PerPenning
Likes
259
Antal inlägg
642
Följare
53
Medaljer
0
Stad
Lund
Om användaren
Tid är pengar, pengar är makt, makt över din tid! För vad är pengar om du saknar tid att använda dem? Får du verkligen ut tillräckligt per penning spenderad? Jag är en knappt femtio år gammal pappa och make med två barn i skolålder, villa, bilar, amorteringar och kostnader - ganska lik många andra i det hänseendet. Vad Per däremot under senare år har insett är att en privatekonomi med mer trygghet, utrymme och frihet är något värdefullt att sträva mot. Många mer än Per behöver sätta sig ned och fundera igenom vilka prioriteringar som är viktigast och vilka som egentligen inte spelar någon roll. För egen del har Per insett att det värdefullaste han äger - tiden - byter han bort mot pengar. Dessa pengar är därför synnerligen värdefulla. Per vill att de ska ge god utväxling - han vill ha mer nytta och glädje per penning spenderad.
Kontakt email

RSS

RSS feed
3 dagar

Fortsätta och motstå

 

Jag lyssnar emellanåt på Jim Rohn:s videos i olika ämnen. Ärligt talat vet jag inte riktigt när i tiden de är inspelade men de känns mer än måttligt antika - språket känns omodernt liksom framförandet. Jim refererar till skrivböcker och kassettband till bilradion. Däremot är innehållet tidlöst och okomplicerat. Senast lyssnade jag på ett mycket bra avsnitt kring ditt/mitt marknadsvärde. Dessutom så refererade Jim till min favoritbok The Richest Man In Babylon - bara det.

 

I denna underbara lilla bok finns den enkla regeln hur du blir rik: att slösa bort mindre än vad du tjänar. Tio procent, eller ett mynt av tio, ska sparas. Har du sedan skulder så ska du ändå spara det där myntet men samtidigt betala av skulderna med ytterligare 2 mynt. Jag undrar allt hur många fler rika människor vi haft i landet om de bara följde dessa enkla regler?

 

Jobba. Tjäna pengar. Längta till semestern. Mer tid till familj och vänner. Jobba ännu mer. Köpa ny bil. Köpa nytt boende. Köpa nya prylar. Fortsätta längta efter de lediga veckorna. Upptäcka att trots allt knegande så blir det inte mer tid till det du egentligen vill göra. Är det så här livet ska vara?

 

Ja, det är det - för de som väljer att leva i ekorrhjulet. Vill man bort från det - kanske man skulle bli husvagnsminimalist? Jag är själv ganska övertygad om att jag och fru Penning kommer att krympa vårt boende och våra kostnader när barnen flugit sin kos. Vårt sparande kommer att ge oss möjligheter att gå i pension tidigare och ändå ha pengar nog att leva bra på.

 

Det ryas, speciellt i år, om orättvisorna i vårt samhälle - att inte alla har det lika bra. Men om så var fallet, vad skulle då någon överhuvudtaget sträva mot? I mina ögon är det bland många ren avundsjuka som skulle kunna omvandlas till inspiration istället. Men i landet Mellanmjölk uppmuntras inte sådant.

 

Avundsjuka sorterar under kategorin Orättvist som tillhör huvudkategorin Inte mitt fel. Avundsjuka leder ingenstans utan bryter snarare ned oss och tar livet av vår logik. Avundsjuka är död, galenskap och sjukdom. Ja, det hörs ju på namnet. Botar man den inte är det nog slut.

 

I stoicismen menar man att det finns två ord som är sanna i alla situationer: persist and resist. Eller på vårt eget vackra språk - fortsätta och motstå. Om vi kopplar detta till ekorrhjulet så kan vi läsa in att fortsätt att spara och motstå onödiga frestelser. Jag är övertygad om att du kan hitta många situationer där du kan använda dessa båda på ett framgångsrikt sätt.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

6 dagar

Välj jobb klokt

 

Jag lyssnade på radion så som så många gånger förut och denna gång handlade det om den nuvarande samt den kommande arbetsmarknaden - var finns jobben, vilka yrken är bristvara och vad utbildar man sig lämpligen till? Detta inlägg tar därför avstamp i just jobb och jag riktar mig kanske en gnutta mer till yngre förmågor.

 

I grunden handlar arbete om försörjning - en sanning som till ganska stor del gått förlorad under min generation och de därefter. Kopplingen mellan egen ansträngning och insats med inkomst och möjligheter har tappats bort då vi kanske har haft det för bra? Jag själv är sprungen ur lantarbetarsläkt med gårdskarlar, drängar och pigor som yrken - utan egna tillgångar eller boende - så jag är synnerligen priviligierad. Jag och några av mina syskon har utbildningar långt bortom vad exempelvis mina far- och morföräldrar skulle kunna förstå. Om dagens ungdomar kunde skaffa förståelse kring att de är enormt priviligerade hade det varit bra. Och det handlar inte om att man ska skämmas eller anse sig bortskämd - utan bara inse att deras förutsättningar är bättre än någonsin. Ta chansen! Möjligheterna bara väntar på dig!

 

Så därför: utbildning och ständigt lärande är nycklarna till att bli en framgångsrik yrkesmänniska. Dock inte all utbildning och det är klokt att ha lite koll på vad som efterfrågas - du lägger trots allt ned tid, pengar och energi. Statistiska centralbyrån ger ut något de benämner Arbetskraftsbarometern som kan ge en konkret indikation. Arbetsgivarna har rapporterat störst anställningsbehov av programmerare och systemvetare, civilingenjörer i elektronik, datateknik och automation samt högskoleingenjörer i byggnadsteknik. Bland gymnasieutbildningar är det fordons­utbildade, där 95 procent av arbetsgivarna har upplevt svårigheter att rekrytera. Bristen är även stor på utbildade inom naturbruk, transport, bygg, automation och restaurang.

 

Men även om jobbtillväxten är god är det många yrken som inte är en bra framtidssatsning. Det finns ett stort överskott av fotografer, journalister, informatörer, vaktmästare och parkarbetare. Och jobben där ser inte ut att bli fler. Störst överskott finns inom området kultur, media och design där konkurrensen om de få lediga jobben är hård eller mycket hård.

 

Jag har en ganska lång yrkeskarriär bakom mig och frotterat mig med relativt många olika arbetsgivare. När du är ung och grön och nyutexaminerad - då är min erfarenhet att det är oerhört viktigt att skaffa just sådan: erfarenhet! Det första jobbet handlar inte om att vara kräsen eller att hitta rätt omedelbart utan om att göra sig äkta erfarenheter inom sitt gebit. Därmed inte sagt att du ska välja första bästa jobb eller arbetsgivare.

 

Som jag nämnde är ständigt lärande det nya i arbetslivet. Förändringarna har aldrig varit större eller gått fortare. Därför anser jag att en god arbetsgivare erbjuder ständig vidareutveckling för sina medarbetare. Välj därför gärna en arbetsgivare som tydligt visar att detta är en del av arbetet. Du ska inte behöva lägga ned din fritid i att lära dig nya saker utan det ska avsättas arbetstid för dig.

 

Ekonomichefen: om vi nu utbildar vår personal - tänk då om de slutar? Vilket slöseri.

VD: tja, tänk istället att om vi inte utbildar vår personal - och de stannar kvar?

 

En annan erfarenhet jag har är att privatägda företag är svårare att arbeta inom än börsnoterade eller ägda av större aktörer. Det kan handla om insynsskillnader som gör de senare till sundare arbetsplatser men det finns så klart ingen generell regel som säger detta. Däremot ju mindre arbetsplats desto mer lyhörd bör man vara när den är privatägd - inte minst om din chef är ägaren!

 

En arbetsgivare med kollektivavtal är alltid att föredra om du står i valet och kvalet. Alla håller inte med mig men jag vet att det är så. Det är vanligt att vissa arbetsgivare påstår att de inte har kollektivavtal för att det är mindre flexibelt, dyrt och sämre för dig - det har valt en annan modell med bättre innehåll. Så kan det vara - men det är inte självklart så. Kollektivavtal låter kanske tråkigt, stelt och byråkratiskt. Men alla erfarenheter visar att kollektivavtal ger högre lön och bättre förmåner i arbetet än andra jämförbara modeller. De ger dig större inflytande över verksamheten och din arbetssituation. 

 

Ett kollektivavtal är ett skriftligt avtal mellan en arbetstagarorganisation och en arbetsgivarorganisation eller en arbetsgivare, som reglerar löner och övriga anställningsvillkor. En arbetsplats som saknar kollektivavtal innebär att du måste lägga dig vinn och att ditt anställningskontrakt innehåller allt det du vill ha med - från tjänstepension till semester och föräldraledighet. Notera att du inte behöver vara med i en fackförening för att ta del av kollektivavtalets villkor på en sådan arbetsplats.

 

Fackföreningar får mycket orättvis skit, anser jag. De som fnyser åt 'facket' kan nämligen inte sin historia. Det som idag reglerar arbetsmarknaden har inte snutits ur näsan utan tagit form under lång kamp och hårda strider. Systemet med kollektivavtal började ta form i slutet av 1800-talet. Det var en extremt orolig tid på svensk arbetsmarknad. Konflikterna avlöste varandra och vi hade vid den här tiden fler strejker än nästan alla jämförbara europeiska länder. Arbetslösheten var hög, liksom den sociala utslagningen.

 

De anställda insåg då att de som enskilda individer skulle tjäna på att förhandla tillsammans om löner och anställningsvillkor. Och samtidigt förstod arbetsgivarna att även de skulle tjäna på ett system som minskade konflikterna och såg till att det inte blev allt för många stopp i arbetet. Systemet fick fast form i den så kallade Decemberöverenskommelsen 1906. Den gick ut på att arbetstagarnas organisationer erkände arbetsgivarnas rätt att leda och fördela arbetet. Arbetsgivarna accepterade i sin tur föreningsfriheten och löntagarnas rätt att organisera sig och förhandla om kollektiva avtal.

 

1928 antog riksdagen en lag om att det råder fredsplikt när fackföreningen och arbetsgivaren är bundna av ett kollektivavtal. Så är det fortfarande: Strejker, lockouter och andra stridsåtgärder får endast genomföras när avtalstiden gått ut och parterna är oense om innehållet i ett nytt avtal. Ända sedan modellen med kollektivavtal tog form har Sverige haft en stabilare arbetsmarknad än de flesta jämförbara länder. Färre strejker och färre konflikter. Samhället har tjänat på kollektivavtalsmodellen.

 

Några andra viktiga tips i punkform:

  • Tillse att arbetsgivaren är noga med arbetstiden - du ska inte behöva jobba över utan tidskompensation. Återhämtning och vila är A och O för att inte bränna ut sig. 
  • Ha koll på arbetsgivarens ekonomi - hur går firman? Helst ska du arbeta hos en framgångsrik firma. Devisen att om man tjänar pengar ger bättre förutsättningar gäller i alla tider.
  • När du söker jobb - begär referenser på din eventuella chef och möte/samtal med dina kommande kollegor. Detta är högst rimligt - inte minst eftersom de säkert vill ha referenser på dig - och indikerar väldigt mycket om arbetsgivaren ser detta som positivt.
  • Att vara arbetsgivare och arbetstagare fungerar bäst om det kan ses som ett avtal mellan likvärdiga parter. Du säljer din tid mot pengar - buga inte eller vad underdånig.
  • Var skeptisk mot arbetsgivare som ser dator eller mobiltelefon som en löneförmån - de är arbetsverktyg. 
  • Besök arbetsplatsen och känn in arbetsmiljön - satsar man på den? Är den bra? Exempelvis stolar och höjbara skrivbord.
  • Låt dig inte smickras av ett erbjudande - gör din hemläxa baserat på de faktiska kriterierna.
  • När du byter arbetsgivare - förvänta dig inte att det som är bra på din nuvarande arbetsplats automatiskt finns hos nästa. Var kritisk.

Egen firma då? Är inte det bättre? Frihet under ansvar, så att säga. Jag säger ett diplomatiskt kanske. Det beror på dig som person. Jag vet många som arbetar hårt i egen regi men har svårt att tjäna några pengar. För några få går det bättre och en liten skara täljer guld. För sådana som jag - som älskar fritiden - är det nog ett sämre val.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

14 mars

Skumrasket

 

Det är mer än nådigt irriterande att se hur de så kallade snabblånsbolagen låter oss skattebetalare stå för notan när dessa slentrianmässigt godkänner lån och sedan slussar problemen vidare till Kronofogden. De som förut kallades SMS-lån är numera benämnda snabblån och är många gånger betydligt större än de några tusenlappar som var vanligt tidigare. Den effektiva räntan kan ligga på tusentals procent - och är inte det ocker så vet jag inte vad det är. Tidigast i september i år träder lag i kraft att räntan får uppgå till högst referensräntan plus fyrtio procent vilket fortfarande är förfärande dyrt - inte minst då de som tar lån av denna typ knappast är ekonomiskt välbeställda.

 

Jag har i princip slagit in kunskapen i huvudet på våra barn - ta aldrig, aldrig, aldrig snabblån. Svälj hellre stoltheten och ring till pappabanken. Lura inte er själva med enkelheten i att ta ett lån då ni hamnat i behov av en slant extra. Jag tror att det gått fram, faktiskt.

 

 

Ett bolag som nog de flesta känner till är Klarna och som också har många klagomål på sig. De använder sig av tvivelaktig teknik med bland annat direktbetalningar och delbetalning som förval. Det är enkelt att köpa på kredit men om du inte betalar i tid hamnar du snabbt hos Klarnas egna inkassobolag. Stora delar av intäkterna kommer från påminnelseavgifter och dröjsmålsräntor. Carolina Neurath synade dem under 2014 här.

 

Använd inte Klarna, det har jag tutat i mina barn. Se till att betala direkt - inga fjorton dagars frist, inga delbetalningar och absolut inga betala senare. I korthet - gör det inte!

 

 

Något helt annat. En god vän till mig som under många år arbetat 75 procent med en ganska låg lön och sedan dessutom varit arbetslös i tre år - han har nu äntligen fått ett jobb igen. Han berättade då för mig att han tog just detta arbete för att detta också var 75 procent i arbetstid. Han tyckte det räckte och var lagom. Jag funderade då lite kring två saker: dels varför gör inte jag så? samt vad innebär detta förfarande för pensionen?

 

 Efter lite research kom jag fram till följande:

 

  • ju lägre lön du har desto mindre förlorar du i reda pengar
  • ju längre du arbetar deltid desto lägre blir pensionen

 

Ja, inga svåra beräkningar egentligen då de ter sig förnuftiga, eller hur? Alecta har gjort en djupdykning i ämnet kallad Deltidsfällan - läs den gärna.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

21 januari

Ekonomiskt oberoende på en minut

'Oberoende' är ett kärnfullt ord som innehåller mycket - styrka, självständighet, tydlighet och envishet är några av de mer positiva. Även mindre smickrande epitet finns att koppla till egenskapen - kanske är neutral eller fristående några av dem? En oberoende person är vanligtvis trygg och tillfreds med sig själv men inte nödvändigtvis sedd som en behaglig och vänlig personlighet. Av naturen är vi inga individer utan kollektiv i dess olika former - de som en gång i tiden gick sin egen väg åts upp eller dog av umbäranden. Samarbete är nog det vi är bäst ämnade för?

 

Att vara 'ekonomiskt oberoende' är däremot ingen egenskap utan blott ett tillstånd och inget som handlar om personlighet. Det är ganska skönt det, eftersom ekonomiskt oberoende inte behöver skyltas med - om man inte vill. Men vad är då ekonomiskt oberoende? Jo, det är det sista steget i byggandet av en stark privatekonomi.

 

I det första steget så saknar vi ekonomiska kunskaper och har ingen aning om hur vi bäst bör använda de pengar vi har. Istället sker konsumtion impulsivt och utan eftertanke. För att nå steg två behöver vi bli medvetna om vilka åtgärder som ger oss bättre ekonomiska resultat, så som grundläggande färdigheter i sparsamhet, sparande och skuldminskning. På TV är det i 'Skuldfällan' en hel del människor lär sig detta den smärtsamma vägen. Men det är likväl den rätta vägen.

 

I det tredje steget arbetar vi med att ta kontroll över vår ekonomiska framtid - vi amorterar bort skulder, sparar långsiktigt och i buffert. Vi känner att vi har kontroll på privatekonomin och att det bär i rätt riktning.

 

Etapp fyra innebär att du efter ett antal år nått skuldfrihet, ett sparkapital och en buffert samt att du har betydligt lägre kostnader än inkomster totalt. Etapp fyra är nämligen det sista steget innan - ja, just det, ekonomiskt oberoende.

 

Som ekonomiskt oberoende finns ingen oro längre för pengar - det finns tillräckliga resurser för att inte behöva utföra lönearbete och all tid är fri tid. För den som är ekonomiskt oberoende finns inga bojor längre. Vissa skulle kanske kalla ekonomiskt oberoende för självvald 'pension'? Arbete är frivilligt, helt enkelt.

 

Att vara ekonomiskt oberoende innebär inte, enligt mig, att nödvändigtvis leva på avkastningen av ett kapital allena. Nej, att nyttja besparingarna är inget fel alls. Om du är exempelvis femtio år när du når 'ditt' ekonomiska oberoende så kan ju kalkylen vara den att ditt kapital ska räcka under de kommande trettio åren - och sedan vara slut.

 

Det här var ekonomiskt oberoende på en minut, ungefär. I verkligheten tar det en stund längre.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

26 november 2017

Färglös

 

Jag var på en kurs via jobbet kring organisationsutveckling i somras. Och sådant är intressant - inte minst eftersom jag har en stor skepsis mot dylika tilltag. Syftet är dock gott och handlar om att vi människor bättre ska kunna förstå varandra och arbeta tillsammans. Men när metoder eller tekniker kommer på tal för att analysera oss människor och katagorisera oss att vara än den ena eller det andra, då rynkar jag hela ansiktet.

 

I den här kursen gjorde vi en så kallad DISC-analys som bygger på beteendeforskning från 1920-talet. Enligt den metoden, som inte att förglömma blott är en teori, så kan våra beteenden beskrivas i fyra olika färger. Du kan vara blå, röd, grön och gul - de sammanfattas så som att vara analytisk, dominant, influerande och stabil. Analysen i sig ger dig en profil där du är dessa olika färger med olika inbördes vikt. Genom att på detta sätt kategorisera människor så menar förespråkarna för DISC att man kan lösa många saker så som ledarskap, kommunikation, affärsskap och teamsammansättningar. Finfint - jag säger inte emot dessa påståenden utan jag tror att det säkerligen påverkar. Men jag gillar inte att kategoriseras!

 

Tjugoåtta frågor på femton minuter ger inte alla svar. Det är för enkelt. Och farligt. För människor tycks lita på resultatet. De ser beteenden de känner igen och uppfattar dessa som sanningar. Jag är hård och vill hävda att analyser likt DISC är till delar likt ett horoskop. Människor känner trygghet i de enkla svaren som ges. Så skönt, nu förstår jag varför jag är blå och grön och gul men inte röd! Nu kan jag fortsätta att vara just det. Det är förrädiska saker, det här. Inte minst för att det finns stora pengar i den här verksamheten.

 

Motivational Poster

Bara för att något är säljbart och attraktivt betyder det inte att det är bra eller vetenskapligt etablerat. Jaha, så du är grön? Det här är grova simplifieringar och nästan förolämpande för varje människa. Vad var och en tänker i varje enskild stund är inget laboratorieexperiment baserat på tjugoåtta frågor.

 

För om du verkligen vill förstå hur människor kommer att agera så måste du först ta reda på vad de verkligen vill ha och sedan anta att de kommer att försöka att tillfredsställa sina önskningar och behov genom sina handlingar. Att exempelvis tolka en annan människas beteende som på ytan kan framstå som exempelvis dominant och därmed dra slutsatsen att det beror på ett maktbehov är en helt felaktig slutsats. Ett beteende kan bero på så många olika faktorer och om vi dessutom lägger till aspekten att vi tolkar en annan persons beteende utifrån vad vi själva tycker är viktigt - då börjar det bli riktigt komplicerat.

 

 

Om vi dessutom lägger på frågan kring motivation kopplat till medarbetarengagemang finns det en skrämmande uppsjö av medarbetare som har lågt engagemang - det vill säga motivation - till sitt arbete. Att försöka förstå vad som driver en människa är essensen. En organisationskarta kan man mickla med, arbetsgrupper kan ändras - men det går inte att göra med en människas inre drivkrafter.

 

 

Jag vill påstå att den arbetsgivare som verkligen vill bli framgångsrik, behålla sina duktiga medarbetare och vara attraktiv för fler måste kasta dessa tester överbord och börja agera utifrån mänskliga aspekter - att verkligen fråga vad människor vill ha och sedan hjälpa dem att nå fram till dessa mål.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

18 oktober 2017

Evighetsgeldenär

 

Vi är tydligen inne i årets bästa börstid, har jag hört. Hur det blir med det återstår väl att se. Det finns obotliga optimister och allvarliga pessimister - och alla har de en åsikt kring hur det ska gå. Själv litar jag inte på någon, och knappt mig själv, så min diversifiering är spretig - aktier, fonder, utlåning, räntesparande och en trög kassa. Jag glömmer aldrig hur dyrt det är att tappa för stora värden då jag förlorar värdefull tid i nästa uppgång - jag är i högsta grad riskavert.

 

Jag är också ett svart får i familjen - och då menar jag tjocka släkten - då jag och hustrun är några av de få med lån. Nästan ingen annan har det. Hus är avbetalda, liksom studieskulder och annat. De sitter nu med låga kostnader och ofta fina inkomster - då har man faktiskt, om man vill, råd med en hel del lyx. Fina bilar och dyra hus, för att nämna något.

 

Så som familjens svarta får så har vi både bo- och studielån. Vi är dock inte längre medellösa, så som vi var för tio eller femton år sedan. Vi riskerar ingen privat finanskris oavsett om räntorna går upp eller om jobb förloras och det är i sig en blodtryckssänkande medicin. Sammantaget är det fyra lån vi har.

 

Tittar man på Lyxfällan så är det inte ovanligt med tjugo eller trettio lån och krediter med ofta höga räntor. Man tycks många gånger ha tappat kontrollen och lusten att ta tag i det hela. Att kunna göra enkla beräkningar tillhör också ovanligheterna. Exempelvis har en vissa deltagare svårt att se att se skillnaden på räntekostnad och månadsbelopp. Något som jag tyvärr sällan ser i detta program är diskussioner kring den så kallade snöbollsmetoden, speciellt i de fall då hopbakslån inte går att fixa.

 

Metoden är kontroversiell eftersom den inte beaktar hur dyra olika lån är eller vilket det bästa sättet att betala av sina lån är. Snöbollsmetoden fokuserar istället helt på mänsklig psykologi och är designad för att göra det så lätt som möjligt att behålla sin motivation. Snöbollsmetoden gör detta genom att försöka låta den skuldsatta se resultat av sitt arbete så fort som möjligt.

 

Man skriver helt enkelt ned alla sina lån i storleksordning med det minsta först. Detta är nu den ordning du skall försöka betala av lånen i. Du skall börja med att fokusera alla dina extra betalningar mot det minsta lånet och sedan när det är helt avbetalat så går du vidare till nästa lån på listan. Du fortsätter så tills alla lån är avbetalda.

 

Skall jag använda snöbollsmetoden? Det beror helt på din personlighet. Om du vet att du har svårt att hålla dig motiverad om du inte ser snabba resultat då skall du använda snöbollsmetoden.

 

Att vara skuldsatt är däremot för en del mer av en livsstil än ett uppenbart problem. Mer än 400 000

svenskar är registrerade hos kronfogden. nästan 200 000 barn lever i hushåll med skulder hos kronofogden. 100 000 svenskar har funnits i kronofogdens register i 20 år eller mer. De kallas evighetsgäldenärer. Dödligheten är 30 gånger högre för personer som genomgår skuldsanering än befolkningen i allmänhet. De som är under utmätning får nämligen ofta mindre kvar än de som har försörjningsstöd.

 

De flesta som hamnar i en skuldfälla gör det för små skulder och en oväntad kris: det kan vara en uppsägning eller en skilsmässa. För många är skammen värre än fattigdomen - man nedvärderar kanske sig själv och känner sig utanför och vid sidan av alla gemenskaper. Barn ser sina föräldrar sitta i köket och gråta över en hög med räkningar. Depressioner och missbruk kan bli följder.

 

Sverige är inte landet lagom när det kommer till skuld, där är svenskar snarare extremister. Vi är världens mest skuldsatta folk. Samtidigt har den svenska kulturen en hård skambeläggande syn på de som inte kan betala sina skulder.  I Sverige preskriberas brott som grov våldtäkt efter 15 år, men inte skulder. Svenskar är också ett av Europas mest betalningslydiga folk. Svenskar är så rädda för betalningsregistret att de till och med betalar bluffakturor.

 

Kreditbolagen har samtidigt lagarna och statens fulla tyngd genom kronofogden i ryggen. De kan fullt lagligt sätta räntor på flera tusen procent och bombardera reklam mot svaga och desperata. Det är en galet låg etisk nivå på stora delar av branschen.

 

Att lära sig att undvika skulder är en prioritet ett för mig när det gäller mina barns utbildning.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

23 september 2017

Räkna med

 

Lördag morgon, kunde inte sova trots att jag egentligen hade behövt vila ut någon timme till. Ont i ryggen, sträckt någonting och förmådde inte ligga ned längre. Blir lite matt - jag behöver mina helger och i en så hög kvalitet det bara går. Inledningen blev nu lite avmätt. Dock lycklig över morgondimman över nejden och att få bo och leva i detta vackra landskap.

 

Så jag har tittat lite på ekonomin i stora drag. Det finns i princip ingen utveckling just nu, kan konstateras. Däremot har jag börjat sprida gracerna i flera korgar och på olika sätt:

 

  • guldhönan bor kvar hos Avanza i form av en ISK
  • hos Avanza har ett konto mot Alternativa öppnats men är än så länge tom
  • en guldkyckling har startats hos Nordnet som en ISK
  • en guldanka finns sedan ett bra tag hos Pepins Invest
  • Lendify 
  • Sparlån
  • En sparbuffert
  • En bilbuffert
  • Ett semestersparande

Avanza har jag varit trogen länge men jag har upplevt att tjänsterna dröjer och tar tid att implementera. Glädjande nog dök nu Avanza Auto upp så som ett svar till Nordnet:s Robosave som jag avser att investera ett mindre belopp via. Det är bra för alla parter med lite konkurrens, det håller katterna smala och smäckra, eller vad säger ni, Nordnet och Avanza?

 

Jag har ett bra tag varit intresserad av att investera lite på Alternativa listan och nu är det möjligt att göra. Det är nog Per H Börjesson som slutligen jagat in mig i den här okända fållan.

 

 

Anledningen till öppnandet på Nordnet var initialt ett enda, nämligen Shareville - jag avser att skugga några få väl utvalda investerare med mindre belopp. Men jag kommer också att prova deras nya tjänst - Robosave - med ett månatligt belopp.

 

Pepins är hittills en framgångssaga. Mina investeringar i Alvestaglass, Escapat och Urban Green är rejält på plus och det är glassen som leder det tåget med 120% i uppgång på drygt ett år.

 

Jag lånar numera ut en slant via både Lendify och Sparlån - vi får se vilken som presterar bäst över tid.

 

En trippel i buffertsparande finns - den första för bostaden, den andra för bilköp och den tredje för allt semestrande. 

 

Utöver detta finns så klart pensionerna som är spridda så som aska för vinden. Det är sorgligt att det fortsatt är hart när omöjligt att samla sitt pensionssparande. Jag har försökt att göra så goda val som möjligt i de olika tjänstepensioner jag samlat på mig genom åren - den svåraste är tyvärr den som är aktiv nu där min arbetsgivare valt att använda SEB Trygg liv - jag hatar att bara kunna välja smalt. Jan Bolmeson:s tips står där som mall numera. I PPM jobbar jag nu aktivt på ett tydligare sätt.

 

Jag har nu skapat en trevlig sparmatris i excel där jag kan se om jag uppnår de sparmål vi satt upp månatligen. Jag återkommer till den när den börjat fyllas på. Ska vara en motivator.

 

Nu börjar axellyftningar och liniment ge effekt på min stackars nacke och mina axlar - det kan nog bli en bra dag ändå.

 

Må gott i höstljuset!

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
21 september 2017

Bilavslut

 

Ja, jag lovar - detta blir mitt sista inlägg kring bil för nu är affären klappad och klar. Och även om jag gärna haft något likt bilden med vingar och sköna former så är det ju inget konstverk jag köpt utan ett bruksverktyg. Det blev ingen 1948 Norman Timbs Special utan en 2012 Opel Astra Non-Special.

 

Kalkylen blev som följer:

  • 17 000 kronor för mitt inbyte
  • 72 000 kronor som mellanbelopp

Klart det svider. Nu blir det till att snabbt kompensera upp denna garanterade förlust. 72 lakan är många ostkorkspåsar oavsett om man räknar så illa som Ulla.

 

Jag ratar av erfarenhet en sak: ny personbil. Värdeminskningen är grotesk, man blir deppad för alla repor och parkeringsskador och den härliga nybilslukten vänjer man sig fort av med. Värdeminskningen är den i särklass största enskilda utgiften för bilägandet. Bränsle, service och skatt är närmast bagateller i jämförelse. De första hundratalet mil är som att elda upp sedlar. Pengarna försvinner utan att det märks - förrän det är dags att byta eller sälja den. 

 

Statistiken säger att första årets värdefall ligger mellan 30 till 45 procent i genomsnitt. Och för Opel Astra ligger det nära det senare procenttalet och det beror på att många av dessa bilar har sålts nedsatt i kampanjer - ingen poppisbil, helt enkelt. Däremot är det en bra bil.

 

Tar vi miltalskalkylen istället hamnar värdeminskningen på från 14 kronor och uppåt. Plötsligt har bilens bränsleförbrukning på kanske 7-8 kronor milen inte längre så stor betydelse. 

 

Avgörande för andrahandsvärdet är inte i första hand om märket är 'premium' eller inte. I första hand är det bilens pris som avgör nivån på värdeminskningen. Den som köper en småbil som exempelvis Hyundai i10 har du inte så mycket att förlora, oavsett om bilen efter fem år har förlorat mer än halva värdet. Det är ändå mindre än vad dyrbilköparen förlorar på ett år.

 

Vinnare är också kombimodeller, billiga instegsmodeller och bilar utan tillvalspaket. Kunden på begagnatmarknaden är en rationell bilköpare som framför allt köper ett transportmedel. Många tillval kan därför betraktas som en engångskostnad och de faller i värde betydligt snabbare än bilen i övrigt. Begagnatkunden betalar inte extra för prestanda, lågprofilhjul och sportchassi. Bland de få tillval som är relativt ekonomiska är luftkonditionering och metalliclack.

 

Jag ratar också privatleasing. Bilföretag har de senaste åren marknadsfört privatleasing i stora braskande annonser - alltså att man hyr bil under en längre period. Men tro inte att det minskar värderaset. Värdeminskningskostnaden är oftast med råge inbakad i bilhyran. Privatleasingkalkyler är inte fördelaktigare än traditionellt köp av bil.

 

Jag väljer begagnad bil. 

 

Ha en underbar afton!

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
9 september 2017

Sent på bollen

 

Jag trivs med helg. Jag mår gott en lördag och söndag. Då får jag ju göra vad jag vill. Just denna lördag är vigd åt att umgås under nöjsamma former med min älskade familj - vi ska ut på tur och promenera, titta på sedvärdheter och äta och dricka gott. Man ska vara rädd om sin fria tid, sin fritid.

 

Nu kom det till sist, det underbara dödkorset i OMXS30. Underbara? Jo, all förändring är underbar för det visar på utveckling och nu gick vi faktiskt - enligt denna enkla tekniska indikator - över i en björntrend.

 

 

Du kan så klart välja att förhålla dig till den eller inte. Jag, däremot, får ytterligare en förstärkt syn på att det är mycket försiktighet i mina investeringar framgent som gäller. Dessutom finns det ytterligare två viktigare faktorer - alla pratar investeringar och kvällstidningarna samt gratisblaskorna har investeringsartiklar. Och när det är så, det är då det börjar bli för överhettat. För vi vet alla att medelsvensson alltid är sent på bollen.

 

Intressanta dagar är det också kring Nordeas flytt av huvudkontor. Statsministern, som alltid duckar när han själv kommer under lupp, ryar nu om bankens etiska värderingar. Folk är förbannade och lämnar banken. Jag har min åsikt men tänker inte värdra den här. Däremot så är det fakta att Nordea är en bank som får uselt betyg av kunderna i Finansbarometern, som nämns över 10 000 gånger i de Panamadokument som lyfter fram hur rika fått hjälp att via skatteparadis undvika skatt och som har en styrelseordförande, den finländske finansmannen Björn Nalle Wahlroos, som häromåret hävdade att 80 procent av folket är idioter när det gäller pengar. Hmm, förresten - Björn är kanske inte helt fel ute? Jag tänkte kort uppehålla mig kring denne herre.

 

Björn Wahlroos är ingen nalle - han är mer lik en hyena. Han jobbar inte direkt med sin sympatiska sida utan är kantig, självupptagen, härskarmental och troligen psykopat. Jag har aldrig träffat mannen men gör ändå denna analys - jag lyssnade på hans sommarprogram 2014. Jag har dock inga dubier kring hans förmågor att leda ett eller flera företag till framgång - men få vill nog ha honom som chef. Men det sitter väl lite i det finska arvet och storskogens gener - finnar är ju ett folk som tiger på två språk, äter bark till frukost och bastar sig till döds, inga förutfattade meningar här. Men dum, det är han inte. Till skillnad från svetsloppan som kritiserar honom.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

21 augusti 2017

Skeendena

Jag skrev nedan strax innan semesterns slut 2013 - lika aktuellt som då.

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte.

 

Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprakt jag aldrig upplevt. Skeenden som jag missar om jag inte landat.

 

Ett skeende. Det är ett vackert ord. En aning mystiskt och med en lätt dimma av fantasi svept kring sig. Dess synonymer ter sig klumpiga och fula. Som att jämföra lätta andetag med ett tungt flåsande. Eller en mild, nästan ohörbar bris med luft från en blåsbälg. Förlopp och processer finns på jobbet men skeenden är för älvlika för att ens märkas där. När vi inte är i nuet kan ett skeende aldrig hävda sig.

 

Imorgon kommer min väckarklocka att tvinga mig ur mitt slummer inför min första arbetsdag efter semestern. Jag bävar, inte inför arbetsuppgifterna eller tiden som åtgår, utan inför det som jag vet kommer att ske. Kanske inte direkt men avklingande. Inte allt på en gång men definitivt allt ändå. Jag kommer att tappa bort och missa skeendena.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Sidor

Blog Archive

Blog Archive
2018 (41)

Taggar