PerPenning
Likes
252
Antal inlägg
546
Följare
54
Medaljer
0
Stad
Lund
Om användaren
Tid är pengar, pengar är makt, makt över din tid! För vad är pengar om du saknar tid att använda dem? Får du verkligen ut tillräckligt per penning spenderad? Jag är en knappt femtio år gammal pappa och make med två barn i skolålder, villa, bilar, amorteringar och kostnader - ganska lik många andra i det hänseendet. Vad Per däremot under senare år har insett är att en privatekonomi med mer trygghet, utrymme och frihet är något värdefullt att sträva mot. Många mer än Per behöver sätta sig ned och fundera igenom vilka prioriteringar som är viktigast och vilka som egentligen inte spelar någon roll. För egen del har Per insett att det värdefullaste han äger - tiden - byter han bort mot pengar. Dessa pengar är därför synnerligen värdefulla. Per vill att de ska ge god utväxling - han vill ha mer nytta och glädje per penning spenderad.
Kontakt email

RSS

RSS feed
28 oktober

Höj din lön enkelt

 

I år fick jag en usel löneförhöjning av min arbetsgivare. Ni som varit med i arbetstagen ett antal år vet att lönerevisioner kan te sig farsartade. Arbetsgivaren beklagar sig i både goda som dåliga tider - det finns inte mer utrymme, du fick ju så bra höjning förra gången, du har inte tagit nya ansvar eller jobbat mer och hårdare. Jag tar det hela med cyniskt lugn då jag inte söker bekräftelse eller befodran. I korthet söker jag istället så mycket pengar för så lite använd tid som möjligt. Det kallas för god utväxling. Utbrändhet låter jag andra ägna sig åt.

 

 

I år får vi istället en sjysst löneförhöjning av våra investeringar. Uppskjuten konsumtion har en magisk ekvation för utväxling av kapital. Från ett antal korgar med guldägg får vi fina slantar i olika dignitet. Någon ger fem procent och en annan tolv - betydligt bättre än de avtalförhandlade två eller tre procentenheterna. Att spara är att ge.

 

Ett exempel är familjen Pennings investeringssparkonto. Avkastning kan ses som löneförhöjning enligt mitt sätt att räkna. Om jag räknar på min egen och fru Pennings bruttoinkomster som är ganska höga så ger Guldhönan oss - hittills i år - ett lönelyft på 14 procent. Inget kattguld här inte. Och detta är bar en av korgarna då det finns fyra ytterligare.

 

Alldeles för många svenskar tar sitt lilla årliga lönelyft och skjuter in det i belåning eller konsumtion. Man kämpar på och sliter på sin arbetsplats, försöker göra skillnad, jobbar över och fjäskar för chefen - för att sedan, vanligtvis, inte få mer än någon eller ett par procent. Sedan blir man besviken och ger tappt.

 

Även när man skaffat sig en hög lön fortsätter man med konsumtions- och statuskarusellens eviga snurrande - lön in och sedan ut och iväg igen. Har man en ganska normal lön men arbetar med något som ger tillbaks mycket eller som man trivs fantastiskt med - inte sällan centralt avtalade - så har du mycket tillbaka i att skapa din egen löneförhöjning. Glad i hågen tar du emot dina två procent årligen och sparar minst tio procent av dessa och investerar. Snart har du skapat dig bättre löneförhöjningar än vad du någonsin kan åstadkomma i en karriärstege.

 

Året är inte slut än. Jag fick en ynka procent i löneförhöjning av firma Löneslav. Jag är nöjd ändå - firma Penning bjuder på kanske 25 procent eller mer innan champagnen korkas upp!

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
26 oktober

Tynger

 

Det finns så mycket skrivet kring hur man sparar och förräntar pengar. Den skrift som jag fortfarande håller högst, efter så många lästa rader, är The richest man in Babylon. Jag tror att det var tjugohundraåtta som jag under en resa till England läste denna, ganska tunna bok för första gången. Och jag vill påstå att all annan litteratur i ämnet egentligen bygger på denna bok men att man väljer att komplicera det hela - det som är så enkelt. Egentligen.

 

Jag avser inte att recensera The richest man in Babylon för det har gjorts så många gånger förr och med den hedern. Men att en bok från 1921 är lika aktuell idag som alltid och att det på 144 sidor både finns skön- och facklitteratur i ett är lite ovanligt. De sju kurerna för en redig plånka fungerar utmärkt som en sparstrategi i alla tider. Att låna pengar i Babylon gick tydligen bra och att pantsätta sig själv kunde man sluta som slav - hur sant detta är vet jag inte men skulder, de är alltid bojor som hindrar oss att göra det vi vill fullt ut.

 

Att maxa sitt lånelöfte är inget att rekommendera. En sak är att vilja, en annan att kunna. Alla lån sammantaget är lån oavsett ränta - från billiga studielån till dyra SMS-krediter, privatleasad bil till skatteskulden på bostadsförsäljningen. Du kommer aldrig undan en skuld i Sverige. Du kan förhandla om lägre ränta och göra hopbakslån så dina lån blir billigare men utan amortering så finns skulderna kvar. Att inflationen ska rädda dig och göra lånen mindre värda är mer en saga från förr än en verklighet dessa dagar. Men eftersom lån kan te sig abstrakta med märkligt många nollor i talen så är de dina ekonomiska bojor. Jag brukar att försöka se dem som något jag lurar mitt framtida jag på - för när jag lånar pengar idag så låter jag Per om ett, fem och tio år få betala min slösaktighet med sin möda och sin inkomst.

 

Att svensken ännu inte lärt sig eget ansvar är tydligt. Var sjätte medborgare med en lön upptill tjugofyratusen kronor per månad anser sig inte klara av en oförutsedd utgift på ettusen kronor utan att låna. Ja, läs det igen. Två femhundringar finns inte sparat. Och det gör en väldigt sårbar.

 

Att ha en låg inkomst är inte nödvändigtvis sämre än att ha en hög utan i all väsentlighet är det storleken på kostnadskostymen som spelar störst roll. En billig etta kan vara din räddning om du blir arbetsoförmögen medan din bror som tjänar stora pengar faller okontrollerat med sin lyxvilla i samma situation. Bert Karlsson fattade det och myntade uttrycket att det är inte de stora inkomsterna man blir rik på utan de små utgifterna. Eller så var det kanske inte han utan en man i forna Babylon?

 

Spara alltid tio procent av det du tjänar. Det tutar jag i mina barn så ofta jag kan. De har verkligen tiden för sig. För mig är det för sent att åka med på det tåget utan jag får arbeta med ett högre sparande. Samtidigt möter jag nästan aldrig en enda vuxen människa, undantaget de i bloggosfären, som bygger en stabil ekonomi på detta enkla sätt. Varför? Det är ju inte svårt att räkna på.

 

När jag var runt de tjugofem var jag fortfarande sorg- och medellös. Idag är ekonomin i en helt annan dignitet - men jag är mer missnöjd än då. Jag vill bli av med alla lån. Jag vill vara helt skuldfri. Skulder tynger. Samtidigt behöver jag ha de där två femhundringarna och lite till för att klara oförutsett, förutsett och önskat. Även om det forna Babylon är historia så har inte slaveriets bojor gått samma väg.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

22 oktober

Sopgubbe

 

 

För tre år sedan så firade Kristdemokraterna femtio år så som parti. Jag funderade lite på om KD inte drabbats av svensk åldersnoja? De tycks ju numera vara förpassade till fel sida om riksdagsspärren på samma sätt som många dugliga svenskar är dömda till att inte kunna få ett jobb på grund av sin ålder. Själv är jag femtio år fyllda liksom KD - är vi dömda till evigt utanförskap?

 

 

Det kan vara så att jag behöver hålla mig i det skrivbord som jag sitter vid - det finns kanske inga andra möjligheter? Att arbeta för sitt uppehälle eller tillse att man försörjer sig själv är en förbannad plikt och den lön jag har och de friheter i mitt jobb jag tar mig är inte självklara alls - definitivt inte så som en arbetslös gubbe med femtio år eller mer på mätarställningen. Senast igår kväll på ett partaj kom frågan upp i ett samtal: hur länge ska du jobba? Och är man i min ålder går tankarna dit ganska så ofta. Därför så är den krassa verkligheten den att de slantar jag tjänar idag är direkt kopplat till detta magiska datum.

 

Däremot är det sorgligt att arbetsmarknaden blir trög och orörlig för gubbar och gummor. För det finns kompetens, intelligens och kapacitet, tro inget annat. Intressant är frågan varför företag hellre vill ha en 35-åring instället för en 45- eller 55-åring? Vilka är sakargumenten? Och finns det fördomar man lutar sig mot?

 

Enligt forskningsstatistik börjar åldersdiskrimineringen av äldre arbetssökande redan i 40-årsåldern. Detta är den reella fyrtioårskrisen. Det visar sig att för varje år över 40 som de sökande är minskar svarsfrekvensen med en halv procentenhet. Detta är ganska skrämmande i sig då åldern när man etablerar sig på arbetsmarknaden i 75% av fallen är 29 år. Tidsfönstret är rejält snålt tilltaget för karriären, kan tyckas. Och så barnen..

 

Barn nummer ett kommer för kvinnor i snitt vid 29 års ålder och män vid 32. Drömmen för arbetsgivare tycks alltså vara att anställa ganska oerfarna personer som hålögda av vaknätter och blåtummade av bostadsrenovering ska ta sig an arbetsuppgifterna innan de stressar iväg för att hämta tidigt på dagis. Alla blir äldre. Ungdom är övergående. Kontraproduktivitet i all sin glans.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
19 oktober

Investeringsparadox

 

Tacka tusan för att folk har dålig ekonomi - det finns ju så många som vill ha deras pengar. Vi har ju allt från alldeles Allra till privatleasing av SUV. Det finns alltid fler frestelser än vad det finns slantar tillgängliga. Idag fick jag ett mail med den skrattretande titeln 11 privatleasingfynd. Fynd? Jisses och jösses!

 

Det listades alltså elva droskor i den så kallade förhöjda personbilsklassen SUV som man menade var väldigt bra och förmånliga att privatleasa. De började på 2 795 kronor och toppade på 4 895. Det är då en månadskostnad med redan skattade kronor över vanligtvis tre år, det vill säga mellan 100 620 upptill 176 220 kronor. För de pengarna får du nöjet att åka i en ny, fin bil för att sedan lämna tillbaka den och det var det, det. Att avgiften för bilen kan gå upp under leasingtiden är heller inte att förglömma.

 

Om det blir fel på bilen och den inte kan användas under en tid blir det inte billigare för dig. Du får inte dra av någon summa utan måste ändå betala full månadsavgift till den du leasar bilen av. Om du inte betalar månadskostnaden i tid kan vissa leasingföretag ta tillbaka bilen och bryta avtalet redan efter två veckor. Det kan innebära att du tvingas betala stora summor utöver att de tar tillbaka bilen. Du har generellt inte rätt att säga upp avtalet i förtid och är alltså fast i avtalet under hela den överenskomna löptiden - vanligen tre år. Om leasingavtalet går med på en uppsägning riskerar det att bli mycket dyrt. Ofta handlar det om 35 procent av återstående leasingavgifter.

 

Du kan inte ändra antal mil under avtalstiden. Ifall du får ändrade körvanor - exempelvis måste pendla längre till och från arbete– kan du tvingas betala för att du kört 'övermil' - alternativt att du står med en bil som du betalar avgift för, men inte kan köra eftersom du redan använt upp milen. Många bilföretag listar sina erbjudanden på hemsidorna - men ofta blandar de ihop privatleasing med erbjudanden om leasing för företag. Trots att du väljer privatköp eller privatleasing är det vanligt att priserna står är exklusive moms. Det är upp till dig att ha den förståelsen.

 

Intressantare är att vara begagnatköpare i dessa tider av hyrd glädje - i bilhallarna finns det bilar som är 3 år gamla, i fantastiskt skick och med låga mil. Skador och onormalt slitage kostar minst sagt extra och så gör övermil. Att ha barn och husdjur i en privatleasad bil kan bli dyrt och vissa avtal godkänner inte husdjur i bilen överhuvudtaget. När bilen lämnas tillbaka efter leasingperiodens slut ska den vara i normalt skick, men vad som bedöms som normalt skick eller onormalt slitage kan vara oklart. Som konsument är du utlämnad till leasingbolagens bedömning. Sådana som jag som köper begagnat får ett smörgåsbord av kvalitet till lågt pris.

 

Ofta görs jämförelsen mellan att privatleasa en ny bil eller köpa en dito. Båda är lika fel och enligt mig inget som ens är lönt att räkna på - det är svindyrt oavsett. Nej, begagnad bil är melodin. Och det räcker mer än väl att punga ut dessa slantar.

 

Investera i en bil? Sådana finns inte - det är en paradox.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
18 oktober

Evighetsgeldenär

 

Vi är tydligen inne i årets bästa börstid, har jag hört. Hur det blir med det återstår väl att se. Det finns obotliga optimister och allvarliga pessimister - och alla har de en åsikt kring hur det ska gå. Själv litar jag inte på någon, och knappt mig själv, så min diversifiering är spretig - aktier, fonder, utlåning, räntesparande och en trög kassa. Jag glömmer aldrig hur dyrt det är att tappa för stora värden då jag förlorar värdefull tid i nästa uppgång - jag är i högsta grad riskavert.

 

Jag är också ett svart får i familjen - och då menar jag tjocka släkten - då jag och hustrun är några av de få med lån. Nästan ingen annan har det. Hus är avbetalda, liksom studieskulder och annat. De sitter nu med låga kostnader och ofta fina inkomster - då har man faktiskt, om man vill, råd med en hel del lyx. Fina bilar och dyra hus, för att nämna något.

 

Så som familjens svarta får så har vi både bo- och studielån. Vi är dock inte längre medellösa, så som vi var för tio eller femton år sedan. Vi riskerar ingen privat finanskris oavsett om räntorna går upp eller om jobb förloras och det är i sig en blodtryckssänkande medicin. Sammantaget är det fyra lån vi har.

 

Tittar man på Lyxfällan så är det inte ovanligt med tjugo eller trettio lån och krediter med ofta höga räntor. Man tycks många gånger ha tappat kontrollen och lusten att ta tag i det hela. Att kunna göra enkla beräkningar tillhör också ovanligheterna. Exempelvis har en vissa deltagare svårt att se att se skillnaden på räntekostnad och månadsbelopp. Något som jag tyvärr sällan ser i detta program är diskussioner kring den så kallade snöbollsmetoden, speciellt i de fall då hopbakslån inte går att fixa.

 

Metoden är kontroversiell eftersom den inte beaktar hur dyra olika lån är eller vilket det bästa sättet att betala av sina lån är. Snöbollsmetoden fokuserar istället helt på mänsklig psykologi och är designad för att göra det så lätt som möjligt att behålla sin motivation. Snöbollsmetoden gör detta genom att försöka låta den skuldsatta se resultat av sitt arbete så fort som möjligt.

 

Man skriver helt enkelt ned alla sina lån i storleksordning med det minsta först. Detta är nu den ordning du skall försöka betala av lånen i. Du skall börja med att fokusera alla dina extra betalningar mot det minsta lånet och sedan när det är helt avbetalat så går du vidare till nästa lån på listan. Du fortsätter så tills alla lån är avbetalda.

 

Skall jag använda snöbollsmetoden? Det beror helt på din personlighet. Om du vet att du har svårt att hålla dig motiverad om du inte ser snabba resultat då skall du använda snöbollsmetoden.

 

Att vara skuldsatt är däremot för en del mer av en livsstil än ett uppenbart problem. Mer än 400 000

svenskar är registrerade hos kronfogden. nästan 200 000 barn lever i hushåll med skulder hos kronofogden. 100 000 svenskar har funnits i kronofogdens register i 20 år eller mer. De kallas evighetsgäldenärer. Dödligheten är 30 gånger högre för personer som genomgår skuldsanering än befolkningen i allmänhet. De som är under utmätning får nämligen ofta mindre kvar än de som har försörjningsstöd.

 

De flesta som hamnar i en skuldfälla gör det för små skulder och en oväntad kris: det kan vara en uppsägning eller en skilsmässa. För många är skammen värre än fattigdomen - man nedvärderar kanske sig själv och känner sig utanför och vid sidan av alla gemenskaper. Barn ser sina föräldrar sitta i köket och gråta över en hög med räkningar. Depressioner och missbruk kan bli följder.

 

Sverige är inte landet lagom när det kommer till skuld, där är svenskar snarare extremister. Vi är världens mest skuldsatta folk. Samtidigt har den svenska kulturen en hård skambeläggande syn på de som inte kan betala sina skulder.  I Sverige preskriberas brott som grov våldtäkt efter 15 år, men inte skulder. Svenskar är också ett av Europas mest betalningslydiga folk. Svenskar är så rädda för betalningsregistret att de till och med betalar bluffakturor.

 

Kreditbolagen har samtidigt lagarna och statens fulla tyngd genom kronofogden i ryggen. De kan fullt lagligt sätta räntor på flera tusen procent och bombardera reklam mot svaga och desperata. Det är en galet låg etisk nivå på stora delar av branschen.

 

Att lära sig att undvika skulder är en prioritet ett för mig när det gäller mina barns utbildning.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

12 oktober

Arbetsförledningen

 

Ränderna går aldrig ur. Det är ingen skillnad idag jämfört när jag var ung - Arbetsförmedlingen är en statlig institution utan existensberättigande. 

 

Jag har aldrig fått någon hjälp av Af och jag känner heller ingen som fått det. De människor som jag träffat som arbetar på Af hade jag aldrig anställt så som arbetsgivare - de är i sig placerade där då de antagligen inte duger mycket annat till.

 

Dan Eliasson, allas vår misslyckade politruk till rikspolischef, har varit en lika usel chef på Af. En lång rad andra lätt retarderade personer har under åren passerat revy så som chefer på Af. Den senaste plattfoten är Mikael Sjöberg som nu är på väg att få sparken på grund av mutbrott, kompisfaktureringar på 114 miljoner och de nu kommande så kallade verksamhetsdagarna som är en konferens för myndighetens femtontusen anställda (!) men en uppskattad prislapp på över femton miljoner. Arbetsförmedlingen lägger mer än dubbelt så mycket som jämförbara myndigheter på konferenser och utbildning. Men politikerna blundar, hemligstämplar och tiger.

 

Trots en budget på mer än 74 miljarder kronor - långt mycket mer än hela försvaret - lyckas Af inte med sitt uppdrag som är att få människor som är arbetslösa i arbete. De har aldrig lyckats så det är i sig ingen nyhet. Och alla som redan har ett arbete - hur många av dessa har ens en tanke att kontakta Af? De har inte någon kontakt alls med arbetsmarknaden i jämförelse med alla privata alternativ.

 

 

Det talas om att lägga ned Af emellanåt, vanligtvis från dagens opposition. Jag tror det när jag ser det men blir så fallet kommer jag att hyra in en bleckblåsorkester samt en trupp cheerleaders och fira. Att skattepengar spolas ned så vårdslöst som nu är rent skärt vansinne. Tyvärr är det nog mest snack - Af tycks överleva allt.

 

Vår dotter, som nu slutat gymnasiet, skrev in sig på Af som arbetssökande. Det är nu mer än sex veckor sedan - tror ni hon fått något som helst stöd eller uppslag så här långt? Nej, de vill bara ha hennes aktivitetsrapport fastän hon inte uppbär någon ersättning av något slag.

 

 

Af gör inte mycket rätt. Etableringslotsar som rekryterat till IS, koppling till människosmuggling och utpressning, arbetsförmedlare som kräver att arbetslösa ska söka överkvalificerade jobb för statistikens skull och nytt IT-system som aldrig kom i bruk trots mångmiljonsinvesteringar. 

 

Af har också ett uruselt förtroende hos allmänheten. Det kan ju bero på att de inte förmedlar några jobb? De är sämst i klassen på det de ska vara bäst på.

 

Känner du någon som är nöjd med Af? Som fått jobb via Af?

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
10 oktober

Pensionssmart

 

När man är post femtio, så som jag, börjar man gärna fundera på pensionen. Jag har märkligt nog arbetat mer än halva mitt arbetsliv, det förstår jag faktiskt inte riktigt. Alla stormkråkor som kraxar om att det blir fattigt som pensionär gör att jag känner ett behov av att kolla och stämma av. Men hej! Alla ni yngre, som ännu inte fattat att ni snart är just femtio plus, kan ju börja redan nu, lite försiktigt?

 

Dagens ämne kring pension handlar om tvenne ting, minsann. Och de hänger ihop. Jag arbetar idag på en arbetsplats utan kollektivavtal men med alternativa pensionslösningar. Ofta vill ju företag, som valt att stå utanför kollektivavtal, att de har lika bra eller bättre pensionslösningar. Dessvärre är det sällan fallet och det är inte helt enkelt att försöka jämföra sig fram. Så egentligen är den bästa vägen att gå att tillse att arbetsplatsen man verkar på har kollektivavtal.

 

För ämne två hänger samman med kollektivavtal och det som kallas för ITP2 vilket är - förenklat - tjänstepensionen via kollektivavtal. Om så är fallet och du är född 1978 eller tidigare så finns det en spännande, magisk gräns vid 62 år och en månad.

 

Om du väljer att gå i pension tidigast månaden efter du fyller 62 år och din arbetsgivare slutat betala in premier för dig - då får du ett brev från Alecta där de frågar dig om det är så att du gått och blivit pensionär. Om du svarar att så är fallet och intygar att du inte kommer jobba mer, så kommer de premier som din arbetsgivare annars hade betalat in fram till din sextiofemårsdag att betalas in av kollektivavtalet. Det finns särskilda pengar avsatta för detta ändamål. Du kan alltså gå i pension månaden efter du fyller 62 år och ändå få lika mycket inbetalt som du hade fått om du jobbat till 65 år. Det är inte kattskit!

 

Men som sagt - kruxet är att du är arbetar på en arbetsplats med kollektivavtal. Det gör inte jag dessa dagar. Men jag sneglar.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
8 oktober

Ärligt talat sjuk

 

I somras var jag rejält dålig och sjuk - i närmare tio dagar fungerade jag inte alls. När jag började bli hängig så fortsatte jag att jobba eftersom jag är en ganska pålitlig och ansvarsfull person men också för att det är dyrt att vara sjuk. Resultatet blev att jag blev tröttare, segare och allt mer ineffektiv och efter tre dagar gav jag upp och sjukskrev mig.

 

Som ni säkert är medvetna om så har vi något som heter karensdag när man blir sjuk. Det är då en sjukdag som du inte får några pengar. Den som är taktisk kan släpa sig till jobbet så som sjuk och sjukskriva sig under den dagen för att minska karenskostnaden, vilket är lite sjukt i sig.

 

I Sverige fungerar det så att arbetsgivaren betalar sjuklönen de första 14 dagarna du är sjuk. Är du fortfarande sjuk efter 7 dagar ska ett läkarintyg lämnas. Sjuklönen är 80% av din inkomst oavsett vad du tjänar - något som kan vara en stor kostnad för arbetsgivaren. Samtidigt så är det ett bra incitament att arbeta med arbetsmiljöfrågor etc.

 

Efter 14 dagar får man istället sjukpenning från Försäkringskassan. Denna är maximerad till 80% av lönen men högst 714 kronor per dag.

 

Notera att det finns en debatt om att sjukdom kostar samhället stora pengar, något som är falskt. Ja, vi betalar faktiskt in mer än vad vi tar ut. Det här betyder att sjukförsäkringen förvandlats från en försäkring där alla har rätt till sjukersättning de dagar man mår dåligt till en försäkring som går med vinst och ger staten ett betydande överskott. Antalet sjukdagar i Sverige beror inte på fusk eller överutnyttjande. Däremot är Sveriges syssel­sättningsgrad bland äldre mycket högre än i andra länder vilket påverkar sjuktalen negativt.

 

Att arbeta på en arbetsplats med kollektivavtal är även vid sjukdom mycket bra då man via detta kan erhålla mer ersättning.

 

Men det jag egentligen hade som syfte med denna text var hur karensdagen egentligen påverkar våra beteenden. Jag har svårt för denna dag - varför ska det kosta att vara sjuk? Är det inte ett dåligt sätt att jaga bakfylla eller lättja? Om man är ärligt sjuk så blir man straffad. Jag vill dessutom hävda att det kostar mer med karensdagar.

 

Låt oss säga att du är sjuk en dag - det kostar dig 100%. Att då stanna hemma ytterligare en dag ger dig åtminstone 40% per dag. Kan ju vara värt att vila en dag till. Dag 3 till 7 gör sedan att sjuklönen stiger med 53 till 69% per dag. Sedan kommer ju läkarintyget i vägen. Jag tror, men jag kan ha fel, att få stannar hemma en dag när de är sjuka. Nej, det blir fler dagar och det är ju inte sjuklönen som är den största kostnaden för arbetsgivaren utan utebliven produktivitet. Eller?

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
7 oktober

Inga pengar till barnen

 

Hur märkligt det än är så provocerar mitt påstående många - att inte spara åt barnen. Oftast är det föräldrar ur curlinggenerationen, det vill säga sjuttio- och åttiotalister som i sig växt upp förhållandevis kravlöst och med oändliga förutsättningar, som förfasas över denna ondska jag sprider. För min del handlar det om essensen av föräldraskapet - för vad är huvuduppgiften?

 

 

Inte är det att försörja sina vuxna barn, inte är det att bereda deras väg ut i vuxenlivet med en röd matta eller att förse dem med en pidestal att sitta på med en lagerkrans på huvudet. Tro det eller ej, men med föräldraskapet kommer ett ansvar som varar tills barnet är vuxet vilket i konkreta termer är antingen när de fyller arton år eller har läst färdigt gymnasiet. Där slutar försörjningsplikten och där är det dags att ta eget ansvar för sitt liv framgent. Hur många föräldrar ser på det så här mer än jag och min fru, tro?

 

Föräldraskapets viktigaste uppgift är att förbereda sina barn att flyga på egna vingar. Mamma och pappa lär sitt barn att bli vuxet och att kunna hantera de förutsättningar, ansvar och förpliktelser samt de rättigheter det innebär. Jag och fru Penning säger det ofta och gör det i handling med våra barn - ni måste själva göra erfarenheterna nu kring hur det är att vara en människa i vårt samhälle. Varje sådan lär något. Varje handling eller frånvaro av en innebär konsekvenser, ibland njutbara men också smärtsamma.

 

 

En del i att lära en ung människa att bli vuxen är ansvar för pengar. Inga av våra barn kommer att serveras ett konto med slantar på artonårsdagen. Varför? Jo, för det skulle inte innebära någon kunskap eller förståelse för pengars värde. Ni som skakar på huvudet har inte förstått men jag har sett det många gånger på nära håll - ungdomar som fått en massa slantar och som sedan bara försvunnit i la dolce vita.

 

Först och främst är det bättre att barn lär sig att tjäna egna pengar. Dela ut reklam, sitta barnvakt och sälja jultidningar. Jag ser för många föräldrar som curlar. Men blir man ständigt lyft lär man sig inte klättra. Ge ditt barn en hundralapp och en utmaning i att fördubbla den!

 

Herr och fru Penning sätter undan pengar för eventuella framtida behov, pengar som kanske kommer att användas för att stötta våra barn i något - eller inte. Det beror helt och hållet på hur framtiden ter sig för dem. Vi arbetar mycket med att de ska klara sig själva en dag utan att ränna till mor eller far och tigga kosing. Ingen blir gladare än jag om våra barn bygger sin egen lycka och sitt eget ekonomiska oberoende.

 

Unge herr Penning är ett exempel. Han är tretton år och erhåller 400 kronor i månadspeng - då ingår vissa hushållssysslor och att städa sitt rum. Han har nu valt att spara hälften av detta belopp varje månad i sin framtida penningmaskin, pengar som jag investerar åt honom på ett ansvarsfullt sätt. Den andra hälften behåller han för sina egna kostnader som godis eller saker. Vår överenskommelse är att jag sätter in lika mycket som han sparar för framtiden och att pengarna inte får röras förrän han fyller arton år. Han är sporrad och kommer att få en återkoppling varje månad för att se hur det går framåt.

 

Oavsett hur ni väljer att göra så tror jag att vi iallafall är rörande överens om en sak: vårt land behöver fler människor som tar eget ansvar.

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
5 oktober

Sent ute

 

Jag är ju en sådan där gammal räv i ekonomibloggvärlden som skrävlar mer än åstadkommer. Tomma tunnor skramlar mest, som det sägs. Att vi i familjen Penning inte nått längre på alla dessa år visar på en skral inställning och slappa förmågor.

 

Samtidigt är vi inte genomusla, vi har ju trots allt sparat tio, tjugo, trettio procent av våra inkomster och denna trendlinje fortsätter att peka uppåt. Den nya sparmatrisen målar upp 49 % så som månatligt mål.

 

Att det är ett ämne som fascinerar och sätter griller i huvudet på folk. Går det att spara sig fri? I vårt konsumtionssamhälle och där till och med politiker spottar på sparande men gynnar belåning? Det kittlar och det skaver, värmer och ger frossa. Sydsvenskan ger luft i en artikel om en familj som sparar regelmässigt - de har dessutom en blogg som jag missat fullständigt. Tidningen kör en sensationslöpsedelteknik - Storspararens framtidsplan: ”Om tio år kan vi leva på våra investeringar”.

 

Men det är samtidigt en bra artikel som inte lämnar viktiga frågeställningar åt slumpen - inte minst frågan kring vad som är viktigt i livet eller inte så som sommarhus och fin personbil. Det lite ovanligare är att de båda makarna valt att ha delad ekonomi, men samtidigt så har de inga barn och då är det också en enklare ekvation.

 

På bloggen skriver herr Oberoende kring vad som faktiskt är det enda intressanta - varför vill man bli ekonomiskt oberoende och göra denna ansträngning? Och det är ju faktiskt mycket bra sammanfattat - skapa valfrihet och att lycka ej bor i konsumtion. Och som jag också säger att en kassabok är en förutsättning för att få penningkontroll.

 

Är det lycka man letar efter så har man redan hittat den. Verktygen har vi till hands sedan födseln. Att lära sig att hantera sina förväntningar är nyckeln. Hur du uppfattar din verklighet är själva låset.

 

En penningmaskin, så som herr Oberoende kallar den, är bara ett medel som helgar ändamålen. Pengar i sig gör ingen lycklig utan de är också ett verktyg att använda sig av. Familjen Pennings maskin heter Guldhönan och hon kommer inte att få se någon 4-procentsregel - den schablonmässiga regeln som säger att man bara kan plocka ut 4% ur sitt kapital för att bibehålla det.

 

Nej, vi bygger ingen familjeförmögenhet för kommande generationer utan slantarna ska vara till oss. Barnen får sina verktyg av oss att skapa sina egna förutsättningar och det tycks fungera - båda barnen sparar för framtiden och de där 10 procenten som är gränsen klarar de galant. Jag önskar bara att mina föräldrar, skolan eller för den delen samhället lärt mig som barn och ungdom hur pengar, sparande och frihet hänger samman.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Sidor

Blog Archive

Blog Archive
2017 (128)
Nov (10)

Taggar