PerPenning
Likes
252
Antal inlägg
542
Följare
54
Medaljer
0
Stad
Lund
Om användaren
Tid är pengar, pengar är makt, makt över din tid! För vad är pengar om du saknar tid att använda dem? Får du verkligen ut tillräckligt per penning spenderad? Jag är en knappt femtio år gammal pappa och make med två barn i skolålder, villa, bilar, amorteringar och kostnader - ganska lik många andra i det hänseendet. Vad Per däremot under senare år har insett är att en privatekonomi med mer trygghet, utrymme och frihet är något värdefullt att sträva mot. Många mer än Per behöver sätta sig ned och fundera igenom vilka prioriteringar som är viktigast och vilka som egentligen inte spelar någon roll. För egen del har Per insett att det värdefullaste han äger - tiden - byter han bort mot pengar. Dessa pengar är därför synnerligen värdefulla. Per vill att de ska ge god utväxling - han vill ha mer nytta och glädje per penning spenderad.
Kontakt email

RSS

RSS feed
5 dagar

Doften av pengar

 

Jag är inte glad i reklam. Om jag minns rätt så dog allt intresse för att se eller höra reklam när kanal 4 började med sina filmer klockan 21 och som sedan hackades sönder under minst 3 timmar. Som barn var det roligt med bioreklam då det var en unik upplevelse men idag undrar jag stillsamt om det lönar sig med reklam på det sätt som den matas oss? Och ifall att det tycks öka försäljningen - hur mäter man det? Det är för svårt för mig att begripa.

 

Jag fick ett reklamblad i brevlådan, ett bland många självfallet, som visade ett par Kia-bilar och med texten Känner du doften av en ny bil? - men gjorde jag ju inte så där direkt. Jag förstod däremot att annonsen handlade om att privatleasa en hybridbil och det med en fast månadskostnad. Och det är tveklöst lockande reklam, det här med en all-inclusive-droska. Ingen kontantinsats och inga kostnader för service, försäkring eller skatt.

 

Med ett trettiosexmånaders kontrakt visar sig månadskostnaden bli 6 375 kronor. Då får jag enligt reklamen låga pendlingskostnader. Det visar sig också att företaget även hyr ut en sådan bil som jag själv har - fast ny, då. Den blir då billigare då det är en vanlig bensinbil: 4 950 kronor per månad. Det blir på tre år 178 200 skattade kronor vilket är mer än dubbelt så många kronor som min begagnade vagn kostade - en vagn som efter 3 års körning kommer att ha ett restvärde. Fast det är klart - jag har ju risken med servicekostnader och absoluta kostnader som skatt och försäkring. Men samtidigt har jag svårt att se att årskostnaden för dessa poster kan nå trettiotusen kronor per år vilket krävs för jämnt skägg. Elhybriden? Jo, den låga pendlingskostnaden om man nyttjar alla de ingående milen blir femtioen kronor per mil före bränslekostnad. För mig hade det inneburit att veckobiljetten till och från jobbet kostat mig 1 785 kronor.

 

 

Men folk privatleasar friskt, det skvallrar all annonsering om. Låga räntor ses ge attraktiva månadsavgifter, uppenbarligen. I många fall är det billigare att leasa än att köpa motsvarande bil ny om man räknar på de tre första åren. Men doften av ny bil? Nä, det är inte viktigt.

 

Rika människor kör runt i gamla bilar. Eller har gjort så innan de blev rika. Det är så dyrt att tappa momentum med sina slantar som kan arbeta bättre på annat håll än i en kaross av stål och läder. Betänk vad en investering på 6 375 kronor kan bli på tre år. Och sex år. Eller tio. Jag blir drömsk och sniffar i luften - pengar luktar gott! Betydligt bättre än ny bil.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

14 september

Budget som rutin

 

 

Borsta tänderna och så budgetera - regelbunden repetition och du skapar en rutin. En rutin som man inte behöver tänka på utan något som går av sig själva. Men rutin, det låter trist. En budget som rutin än värre, så jag försöker istället att tänka rutinerad budget.

 

En rutin är faktiskt något bra. Vi behöver rutiner. De hjälper oss att slippa att ta beslut eftersom de i en rutin är automatiserade. Med rutiner som fungerar väl blir vi mer produktiva, organiserade och fokuserade - samt frihet!

 

Jag gillar ordning och jag gillar att budgetera vilket sker på rutin. Varje dag budgeterar jag men blott en fem minuter. Jag stämmer av utgifter och konton för att se att verkligheten ligger i linje med planen. Jag lägger in kommande fakturor och köp. Jag kontrollerar månadens inkomster mot nästa månads utgifter. Fem minuter ungefär per dag.

 

Jag skiljer på konton i min budget - jag har konton i budgeten och jag har konton utanför. Varför och vad är skillnaden? Jo, typiska konton i en budget är lönekonto och kreditkort. Mot dessa sker all budgetering. Konton utanför budgeten är investeringskonton, bolån, studielån och kanske realkapital. Dessa konton påverkar inte budgeten alls.

 

Pengarna i min budget flödar över gränserna. Inkomster blir en kostnad som betalar av ett lån, exempelvis. Dessa pengar lämnar budgeten och far iväg utanför. Lånet minskar och det syns tydligt i balansen.

 

Ja, jag använder ju You Need A Budget så konceptet kommer därifrån. Det fungerar fantastiskt väl.

 

 

Gör du en budget? På enkelt sätt eller inte alls?

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
23 augusti

Att inte ge upp

 

Att misslyckas är bra. Då lär du dig av erfarenhet. Att aldrig trilla och skrapa knät gör dig till en sämre lämpad individ. Att misslyckas är kunskap. Omskrivningen att lyckas missa är faktiskt så mycket bättre. Att fira att man lyckats är trevligt men innehåller inget mer än att det gick bra. Däremot att fira att man missat målet - lite eller grovt - borde alltid vara på sin plats.

 

Den unge Frank Woolworth exemplifierar detta i högsta grad. Han slet hårt som bondson men han saknade inte ambitioner - att växa upp i slutet av 1800-talet på landsbygdens USA var fattigt och hårt. Frank och hans bror fick tidigt lära sig värdet av varenda cent och han närde tidigt en dröm att kunna sälja varor billigt och samtidigt ge god service till alla - oavsett om de var rika eller fattiga.

 

Frank slutade som 16-åring att arbeta på gården, gick en kurs på en handelsskola och började sedan som lärling utan lön i en butik. Frank arbetade hårt och tack vare detta fick han en rekommendation så att han kunde börja ett arbete i en större speceriaffär. De ville ville dock heller inte betala någon lön för honom men Frank förhandlade fram ett löfte om 3 dollar och 50 cent per vecka - efter tre månaders gratis provanställning.

 

Att arbeta som expedit var ett hårt arbete - utöver att städa och expediera skulle Frank också vakta mot inbrottstjuvar - han fick sova i butikens källare med en pistol under kudden. Frank arbetade så hårt att han blev sjuk - det som idag kallas att gå in i väggen. Han återhämtade sig dock.

 

Våren 1878 fick Frank nys om något som kallades lockvaror - en butik använde detta för att locka in kunder att köpa andra varor och skapa merförsäljning. Lockvarorna sålde man med förlust eller helt utan vinst. Frank var beredd på att satsa och 1879 öppnades världens första Woolworthbutik - och det blev ett fiasko. Staden han öppnat i var för liten. Butiken fick slå igen och Franks alla pengar gick till att betala fodringsägarna.

 

 

Året därpå öppnade butik två i en annan stad där han utökat sortimentet från 5-centsartiklar med även 10-cents. Första dagen så såldes en tredjedel av lagret. Rätt strategi hade hittats - alla immigranter som kom till USA var fattiga och behövde billiga saker till hemmet. Det såldes tallrikar av glaserad lera som lätt blev kantstötta, dukar och kläder, glas, konstgjorda blommor, skolband och fotoramar - allt billigt men med tveksam kvalitet. Ja, och Frank Woolworth slutade sina dagar som miljardär.

 

Frank föddes fattig men slutade som rik - varför? Jag tror att det var drivkraften att ta sig ur armoden i kombination med en idérikedom om att det var fullt möjligt. Det är inte lätt att födas rik då du saknar refernsramar kring pengar. Det var ju också därför som Frank hellre anställde bondsöner än pojkar som gått på handelshögskola - de senare ville inte börja från botten och arbeta sig upp till butikschefer.

 

Att tjäna lite på mycket är enklare än att tjäna mycket på lite. Ungefär som att ha många inkomstkällor, både passiva och aktiva, jämfört med bara ett enda vanligt kneg. Ett skojigt exempel är godisförsäljningen under Frank Woolworths era. Normalt grossistpris för ett kilo godis var 50 cent och en godtycklig butik sålde detta sedan för 80 cent. Frank Woolworth började med att sälja sitt godis för inköpspris och efterfrågan rusade iväg. Och eftersom Woolworth därmed började köpa in enorma mängder godis så bjöd tillverkarna under varandra - vilket ledde till att man ändå tjänade på försäljningen.

 

 

Idag sliter vi nada i jämförelse med förr - varför lyckas vi då inte? Är det lättja och avsaknad av ambition? Har vi haft det för bra för länge?

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

8 juli

Ditt lopp, ingen annans

 

Vi har alla olika förutsättningar - inom alla områden. Sara Sjöström har en begåvning för att simma fort är ett exempel för idrotten. Sara Larsson kan sjunga vackert. Warren Buffet kan läsa årsredovisningar med framgång. Sen har vi alla därutöver som vill, försöker och gläds åt att simma, sjunga och läsa men som inte kan nå samma nivå - på grund av en mängd förutsättningar, allt från handikapp till ledig tid att hinna. Och i sig kan detta bli ett hinder för att ens försöka bli en gnutta bättre eller mer framgångsrik. Det är synd - för man ska aldrig förneka det man kan eller har åstadkommit, inte heller ska man lyssna på alla de som bedömer det du gjort och förkastar det som dåligt utan man ska glädjas och känna sig nöjd.

 

Om du för ett år sedan inte kunde springa en kilometer men kan det idag - beröm dig! Om du amorterat blott en femhundring per månad på ditt mångmiljonlån - gläds åt det. Om du inte har råd att ge dina barn en semesterresa men kan ge dem en tältsemester i trädgården - dunka dig i ryggen! Förutsättningar är just förutsättningar - de är startlinjen som du behöver förhålla dig till. Livet är orättvist och sådant är livets natur. Men endast du kan avgöra om och hur du avser att förflytta dig - i vilken riktning.

 

Att slänga löpardojorna och försöka springa barfota i grus är mindre fruktbart. Detsamma är det att låna mer pengar om din privatekonomi inte tål det. Inte heller ska du titta på de som uppenbarligen är duktigare, bättre eller mer begåvade än du i att åstadkomma något - risken är bara att du inte gör något alls.

 

Ett exempel från min egen värld är att jag kan uppleva att vi sparar för lite pengar. Femtio, sextio och åttio procent av nettoinkomsterna sparar gnetiga bloggare varje månad för att nå ett mål. Varför gör inte vi så? Vill vi inte tillräckligt mycket? Ja, det är ju ett av skälen då vi valt att inte göra resan utan njutningar längs vägen. Men i sak gör jag fel i att jämföra med andra.

 

Om jag istället tittar tillbaka då jag startade att skriva min blogg 2007, det vill säga tio år tillbaka. Då hade jag sparat några år och hade en röra av fonder och aktier. Det belopp som vi då hade uppgick till knappt en sjundedel av vad vi har idag. Och det belopp vi sparade per månad var 4 % av inkomsterna, idag är det 32 %. Allt går i rätt riktning och min jämförelse är min egen - allt är frid och fröjd.

 

Vi hade billån, de är numera bortamorterade. Vi bor numera närmare alla samhällsfunktioner vilket sparar massor av tid och pengar. För tio år sedan hade vi ingen buffert alls och diskmaskinen gick i bitar. Vi hade en stor fest dit alla buffertslantar gick, nämligen. Mycket dumheter men samtidigt så skrev jag då följande klokhet som består:

 

Bert Karlsson sa en gång en klok sak tycker jag. Han sa 'det är inte inkomsten som är viktigast, utan utgifterna'. Och det ligger mycket i detta, anser jag. Det är så lätt att 'växa i kostymen' när man får mer i lönekuvertet.

Idag förstår jag inte hur jag och min fru lyckades överleva under studieåren.

Men att krympa kostymen är inte helt enkelt. Var ska man börja skära? Köra bil mindre? Dra in barnens Bamsetidning? Sluta äta lunch på jobbet och ha med matlåda?

Frågan är vad som är utgifter som ger tillräckligt tillbaka och vad som är onödigt och inte ger så mycket? Så Bamsetidningen blir kvar, lunch äter jag ibland - låda ibland och bilen körs lite mindre. Hur resonerar ni?

En del av ekonomibloggarna jag läser har, enligt min mening, en något fanatisk inställning. Att få ihop mer och mer pengar verkar vara ett självändamål medan att någon gång leva och njuta är underordnat. Jag kritiserar inte eftersom jag när jag var något yngre också trodde att jag skulle leva för evigt - eller rättare sagt, inte tänkte på min egen dödlighet. Att bara sträva mot ett mål är inte längre min melodi, imorgon kanske jag blir sjuk.

 

Och så resonerade jag för tio år sedan - nu är jag än närmre ett slut, när det må komma. Men även lopp som man tvingas avbryta är ett lopp. Så det är bara att snöra på sig skorna, ta dig vidare och njuta under turen framåt. Hur du förflyttar dig relativt dig är det enda intressanta.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

8 juni

Skillnad

 

Jag har inga bevis för motsatsen men jag är villig att chansa - jag tror att vi fick ett liv, vi som lever. Och vi som är vid liv, vi vet heller inte för hur länge det varar. Samtidigt så mäter vi gärna våra liv utifrån en fantasifull måttstock som löper fram till kanske åttio eller nittio år. Att ett liv mäts är väl sin sak men att verkligen tro att den mäter helt rätt är en annan. Men människan organiserar och mäter på trots det oförnuftiga i det och glömmer för mycket av det enda som är verkligt - stunden i nuet.

 

Att mäta företeelser kring sitt liv är en tvivelaktig sysselsättning. Men det finns däremot mått och steg som är av värde, så som att förenkla sitt liv och ta bort så mycket det går av det som komplicerar. En hjälp till detta är att känna tacksamhet. Alla vinner på att känna tacksamhet över det vi har - det får behovet av att skaffa mer att blekna bort. Tacksamhet är liksom alltid tillräckligt. Och tacksamhet leder till förnöjsamhet vilket är en del i det lyckliga livet. Förnöjsamhet är inte alls kopplat till nya behov utan till känslan att ha tillräckligt och att känna frihet.

 

I ett enklare liv finns generösitet. Att ge bort din tid, dina pengar, dina talanger, din gästfrihet och vänlighet eller vad det nu må vara. Generösitet får oss att må bättre och det har en stor utväxling för ditt liv men också andras. Generösitet fungerar ihop med sparsamhet men inte med snålhet - däri finns en väsenskillnad.

 

Att vara upptagen har inget med ett enkelt liv att göra. Att ständigt vara upptagen är att nära en tidstjuv vid sin barm. Att vara där, att vara tillgänglig - det finns lyckans land. Lär dig att säga nej och mät ditt liv utifrån de saker som du faktiskt säger ja till - och det ska vara värt det.

 

Ralph Waldo Emerson citeras ibland för följande text:

 

Meningen med livet är inte att bli lycklig. Nej, det är att göra nytta, vara hederlig och medkännande - att det liv du levt har gjort skillnad.

 

Citatet rymmer mycket eftertanke. Att göra skillnad? Ja, jag tror också det. Att lyckan vi strävar efter finns i att göra skillnad för varandra. Egot finns här men det är dött - däri finns i förlängningen bara bittherhet och frågan om detta var allt.

 

Det är lätt att se självupptagenheten i vår samtid. Men det är bara att strunta i det och gå en annan väg - den att leva ett liv som gör skillnad.

 

Det sägs att Mahatma Gandhi en gång sa att vi ska vara förändringen i världen som vi vill se - be the change you want to see in the world. Detta är en förenkling av vad han verkligen sa, något som är synnerligen läsvärt:

 

We but mirror the world. All the tendencies present in the outer world are to be found in the world of our body. If we could change ourselves, the tendencies in the world would also change. As a man changes his own nature, so does the attitude of the world change towards him. This is the divine mystery supreme. A wonderful thing it is and the source of our happiness. We need not wait to see what others do.

 

Precis så. Vänta inte på de andra. Börja nu på egen hand. Det är värt det.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

6 juni

Återhämtning

 

Glad nationaldag på er alla! Här i Skåneland är det min sorts sommar - lagom varmt, en glad bris och lite skyar framför solen. Att vara för varm är inte min melodi så jag trivs som fisken i vattnet. Och det är en helgdag och en tisdag, inte minst. Att vara ledig är finfina grejor! Så låt oss tala om jobb.

 

Både jag och fru Penning har ganska ansvarsfulla jobb, vill jag påstå. Att göra en arbetsdag kräver för mig att jag är väl utsövd, gärna tränat både gym och spår samt att jag mår fint i övrigt. Jag kan inte slå med den lätta hammaren utan det är den tunga släggan som gäller - varje dag. 

 

Förr i tiden, då min far var barn, var mycket av det vi kallar arbete förenat med kroppsligt sådant. Det innebar att det var viktigt att vara utvilad, äta stadigt både till frukost och lunch och att sova gott. Återhämtningen fanns i vardagen och på söndagen som var den enda lediga dagen - även om man satt i kyrkbänken och halvsov. Vi har tappat detta - återhämtningen.

 

Att vara utarbetad eller utbränd är en modernitet. Sällan sliter vi med kroppen idag, däremot så arbetar vi utan att ta hand om oss just kroppsligen. För mig är kropp och själ detsamma och att jobba långa dagar med hög stress utan att ge sig själv återhämtning på flera plan är att gå mot sjukdom och en för tidig död. Men många kör hårt i detta lopp och spränger sig likt en galopphäst.

 

Jag känner tyvärr många, både vänner och släktingar, som i olika grad drabbats av utmattningssyndrom - och som i olika omfattning tillfrisknat. Jag känner dock ingen som är densamma som tidigare. Att drabbas av detta innebär uppenbarligen att något gått sönder för gott. Till och med en bruten arm läker - men inte utmattning.

 

Så som överarbetad har man dessutom ett sorgesamt leverne - minnesstörningar eller koncentrationssvårigheter, tydligt nedsatt förmåga att hantera krav eller att göra saker under tidspress, känslomässig labilitet eller irritabilitet, sömnsvårigheter, kroppslig svaghet eller uttröttbarhet, symptom såsom värk, hjärtklappning, bröstsmärtor, magproblem, yrsel eller ljudkänslighet. Ett mänskligt vrak utan någon glädje - och detta gör man för att jobbet så kräva. Sjukt.

 

Jag och frugan är väldigt överens om att aldrig hamna där. Inget jobb är så viktigt att det får drabba hälsan. Ingen kommer heller att tacka oss för att vi inte satte stopp i tid. Att ta hand om sig kräver tid - tid till återhämtning, nöjen, familj, rekreation och inte minst sömn. Att jobba är inte att leva utan vi jobbar för att leva.

 

Så ta hand om er - för ett långt liv i lycka! Glad svensk sommardag!

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
1 juni

Tids nog

 

Att nå ekonomiskt oberoende - vad är det? Egentligen? Är det detsamma för dig som för mig? 

 

Själv har jag, desto äldre jag blivit, insett att glädjen i vardagen, i de små tingen och skeendena överskuggar det mesta. Förmågan att vara mer i nuet och mindre i tankar bidrar till detta. Jag har nästan inget intresse längre för prylar utan mest för upplevelsen. Så för mig är nog ekonomiskt oberoende att ha tillräckligt ekonomiskt för att tillgodose mina dagliga behov utan att behöva lönearbeta.

 

Idag drog Guldhönan in sjuhundratjugosju kronor utan att jag gjorde ett jota åt det. Det är mer än hälften av vad jag sliter och släpar för under en träldag. Att bygga en passiv inkomst är som att anlägga en trädgård - slitet är underordnat tiden. Visst ska det grävas och vattnas i början men för att den ska prunka behövs sol och tid också.

 

Det sägs att de flesta människor överskattar vad de kan åstadkomma på ett år. Samtidigt så underskattar de vad de kan åstadkomma på ett decennium eller två. Tiden är en viktig faktor.

 

För att kunna bli ekonomiskt oberoende så måste man lösa en enda fråga - att varje månad alltid göra av med mindre pengar än vad man drar in. Det här behöver man göra i goda tider och i sämre. Minst lika viktigt som att spara och skapa avkastning är att inte förlora pengar i för stor grad. Det finns inga fler hemligheter. Men glöm inte tiden, som sagt. Och börja idag.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

26 maj

Slutpusslat

 

Tampas du med livspusslet? 

 

Visst är det sjukt - att stressa genom livet för att hinna med allt och ingenting? Jag vill inte ha det så men jag trillar dit allt som oftast. Jag tycker inte om uttrycket ens för livet är väl f*n inget pussel som ska läggas? Däremot att tiden ter sig knapp är vanligt, inbillar jag mig.

 

De facto har en vecka 168 timmar, det kan vi väl säkert vara överens om. De flesta mår bra av att sova en 7-8 timmar per natt så över blir ungefär 115 timmar avrundat lite hafsigt. Dessa timmar jagar vi efter och ikapp för att hinna med jobb, barn, träning, hobbies och andra logistiska övningar. Inte konstigt om vi känner oss stressade.

 

För egen del försöker jag inte längre att prioritera utan istället väljer jag bort - helt enkelt tar jag bort sådant som ge mig minst. Trista tv-program. Böcker som inte faller mig i smaken. Icke roande aktiviteter. Människor jag inte gillar. Arbetsuppgifter som suger. Ja, det finns att ta av.

 

Måste jag prioritera så väljer jag oftast det som roar mig mest eller som ger mig välbefinnande. Exempelvis så kan man strunta i arbetsuppgifter som är trista och hävda för chefen att man inte hann med - för att det fanns annat viktigare (läs roligare) att ta tag i. Träning släpper jag aldrig på då det är livsavgörande och ger en fin känsla i kroppen. Min familj kommer alltid före alla andra människor och då i synnerhet mina barn.

 

En annan viktig sak när det gäller att få tiden att räcka till är att strunta i vad andra tycker. Det finns så många förståsigpåare som anser sig veta vad som är rätt, fel, fint och fult. Jag definierar numera alltid mina egna viktningar och värderingar. Jag går inte på ett jobbmöte bara för att jag är inbjuden - jag vill veta vad jag ska göra där, varför och vad agendan är. Jag struntar i normer - vissa vill definera mig som en medelålders, vit, heterosexuell man och det får de väl göra. Men jag bryr mig inte alls om vad de anser. Jag håller mig till att enbart vara en människa, så långt sträcker jag mig.

 

Egentid är viktigt, åtminstone för introverta figurer som jag. Umgänge dränerar min energi medan egentid laddar batterierna. Ett jobbmöte med kund är oerhört tröttande för mig därav. Att ta ensamma promenader i skogen är en lisa för själen. Så, nej - livspusslet överlåter jag åt andra att försöka lösa. Jag ägnar mig åt att njuta livet.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
2 maj

Bit ej den hand som föder dig

 

Det visade sig att herrarna Grimlund och Hedberg från Lyxfällan nu också poddar på radiovis. Formatet tilltalar mig eftersom jag har möjlighet att lyssna, lära eller förfasas när jag promenerar, gymmar eller åker i bilen. Jag tycker nog att de båda gör en hyfsad podd även om de inte är riktigt radiotränade.

 

I det senaste avsnittet talade de om en lyssnare som skrivit in om sin ångest kring pengar - och då handlade det inte om att allt slösades bort vind för våg utan istället en dålig känsla kring att göra av med pengar och där det näst intill blivit ett sjukdomstillstånd. Hon mådde dåligt av att göra av med pengar överhuvudtaget då hennes känsla var att varje krona ut bidrog till en ökad otrygghet. I kvinnans fall hade det gått så långt att hon inte längre gick ut med sina vänner då det kostade pengar, inte gick på fest för att undvika att köpa en present och att spola ut dyrt toalettpapper kändes jobbigt.

 

Bevisligen så har alla något slags förhållande till pengar. En del älskar att prata om det medan andra aldrig gör det. Vissa slösar och andra sparar. Någon har en budget och en annan alla slantar i madrassen. Men likväl så lever vi alla ett liv i ett slags symbios med kosingen.

 

För det stora flertalet så trillar det in slantar månatligen på ett bankkonto, pengar som vi slitit många timmar för att tjäna in. Själv försöker jag att se min lön som något levande så länge den finns i mitt ägo. En sparad krona är långt mer än en tjänad krona då den kan investeras, fortleva och skapa nya pengar. Kapade utgifter låter pengar stanna i din omsorg medan varje krona du konsumerar innebär en omedelbar penningdöd - en köpt krona är en död krona. Uppskjuten konsumtion, oavsett hur ansträngande den är, gör dig rikare - tveklöst. Att brutalt slakta hela din lön varje månad är minst sagt en egg riktad mot dig själv.

 

Och när vi lånar pengar mot ränta tar vi mördandet ytterligare ett steg. Då börjar vi att förbereda rep, fallbila och giftspruta till de pengar som inte ens har kommit till världen i våra privatekonomier. Kan det vara mer utstuderat och grymt än så?

 

Och det mest galna är att de slantar vi skickar i ond, bråd död egentligen är våra bästa vänner. De är de som ger oss trygghet, en framtid och tillförsikt kring en bättre dag. De skapar oss egentid, frihet och inre frid. Så tänk på det nästa gång du pimplar en cola zero eller köper en finkaffe på stan - nu slog du ihjäl en hel dröse polare!

 

Skämt åsido, liknelser är alltid en fröjd eller kanske morbida, så som denna. Därmed inte sagt att det är en saga som jag berättade.

 

Ha en skön afton denna vårdag i maj månad!

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
24 februari

En massa stålar

 

Vi har nog aldrig sett en liknande inkomst till det Penningska Palatset så som nu. Pengarna bara rasar över oss i rask takt och i mängder. Dubbla inkomster, extraarbete, skatteåterbäring, semesterlöner som ej tagits ut, barnbidrag och bonusar - det är ingen hejd. Vi snittar på det dubbla mot normalt under februari till juni enligt prognos så nu finns det rejält med konsumtionsutrymme - nytt kök och ny bil, here we come!

 

Nej, det där sista är inte vi. Att äta upp en inkomsthöjning, som dessutom är temporär, men konsumtion är vad det stora flertalet gör men inte familjen Penning som väljer att buffra och spara. Att leva är inte att shoppa!

 

Men hur många gånger har jag inte hört att nu kom årets bonus och vi köper en resa, löneförhöjning så nu blir det en ny bil eller där kom arvet efter farmor och det kaklar vi om badrummet med. Att det varje månad på nedersta raden alltid ska gå jämnt skägg är mer regel än undantag. Och jag talar inte om fattiglappar utan människor med inkomster bortom de fyrtio - per person. Klang och jubel och så tar pengarna snabbt slut.

 

Detta gyllene tillfälle ska inte gå oss förbi utan kommer under en lång framtid bidra till att vår balansräkning ter sig trivsam och behaglig. Vårt kök är lite slitet och golven skänker oss ibland en och annan spåga i fotvalvet. Möblerna har katten patinerat och badrummet har skavanker. Men inget av detta är så viktigt som att faktiskt under fem månader kunna spara undan en extra slant till guldhönan. För guldhönan, hon kan värpa guldägg - något som ingen konsumtion i världen kan göra.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 

Sidor

Blog Archive

Blog Archive
2017 (126)
Nov (8)

Taggar