PerPenning
Likes
252
Antal inlägg
604
Följare
53
Medaljer
0
Stad
Lund
Om användaren
Tid är pengar, pengar är makt, makt över din tid! För vad är pengar om du saknar tid att använda dem? Får du verkligen ut tillräckligt per penning spenderad? Jag är en knappt femtio år gammal pappa och make med två barn i skolålder, villa, bilar, amorteringar och kostnader - ganska lik många andra i det hänseendet. Vad Per däremot under senare år har insett är att en privatekonomi med mer trygghet, utrymme och frihet är något värdefullt att sträva mot. Många mer än Per behöver sätta sig ned och fundera igenom vilka prioriteringar som är viktigast och vilka som egentligen inte spelar någon roll. För egen del har Per insett att det värdefullaste han äger - tiden - byter han bort mot pengar. Dessa pengar är därför synnerligen värdefulla. Per vill att de ska ge god utväxling - han vill ha mer nytta och glädje per penning spenderad.
Kontakt email

RSS

RSS feed
1 februari 2017

Din riktning gäller

 

Det viktigast i livet är att man är tillfreds med sig själv, det är helt enkelt nyckeln till din lycka att du är din egen bästa vän. Du är ju trots allt huvudpersonen i just ditt liv, inte en statist i periferin.

 

Det är ju alltid roligt om andra människor gillar dig men det är inget att sträva emot om det går stick i stäv med din egen inställning till livet. Allt handlar om kemi och bubblande processer i våra huvuden. Det finns några intressanta vardagspsykologiska faktum som du kan roa dig med bland vänner eller på jobbet.

 

Ett sådant är folk som skriker på dig, ett i sig oförskämt beteende. Men om du bibehåller ditt lugn och talar lugnt så slutar det garanterat med att den som brölar känner sig som en idiot och inte försöker med samma medel fler gånger - åtminstone inte med dig.

 

Att berätta för människor att de har gjort ett bra jobb leder ofta till att dessa personer gärna vill upprätthålla denna smickrande bild av dem - de kommer att anstränga sig än mer för att vara just sådana. Fungerar på kollegor och inte minst barn.

 

Om du befinner dig i en grupp och alla börjar att skratta av en eller annan anledning, försök att notera diskret om någon i gruppen tittar på dig. Det sägs nämligen att i en grupp som skrattar så tittar en person instinktivt på en annan person som de känner att de har störst närhet till. Intressant tycker jag.

 

Oavsett vad du känner i olika situationer - ilska, uppgivenhet, frustration - så ta dig tiden att analysera varför du känner som du gör. Allt bottnar i en tankeverksamhet som roterar så snabbt att man inte riktigt hinner med. Tryck på pausknappen på din inre fjärrkontroll, backa lite och få perspektiv på situationen och du kommer i nio av tio fall inse att din reaktion inte är rationell och inte gynnar dig. Det handlar mycket om att bli vän med sin hjärna och dess nycker. All vår erfarenhet i kombination med nedärvda egenskaper genom årtusenden ger oss ständigt ett utfall som ibland är bra men lika ofta det motsatta.

 

Om ord och tankar kostade pengar så hade vi värderat dem mycket mer. Allt behöver inte sägas och definitivt inte så omständligt som det ofta görs. Tankar med få ord innehåller mycket mer vishet än de flyktiga. Att vila på hanen lite innan du talar kommer att leda till att du säger smartare saker. Dessutom - tala lite långsammare än vad du brukar, detta ger mer tyngd till det du vill säga och människor hinner med bättre att analysera dess innehåll.

 

Fortfarande, om inte mer än förr, är filosofen Lao Tzus ord från sjuhundratalet sann visdom.

 

Watch your thoughts, they become words. Watch your words, they become actions. Watch your actions, they become habit. Watch your habits, they become character. Watch your character, it becomes your destiny.

26 januari 2017

Bli framgångsrik

 

Att vara framgångsrik - vad betyder det för dig? Definitionen måste komma inifrån och det är enbart du som kan avgöra vad framgång är för dig. Samtidigt kan man lära sig saker av människor som per definition kallas framgångsrika i allmänhet - miljardärer, idrottsmänniskor, karriärister - och sedan omsätta denna kunskap i jakten på sin egen framgång. Jag tror att det hänger ihop.

 

Att fokusera på tiden är en faktor. Framgångsrika människor använder sin tid effektivare och planerar hellre minuter är i timmar. Tid är en rar växt. 1440 minuter finns varje dag men blott 24 timmar.

 

Framgångsrika människor har inte många bollar i luften - denna värdelösa egenskap som ingen egentligen bemästrar. Nej, vi pratar fokus och prioritering. Vad är dagens viktigaste uppgift? Det vet den framgångsrike.

 

De planerar heller inte i att-göra-listor utan schemalägger. En uppgift ska ha tid och därmed möjlighet att färdigställas.

 

Framgångsrika människor jobbar inte över utan värdesätter livet. Arbete är kul men också mycket annat som familj, vänner, motion och fritid. De använder bärbar dator för att förenkla för sig och läser e-posten bara då och då - enligt sitt schema. De undviker möten som inte är produktiva - helst ska de vara korta och effektiva.

 

Framgångsrika människor säger nej till nästan allt. Om något inte är ett halleluja-moment så blir det ett nej. De 1440 minuterna ska inte slösas bort utan vara till nytta och glädje. De gillar paretoprincipen - att 80% av resultaten kommer från 20% av insatsen. Fokus på dessa och resten skippar vi!

 

De delegerar nästan allt. De hanterar frågor helst bara en gång. De har en konsekvent morgonrutin. Och de har energi till allt de behöver för att de äter sunt, tränar regelbundet och sover tillräckligt. Och de tar kafferast.

 

Man kan vara fattig och framgångsrik, det är min övertygelse. Din framgång är din och ovan tips kan hjälpa dig dit.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
21 januari 2017

Riktig frihet

 

För mig är helgen ett andningshål. Då gör jag allt det som jag egentligen vill ägna min tid åt - familjen, hobbies, träning och allt mellan himmel och jord i övrigt. Att arbeta, även fastän jag trivs bra och har utvecklande uppgifter, tar för mycket av min korta levnad. Inom kort fyller jag femtio år, något som jag har bristfällig förankring i - jag är en ung spoling i sinnet och det finns så mycket kvar att leva för och glädjas kring. Att snart femtio årstidscykler har passerat ter sig som ett påhitt och något som egentligen inte har skett.

 

Jag kan ha fel men jag tror det inte - det stora flertalet av oss hade inte gått till det jobb vi har om det inte fanns en lönepiska. På min arbetsplats finns det många duktiga yrkesmänniskor - men de är inte rika. Däremot är det lätt att se att det finns mycket som måste konsumeras för att upprätthålla något, vad det nu bör kallas. För mig är det annorlunda då jag tänker mycket på tiden som åtgår. Det är mer sällsynt att jag inte funderar kring det. Snart är det löningsdags igen och tankarna går kring hur mycket som ska sparas undan - jag tänker i termerna att tolv procent undansparat räcker till en hel arbetsfri månad under ett år. Det är sporrande.

 

Undan ganska många år negligerade jag pensionen. Det kändes så långt bort, så abstrakt och även ointressant - det var ju pengar som inte gick att konsumera där och då. Det var ett misstag som jag ser andra göra i sina yngre år idag. Numera ägnar jag dock det betydligt mer intresse.

 

För varje år jag arbetar avsätts 16 % till inkomstpensionen och det är en försvarlig summa. Till premiepensionen avsätts 2 % och till tjänstepensionen 4,5 % om jag räknar rejält grovt. Det är oerhört lätt att räkna kring att både tjänste- och premiepension kommer att bli viktigare i förhållande till inbetalade belopp. Jag kan exempelvis se att från 2012 fram till idag har de inbördes delarna ändrats enligt nedan:

 

  • Inkomstpensionen från 76 till 69 procent
  • Premiepensionen från 8 till 10 procent
  • Tjänstepensionen från 16 till 21 procent.

 

All pension skapas av att man jobbar på ett eller annat sätt. Ett kompletterande sparande kan bli det som ger oss möjligheten att jobba mindre i framtiden eller att gå i pension. Här behöver jag räkna mer än vad jag gjort hittills men runt 30 % är vår sparkvot i genomsnitt.

 

För jag är inte intresserad av pengar om de inte är en del i min frihet och min makt över min tid. Att jobba hårt men sedan förslösa slantarna på allehanda statusmarkörer, verklighetsflykter och tumsugaraktiviteter är så kontraproduktivt. Men jag ser det och jag hör det ofta. Med de lönenivåer som familjen Penning har och som mina yrkeskollegor har skulle vi alla kunna ha helt andra belopp undanstoppade idag. Min egen tröst är att jag länge gjorde fel men att jag numera gör rätt - även om det är lite sent. Det kan dock bara bli bättre.

 

Idag är det lördag och imorgon söndag. Den tiden är min egen. Sedan, därefter följer en ny arbetsvecka med vad lönen kräver. Och det är inte riktig frihet.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

16 januari 2017

Se tiden an

 

Slav under lön som jag är har årets budgetarbete påbörjats. Min största och viktigaste resurs är tiden - och den finns det än mer att budgetera rätt kring. Vad vill jag göra med min tid och vad är slöseri med tid? Det finns fina exempel att ta till.

 

Jag har en god vän som tjänar ungefär så som jag. Han reparerar familjens bilar titt som tätt och det gör han för att spara pengar. Gott så - men han hatar det. Det åtgår många timmar åt det vid varje tillfälle. Han behöver verktyg och reservdelar som ska inköpas och planeras för. Frågan är vad en korrekt kalkyl ger för kostnadsbesparing.

 

Att ställa åtgången tid mot sparad slant är viktigt för mig. Om jag skulle reparera bilar, exempelvis, så vill jag nog ha en tusenlapp per timme i besparing. Att dammsuga, som är mindre trist, räcker det med trehundra. Jag tror ni förstår hur jag resonerar.

 

För jag jobbar ungefär 40 timmar per vecka plus transporttid á 7 timmar. Jag tycker att det räcker mer än väl med 28 procent av min livstid för detta. Att jobba därutöver ska stå i proportion till övertidsbetalning för syftet. Mycket hellre att jag minskar på passiva kostnader så som TV och tidning än att ta på mig blåstället - det vill jag bara göra om jag vill det. Plantera blommor är trevligt, måla lite är ganska behagligt och städa toan gör mig inget alls. Byta hjul på bilen, skrapa fönster eller lägga golv roar mig desto mindre.

 

Så, att kunna göra ett bra budgetarbete där både timmar och kronor ingår så finns det fyra grundläggande frågor att jobba med:

 

  1. Vad vill jag/vi?
  2. Vad har jag/vi?
  3. Vad avser jag/vi att göra?
  4. Vad gjorde jag/vi?

Punkt 1 tillåter drömmarna. Här funderar vi inte på resurser utan endast på vad vi vill göra. En Mercedescab? Javisst, det platsar. En stilla stund i solen? Ja, det med. Jag vill kunna betala räkningarna i tid, jag vill bli skuldfri och ta semester. Tänk efter, värdera, prioritera - gör en lista med rubriken Vad vill jag verkligen?.

Vid punkt 2 tittar vi på resurserna. För att kunna göra det du vill behövs resurser och en plan för att gå från här till då. Många människor som budgeterar för första gången fokuserar på vad jag kommer att ha, vad jag borde ha och vad jag möjligen kan få och sedan budgeterar de utifrån det. Men en budget handlar egentligen inte om riktiga pengar så att budgetera med ett blött finger i luften leder till dåliga beslut och besvikelser. Att bygga sin budget på framtida inkomster, löneförhöjningar och lottvinster är inget bra - en korrekt budget börjar med vad vi har - på kontona.

 

När du vet vad du vill och vad du har går vi till punkt 3 som handlar om vad du vill att dina pengar ska fokusera på. Baserat på dina prioriteringar och dina tillgångar - vad ska du göra? Du ska betala elräkningen och kanske tanka bilen. Räcker det som finns i frysen denna månad? En slant undan till semestern. Planen byggs på så sätt att du förs närmre dina drömmar.

 

Punkt 4 kan te sig läskig men är högst väsentlig. Utvärdering är alltid av vikt. Du ska jämföra din plan mot utfallet och det handlar inte om skuld eller dåligt samvete - utan om framgång och förbättringspotential. Ordet Budget är besläktat med Budge som har betydelsen att förflytta sig eller byta position. Blev tillfredsställelsen kring en kostnad inte så bra? Har dina prioriteringar ändrats? Dök det upp oförutsedda kostnader? Ju längre tid du har budgeterat desto bättre går det att ta rätt beslut och i sin tur lättare att nå målen.

 

Så, börja budgetera och fortsätt med det. Sluta aldrig eller ge upp. Tiden är din vän så länge du arbetar med dina tillgångar. Alla kan nå sina drömmar, jag är helt övertygad om det. Budget är kul och tillfredsställande.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
12 januari 2017

I stort som smått

 

Vi flyttade till vårt hus under 2011. I vårt sovrum så hängde några garderobsdörrar snett, något som irriterat mig varje gång jag sett det - det vill säga när jag krupit till sängs. Och så har jag tänkt i den stunden att jag skulle ta fram en skruvmejsel och justera dem så att de hängde rakt. Jag justerade dem just igår.

 

Det har alltså gått över fem år. Jag har funderat lite på de där dörrarna varje kväll under mer än fem år. Retat mig lite, tänkt en fixartanke och sedan glömt bort det under hela dagarna. Är det märkligt? En aning sinnessjukt?

 

För hur viktigt kan det ha varit? Jag har haft en liten irritation under en kort stund varje dag men sedan inte sett till att bringa denna ur världen. Jag tycker att det är en intressant tanke - för vilka förändringar är viktiga för var och en av oss? Och vilka av dem sätter vi fokus på och ser till att ändra på? Och vilka är egentligen rena i-landsproblem som inte gör våra liv bättre - och inga andras heller.

 

Det är värt att ta lite tid till mans och kvinns och inte göra en Bucket List, för det hatar jag, utan en prioritetslista över förändringar som betyder något. Betala av lånen, bli smal och sylfid, börja volontärarbeta eller sluta att slå hunden - bara du vet vad som är viktigt och bara om du verkligen backar och skaffar ett perspektiv. Små förändringar kan inte minst innehålla en stor utväxling.

 

Nu när jag dönar i säng på kvällen så ser jag de där rakt hängande garderobsdörrarna. Det ser bra ut. Det är rakt och fint. Jag känner mig nöjd. Men var det viktigt? Inte alls. Aldrig någonsin.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
30 december 2016

Bankrutt

 

Jag har samkört några aktuella artiklar kring svenskarna och deras privatekonomi. Vi sparar generellt mer pengar och det är klokt - det ligger på ungefär 6 procent av den disponibla inkomsten. Den kunde alltså vara lite bättre, att spara undan minst 1 krona av 10 bör vara en käpphäst. Samtidigt så åtgår, trots det låga ränteläget, i snitt 25 procent av inkomsterna till boendekostnader - en siffra som de senare åren varit ganska stabil. Om jag jämför ligger familjen Pennings boendekostnad på 10 procent. Utöver dessa fakta så anser sig en av åtta klara sig högst en månad utan lön. Dessa parametrar, när de vägs samman, ger mig gåshud.

 

Ett sparande skapar handlingsutrymme vilket är prima. Men om en fjärdedel av alla slantar in åtgår till boendet i en värld där boräntorna enkelt kan dubbleras flera gånger om ter sig framtiden svår och torftig. Mycket gröt till middag och och vin ersätts med vatten. Kanske tvingas gå från sin boning?

 

Att ryktet kring att det enbart skulle vara låginkomsttagare och ensamstående som saknar en buffert är felaktigt. Bland personer med en inkomst på mellan 45 och 50 tusen kronor i månaden är det 17 procent som uppger att de klarar sig maximalt en månad utan inkomst. Det är en grymt fin inkomstnivå och därtill kopplat ett synnerligen märkligt beteende. Hur är det möjligt? Jag frågar mig gång på gång.

 

Sammantaget är det 4 av 10 svenskar som anser sig klara högst 6 månader om inkomsten försvinner. Däremot säger 48 procent att de klarar sig mer än ett halvår. Inte oväntat är det i gruppen 40–69 år där flest säger sig klara mer än sex månader.

 

De som redan sparar idag har helt enkelt ökat sitt sparande. De som borde börja spara har inte börjat alls. Att vara oförstående kring att en utebliven lön innebär 30 dagar ifrån betalningsproblem känns naivt. Blir man arbetslös tar det sällan mindre än 7-8 veckor innan a-kassan betalas ut. Därför kan man säga att en miniminivå på ett sparande borde vara 3 månadslöner. Bostadsbubblan ter sig vara också en mental kollaps.

 

Några fler intressanta fakta är att det finns blinda fläckar. Amortering av bolån räknas exempelvis  inte in i sparkvoten vilket enligt min syn är felaktigt. Inte heller privatleasing av personbilar ingår i lånen vilket är lika illa.

 

Men det finns tid kvar innan räntorna rör sig uppåt, så ännu är det inte försent att ta tag i rodret och segla mot en tryggare hamn. Däremot återstår det att se om dessa varningsklockor ringer högt nog? Spänningen är stor.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

26 december 2016

I stormens öga

 

Tycker allt lite synd om mig själv denna annandag. Hela familjen, undantaget jag då, är lediga och kan göra vad de vill. Imorgon bitti, i ottan, kan de ligga kvar och tryna under sina tjocka täcken medan jag medelst en ilsken väckarklocka motas bort från värme, lugn och vila. Det är en risigt dålig jul och nyår med få lediga dagar - arbetsgivaren gläds medan jag knotar på. Jag har ont om semesterdagar så det finns få alternativ.

 

Stormen Urd gör sitt för att lägga sorti på stämningen. Ännu är vindarna ganska fromma men det blåser upp till storm, allt enligt nyheterna. Så jag lägger mitt budgetarbete åt sidan avseende 2017 och inväntar strömlösheten. Jag hoppas däremot att det hela lagt sig tills imorgon bitti, att vårt lösöre inte blåst bort och framförallt inte förstört annans egendom. Jag ber till hustomten att våra takpannor kan få vara ifred.

 

Jag ska besöka Västra Hamnen i Malmö under tisdagsmorgonen så jag ser fram emot att hela stadsdelen helst ligger ovan vatten. Men nu publicerar jag, för säkerhets skull, detta inlägg så att det går iväg till etern.

 

Trevlig afton.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
20 december 2016

Göromål

 

Några dugliga svenska termer anser jag saknas - de kallas för Doers och Talkers. Det här tycker jag något spännande att fundera kring. Finns detta begreppspar i verkligheten? Och vad innebär de i så fall? Är det ena bättre än det andra?

 

Då jag är något av en fönstertittare som gillar att observera hur människor beter sig så har arbetsplatser varit en tacksam arena. Det finns absolut Talkers. De älskar att vara i centrum, att höra sin egen röst och sina åsikter. De har ofta ett gott självförtroende och uppvisar kunskaper i vitt skiljda områden, inte sällan kring sådant de inget tycks veta något om. Möten är Talkers favoritplats där de kan prata, rita, peka och dividera. Att socialisera är viktigt för en Talker och det är för mig tydligt att Talkers ofta är väldigt extroverta. Och jag tror absolut att Talkers skapar nytta - de är de som kan prata omkull kundern att signera kontraktet, påvisa nytta som inte finns, måla upp visioner och drömmar i alla dess färger. Jag känner underbara Talkers men tyvärr också Talkers som är undansmitare och lever under radarn när det gäller att åstadkomma något reellt.

 

Det blir då ganska tydligt att jag själv ser mig som en Doer. Jag pratar mindre och tänker oftast efter före. Jag gillar att åstadkomma något och finner en belöning i det och inte av andras hurrarop eller visslingar. Jag levererar saker. Jag bygger ting. Det blir ett konkret utfall men därmed inte sagt att det hade varit möjligt utan en eller ett par Talkers. Antagligen kan jag inte åstadkomma sådana resultat heller.

 

Inte sällan anses en Doer vara bättre än en Talker. Jag håller inte med alls. En Talker bidrar med visioner och idéer och en Doer affektuerar. Att bara göra saker utan eftertanke och planering är av föga nytta. En person kan vara båda, tror jag. Och jag tror att de behöver varandra. Nej, sämst av alla är en Watcher - en som står där i hörnet och gör varken eller. En som inte bryr sig. En som har en egen agenda och inte vill deltaga.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

14 december 2016

Förbannade julbrev

 

Förr skickades det julkort i en strid ström mellan vänner, släkt och de som man sällan träffade. Ja, det kunde till och med vara så att just julkort var den enda kontakten. Ett glansigt kort med tomtar av Jenny Nyström, en önskan om en god jul och ett gott nytt år undertecknade med familjens namn. Sen var det tyst och stilla tills nästa år. Slutligen så kom det inget julkort alls för då, ja då hade avsändaren dött. Julkort är så förlegat och gammeldags.

 

Jag skickar julkort varje år med en sällan skådad envishet. Jag ratar alla förtryckta kort och gör egna av fina foton från året som gick och låter trycka upp dem. Sedan tvingar jag alla i familjen att skriva sina namn fint på korten, det slickas på frimärken och stoppas i kuvert och läggs på låda i god tid så att kortet är framme före jul. Nöjd är jag - för att hälften av adressaterna ser jag aldrig i verkligheten. Än så länge har inga kort kommit tillbaka på grund av mottagare okänd.

 

Jag skyr julhälsningar via Facebook som pesten. Det är inte rent spel. Bla, bla, bla, i år har vi valt att inte skicka julkort utan skänker istället de pengarna till Rädda Renarna. Jo, jo - den enkla går jag inte på. Nä, det är lättja och lathet att inte skicka julkort. Basta! De som skickar en oförskämd julhälsning till mig via sociala medier hamnar på min svarta lista - de som inte får något fint julkort utan ett som jag skickar efter jul, ett som jag köpt på rea och helst ett riktigt fult.

 

 

Ett julkort är en julhälsning - inte i ett frossande i navelskåderi. Den förfärliga trenden med så kallade julbrev ryar jag mot. Ett långt brev där man skryter om alla sina fantastiska resor under året, barnens skolbetyg och nya fina bilen man inköpt - ett enda långt rapande om hur enastående ens liv varit under året. Tala om att vara tondöv i all sin välmening. Betänk om mottagarens leverne är satt på undantag, att far är full igen varje jul, barnen inte vill veta av en och frun har dragit med älskaren. Då är det inte en lång monolog kring andras fiktiva lycka man behöver - utan blott ett fint julkort med en julhälsning. Eller kanske inte det heller?

 

 

Nej, ett riktigt julbrev, det var Mors julbrev som fanns när jag var liten - krimskramspyssel i papp som ingen mamma skulle velat ta i med tång men som vi barn tyckte var skojigt. Några timmars lek sedan eldades det hela upp i öppna spisen.

 

Ni som nu säger att ni inte tänker skicka några julkort och istället köpa aktier för pengarna - ni är kloka ni. Men så innihiliivitte traadia, på ren skånska. Så det så. 

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
13 december 2016

Livsstil

 

Jag är med i facket, närmare bestämt JUSEK som är en sammansatt förkortning för jurister, systemvetare och ekonomer. Personligen har jag ingen avig inställning till fackföreningar och det beror säkert på att jag haft både nytta och glädje av att vara med. Sedan är jag heller inte historielös och ovetande av vad möjligheten till att organisera sig har gjort för arbetsvillkoren. Men som sagt, det finns säkert de som är beredda på att diskutera varför man ska vara med i facket - något som denna lilla artikel inte handlar om.

 

Jag fick i dagarna min fackförenings tidning som heter Karriär. Namnet ifråga är inget som någonsin gett mig positiva vibrationer. Per definition innebär karriär att avancera på sin arbetsplats kring arbetsuppgifter, position och lön. Men allt har ett pris, så även att göra karriär, och vad man är beredd på att betala är upp till var och en. För egen del är karriär ingen del av mina mål.

 

Tidningen är ett temanummer, kan tänkas, kring att du är mer än ditt jobb. Det besvärligare med skriften i sig är att varje nummer tycks handla mest om arbetsrelaterad stress. Att just denna upplaga ställer det hela på sin spets - arbete som livsstil eller att betala räkningar ter sig fånigt. Det är en grov förenkling och det finns mer att ta av.

 

Att det skulle finnas prestige i att vara stressad? Att livets väsentligheter finns i gliporna mellan jobbmöten och dagishämtningar? Tips om hur du hanterar stressen före jul? Och efter? Att svensken dyrkar sitt arbete? Jag känner inte igen mig men jag må vara udda. Påståenden som att vi är mest lyckliga på fritiden om vi har ett jobb kan jag inte ta till mig. Som alltid, jag skulle inte lönejobba en dag till om jag inte behövde slantarna.

 

När jag kommer till sidan 34 i tidningen blir det extra jobbigt. Där finns en veckotidningsrelaterad 24-dagars detox mot stress. Jag tar mig för pannan. Blaskan går i cylinderarkivet.

 

Vad är egentligen en livsstil? En psykolog myntade uttrycket på 1920-talet och ger mig the creeps. Jag är inte mycket för att placeras i ett fack utifrån identitet, kultur och den så kallade samhällsklassen, sådant skiter jag i fullständigt. Jag har ingen strävan varken dit eller tillbaka och jag letar inte efter någon målsättning inom det som normeras till livsstil. Men många gör, det vet jag, och det är viktigt för dem. Hur ser du på att jobba? Är det en komponent i din livsstil? Bryr du dig ens om det?

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Blog Archive

Blog Archive
2018 (19)

Taggar