Investerarfysikern
Likes
734
Antal inlägg
1307
Följare
138
Medaljer
0
Om användaren
Jag är doktorand i fysik och intresserad av investeringar och nationalekonomi. På denna blogg skriver jag om kvantitativa aktieinvesteringar, aktier, forskning inom finans och om nationalekonomiska problem.

RSS

RSS feed
15 maj 2015

Avkastning på kapital och olika kvalitetsmått

I mitt förra inlägg så skrev jag om dyra kvalitetsbolag och det fick mig att tänka lite på kvalité. Jag tänkte skriva här lite om de kvalitetsmått jag använder och främst om den eviga frågan: Ska man ta med ROC/ROE/ROIC (avkastning på kapital/eget kapital/investerat kapital) etc i sitt investeringsbeslut eller inte? Jag har sett otaliga backtest som visar på att det inte finns någon större korrelation mellan avkastning och RO*, se bland annat de jag länkar till längst ner på detta inlägg. Däremot så känns det logiskt att ta med det i värderingsbilden och flera böcker jag läst har tagit med detta som ett bra investeringsmått. Investerare som Joel Greenblatt bl.a. tycker att måttet är ett bra mått på kvalité och många förespråkare av att köpa billig kvalité tipsar om det. Därför har jag hittills valt att ta med det i min checklista över saker ett företag bör ha med, frågan är om det ska vara kvar?

Det leder lite tillbaka till min ursprungsidé med min aktiva strategi. Min aktiva strategi är ett hoppkok av de lärdomar och tankar som framgångsrika investerare som Joel Greenblatt, Vitaly Katsenelson, Tobias Carlisle, Patrick O'Shaughnessy, Guy Spier och Geoff Gannon plus flera andra delat med sig av. Det är helt enkelt: ha en koncentrerad portfölj med billiga bolag av bra kvalité. Genom att ha en en koncentrerad portfölj (ca 5-15 aktier) så kan man vara selektiv. Då flera av investerarna insett att billiga, undervärderade, bolag är de som brukar gå bäst i längden så är det där man ska leta. Kvalitén är tudelad. Den kanske inte ger någon speciellt mycket högre avkastning i t.ex. net-nets, men den fyller en viktig funktion: psykologisk. Det är lättare att se uppåtpotentialen för ett kvalitativt bolag än för ett krassligt bolag, vilket gör att det är lättare att hålla i det tills det blir fullvärderat. Av denna anledning så har nästan alla av de ovan nämnda investerarna kvalitetsmått för att sortera ut de fina bolagen bland börsens bottenskrap (billiga bolag). Frågan är vad dessa kvalitetsmått ska vara?

Kollar man bland bloggare och analytiker brukar de populära kvalitetsmåtten vara vinsttillväxt och avkastning på kapital. Det är däremot inte så vanligt att dessa omnämns som kvalitetsmått av de investerarna som jag nämnt ovan. Mer vanligt är däremot stabila kassaflöden, inga förluster, solid affärsidé och att bolaget ger tillbaka pengar till aktieägarna. Man kollar mer på potential, kassaflödesgenerering och stabilitet än på att bolaget ska växa så snabbt som möjligt. Ett bra citat som jag såg var "is this a above average company for a below average price?". Så helt enkelt köpa ett bra, kvalitativt bolag som är underprissatt.

Själv har jag ett antal olika kvalitetsmått i min checklista för att säkerhetställa att det är ett bra bolag. De är dessa:

Stabila kassaflöden
Ingen förlust de senaste 10 åren
Kompetent ledning
ROC och ROE över 20 %
Bra ägare
Inte för hög belåning
Högre avkastning än marknaden senaste 6 månaderna
Solid affärsidé
Lämnar en utdelning

Det som detta inlägg går ut på är om verkligen ROC/ROE är så bra kvalitetsmått och om det behövs tas med i åtanke. T.ex så tycker jag att ett bra och billigt bolag i dagsläget är MQ. De har däremot endast en ROC på 11 %, men frågan är om det skulle hämma deras avkastning i framtiden? Ett annat bolag som jag också tycker är bra och billigt, Dedicare, har en ROC på 196 %. Däremot så är det ett konsultbolag med minimalt kapital som de är i behov av, vilket gör att måttstocken blir lite skev. Själv tycker jag att framtidsutsikterna är ganska lika i både MQ och Dedicare, oberoende av ROC.

Om vi jämför ROE och ROC så tycker jag faktiskt bättre om det förstnämnda. Det innebär att jag kan kolla vad företaget jag köper ger för avkastning på det kapital som aktieägarna har i företaget. Det kollar ledningen om de är effektiva på att handskas med kapitalet. T.ex. om de håller för mycket kapital i företaget istället för att dela ut det till ägarna så kan det bli dålig kapitalallokering. Därför känns det vettigt att ha ett minikrav på ROE. ROE på 20 % som jag skrivit nu i min checklista är ganska högt och jag insåg att många av mina aktier inte klarar det kravet. Ett mer rimligt värde vore runt 10 %, vilket många bolag ligger över och känns som ett rimligt avkastningskrav på en investering. Så att ändra "ROC och ROE över 20 %" till "ROE över 10 %" känns som ett bra kvalitetskrav som helt enkelt kräver att ledningen ska ge en bra avkastning på det kapital de förvaltar åt aktieägarna. Det är också ett mer lagom kvalitetskrav som stämmer bra överens med de back-testresultat som jag länkat till nedan, alltså att kräva en tillräckligt hög ROE.

Vad tror ni om ROE och ROC? Är det bra mått på kvalité?

Läs mer:http://www.fatpitchfinancials.com/2598/return-on-invested-capital-roic-b...
http://www.fatpitchfinancials.com/2298/return-equity-backtest/

Taggar (blogg): 
1 maj 2015

Checklista för aktieköp

Efter att ha läst Guy Spiers bok "The Education of a Value Investor" så blev jag sugen på att skapa en checklista för aktieköp. Jag skrev då en lista på lärdomar under fliken "Aktiv strategi", men denna blev lätt ganska lång och diffus. Därför tänkte jag ha en checklista som ska hjälpa mig med mina aktieköp och i min analys, där jag ska kunna checka av de olika kriterierna innan köp. Om en punkt inte går att checka av, så behöver jag en bra anledning till att köpet bör vara bra ändå. Just nu kommer jag gå på det jag läst, och på så sätt sammanställa en checklista över de kriterier som jag tyckt varit vettiga från de böcker jag läst. Jag har också tänkt använda mig av Geoff Gannons regler, och läser just nu om Patrick O'Shaughnessys regler i "Millenial invest".

Följande är mitt första utkast på checklistan:
EV/EBIT under 12
EV/FCF under 15
Stabila kassaflöden
Ingen förlust de senaste 10 åren
Kompetent ledning
ROC och ROE över 20 %
Bra ägare
Inte för hög belåning
Högre avkastning än marknaden senaste 6 månaderna
Solid affärsidé
Lämnar en utdelning

Detta är mina första objekt på checklistan (inte beroende av ordning) och alla tåls att funderas över och justeras. Det känns bra att ha ett systematiskt sätt att investera på, då det är lätt att gå tillbaka och identifiera vad man gjort för fel om man skippat ett kriterie till exempel. Dessutom så säkerhetställer det också en viss kvalité på bolagen, vilket gör att det är ganska fina bolag som finns i portföljen. Jag gillar Geoffs och Patricks syn på att köpa lågt värderade företag, alltså att endast köpa kvalitativa. Först var jag övertygad över att "cigar butts" är vägen att gå, men med nästan lika hög avkastning och mycket bättre samvete så kan man satsa på lågt värderade, kvalitativa bolag. Nästan alla som köper riktigt billiga bolag har dessa krav, trots att t.ex. net-nets som går med förlust kan gå bättre än de som går med vinst. Tror att det är enda sättet att hålla fast vid en strategi och gör det dessutom mer roligt att köpa ett företag som är bra. Så bra företag för underbara priser är det man kan satsa på.

Nu med de krav som jag ställde ovan så finns det inte så många som uppfyller dessa i denna marknad. Däremot så uppfylls dem av både Dedicare och NGS Group. Också flera norska laxföretag stämmer in på dessa kriterier, bl.a. Bakkafrost som jag äger. Det kanske bör bli en analys av Dedicare och NGS Group framöver. Vet att bland annat Aktieingenjören är intresserad av dessa företag så han kanske skriver något innan mig.

Kommentarer på listan mottas gärna.

Taggar (blogg): 
1 maj 2015

Mars månads Deep value case - Lucara Diamond

Mina inlägg kommer lite i vågor, men ska försöka skriva dem med ett lagom tidsintervall framöver. Jag har läst riktigt mycket under förra veckan och funderat mycket över min aktiva strategi. Har nu läst ut Tobias Carlisles bok "Deep Value" och Guy Spiers bok "The education of a Value investor" som jag tänkt recensera här på bloggen. För tillfället så läser jag Joel Greenblatts "You can be a stock market genius", en riktigt bra bok som jag tror jag kommer att dra många lärdomar från. Jag har tänkt att jag ska tillämpa några av lärdomarna nu på mitt första Deep value case. Utöver det så har jag försökt tillämpa det fortlöpande på min aktiva strategi, mer om det i ett senare inlägg.

Nu till mitt andra deep value case (om man räknar MQ som mitt första). Valet föll på Lucara Diamond. Själv har jag bevakat företaget sedan november och föll för det på grund av sin låga värdering. Deras verksamhet är att utvinna diamanter i Afrika, nu så har de en gruva i Botswana och dessutom några prospekteringslicenser. De la nyligen ner ett projekt i Lesotho, vilket har gjort att kursen fallit. Notera att deras säte är i Kanada och de är noterade på både den svenska och kanadensiska börsen, vilket gör att fallet på ca -25 % från toppen i juli är nästan -35 % i kanadensiska dollar. Utöver projektet som lades ner i Lesotho så har de två prospekteringslicenser i Botswana.

Min egen syn på att de avyttrar Mothae gruvan i Lesotho är att det är en kompetent ledning som inte tar på sig onödiga projekt som de inte ser som riktigt lönsamma. Hittar de nu bra projekt i Botswana så ser framtiden ljus ut och detta kan ge en ordentlig boost till intäkter liksom aktiekurs.

En yttre faktor som verkligen kan tala emot investeringar i råvaruproducenter är att priset på råvaran kan fluktuera mycket. Jag försökte hitta något prisindex på diamanter och hittade några halvbra. Enligt dessa så har priset varit relativt konstant sedan 2009 och gått ner något på sistone. Det verkar variera mycket beroende på vilka diamanter man hittar, vilket visat sig i Lucaras årsredovisning då de fått mycket högre pris under 2014 än 2013 för samma mängd diamanter. Dessutom agerar diamanter som en alternativ investeringsmöjlighet likt guld, och gick upp i pris under 2007-2009. Så det känns både som en bra kontracykliskt innehav som kommer gå bra oavsett konjunktur. Utöver detta så väntas produktionen ur den nuvarande gruvan i Botswana vara konstant de närmaste åren, vilket kommer att ge en stadig intäktström baserat på ett relativt konstant diamantpris.

Nu till höjdpunkten på analysen, värdering och finansiell data. Lucara värderas till 12,6 gånger vinsten (P/E) och 2,6 gånger sitt eget kapital (P/B), men den saftiga värderingen är EV/EBIT som endast är 4,2. Det innebär att de har en enormt bra rörelseresultat, deras rörelsemarginal är på 45 %. Soliditeten är också hög på 72 %. Anledningen till att P/E och EV/EBIT skiljer sig så mycket åt är att de har gjort stora investeringar, vilket dragit ner P/E. I år och kommande år förväntas rörelseresultatet minska, men vinsten efter skatt öka då 70 % kommer troligtvis vara kvar av rörelseresultatet jämfört med 30 % i år. Utöver det så har de en ordentlig kassa på 835 miljoner, vilket talar bra för en fortsatt direktavkastning på 5 %, och som det verkar som så kommer de att betala av sina skulder med detta.

Totalt sett så ser jag nedsidan som begränsad medan uppsidan är riktigt stor. För att de ska gå back så behöver priset på diamanter mer än halveras, men om vi kollar på 2013 så klarade de då också av ett mycket lägre diamantpris med bra marginaler (411 dollar per karat 2013 vs 644 dollar per karat 2014). Jag såg också att 10 % av inkomsterna för diamanterna också går till Botswana, vilket verkar vara en rimlig mineralskatt. Vi får se nu vad marknaden tycker det närmaste året.

Taggar (blogg): 
1 maj 2015

Köpt Oriflame

Jag har valt att investera i Oriflame. Varför då kan ni undra? De har ju bara kommit med dåliga nyheter i flera år. Jo, därför att under alla dessa dåliga nyheter finns ett bra bolag som kan komma att överraska. Jag tror att tillräckligt många dåliga nyheter har redan speglats i kursen, och om fler skulle komma så skulle inte nedsidan vara så stor. Jag blev faktiskt extra intresserad av bolaget när VD:n var på Avanza Forum och satt och smålog när nästan inga svarade att de ville investera i Oriflame. För mycket dåliga nyheter gör att folk ser förbi detta bolag, detsamma har jag själv gjort sen jag först läste om bolaget i november. Kraftigt minskande omsättning och vinst i två år och stor exponering mot Ryssland och Ukraina. Däremot finns det ljuspunkter, och jag har listat upp några av dessa och annan fakta om företaget:

12 % tillväxt i Latinamerika, 18 % i Asien/Afrika. (Negativ i CIS och Europa)
Flertal enstaka händelser som påverkade 2014:års vinst. Bl.a. Ukraina och Ryssland.
Dock 45 % exponering mot CIS, men Latinamerika och Asien/Afrika är över 35 % nu.
Deras fria kassaflöde var över 10-årsmedel. Aktien handlas för tillfället för 8 gånger fritt kassaflöde.
EV/EBIT är 10,1. De förväntas ha lägre EBIT under 2015, men trots det så förväntas vinsten öka p.g.a. färre engångskostnader. Detta innebär P/E 12,3. Ett av börsens billigaste bolag.
Ingen utdelning, utan de ska betala av skulder. Bra enligt mig då deras soliditet minskat kraftigt. Har fortfarande hög ROE på 26,6 %.

Så en stark tillväxt i EM förutom CIS och i övrigt ett lågt värderat företag som har tillfälliga problem. Som Riskminimeraren poängterade så hade Odin fonder skrivit i sin rapport att bolaget också tacklat dessa bra, förlagt en fabrik i Ryssland bl.a. för att undvika valutaeffekter. Den tidigare Rysslandskrisen 1998-99 hade de då också repat sig bra ifrån, så mycket talar för att de också kan gå starka ur denna kris. Utöver det så kommer de också efter krisen ha en allt större del utanför Ryssland, och de kan nog därefter fortsätta på sin tvåsiffriga försäljningstillväxt de haft de senaste 25 åren. Deras affärsmodell verkar gå hem i EM och det finns mycket potential för tillväxt där. Jag gillar också affärsidén, och tycker att de öppnar upp för extra inkomstkällor i platser där det annars kan vara svårt att få jobb. Utöver det så är det en konjunktursäker bransch, de klarade 2008-2009 bra, och förhoppningsvis klarar de den kommande lågkonjunkturen bra den med. Marknaden verkar också ligga på lur, vid delårsrapporten i höstas så gick kursen upp med 20 % för att sedan falla tillbaka igen. Dessutom så har de likt H&M en ägarfamilj bakom sig som äger en större del av företaget samt sitter i styrelsen. Förhoppningsvis så pushar de företaget att gå rätt väg. Det ska bli intressant att följa utvecklingen framöver.

Taggar (blogg): 
1 maj 2015

Bostadsköparnas kortsiktiga tänk

Jag är skeptisk till dagens bostadspriser. Jag tror de har gynnats för mycket av den låga räntan, så att vi kommer se en motsatt utveckling när räntan höjs igen. Jag tror att köpare kollar för mycket på vad räntan är just nu när de gör sina köp, och med räntor runt 2 % blir allt billigt.

Det är bara att kolla in på Hemnet så möts man av en kostnadskalkyl på hur mycket bostaden går att köpa. Där får man ett pris och så antar man att priset kommer att ligga runt detta. Om nu folk säger att räntan kommer att öka till 5 % så är motargumentet att det ligger långt bort och då kommer bostaden ha ökat så pass mycket i värde. Nu i och för sig så är det ganska långt bort då Riskbanken sagt att de ska hålla räntorna låga till slutet av 2016. Men man ska bo i en bostad efter 2016 också. En normal reporänta enligt Riksbanken är då 3-4 %, vilket innebär ca 5 % i bostadsränta. Det innebär ganska mycket högre kostnad än dagens ränta.

Lars EO Svensson brukar motivera det höga priset med att hushållens förväntningar på bostadsränta är fortsatt höga. För några år sedan så var förväntningarna att räntan skulle återgå till 5 % efter 5 år, från vilket han motiverade att hushållen har höga förväntningar. Däremot så förväntar man sig att bostadsräntan ska ligga på 3,5 % om fem år idag, vilket innebär att folk idag gör en stor satsning på att det låga ränteläget håller i sig.

Så det ger oss tre olika uppskattningar på vad bostadsköparnas uppfattning av vad en långsiktig ränta blir, dagens ränta, den förväntade räntan om 5 år och en ränta utifrån Riksbankens normalränta. Dessa olika uppskattningar gör att kostnaden för att äga en bostad blir ganska olika. Här uppskattar jag att den del man äger av bostaden vill man ha samma ränta för som den del man lånar för.

Vi testar ett exempel. Själv har jag kollat på en 2:a runt 50 kvm och de kostar ca 2 miljoner med 3000 kr i avgift i Uppsala eller Stockholm närförort. Med de tre räntecasen så blir kostaden följande (notera att räntekostnaden blir 70 % av räntan på grund av avdrag):

2:a, 50 kvm, 2 miljoner, 3000 kr/månad avgift:

2 % ränta: 5330 kr per månad
3,5 % ränta: 7080 kr per månad
5 % ränta: 8800 kr per månad

Så idag så får man ett relativt billigt boende som endast kostar 5330 kr per månad. Däremot, om räntan stiger och normaliserar sig till 5 % så blir kostnaden 8800 kr per månad, en ordentlig "hyreshöjning".

Jag tror själv att det kommer att ta ett tag för normalräntor. Jag tror däremot att en ränta på 3,5 % i snitt de kommande 5 åren kan vara en bra bedömning för att vara på den säkra sidan. Då är bostaden ganska okej värderad, men hittar man en billig hyresrätt så kan man komma under boendekostnaden. Det sega vore däremot att behöva betala 8800 kr om räntorna kommer att höjas ganska snabbt. Själv skulle det slå ganska hårt på min ekonomi att behöva betala 3500 kr mer per månad, eller till och med mer då räntorna skulle kunna gå upp i 6-7 % per månad.

Flera säger, bland annat ekonomiprofessorn Harry Flam, att man bör inte se ränta + avgift som den totala kostnaden, utan man bör dra av kostnaden för hyreshöjningar/inflation. Då vi köper ett boende så köper vi också avsaknaden av framtida hyreshöjningar. Om vi antar att dessa är på 2 % per år, så innebär det att vi bör betala 2 % av boendets värde varje år för att vi slipper hyreshöjningar. För en 2:a som kostar 2 miljoner innebär det 3300 kr per månad. Jag är skeptisk till att folk är villiga att betala 3300 kr per månad för att slippa en hyreshöjning och samtidigt ta på sig allt risk som ett ägande innebär. I Harry Flams senaste beräkning där han motiverar att vi inte har en bostadsbubbla så har han helt glömt bort den riskpremie som ett bostadsköp innebär. En bostadsköpare tar på sig all risk med att en bostad stiger och sjunker i värde, vilket gör att detta bör inte räknas med i boendekostnaden. Att nu också motivera att prisökningen bör vara likt inflationen, samtidigt som den verkligen inte varit det de senaste 20 åren motsäger också argumentet.

Ett bra mått på prisökning enligt min mening är disponibel inkomst och boendekostnad. Det har klart visats att vi spenderar samma belopp på bostaden över tid i del av inkomsten, runt 30 %. Det innebär att prisökningen beror av två faktorer, kostnaden för att bo samt ökningen av disponibla inkomster. Nu är vi i slutet av den cykel som gynnat båda. Vi har haft otrolig minskning av kostnaden för att bo, genom slopad fastighetsskatt och minskade räntor, samtidigt som de disponibla inkomsterna har ökat med nästan 4 % per år de senaste 10 åren. Det innebär att vi har riktigt låga boendekostnader jämfört med tidigare. De flesta bedömare är ganska övertygade att det motsatta kan komma att ske nu, vi får ökade boendekostnader och minskad tillväxt i disponibel inkomst, vilket gör att vi bör börja gå åt andra hållet i bostadspriser.

Jag tycker att Thomas Picketty har en bra bedömning på kostnaden för en bostad. Han jämförde hyror i centrala Paris med kostnaden och såg att det innebar en reel avkastning på kapital på 3 %. Han menade på att på sikt bör det ligga runt 4 %, och motiverade då att hyrorna skulle öka. Själv tycker jag också att en avkastning på 3-4 % är rimlig, då det täcker den långsiktiga kostnaden för ett bolån. Ur denna synvinkel bör en bostad som kostar 2 miljoner kosta mellan 5 000 kr - 6 700 kr per månad i kapitalkostnad. För exemplet med 2:an innebär det en boendekostnad om 8000 - 9700 kr per månad. Intressant nog ligger hyrorna på den "fria marknaden", alltså andra-hand och nyproduktion, runt detta pris. Detta skulle kunna motivera höga priser. Så beroende på vilka mått vi ser det på så är det svårt att avgöra dagens läge. Om vi hade haft marknadshyror hade det varit mycket lättare.

Kollar vi på länder med marknadshyror, t.ex. Frankrike och England, så ligger de enligt The Economist på liknande nivåer som i Sverige när det gäller bostadspriser i förhållande till inkomst och hyror. I alla tre länder är bostadspriserna 25 % över snittet mot inkomster de senaste 40 åren och bostadspriser som är 30-50 % snittet mot hyror de senaste 40 åren. Sverige ligger faktiskt under England när det kommer till bostadspris/hyra kvot. Kollar vi historiskt sett, så brukar perioder av denna övervärdering i olika länder återgå till en mer normal värdering, speciellt efter de har toppat efter en brant uppgång, vilket de verkar göra nu både i Sverige och UK. Det innebär att bostadspriserna kommer att falla 20-30 % mot inkomst under en period på ca 5 år.
Så själv gör jag bedömningen att man bör vara försiktig att ge sig in i bostadsmarknaden i dagsläget. Behöver man köpa, eller har redan köpt så tycker jag att man bör fundera över hur man klarar en långsiktig ränta på 5 %. Själv tycker jag att det viktiga är att jämföra boendekostnaden med en hyreskostnad. Man köper för att bo, och värdestigningen kommer inte gynna en under den tid man bor. Att bostaden stiger i värde är en kompensation för den risk som du tar genom att köpa. Om marknaden följer det historiska mönstret på olika bostadsmarknader i världen så kan vi se ett rally nu, som sedan slutar i ett prisfall på 20-30 % mot inkomster de närmaste 5 åren. Om inkomsterna ökar med ca 3 % per år, innebär det ett reellt prisfall på 7-19 %. Men vi får se, det har i alla fall varit billigast att köpa en bostad i lågkonjunktur.

Taggar (blogg): 
1 maj 2015

Småbolag eller ej?

Nu ett mindre självömkande inlägg om ett dilemma jag haft sedan jag startat med aktier: Småbolag eller ej?

Det här är nog något alla värdeinvesterare står inför. Småbolag har oftast den saftigaste värderingarna, många med låga P/E-tal och saftiga utdelningar. Här definierar jag småbolag som bolag som ej är mid eller large cap. Dessa kallas i Europa som småbolag, medan i USA kallas de oftast micro cap. De är också många, i Sverige är ca 150 bolag på large och mid cap medan resten av de 500 noterade bolagen finns på mindre listor. Detta gör det också attraktivt, det är mycket roligare att leta runt bland 500 bolag än bland 150 bolag. Efter en snabb genomgång så hittade jag 6 av 47 företag med EBIT/EV över 10 % på svenska börsen på large och mid cap, 8 av 35 med direktavkastning över 5 % och 10 av 82 med P/B under 1. Så en klar majoritet av lågt värderade företag finns bland småbolagen, detta gör det riktigt attraktivt att investera där. Men, tyvärr verkar inte investeringsstrategierna fungera lika bra bland dessa företag.

40 procent 20 år har skrivit ett bra inlägg om detta. Runt 70-80 % av aktierna på small cap och first north har varit förlustaffärer jämfört med 20-35 % av aktierna på large och mid cap över längre sikt. När man då kollar vilka som varit vinster blir förhållandet det motsatta. Så ca tre av fyra aktier blir vinst bland de större bolagen, medan tre av fyra aktier blir förlust av de mindre. Som ny inom aktievärlden så känns det mycket mer vettigt att satsa på de större aktierna där man har lättare chans att lyckas. Det är också intressant att läsa kommentarerna i inlägget. Aktieingenjören och Kenny på Aktiefokus menar att man med genomgående analys kan pricka dessa runt 20-30 % som går bra eller de 10 % som går riktigt bra. Denna är baserad på en större analys över marknaden, historisk utveckling och tillväxtpotential för företaget. Detta kan nog gå, men själv är jag skeptiskt. Detta då jag läst mycket litteratur i ämnet på senare tid som visar på att analyser stämmer sällan, vi som människor överskattar oftast potential och antar att historisk tillväxt fortsätter. Därför tillämpar jag min mer "contratian" strategi och köper ej så omtyckta bolag som är på väg att värderas upp. Det går nog om man är bra analytiker att ta fram bra bolag, Warren Buffett lyckades bra (även om han mest lyckades bra med stora bolag), men jag är inte så bra på det så jag avstår.

När vi då kollar på kvantitativa "contratian" strategier, som att endast köpa bolag baserat på P/B eller EBIT/EV oavsett historik, så dyker också här upp data som talar emot småbolag. Quant-investing.com testade olika strategier för olika market cap sizes och visade att företag med hög EBIT/EV eller låga P/B-företag gick bäst för mid cap och large cap. Det enda som visade sig bättre för small cap var momentum. Liknande resultat fås av att testa strategierna på Börsdata.se. Testar man strategierna där med eller utan småbolag så fås oftast lägre avkastning om man tar med småbolag eller endast koncentrerar sig på dessa. Så även om värderingarna bland småbolag är attraktiva så är dessa inte så bra att ta med i strategin. Dessutom så görs oftast tester på amerikanska aktier på företag ner till 50 miljoner dollar, vilket oftast svenska småbolag ligger under. Detta gäller bland annat Greenblatts och Carlisles resultat, vilket gör att man kan även här vara skeptisk till småbolag.

Så med detta sagt så har jag återigen motiverat både för er läsare och för mig själv varför det är bra att undvika småbolag. Själv investerar jag inte i dessa i min kvantitativa portfölj, men har några i min aktiva. Jag har börjat inse att det kanske inte är en sån bra idé trots allt att ha i min aktiva, då det är svårt för marknaden att uppmärksamma småbolag. Jag insåg att många av de småbolag jag har i portföljen har varit Magic formula aktier länge enligt screenern på Börsdata, vilket betyder att de fortsatt kan värderas lågt. De enda som skulle vara okej är bolag som värderas kring en miljard, dessa är på gränsen att flyttas upp till mid cap. Men under det kommer det nog att bli stopp. Inte ens småbolagsfonderna investerar i mindre bolag än de med en miljard i börsvärde. Bättre är att istället blicka ut över gränserna för att hitta andra intressanta bolag.

Taggar (blogg): 

Sidor

Blog Archive

Blog Archive
2017 (111)
Nov (8)

Taggar