PerPenning
Likes
252
Antal inlägg
561
Följare
54
Medaljer
0
Stad
Lund
Om användaren
Tid är pengar, pengar är makt, makt över din tid! För vad är pengar om du saknar tid att använda dem? Får du verkligen ut tillräckligt per penning spenderad? Jag är en knappt femtio år gammal pappa och make med två barn i skolålder, villa, bilar, amorteringar och kostnader - ganska lik många andra i det hänseendet. Vad Per däremot under senare år har insett är att en privatekonomi med mer trygghet, utrymme och frihet är något värdefullt att sträva mot. Många mer än Per behöver sätta sig ned och fundera igenom vilka prioriteringar som är viktigast och vilka som egentligen inte spelar någon roll. För egen del har Per insett att det värdefullaste han äger - tiden - byter han bort mot pengar. Dessa pengar är därför synnerligen värdefulla. Per vill att de ska ge god utväxling - han vill ha mer nytta och glädje per penning spenderad.
Kontakt email

RSS

RSS feed
6 dagar

Värdegrund är dumheter

 

Det går bra för Sverige - hjulen snurrar på i fin takt. Det finns gott om arbeten därute -  åtminstone om du har en utbildning. Även ungdomsarbetslösheten minskar och är den lägsta på tio år men även här är utbildning ett problem då de utan gymnasieutbildning är den stora gruppen arbetslösa. Vikten av utbildning ska aldrig underskattas.

 

Men för oss med utbildning i endera riktningen har det ganska väl uppdukat. Arbetsgivarna har svårt att fylla vakanserna och det krävs en del fjäsk för att hitta rätt personer. I min bransch som är IT är det finfina tider. Och dagens kompetensunderskott tenderar att bli värre över tid och det gör inte mig något - arbetsgivarna får betala mig mer för att göra jobbet. Högre löner och fler fringisar, det är min melodi!

 

Jag har däremot ett bra tips till arbetsgivare som vill sticka ut från mängden och lyckas att attrahera de människor de så väl behöver - och då handlar det inte om TV-spel eller belöningskonferenser, inte om fester eller fruktkorgar. Nej, det handlar om något så enkelt som värdegrund.

 

släpp ut mig!

 

Vad är värdegrund för något? Jo, det är något som är oerhört populärt i svenska företag - alla ska ha ett värdegrundsarbete och det ena fånigare värdeordet än det andra plockas fram, något som man gärna skriver på väggarna, musmattorna och i alla interna dokument. Tanken är att en värdegrund ska stöpa alla medarbetare i samma form kring förhållningssätt, etik, bemötande och så vidare. Men jisses, ordet värdegrund finns bara i Sverige och det är väl för väl. För värdegrundsarbete - det är slöseri med tid och pengar.

 

magsyra..

 

Företag ska främja sunda värderingar - men det har inte med värdegrund att göra. Om ett företag har problem på ett eller annat sätt så bestämmer man sig gärna för att alla i företaget ska stå för vissa värderingar eller värdeord. Märkligt är att de gärna är tre till antalet i princip överallt.

 

Vi står för kompetens, ambition och professionalitet. Eller vi står för kundfokus, kunskap och målinriktning. Och så vidare - bla, bla, bla. Det roliga i sammanhanget är också att i princip alla företag har samma värdeord med en högst bristande variation. För vilka har ni? Här kommer några ytterligare klassiker: gott bemötande, stolthet, respekt, entreprenörskap, ansvar, glädje, kvalitet, frihet under ansvar och teamwork. Trötta mig!

 

urk..

 

Ett kul exempel är att det i Malmö kommuns värdegrund har ingått att man ska ha en positiv människosyn och känna arbetsglädje. Det låter jättebra, men det kanske är bättre att ha en realistisk och allsidig människosyn?

 

Värdegrund är verkligen värt att förlöjliga då det inte är där man ska leta efter de värderingar man önskar i sitt företag. För vi är alla människor och de dagar vi är på topp behövs inga värdeord alls för vi åstadkommer ändå allt det som företaget vill att vi ska göra -  vi är hjälpsamma, effektiva, kreativa och så vidare. Och de dagar som vi inte är det, då spelar inga värdeord någon roll alls - för då struntar vi i dem. För det går inte att pracka på människor goda värderingar via värdegrundsarbete eftersom alla människor redan har goda värderingar i grunden - när de mår bra. Ja, undantaget de hopplösa fallen, då, som ändå inget värdegrundsarbete biter på - de lättkränkta, regelfixerade, själviska, materialistiska, narcissistiska och psykopatiska.

 

jag spyr i min mun

 

Nej, det handlar om att arbetsgivaren ska lägga vikt om att människor trivs, ges de bästa förutsättningarna för att göra sitt jobb bra, utbilda, inspirera och motivera. En bra arbetsgivare förstår detta och kan kasta allt värdegrundsarbete och alla värdeord på sophögen. Och ur den goda arbetsgivarens verkliga arbete med arbetsplatsens förutsättningar kommer lojala, duktiga, uppoffrande, motiverade, hjälpsamma ambassadörer till anställda som bidrar långt bortom alla plattityder som kan hittas i värdeordssoppan.

 

Att inte kunna arbeta tillsammans om man inte delar samma värdegrund är ren dumhet. Det handlar om att respektera andra människor för deras värde som människor, att kunna samarbeta med människor med helt annorlunda värderingar, att kunna respektera andras värderingar - men att värderingar aldrig friskriver en från respektfullt bemötande eller beteende. Gränsen mellan värdering och åsikt är alldeles för tunn. Vore det inte bättre att respektera den personliga integriteten och istället bara prata om uppförandekod?

 

Man ska försök skapa en organisationskultur där folk tänker och kommunicerar så ärligt och precist som möjligt. Undvik ord med positiv värdeladdning. En bra övning är bullshit-bingo. När någon på en arbetsplats noterat tio typiska floskler i dokument, e-post eller kommunikation ropas Bullshit!. Noteringar kollas av och den som vunnit får en belöning. Man får på så sätt en vaccination mot den lallande positivistens enfald - och en känga mot dess anhängare.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

1 december

Längtan

 

Det finns kvar där någonstans i mina digitala gömmor. I en mapp skulle jag kunna tro, kanske med namnet Kalkyler 1992 eller snarlikt. Ett ark av rutor indelade i ett nät av bokstäver och siffror som hyser historiska drömmar. Förrädiska, historiska drömmar av köplust och längtan av att äga.

 

En kolumn består av en månadsföljd, en annan av ett blygsamt belopp och en tredje summerar den förra. Det finns många rader då den kvantitet av pengar som behöver nås är svår att nå. Jag och min dröm som aldrig nåddes.

 

Det handlade om att jag och frun, som vid denna tid var sambo, behövde en bil där jycken också kunde få plats. Vi suktade efter en begagnad Opel Kadett Karavan. I den fanns det bra med utrymme i skuffen.

 

 

Det blev aldrig en sådan och det var nog lika bra det. En äkta rostburk och få levde några längre liv. Men idag kör jag en modern Opel med massor av teknik, finess och lull-lull. Vi köpte den kontant dessutom. Men vad som skiljer sig från förr är att drömmen inte finns där. Att köpa något, exempelvis en bil, ger mig inga kickar eller någon glädje längre. Ibland sörjer jag den härliga känslan. Men den går inte att nå.

 

Jag köper saker, det gör jag. Av praktiska skäl eller i syften. Däremot minns jag knappt när jag inhandlade något som gav puls eller glädje. Det finns på sin höjd belåtenhet och tillfredsställelse. Men det gör det med en skogspromenad också. Eller en kopp het java.

 

Sensmoralen? Det finns ingen. Mer än att jag antagligen blivit gammal. Eller om jag tänker positivt: jag har nått en ny nivå av mognad?

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

19 november

Inga nya trender

 

Det är intressant med investeringsstrategier. Det finns många sådana - mer eller mindre genomtänkta. Faktorer som påverkar är tid och intresse men också otålighet och girighet. Dessa dagar är veteraninvesteraren Kavastu i ropet med sin hemliga strategi HSI och människor flockas kring honom på Twitter. Han intervjuas i websändningar och i tidningar. Och begåvad som han är slår han mynt av detta uppblossande intresse med att inbjuda till kurser i våra storstäder. Han gör naturligtvis helt rätt - aktieintresset är stort och investeringsviljan het.

 

För några år sedan var det Tobbe Rosén som var i ropet och även han höll kurser i ämnet att investera. Jag var själv på en av dessa och den var utmärkt. Samtidigt så är det inga djupt fördolda hemligheter som dväljs i någon sorts vishetens brunn. Både Tobbe och Kavastu talar om vikten av att följa övergripande trender och inte försöka att simma mot strömmen. Men människans sinne är svagt och sökandet efter de enkla lösningarna tar inte slut. Att betala en avgift för en kurs är i sig en enkel lösning.

 

Kavastu är klok. Han säger ju sanningen. Att var och en måste skapa sin egna investeringsstrategi baserat på tidshorisont, risk och intresse. Men nu vill ju flockvis men människor tjäna pengar på de höga nivåer vi har nu. Så vad händer när konjunkturen vänder nedåt och Kavastu gör så som han lär - att gå ur marknaden och låta slantarna vila? Vad gör alla hans elever som fortsatt vill tjäna pengar? Det är en intressant fråga. Tålamod, finns det?

 

För Kavastu ger goda råd liksom många med honom. Han är inte ensam om att kunna investera men gemensamt för alla av dem är att de är långsiktiga, riskaverta och pålästa. Inga av råden är hans påfund utan har funnits med under långa tider. Men det finns inget fel i att hålla kurser för hågade, absolut inte. Men en kurs i en uppåtgående trend gör dig inte till en duglig investerare. För hur många har inte skapat sina kunskaper med erfarenheter från en riktigt jobbig nedförlut?

 

Jag minns när Framtidsfabriken och Jonas Birgersson var i sitt esse och påståendena om den nya ekonomin. Den nya ekonomin var en term för att förklara hur marknaden kunde värdera företag. I den gamla ekonomin hade företag värderats efter sin intjänandeförmåga. Ett företag som gjorde bra vinster och hade en lovande framtid värderades då högt. I den nya ekonomin kunde plötsligt företag med en förlust på miljarder och en omsättning på  miljoner värderas till många miljarder av marknaden.

 

Istället för att inse det orimliga och kortsiktiga i värderingen försökte man hitta nya modeller som skulle förklara den. Att värdera företag genom att räkna antalet anställda var ett sätt. Företagen noterade det och rekrytering blev ett högt prioriterat mål. De flesta anställda hade faktiskt arbetsuppgifter att utföra, till trots. Men den gamla ekonomin visar sig trots allt vara ganska sund. Vinster är det som räknas.

 

Och så lär det förbli. Det finns inga nya trender utan de gamla består. Det finns inga trender som är Kavastus.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
18 oktober

Evighetsgeldenär

 

Vi är tydligen inne i årets bästa börstid, har jag hört. Hur det blir med det återstår väl att se. Det finns obotliga optimister och allvarliga pessimister - och alla har de en åsikt kring hur det ska gå. Själv litar jag inte på någon, och knappt mig själv, så min diversifiering är spretig - aktier, fonder, utlåning, räntesparande och en trög kassa. Jag glömmer aldrig hur dyrt det är att tappa för stora värden då jag förlorar värdefull tid i nästa uppgång - jag är i högsta grad riskavert.

 

Jag är också ett svart får i familjen - och då menar jag tjocka släkten - då jag och hustrun är några av de få med lån. Nästan ingen annan har det. Hus är avbetalda, liksom studieskulder och annat. De sitter nu med låga kostnader och ofta fina inkomster - då har man faktiskt, om man vill, råd med en hel del lyx. Fina bilar och dyra hus, för att nämna något.

 

Så som familjens svarta får så har vi både bo- och studielån. Vi är dock inte längre medellösa, så som vi var för tio eller femton år sedan. Vi riskerar ingen privat finanskris oavsett om räntorna går upp eller om jobb förloras och det är i sig en blodtryckssänkande medicin. Sammantaget är det fyra lån vi har.

 

Tittar man på Lyxfällan så är det inte ovanligt med tjugo eller trettio lån och krediter med ofta höga räntor. Man tycks många gånger ha tappat kontrollen och lusten att ta tag i det hela. Att kunna göra enkla beräkningar tillhör också ovanligheterna. Exempelvis har en vissa deltagare svårt att se att se skillnaden på räntekostnad och månadsbelopp. Något som jag tyvärr sällan ser i detta program är diskussioner kring den så kallade snöbollsmetoden, speciellt i de fall då hopbakslån inte går att fixa.

 

Metoden är kontroversiell eftersom den inte beaktar hur dyra olika lån är eller vilket det bästa sättet att betala av sina lån är. Snöbollsmetoden fokuserar istället helt på mänsklig psykologi och är designad för att göra det så lätt som möjligt att behålla sin motivation. Snöbollsmetoden gör detta genom att försöka låta den skuldsatta se resultat av sitt arbete så fort som möjligt.

 

Man skriver helt enkelt ned alla sina lån i storleksordning med det minsta först. Detta är nu den ordning du skall försöka betala av lånen i. Du skall börja med att fokusera alla dina extra betalningar mot det minsta lånet och sedan när det är helt avbetalat så går du vidare till nästa lån på listan. Du fortsätter så tills alla lån är avbetalda.

 

Skall jag använda snöbollsmetoden? Det beror helt på din personlighet. Om du vet att du har svårt att hålla dig motiverad om du inte ser snabba resultat då skall du använda snöbollsmetoden.

 

Att vara skuldsatt är däremot för en del mer av en livsstil än ett uppenbart problem. Mer än 400 000

svenskar är registrerade hos kronfogden. nästan 200 000 barn lever i hushåll med skulder hos kronofogden. 100 000 svenskar har funnits i kronofogdens register i 20 år eller mer. De kallas evighetsgäldenärer. Dödligheten är 30 gånger högre för personer som genomgår skuldsanering än befolkningen i allmänhet. De som är under utmätning får nämligen ofta mindre kvar än de som har försörjningsstöd.

 

De flesta som hamnar i en skuldfälla gör det för små skulder och en oväntad kris: det kan vara en uppsägning eller en skilsmässa. För många är skammen värre än fattigdomen - man nedvärderar kanske sig själv och känner sig utanför och vid sidan av alla gemenskaper. Barn ser sina föräldrar sitta i köket och gråta över en hög med räkningar. Depressioner och missbruk kan bli följder.

 

Sverige är inte landet lagom när det kommer till skuld, där är svenskar snarare extremister. Vi är världens mest skuldsatta folk. Samtidigt har den svenska kulturen en hård skambeläggande syn på de som inte kan betala sina skulder.  I Sverige preskriberas brott som grov våldtäkt efter 15 år, men inte skulder. Svenskar är också ett av Europas mest betalningslydiga folk. Svenskar är så rädda för betalningsregistret att de till och med betalar bluffakturor.

 

Kreditbolagen har samtidigt lagarna och statens fulla tyngd genom kronofogden i ryggen. De kan fullt lagligt sätta räntor på flera tusen procent och bombardera reklam mot svaga och desperata. Det är en galet låg etisk nivå på stora delar av branschen.

 

Att lära sig att undvika skulder är en prioritet ett för mig när det gäller mina barns utbildning.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

5 oktober

Sent ute

 

Jag är ju en sådan där gammal räv i ekonomibloggvärlden som skrävlar mer än åstadkommer. Tomma tunnor skramlar mest, som det sägs. Att vi i familjen Penning inte nått längre på alla dessa år visar på en skral inställning och slappa förmågor.

 

Samtidigt är vi inte genomusla, vi har ju trots allt sparat tio, tjugo, trettio procent av våra inkomster och denna trendlinje fortsätter att peka uppåt. Den nya sparmatrisen målar upp 49 % så som månatligt mål.

 

Att det är ett ämne som fascinerar och sätter griller i huvudet på folk. Går det att spara sig fri? I vårt konsumtionssamhälle och där till och med politiker spottar på sparande men gynnar belåning? Det kittlar och det skaver, värmer och ger frossa. Sydsvenskan ger luft i en artikel om en familj som sparar regelmässigt - de har dessutom en blogg som jag missat fullständigt. Tidningen kör en sensationslöpsedelteknik - Storspararens framtidsplan: ”Om tio år kan vi leva på våra investeringar”.

 

Men det är samtidigt en bra artikel som inte lämnar viktiga frågeställningar åt slumpen - inte minst frågan kring vad som är viktigt i livet eller inte så som sommarhus och fin personbil. Det lite ovanligare är att de båda makarna valt att ha delad ekonomi, men samtidigt så har de inga barn och då är det också en enklare ekvation.

 

På bloggen skriver herr Oberoende kring vad som faktiskt är det enda intressanta - varför vill man bli ekonomiskt oberoende och göra denna ansträngning? Och det är ju faktiskt mycket bra sammanfattat - skapa valfrihet och att lycka ej bor i konsumtion. Och som jag också säger att en kassabok är en förutsättning för att få penningkontroll.

 

Är det lycka man letar efter så har man redan hittat den. Verktygen har vi till hands sedan födseln. Att lära sig att hantera sina förväntningar är nyckeln. Hur du uppfattar din verklighet är själva låset.

 

En penningmaskin, så som herr Oberoende kallar den, är bara ett medel som helgar ändamålen. Pengar i sig gör ingen lycklig utan de är också ett verktyg att använda sig av. Familjen Pennings maskin heter Guldhönan och hon kommer inte att få se någon 4-procentsregel - den schablonmässiga regeln som säger att man bara kan plocka ut 4% ur sitt kapital för att bibehålla det.

 

Nej, vi bygger ingen familjeförmögenhet för kommande generationer utan slantarna ska vara till oss. Barnen får sina verktyg av oss att skapa sina egna förutsättningar och det tycks fungera - båda barnen sparar för framtiden och de där 10 procenten som är gränsen klarar de galant. Jag önskar bara att mina föräldrar, skolan eller för den delen samhället lärt mig som barn och ungdom hur pengar, sparande och frihet hänger samman.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

6 augusti

Dagarna

 

Jag är ju så som många vet inte en av de yngre bloggarna även om Dagny med sina 103 år slår mig med hästlängder. Jag fyllde nyligen femtio år och är därför ett halvsekel. Av dessa år har jag nu, som det heter, förvärvsarbetat heltid under 23 år. Dessförinnan studerade jag, gjorde värnplikt eller ströarbetade. Med den normala måttstocken så har jag därför ungefär 15 år kvar till en eventuell pension.

 

Jag vädrar ofta min aversion mot lönearbete. Varför då? Jo, jag har svårt att finna nöjet och glädjen med det. Däremot så är jag beroende av att fortsatt jobba för att anskaffa slantar för leverne, försörjning och fritid. Jag har jobbat ganska länge, är rätt duglig på det jag gör och därför har jag en lön i motsvarande grad. Visst är det väl viktigt att en såld timma av mitt begränsade liv har en rimlig ersättningsnivå?

 

Jag och mina vänner som är i samma ålder vädrar ungefär samma sak - vi känner oss färdiga med arbetslivet. Vi ser inga nya roliga utmaningar, värden eller anledningar till att jobba, något som jag ser varje vardag hos många yngre kollegor - de är hungriga, jobbar över och stressar på för att få erkännanden, beröm och därmed ett värde. Jag med många, vi är bortom detta - jag bryr mig inte om att bli månadens medarbetare och ser inget speciellt i att göra perfektion av mina insatser.

 

Jag får då ibland mothugg från läsare som menar att jag borde rycka upp mig, skaffa ett annat jobb eller köra lite mental träning. De menar att om man nu är så mycket på arbetsplatsen så bör man göra något roligt av det. Jag ser det lite som att om man ler så blir man gladare - det är en travesti på sann lycka och fungerar inte, tro mig -  jag har provat. Nej, det finns något djupare i det här. Att vara bra på något, som jag faktiskt är, är inte av nöd och tvång roligt.

 

För det tjatas ju om att om man bara tycker att något är roligt eller inspirerande så blir man bra på det. Det är nog så sant - att bli duktig på något kräver hårt arbete och utan lågan så blir det svårt. Men när du väl är duktig och glöden har fallnat? Vad gör man då? Slutar det jobb som ger gott om pengar och börjar om? Kanske.

 

Jag läste om Kim Ekdal Du Reitz, en av Sveriges absolut bästa handbollspelare, som mitt i en fantastisk karriär valde att sluta helt med sporten. Han säger själv att han aldrig identifierat sig med handboll, något som många andra spelare gör - för vad skulle de göra istället för att spela handboll? För Kim var träning och matcher bara en belastning de senare åren - han tyckte helt enkelt inte att det var roligt alls längre. Tänk att vara en av världens bästa på något och inte vilja göra det längre? Hur många är så modiga att de vågar ta steget och lämna allt?

 

Kim sammanfattar sitt val så vältaligt: jag vaknade på morgonen och ville bara snabbspola dagen fram till att träningen var slut. Nu vill jag bara att dagarna ska fortsätta, jag ser fram emot livet. Det har jag aldrig känt tidigare.

 

Så jag och många med mig - vi är i samma sits. Vi är duktiga på något som vi väljer att göra varje dag utan att ens tycka att det är roligt. Det kan egentligen inte få fortsätta så, det är inte rimligt. Men modet, det hittar jag inte. Inte heller alternativen ser jag utan det är ett famlande i mörker. Vad ska jag göra istället?

 

Jakten på den ekonomiska friheten är en del i svaret. För om jag inte hade behövt få in lönen, då hade jag slutat tvärt. Min lista över allt jag vill göra istället är lång. För jag vill ju också att dagarna ska fortsätta och inte behöva snabbspolas.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

5 augusti

Ny höstbudget

 

Vem ska jag tro på? Vem i hela världen kan man lita på? Gamla, rostiga slagdängor som passar i ett skakigt börsklimat. Ja, vad gör man? Lyssnade på börspodden och där vart det tumme ner. Mästerinvesteraren Kavastu och alla vårs Maggan Andersson gör tumme upp. Inte är det lätt att navigera mellan blindskär och strömmar. Kanske det är bäst att inte göra något alls? Förstärker mina indexfonder en gnutta, tror jag.

 

Att det är bra drag i svensk ekonomi fick vi ytterligare bekräftelse på när Konjunkturinstitutet på fredagsmorgonen publicerade sin uppdaterade prognos. Det verkar som om solen kommer att skina ett litet tag till. Tyvärr brister det i tillgången på kvalificerad arbetskraft samtidigt som arbetslösheten ligger på  närmare 7 procent. Att våra folkvalda i stort är så handlingsförlamade att stora delar av våra invandrade inte integreras på svensk arbetsmarknad trots att år efter år passerar är minst sagt ett underbetyg. Svaga löneökningar, lågt kostnadstryck i övrigt, en fortsatt förstärkning av kronan och låga inflationsförväntningar talar för att inflationen inte varaktigt når upp till inflationsmålet på 2 procent varken i år eller nästa år. Därmed lär heller inte reporäntan höjas förrän tidigast under senare delen av 2018 - en fortsatt drogad ekonomi, det vill säga.

 

Under de senaste dagarna så har jag och fru Penning gjort en budgetövning inför hösten. Våra riktiga sötebrödsdagar är över och vi behöver nu se över inkomsterna och deras vidare fördelning. Detta har vi gjort i You Need A Budget och för augusti så är budgeten färdig - dock något mer kostsam jämfört med beräknade intäkter. Vi fördelar ut med jämna hundralappar per post och då blir det en sådan effekt.

 

Fördelningen är så som Lyxfällans budgettavla och ser framgent ut så här:

 

  1. Boende 8 500 kronor
  2. Mat 8 400 kronor
  3. Transport 8 100 kronor (här ingår sparande till nya bilar)
  4. Kläder 8 00 kronor
  5. Sparande 23 600 kronor (här ingår amorteringar och semestersparande)
  6. Övrigt 16 400 kronor 
  7. Lån 0 kronor

Jämför vi denna budget med senaste säsongen av Lyxfällan och deras deltagare är fördelningen i genomsnitt:

 

  1. Boende 12% (vår 13%)
  2. Mat 13% (vår 13%)
  3. Transport 9% (vår 12%)
  4. Kläder 2% (vår 1%)
  5. Sparande 0% (vår 36%)
  6. Övrigt 27% (vår 25%)
  7. Lån 37% (vår 0%)

Det ter sig väldigt lika men med en väsentlig skillnad - alla kostnader för lån ligger hos oss på sparande. Sådan är konsumtionens grymma baksida, att allt du shoppar på krita lånar du av dina framtida inkomster. 

 

Det ska bli spännande att se hur det går. Hur ser din höstbudget ut?

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
16 juni

Det blir roligt sen

 

Långhelg utan vila och nu är det fredag. Tagit semester tre dagar för att genomföra studentfirande av vår äldsta. Arbetsamt men ack så roligt har det varit. Nu är kalaset dock över och vi sorterar in porslinet och besticken. Slitna är vi, herr och fru Penning, och en slant har härligheten kostat - men är det något som ska få kosta så är det väl sådant som är skoj och skapar ljuva minnen?

 

Presenterna flödade över telningen med allt från salladsbestick och vackra skålar till presentkort och smycken. Hennes föräldrar stack dock ut en aning så som de enda som skänkte barnet det som med tiden skapar något faktiskt värde. Salladsbestick går ur tiden, skålar i kras, presentkort shoppas bort och smycken tappar modernitet. Vår gåva, däremot, står emot tidens tand, är evigt populär och avundsvärd, skänker tid för lycka och lugn för framtid - vi skänkte helt enkelt aktier till flickans depå.

 

Att påstå att pengar är anonymt och trist, det håller jag faktiskt med om. Pengar är blott medel för något annat i sin förlängning. Aktier, däremot, har en personlighet. Att äga en del i ett företag som gör något som man själv tycker om eller på annat sätt attraheras av är något fint och bra. Aktier är ju ett delägarskap i en verksamhet och kan aldrig bli tråkigt, enligt mig.

 

Gåvan var aktier i två företag som kära barnet tycker mycket om - Netflix och Walt Disney. Båda företagen är framgångsrika inom sina områden så som film, TV-serier och strömningstjänster. Och med tanke på att hon konsumerar en inte helt blygsam del av sin tid på produkter från dessa båda företag så är det i sig ett delägarskap i hennes liv och leverne.

 

Att få aktier i studentgåva är uppskattat. Däremot är det kanske inte lika skoj att få det när man fyller 10 år, går ut nian, konfirmerar sig eller i julklapp. Men det ska man inte bry sig om utan man ska helt lakoniskt berätta, så som Sunes pappa gör i filmerna, att det blir roligt sen. Det är trots allt helt annorlunda jämfört med förr då jag som barn kanske fick enkronor upptejpade på ett kort eller en hel femhundralapp av mormor till jul - det fanns ingen sparkultur, inga tankar om ekonomisk frihet eller att bygga något bättre för framtiden. Jag gick bara till affären och handlade upp alltsammans.

 

Både far och mor Penning jobbar på att lära ut till våra små att det är enkelt att bli välbeställd så länge som man låter tiden vara ens vän. Det går inte att plantera ett träd för tjugo år sedan men det går att göra det nu. Och ju snarare nu är desto bättre. Och inte minst är det så att en modern kvinna av idag ska vara ekonomiskt oberoende och sin egen lyckas smed. Och där är en sund privatekonomi i botten nog så väsentlig.

 

En trevlig helg önskas er alla!

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

9 maj

Patron ur

 

Jag är numera nednördad i allt som handlar om pension. Dumt nog har jag varit på tok för ointresserad tidigare i livet - vilket är dumt. Och jag vet också att detta är fel forum att rya om tidig pension eftersom det jag syftar på är allt före 65 års ålder. Alla ni finanshajar med feta portföljer kan nog välja lite mer än det stora flertalet hur ni vill ha det. Att gå i pension är kanske också fel uttryck då jag egentligen inte menar att arbetslivet helt är över. Däremot, att vara löneslav för sin försörjning och varje vecka behöva släpa sig till sitt dagsverke - här finns essensen av en tidig pension i min värld.

 

En tidig pension för mig är valfriheten att göra mer som jag vill. Jobba några dagar i veckan, kanske. Ta ledigt mer och oftare. Mer av egentid och ett tempo som passar mig. Hitta nya arbetsuppgifter inom områden jag aldrig verkat till en betydligt mindre lön - då det inte spelar så stor roll. Tjatet om att då vi lever längre måste vi också jobba längre klingar ihåligt för mig. Detta är inte alls sant.

 

Allt kräva något - så även tidig pension. Vill du inte spara eller dra ned på levnadsomkostnader? Då är du rökt. Har du noll eller intet intresse för att se till att din tjänste- och premiepension arbetar väl? Då blir det svårare. Men att det skulle vara en ouppnålig dröm att lägga skiftnyckeln eller målarpenseln - det är fel.

 

Att gå i pension vid 55 års ålder är ganska svårt. Det kräver stora avsättningar att leva på för att kunna ha det drägligt. Jag siktar själv på att gå i pension vid strax före 63 års ålder om inte någon trisslott faller in. Det kan också bli tidigare beroende på hur väl guldhönan kan uppvärdera de kommande åren. Exakt hur det kommer att se ut styr vi in på ju närmre vi kommer. Vem vet, jag kanske kan bli uppsagd med avgångsvederlag? Hmm, det låter ju lite märkligt, kanske.

 

Det finns några åldersgränser att hålla i minnet. Den första är 55 år. Det är normalt först då som du kan ta ut tjänstepension och privat pensionssparande. För statsanställda med PA 03 kan du tidigast ta ut från 61 års ålder, utom vid delpension. Pensionsåldern för avtalspensioner är normalt 65 år, så om du väljer att ta ut pension tidigare blir pensionen lägre.

 

Den andra åldersgränsen att hålla koll på är 61 år. Den månad du fyller 61 får du börja ta ut de inkomstgrundade delarna av ålderspensionen, det vill säga premiepension och inkomstpension. Däremot kan du aldrig få ut garantipensionen, minimipensionen i det statliga pensionssystemet, förrän tidigast vid 65 års ålder. Den som vill trappa ned arbetslivet utan att sluta jobba helt kan också ta ut delar av den inkomstgrundande pensionen.

 

Vill du gå tidigt så ska du ta ut 25 procent av din premiepension så får du ett intyg som bevisar att du är pensionär. Då kan du utnyttja pensionärsrabatter, exempelvis på idrottsevenemang och badhus, lokaltrafik, SJ och mycket annat. Så här kommer en glad pensionär som kanske ändå jobbar?

 

Har du avtalspension ITP/ITPK bör du vänta med att gå i pension till dess du fyller 62 år. Då slutbetalas dina premier för ålders- och familjepension, vilket innebär att utfallet blir samma som om du skulle ha jobbat till 65 år - nog så bra att veta.

 

Se upp för försäljare som vill att du tar ut din pension i förtid och placerar den i kapitalförsäkringar eller andra sparprodukter. De utlovar guld och gröna skogar, men det finns inga garantier för att det ska bli en bättre affär jämfört med att du tar ut pensionen senare.

 

Så sammanfattningsvis är en tidig pension för mig i första hand att gå ned i tid om möjligt. Jag tror att det är betydligt mer trivsamt att arbeta när det inte tar all tid och energi så som en hektisk fulltid gör, åtminstone för mig. Men vad är tillåtet och finns det ens en möjlighet? Vad säger arbetsgivaren? 

 

I offentlig sektor pratar man om delpension. Inte som en rättighet utan som en möjlighet. Mycket uppskattad av de som omfattas av det men inte alla förunnat. På privata arbetsplatser heter det deltidspension eller flexpension. Oavsett namnet så inbillar jag mig att det borde ligga i arbetsgivarens intresse också att ha viljan och förmågan att fortsätta arbeta men i lite mindre omfattning?

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
1 februari

Din riktning gäller

 

Det viktigast i livet är att man är tillfreds med sig själv, det är helt enkelt nyckeln till din lycka att du är din egen bästa vän. Du är ju trots allt huvudpersonen i just ditt liv, inte en statist i periferin.

 

Det är ju alltid roligt om andra människor gillar dig men det är inget att sträva emot om det går stick i stäv med din egen inställning till livet. Allt handlar om kemi och bubblande processer i våra huvuden. Det finns några intressanta vardagspsykologiska faktum som du kan roa dig med bland vänner eller på jobbet.

 

Ett sådant är folk som skriker på dig, ett i sig oförskämt beteende. Men om du bibehåller ditt lugn och talar lugnt så slutar det garanterat med att den som brölar känner sig som en idiot och inte försöker med samma medel fler gånger - åtminstone inte med dig.

 

Att berätta för människor att de har gjort ett bra jobb leder ofta till att dessa personer gärna vill upprätthålla denna smickrande bild av dem - de kommer att anstränga sig än mer för att vara just sådana. Fungerar på kollegor och inte minst barn.

 

Om du befinner dig i en grupp och alla börjar att skratta av en eller annan anledning, försök att notera diskret om någon i gruppen tittar på dig. Det sägs nämligen att i en grupp som skrattar så tittar en person instinktivt på en annan person som de känner att de har störst närhet till. Intressant tycker jag.

 

Oavsett vad du känner i olika situationer - ilska, uppgivenhet, frustration - så ta dig tiden att analysera varför du känner som du gör. Allt bottnar i en tankeverksamhet som roterar så snabbt att man inte riktigt hinner med. Tryck på pausknappen på din inre fjärrkontroll, backa lite och få perspektiv på situationen och du kommer i nio av tio fall inse att din reaktion inte är rationell och inte gynnar dig. Det handlar mycket om att bli vän med sin hjärna och dess nycker. All vår erfarenhet i kombination med nedärvda egenskaper genom årtusenden ger oss ständigt ett utfall som ibland är bra men lika ofta det motsatta.

 

Om ord och tankar kostade pengar så hade vi värderat dem mycket mer. Allt behöver inte sägas och definitivt inte så omständligt som det ofta görs. Tankar med få ord innehåller mycket mer vishet än de flyktiga. Att vila på hanen lite innan du talar kommer att leda till att du säger smartare saker. Dessutom - tala lite långsammare än vad du brukar, detta ger mer tyngd till det du vill säga och människor hinner med bättre att analysera dess innehåll.

 

Fortfarande, om inte mer än förr, är filosofen Lao Tzus ord från sjuhundratalet sann visdom.

 

Watch your thoughts, they become words. Watch your words, they become actions. Watch your actions, they become habit. Watch your habits, they become character. Watch your character, it becomes your destiny.

Sidor

Blog Archive

Blog Archive
2017 (136)
Dec (6)

Taggar