PerPenning
Likes
259
Antal inlägg
642
Följare
53
Medaljer
0
Stad
Lund
Om användaren
Tid är pengar, pengar är makt, makt över din tid! För vad är pengar om du saknar tid att använda dem? Får du verkligen ut tillräckligt per penning spenderad? Jag är en knappt femtio år gammal pappa och make med två barn i skolålder, villa, bilar, amorteringar och kostnader - ganska lik många andra i det hänseendet. Vad Per däremot under senare år har insett är att en privatekonomi med mer trygghet, utrymme och frihet är något värdefullt att sträva mot. Många mer än Per behöver sätta sig ned och fundera igenom vilka prioriteringar som är viktigast och vilka som egentligen inte spelar någon roll. För egen del har Per insett att det värdefullaste han äger - tiden - byter han bort mot pengar. Dessa pengar är därför synnerligen värdefulla. Per vill att de ska ge god utväxling - han vill ha mer nytta och glädje per penning spenderad.
Kontakt email

RSS

RSS feed
26 februari

Bilinvestering

 

En stor blogghjälte för mig är Spara Klokt som förutom att vara en duglig privatekonom även är en ärlig sådan. För knappt ett halvår sedan inköpte han en personbil som han nu redovisar den faktiska kostnaden för. Detta är nog ganska unikt - de allra flesta människor som vill ha en ny bil föredrar att inte ägna kostnaden någon betänketid, varken initialt eller därefter. Sådana som jag själv som för kassabok kan självfallet se posterna för tankningar och reparationer men Spara Klokt tittar kostnaden för det faktiska bilägandet. Och det är en bra lärobok om man läser den.

 

I runda slängar har kostnaden för fem månader varit femtiotusen kronor. Intressant är att värdeminskningen varit c:a 18 procent vilket låter helt rimligt. Spara Klokt tittar också på den enligt mig smärtsamma månadskostnaden på runt elvatusen kronor - det är mycket pengar.

 

Häromveckan när jag och familj var i fjällen och åkte skidor förundrades jag, som vanligt, av alla nya, dyra personbilar som andra körde. Många Volvo XC60, BMW och Mercedes. Och det var barnfamiljer där föräldrarna var minst tio år yngre än vad vi är. Jag blir alltid så brydd och får inte ihop ekvationen - vad lägger man egentligen på bil varje månad?

 

De få gånger som en diskussion kring ny bil som någon i bekantskapskretsen stolt införskaffat leder till de ekonomiska aspekterna så blir det snart bortviftande förklaringar. Ofta inleds det med att det är viktigt med säkerheten, att det inte blir några dyra reparationer eller däckbyten och att den är bränslesnål. När jag slagit hål på dessa fiktiva ekonomiska vinster så återstår inte sällan argumentet att man tycker att det är värt det. Värt vaddå? Jo, att betala för kalaset. Fine, säger jag. Var och en har sin fulla rätt att göra hur de önskar. Men att försöka förvandla ett bilköp till en god investering är inte lätt.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
25 februari

Tydligt och klart

 

Inom ungefär sex månader byter jag arbete - från ett företag till ett annat inom samma tjänstesegment men med en väsenskillnad: det senare har ett kollektivavtal. Utmärkt tycker jag på alla sätt - det går att jämföra med att vara sambo med att vara gift då ett äktenskap automatiskt hanterar alla frågor rörande privatekonomin. Så som sambo, inte minst med barn, finns det mycket att tänka på och ingå avtal kring. Ett kollektivavtal på din arbetsplats löser exempelvis din framtida pension på ett enklare sätt än när det saknas.

 

Pensionsmyndigheten är enligt min åsikt en myndighet på hugget. Mycket bra och välstrukturerad information erbjuder de på sin hemsida, inte minst. Det är också nu enklare och tydligare vad som kan förväntas komma ut i pension vid olika pensionsåldrar.

 

Dagens pensionssystem är synnerligen rättvist oavsett vad vissa vill påskina. Det är enkelt och tydligt - den tid du arbetar och till den lön du gör det påverkar direkt din pension. Arbetar du heltid så får du självfallet högre pension än om du arbetar deltid. Detsamma gäller lönenivå - ju högre lön du har desto högre pension. Så blir det ju om ett pensionssystem ska vara självfinansierat. Att det skulle vara orättvist är enbart trams. Inte minst kvinnor, som i gemen har lägre pensioner än män, behöver ta ett eget grepp på sin framtid vilket innebär att inte arbeta deltid, inte arbeta i låglöneyrken, arbeta längre upp i åldern och dessutom spara på egen hand.

 

Det oranga kuvertet ger ångest för en del. Personligen anser jag att det är bortkastad kuvertering. Se till att ha AP7 Såfa så som premiepensionsval och sedan kan du istället ägna dig åt livet. I det här fallet är staten ett bra val oavsett hur liberala värderingar du har. Vill du absolut, absolut inte ha statens alternativ så rekommenderar jag att göra Småspararguidens sparguide.

 

Är pension trist? Nä, det är det inte. Lyssna exempelvis på Pensionspodden som är riktigt rolig, trevlig och givande.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
16 februari

Utan skydd

 

Nu ska Per byta jobb. Igen? Ja, så är det - jag är en privatekonomisk småskuren strateg med viss otalang. Det ligger finansiell planering inbakad. Högre lön, javisst. Men inte så stor. Nej, den stora vinsten ligger i att min kommande arbetsgivare har kollektivavtal.

 

För ett antal år sedan så var det omodernt att vara med i facket. Kanske är det även så idag på vissa händer? Jag minns ett gäng yngre kollegor som inte ens var med i arbetslöshetskassan för det var lätt att få jobb och varför betala för något som inte gav något tillbaka? Detta var förresten före IT-kraschen. Före IT-bubblan lät det likadant som idag. Få var med i facket överhuvudtaget. Alla hade jobb och ingen hade ett tanke på att bli arbetslös eller ens sjuk.

 

Själv är jag med i en fackförening av två skäl - jag har i medlemskapet en arbetslöshetsförsäkring och jag har juridisk hjälp vi eventuell osämja med en arbetsgivare. Under IT-kraschen blev jag arbetslös och jag har under arton månader fått ekonomisk trygghet via försäkringen. Jag avser inte att avstå detta skydd nu eller i framtiden. För även om den ter sig ljus idag så vet vi inte mycket om morgondagen. Jag vill hävda att om du har familj att försörja så är detta en god idé.

 

Kollektivavtal vill vissa arbetsgivare hävda är inget att ha. Kollektivavtal är inte hippt. Kollektivavtal är osexigt. Jag säger trams! Vissa arbetsgivare hävdar att de väljer bort kollektivavtal för att de erbjuder bättre lösningar. De säger att de har förmånligare lösningar, större frihet och mer flexibilitet. De påstår att de har motsvarande eller bättre villkor än vad som finns i kollektivavtalen. Mycket tveksamt säger jag.

 

Privata aktörer och storbanker gör mycket goda affärer på att mäkla pensions- och försäkringslösningar till bolag utan kollektivavtal. Och det som erbjuda är oftast dyrare och sämre. I en privat pensionslösning ska, utöver premien, mäklaren ha en ordentlig provision, fondutbudet att välja på är begränsat och avgifterna i sig högre. Och just avgifter, vet vi, påverkar avkastningen brutalt över tid. Min nuvarande arbetsgivare slog på stora trumman under förra året att man höjde pensionsavsättningarna så att de därmed matchade kollektivavtalens. Därefter så fick jag ingen lönerevision värd namnet eftersom man hävdade att pensionslösningen blev så dyr. Dessutom så är jag inlåst i en storbanks begränsade och dyra fondutbud.

 

Både arbetstagare och arbetsgivare gynnas av ett kollektivavtal. För dig som arbetstagare behöver du inte hålla reda på regler och avtal som finns i anställningskontraktet eftersom det mesta regleras i kollektivavtalet. Det som du kanske tar för givet, så som semester, måste stå i kontraktet om avtal saknas. Jag vill påstå att kollektivavtal borde vara ett starkt konkurrensmedel. Jag väljer aldrig mer en arbetsgivare utan kollektivavtal. Jag tror att jag är hemma nu i det.

 

Ett annat argument är den magiska åldern. Vill du bli klokare på pension så rekommenderas Pensionspodden.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

13 februari

Diagnos

 

Lite till mans och till kvinns - vem anser sig vara normal? Helt normal? Det kan ju inte vara så att alla är det. Normalfördelningen (ha ha) skulle inte tillåta det. Ett medelvärde eller ett medianvärde - vad skulle dessa kunna vara i en värld av tokskallar?

 

Jag är ganska stolt över det och kan med illa dold förmätenhet kalla mig onormal. Och det är trivsamt ska ni veta - för om du anser dig lite lätt ur synk för att anses tillhöra de normala, då är du ju också mer unik än de flesta. För många vill faktiskt inte sticka ut utan hellre kunna spegla sig i andra. Men hur kul är det?

 

 

En gnutta helande tvångssyndrom inbillar jag mig att jag har - utöver en del andra lyten. Det är ganska spännande att inte vara helt kry i knoppen. Det är intressant med egenheter. Alla har det, ibland omedvetet. Känner du till dina egenheter, så är du kanske stolt över dem, men inte sällan är det något du kanske skäms över och vill dölja. Eller åtminstone inte stoltsera med öppet. En sådan jag har är att jag har svårt för udda tal. Detta torde göra mig till en udda figur - vilket då blir ganska besvärande för mig.

 

Jag har en härlig och sjuklig strävan mot att udda ska vara jämnt. Allt ska vara delbart med två. Sätter jag luftkonditioneringen i bilen på en temperatur, så är den alltid ett jämnt tal. 20 grader eller 22 grader. Aldrig 21, 19 eller 23. Udda tal gör mig obekväm. Tittar jag i min potfölj fastnar alltid ögonen på de udda och de ska bort. Jag har tvåhundra aktier eller tio eller två. Ja, två är det enda primtal jag accepterar.

 

 

Jämna tal är vackra. Ojämna är fula, besvärliga och otäcka. Det är tur att hela börsposter är jämna tal. Av samma skäl gillar jag inte fredagen den trettonde, Omega-3 kosttillskott eller Kanal 5. Jag vet, det är inte rationellt. Men jag gillar ganska många rationella tal, bara de inte är ojämna.

 

Trevlig kväll!

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
10 februari

Egna lån

 

Det är lätt att stirra sig torrögd genom ett sugrör på börsen när den skakar så som nu. Oro för att förlora pengar är ett illamående. Privatekonomi är dock så mycket mer än bara börs. Planering och framförhållning är två viktiga delar. Att ha ögonen på hur din ekonomi påverkas av yttre faktorer så som lag- och skatteändringar och sedan förfina sina discipliner är ett exempel.

 

Ett konkret exempel är ränteavdragen - en ganska obskyr företeelse, inte minst då vi gör jämförelsen med beskattning av sparande. I grund finns det inget positivt med att få skattelättnader på belåning - det är en kostnad för oss alla via skatten och är prisdrivande. Samtidigt så är det inte möjligt att bara rycka undan mattan då det skulle skapa personliga konkurser. Att successivt sänka ränteavdraget är den rätta vägen och då behöver vi bolånetagare kunna räkna lite.

 

I dag subventioneras räntan på lån med 30 procent upp till 100 000 kronor och år.  För den som betalar mer än 100 000 kronor i ränta per år är avdraget 21 procent på den del som överstiger 100 000 kronor. Ränteavdrag får göras för alla typer av lån - till bostad, bilköp eller olika former av konsumtionslån.

 

Vad innebär en sänkning av ränteavdraget? Ett konkret exempel där du i dag har ett miljonlån och betalar 1,5 procent i ränta. Om ränteavdraget sänks från 30 till 25 procent så ökar kostnaden per månad med 63 kronor efter skatteavdraget. Det motsvarar en räntehöjning på en tiondels procent. Det är ytterst få som inte skulle kunna hantera detta.

 

Men hur blir det om ränteavdraget försvinner helt? För ett lån på en miljon kronor och en ränta på 1,5 procent betalar du i dag - med 30 procents ränteavdrag - 10 500 om året. Om avdraget försvinner betalar du istället 15 000 om året, vilket blir 4 500 kronor ytterligare per år eller 375 kronor per månad vilket fortfarande är ganska få slantar.

 

Även konsumtionslån har ränteavdrag. Detta känns än mer idiotiskt att du och jag via skattsedeln ska betala trettio procent av kostnaden för lån till bil, båt och semesterresa. Jag ser fram emot ett politiskt mod som vågar ta i frågan. Men det blir väl tidigast efter valet.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

9 februari

Nyårslöftet

 

Att träna mera och att gå ned i vikt är de två vanligaste nyårslöftena som ges. Hade det fungerat så hade svensken varit smärt och fit - så varför pyssla med dylik självbedragelse? Jo, för att ett nyårslöfte är i förlängningen en spegel av din karaktär och viljestyrka. Att åstadkomma en förändring i en riktning man önskar är bra. Själv tänker jag att dricka mer vin under 2018 - det blev lite lite av den varan under 2017. Samt rösta bort regeringen.

 

Sedan så har jag fler löften. Jag ska lämna blod så ofta jag får. Det är den yttersta gåvan. Och det är samhällsekonomiskt positivt. Det behövs alltid fler blodgivare - gör det du med!

 

Jag ska inte gnälla mer. Inte på ett helt år iallafall. Jag har det oförskämt bra och det har du med. Lite klädsam tacksamhet är på sin plats.

 

Jag vill bli smalare. Inte på grund av fåfänga utan för att ett knä värker. Sådant drabbar gamlingar som jag. Några kilon mindre i ledbelastning per steg kan bli vägen ut ur smärtan?

 

Vi ska spara 52 procent av våra inkomster. Det sket sig med en gång. Men varje månad är en ny månad så ambitionen kan fortgå elva gånger till under 2018.

 

Jag ska vara mindre ego. Mer omtanke. Jag ska vara snällare. Mer vänlighet. Och jag ska vara hjälpsam. Mer handtag.

 

Ett nyårslöfte är ju ett löfte till dig själv?

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

8 februari

Hittepå

 

Intressanta börsdagar med tvära kast. Vi som varit med förr finner det spännande men inte oroande alls. De yngre investerarna, som bara sett uppgångar, möter en ny erfarenhet. Man ska inte fnysa åt riktig lärdom som bara kommer med upplevelser. Gammal är fortsatt äldst. Och det finns ingen ny ekonomi denna gången heller. Allt som far uppåt skola komma ned - men inte lika mycket. Kalla det korrektion om du vill men jag tycker det luktar svettig rädsla.

 

Man kan tro vad man vill. Man kan tro att börsen ska fortsätta uppåt. Man kan också tro att den ska rasa rakt ned i avgrunden. Men varför tro överhuvudtaget? Precis som samtliga världsreligioner är påhitt är också all annan tro bara luft och utan någon underbyggnad. Jag kan tro att det blir sol imorgon eller så konfererar jag barometern - vilket är klokast?

 

Mitt barn har prov i religionskunskap imorgon. Varför? Religion är ingen vetenskap utan enbart tro. Hellre hade jag sett att de lärt sig privatekonomi i skolan än pseudovetenskap. Jag blir inte ledsen om han får underkänt i religionsämnet. Religion har inte i skolan att göra.

 

Tro i sig är vanskligt och ibland farligt. Helt klart är att all tro, oavsett om det handlar om börskurser eller världsalltet, flyttar ansvaret från oss som individer till något odefinierbart. Kanske är det Gud? Eller är det Mr Market? Maktlöshet istället för personligt ansvar över sin situation - vad vill du ha?

 

Tro är att förenkla och förenklingar är svepande och godtyckliga. En vitskäggig man skapade allt på några dagar?  Bitcoin är det nya guldet? Troende sprattlar alltid, trots överbevisning i kunskap eller vetenskap. Nej, mina vänner - vi vet idag att världen är sprungen ur singularitet och vi vet att kryptovalutor saknar underliggande värde. Det är inte tro utan fakta.

 

Tro är att trösta den svage. Det känns bra att tro att någon ängel skyddar. Det är en bra känsla att den tekniska indikatorn berättar att min aktie ska gå upp. Fakta, däremot, är hård, rationell och kall. Den tar inte hänsyn till dina känslor. Den bevisar men berättar inte varför.

 

 

Är man en genomsnittsbegåvad människa så kan man se att det inte finns några vetenskapliga framsteg som senare har kunnat bevisas vara fel med hjälp av religion. Det samma gäller all tro. Vissa människor kan hävda att slump är sådana bevis. Någon har ju sett Jesus i en rostad brödskiva så här handlar det enbart om övertygelse istället för fakta. Andra har sett mönster i börsuppgångar som korrelerar med de mest märkliga samband - men som bara är en slump.

 

Tro är den lätta vägen. Kunskap är den svåra. Religion har inga tvivel och ställer inga frågor. Vetenskap är mest frågor och tvivel. När tro ifrågasätts blir responsen fientlig. När fakta ifrågasätts blir responsen nya bevis.

 

Är det inte dags att växa upp och lämna tro bakom oss? Det är ju bara hittepå.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

7 februari

Hur gick januari?

 

Mål och medel. Jämföra med sig själv eller med andra. Det har gått några dagar sedan månadsskiftet och det är av ren förnekelse - vi nådde inte sparmålet. Inte alls. Ett strålande december byttesmot ett mediokert januari. Men inte är det enkla beslut - för pengar är av intet värde.

 

En kusin till mig som är några vintrar äldre höll på att stryka med under en rutinoperation. Det får åtminstone mig att tänka. Efter vinterns reseäventyr - kanske vi skulle ta en skidresa också? Vi lever ju och har hälsan just nu. Precis här och nu.

 

När inte full inre acceptans nås, då blickar jag utåt. På kompisen som på toppen köpte bitcoin. På vännen som bygger kök hemma för en kvarts miljon. På kollegan som köpte en båge för att han behövde unna sig. På paret som verkligen behöver spartipsen i kvällspressen under årets fattigaste månad men som snart ska teckna sig för en ny tjänstebil. Då känns det kvalfullt bättre även om jag inte är hånfull utan istället betänksam.

 

Jag byter gärna pengar mot upplevelser men sällan mot prylar. Nya köksluckor gör mig inte glad, inte heller en ny bil. Och det är så som jag motiverar kostnader, kostnader som ger mer tillbaka.

 

Sparandet nådde 38 procent totalt. Trots detta förbättrades balansen bara med hälften - månadens avkastning har varit låg och semesterkostnader ha belastat. Resan mot skuldfrihet justerades med 0,72% i positiv riktning.

 

Jag hoppas på en fortsatt god börsutveckling eller åtminstone en positiv sådan under 2018. Med det vill jag gärna ha fortsatt låga räntor.

 

Jag köper inga marijuana-aktier men nu är det dock dags för Narcos på Netflix. Ha en fin afton!

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
3 februari

Var god

 

Det finns helt uppenbart människor som njuter av uppmärksamhet och bekräftelse. Ja, de inte bara njuter utan tycks behöva det. Själv anser jag att detta bara är en social konstruktion som man göder inifrån men det är så jag ser det. Därför blir jag, även om jag försöker att låta bli, lätt irriterad över självförhävelse, ryggdunk och handhjärtan - något som flödar i det sociala nätverket på min arbetsplats. Oh, Ah och Oj vad du, vi, alla är bra!

 

Det sägs att vi alla är olika personligheter som har skiljda egenskaper - men även detta anser jag vara konstruerat. Jag tror att självkänsla är essensen av skillnaderna. Den inre trygghetens nivå avgör behovet av att vara utåtagerande och bullrig. Kanske är det så?

 

Ibland vill jag tysta alla dessa röster av gruppsykos - men jag låter bli. Jag har inget att vinna med det och jag har inte energin att debattera den. Likväl skulle jag vilja lägga in Warren Buffets ord i Yammerflödet:

 

Work hard in silence, do what you have to do 

and ignore the drama and negativity surrounding you. 

Let your success be your noise.

 

Att alla våra upplevelser kommer inifrån - det är fakta och också en tröst. Det innebär att vi alla har makten över våra känslor. Att känna förnöjsamhet i alla de situationer man befinner sig i är en av dessa självförverkligande känslor. Att leva sitt liv baserat på det humör man är i för stunden är enligt mig kontraproduktivt. Därför kommer jag osökt in på stoicism.

 

Stoicism kan grovt förenklat översättas med självbehärskning. Ett bra exempel är nedan ko stående i regnet. Den är inte nödvändigtvis glad men heller inte deppad - den är bara i sin situation.

 

En stoisk ko

Att vara stoisk är att vara lugn, sansad, harmonisk, balanserad och ej misströstande. Den stoiska filosofin fokuserar på två saker: hur kan vi leva ett fullbordat, lyckligt liv? Och hur kan vi bli bättre människor?

 

Målet med stoicism är att uppnå inre frid genom att överkomma motgångar, praktisera självkontroll, vara medvetna om våra impulser, förstå hur korta våra liv är och hur lite tid vi är tilldelade. Det är viktigt att vi förstår de hinder vi ställs inför i stället för att fly från dem.

 

We suffer more often in imagination that in reality.

 

Seneca

 

Ofta vill vi lägga skulden och ansvaret på utomstående orsaker eftersom det är bekvämast så - men sanningen är att alla konflikter startar inuti oss, i våra tankar och hur vi tänker om våra tankar. När vi flyr från verkligheten - en deadline, ett brådskande mejl - skadar vi bara oss själva och släpper på vår självdisciplin. Ett blankt papper, en tom canvas eller en oskriven att-göra-lista är inte stressande i sig - det är dina egna tankar som stressar dig. Det är inte utomstående krafter som gör att vi känner något, det är vad vi intalar oss som skapar våra känslor.

 

Hindrar det som hänt dig från att handla rättvist, generöst, med självkontroll, sunt förnuft och visdom, med ärlighet, ödmjukhet, öppenhet och alla andra kvaliteter som är viktiga för att en persons natur ska komma till sin rätt? Kom ihåg den här principen när du riskerar smärta: själva händelsen i sig var ingen olycka alls; för att uthärda och vinna över den är en stor lycka.

 

Marcus Aurelius, Meditations.

Jag anser att vi måste driva på oss själva och ta de obekväma, svåra besluten och ta tag i dess tillhörande uppgifter. Påminn dig själv om att tiden är din mest dyrbara tillgång. Lev inte som om du har ändlösa år framför dig. Döden ligger över dig. Medan du lever och kan - var god.

 

När du arbetar, var hänsynslöst närvarande. Påminn dig själv: det var inte meningen att du skulle skjuta upp detta. Om du känner motstånd, använd det då som tecken på att fortsätta. Om du aldrig misslyckas, så lär du dig inget.

 

Det som är livet, Upplevelse, Lycka, Medkänsla, intressant?

30 januari

Det kommunicerande kärlet

 

Svenskarna är stressade över sin ekonomi - tacka tusan för det då skolningen i privatekonomi är mer än eftersatt. Vi köper hus, bygger till och renoverar kök och sedan leder det till ett arbetsliv utan ände. Att någonsin gå i pension förväntar sig allt färre av oss. Tilltron till att staten borgar för en tryggad ålderdom har naggats i kanten och det är ju också helt rätt - utan eget ansvar så blir det som det blir.

 

Jag har kloka kollegor som är korkade - de köper finansiella rådgivares råd trots att de är säljare på SEB. Inte heller sparar de något av de fina löner som de uppbringar och jag verkar trots allt i en bransch som tjänar oförskämt mycket. Man är stressade men man gör inget åt det heller.

 

Att spara till barnen, det gör däremot en hel del av dem. Det är den där ömma punkten, våra telningar. Min devis är fortsatt att inte spara till barnen. Behöver exempelvis sonen en vacker dag en slant till exempelvis en kontantinsats så kan han få låna av oss med en viss ränta och göra en amorteringsplan. Det är så man lär sig något om ekonomi och alla ni som tycker annorlunda har fel.

 

Att spara är däremot viktigt. Familjen Penning sparar diversifierat men samtidigt i en enda hög. Hur fungerar det? Jo, med hjälp av en kassabok - att föra bok är en nyckel till en fungerande privatekonomi. Hos oss är alla pengar lika mycket värda då vi helt avskaffat den mentala bokföringen. Det finns inga semesterkonton eller dedikerade pensionspengar, däremot sparas det i olika risknivåer och med olika tidshorisonter.

 

 

En privatekonomi kan, så som vår, vara ett kommunicerande kärl. Där behov uppstår där används också pengar ur den enda kassakistan. Det kan bli så att en sommarsemester får stå tillbaka på grund av en nödvändig utgift - även om det är mindre sannolikt då den totala sparkvoten ligger över 50 procent per månad.

 

Det är också där som en trygghet kan skapas - att göra av med mindre pengar än vad man tjänar, något som få lär sig att begripa denna årets så kallade fattigmånad. Januari är inte annorlunda än någon annan månad - varför skulle den?

 

Vill du också ha EN privatekonomi? Skicka ett meddelande för fördjupning.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 

Sidor

Blog Archive

Blog Archive
2018 (41)

Taggar