PerPenning
Likes
252
Antal inlägg
561
Följare
54
Medaljer
0
Stad
Lund
Om användaren
Tid är pengar, pengar är makt, makt över din tid! För vad är pengar om du saknar tid att använda dem? Får du verkligen ut tillräckligt per penning spenderad? Jag är en knappt femtio år gammal pappa och make med två barn i skolålder, villa, bilar, amorteringar och kostnader - ganska lik många andra i det hänseendet. Vad Per däremot under senare år har insett är att en privatekonomi med mer trygghet, utrymme och frihet är något värdefullt att sträva mot. Många mer än Per behöver sätta sig ned och fundera igenom vilka prioriteringar som är viktigast och vilka som egentligen inte spelar någon roll. För egen del har Per insett att det värdefullaste han äger - tiden - byter han bort mot pengar. Dessa pengar är därför synnerligen värdefulla. Per vill att de ska ge god utväxling - han vill ha mer nytta och glädje per penning spenderad.
Kontakt email

RSS

RSS feed
15 november

Sist i kön

 

Arbetsmarknad och jobbvärld - visst är den intressant? Våra eviga 40 timmar per vecka och våra politiker som manar oss att jobba längre i livet - för vår välfärds skull. Men min välfärd då? Är inte den värd något? Borde inte alla bidra lite bättre och en gnutta mer? Varför pekas det alltid åt vårt håll - vi som har arbeten och redan jobbar på. Vad sägs om lite mer tryck på de arbetsskygga?

 

Jag har lite funderingar som kanske du kan hjälpa mig med? Har ju ett ganska välbetalt jobb som innebär en ganska krävande arbetstid - jag kan inte slå med den lätta hammaren och jag har höga krav på min insats. En annan parameter som finns i min ekvation är att jag fyllt femtio år - den ålder då arbetsgivarna börjar att se dugliga människor som sämre kandidater. Nåväl, det är en annan fråga. Men ponera att min spelplan ser ut som nedan och det finns två ytterligare alternativ.

 

1. Jobba vidare där jag är med fin lön och krävande arbete tills det är dags att sluta arbeta.

2. Börja ett annat mindre betalt arbete men med mindre krävande insats.

3. Börja ett bättre betalt arbete med ytterligare uppsnäppade krav.

Jag tycker att det är svårt att hitta ett enda rätt svar. Fortsätter jag med punkt 1 så når jag en viss dag fram till lämplig pensionering. Med punkt 3 kan jag flytta den dagen lite närmre men samtidigt få mindre energi över till fritiden och familjen fram till dess. Punkt 2 ger mer av den varan med flyttar fram pensionsdagen.

 

Vad tycker du? Jag inbjuder till en trivsam diskussion.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
10 oktober

Pensionssmart

 

När man är post femtio, så som jag, börjar man gärna fundera på pensionen. Jag har märkligt nog arbetat mer än halva mitt arbetsliv, det förstår jag faktiskt inte riktigt. Alla stormkråkor som kraxar om att det blir fattigt som pensionär gör att jag känner ett behov av att kolla och stämma av. Men hej! Alla ni yngre, som ännu inte fattat att ni snart är just femtio plus, kan ju börja redan nu, lite försiktigt?

 

Dagens ämne kring pension handlar om tvenne ting, minsann. Och de hänger ihop. Jag arbetar idag på en arbetsplats utan kollektivavtal men med alternativa pensionslösningar. Ofta vill ju företag, som valt att stå utanför kollektivavtal, att de har lika bra eller bättre pensionslösningar. Dessvärre är det sällan fallet och det är inte helt enkelt att försöka jämföra sig fram. Så egentligen är den bästa vägen att gå att tillse att arbetsplatsen man verkar på har kollektivavtal.

 

För ämne två hänger samman med kollektivavtal och det som kallas för ITP2 vilket är - förenklat - tjänstepensionen via kollektivavtal. Om så är fallet och du är född 1978 eller tidigare så finns det en spännande, magisk gräns vid 62 år och en månad.

 

Om du väljer att gå i pension tidigast månaden efter du fyller 62 år och din arbetsgivare slutat betala in premier för dig - då får du ett brev från Alecta där de frågar dig om det är så att du gått och blivit pensionär. Om du svarar att så är fallet och intygar att du inte kommer jobba mer, så kommer de premier som din arbetsgivare annars hade betalat in fram till din sextiofemårsdag att betalas in av kollektivavtalet. Det finns särskilda pengar avsatta för detta ändamål. Du kan alltså gå i pension månaden efter du fyller 62 år och ändå få lika mycket inbetalt som du hade fått om du jobbat till 65 år. Det är inte kattskit!

 

Men som sagt - kruxet är att du är arbetar på en arbetsplats med kollektivavtal. Det gör inte jag dessa dagar. Men jag sneglar.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
27 september

Tjänstepensionens dag

 

Idag är det tjänstepensionens dag - en del av pensionen som är värd att uppmärksammas! Ja, alla har ju nu inte tjänstepension men det borde alla ha. Det handlar om mycket pengar och att ta ett jobb idag utan tillhörande tjänstepension kan bli en dyrköpt erfarenhet. Och ju högre lön du har desto viktigare är den.

 

En bra arbetsgivare betalar in tjänstepension åt dig. Gör den inte det är det all idé att fundera på att dra vidare, anser jag. Dessutom så är tjänstepension den absolut bästa förmånen en arbetsgivare kan ge sina anställda - glöm gymkort och fruktkorgarna.

 

Alla tjänstepensionslösningar ser dock inte likadana ut så det bör man vara varse om. Kollektivavtalen, på de arbetsplatser som har detta, stadgar att lön upptill 38 438 kronor ger 4,5% i tjänstepensionsavsättning och lön därutöver hela 30%. Det finns arbetsplatser som har 15% på det högre beloppet eller - ve och fasa - 4,5% oavsett lönenivå. Var noga - kolla noga!

 

På pensionsmyndigheten kan du enkelt göra en uträkning av tjänstepensionen. Det blir mycket pengar varje månad. Oftast kan du sedan själv placera din tjänstepension i valfria fonder. Se då till att betala låga avgifter på ditt tjänstepensionssparande. Pensionsmyndigheten visar här hur mycket avgifterna faktiskt påverkar. Exempelvis vid en avgift på 0,2% i genomsnitt försvinner 8% över 40 år medan vid 1,2% hela 38% av kapitalet.

 

Sedan får ju var och en undersöka via Min Pension hur prognosen ser ut framgent. Att tro på mycket mer än 60% av slutlönen i pension utan eget sparande är optimistiskt. Hur länge man avser att arbeta spelar stor roll. Det finns studier på optimal pensionsålder - en sådan finns här.

 

Tjänstepensionen är inte sällan en tredjedel av den slutliga pensionen - så ta hand om den. Att plocka ut den över en kort tidsperiod må vara roligt då men en aning jobbigare när den är slut.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
23 september

Räkna med

 

Lördag morgon, kunde inte sova trots att jag egentligen hade behövt vila ut någon timme till. Ont i ryggen, sträckt någonting och förmådde inte ligga ned längre. Blir lite matt - jag behöver mina helger och i en så hög kvalitet det bara går. Inledningen blev nu lite avmätt. Dock lycklig över morgondimman över nejden och att få bo och leva i detta vackra landskap.

 

Så jag har tittat lite på ekonomin i stora drag. Det finns i princip ingen utveckling just nu, kan konstateras. Däremot har jag börjat sprida gracerna i flera korgar och på olika sätt:

 

  • guldhönan bor kvar hos Avanza i form av en ISK
  • hos Avanza har ett konto mot Alternativa öppnats men är än så länge tom
  • en guldkyckling har startats hos Nordnet som en ISK
  • en guldanka finns sedan ett bra tag hos Pepins Invest
  • Lendify 
  • Sparlån
  • En sparbuffert
  • En bilbuffert
  • Ett semestersparande

Avanza har jag varit trogen länge men jag har upplevt att tjänsterna dröjer och tar tid att implementera. Glädjande nog dök nu Avanza Auto upp så som ett svar till Nordnet:s Robosave som jag avser att investera ett mindre belopp via. Det är bra för alla parter med lite konkurrens, det håller katterna smala och smäckra, eller vad säger ni, Nordnet och Avanza?

 

Jag har ett bra tag varit intresserad av att investera lite på Alternativa listan och nu är det möjligt att göra. Det är nog Per H Börjesson som slutligen jagat in mig i den här okända fållan.

 

 

Anledningen till öppnandet på Nordnet var initialt ett enda, nämligen Shareville - jag avser att skugga några få väl utvalda investerare med mindre belopp. Men jag kommer också att prova deras nya tjänst - Robosave - med ett månatligt belopp.

 

Pepins är hittills en framgångssaga. Mina investeringar i Alvestaglass, Escapat och Urban Green är rejält på plus och det är glassen som leder det tåget med 120% i uppgång på drygt ett år.

 

Jag lånar numera ut en slant via både Lendify och Sparlån - vi får se vilken som presterar bäst över tid.

 

En trippel i buffertsparande finns - den första för bostaden, den andra för bilköp och den tredje för allt semestrande. 

 

Utöver detta finns så klart pensionerna som är spridda så som aska för vinden. Det är sorgligt att det fortsatt är hart när omöjligt att samla sitt pensionssparande. Jag har försökt att göra så goda val som möjligt i de olika tjänstepensioner jag samlat på mig genom åren - den svåraste är tyvärr den som är aktiv nu där min arbetsgivare valt att använda SEB Trygg liv - jag hatar att bara kunna välja smalt. Jan Bolmeson:s tips står där som mall numera. I PPM jobbar jag nu aktivt på ett tydligare sätt.

 

Jag har nu skapat en trevlig sparmatris i excel där jag kan se om jag uppnår de sparmål vi satt upp månatligen. Jag återkommer till den när den börjat fyllas på. Ska vara en motivator.

 

Nu börjar axellyftningar och liniment ge effekt på min stackars nacke och mina axlar - det kan nog bli en bra dag ändå.

 

Må gott i höstljuset!

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
9 maj

Patron ur

 

Jag är numera nednördad i allt som handlar om pension. Dumt nog har jag varit på tok för ointresserad tidigare i livet - vilket är dumt. Och jag vet också att detta är fel forum att rya om tidig pension eftersom det jag syftar på är allt före 65 års ålder. Alla ni finanshajar med feta portföljer kan nog välja lite mer än det stora flertalet hur ni vill ha det. Att gå i pension är kanske också fel uttryck då jag egentligen inte menar att arbetslivet helt är över. Däremot, att vara löneslav för sin försörjning och varje vecka behöva släpa sig till sitt dagsverke - här finns essensen av en tidig pension i min värld.

 

En tidig pension för mig är valfriheten att göra mer som jag vill. Jobba några dagar i veckan, kanske. Ta ledigt mer och oftare. Mer av egentid och ett tempo som passar mig. Hitta nya arbetsuppgifter inom områden jag aldrig verkat till en betydligt mindre lön - då det inte spelar så stor roll. Tjatet om att då vi lever längre måste vi också jobba längre klingar ihåligt för mig. Detta är inte alls sant.

 

Allt kräva något - så även tidig pension. Vill du inte spara eller dra ned på levnadsomkostnader? Då är du rökt. Har du noll eller intet intresse för att se till att din tjänste- och premiepension arbetar väl? Då blir det svårare. Men att det skulle vara en ouppnålig dröm att lägga skiftnyckeln eller målarpenseln - det är fel.

 

Att gå i pension vid 55 års ålder är ganska svårt. Det kräver stora avsättningar att leva på för att kunna ha det drägligt. Jag siktar själv på att gå i pension vid strax före 63 års ålder om inte någon trisslott faller in. Det kan också bli tidigare beroende på hur väl guldhönan kan uppvärdera de kommande åren. Exakt hur det kommer att se ut styr vi in på ju närmre vi kommer. Vem vet, jag kanske kan bli uppsagd med avgångsvederlag? Hmm, det låter ju lite märkligt, kanske.

 

Det finns några åldersgränser att hålla i minnet. Den första är 55 år. Det är normalt först då som du kan ta ut tjänstepension och privat pensionssparande. För statsanställda med PA 03 kan du tidigast ta ut från 61 års ålder, utom vid delpension. Pensionsåldern för avtalspensioner är normalt 65 år, så om du väljer att ta ut pension tidigare blir pensionen lägre.

 

Den andra åldersgränsen att hålla koll på är 61 år. Den månad du fyller 61 får du börja ta ut de inkomstgrundade delarna av ålderspensionen, det vill säga premiepension och inkomstpension. Däremot kan du aldrig få ut garantipensionen, minimipensionen i det statliga pensionssystemet, förrän tidigast vid 65 års ålder. Den som vill trappa ned arbetslivet utan att sluta jobba helt kan också ta ut delar av den inkomstgrundande pensionen.

 

Vill du gå tidigt så ska du ta ut 25 procent av din premiepension så får du ett intyg som bevisar att du är pensionär. Då kan du utnyttja pensionärsrabatter, exempelvis på idrottsevenemang och badhus, lokaltrafik, SJ och mycket annat. Så här kommer en glad pensionär som kanske ändå jobbar?

 

Har du avtalspension ITP/ITPK bör du vänta med att gå i pension till dess du fyller 62 år. Då slutbetalas dina premier för ålders- och familjepension, vilket innebär att utfallet blir samma som om du skulle ha jobbat till 65 år - nog så bra att veta.

 

Se upp för försäljare som vill att du tar ut din pension i förtid och placerar den i kapitalförsäkringar eller andra sparprodukter. De utlovar guld och gröna skogar, men det finns inga garantier för att det ska bli en bättre affär jämfört med att du tar ut pensionen senare.

 

Så sammanfattningsvis är en tidig pension för mig i första hand att gå ned i tid om möjligt. Jag tror att det är betydligt mer trivsamt att arbeta när det inte tar all tid och energi så som en hektisk fulltid gör, åtminstone för mig. Men vad är tillåtet och finns det ens en möjlighet? Vad säger arbetsgivaren? 

 

I offentlig sektor pratar man om delpension. Inte som en rättighet utan som en möjlighet. Mycket uppskattad av de som omfattas av det men inte alla förunnat. På privata arbetsplatser heter det deltidspension eller flexpension. Oavsett namnet så inbillar jag mig att det borde ligga i arbetsgivarens intresse också att ha viljan och förmågan att fortsätta arbeta men i lite mindre omfattning?

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
12 april

Rusa åstad

 

Fortsatt engagerar jag mig i min pension. Jag lyssnar på den häringa podden, jag är noga med att välja väl i premiepensionen och jag har tjänstepension. Det senare är verkligen, verkligen viktigt att tänka på även om du anser dig vara ung och kvick i huvudet.

 

 

Som vanligt börjar jag alldeles för sent. I år fyller jag femtio år i passet men inte känner jag mig särdeles gammal. Däremot har jag definitivt inte många somrar kvar innan jag anses alldeles för åldersstigen för svensk arbetsmarknad. Jag hoppas dessutom att kunna ge fingret åt arbetslinjen dess för innan.

 

När man fyller 25 år, då är man inte gammal. Det är det året då man kan börja att tjäna in tjänstepension. Det gäller att vårda de slantarna, hålla nere fondavgifterna och inte försäkra bort några pengar. Jag anser att efterlevnadsskydd möjligen kan vara befogat men blott när man har familj.

 

Tjänstepension är inte nödvändigtvis kollektivavtalad ITP. Arbetsgivare utan kollektivavtal kan, likt min arbetsgivare, ha en motsvarande eller bättre lösning. I ITP1 avsätts 4,5% av lön upptill 38 500 kronor. Tjänar du mer än så får du ytterligare 30% på lön därutöver - det är en mäktig slant. Just de där 30 extra procenten glömmer en del arbetsgivare bort samtidigt som de låtsas ha motsvarande ITP.

 

Den allmänna pensionen ska man inte glömma bort. Där avsätts 18,5% av din inkomst upptill de där 38 500 kronorna. Högre lön än så ger inte mer i pension. I den allmänna pensionen ingår premiepension - något man kanske missat. 2,5% av de är just premiepension som du kan placera själv.

 

Just nu utgör 68% av min pension av allmän pension, 10% premiepension och 22% tjänstepension. Det är tjänstepensionen som har störst tillväxt för mig. Så hur jag placerar dessa pengar är nog så viktigt, de tycks bli allt viktigare för varje månad.

 

Man ska heller inte förglömma att en bra inkomst blir automatiskt viktigt för att kunna bygga sin pensionsförmögenhet. Att förhandla lön är inte enbart här och nu utan även då och sen.

 

Det finns blott en sak som stör mig, och det rejält - svårigheten med att flytta intjänad tjänstepension  vart man nu önskar. Det är bökigt och inte komplett. Jag ser fram emot förbättringar för oss som tjänar in pensionspengarna - de är faktiskt våra.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
26 februari

Rätten att jobba mindre

 

Pension är nu snart i ropet åter. Det färgglada brevet kommer inom kort i postlådan med sin - så kallade - pensionsprognos. Hur mycket får du? Det är garanterat tydligt för oss alla att det finns en hel del skräckpropaganda i kuvertet från moder Staten. Jobbar du längre, kanske tills du är 68 år så får du mer pension. Lite lockelse med socker, är det allt.

 

De stora massor som lever månadslönskapplöpningens odygd torde sucka lite extra. Vi andra, som litar mer till egen förmåga, ser möjligen mer en ekvation framför oss där besparingar, inkomster och utgifter balanseras mot tid, önskemål och själslig samt kroppslig förmåga - när och var väljer jag att gå i pension och med vilka förutsättningar? Och vilken prognos kan jag själva göra?

 

Inkomstpensionen har vi ju ingen påverkan på i direkt mening mer än att vi måste jobba ihop den. Däremot så kan de flesta av oss omhulda vår tjänstepension och definitivt premiepensionen. Förresten - har du inte tjänstepension så byt jobb.

 

Egentligen så är det bättre att nyttja nätsidan minpension.se än att lusläsa brevet då helhetsbilden inte finns i det. Slöseri med skattemedel är det till viss del.

 

Jag själv när en förhoppning i att kunna gå ned i arbetstid på sikt, kanske runt de femtiofem. Familjen Penning kan med lätthet redan idag arbeta fyradagarsveckor och ändå leva flott och spara undan. Det är en springande punkt - mitt intresse för att stanna kvar i arbete hänger definitivt samman med en högre flexibilitet.

 

Det talas så mycket om rätten att få jobba efter 65. Vi borde också tala om rätten att få gå ned i arbetstid - dels för att få mer ledig tid men också för att orka arbeta längre om så önskas. Jag anser detta helt avgörande - en förlängning måste kombineras med en rättighet att få gå ner i tid efter arbetstagarens önskemål. Den förbannade 40-timmarveckan är fortsatt norm och det är så oerhört förlegat!

 

Hela mitt resonemang ovan bygger på att vi får behålla ett fungerande pensionssystem även i framtiden, något som liksom det mesta här i livet är synnerligen osäkert.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
18 februari

Korkade medelklass

 

Inte förvånande den här gången heller, kanske jag ska sammanfatta det som. Att den stora, grå massan än en gång låtit sig luras på grund av lättja, ointresse och dumhet är en favorit i repris för alla de där som vill ha våra pengar - de där pengarna som vi faktiskt sliter hårt för. Och hade vi inte varit så lättlurade, vi den korkade medelklassen, så hade marknaden snart sanerat sig själva. Men det fungerar ju, så varför sluta?

 

Den här gången var det Allra Fonder som hamnat under lupp så som oseriösa på många sätt. Etthundratrettiotusen sparare med belopp runt arton miljarder kronor har låtit sig pungslås. Nu deppar man och ropar efter ansvar - inte ska man väl behöva vara en expert för att spara till pensionen?

 

Nej, men inte tusan behöver man vara manhaftig, bortkollrad och oupplyst heller. Det krävs ingen magistersexamen i ekonomi för att kunna granska avgifter, jämförelseindex och kvalitet - det gör vi ju när vi köper mjölk eller tomater.

 

Dessutom är det så att god kvalitet säljer sig själv. Då behövs inga dundrande reklamkampanjer, inga aggressiva telefonförsäljare eller gratis biobesök. Vill man ha en bra pensionsutveckling så krävs inte mycket alls. Morningstar är enligt mig allt som behövs för att välja fonder - vanliga fonder eller pensionfonder. Morningstars rating gör det väldigt enkelt att välja vilka fonder som presterat bäst - gå gärna in och sök på Allra. Varför har de varit så populära undrar jag allt? Vill ni rasa och förfasas så läs gärna här.

 

Eget ansvar går hand i hand med egen förmåga. Svårare än så är det inte. Skyll på andra så har du också räckt över ansvaret och i princip skänkt bort ditt förmyndarskap. Men det är uppenbarligen för jobbigt för många. Sorgligt.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
21 januari

Riktig frihet

 

För mig är helgen ett andningshål. Då gör jag allt det som jag egentligen vill ägna min tid åt - familjen, hobbies, träning och allt mellan himmel och jord i övrigt. Att arbeta, även fastän jag trivs bra och har utvecklande uppgifter, tar för mycket av min korta levnad. Inom kort fyller jag femtio år, något som jag har bristfällig förankring i - jag är en ung spoling i sinnet och det finns så mycket kvar att leva för och glädjas kring. Att snart femtio årstidscykler har passerat ter sig som ett påhitt och något som egentligen inte har skett.

 

Jag kan ha fel men jag tror det inte - det stora flertalet av oss hade inte gått till det jobb vi har om det inte fanns en lönepiska. På min arbetsplats finns det många duktiga yrkesmänniskor - men de är inte rika. Däremot är det lätt att se att det finns mycket som måste konsumeras för att upprätthålla något, vad det nu bör kallas. För mig är det annorlunda då jag tänker mycket på tiden som åtgår. Det är mer sällsynt att jag inte funderar kring det. Snart är det löningsdags igen och tankarna går kring hur mycket som ska sparas undan - jag tänker i termerna att tolv procent undansparat räcker till en hel arbetsfri månad under ett år. Det är sporrande.

 

Undan ganska många år negligerade jag pensionen. Det kändes så långt bort, så abstrakt och även ointressant - det var ju pengar som inte gick att konsumera där och då. Det var ett misstag som jag ser andra göra i sina yngre år idag. Numera ägnar jag dock det betydligt mer intresse.

 

För varje år jag arbetar avsätts 16 % till inkomstpensionen och det är en försvarlig summa. Till premiepensionen avsätts 2 % och till tjänstepensionen 4,5 % om jag räknar rejält grovt. Det är oerhört lätt att räkna kring att både tjänste- och premiepension kommer att bli viktigare i förhållande till inbetalade belopp. Jag kan exempelvis se att från 2012 fram till idag har de inbördes delarna ändrats enligt nedan:

 

  • Inkomstpensionen från 76 till 69 procent
  • Premiepensionen från 8 till 10 procent
  • Tjänstepensionen från 16 till 21 procent.

 

All pension skapas av att man jobbar på ett eller annat sätt. Ett kompletterande sparande kan bli det som ger oss möjligheten att jobba mindre i framtiden eller att gå i pension. Här behöver jag räkna mer än vad jag gjort hittills men runt 30 % är vår sparkvot i genomsnitt.

 

För jag är inte intresserad av pengar om de inte är en del i min frihet och min makt över min tid. Att jobba hårt men sedan förslösa slantarna på allehanda statusmarkörer, verklighetsflykter och tumsugaraktiviteter är så kontraproduktivt. Men jag ser det och jag hör det ofta. Med de lönenivåer som familjen Penning har och som mina yrkeskollegor har skulle vi alla kunna ha helt andra belopp undanstoppade idag. Min egen tröst är att jag länge gjorde fel men att jag numera gör rätt - även om det är lite sent. Det kan dock bara bli bättre.

 

Idag är det lördag och imorgon söndag. Den tiden är min egen. Sedan, därefter följer en ny arbetsvecka med vad lönen kräver. Och det är inte riktig frihet.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

18 januari

Studielån tills pensionen

 

Den dagen närmar sig, något jag aldrig trott skulle gå så fort, att mitt studielån snart är avbetalt. Låg ränta har inneburit att amorteringstakten nått nya höjder och i början av 2018 är jag färdig. Runt 1 800 kronor per månad frigörs då till andra ändamål så som att mata Guldhönan. Det är inga småpotatis över tio års tid - över tvåhundra loppor. I år krymper räntan ytterligare med 0.26% till 0.34%. Har man andra lån är det därför svårmotiverat att amortera snabbare än av nöd.

 

Studielån är en förmånlig konstruktion. I många hänseenden så är det bra både för individen och för samhället att vi höjer våra kompetenser. Att det finns en del märkliga utbildningar, så som parapsykologi, är dock mer av en skam än en tillgång.

 

För egen del har jag haft det som kallas just studielån där man amorterar 4% av årsinkomsten och eventuell restskuld avskrivs vid 65 års ålder. Dagens studielån är ett annuitetslån som betalas av enligt en återbetalningsplan på högst 25 år och tills 68 års ålder om det inte blir så. Dessutom höjs amorteringstakten efterhand och vilken inkomst du har är irrelevant.

 

Glädjande är att CSN jagar låntagare som inte gör rätt för sig, då speciellt de som är boende utomlands.Totalt finns cirka 58 600 återbetalningsskyldiga låntagare med svenska studielån i utlandet. 84 procent i gruppen betalar tillbaka på sina studielån. Det senaste punggreppet är att utmäta fastigheter i landet som ägs av utlandssvenskar. Jag myser i smyg - det ska de ha!

 

Som sagt, det gäller att bygga vidare på Guldhönan så att pensionslivet blir drägligt - när det nu infaller och i vilken skepnad. Det kan konstateras att all fler svenskar väljer att ta ur sin tjänstepension under fem år. Den största orsaken till det är att man vill konsumera mera och få en högre livskvalitet under den första tiden som pensionär. Frågan är vad man avser att göra därefter? Med tanke på att vi lever rejält länge numera kan det lätt bli en parkbänk med duvmatning som enda nöje.

 

Själv har jag funderingar på om inte det kan vara en idé att plocka ut tjänstepension och investera dessa pengar själv? Kan det vara lönsamt, tro?

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 

Sidor

Blog Archive

Blog Archive
2017 (136)
Dec (6)

Taggar