PerPenning
Likes
252
Antal inlägg
604
Följare
53
Medaljer
0
Stad
Lund
Om användaren
Tid är pengar, pengar är makt, makt över din tid! För vad är pengar om du saknar tid att använda dem? Får du verkligen ut tillräckligt per penning spenderad? Jag är en knappt femtio år gammal pappa och make med två barn i skolålder, villa, bilar, amorteringar och kostnader - ganska lik många andra i det hänseendet. Vad Per däremot under senare år har insett är att en privatekonomi med mer trygghet, utrymme och frihet är något värdefullt att sträva mot. Många mer än Per behöver sätta sig ned och fundera igenom vilka prioriteringar som är viktigast och vilka som egentligen inte spelar någon roll. För egen del har Per insett att det värdefullaste han äger - tiden - byter han bort mot pengar. Dessa pengar är därför synnerligen värdefulla. Per vill att de ska ge god utväxling - han vill ha mer nytta och glädje per penning spenderad.
Kontakt email

RSS

RSS feed
25 december 2017

Leka kung

 

Jag vill vara som Zlatan. Jag vill ha en sådan där fin Volvo. Och där en snygg hustru sitter bredvid och ger mig en kärleksfull blick och två vackra barn sitter i baksätet. Vi åker genom natten i den fina bilen och jag framför den trygg och synnerligen manligt.

 

Man ska inte underskatta identitetskrisen som blottläggs när vi tar oss an reklamen på TV och i tidningar. Det vi inte anser oss vara, det vill vi bli och går det att köpa känslan så är det åtminstone en flukt av flärden. Vi luras som får lätt in i fållan och skuldsätter oss glatt upp över öronen för att få känna oss som Zlatan. Skillnaden är dock att Zlatan är rik som ett troll och får köra Volvon gratis om han så vill.

 

Har du inte råd att köpa Zlatans bil så kan du alltid privatleasa den. Fast det är nog billigare att boka en psykologtid eller att delta i beteendeterapi. För du är inte Zlatan och du vill innerst inne inte vara det heller. Du vill mest troligt vara du och vara nöjd med det. Och det är heller inte mycket begärt då du redan är en vinnare - om du väljer det.

 

Det är enklare och bättre att göra sina egna val baserat på vad man egentligen vill - det gäller bara att hitta de där önskningarna och målsättningarna. Och det gör du inte medan du leker att du är någon annan.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
24 december 2017

Lyskraft till jul

 

Här kommer en liten julhälsning från ett snöigt Skåne - eller inte. Detta är ett förinspelat meddelande då jag inte ens är i landet denna julafton. När ni går i vintermundering softar jag i shorts och piper över att jag är lite för varm fastän jag sitter i skuggan.

 

Men jag tycker om julen, åtminstone delar av den. Hysterin, klappjakten, släkttvånget och sorgen över att många barn faktiskt far illa under helgerna på grund av supande och gräl är baksidor. Ledighet, kontemplation, tid att umgås och möjlighet att nå lite mera av inre lugn är de vackra delarna. Det ligger i vårt ansvar att ta tillvara det som vi vill ha och att se till att fasa ut det osunda kring julen, eller hur?

 

Julkort tycker jag fortfarande är en fin tradition, speciellt om man lägger vikt vid att göra personliga sådana, kanske med något foto och så handskrivet - det är fint. Det kommer inte så många längre då folk tror att en hälsning i sociala medier duger - men det gör det inte! Julkort är fint! Julkort är så som jag vill ha det!

 

Jag fick minsann ett fint kort ifrån Lysa och det gör att jag ger dem många, glada julhälsningar. Ett riktigt kort! Där har ni att lära, alla ni andra! Jag smälter av sådan omtanke - även om jag inser att det finns ett marknadsbudskap också. Men vad faen - jag sätter väl in hundratusen till då!

 

Ett riktigt julkort från Lysa!

Alla, anser jag, bör ta julhelgen till att vila - vila från skola, jobb och andra engagemang. Det blir lättare att lyssna till kroppens signaler om man ger sig själv lite ro. Själv använder jag mig mycket bokstaven L i min minnesformel för en bättre vardag - Långsamt. Allt är värt att göra långsamt annars är det inte värt att göra alls. Att göra saker långsamt gör dig närvarande i nuet. Svårt i början, kanske, men det går att träna fram - tro mig.

 

En god jul önskar jag dig som läser detta. Jag tror att du får just det - om du bara bestämmer dig.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

23 december 2017

Pina

 

Med bara en liten gnutta varseblivning så kan du parera julhandeln. Det handlar om mänsklig psykologi och hur vi uppfattar pengar. Betalningspina, eller Pain of Paying, kan bli din bästa kompis.

 

Ett exempel på detta är att det svider mer för oss att betala med kontanter än med kreditkort. Beklagligt nog är ju kontanter på väg bort men använd knepet så länge det håller - lämna kortet hemma och ha med sedlar istället ut i vimlet.

 

Att betala känns alltid mer eller mindre som en förlust - även om du verkligen köper något du vill ha. Är det någonting 40 år av beteendeekonomisk forskning lärt oss är det att människor hatar förluster mer än allt annat. Med tanke på att de flesta av oss verkar ha en tendens att köpa för mycket saker är det nog bara bra att det verkar finnas en inbyggd nödbroms.

 

Många webbföretag har visat prov på att det går att kringgå the pain of paying på olika sätt. Skype lyckas med detta genom att låta sina kunder förköpa samtal. Målet är alltså att separera betaltillfälle och konsumtion. Spotify är givetvis också ett lysande exempel på detta. Hur mycket hade du njutit av att lyssna på en bra låt om du visste att varje gång du lyssnar på den så dras fem kronor från ditt bankkonto?

 

Butikerna gör allt de kan för att få oss att köpa mycket och mer. Störtexponering, omvägar till varor vi vanligen behöver och godis och cigg vid kassan - de knepen kan vi nog vid det här laget. Däremot lärde jag mig något nytt häromdagen och det är att vi alltid ska undvika att ta upp saker eller föremål i butiken. Då triggas nämligen ett primitivt ägarbeteende - vi vill behålla det vi håller i. Märkligt men inte osannolikt?

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
21 december 2017

Fixa andras drömmar

 

Allt åt alla - den nya svenska devisen. Jag vägrar dock att köpa det paketet då jag anser att resultat, belöningar och framgång ska kräva egen insats och egen ansträngning. Är man för lat för att arbeta och hellre ägnar sig åt föreningsliv - så varsågod, men inte ska du har betalt för det. Vill du sätta upp en pjäs med islamister som ingen vill se i slutänden - då är det din risk och dina pengar du satsar. Eller?

 

Nu är det ju dessvärre inte så i vårt land - det slösas frikostigt med våra skattepengar och ofta i helt meningslösa riktningar. Största skatteuttaget har vi men inte är vi bäst på välfärd. Hashtaggen #vadfanfårjag är i högsta grad levande på Twitter. Jag ser fram emot valåret för nu är det dags att straffa den genom tiderna mest usla regering vi skådat.

 

Jag jobbar inte för att fixa andras drömmar. Jag jobbar inte för att pungslås på pengar som sedan sprids för vinden. Ingen och åter ingen kan längre övertyga mig att det är solidariskt att betala skatt för vårt det gemensamma. Nej, jag tror det går åt helsefyr.

 

 

Jag jobbar och sliter för mig, min familj och mina nära och kära. Jag går upp varje dag i ottan och jag tjänar mina slantar åt mig - sedan väljer jag att skänka pengar i projekt som jag ser som värdefulla och potenta. Jag vill verkligen hjälpa människor men inte via våra politiker som helt saknar moral, etik och kontakt med väljarkåren.

 

Politiker har ansvar för skattemoralen. Vill de försäkra sig om medborgarnas tillit när det kommer till att förvalta deras skattepengar måste de också vara tydliga med vad skatten skall finansiera och hålla sig till det. Detta är så det borde vara.

 

Det fuskas och det döljs. Det är som om du bokar en hantverkare för att åtgärda det läckande taket, den trasiga grinden och den bärande väggen i vardagsrummet och när hantverkaren väl är klar upptäcker du oduglingen istället har använt dina pengar till att sätta upp en fondvägg i sovrummet, ett enormt fågelbad i trädgården och ställt en hink under sållet till tak.

 

Vad är det egentligen som gör att så många politiker tar sig rätten att använda skattemedel för mjölkgårdar, graffitiväggar, äventyrsbad och kamelfarmar? Är det verkligen moraliskt riktigt att tvinga oss att betala för det genom att ta av skattebetalarnas pengar?

 

Fixa dina egna drömmar - tulla inte på mina!

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
19 december 2017

Waste of life

 

Nu är det jul igen och då så är det julfest på jobbet. Jag gick inte i år. Det var nog sista gången i fjol. Jag tycker inte om företagsevenemang - dels för att de inte är på arbetstid och jag får inget betalt, få är så svårflörtade som jag när det gäller prislappen för min tid, och dels för att jag inte tycker om att blanda kollegor med alkohol. Få saker tenderar att sänka arbetskamrater i mina ögon när det rajjas, blajjas, kramas och sluddras om vart annat.

 

Varför ska man umgås med arbetet och kollegor utanför jobbet? Vi ses ju ändå så det räcker och blir över. Man träffar ju dem oftare än familjen och vännerna! Jag har egentligen aldrig sett några svar alls på den frågan. Det kan åtminstone inte handla om teambuilding för en sämre jordmån än en firmafest är nog svårt att hitta. Då ska det pratas allvar med chefen, då ska det tafsas på sekreteraren och då ska det vara så himla gråtmilt bundissamkväm.

 

Det är tur att jag inte har någon chefsroll för då är man mer eller mindre tvingad av ledningsgruppen att vara där och prata med dragna undersåtar som man inte ens tål i normalfallet.

 

Att lägga julfesten på en fredag är kutym - då riskerar man inte att några medarbetare som festat runt till fem-tiden på morgonen inte dyker upp och gör sina plikter nästkommande arbetsdag. Och det är ytterligare en anledning att jag ratar partajet - fredagen, det är ju veckans bästa dag! Laga en god middag och njuta ett glas rött, umgås med fru och barn och varva ner efter fyrtioplus-veckan. Nä, har jag gjort mitt dagsverke så är jag mer än nöjd med att befinna mig på arbetet, oavsett umgängesform.

 

Jag har redan sett, trots att jag försökte undvika det, några videosnuttar från julspektaklet - och jag är så nöjd att jag inte var där. Waste of time blir waste of money och waste of life. Det enda sättet att stå ut på en sådan fest är att bli dyngrak själv och det priset betalar jag inte. Det kan också kosta en jobbet.

 

Ni som tycker firmafesten är rolig, se åtminstone till att följa tre grundregler: sup inte, tafsa inte och gå hem i tid - glöm inte att du fortfarande är på jobbet. Inget gott händer efter tolv på jobbpartajet.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
16 december 2017

Inga krav

 

Lördag förmiddag och frukosten intagen. Nu väntar en stund att leka kontor med en kopp rykande java. Jag sitter förresten vid en dator varje dag på jobbet men det är inte i närheten av någon lek - något som finansbloggar, excelark med penningsiffror och spaning kring vart konjunkturen är på väg helt klart är. Att leka kontor, det är en vuxenlek i min smak.

 

Några räkningar ska betalas, några bloggar läsas och så några förberedelser inför vår resa över julen och nyåret. Det ska avbokas morgontidning och det ska förberedas med grannen som bostadsvakt. Egentligen handlar det mest om att ge blommorna lite vatten då vi har både larm, kamerabevakning och DNA-märkta pryttlar - något som utannonseras på diverse skyltar. Några garantier finns så klart inte men personligen hade jag som tjyv valt någon annan villa.

 

 

Att vara bortrest över ett månadsskifte är numera en barnlek då alla finansiella transaktioner kan schemaläggas. På kreditkortet har vi dock denna månad ett massivt belopp som ska betalas eftersom kortet betalade semestern för att kunna nyttja den tillhörande reseförsäkringen. Balansarbetet är dock så enkelt med You Need A Budget. Jag har en kundbonus som betalas ut beroende av kreditköpens storlek och denna månad blev det hela 490 kronor och det är också en slant.

 

 

Så när allt är förberett så är det bara att värma på glöggen och ta en filt med ut på altanen och njuta några bleka solstrålar. Under tiden dammsuger roboten huset med all flit i världen - allt som sparar tid får kosta pengar, det är min devis. Maskinen är dessutom duktig på sitt jobb och är i mina ögon årets bästa investering. Julstress finns heller inte i år - inga av mycket blir det: klappar, julmat, släkt eller krav.

 

Önskar er en fridefull helg.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
14 december 2017

Den hårda vägen

 

Det där med att ta sitt ansvar och påbörja sin resa mot att nå en privatekonomisk situation som skapar trygghet, lugn och inte minst möjligheter är alla förunnat. En del av oss når insikten tidigt i livet medan andra, likt mig, har en längre startsträcka. Att höjden av härligheten nåddes av min föräldrageneration är jag mycket övertygad om - för er åttio- och nittiotalister kommer det att bli en helt annan, betydligt kärvare verklighet under hela livet och kanske extra illa så som äldre. Att förvänta sig att samhället vurmar och vårdar oss på ålderns höst ter sig alltmer naivt.

 

Det sägs att vi lever i konsumtionssamhället där allt köps på krita. Men det är inget nytt alls. Att sätta sig i skuld är och förblir en rättighet. Jag tog mitt första banklån till en 13-procentig ränta som tjugoettåring. Så gjorde även min egen far för första gången som sjuttonåring. 

 

Far min gick sju år i skolan. Där lärde man sig läsa, skriva och komma ihåg bibelcitat. Pengar lärde man sig inget alls om. Att prata om pengar var fult.

 

Pappa började att jobba tidigt som lantarbetare. Med idogt slit kom han efterhand upp sig och blev traktorförare. Lönen var bra - hela en krona och nittioåtta öre i timmen eller runt tjugoåtta kronor i dagens värde. Efter ett par års arbete hade han lyckats spara undan hela femhundra kronor på bankbok.

 

 

Far sökte nu efter en begagnad motorcykel och hade tänkt sig att lägga tre eller högst fyrahundra kronor av sina besparingar. Han besökte en handlare av motoriserade cyklar och där mötte han den första riktiga säljaren i sitt liv och det blev dyrt.

 

Istället för att följa sin ursprungliga plan skrev far under ett köpekontrakt på en ny motorcykel - en Monarkram med JB-motor från Nymans Verkstäder i Uppsala. Istället för att förbli skuldfri köpte han en cykel och betalade under de kommande sexton månaderna en tredjedel av sin månadslön för att lösa krediten. Som sjuttonåring lärde han sig den hårda vägen.

 

 

Den hårda vägen skapar riktiga minnesbilder. Man lär sig av erfarenhet och inte av exempel. Ofta är det så saker och ting biter sig fast på riktigt. Även jag lärde mig den hårda vägen men mitt problem var att jag vandrade den för länge och lite för långt.

 

Går det att lära sig av exempel? Eller går det att lära sig av fakta? Är vårt förnuft starkare än våra belöningssystem? Vill vi ens lära? Det ser inte riktigt så ut.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

9 december 2017

Rynka pannan

 

Vi människor är mänskliga - vilket betyder att vi via evolution alltid prioriterat vår överlevnad vilket i sig inte är så konstigt. Att överleva är ju ganska väsentligt om vi ska kunna reproducera oss, vilket är vår faktiska evolutionära uppgift. Vi har ju varit ganska framgångsrika på det om vi tittar på vårt antal här i världen. Men just denna överlevnadsprioritet gör oss inte till rationella, beslutsfähiga, klocka och medvetna varelser utan vi är ganska lata, lättlurade, lättförledda och extremt påverkade av det sammanhang vi är i varje stund. Vi överskattar små sannolikheter och underskattar stora sannolikheter.

 

Enligt Daniel Kahneman, känd psykolog, har vi människor två olika system som verkar tillsammans - kallade system 1, det äldre, och system 2, det modernare.

 

System 1 är snabbt och agerar automatiskt utan med­veten kontroll. Dess viktigaste uppgift är att upprätthålla bilden av vad som är normalt. System 1 kan aldrig stängas av utan är ständigt på. Vi kan till exempel inte undvika att läsa ett välbekant ord när vi ser det, om vi inte tvingas ha uppmärksamheten någon helt annanstans. Vi har inga problem med att tugga tuggummi och gå samtidigt, prata och köra bil på en landsväg. Det sköter system 1 åt oss.

 

System 2 är långsamt och uppmärksammar när mentala aktiviteter krävs, till exempel komplicerade beräkningar eller när något oväntat händer. När system 2 slås på kräver det uppmärksamhet och störs när fokus försvinner. Om vi får frågan vad 17 gånger 24 är när vi är ute och går är sanno­likheten stor att vi måsta stanna medan system 2 löser uppgiften. Även självkontroll, att hålla ordning på ansiktsuttryck och kroppsspråk är uppgifter för system 2 - vi slutar med det ena för att göra det andra. Den ökade kognitiva ansträngningen gör att våra pupiller vidgas och pulsen ökar. Kognitivt utmanande uppgifter kräver uppmärksamhet, och gärna något blodsockerhöjande.

 

System 1 och 2 samspelar. System 1 är hela tiden i gång och förser system 2 med förslag som i sin tur blir beslut och bedömningar. När det dyker upp svårigheter som system 1 inte räcker till för, aktiveras det i vanliga fall vilande och näst intill sömniga system 2.

För det mesta fungerar det här bra, men det finns ett antal systemfel hos system 1 som får konsekvenser.

 

Vad vi ser är vad som finns, det är vad system 1 anser. System 1 konstruerar snabbt en historia av den tillgängliga informationen och bortser från det som inte syns eller hörs. Ju mindre informationsmängden är, desto lättare är det att skapa en historia eftersom det inte finns så många detaljer som kan motsäga den.

 

Ett sådant systemfel är lagen om små antal som alltid är aktiverat.Vi är mönstersökare av evolutionära skäl, eftersom allt som avviker är en signal om fara. Det betyder att vi gärna ser samband där det bara finns slump, och att vi drar långtgående slutsatser utifrån små urval. Men vi glömmer att extrema resultat lättare finns i små sampel. En viss fonds förvaltare kan exempelvis tillskrivas en stor betydelse för dess framgång men sannolikheten är större att det beror på tur, konjunkturcykel och slump. 

 

Ett annat problem för system 1 är stereotypa likheter som det älskar, men kan inte hantera frekvens, det vill säga andelen av företeelser i en grupp. Evolutionen har sannolikt lett till att det varit smart att tänka snabbt i stereotyper utifrån några få ledtrådar. Våra hjärnor är helt enkelt inte utvecklade för att räkna på frekvenser. Det innebär att vi, när vi får kunskap om egenskaper hos någon, går mer på stereotypi än frekvens. En socialt intresserad kvinna som på sin fritid hjälper utsatta ungdomar - är hon psykolog eller ingenjör? De flesta skulle automatiskt tänka psykolog, men glömmer att det finns betydligt fler ingenjörer än psykologer, så sannolikheten är större att hon är ingenjör.

 

Informationstillgänglighet är starkt avgörande för hur viktigt och riktigt vi bedömer att den är. Exempel från kategorier som lätt hämtas ur minnet blir bedömda som vanligare och viktigare. Personer eller händelser som är iögonenfallande, dramatiska eller personligt upplevda är lättare att framkalla. Vilket är dödligast – hajar eller potatis? Det är bara att påkalla minnet av ljudet i filmen Hajen så är svaret givet. Men sanningen är att potatisarna är betydligt farligare. Risken för att kvävas av en potatis i halsen är hundra gånger större än att ätas upp av en haj. Men tillgängligheten till bilder, verkliga eller i fantasin, av hungriga hajar gör att vi ställer större krav på åtgärder mot hajar än mot potatisar. Tillgängligheten spelar oss ett spratt också i ett betydligt lugnare sammanhang - i urvalsintervjuer. Den kandidat som med lätthet kan återge exempel från sitt arbetsliv bedöms per automatik som mer erfaren, utan att så behöver vara fallet.

 

Bekräftelsebias innebär att vi söker information som bekräftar det vi redan vet eller tror oss veta och bortser från sådant som motsäger det - det här ser vi överallt, inte minst bland politiker eller twittertroll. Ett besläktat fenomen är det som optimisten står för. Alla älskar en optimist som tror att allt är möjligt. Den kritiske pessimisten som söker fel och avvikelser är inte lika populär. Optimism leder till handling och inte till eftertanke och är vida spridd, envis och dyr. Övermod och optimism konkurrerar lätt ut risk.

 

Alla dessa systemfel står system 1 för som dock inte ska klandras - det har gjort att vi överlevt och blivit en framgångsrik art. Men hur tar vi oss ur denna svåra situation - kan vi förringa system 1 i vissa situationer och låta system 2 ta kommandot?

 

För vi fortsätter att tro på börsanalytikernas utsagor och vi betalar dyrt för kortsiktiga förutsägelser som egentligen bygger på slumpen och statistiska fenomen. Vi fortsätter att göra mekaniska bedömningar där intryck och känslor vägs ihop på oklara grunder. Vad kan vi då göra?

 

Jo, vi kan rynka våra pannor mer och le mindre när vi tänker på något komplext. Det triggar faktiskt ansträngningen i system 2 och minskar risken för både övermod och tillit till intuitionen. Utmana optimisten inom dig och bjud in djävulens advokat. Tänk basnivåer. Tänk långsamt.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

7 december 2017

Värdegrund är dumheter

 

Det går bra för Sverige - hjulen snurrar på i fin takt. Det finns gott om arbeten därute -  åtminstone om du har en utbildning. Även ungdomsarbetslösheten minskar och är den lägsta på tio år men även här är utbildning ett problem då de utan gymnasieutbildning är den stora gruppen arbetslösa. Vikten av utbildning ska aldrig underskattas.

 

Men för oss med utbildning i endera riktningen har det ganska väl uppdukat. Arbetsgivarna har svårt att fylla vakanserna och det krävs en del fjäsk för att hitta rätt personer. I min bransch som är IT är det finfina tider. Och dagens kompetensunderskott tenderar att bli värre över tid och det gör inte mig något - arbetsgivarna får betala mig mer för att göra jobbet. Högre löner och fler fringisar, det är min melodi!

 

Jag har däremot ett bra tips till arbetsgivare som vill sticka ut från mängden och lyckas att attrahera de människor de så väl behöver - och då handlar det inte om TV-spel eller belöningskonferenser, inte om fester eller fruktkorgar. Nej, det handlar om något så enkelt som värdegrund.

 

släpp ut mig!

 

Vad är värdegrund för något? Jo, det är något som är oerhört populärt i svenska företag - alla ska ha ett värdegrundsarbete och det ena fånigare värdeordet än det andra plockas fram, något som man gärna skriver på väggarna, musmattorna och i alla interna dokument. Tanken är att en värdegrund ska stöpa alla medarbetare i samma form kring förhållningssätt, etik, bemötande och så vidare. Men jisses, ordet värdegrund finns bara i Sverige och det är väl för väl. För värdegrundsarbete - det är slöseri med tid och pengar.

 

magsyra..

 

Företag ska främja sunda värderingar - men det har inte med värdegrund att göra. Om ett företag har problem på ett eller annat sätt så bestämmer man sig gärna för att alla i företaget ska stå för vissa värderingar eller värdeord. Märkligt är att de gärna är tre till antalet i princip överallt.

 

Vi står för kompetens, ambition och professionalitet. Eller vi står för kundfokus, kunskap och målinriktning. Och så vidare - bla, bla, bla. Det roliga i sammanhanget är också att i princip alla företag har samma värdeord med en högst bristande variation. För vilka har ni? Här kommer några ytterligare klassiker: gott bemötande, stolthet, respekt, entreprenörskap, ansvar, glädje, kvalitet, frihet under ansvar och teamwork. Trötta mig!

 

urk..

 

Ett kul exempel är att det i Malmö kommuns värdegrund har ingått att man ska ha en positiv människosyn och känna arbetsglädje. Det låter jättebra, men det kanske är bättre att ha en realistisk och allsidig människosyn?

 

Värdegrund är verkligen värt att förlöjliga då det inte är där man ska leta efter de värderingar man önskar i sitt företag. För vi är alla människor och de dagar vi är på topp behövs inga värdeord alls för vi åstadkommer ändå allt det som företaget vill att vi ska göra -  vi är hjälpsamma, effektiva, kreativa och så vidare. Och de dagar som vi inte är det, då spelar inga värdeord någon roll alls - för då struntar vi i dem. För det går inte att pracka på människor goda värderingar via värdegrundsarbete eftersom alla människor redan har goda värderingar i grunden - när de mår bra. Ja, undantaget de hopplösa fallen, då, som ändå inget värdegrundsarbete biter på - de lättkränkta, regelfixerade, själviska, materialistiska, narcissistiska och psykopatiska.

 

jag spyr i min mun

 

Nej, det handlar om att arbetsgivaren ska lägga vikt om att människor trivs, ges de bästa förutsättningarna för att göra sitt jobb bra, utbilda, inspirera och motivera. En bra arbetsgivare förstår detta och kan kasta allt värdegrundsarbete och alla värdeord på sophögen. Och ur den goda arbetsgivarens verkliga arbete med arbetsplatsens förutsättningar kommer lojala, duktiga, uppoffrande, motiverade, hjälpsamma ambassadörer till anställda som bidrar långt bortom alla plattityder som kan hittas i värdeordssoppan.

 

Att inte kunna arbeta tillsammans om man inte delar samma värdegrund är ren dumhet. Det handlar om att respektera andra människor för deras värde som människor, att kunna samarbeta med människor med helt annorlunda värderingar, att kunna respektera andras värderingar - men att värderingar aldrig friskriver en från respektfullt bemötande eller beteende. Gränsen mellan värdering och åsikt är alldeles för tunn. Vore det inte bättre att respektera den personliga integriteten och istället bara prata om uppförandekod?

 

Man ska försök skapa en organisationskultur där folk tänker och kommunicerar så ärligt och precist som möjligt. Undvik ord med positiv värdeladdning. En bra övning är bullshit-bingo. När någon på en arbetsplats noterat tio typiska floskler i dokument, e-post eller kommunikation ropas Bullshit!. Noteringar kollas av och den som vunnit får en belöning. Man får på så sätt en vaccination mot den lallande positivistens enfald - och en känga mot dess anhängare.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

4 december 2017

Alla pengar är lika

 

Att ekonomi, och i synnerhet privat sådan, styrs av märkliga mänskliga beteenden som rotats i oss under årtusenden är vetenskapligt bevisat. En viss Richard Thaler har tilldelats Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap kring just beteendeekonomi. Thaler har visat med sin forskning att människor agerar tvärtemot vad ekonomisk teori förutsätter.

 

Jag skrev om detta i min senaste månadsrapport att jag i familjen Pennings privatekonomi inte lägger pengar i olika lådor utan att alla slantar interagerar beroende av var behov uppstår. Detta är motsatsen till det som kallas Mental bokföring, den teori som syftar till att vi inte ser på alla pengar så som lika mycket värda. Ett exempel är att du kan känna dig nöjd med att de matvaror du köpte i butiken var prismedvetna val men att du sedan glatt kan köpa en dyr kaffe på stan.

 

Att göra en budget baserad på olika konton, riktiga eller mentala, så som matkontot, semesterkontot eller barnsparandet tenderar att förstärka effekterna av den mentala bokföringens baksidor. För en av anledningarna till att vi gör detta är att det kan anses hjälpa oss till självkontroll och att motstå frestelser. Vi människor faller nämligen ofta för kortsiktiga frestelser på bekostnad av mer långsiktiga åtaganden. Vi försöker att via mental bokföring tygla vår konsumtion.

 

Det här är dock förrädiska tankar. Vi baserar helt enkelt våra enskilda, ekonomiska beslut på vilken effekt de får för ett specifikt litet mentalt konto men inte på vad som händer med hela vår ekonomi. När man köper en ny diskmaskin så påverkar det bevisligen möjligheten att göra den där speciella semesterresan - alla pengar i din ekonomi är en helhet.

 

Till syvende och sist handlar det här om att kunna skapa sig en bättre privatekonomi - och den är holistisk. Alla konton som du skapar dig ska granskas lika kritiskt under lupp, varje kostnad ska räknas in i din totala ekonomi, du ska vara medveten, ha självkontroll och handla med disciplin.

 

Så slutsatsen är enkel - alla pengar är lika värda. Din lön, som du arbetar hårt för, är inte mer värd än vad dina investeringar, som du får gratis, avkastar. Arvet efter dina föräldrar är exakt lika mycket värda som de du själv har tjänat - krona för krona. Pengarna på dina barns sparkonto skiljer sig inte från de på ditt eget konto.

 

Därför påverkar också alla sorters utgifter din ekonomi på exakt samma sätt - din latte som du glatt pimplar på stan är i sig en kontantinsats till en lägenhet. Krona för krona.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Sidor

Blog Archive

Blog Archive
2018 (19)

Taggar