föränderligt arbetsliv kommer dessa uppgifter att variera, så det kommer ställa krav på att vara adaptiv för olika teknologier och arbetsmetoder. Därför tror jag att framtida utbildningar behöver fokusera på att ge sina studenter en bredd och utmana/förbereda dem för framtida arbetsliv. I t.ex. Danmark har de ändrat om vissa utbildningar till att ske helt i projektform (alltså man utför alla kurser i projekt), något som kan ha bra resultat i det man vill lära ut.

 

Vad en universitetsutbildning ska ge är nog inte en fråga som kan få ett direkt svar, utan kommer utvecklas genom åren. Skriv gärna om ni har några tankar på vad en universitetsutbildning ska ge i dagens samhälle och arbetsliv.

Taggar (blogg): 
5 juli

Framtiden för ingenjörsutbildningen

Som utbildad civilingenjör och då jag undervisar på universitetet är ingenjörsutbildningen och dess framtid något som ligger nära. I senaste numret av "Ingenjören" (en facktidning för Sveriges Ingenjörer) har de en intressant artikel om att endast hälften av alla som börjar civilingenjörsutbildningen tar examen inom 8 år. Trots de framtida bra förutsättningarna för ingenjörer där ca 98 % får ett relaterat jobb inom ett år och en arbetslöshet på en procent är det många som hoppar av.

 

Genomströmning är också ett aktuellt ämne inom just universitetet och det är inte bara ett problem på civilingenjörsutbildningen. Också andra breda utbildningsprogram som lärare och civilekonomer har stora avhopp (se UKÄ:s rapport). Därmed verkar det vara ett allmänt problem för högskolan, och inte bara något enbart civilingenjörsutbildningen lider av.

 

Ett förslag för att öka genomströmningen som många gånger kommer upp är att korta ner utbildningen och göra den mer specifik. Högskoleingenjör är i dagsläget en sådan variant av civilingenjörsutbildningen och där är genomströmningen ännu lägre, trots att utbildningen är 2 år kortare mot civilingenjörsutbildningen. Detta trots att efterfrågan framöver för ingenjörer kommer främst vara bland högskoleingenjörer, då industrin förväntas ha en stor efterfrågan av ingenjörer med mellanlång utbildning eftersom många gymnasieingenjörer går i pension.

 

En stor del som hoppar av gör det på grund av att de insåg att utbildningen inte var vad de tänkt sig. I civilingenjörsprogrammet är det också vanligt att många hoppar av då utbildningen är långt svårare än de tänkt sig. Det är en ordentlig skillnad mot gymnasiet och i många kurser kuggar ca hälften av studenterna (notera att dessa är bland de bästa studenterna på gymnasiet). Själv har jag fått uppleva det i förstahand genom att undervisa mekanik, vilket oftast är en av de kurser studenter har svårast med och där i snitt hälften kuggar tentamen.

 

Att många hoppar av första året är nog bara naturligt, då man måste lära sig om utbildningen är rätt för en själv. Sen behöver det inte vara ett så stort problem att folk inte slutför utbildningen, speciellt för ingenjörsyrken som inte kräver yrkeslegitimation. Man har ändå fått en stor del av kunskapen och flera av de jag känner som hoppat av senare i utbildningen har ingenjörsjobb.

 

Trots det är det i dagsläget brist på högkvalificerad arbetskraft. Att ha en stor del högkvalificerad del av befolkningen driver oftast utvecklingen och är bra för framtiden. Speciellt framöver ser det ut att behövas flera inom utvecklande/kunskaps-yrken, då arbetslivet omvandlas allt mer. Men samtidigt har inte studenter lättare att ta sig an svårare utbildningar och de studenter som börjar på universitetet idag är många sämre utrustade än de som började för 20-30 år sedan. Så ett större behov av högutbildade men samtidigt färre studenter med rätt förkunskaper är dilemmat svenska universitet ställs inför idag.

 

Jag tror att man därför måste tänka om lite hur man utför högre utbildning. Det kan innebära att införa bättre pedagogik och mer aktiva metoder för utlärning, vilket studenter oftast är vana med från gymnasiet. Det kan hända att man blir tvungen att ge mer hjälp och stöd i utbildningen, men också kanske tänka om de klassiska programmen och utveckla nya. Mycket av värdet i en högskoleutbildning är signalvärdet och mycket av de specifika kunskaperna är inte så relevanta. Många har t.ex. inte mycket användning av en- och flervariabelanalys och mekanik i sitt yrkesliv. Ett större fokus kan också ges på att skapa breda program för att bilda studenter, alltså ge en generell utbildning inom relevanta områden för arbetslivet, då kommande arbetsliv troligtvis kommer kräva en bredd av kunskaper och att man löpande under karriären byter arbetsuppgifter.

 

Vi får se vad som händer med ingenjörsutbildningen framöver och universitetsutbildningar i allmänhet. Det viktiga är oftast de färdigheter man får på universitetet. Att förstå logik och hur man programmerar är t.ex. en sådan, de som jag känner som hoppade av sina utbildningar arbetar alla med programmering. Jag tror att programmering i kombination med specifika sakkunskaper kommer vara en riktigt stark kombination framöver. De flesta av de jag pluggat med har jobb där dessa två kombineras och flera känner att det inte krävdes fem år tuffa studier för det. 

Taggar (blogg): 

Sidor

Blog Archive

Blog Archive
2017 (118)
Dec (3)

Taggar