PerPenning
Likes
252
Antal inlägg
580
Följare
53
Medaljer
0
Stad
Lund
Om användaren
Tid är pengar, pengar är makt, makt över din tid! För vad är pengar om du saknar tid att använda dem? Får du verkligen ut tillräckligt per penning spenderad? Jag är en knappt femtio år gammal pappa och make med två barn i skolålder, villa, bilar, amorteringar och kostnader - ganska lik många andra i det hänseendet. Vad Per däremot under senare år har insett är att en privatekonomi med mer trygghet, utrymme och frihet är något värdefullt att sträva mot. Många mer än Per behöver sätta sig ned och fundera igenom vilka prioriteringar som är viktigast och vilka som egentligen inte spelar någon roll. För egen del har Per insett att det värdefullaste han äger - tiden - byter han bort mot pengar. Dessa pengar är därför synnerligen värdefulla. Per vill att de ska ge god utväxling - han vill ha mer nytta och glädje per penning spenderad.
Kontakt email

RSS

RSS feed
25 december 2017

Leka kung

 

Jag vill vara som Zlatan. Jag vill ha en sådan där fin Volvo. Och där en snygg hustru sitter bredvid och ger mig en kärleksfull blick och två vackra barn sitter i baksätet. Vi åker genom natten i den fina bilen och jag framför den trygg och synnerligen manligt.

 

Man ska inte underskatta identitetskrisen som blottläggs när vi tar oss an reklamen på TV och i tidningar. Det vi inte anser oss vara, det vill vi bli och går det att köpa känslan så är det åtminstone en flukt av flärden. Vi luras som får lätt in i fållan och skuldsätter oss glatt upp över öronen för att få känna oss som Zlatan. Skillnaden är dock att Zlatan är rik som ett troll och får köra Volvon gratis om han så vill.

 

Har du inte råd att köpa Zlatans bil så kan du alltid privatleasa den. Fast det är nog billigare att boka en psykologtid eller att delta i beteendeterapi. För du är inte Zlatan och du vill innerst inne inte vara det heller. Du vill mest troligt vara du och vara nöjd med det. Och det är heller inte mycket begärt då du redan är en vinnare - om du väljer det.

 

Det är enklare och bättre att göra sina egna val baserat på vad man egentligen vill - det gäller bara att hitta de där önskningarna och målsättningarna. Och det gör du inte medan du leker att du är någon annan.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
24 december 2017

Lyskraft till jul

 

Här kommer en liten julhälsning från ett snöigt Skåne - eller inte. Detta är ett förinspelat meddelande då jag inte ens är i landet denna julafton. När ni går i vintermundering softar jag i shorts och piper över att jag är lite för varm fastän jag sitter i skuggan.

 

Men jag tycker om julen, åtminstone delar av den. Hysterin, klappjakten, släkttvånget och sorgen över att många barn faktiskt far illa under helgerna på grund av supande och gräl är baksidor. Ledighet, kontemplation, tid att umgås och möjlighet att nå lite mera av inre lugn är de vackra delarna. Det ligger i vårt ansvar att ta tillvara det som vi vill ha och att se till att fasa ut det osunda kring julen, eller hur?

 

Julkort tycker jag fortfarande är en fin tradition, speciellt om man lägger vikt vid att göra personliga sådana, kanske med något foto och så handskrivet - det är fint. Det kommer inte så många längre då folk tror att en hälsning i sociala medier duger - men det gör det inte! Julkort är fint! Julkort är så som jag vill ha det!

 

Jag fick minsann ett fint kort ifrån Lysa och det gör att jag ger dem många, glada julhälsningar. Ett riktigt kort! Där har ni att lära, alla ni andra! Jag smälter av sådan omtanke - även om jag inser att det finns ett marknadsbudskap också. Men vad faen - jag sätter väl in hundratusen till då!

 

Ett riktigt julkort från Lysa!

Alla, anser jag, bör ta julhelgen till att vila - vila från skola, jobb och andra engagemang. Det blir lättare att lyssna till kroppens signaler om man ger sig själv lite ro. Själv använder jag mig mycket bokstaven L i min minnesformel för en bättre vardag - Långsamt. Allt är värt att göra långsamt annars är det inte värt att göra alls. Att göra saker långsamt gör dig närvarande i nuet. Svårt i början, kanske, men det går att träna fram - tro mig.

 

En god jul önskar jag dig som läser detta. Jag tror att du får just det - om du bara bestämmer dig.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

23 december 2017

Pina

 

Med bara en liten gnutta varseblivning så kan du parera julhandeln. Det handlar om mänsklig psykologi och hur vi uppfattar pengar. Betalningspina, eller Pain of Paying, kan bli din bästa kompis.

 

Ett exempel på detta är att det svider mer för oss att betala med kontanter än med kreditkort. Beklagligt nog är ju kontanter på väg bort men använd knepet så länge det håller - lämna kortet hemma och ha med sedlar istället ut i vimlet.

 

Att betala känns alltid mer eller mindre som en förlust - även om du verkligen köper något du vill ha. Är det någonting 40 år av beteendeekonomisk forskning lärt oss är det att människor hatar förluster mer än allt annat. Med tanke på att de flesta av oss verkar ha en tendens att köpa för mycket saker är det nog bara bra att det verkar finnas en inbyggd nödbroms.

 

Många webbföretag har visat prov på att det går att kringgå the pain of paying på olika sätt. Skype lyckas med detta genom att låta sina kunder förköpa samtal. Målet är alltså att separera betaltillfälle och konsumtion. Spotify är givetvis också ett lysande exempel på detta. Hur mycket hade du njutit av att lyssna på en bra låt om du visste att varje gång du lyssnar på den så dras fem kronor från ditt bankkonto?

 

Butikerna gör allt de kan för att få oss att köpa mycket och mer. Störtexponering, omvägar till varor vi vanligen behöver och godis och cigg vid kassan - de knepen kan vi nog vid det här laget. Däremot lärde jag mig något nytt häromdagen och det är att vi alltid ska undvika att ta upp saker eller föremål i butiken. Då triggas nämligen ett primitivt ägarbeteende - vi vill behålla det vi håller i. Märkligt men inte osannolikt?

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
9 december 2017

Rynka pannan

 

Vi människor är mänskliga - vilket betyder att vi via evolution alltid prioriterat vår överlevnad vilket i sig inte är så konstigt. Att överleva är ju ganska väsentligt om vi ska kunna reproducera oss, vilket är vår faktiska evolutionära uppgift. Vi har ju varit ganska framgångsrika på det om vi tittar på vårt antal här i världen. Men just denna överlevnadsprioritet gör oss inte till rationella, beslutsfähiga, klocka och medvetna varelser utan vi är ganska lata, lättlurade, lättförledda och extremt påverkade av det sammanhang vi är i varje stund. Vi överskattar små sannolikheter och underskattar stora sannolikheter.

 

Enligt Daniel Kahneman, känd psykolog, har vi människor två olika system som verkar tillsammans - kallade system 1, det äldre, och system 2, det modernare.

 

System 1 är snabbt och agerar automatiskt utan med­veten kontroll. Dess viktigaste uppgift är att upprätthålla bilden av vad som är normalt. System 1 kan aldrig stängas av utan är ständigt på. Vi kan till exempel inte undvika att läsa ett välbekant ord när vi ser det, om vi inte tvingas ha uppmärksamheten någon helt annanstans. Vi har inga problem med att tugga tuggummi och gå samtidigt, prata och köra bil på en landsväg. Det sköter system 1 åt oss.

 

System 2 är långsamt och uppmärksammar när mentala aktiviteter krävs, till exempel komplicerade beräkningar eller när något oväntat händer. När system 2 slås på kräver det uppmärksamhet och störs när fokus försvinner. Om vi får frågan vad 17 gånger 24 är när vi är ute och går är sanno­likheten stor att vi måsta stanna medan system 2 löser uppgiften. Även självkontroll, att hålla ordning på ansiktsuttryck och kroppsspråk är uppgifter för system 2 - vi slutar med det ena för att göra det andra. Den ökade kognitiva ansträngningen gör att våra pupiller vidgas och pulsen ökar. Kognitivt utmanande uppgifter kräver uppmärksamhet, och gärna något blodsockerhöjande.

 

System 1 och 2 samspelar. System 1 är hela tiden i gång och förser system 2 med förslag som i sin tur blir beslut och bedömningar. När det dyker upp svårigheter som system 1 inte räcker till för, aktiveras det i vanliga fall vilande och näst intill sömniga system 2.

För det mesta fungerar det här bra, men det finns ett antal systemfel hos system 1 som får konsekvenser.

 

Vad vi ser är vad som finns, det är vad system 1 anser. System 1 konstruerar snabbt en historia av den tillgängliga informationen och bortser från det som inte syns eller hörs. Ju mindre informationsmängden är, desto lättare är det att skapa en historia eftersom det inte finns så många detaljer som kan motsäga den.

 

Ett sådant systemfel är lagen om små antal som alltid är aktiverat.Vi är mönstersökare av evolutionära skäl, eftersom allt som avviker är en signal om fara. Det betyder att vi gärna ser samband där det bara finns slump, och att vi drar långtgående slutsatser utifrån små urval. Men vi glömmer att extrema resultat lättare finns i små sampel. En viss fonds förvaltare kan exempelvis tillskrivas en stor betydelse för dess framgång men sannolikheten är större att det beror på tur, konjunkturcykel och slump. 

 

Ett annat problem för system 1 är stereotypa likheter som det älskar, men kan inte hantera frekvens, det vill säga andelen av företeelser i en grupp. Evolutionen har sannolikt lett till att det varit smart att tänka snabbt i stereotyper utifrån några få ledtrådar. Våra hjärnor är helt enkelt inte utvecklade för att räkna på frekvenser. Det innebär att vi, när vi får kunskap om egenskaper hos någon, går mer på stereotypi än frekvens. En socialt intresserad kvinna som på sin fritid hjälper utsatta ungdomar - är hon psykolog eller ingenjör? De flesta skulle automatiskt tänka psykolog, men glömmer att det finns betydligt fler ingenjörer än psykologer, så sannolikheten är större att hon är ingenjör.

 

Informationstillgänglighet är starkt avgörande för hur viktigt och riktigt vi bedömer att den är. Exempel från kategorier som lätt hämtas ur minnet blir bedömda som vanligare och viktigare. Personer eller händelser som är iögonenfallande, dramatiska eller personligt upplevda är lättare att framkalla. Vilket är dödligast – hajar eller potatis? Det är bara att påkalla minnet av ljudet i filmen Hajen så är svaret givet. Men sanningen är att potatisarna är betydligt farligare. Risken för att kvävas av en potatis i halsen är hundra gånger större än att ätas upp av en haj. Men tillgängligheten till bilder, verkliga eller i fantasin, av hungriga hajar gör att vi ställer större krav på åtgärder mot hajar än mot potatisar. Tillgängligheten spelar oss ett spratt också i ett betydligt lugnare sammanhang - i urvalsintervjuer. Den kandidat som med lätthet kan återge exempel från sitt arbetsliv bedöms per automatik som mer erfaren, utan att så behöver vara fallet.

 

Bekräftelsebias innebär att vi söker information som bekräftar det vi redan vet eller tror oss veta och bortser från sådant som motsäger det - det här ser vi överallt, inte minst bland politiker eller twittertroll. Ett besläktat fenomen är det som optimisten står för. Alla älskar en optimist som tror att allt är möjligt. Den kritiske pessimisten som söker fel och avvikelser är inte lika populär. Optimism leder till handling och inte till eftertanke och är vida spridd, envis och dyr. Övermod och optimism konkurrerar lätt ut risk.

 

Alla dessa systemfel står system 1 för som dock inte ska klandras - det har gjort att vi överlevt och blivit en framgångsrik art. Men hur tar vi oss ur denna svåra situation - kan vi förringa system 1 i vissa situationer och låta system 2 ta kommandot?

 

För vi fortsätter att tro på börsanalytikernas utsagor och vi betalar dyrt för kortsiktiga förutsägelser som egentligen bygger på slumpen och statistiska fenomen. Vi fortsätter att göra mekaniska bedömningar där intryck och känslor vägs ihop på oklara grunder. Vad kan vi då göra?

 

Jo, vi kan rynka våra pannor mer och le mindre när vi tänker på något komplext. Det triggar faktiskt ansträngningen i system 2 och minskar risken för både övermod och tillit till intuitionen. Utmana optimisten inom dig och bjud in djävulens advokat. Tänk basnivåer. Tänk långsamt.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

14 november 2017

Doften av pengar

 

Jag är inte glad i reklam. Om jag minns rätt så dog allt intresse för att se eller höra reklam när kanal 4 började med sina filmer klockan 21 och som sedan hackades sönder under minst 3 timmar. Som barn var det roligt med bioreklam då det var en unik upplevelse men idag undrar jag stillsamt om det lönar sig med reklam på det sätt som den matas oss? Och ifall att det tycks öka försäljningen - hur mäter man det? Det är för svårt för mig att begripa.

 

Jag fick ett reklamblad i brevlådan, ett bland många självfallet, som visade ett par Kia-bilar och med texten Känner du doften av en ny bil? - men gjorde jag ju inte så där direkt. Jag förstod däremot att annonsen handlade om att privatleasa en hybridbil och det med en fast månadskostnad. Och det är tveklöst lockande reklam, det här med en all-inclusive-droska. Ingen kontantinsats och inga kostnader för service, försäkring eller skatt.

 

Med ett trettiosexmånaders kontrakt visar sig månadskostnaden bli 6 375 kronor. Då får jag enligt reklamen låga pendlingskostnader. Det visar sig också att företaget även hyr ut en sådan bil som jag själv har - fast ny, då. Den blir då billigare då det är en vanlig bensinbil: 4 950 kronor per månad. Det blir på tre år 178 200 skattade kronor vilket är mer än dubbelt så många kronor som min begagnade vagn kostade - en vagn som efter 3 års körning kommer att ha ett restvärde. Fast det är klart - jag har ju risken med servicekostnader och absoluta kostnader som skatt och försäkring. Men samtidigt har jag svårt att se att årskostnaden för dessa poster kan nå trettiotusen kronor per år vilket krävs för jämnt skägg. Elhybriden? Jo, den låga pendlingskostnaden om man nyttjar alla de ingående milen blir femtioen kronor per mil före bränslekostnad. För mig hade det inneburit att veckobiljetten till och från jobbet kostat mig 1 785 kronor.

 

 

Men folk privatleasar friskt, det skvallrar all annonsering om. Låga räntor ses ge attraktiva månadsavgifter, uppenbarligen. I många fall är det billigare att leasa än att köpa motsvarande bil ny om man räknar på de tre första åren. Men doften av ny bil? Nä, det är inte viktigt.

 

Rika människor kör runt i gamla bilar. Eller har gjort så innan de blev rika. Det är så dyrt att tappa momentum med sina slantar som kan arbeta bättre på annat håll än i en kaross av stål och läder. Betänk vad en investering på 6 375 kronor kan bli på tre år. Och sex år. Eller tio. Jag blir drömsk och sniffar i luften - pengar luktar gott! Betydligt bättre än ny bil.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

14 september 2017

Budget som rutin

 

 

Borsta tänderna och så budgetera - regelbunden repetition och du skapar en rutin. En rutin som man inte behöver tänka på utan något som går av sig själva. Men rutin, det låter trist. En budget som rutin än värre, så jag försöker istället att tänka rutinerad budget.

 

En rutin är faktiskt något bra. Vi behöver rutiner. De hjälper oss att slippa att ta beslut eftersom de i en rutin är automatiserade. Med rutiner som fungerar väl blir vi mer produktiva, organiserade och fokuserade - samt frihet!

 

Jag gillar ordning och jag gillar att budgetera vilket sker på rutin. Varje dag budgeterar jag men blott en fem minuter. Jag stämmer av utgifter och konton för att se att verkligheten ligger i linje med planen. Jag lägger in kommande fakturor och köp. Jag kontrollerar månadens inkomster mot nästa månads utgifter. Fem minuter ungefär per dag.

 

Jag skiljer på konton i min budget - jag har konton i budgeten och jag har konton utanför. Varför och vad är skillnaden? Jo, typiska konton i en budget är lönekonto och kreditkort. Mot dessa sker all budgetering. Konton utanför budgeten är investeringskonton, bolån, studielån och kanske realkapital. Dessa konton påverkar inte budgeten alls.

 

Pengarna i min budget flödar över gränserna. Inkomster blir en kostnad som betalar av ett lån, exempelvis. Dessa pengar lämnar budgeten och far iväg utanför. Lånet minskar och det syns tydligt i balansen.

 

Ja, jag använder ju You Need A Budget så konceptet kommer därifrån. Det fungerar fantastiskt väl.

 

 

Gör du en budget? På enkelt sätt eller inte alls?

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
23 augusti 2017

Att inte ge upp

 

Att misslyckas är bra. Då lär du dig av erfarenhet. Att aldrig trilla och skrapa knät gör dig till en sämre lämpad individ. Att misslyckas är kunskap. Omskrivningen att lyckas missa är faktiskt så mycket bättre. Att fira att man lyckats är trevligt men innehåller inget mer än att det gick bra. Däremot att fira att man missat målet - lite eller grovt - borde alltid vara på sin plats.

 

Den unge Frank Woolworth exemplifierar detta i högsta grad. Han slet hårt som bondson men han saknade inte ambitioner - att växa upp i slutet av 1800-talet på landsbygdens USA var fattigt och hårt. Frank och hans bror fick tidigt lära sig värdet av varenda cent och han närde tidigt en dröm att kunna sälja varor billigt och samtidigt ge god service till alla - oavsett om de var rika eller fattiga.

 

Frank slutade som 16-åring att arbeta på gården, gick en kurs på en handelsskola och började sedan som lärling utan lön i en butik. Frank arbetade hårt och tack vare detta fick han en rekommendation så att han kunde börja ett arbete i en större speceriaffär. De ville ville dock heller inte betala någon lön för honom men Frank förhandlade fram ett löfte om 3 dollar och 50 cent per vecka - efter tre månaders gratis provanställning.

 

Att arbeta som expedit var ett hårt arbete - utöver att städa och expediera skulle Frank också vakta mot inbrottstjuvar - han fick sova i butikens källare med en pistol under kudden. Frank arbetade så hårt att han blev sjuk - det som idag kallas att gå in i väggen. Han återhämtade sig dock.

 

Våren 1878 fick Frank nys om något som kallades lockvaror - en butik använde detta för att locka in kunder att köpa andra varor och skapa merförsäljning. Lockvarorna sålde man med förlust eller helt utan vinst. Frank var beredd på att satsa och 1879 öppnades världens första Woolworthbutik - och det blev ett fiasko. Staden han öppnat i var för liten. Butiken fick slå igen och Franks alla pengar gick till att betala fodringsägarna.

 

 

Året därpå öppnade butik två i en annan stad där han utökat sortimentet från 5-centsartiklar med även 10-cents. Första dagen så såldes en tredjedel av lagret. Rätt strategi hade hittats - alla immigranter som kom till USA var fattiga och behövde billiga saker till hemmet. Det såldes tallrikar av glaserad lera som lätt blev kantstötta, dukar och kläder, glas, konstgjorda blommor, skolband och fotoramar - allt billigt men med tveksam kvalitet. Ja, och Frank Woolworth slutade sina dagar som miljardär.

 

Frank föddes fattig men slutade som rik - varför? Jag tror att det var drivkraften att ta sig ur armoden i kombination med en idérikedom om att det var fullt möjligt. Det är inte lätt att födas rik då du saknar refernsramar kring pengar. Det var ju också därför som Frank hellre anställde bondsöner än pojkar som gått på handelshögskola - de senare ville inte börja från botten och arbeta sig upp till butikschefer.

 

Att tjäna lite på mycket är enklare än att tjäna mycket på lite. Ungefär som att ha många inkomstkällor, både passiva och aktiva, jämfört med bara ett enda vanligt kneg. Ett skojigt exempel är godisförsäljningen under Frank Woolworths era. Normalt grossistpris för ett kilo godis var 50 cent och en godtycklig butik sålde detta sedan för 80 cent. Frank Woolworth började med att sälja sitt godis för inköpspris och efterfrågan rusade iväg. Och eftersom Woolworth därmed började köpa in enorma mängder godis så bjöd tillverkarna under varandra - vilket ledde till att man ändå tjänade på försäljningen.

 

 

Idag sliter vi nada i jämförelse med förr - varför lyckas vi då inte? Är det lättja och avsaknad av ambition? Har vi haft det för bra för länge?

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

8 juli 2017

Ditt lopp, ingen annans

 

Vi har alla olika förutsättningar - inom alla områden. Sara Sjöström har en begåvning för att simma fort är ett exempel för idrotten. Sara Larsson kan sjunga vackert. Warren Buffet kan läsa årsredovisningar med framgång. Sen har vi alla därutöver som vill, försöker och gläds åt att simma, sjunga och läsa men som inte kan nå samma nivå - på grund av en mängd förutsättningar, allt från handikapp till ledig tid att hinna. Och i sig kan detta bli ett hinder för att ens försöka bli en gnutta bättre eller mer framgångsrik. Det är synd - för man ska aldrig förneka det man kan eller har åstadkommit, inte heller ska man lyssna på alla de som bedömer det du gjort och förkastar det som dåligt utan man ska glädjas och känna sig nöjd.

 

Om du för ett år sedan inte kunde springa en kilometer men kan det idag - beröm dig! Om du amorterat blott en femhundring per månad på ditt mångmiljonlån - gläds åt det. Om du inte har råd att ge dina barn en semesterresa men kan ge dem en tältsemester i trädgården - dunka dig i ryggen! Förutsättningar är just förutsättningar - de är startlinjen som du behöver förhålla dig till. Livet är orättvist och sådant är livets natur. Men endast du kan avgöra om och hur du avser att förflytta dig - i vilken riktning.

 

Att slänga löpardojorna och försöka springa barfota i grus är mindre fruktbart. Detsamma är det att låna mer pengar om din privatekonomi inte tål det. Inte heller ska du titta på de som uppenbarligen är duktigare, bättre eller mer begåvade än du i att åstadkomma något - risken är bara att du inte gör något alls.

 

Ett exempel från min egen värld är att jag kan uppleva att vi sparar för lite pengar. Femtio, sextio och åttio procent av nettoinkomsterna sparar gnetiga bloggare varje månad för att nå ett mål. Varför gör inte vi så? Vill vi inte tillräckligt mycket? Ja, det är ju ett av skälen då vi valt att inte göra resan utan njutningar längs vägen. Men i sak gör jag fel i att jämföra med andra.

 

Om jag istället tittar tillbaka då jag startade att skriva min blogg 2007, det vill säga tio år tillbaka. Då hade jag sparat några år och hade en röra av fonder och aktier. Det belopp som vi då hade uppgick till knappt en sjundedel av vad vi har idag. Och det belopp vi sparade per månad var 4 % av inkomsterna, idag är det 32 %. Allt går i rätt riktning och min jämförelse är min egen - allt är frid och fröjd.

 

Vi hade billån, de är numera bortamorterade. Vi bor numera närmare alla samhällsfunktioner vilket sparar massor av tid och pengar. För tio år sedan hade vi ingen buffert alls och diskmaskinen gick i bitar. Vi hade en stor fest dit alla buffertslantar gick, nämligen. Mycket dumheter men samtidigt så skrev jag då följande klokhet som består:

 

Bert Karlsson sa en gång en klok sak tycker jag. Han sa 'det är inte inkomsten som är viktigast, utan utgifterna'. Och det ligger mycket i detta, anser jag. Det är så lätt att 'växa i kostymen' när man får mer i lönekuvertet.

Idag förstår jag inte hur jag och min fru lyckades överleva under studieåren.

Men att krympa kostymen är inte helt enkelt. Var ska man börja skära? Köra bil mindre? Dra in barnens Bamsetidning? Sluta äta lunch på jobbet och ha med matlåda?

Frågan är vad som är utgifter som ger tillräckligt tillbaka och vad som är onödigt och inte ger så mycket? Så Bamsetidningen blir kvar, lunch äter jag ibland - låda ibland och bilen körs lite mindre. Hur resonerar ni?

En del av ekonomibloggarna jag läser har, enligt min mening, en något fanatisk inställning. Att få ihop mer och mer pengar verkar vara ett självändamål medan att någon gång leva och njuta är underordnat. Jag kritiserar inte eftersom jag när jag var något yngre också trodde att jag skulle leva för evigt - eller rättare sagt, inte tänkte på min egen dödlighet. Att bara sträva mot ett mål är inte längre min melodi, imorgon kanske jag blir sjuk.

 

Och så resonerade jag för tio år sedan - nu är jag än närmre ett slut, när det må komma. Men även lopp som man tvingas avbryta är ett lopp. Så det är bara att snöra på sig skorna, ta dig vidare och njuta under turen framåt. Hur du förflyttar dig relativt dig är det enda intressanta.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

8 juni 2017

Skillnad

 

Jag har inga bevis för motsatsen men jag är villig att chansa - jag tror att vi fick ett liv, vi som lever. Och vi som är vid liv, vi vet heller inte för hur länge det varar. Samtidigt så mäter vi gärna våra liv utifrån en fantasifull måttstock som löper fram till kanske åttio eller nittio år. Att ett liv mäts är väl sin sak men att verkligen tro att den mäter helt rätt är en annan. Men människan organiserar och mäter på trots det oförnuftiga i det och glömmer för mycket av det enda som är verkligt - stunden i nuet.

 

Att mäta företeelser kring sitt liv är en tvivelaktig sysselsättning. Men det finns däremot mått och steg som är av värde, så som att förenkla sitt liv och ta bort så mycket det går av det som komplicerar. En hjälp till detta är att känna tacksamhet. Alla vinner på att känna tacksamhet över det vi har - det får behovet av att skaffa mer att blekna bort. Tacksamhet är liksom alltid tillräckligt. Och tacksamhet leder till förnöjsamhet vilket är en del i det lyckliga livet. Förnöjsamhet är inte alls kopplat till nya behov utan till känslan att ha tillräckligt och att känna frihet.

 

I ett enklare liv finns generösitet. Att ge bort din tid, dina pengar, dina talanger, din gästfrihet och vänlighet eller vad det nu må vara. Generösitet får oss att må bättre och det har en stor utväxling för ditt liv men också andras. Generösitet fungerar ihop med sparsamhet men inte med snålhet - däri finns en väsenskillnad.

 

Att vara upptagen har inget med ett enkelt liv att göra. Att ständigt vara upptagen är att nära en tidstjuv vid sin barm. Att vara där, att vara tillgänglig - det finns lyckans land. Lär dig att säga nej och mät ditt liv utifrån de saker som du faktiskt säger ja till - och det ska vara värt det.

 

Ralph Waldo Emerson citeras ibland för följande text:

 

Meningen med livet är inte att bli lycklig. Nej, det är att göra nytta, vara hederlig och medkännande - att det liv du levt har gjort skillnad.

 

Citatet rymmer mycket eftertanke. Att göra skillnad? Ja, jag tror också det. Att lyckan vi strävar efter finns i att göra skillnad för varandra. Egot finns här men det är dött - däri finns i förlängningen bara bittherhet och frågan om detta var allt.

 

Det är lätt att se självupptagenheten i vår samtid. Men det är bara att strunta i det och gå en annan väg - den att leva ett liv som gör skillnad.

 

Det sägs att Mahatma Gandhi en gång sa att vi ska vara förändringen i världen som vi vill se - be the change you want to see in the world. Detta är en förenkling av vad han verkligen sa, något som är synnerligen läsvärt:

 

We but mirror the world. All the tendencies present in the outer world are to be found in the world of our body. If we could change ourselves, the tendencies in the world would also change. As a man changes his own nature, so does the attitude of the world change towards him. This is the divine mystery supreme. A wonderful thing it is and the source of our happiness. We need not wait to see what others do.

 

Precis så. Vänta inte på de andra. Börja nu på egen hand. Det är värt det.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

6 juni 2017

Återhämtning

 

Glad nationaldag på er alla! Här i Skåneland är det min sorts sommar - lagom varmt, en glad bris och lite skyar framför solen. Att vara för varm är inte min melodi så jag trivs som fisken i vattnet. Och det är en helgdag och en tisdag, inte minst. Att vara ledig är finfina grejor! Så låt oss tala om jobb.

 

Både jag och fru Penning har ganska ansvarsfulla jobb, vill jag påstå. Att göra en arbetsdag kräver för mig att jag är väl utsövd, gärna tränat både gym och spår samt att jag mår fint i övrigt. Jag kan inte slå med den lätta hammaren utan det är den tunga släggan som gäller - varje dag. 

 

Förr i tiden, då min far var barn, var mycket av det vi kallar arbete förenat med kroppsligt sådant. Det innebar att det var viktigt att vara utvilad, äta stadigt både till frukost och lunch och att sova gott. Återhämtningen fanns i vardagen och på söndagen som var den enda lediga dagen - även om man satt i kyrkbänken och halvsov. Vi har tappat detta - återhämtningen.

 

Att vara utarbetad eller utbränd är en modernitet. Sällan sliter vi med kroppen idag, däremot så arbetar vi utan att ta hand om oss just kroppsligen. För mig är kropp och själ detsamma och att jobba långa dagar med hög stress utan att ge sig själv återhämtning på flera plan är att gå mot sjukdom och en för tidig död. Men många kör hårt i detta lopp och spränger sig likt en galopphäst.

 

Jag känner tyvärr många, både vänner och släktingar, som i olika grad drabbats av utmattningssyndrom - och som i olika omfattning tillfrisknat. Jag känner dock ingen som är densamma som tidigare. Att drabbas av detta innebär uppenbarligen att något gått sönder för gott. Till och med en bruten arm läker - men inte utmattning.

 

Så som överarbetad har man dessutom ett sorgesamt leverne - minnesstörningar eller koncentrationssvårigheter, tydligt nedsatt förmåga att hantera krav eller att göra saker under tidspress, känslomässig labilitet eller irritabilitet, sömnsvårigheter, kroppslig svaghet eller uttröttbarhet, symptom såsom värk, hjärtklappning, bröstsmärtor, magproblem, yrsel eller ljudkänslighet. Ett mänskligt vrak utan någon glädje - och detta gör man för att jobbet så kräva. Sjukt.

 

Jag och frugan är väldigt överens om att aldrig hamna där. Inget jobb är så viktigt att det får drabba hälsan. Ingen kommer heller att tacka oss för att vi inte satte stopp i tid. Att ta hand om sig kräver tid - tid till återhämtning, nöjen, familj, rekreation och inte minst sömn. Att jobba är inte att leva utan vi jobbar för att leva.

 

Så ta hand om er - för ett långt liv i lycka! Glad svensk sommardag!

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 

Sidor

Blog Archive

Blog Archive
2018 (4)

Taggar