PerPenning
Likes
252
Antal inlägg
546
Följare
54
Medaljer
0
Stad
Lund
Om användaren
Tid är pengar, pengar är makt, makt över din tid! För vad är pengar om du saknar tid att använda dem? Får du verkligen ut tillräckligt per penning spenderad? Jag är en knappt femtio år gammal pappa och make med två barn i skolålder, villa, bilar, amorteringar och kostnader - ganska lik många andra i det hänseendet. Vad Per däremot under senare år har insett är att en privatekonomi med mer trygghet, utrymme och frihet är något värdefullt att sträva mot. Många mer än Per behöver sätta sig ned och fundera igenom vilka prioriteringar som är viktigast och vilka som egentligen inte spelar någon roll. För egen del har Per insett att det värdefullaste han äger - tiden - byter han bort mot pengar. Dessa pengar är därför synnerligen värdefulla. Per vill att de ska ge god utväxling - han vill ha mer nytta och glädje per penning spenderad.
Kontakt email

RSS

RSS feed
22 april

Att se om sitt hus

 

Detta år har börjat bra för min portfölj. Med 47 procent i räntefonder så har den nått drygt 5 % plus. Övriga innehav är enligt bilden nedan i fallande värdeordning.

 

 

Trots min defensiva portfölj känner jag en viss oro. Allt är känslostyrt och så även börserna världen över. Putin, Trump, Jong Un och Le Pen - det finns mycket att känna oro kring. Vi med villa, volvo och vovve i vår förortsidyll påverkas alltid oavsett om vi blundar för det eller ej. Kortsikt skriver på sin blogg ett relevant inlägg som ställer frågan: vilken ränta klarar du att betala baserat på om du har A-kassa? Är glaset halvtomt eller halvfullt?

 

Att åka med på tåget, att kliva av och att stå på perrongen - liknelsen är bra då den innebär just en känslomässig verklighet. Ingen vill missa tåget. Att vänta vid sidan av är tråkigt. Men vart går tåget? Till sagornas Samarkand eller verklighetens Väckelsång?

 

Jag är inte road av att få en djupare nedgång i portföljen - men är det vad som väntar? Vad säger ni?

 

Eftersom de flesta privatekonomier är beroende av ett inkommande kassaflöde, så som lön eller studiebidrag, för att kunna bo och leva i det utgåendekassaflödet så är det alltid intressant att titta på eventuellt sannolika scenarier. Inkomstbortfall så som arbetslöshet är ett. Högre räntor är ett annat. Vad innebär detta för oss? Att inte ta tag i dylika frågor är farligt.

 

Jag lyssnade på ett radioprogram som handlade om amorteringskravet och vad det innebär för människor i bostadskarusellen. Bland annat intervjuades en yngre kvinna som nyligen köpt en bostadsrätt så centralt det går i Stockholm. Där ligger kvadratmeterpriset på ungefär etthundratusen kronor per kvadratmeter och budgivningen gav en 30-procentig höjning på utgångspriset. Belåningen slutade på strax under 70 % vilket innebär krav på amortering på 1 % om året. Enkel huvudräkning ger en amortering på strax under tvåtusen kronor per månad. Likväl så hör jag i radioprogrammet att det ses som ganska belastande. Tvåtusen? Hmm.

 

Kvinnans föräldrar gick in och hjälpte till med pengar för att komma ned under den sjuttioprocentiga belåningen för att slippa amortera 2 %. Tydligen hade hon också tillsammans med sambon renoverat lägenheten med den kostnad det innebär. Amorteringskraven grundas på en bostads marknadsvärde. Alltså kan man genom att renovera den höja värdet och därmed minska belåningsgraden, vilket leder till lägre krav på amortering. Låter smart men är, enligt mig, helkorkat - amortering är bra, ett säkert sparande och en risksänkare.

 

Kvinnan har köpt sin bostad på nya rekordnivåer och har tillsammans med sambon rejäla skatteuppskov på tidigare försäljningar. 76 % av svenskarna tror att bostadspriserna stiger under det kommande året enligt SEB:s boprisindikator. Endast 19 % uttrycker en oro för sin egen boendeekonomi, men hela 56 % anser att andra borde vara oroade. Vad säger detta? Jo, troligen att priserna verkligen fortsätter upp - psykologins makt är stor.

 

Reell fakta är dock vad man ska betala för sina lån. Ett sådant exempel är förslagen kring att ta bort ränteavdragen på bolån. I intresseorganisationen Bostadsrätternas rapport framgick att hela 60 procent av respondenterna inte hade räknat på vilka konsekvenserna av ett borttaget ränteavdrag skulle bli. Eller att nästan 4 av 10 inte kände till att diskussionen överhuvudtaget förs. Endast 29 % av borättsägarna ansåg sig problemfria med ett borttaget ränteavdrag medan övriga skulle tvingas till olika åtgärder. 6 % skulle behöva flytta.

 

Att räkna på boränta och lånekostnad kan enkelt göras här och då ser man finfint vad räntekostnaden blir så som regelverket ser ut idag. Vill du se vad ett slopat ränetavdrag innebär kan det göras här.

 

Ha en finfin helg!

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
18 april

Hur välja fonder?

 

Jag har av olika skäl, där ett av dem är tid, valt att i stort sett enbart spara i fonder. Det ligger lite i tiden att rynka på näsan år fondsparande och istället vara inne om man bygger sin egen aktieportfölj. Själv har jag ingen sådan åsikt utan nyttjar de förutsättningar som passar mig i den tid jag lever i. Jag har ju trots 40 % i räntepapper spöat både OMXS30 och OMXSPI så här långt under året. En sak är iallafall säker - ingen av oss kommer undan fondsparande hur vi än gör och där är pension det tydligaste exemplet.

 

Finns det någon strategi att luta sig mot när det gäller fondsparande, kan man ju undra. Själv har jag länge förespråkat Morningstars betyg på fonder men man bör beakta att dessa endast indikerar på historiska resultat. Därför kan det istället vara intressant att titta på de duktigaste förvaltarna - en duktig yrkesmänniska tenderar till att fortsätta vara det och med en god track record så är det inte enbart tur som spelar in. Citywire rankar över sjutusen fondförvaltare världen över.

 

Tycker man att detta är för jobbigt kan ytterligare en god indikator vara antal innehav i en fondportfölj. Även en fondförvaltare behöver jobba med sina innehav och hålla sig ajour med en mängd olika parametrar, besöka företag och stämmor, prata med chefer och företagsledare och dylikt. En alltför stor diversifiering kan tyda på en för stor del passiv förvaltning.

 

En tredje intressant sak att titta på kan vara det som kallas active share. Med detta menas hur fondens placeringar skiljer sig från sammansättningen av fondens jämförelseindex (börsindex). Active share anges som ett tal mellan 0-100 och anger i procent hur stor andel av fondens innehav som avviker från dess jämförelseindex. Noll procent active share innebär att fonden har exakt samma innehav och samma fördelning av innehaven som jämförelseindexet. 100 procent active share innebär att inga av fondens innehav finns representerade i indexet. Forskarna som står bakom måttet och beräkningsmetoden anför att en aktiefond bör ha en active share som överstiger 60 procent för att fonden ska betraktas som en riktigt aktivt förvaltad fond.

 

Samtidigt så är ju en av anledningarna till att spara i fonder att spara tid. Ett bra betyg i Morningstar och ett hyfsat Normanbelopp, som indikerar en fonds kostnad för att månadsspara ettusen kronor under 10 år, är oftast fullt tillräckligt för att göra goda val.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
17 april

Stöld från dig själv

 

Småfåglarna kvittrar som galna i buskarna, en glad sol lyser över nejden och tulpanerna har öppnat sig lite försiktigt. Tveklöst är det vår i min trädgård. Det är måndag men en ledig måndag. Och efter fyra helgdagar vill jag ändå inte jobba imorgon. Känner ingen lust alls utan likt en burfågel bara få breda ut vingarna och dra iväg vart helst. Det är speciellt vid den här årstiden som min jobbångest är som störst.

 

Det är svårare för mig än många andra. Vissa ser sina arbetsuppgifter som viktiga och ytterligare några anser sig oumbärliga. För en del är jobbet status och för andra en plats att socialisera. För vissa är jobbet ett bekräftelsebehov och en arena för inbördes beundran. Det finns grupper som ser sina arbetsuppgifter likt en hobby - något som är riktigt roligt och som får lov att ta tid. Inte helt få ser sitt arbete som en plikt, ett krav, ett ok som de måste bära. Ännu flera ser kravet att få in pengar för att kunna leva en viss livsstil, för att passa in i grannkvarteret eller att skämma bort sina barn.

 

Inget av det ovan är jag. Det jag gör på jobbet känns oviktigt. Jag struntar i titlar och jag intresserar mig inte för skvalprat. All min bekräftelse kommer inifrån och jag bryr mig inte alls om vad någon tycker om mig så länge min egna moraliska kompass pekar i rätt riktning. Någon hobby är jobbet rakt inte utan jag vill bli klar så fort som möjligt - inget kan bli perfekt utan det mesta duger som bra nog. Jobbet är pengar och inte plikt. Och pengarna är inte livsstil utan en väg ut. Ut ur det förbannade hjulet.

 

Jobb är lön för mig. Bara lönen är viktig nog för att varje dag kliva ur sängen för att göra mitt dagsverke. Inget annat. Utan lön hade jag inte synts till. Så det där med att sänka min lön för ett roligare arbete finns inte på kartan - inga jobb är roliga nog. En bra lön är också en del i en dräglig pension, inte att förglömma. Lika viktiga är lånen och skulderna.

 

Konsumtion av nöd och konsumtion av onöd - jag kämpar med det i en evig strid. Och en av de viktigaste är att inte konsumera på kredit eller via lån. Att få betala senare är ingen god gärning från säljarsidan, inte. Men det är lönsamt, det är tydligt. I princip alla företag kan idag erbjuda dig att shoppa nu och betala någon annan gång. Men jag försöker själv att göra mig bilden av att uppskjutna betalningar är en stöld från min framtid. Så mitt tips är att varje gång du lånar eller väljer att betala senare - så säg till dig själv att dina framtida prioriteringar inte är viktiga nog, att det du vill ha nu är det. Det i sig kan skapa köpångest vilket är utmärkt.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
16 april

Må bra i boendet

 

Vi hade goda vänner över på påskfirande och vi trillade in på boende så som ett ämne vid middagsbordet. Inga av oss i sällskapet bor i några vidlyftiga slott eller mäktiga herresäten utan i ganska, för svenska mått, normala boenden. Vi själva i en träkåk på 160 kvadratmeter, någon annan med 170 och den tredje familjen i runt 140 - alla med ett eller flera hemmavarande barn. Vi talade lite om bopriser och lån, som väl är så har vi kloka lånevanor samtliga. Och så diskuterade vi låga boräntor och vad de gör med oss - och vad som händer på sikt när räntorna stiger.

 

Så som en del i orsakerna till att bostadspriserna stiger är låg ränta. Folk anser sig ha råd att låna mera då lånade pengar är billiga. Vi var överens om att många människor gläds åt att deras bostäder stigit i värde sedan de köpte dem men undrade samtidigt om det inte är en förrädisk sådan? Vill du bo i en viss stad eller stadsdel och inte avser att köpa en billigare bostad på ett 'sämre' läge är det troligen förlorade pengar - en annan bostad har säkerligen också gått upp i pris. Sannolikheten är stor att de flesta hade varit vinnare i en marknad med stillastående priser. Däremot om man köper bostad efter en kraschad marknad och säljer på toppen, då finns det stora pengar i affärerna. De flesta bor dock i sin bostad och omständigheterna kräver att en flytt fungerar i en praktisk verklighet. En flytt till en hyresrätt kan dock i gynsam jordmån bli en vinstlott.

 

Så vi som lånar pengar till att köpa en bostad för att bo i är nog inte några större vinnare i en lågräntevärld. Vi måste gardera oss mot högre räntor och samtidigt låna flermiljonbelopp - en svår ekvation. Vi måste betala 22% till staten i vinstskatt så där finns en vinnare i de stora belopp det handlar om. Vi måste också hantera riskerna för boprisfall i en kommande räntemarknad där dessa är minst trefaldiga. Det är inte problemfritt att äga sin bostad.

 

En annan vinnare är banken som lånar ut pengarna till oss och erhåller finfin ränta från de bolån som bara rullar på, år efter år. Amorteringskrav till trots har ännu inte visat på några minskning av svenskarnas lån - tvärtom. Ganska stadigt så ökar vi på lånen med 7 % per år. Även mäklarkåren gynnas av höga bopriser och ett dåligt utbud av bostäder.

 

Det sägs att vi är rikare än någonsin, vi svenskar. Och det finns både ränte- och aktietillgångar som del i detta. Men värdeförändringen i fastigheter är också en försvarlig del och står för ungefär hälften. Skuldsättningen ökar samtidigt till 181 % av disponibel inkomst. Vi var alla ganska överens om att vår bostäder absolut skulle kunna falla i värde de kommande åren om räntorna stiger. Samtidigt så spelar det föga roll förrän den dag vi ska sälja - bostadsvärdet är en osäker post i balansräkningen medan lånen inte är det.

 

Hur stora lån ska man högst ha på sin fastighet diskuterade vi också. Det gängse svaret landade på 50% av marknadsvärdet - då ligger man förhoppningsvis på rätt sida om en lägstavärdering. Och det kanske det är där en högstabelåning bör ligga? Att må bra i sitt boende, ansåg vi alla, bor i en belåningsgrad som känns trygg på sikt - även vid arbetslöshet eller sjukdom.

 

Sen tröttnade vi på ämnet i sig och ägnade oss åt sådant som gör livet värt att leva - resor, ledighet, semester, upplevelser. Allt långt bortom skuldsättning.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
12 april

Rusa åstad

 

Fortsatt engagerar jag mig i min pension. Jag lyssnar på den häringa podden, jag är noga med att välja väl i premiepensionen och jag har tjänstepension. Det senare är verkligen, verkligen viktigt att tänka på även om du anser dig vara ung och kvick i huvudet.

 

 

Som vanligt börjar jag alldeles för sent. I år fyller jag femtio år i passet men inte känner jag mig särdeles gammal. Däremot har jag definitivt inte många somrar kvar innan jag anses alldeles för åldersstigen för svensk arbetsmarknad. Jag hoppas dessutom att kunna ge fingret åt arbetslinjen dess för innan.

 

När man fyller 25 år, då är man inte gammal. Det är det året då man kan börja att tjäna in tjänstepension. Det gäller att vårda de slantarna, hålla nere fondavgifterna och inte försäkra bort några pengar. Jag anser att efterlevnadsskydd möjligen kan vara befogat men blott när man har familj.

 

Tjänstepension är inte nödvändigtvis kollektivavtalad ITP. Arbetsgivare utan kollektivavtal kan, likt min arbetsgivare, ha en motsvarande eller bättre lösning. I ITP1 avsätts 4,5% av lön upptill 38 500 kronor. Tjänar du mer än så får du ytterligare 30% på lön därutöver - det är en mäktig slant. Just de där 30 extra procenten glömmer en del arbetsgivare bort samtidigt som de låtsas ha motsvarande ITP.

 

Den allmänna pensionen ska man inte glömma bort. Där avsätts 18,5% av din inkomst upptill de där 38 500 kronorna. Högre lön än så ger inte mer i pension. I den allmänna pensionen ingår premiepension - något man kanske missat. 2,5% av de är just premiepension som du kan placera själv.

 

Just nu utgör 68% av min pension av allmän pension, 10% premiepension och 22% tjänstepension. Det är tjänstepensionen som har störst tillväxt för mig. Så hur jag placerar dessa pengar är nog så viktigt, de tycks bli allt viktigare för varje månad.

 

Man ska heller inte förglömma att en bra inkomst blir automatiskt viktigt för att kunna bygga sin pensionsförmögenhet. Att förhandla lön är inte enbart här och nu utan även då och sen.

 

Det finns blott en sak som stör mig, och det rejält - svårigheten med att flytta intjänad tjänstepension  vart man nu önskar. Det är bökigt och inte komplett. Jag ser fram emot förbättringar för oss som tjänar in pensionspengarna - de är faktiskt våra.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
11 april

Varför en budget?

 

Om du inte har gräsligt mycket pengar eller om du aldrig köper något - då behöver du inte en budget. Men alla vi andra behöver det om vi vill lära oss att få mer pengar över, ha roligare för de pengar vi har och i det stora hela må utmärkt mycket bättre - en god privatekonomi är en lisa för själen.

 

Så vad är då en budget mer än ett synnerligen tråkigt begrepp som de flesta ser som något potentiellt betungande? Den gänge och trista definitionen av en budget är en prognos över framtida ekonomiska utlopp - gud va trist! Jag ser det annorlunda - en budget är i första hand en undersökning eller en mätning av hur det ser ut just nu. Vilka pengar kommer in och vad kostar pengar? Vad sparas undan? Vad är onödigt och vad kan anses nödvändigt? Mäta och kategorisera och få en ögonblicksbild, det är en budget i sitt första steg.

 

När du har måttet på din ekonomi, först då kan du förstå vart pengarna tar vägen. Det räcker att du tittar på Lyxfällan där deltagarna uppskattar sina utgifter och fallerar med flera hundra procent. Har du en budget så ser du direkt vart slantarna tar vägen - vilket i sig kan vara jobbigt och ett uppvaknande. Med insikten och förståelsen har du nu verktygen för att förändra och kontrollera flödena.

 

Nu kan du bestämma vad som får lov att kosta pengar och vad som inte får det. Du avgör vad som ger dig ett mervärde i livet baserat på vilka slantar du förfogar över. Och här, precis här, finns möjligheterna till en bättre ekonomi. Skåda ljuset!

 

Hur gör man en budget? Jo, det finns verktyg på nätet eller så kan du använda Excel. För egen del anser jag att ett budgetarbete ska vara enkelt och smidigt och göra skillnad. Jag använder sedan flera år tillbaka You Need A Budget och det är befriande simpelt. Hur du väljer att göra en budget är upptill dig men gör det - det gör skillnad.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
9 april

Uppskjuten konsumtion

 

Skatt är intressant. Vi betalar alla skatt i olika omfattning, både direkta skatter och indirekta. Spännande nog är att skatt är en lagstadgad skyldighet att betala till samhället utan direkt koppling till motprestationer. Vad pengarna i sig används till är bortom köparens kontroll - att köpa grisen i säcken är ett passande uttryck till skattebetalning fast du är under pistolhot likväl tvingad att genomföra affären.

 

Direkta skatter ligger på våra inkomster till större del och betalas oftast av din arbetsgivare utan din direkta inblandning - det finns inte något du kan göra i det hänseendet. På din lönelapp ser du en del av den skatt som betalas men inte all. Arbetsgivaravgiften, också kallas löneskatt, gör att exempelvis jag själv betalar 52% av de slantar som min arbetsgivare betalar för mig och min arbetsinsats. Totalt utgör skatt på arbete ungefär 60% av statens skatteintäkter - ju fler som arbetar desto bättre, kort sagt.

 

Indirekt skatt ligger på det som vi konsumerar. Här finns det punktskatter som exempelvis ligger på akohol, energi, fordon och avfall. Punktskatter definieras så som ett sätt att styra konsumtion i en viss riktning. Samtidigt så finns mervärdesskatten ,oftast kallad moms, med i princip överallt på all konsumtion. 25% är den vanliga momssatsen - av allt du köper är 20% skatt - och Sverige leder den tävlingen tillsammans med Danmark och Ungern inom EU. Viss konsumtion ha lägre moms. Momsen utgör c:a 20% av de totala skatteintäkterna. Det enda sättet att undkomma indirekt skatt är att handla med svarta tjänster och varor eller att inte handla alls.

 

Vid en schablonberäkning på Ekonomifakta så betalar jag ungefär 76% i skatt om jag räknar in konsumtionsskatterna. Om jag inte räknar med dessa hamnar jag på 62%. Det är nu man inser vikten av att försöka skjuta upp sin konsumtion för att istället konsumera omedelbart - eller ännu sämre: låna till den. All konsumtion går inte att vänta med. Men mycket är samtidigt heller inte av nöd och tvång.

 

Kan jag halvera min konsumtionsskatt och istället investera det belopp jag inte konsumerar (förenklat 25% moms) till 12% årlig avkastning så har jag skapat en köpkraft som är 75% större än om jag årligen förslösade detta belopp direkt. Konsumentskatten kommer vi aldrig undan oavsett om vi shoppar nu eller senare men ränta-på-ränta-effekten verkar även här - uppskjuten konsumtion har en hävstång i minskad skattekostnad.

 

Det finns bara vinster - för din plånbok, för miljön och för ditt välmående. Att statens intäkter minskar något kompenseras alltid av någon annan shopoholic.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
5 april

Världens kornbod

 

När jag var barn så kallades Skåne, min hemtrakt, för Sveriges kornbod. Det var så att min landsände försåg landet i övrigt med mycket av de livsmedel som behövdes. Och sådant duger ju - vi skåningar fick annat av värde tillbaka. Vad minns jag visserligen inte. Vad som inte är lika bra, enligt min uppfattning, är att Sverige i allmänhet och Skåne i synnerhet tycks ses som hela världens kornbod. En falang av dessa är tiggare från öst.

 

Nu kanske någon inom sig ropar på rasistmonstret. Men jag är lugn, trygg och djupt förvissad om att jag inte är någon rasist. Det finns en ryggmärgsreflex hos många att tjuta rasist då åsikter kring icke-svenska människor förs på tal. Och det finns en ryggradslös politikerkår som visar på sann oförmåga i sina ämbeten. Det här handlar om tiggeri. Om tiggeri tycker jag inte. Tiggeri bör förbjudas.

 

Att andra EU-medborgare kan resa till Sverige och ägna sig åt tiggeri är förkastligt. De länder vars medborgare som finns här har ett ansvar som vår regering borde utställt för länge sedan. Det finns påtryckningsmedel och det kallas pengar och bidrag. Men inget sker och vem är förvånad? En så här svag regering har vi nog inte sett på mannaminne.

 

Sverige och Finland är de enda länderna i Europa som helt saknar en tiggeriförbudslag. Jag frågar vår regering varför? Att fattiga människor inte ser någon annan utväg än att tigga på andra länders gator kan jag till viss del förstå. Dessvärre är tiggeriet synnerligen organiserat och mest troligt innefattar kriminella nätverk. Jag behöver inte titta så långt.

 

En personbil kör varje morgon ut en kvinna och en man till vår lilla by. Dessa båda marscherar sedan iväg till varsin av de två livsmedelbutiker som finns här och placerar sig där. Runt fem på eftermiddagen traskar de tillbaka till en upphämtningsplats där personbilen återigen plockar upp dem. Det verkar som om de inte jobbar kväll eller helg, nu när jag funderar. Men de kanske är någon annanstans och tigger då.

 

Jag ger aldrig några pengar till romska tiggare, vilket de flesta är. Däremot gav jag en hundring till en svensk, alkoholiserad man på Burger King härom veckan. I Sverige är vi dåliga på att ta hand om våra egna först. Vad gör vi och samhället för dessa? Sverigebilden är märkligt nog viktigare än att ta tag i de faktiska problemen.

 

Jag har, rätt eller fel, dessutom svårt för människor som är helt passiva. Att sitta rätt upp och ned och förvänta sig pengar. Det gäller tiggare, arbetslösa och alla andra som bara vill nyttja systemet. Människor som alltid ser sig själva som offer och dessutom påtalar det kommer heller aldrig att ens försöka något. All heder till den romske man som åtminstone spelade dragspel utanför pressbyrå. Men det finns så klart och skrupelfria människor i Sverige som utnyttjar dessa fattiga människor på olika sätt, riktiga svin.

 

I min kommun finns det gott om organisationer som hjälper utländska tiggare på olika sätt. Det kan tyckas hedervärt. Jag anser det vara kontraproduktivt. Tiggeriet tar nämligen numera otäcka vändningar - det finns både hot och trakasserier mot folk från dessa grupper. Desperation kring att få pengar skapar dessa situationer. Tiggeriförbud är en del, om än liten, i lösningen.

 

De stora delarna i lösningarna måste vara politiska, både i Sverige men i högsta grad inom EU. Men så länge miljöpartister och kommunister tillåts styra en svag socialdemokrati så lär inte mycket hända. Jag har tyvärr inga stora förhoppningar kring nästa val heller då SD kommer att växa sig större - ett parti som har enkla lösningar på allt och oduglingar i sina led. Hur en ny regering kommer att te sig är svårt att sia om men syltryggar finns det gott om i alla partier.

 

Vår regering det fulla ansvaret för den uppkomna situationen. Man har låtit Sverige bli världens kornbod. Men som sagt, Sverigebilden är viktigare än vad de egna medborgarna vill och önskar. I den riktning vi är på väg ter sig inte rolig alls.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
2 april

Månadssummering 2017 mars

 

Så som villaägare hade jag för avsikt att måla lite utomhus en vårdag som denna. Av det blev intet utan istället hamnade jag vid dator och månadsrapporten. Ja, inte ens den fick högsta fokus utan istället satt jag och räknade på hur många lediga dagar jag hade under det här semesteråret.

 

Jag har arbetat ihop ungefär 17 betalda semesterdagar under förra året på min arbetsplats eftersom jag började i höstas. Trots mitt arbete i en välbetald branch så möts jag likväl av en förvåning då jag pratar om att jag vill nyttja alla mina 30 dagar i år. Obetalda semesterdagar tar få ut då de inte anser sig har råd. Men det handlar i mitt fall bara att jag sparar undan c:a 5 % ytterligare av min lön under ett år för att ha 'råd'. Det är synd om människan som inte kan ha någon som helst framförhållning.

 

Till sist så blev det dock månadsrapporten som skulle rullas ihop. Lite mer intresse för realtillgångarna än vanligt. I sig ganska ointressant och oexakt men för bokföringen så har jag höjt bostadsvärderingen till ett nytt kvadratmeterpris. En hus på mammas gata såldes i veckan till ett sådant pris - ett hus som är mer än 20 år äldre men som har en del andra företräden vi saknar. Jag snor sonika samma kvadratmeterpris och sätter den som vår bostadsvärdering tills annat berättar annorlunda.

 

Kapitaltillgångarna ökade med 5,76% eller 39 267 kronor och i dessa finns även semesterkontot som fick sig en rejäl slant till en längre resa vi ska företa oss.

 

Skulderna sjönk i vanlig ordning men högst marginellt med 0,06% eller 1 729 kronor. Detta beror på att de korta krediterna ökat bland annat på grund av den kommande resan.

 

Skuldsättningsgraden landar på 393 % jämfört med 418 % månaden innan.

 

Prognosen för helåret är nu att nå 38 % ökning av kapitaltillgångarna och minska skulderna med drygt 4 %. Balans mellan skulder och kapital tycks kunna nås under 2021 då vi är 54 år gamla. Ja, huset räknas så klart inte in i den balansen. Skulderna är avbetalda 2041 då vi fyller 74 år med nuvarande amorteringstakt.

 

Men prognoser är alltid en svajig riktning, speciellt över längre tid. Allt kan hända. Ha en finfin söndag i april!

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
31 mars

Efter arbetet är jag inte där

 

Jag får då inte betalt för allt. Men eftersom min tid är dyrbar så säljer jag den så dyrt det går. Jag är ganska bra betald men samtidigt så arbetar jag flitigt. Men varje timme redovisar jag med största noggrannhet. Pengar är tid och tid är pengar - det hänger samman.

 

Att gå till arbetet är inte en hobby för mig. Inte heller ett socialt forum. Vore det inte för lönen skulle jag inte tillbringa en enda minut där. Jag gillar mina kollegor men de är inte mina vänner. Jag blandar aldrig samman korten - mitt privatliv är mitt och jag frotterar inte mina framgångar eller motgångar med någon. Det finns det däremot många som gör - deras arbete är så sammanflätat i deras liv att de ibland inte kan skilja dem åt.

 

Jag hörde vid ett tillfälle en kollega som liknade arbetsplatsen vid sitt andra hem - eller var det kanske det första? Han gick hemifrån för att gå hem två gånger per dag. Han levde sitt liv så som sitt arbete och tvärtom. Ibland satte han fel nyckel i dörrlåset hemma eftersom han alltid kom hem. Amenvaf? Jag förstår det inte alls. Jag beklagar, det är inget för mig. Jobb och fritid är olja och vatten i mitt liv och jag väljer alltid, alltid, alltid mitt liv före jobbet.

 

Lite märkligt är att arbetsgivare av idag tycks ha tagit på sig att vara vuxendagis åt sina anställda - man skaffar TV-spel och andra leksaker, man bjuder på läsk och kakor och man försöker skoja till det i största allmänhet. Ett sådant stohej är så kallad after work, något så otroligt fånigt eftersom det är ett påhittat låneordsuttryck. Men det låter ju fräsigt.

 

En gång handlade AW, som det kan förkortas, om att möjligen ta ett glas på puben på vägen hem. Idag är det rena festen som arbetsgivaren sanktionerar med teman, drycker, mat och - ännu fler lekar. Man kastar dart, hoppar säck och kastar bouleklot. Man festar loss en vanlig torsdag, kladdar på sina kollegor och brölar ut sina sämre sidor. På fredagen är man bakfull och sitter mest och hänger som en trasa innan man tar en tidig sorti. Jag förmodar att det hela handlar om att försöka vara en ball och attraktiv arbetsgivare men nog tusan har det gått överstyr.

 

Att after work blivit en del av arbetet började för flera decennier sedan. Teambuilding, vi-tänkande och företagskulturer med gemensamma värderingar skulle skapa maximalt produktiva och lojala medarbetare.  Förebilderna var ofta japanska eller amerikanska. En annan orsak var pubkedjorna som spred sig över landet med identisk inredning och med billig AW-öl som en av affärsidéerna.

 

När arbetsgivaren bjuder så kan det finnas en underliggande uppmaning om att det är obligatoriskt. My ass! Nej, jag väljer alltid om jag finner det förnöjsamt eller inte. Vissa saker gillar jag och kan tycka vara kul - men att ha spritorgier med mina kollegor tillhör inte dem.

 

Men om jag får betalt under After work? Då kanske.. ..men nä.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 

Sidor

Blog Archive

Blog Archive
2017 (128)
Nov (10)

Taggar