PerPenning
Likes
252
Antal inlägg
546
Följare
54
Medaljer
0
Stad
Lund
Om användaren
Tid är pengar, pengar är makt, makt över din tid! För vad är pengar om du saknar tid att använda dem? Får du verkligen ut tillräckligt per penning spenderad? Jag är en knappt femtio år gammal pappa och make med två barn i skolålder, villa, bilar, amorteringar och kostnader - ganska lik många andra i det hänseendet. Vad Per däremot under senare år har insett är att en privatekonomi med mer trygghet, utrymme och frihet är något värdefullt att sträva mot. Många mer än Per behöver sätta sig ned och fundera igenom vilka prioriteringar som är viktigast och vilka som egentligen inte spelar någon roll. För egen del har Per insett att det värdefullaste han äger - tiden - byter han bort mot pengar. Dessa pengar är därför synnerligen värdefulla. Per vill att de ska ge god utväxling - han vill ha mer nytta och glädje per penning spenderad.
Kontakt email

RSS

RSS feed
5 augusti

Ny höstbudget

 

Vem ska jag tro på? Vem i hela världen kan man lita på? Gamla, rostiga slagdängor som passar i ett skakigt börsklimat. Ja, vad gör man? Lyssnade på börspodden och där vart det tumme ner. Mästerinvesteraren Kavastu och alla vårs Maggan Andersson gör tumme upp. Inte är det lätt att navigera mellan blindskär och strömmar. Kanske det är bäst att inte göra något alls? Förstärker mina indexfonder en gnutta, tror jag.

 

Att det är bra drag i svensk ekonomi fick vi ytterligare bekräftelse på när Konjunkturinstitutet på fredagsmorgonen publicerade sin uppdaterade prognos. Det verkar som om solen kommer att skina ett litet tag till. Tyvärr brister det i tillgången på kvalificerad arbetskraft samtidigt som arbetslösheten ligger på  närmare 7 procent. Att våra folkvalda i stort är så handlingsförlamade att stora delar av våra invandrade inte integreras på svensk arbetsmarknad trots att år efter år passerar är minst sagt ett underbetyg. Svaga löneökningar, lågt kostnadstryck i övrigt, en fortsatt förstärkning av kronan och låga inflationsförväntningar talar för att inflationen inte varaktigt når upp till inflationsmålet på 2 procent varken i år eller nästa år. Därmed lär heller inte reporäntan höjas förrän tidigast under senare delen av 2018 - en fortsatt drogad ekonomi, det vill säga.

 

Under de senaste dagarna så har jag och fru Penning gjort en budgetövning inför hösten. Våra riktiga sötebrödsdagar är över och vi behöver nu se över inkomsterna och deras vidare fördelning. Detta har vi gjort i You Need A Budget och för augusti så är budgeten färdig - dock något mer kostsam jämfört med beräknade intäkter. Vi fördelar ut med jämna hundralappar per post och då blir det en sådan effekt.

 

Fördelningen är så som Lyxfällans budgettavla och ser framgent ut så här:

 

  1. Boende 8 500 kronor
  2. Mat 8 400 kronor
  3. Transport 8 100 kronor (här ingår sparande till nya bilar)
  4. Kläder 8 00 kronor
  5. Sparande 23 600 kronor (här ingår amorteringar och semestersparande)
  6. Övrigt 16 400 kronor 
  7. Lån 0 kronor

Jämför vi denna budget med senaste säsongen av Lyxfällan och deras deltagare är fördelningen i genomsnitt:

 

  1. Boende 12% (vår 13%)
  2. Mat 13% (vår 13%)
  3. Transport 9% (vår 12%)
  4. Kläder 2% (vår 1%)
  5. Sparande 0% (vår 36%)
  6. Övrigt 27% (vår 25%)
  7. Lån 37% (vår 0%)

Det ter sig väldigt lika men med en väsentlig skillnad - alla kostnader för lån ligger hos oss på sparande. Sådan är konsumtionens grymma baksida, att allt du shoppar på krita lånar du av dina framtida inkomster. 

 

Det ska bli spännande att se hur det går. Hur ser din höstbudget ut?

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
29 januari

Lönehelg

 

Arbetsveckan nådde till sist vägs ände och helgen stundade. Fredagsafton och familjen Penning drog till staden för att roa sig. Inledande bowlingmatch skulle krönas med en god middag. Insikten kring att inte ha bokat något bord för kvällens sittning blev smått komisk. Var och varannan krog eller restaurang var välbelagd och vi nekades plats med ursäkten att det faktiskt var lönehelg!

 

Så roligt, egentligen. Under veckan har människor, kreti och pleti fått lön och då drar man ut för att rulla hatt. Det är en slagdänga av Uggla som fastnar i mitt sinne - kungen för en dag. För det var verkligen så uppenbart - idag finns det pengar så då ska svängarna tas ut.

 

I familjen Penning noteras det att det plingar till på lönekontot men i sig har det föga med när och var inköp eller aktiviteter planeras in. Det finns alltid gullpengar i kappsäcken så därmed är det inget problem. Och vi fick till sist ett bord på en lokal och vi blev både mätta och belåtna. Kanske nästa gång blir den 24:e? Lite tunnare med folk då.

 

Nej, det som är mest uppenbart med en lönehelg är att då planerar jag privatekonomin och gör de betalningar som fodringsägarna kräva. Vid samma tillfälle stäms sparandet av som är av varierande natur i en kompott av amorteringar, fondsparande och buffrande. I sin helhet, där även semestersparande ingår, tycks januari månad landa på ungefär 36 procent i sparkvot trots att vi lever gott utan att snåla.

 

En arbetskollega till mig, som dessutom tjänar ett snäpp mer än vad jag gör, berättade att han och hans hustru inte sparar något alls - trots hans ålder på 46 vintrar. De lever vidlyftigt och gott och konsumerar som morgondagen vore den sista. Min mage hade aldrig trivts i ett sådant klimat - jag behöver skyddsväst, hjälm och stödkrage i privatekonomin. Att vara fattig ett tag för att vara kung för en dag är inget för mig.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
14 januari

Grannen är rik

 

Varför är inte jag välbärgad och förmögen? Den där gnagande frågan som hårt arbetande och välutbildade människor med stora inkomster ställer sig. Där svaret står sig slätt då vi inte förstår principen - att välbestånd inte handlar om inkomst utan det du sparar och låter bli att spendera.

 

Hushåll av idag äger mycket - bostad, bil, båt, möbler och prylar i lång rad. De flesta gnegar på för att upprätthålla en livsstil, något som tenderar att vara nära knutet till inkomsten. Ta inte minst personbilen - är du en person uppe i smöret så måste du så klart ratta något ståndsmässigt. Öka din inkomst så ökar dina livsstilsutlägg, helt enkelt. Högspenderare har heller sällan några finansiella tillgångar i större grad.

 

Kan man definiera om man är förmögen? Det finns prov på det och en tumregel finns som säger att du ska multiplicera din ålder med din årliga bruttoinkomst och dela med tio. Det beloppet borde du ha om du ska anses välbärgad. I mitt fall borde min förmögenhet uppgå till ungefär 2.7 miljoner kronor och där är jag inte riktigt.

 

Ja, en del av er förstår att jag läst boken The millionaire next door. Så, de som är förmögna? Vad gör de annorlunda än vi som inte är där?

 

Du behöver inte läsa boken utan blott nedan sju viktiga punkter:

  1. Rika lever långt under sina tillgångar.
  2. Rika använder tid, pengar och energi till att bygga sitt välstånd.
  3. Rika värdesätter ekonomiskt oberoende högre än social status.
  4. Rika hade inte föräldrar som curlade dem ekonomiskt.
  5. Rika har i sin tur barn som är ekonomiskt självförsörjande.
  6. Rika har förvärvat kunskaper kring hur olika möjligheter kan nyttjas för att tjäna pengar.
  7. Slutligen, rika valde rätt yrke.

Jag vill genast påpeka att ovan punkter är den optimala kuren men att punkt 1 är den helt överskuggande - där måste man börja och fortsätta. Ingen raketforskning utan endast sunt förnuft. Frågan man bör ställa sig är om man är villig att göra detta för att bli ekonomiskt oberoende. Frågan är dock hur många som ens ställt sig frågan?

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
2 december 2016

Relativ kostnad

 

Kostnader är relativa, det har jag lärt mig. Vi är ju alla djupt mänskliga och med de tillkortakommanden som vår natur hänfaller till - om vi inte förmår oss till att använda tankekraftens veto. Hur smärtsam en kostnad eller hur underbar en vinst är ter sig väldigt personligt men finns hos oss alla. När det gäller pengar så krävs än mer av oss så att vi inte tar beslut med ryggmärg eller reflex.

 

Lyckorus eller ångestattack. Att betala för något direkt från plånboken eller från ett konto är mer jobbigt än att köpa varan på kredit trots uppläggnings- och aviavgifter. Att gå miste om ett inköp till ett upplevt lågt pris svider. Att sätta in pengar på ett sparkonto ger på sin höjd en skön känsla i magen men inga endorfiner i blodomloppet. En liter mellanmjölk kan te sig dyr medan en rejält prissatt personbil te sig billig. Att en mugg kaffe på haket dagligen på sikt blir en förmögenhet är svårt att ta till sig. Amortering på ett miljonlån inger känslan av meningslöshet då pengarna tycks försvinna i ett mörkt hål. Att låna slantar ger känslan av att ha mer pengar och möjligheter. Ja, listan kan göras lång och längre.

 

Jag talade med en god vän för någon månad sedan och undrade om vi skulle ses, kanske över en bit mat på stan - det var länge sedan och det hade varit enkelt då vi jobbar i samma trakt men bor långt ifrån varandra. Han var tveksam, ålade sig och menade att han hade ont om pengar. Inga problem, det är klokt att hålla igen om det behövs göras. Vi tar det senare och vi kan ta en kopp kaffe istället då.

 

Nu, för några dagar sedan så var han eld och lågor när han ringde upp. Han hade span på ett kap. En personbil och inte minst en tysk kvalitetsbil. Han kunde byta in bilen han hade, få ett bra pris - han behövde inte låna upp mer än lite drygt etthundratusen kronor. Han var verkligen sugen. Sådana möjligheter kommer inte varje dag.

 

Det kan så klar vara så att han inte ville käka en bit i mitt sällskap men min känsla är inte den. Nej, här handlade det om den relativa kostnaden och hjärnans vanmakt i att göra val som alltid gagnar oss. Jag tar tokiga beslut och säkert gör du detsamma men utifrån våra egna referensramar. Min gode vän hade redan eldat upp sig, systemet var fullt med belöningshormoner och skulle han komma till sans hade en mental baksmälla blivit resultatet. De som säger att människor slutar att konsumera, att vi är klokare nu än förr är ute och cyklar. Allt är som det alltid varit med oss - åtminstone ett par hundratusen år bakåt.

 

Det är också därför som jag själv likt en drucken rorsman surrar fast mig vid rodret och ställer kompassen i riktning mot inkomstens kostnad och inte mot kostnaden i sig. De flesta slantar jag erhåller kräver motprestation av tid och energi. Däri ligger enkelheten att se den relativa kostnaden - som då blir påtagligt konkret och ofta ganska otäck. 

 

Jag är en shopoholic. Det sitter i mina gener. Jag kan bara försöka att tala mig själv tillrätta. Jag kan bara låta bli att shoppa och leva med tomheten. Men till skillnad från en alkoholist behöver jag inte vara totalt avhållsam utan kan välja mer kvalitativa rus istället för billiga fyllor. Pengar har inget egenvärde utan blott en uppgift - att förbättra upplevelserna.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
22 juni 2016

Trött på jobbet

 

Att många som härjar här ute i bloggosfären vill bli ekonomiskt oberoende och därmed skaffa sig en större valfrihet är vanligt. En del har precis börjat, andra är på god väg medan ett fåtal redan är där. Den här sista lilla skaran ägnar sig numera åt aktiviteter de själva valt och lönearbetar inte längre. Jag ser inte alls ned på människor som arbetar och får lön för detta - herregud, då skulle jag kunna titta mig i spegeln. Däremot så undrar jag varför vissa av oss arbetar, vantrivs, gnäller och sedan konsumerar oss till tröst?

 

Jag har sagt upp mig från mitt arbete och ska i höst prova ett annat. En lite underlig känsla men jag trivs inte och har inte gjort det sedan start. Något är allvarligt fel när söndagsångesten sköljer över en och till sist spiller över även på lördagen. Jag hoppas och tror att min nya tjänst kommer att vara bättre för mig. Blir det inte så vet jag inte vad jag ska ta mig till.

 

Att spara är halmstrået, att mata guldhönan och att se till att hon mår bra. Att spara pengar, det är bra. Men det är inte tillräckligt. Och det är den enda dåliga nyheten. Och den är hanterbar. Den är däremot lätt att glömma, ignorera och undvika.

 

Jag vet svaret för mig men vet du svaret för dig?

 

Varför sparar du?

 

Är det till frihet att inte jobba? Eller till en semester? Eller till kapitalvaror? Oavsett vilket så behöver man tänka igenom noga och klart identifiera svaret. För att spara utan mål är sparande utan katalysator. Det blir för lätt att nalla av besparingarna. Och om man inte vet vart man vill nå kan resan bli att gå i cirklar.

 

Jag fick ett nyhetsbrev, märkligt nog idag, från 16 Personalities. Jag har tidigare gjort ett personlighetstest där som pekade mig i en märkligt exakt riktning. Rubriken på nyhetsbrevet var Är du trött på jobbet på grund av vem du är? och jag var bara tvungen att läsa det.

 

Jag har en delvis introvert läggning vilket gör att jag snabbare tröttas ut av många människor kring mig. Där extroverta laddar sina batterier dräneras mina. Mina styrkor ligger i att jag vill hjälpa, är pålitlig, lojal och hårt arbetande - ryggraden i det moderna arbetslivet! Samtidigt så söker jag inte ledarskap eller framhävande vilket ses som goda egenskaper. Jag har inte vassa armbågar och vill heller inte ha det. Jag älskar win-win-situationer och att arbeta i team är min grej.

 

Jag kan rekommendera dig att göra gratistesten - den ger en hel del insikt. Själv har jag köpt den utökade analysen.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
6 januari 2016

Ute i kylan

Utan någon som helst inspiration så har jag arbetat mina ålagda åtta timmar på jobbet. Inget tungt slit eller ansträngande fysiskt men fyrahundraåttio förflyktigade minuter sålda på arbetsmarknaden. En tredjedel av mitt dygn och för det får jag en lön i form av penningar, slantar som syns som några siffror på ett bankkontoutdrag. Diffusa och svåra att ta på och än besvärligare att värdera, hantera och hushålla med.

 

Det är ju ett dagsverke jag utför så som en feodal pålaga men med skillnaden att utväxlingen av det som jag åstadkommer i mitt arbete ska vara mer värt för arbetsgivaren än vad det blir för mig. Sådant är regelskicket och inget märkligt i det. Det finns inga hemligheter och det finns inget svårt att lära eller förstå - arbetar du åt andra så är du en av de som gör andra mer välbärgade än dig själv.

 

Och vad ska vi göra åt det? Alla är inte beskickade eller har intresset för att starta eget och anställa egna små jon till att bygga ett imperium. Jag är det inte, så min utväg är att värdesätta intäkterna lite mer än de som tjänar mer än jag. Och kan jag så vem kan inte?

 

Den så kallade 40-40-40-blåsningen är rolig, tycker jag. Den innebär att du gör någon annan rik genom att arbeta 40 timmar i veckan under 40 år och sedan försöker pensionera dig på 40 % av av det du en gång tjänade. Det går att skratta åt det men det finns en allvarligare underton - hur dum får man vara? Kanske vi måste jobba för att tjäna pengar men samtidigt kan vi kanske tjäna pengar även när vi inte jobbar?

 

Ett dagsverke för mig ger mig ett antal nettokronor. Hur värdesätter jag dessa? Jag är en manisk procenträknare då jag anser att just procenten ger svaren - inte beloppen. Så ett dagsverke för mig kostar mig 8 timmar och ger mig 100 % i löning. Om jag sedan väljer att äta lunch ute så dras raskt nästan 6 % bort. Så här ser sex procent ut.

 

En lunch som så lätt bara försvinner in i det självklara att man inte ens tänker på det är en rejäl bit av ett dagsverke. En latte på morgonen och en på eftermiddagen, en dagstidning, en läsk och en påse godis och vi är uppe i 13 %. Små infantila utgifter urholkar dina möjligheter till att själv bli rik. En tröst här och en liten unna där och du är dömd till att fortsätta att arbeta och sälja din stund på jorden.

 

Varje krona du tjänar är en liten potent arbetare. Och varje krona du slösar bort gör dig en sådan arbetare fattigare. Vi måste konsumera men vi väljer hur mycket och på vad.

30 december 2015

Rikast i landet är?

 

Ingen nyhet och hade det varit en nyhet så skulle den varit tvärtemot. Utlåningen till de svenska hushållen ökar nämligen allt fortare och nu i den snabbaste takten på fem år. Ja, och det är alltså i princip enbart till bostäder dessa lånade slantar går.

 

Hushållen i Svea rike har nu ungefär 3 300 miljarder kronor i lån till finansinstitut. Det är 222 miljarder mer än för ett år sedan eller en ökning med drygt 7 procent. Av dessa nya lån är 90 procent bolån. I så här rask takt har inte hushållen skuldsatt sig sedan 2011.

 

I Sverige finns det grovt räknat ungefär 4 miljoner bostadshushåll och 10 miljoner invånare. Att slå ut bolån på invånare eller bostadshushåll är ointressant så jag är mer nyfiken på hur mycket som lånas av de som lånar? Det är siffror som är svåra att greppa. Jag läste en skojig kommentar i ett forum att om man i Sverige är skuldfri och har en krona i fickan så tillhör man de 8 procent rikaste i landet - detta har jag dock inte räknat på.

 

Intressant att notera är att intresseorganisationen Villaägarna nyligen räknade fram att fyra kronor av tio som läggs av hushållen på bolån är vinst för bankerna. Storbankerna menar att den andelen är överdriven utan att ange vad som är korrekt.

 

Störst lån har man i Danderyd, enligt SBAB. Därefter följer Lidingö och skånska Vellinge. Här är bostäder dyra som guld och vill man bo här så är det bara att vara förmögen - eller att låna. Det gäller verkligen att bostäderna bibehåller sina värderingar.

 

Skuldkvoten blir därmed väldigt intressant då man delar skuld genom disponibel inkomst. Familjen Penning ligger på ganska exakt 300 procent vilket känns galet mycket. Vi amorterar dock friskt redan så kvoten blir långsamt bättre. Skuldkvoten i kommunerna Vaxholm, Lidingö och Värmdö är över 500 procent. Sårbarheten är delikat om man inte kan jobba.

 

Räntorna är ju historiskt låga så vad sker framgent? Minst lika viktig som skuldkvoten är ju räntekvoten, det vill säga hushållens ränteutgifter som andel av disponibel inkomst. Räntekvoten illustrerar hushållens faktiska kostnader för sina skulder. Utrymmet för att amorterar krymper i takt med att räntorna går upp. Vi har väl ett par år till att sola oss i lågränteljuset men sedan drar molnen snart in. En privatekonomi måste stormsäkras den med - eller så dras man med i fallet.

 

Mer än 170 000 hushåll har skuldkvoter över 600 procent. Hur resonerar dessa? Räntekostnader som kan stiga till 25 procent eller ännu högre av inkomsterna? Vill man leva så? Må så vara att det är bostadsbrist på vissa håll men riskerna hade inte varit bra för min mage.

 

Skuldfri med en krona i fickan vore finfint!

Taggar (blogg): 
12 november 2015

Femhundra kronor

 

Vårt förhållande till pengar är alltid en intresse för mig, inte minst hur vi värderar dem. Vi kan slita ont på ett ansträngande och krävande arbete, för jobbet erhålla en lön för den tid och möda vi bytt bort och slutligen förslösa dem på noll och intet av värde. Fascinationen tar för mig aldrig slut - varför gör vi så här? Det är ju så dumt.

 

Jag funderade lite häromdagen på det här med kronor, det vill säga den valuta som vi mäter allt i sedan lång tid tillbaka. Varför har det inte gått inflation i detta? Vad kan man egentligen köpa för en krona? Några lösgodisbitar? Det är minsann det enda jag kommer på. Så kronor är mer än lite passé. Istället har jag tänkt till om andra nivåer.

 

En femtiolapp, kanske? Nej, det är för lite - jag tycker att femhundra kronor är en prima bas. Femhundrakronor finns i en vacker sedel och nu har vi en ny med Birgit Nilsson som motiv som också ter sig fin trots sina nazi-associationer i bakgrunden. En femhundralapp kan jag relatera till som ganska mycket pengar. 10 kronor år 1873 motsvarar femhundra kronor. Femhundra kronor vill jag inte tappa bort eller slösa på skräp.

 

Jag har 103 femhundralappar kvar i studielån. Det känns väldigt överkomligt. Däremot inte om jag jämför med lönearbete. En hel dags jobb och jag är ganska så slut. Det ger mig tre femhundralappar i lön. Det känns inte som speciellt mycket, tre ynka sedlar. 4 700 femhundralappar i en hög är våra bolån. Det blir en rejäl bunte sedlar. Varje månad betalar vi av tio femhundralappar. Det ter sig fruktlöst per månad men på ett år så är det ju 120 stycken, då märks det.

 

Utdelningen på vårt sparkapital blir nya femhundralappar. Senast idag kom en utdelning på tre sedlar - ett helt dagsverke utan en enda arbetsminut.

 

Det här ter sig kanske lite lustigt men jag är ovanligt allvarlig. Att ta till sig och förstå vad pengar är, hur de skapas i din privatekonomi och till vilken konsumtion de slutligen går är nyckeln, låset, pärleporten och himmelriket i ett enda paket. Att vårda sina slantar och att ge dem utrymme att växa ger i förlängningen dig och dina nära och kära nya möjligheter. Betänk!

7 november 2015

Kvot med guldkant

Idag lördag är en skånsk höst av prima sort. En skånsk höst består av en temperatur på plussidan, kanske åtta grader eller så, med en jämngrå himmel, ganska vindfritt men fuktig, dimmig och disig. Till detta kan man sedan addera ett fint regn som mer strilar än faller. Det är helt enkelt en så kallad stuesittardag - en inomhusdag.

 

Jag har arbetat ganska hårt de senaste veckorna, något ett nytt jobb alltid kräver. Alla nyheter och rutiner som ska på plats, rena kulturskillnader som är annorlunda och nya människor, inte minst. Det är ingen lögn att jag är mentalt trött och sliten efter en arbetsdag och mörkret hjälper säkert inte till. Ambitioner inför kvällen rinner gärna ut i ett ryggläge på soffan. Kämpar dock hårt med att hålla min träning igång - för jag vet hur viktig den är för hela mitt välbefinnande.

 

En ljuv vecka på Kanarieöarna med sol och bad, det som helt saknades på familjens sommarsemester, var en underbar ventil i höstdiset. Brutalt blev hemkomsten då kontrasten blev för stor och på för kort tid. Fem timmar i ett flygplan var tryckkammarutjämningen och det var för kort. Jag undrar om jag är ämnad för nordiskt klimat.

 

Ett varv med snabeldraken, toalettskur och handfatstvätt och det blev tid för en stund finanskontroll. Det var en fantastisk inkomstmånad och det berodde på att jag bytt jobb. Innestående semester och slutlön från gamla arbetsplatsen parades med en ny högre inkomst. Närmare 88 lakan blev familjen Pennings inkomst för oktober och av dessa sparades 45 200 kronor undan och därmed blev sparkvoten en endaste gång över 50 % vilket är roligt. Redan nästa månad så är vi dock nere på mer normala nivåer och min förhoppning är att vi ska nå 44 % i sparkvot - eller i sämsta fall 36 %.

 

I grunden är jag egentligen tillfreds om vi kan hantera en 50-25-25-modell, det vill säga 50% Måste, 25% Vill och 25% Spara. Samtidigt så har vi börjat planera för en lite längre resa det år jag och frugan fyller 50 år och till denna behövs ungefär 150 tusenlappar undansparat så ett par hårdare åtskruvade tummar är bara sunt.

 

Det ter sig nu att amortering av skulder stort kommer att slå sparandet i volym. I år kommer vi att beta av ungefär 96 tusenlappar i skuld medan portföljen blott ökar med 20. Sedan 2011, året då vi flyttade till ny bostad, så har tillgångssidan ökat med 5 % medan skuldsidan minskat med 11 %. Drömmer en våt dröm om att dessa värden för 2016 ska bli ytterligare 5 respektive 4 procent.

 

En trevlig helg tillönskas.

Taggar (blogg): 
15 september 2015

Ånger

 

Jag var tidigt på kontoret imorse. Det var fortfarande mörkt när jag klev över tröskeln och lysrören flimmrade igång per automatik. Ingen annan var där undantaget städaren som också arbetar tidigt. Jag började dagen med att röja lite i mitt kontorsskåp och slänga papper och annat som inte har någon framtid - efter att jag slutat mitt jobb.

 

Nästan elva år har passerat på denna arbetsplats och nu återstår blott en vecka. Det är en underlig situation - inte på något sätt obehaglig men konstig. Snart så är det avslut och jag stänger av min dator för gott och lämnar tillbaka dörrnyckeln. Några handskakningar och ett tack och hej - sedan kan kanske allt te sig som en dröm jag drömt. Hände det här på riktigt?

 

Om en vecka arbetar jag någon annanstans, med nya kollegor och uppdrag, i nya miljöer och i okända marker. Allt kommer att vara nytt och obeprövat och det är så spännande. Bara jag tänker på det så höjs min puls. Jag vet inte alls vad som väntar eller vad som döljer sig bakom nästa krök och det känns så bra.

 

Jag funderade en hel del de timmarna innan jag skrev under ett nytt anställningskontrakt och tecknade ned en uppsägning. Tänk om jag ångrar mig? Om allt blir fel och jag längtar tillbaka? Det kanske inte är så illa att jobba kvar? Det finns rätt mycket bra med det här stället också?

 

Men jag har nu insett att det är en dimridå, ett pseudoskeende och en försvarsreflex. Inte en dag, timme eller minut har jag känt någon ånger eller osäkerhet efter att steget togs. Snarare har tankarna handlat om varför jag inte tog steget tidigare.

 

Det går igen lite i mitt liv - för mycket tvekande innan jag agerar. Det är inte fel att vara analytisk och att förbereda sina framtida kliv men det ska inte bero på rädsla eller feghet. Det är väl där som ångern bor - i de steg som tas utan förberedelse, eftertanke och planering och som kanske sker med impuls eller för att andra helt enkelt gör det.

 

Jag såg ett TV-program för något år sedan som handlade om en fransk friklättrare, en sådan där våghalsig person som klättrar på livsfarliga platser med blott sina händer och fötter. Hur kan man göra något så galet? Jo, med förberedelse och träning. Inte minst så tränade mannen sin fingerstyrka genom att hänga i klätterblock i taket i sitt vardagsrum några timmar om dagen.

 

Hans fru klagade på att hennes man gjorde de här farliga klättringarna där han riskerade sitt liv. Hennes man, friklättraren, replikerade med att han var oerhört förberedd och tränad inför sina uppgifter och att de därför inte var speciellt riskfyllda. Däremot, sa han, du min kära hustru röker ett paket cigaretter om dagen - så vilket är egentligen mest farligt och våghalsigt?

 

Bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge.

Taggar (blogg): 

Blog Archive

Blog Archive
2017 (128)
Nov (10)

Taggar