PerPenning
Likes
252
Antal inlägg
544
Följare
54
Medaljer
0
Stad
Lund
Om användaren
Tid är pengar, pengar är makt, makt över din tid! För vad är pengar om du saknar tid att använda dem? Får du verkligen ut tillräckligt per penning spenderad? Jag är en knappt femtio år gammal pappa och make med två barn i skolålder, villa, bilar, amorteringar och kostnader - ganska lik många andra i det hänseendet. Vad Per däremot under senare år har insett är att en privatekonomi med mer trygghet, utrymme och frihet är något värdefullt att sträva mot. Många mer än Per behöver sätta sig ned och fundera igenom vilka prioriteringar som är viktigast och vilka som egentligen inte spelar någon roll. För egen del har Per insett att det värdefullaste han äger - tiden - byter han bort mot pengar. Dessa pengar är därför synnerligen värdefulla. Per vill att de ska ge god utväxling - han vill ha mer nytta och glädje per penning spenderad.
Kontakt email

RSS

RSS feed
12 oktober

Arbetsförledningen

 

Ränderna går aldrig ur. Det är ingen skillnad idag jämfört när jag var ung - Arbetsförmedlingen är en statlig institution utan existensberättigande. 

 

Jag har aldrig fått någon hjälp av Af och jag känner heller ingen som fått det. De människor som jag träffat som arbetar på Af hade jag aldrig anställt så som arbetsgivare - de är i sig placerade där då de antagligen inte duger mycket annat till.

 

Dan Eliasson, allas vår misslyckade politruk till rikspolischef, har varit en lika usel chef på Af. En lång rad andra lätt retarderade personer har under åren passerat revy så som chefer på Af. Den senaste plattfoten är Mikael Sjöberg som nu är på väg att få sparken på grund av mutbrott, kompisfaktureringar på 114 miljoner och de nu kommande så kallade verksamhetsdagarna som är en konferens för myndighetens femtontusen anställda (!) men en uppskattad prislapp på över femton miljoner. Arbetsförmedlingen lägger mer än dubbelt så mycket som jämförbara myndigheter på konferenser och utbildning. Men politikerna blundar, hemligstämplar och tiger.

 

Trots en budget på mer än 74 miljarder kronor - långt mycket mer än hela försvaret - lyckas Af inte med sitt uppdrag som är att få människor som är arbetslösa i arbete. De har aldrig lyckats så det är i sig ingen nyhet. Och alla som redan har ett arbete - hur många av dessa har ens en tanke att kontakta Af? De har inte någon kontakt alls med arbetsmarknaden i jämförelse med alla privata alternativ.

 

 

Det talas om att lägga ned Af emellanåt, vanligtvis från dagens opposition. Jag tror det när jag ser det men blir så fallet kommer jag att hyra in en bleckblåsorkester samt en trupp cheerleaders och fira. Att skattepengar spolas ned så vårdslöst som nu är rent skärt vansinne. Tyvärr är det nog mest snack - Af tycks överleva allt.

 

Vår dotter, som nu slutat gymnasiet, skrev in sig på Af som arbetssökande. Det är nu mer än sex veckor sedan - tror ni hon fått något som helst stöd eller uppslag så här långt? Nej, de vill bara ha hennes aktivitetsrapport fastän hon inte uppbär någon ersättning av något slag.

 

 

Af gör inte mycket rätt. Etableringslotsar som rekryterat till IS, koppling till människosmuggling och utpressning, arbetsförmedlare som kräver att arbetslösa ska söka överkvalificerade jobb för statistikens skull och nytt IT-system som aldrig kom i bruk trots mångmiljonsinvesteringar. 

 

Af har också ett uruselt förtroende hos allmänheten. Det kan ju bero på att de inte förmedlar några jobb? De är sämst i klassen på det de ska vara bäst på.

 

Känner du någon som är nöjd med Af? Som fått jobb via Af?

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
22 juni

Shoppinggenen

 

 

Jag trodde aldrig att det skulle bli verklighet men det blev - jag har besökt Gekås i Ullared. Ett shoppingmecka som figurerar med flera egna TV-serier i kanal 5. Ett varuhus där det ibland krävs att man köar för att komma in. En butik med åttatusen numrerade kundvagnar. En affär där kunden enligt statistik plockar på sig varor för femton kronor per minut. En galen plats.

 

Jag är en ganska usel kund om Gekås får avgöra. Kundvagnen på bilden är min efter två timmars shoppande. Tror att jag landade på drygt åttahundra kronor till sist. Det finns få aktiviteter som dränerar min energi som att gå i butiker eller gallerior och Gekås trettiofemtusen kvadratmeter med tusentals besökare var inget undantag.

 

Sportbaren, där inga sportare häckar vill jag lova, tog jag mig sedermera en fatöl Staropramen och pustade ut. Jag vet inte hur många varor jag plockade upp för att de var billiga men som jag lade tillbaka då jag värderade det omedelbara behovet - jag har blivit duktigare, minsann. Och när jag satt där och vilade så insåg jag att jag inte hade sörjt en sekund om någon av misstag tagit min kundvagn och rullat iväg. Det fanns inget som jag inte kunde mista i den. Jo, möjligen femkronan.

 

Gekås speglar på många sätt svenskarnas privatekonomiska verklighet. Före och efter barnbidrag, före och efter lön och dessutom skatteåterbäring påverkar besöksantalet. Julruschen, regniga dagar och sommarmånaderna är också högsäsong. Julklappar, väderlek och semester är shoppingorsaker.

 

Gekås jobbar hårt på att shopping ska vara lustfyllt - därför producerar man en mängd kringaktiviteter och arrangemang så som restauranger, utställningar, camping, hundpassning och vad vet knappt gudarna. Det säljs mycket skräp, enligt mig, och hur hållbart det är med billig nyförsäljning och tydligt agera på volym - 178 000 jultomtar och 61 000 ljusslingor till jul så som exempel - behöver ingen ens fundera på. Vi får väl se hur det ter sig på sikt men det verkar som om svensken gladeligen shoppar vidare utan någon tanke på miljön. Både Gekås och vi kunder kör på med skygglappar monterade.

 

Så som en lagom otäck rysare är det möjligt att se hur köerna ter sig på Gekås via ett par webkameror på den här platsen. Happy shopping!

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

16 mars

Fogden är här

 

I år damp min deklaration in i min eletroniska brevlåda. Jag använder Kivra och jag finner det helt rätt för mig - allt ska ligga i molnet eller vad var och en väljer att kalla det. Papper är passé och Kungliga Postverket alias Postnord får syssla med något annat - kanske hitta alla försnillade paket? Visserligen är Kivra rena stenåldern i layout och funktionalitet men det kanske de råder bot på på sikt.

 

Det tråkigaste i deklarationen är det uppskov på skatten då vi sålde vår förra bostad. 1,67% kostar den årligen och det retar mig att vi ska betala skatt på precis allt trots att det i sig är ett systemfel med stigande bostadspriser. Men så länge vi har dyrare lån att betala av så får det vara som det är.

 

Som vanligt åkte jag på restskatt. 6 479 kronor anser de att jag ska betala. Dock har jag reduktion för att ta mig till och från jobbet att luta mig mot. 2016 var ett rekordår avseende arbetade dagar. Röda dagar hamnade på vanliga helger, första maj var en söndag, julafton en lördag och det var skottår med en extra arbetsdag måndagen den 29 februari. Sammantaget betyder det att 2016 års kalender innehöll 253 arbetsdagar.

 

Den 21 mars kan man påbörja deklarationen på nätet. Det mesta är förberett och förtryckt och inte alls så knepigt som under mina föräldrars svettiga kvällar varje vår för att fylla i alla kolumner rätt och riktigt. Är man färdigt med deklarationen senast den 29 mars så får man sina skattepengar senast den 7 april.

 

Avdraget för bilkörning är 18 kronor och femtio öre. Med 32 kilometer till jobbet gånger 2 och gånger 253 dagar landar avdraget på 29 955 riksdaler. Statens hantlangare på skatteverket drar bort tio lakan av detta. Enligt prognos får jag då tillbaka knappt 2 tusenlappar.

 

Glädjande nog så får frugan alltid mycket mera tillbaks än jag då alla kapitalinkomster landar på mig. Med tro, hopp och kärlek så kanske ytterligare tjugotusen kan droppa in till balansräkningen.

 

Min åsikt är dock att vi skattas till döds i det här landet. Åtminstone vi som inget kan dölja. Utöver det så ser våra politiska partier i gemen våra skattepengar så som sina och med självhävd rätt slösa dem på vad helst de finner lämpligt. Inte är jag bitter, int.

 

Läs även andra bloggares åsikter om ,  intressant?

21 december 2016

Att vara överskuldsatt

 

Jag blir alltmer intresserad av pensionen. Det är säkert ett ålderstecken. Jag är trots allt närmre den för varje dag och exakt hur och när den ska infalla funderar jag på ganska ofta. Blir det vid sextio? Eller senare? Jag har svårt att se att det blir tidigare än så.

 

I dagarna sätts det in pengar på våra fiktiva pensionskonton. 16 procent av pensionsgrundande inkomst så som inkomstpension och ytterligare 2,5 procent till premiepensionen. Tjänstepension, den betalas månatligen så den finns inte med här. Det kan vara läge att göra en översikt av sina val i premiepensionen kring helgerna om man inte gjort det tidigare.

 

Det är en fin liten pott som placeras på premiepensionskontot. För egen del placerar jag en större del i AP7 aktiefond, den så kallade Såfan eller soffliggarfonden. Det är inget dåligt alternativ alls med 22 procents tillväxt per år de senaste 5 åren. Avgiften är mycket låg dessutom med 0,11 procent. Jag tycker också att man arbetar bra med att göra etiska val och AP7 utesluter en hel del företag av den anledningen.

 

Lite tid återstår med låga räntor efter dagens riksbanksbesked. Åtminstone ett år till njuter vi den frukten med följsamma boräntor och även räntor på studielån - de båda familjen Penning hukar under. Vi amorterar på i modest takt då varje sådan krona minskar den framtida räntekostnaden. Samtidigt så slår svenskarna nytt rekord i skuldsättning, enligt SCB:s Sparbarometer, med 87 procent av landets BNP - eller 3 600 miljarder kronor.

 

Omkring en kvarts miljon svenskar är långvarigt överskuldsatta - i mer än 5 år - och många av dem får svårt att nå skuldfrihet. Och att vara det är hälsovådligt - ångest, depression, missbruk, sjukdom och självmordstankar finns mer bland hårt skuldsatta människor.

 

Arbetslösa, sjukskrivna, låginkomsttagare, ensamstående och lågutbildade är överrepresenterade bland de överskuldsatta. Att hamna i ekonomisk onåd är inte självklart beroende av slarv eller dumhet. Det kan handla om att en familjemedlem blir arbetslös eller sjukskriven, att ett par går skilda vägar och att den ena har kvar utgifterna för bostaden och barnen, eller att ett försök att starta och driva näringsverksamhet har gått fel med konkurs till följd.

 

Men inte heller sällan beror det på att man lånar för att öka sin konsumtionsförmåga eller för att hänga på i konsumtionshetsen. Utöver det finns det brister och kunskapsluckor kring ekonomi. På följande fråga svarar exempelvis hälften av de tillfrågade fel.

 

  • En bilhandlare erbjuder en begagnad bil för 60 000 kr. Det är två tredjedelar av vad den kostade som ny. Hur mycket kostade bilen som ny? 

 

I framtiden riskerar dessutom fler att drabbas av överskuldsättning. Hushållens omfattande bostadslån innebär att många kan få problem med sin ekonomi om räntorna eller arbetslösheten skulle öka kraftigt - och det i sig kommer att påverka hela samhället.

 

Man kan säga att de som hamnat i detta problematiska läge får skylla sig själva - men det löser inte något. Frågan är snarare hur vi ska få ned antalet överskuldsatta människor?

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
18 december 2016

Försörja dig

 

Folkhemmet och avsaknad av krig och konflikt har gjort det svenska folket till syltryggar, gnällkoftor och offerbejakare? Ja, det finns nog ett och annat att ta på här. Att växa upp med så kallad guldsked i hand och mund gäller många av oss även om vi inte riktigt ser så på saken själva. Förbaskat bra har vi det dock och har haft under min generation och senare. Någon större förnöjsamhet över det lyser däremot med sin frånvaro - inte är vi nöjda och inte är det vårt fel heller.

 

Det talas ibland om samhällskontraktet och att det inte hedras av makthavare och politiker. Samtidigt så finns det inget kontrakt undertecknat utan det handlar om en frivillig överenskommelse där vi medborgare avstår till förmån för den samhällsordning vi föredragit. Att klaga på att våra skattepengar används felaktigt är i sin ordning men inte samtidigt att skattefuska - varje egen utförd omoralisk handling eller icke-handling är i sig en del av hur samhällskontraktet hedras eller ej.

 

Samhällskontraktet är idén att medborgarna har ingått ett avtal med varandra om rättigheter och skyldigheter i samhällslivet. Staten ska garantera människorna liv och olika rättigheter, och människorna underkastar sig statens styre, betalar skatt, uppför sig vettigt mot varandra och gör som polisen säger. Exakt vilka dessa rättigheter och skyldigheter är bestäms i det demokratiska systemet. Brott mot samhällskontraktet från statens sida utgör legitim grund för protest.

 

En del i ett fungerade samhällskontrakt är individens strävan mot egen försörjning - utan den heller inget fungerande skattesystem. Det talas dock sällan om detta utan mer om vad olika grupper ska eller bör erhålla i bidrag eller understöd. Men det är ändå så att det stora flertalet har förmåga och ska därmed försörja sig själva.

 

I samhällskontraktet ingår att staten ska erbjuda gynsamma föhållanden för företagande så att jobben skapas, något som haltar betänkligt. I vissa hänseenden är flera av våra riksdagspartier företagsfientliga, vill jag hävda. Och inte gör man mycket för att arbeta utifrån hur verkligheten ser ut. För majoriteten av de cirka 400 000 arbetslösa kanske aldrig kommer att kunna försörja sig själva. Det handlar om lågutbildade, människor födda utanför Europa, funktionshindrade och äldre. En del kan tillhöra flera av dessa grupper, och störst är den grupp som saknar gymnasieutbildning. Det finns för få jobb som passar, helt enkelt.

 

Samtidigt så har individen ett ansvar. Att få gratis utbildning i Sverige är synnerligen enkelt. Att läsa in gymnasium kan alla få möjlighet till. Att så som ung ta mindre attraktiva jobb hör till. Att anstränga sig lite är ett krav. Vill du komma någonstans - studera och arbeta hårt. För var och en ska försörja sig själv, om det så är på ett låglönejobb.

 

Hur du väljer att försörja dig så länge det är inom lagens ramar spelar ingen roll. Professionell pokerspelare? Aktieklippare? Proffsbloggare? Check på alla - arbeta med vad du vill och betala din skatt och du hedrar samhällskontraktet. Däremot att dag ut och in leva på bidrag är inte ok om du har arbetsförmåga.

 

Det finns fackliga företrädare som hävdar att det inte går att leva på tjugotusen kronor per månad. En pizzabagare från Jokkmokk som tjänar 20 529 kronor per månad ska därför utvisas för att han inte anses kunna försörja sig själv! Samtidigt finns det gott om pensionärer i landet som lever på desto mindre. Det finns gott om pampar kvar.

 

Hur ser du på egen försörjning? Är det ett rimligt krav på dig, mig och de där borta?

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
16 augusti 2016

Vettiga utgifter

 

Återigen brinner det bilar i Malmös förorter. Det gör mig så förbannad. Mjukisbyxor ägnar sig ständigt åt att förklara dylika beteenden med utanförskap, tristess och ingen fritidsgård. Jag åberopar alltid det personliga ansvaret - vad du gör ger dig konsekvenser. Det gäller allt, anser jag. Så kallade gnällkoftor som skyller på allt och alla - utom sig själv är en ynklig falang. Man är alltid ett offer, ett offer för omständigheter man inte råder över. Detta är och kommer alltid att vara kvalificerat skitsnack.

 

Jag tänker en hel del på det här med hur skattemedel hedras - eller dras i smutsen. Varenda liten slant som kommer in via skatt borde värnas och omhuldas på bästa sätt. Och alla våra gemensamma saker - allt från skolor till fritidshallar - borde vi se så som våra egna. Inte f*n sparkar man in dörrar hemma, river ner inredning eller klottrar på fasaden. Det är små vidriga skitstövlar som har noll och ingen hjärnaktivitet. Och då menar jag inte barn - de har en del att mognad kvar att nå - utan vuxna människor. Det räcker att titta på hur vuxna individer beter sig i det offentliga rummet för att inse att det finns så mycket dumhet och enfald.

 

Vi jobbar och sliter, vi tar hand om våra inkomster och sparslantar, vi investerar och tittar på mjölkpriset i affären. Vi räknar kronor och vi budgeterar inför semester och julklappar. Och det är våra nettokronor. De skatteslantar vi betalar in ser vi inte, har ingen påverkan på och tillåts sällan insyn kring. Här finns det ingen vett och sans.

 

Skattepengar gödslas med, sprids för vinden, eldas upp, slösas och föraktas. Och det är enligt min mening att spotta varenda skattebetalare rakt i plytet. En polisbil eldas upp av en retarderad nolla. Vad kostar en sådan? En miljon kronor? Hur många dagar måste du slita på jobbet innan du bidragit med en miljon till vårt gemensamma välfärd? Inte ska idioten ha någon fritidsgård eller pyttipanna, hen ska slås i järn och knacka sten i ett stenbrott!

 

Det svenska vaniljsamhället som numera saknar ryggrad efter alltför många ofredsår ägnar sig åt analyser och valhänta åtgärder - fokus är enbart på buset, slöddret och imbecillerna. Alla andra som i tyshet jobbar och drar sig ur sängen i ottan för att betala för uppbrända polisbilar glöms helt bort. Alla som bidrar varje dag men samtidigt ser att inget kommer ur ansträngningarna när säkerhet på gator och torg, sjukvårdsomsorg och infrastruktur monteras ned. Vad händer om vi alla bara struntar i allt och sjukskriver oss? Systemkollapsen kommer som ett brev på posten.

 

Min känsla är att det går fort utför. Politikerkåren saknar idéer och visioner. Vart är vi på väg? En av världens högsta skatter har vi, men dessa medel öser vi över de som borde straffas och dessutom erhålla en fet återbetalningsplan på allt de förstört. Skatter är våra pengar gemensamt. Inte statens. Inte någon annans. De är våra. Vi kräver att de vårdas väl. Annars slutar det här illa.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
5 juni 2016

Bidrar du?

Emellanåt funderar jag på om vi som bor i vårt avlånga land inte är blasé? De generationer som fick kämpa med allt från kampen om demokratin, mat på bordet och inte minst kvinnlig rösträtt är på väg bort, kvar är vi som skördat frukterna av dessa ansträngningar. Allt var serverat för oss, vi behövde bara sätta oss till bords. Skillnaden mellan oss och bortskämda barn är hårfin.

 

Jag tror att det finns en stor fara i den liknöjdhet som råder. Vi tänker mer på att sko oss själva, köpa bil och sommarstuga än att mota fascism i grind eller att slå vakt om demokratiska värden. Hur många av oss läser de nyheter om vår värld som har en ny Stalin i öst och möjligen en ny Mussolini i väst och istället förfasas över stora barngrupper på dagis? Att navelskåda och att gnälla kringbagateller är synnerligen nysvenskt.

 

Jag blir lätt illamående när jag läser eller hör traders som ständigt översätter världspolitik till hur det påverkar deras aktieportföljer. Samtidigt så är jag inte förvånad - girighet är inte vackert men mänskligt men trångsynt och enfaldigt. För i slutänden så är det ju ändå så att hela vår tillvaro och dess trygghet bygger på vår gemensamma samhällsbyggnad - finns det ingen läkare att ta hand om dig när du blir sjuk, en polis när du blir utsatt för brott och ett försvar mot aggressiva grannar så spelar allt det andra mindre roll.

 

Samhällsbyggnad är ett intressant ämne, anser jag. Det finns ju något som ibland kallas den tärande sektorn - den offentliga som bärs upp av våra skattemedel. Detta är kvalificerad tjurbajs på renaste svenska. Det åtgår visserligen skattemedel till vård, omsorg, skola och så vidare men det finns också ett stort värde i dessa funktioner. Däremot så finns det verkligt tärande yrken, eller vad det ska kallas. Sådant som ingen av oss har någon nytta eller glädje av. Jag slänger iväg några brandfacklor.

 

Du som är daytrader - du är ingenting. Du tillför inget. Du är en som enbart åker snålskjuts. Du är en tärande sektor. Till din sort lägger jag pokerspelare, finansiella rådgivare, stora delar av banksektorn, arbetsskygga, övervintrande studenter, många politiker, flertalet makthavare och samtligt anställda på arbetsförmedlingen. Vad ska vi med er till?

 

Vad är ditt syfte? Vad tillför du? Vad är ditt bidrag till vårt gemensamma? Att du konsumerar och betalar skatt är då inte ett svar moget.

 

Eller du struntar i vilket bara du blir välbemedlad och tät? Är du ett ego? Många av er är det. Jag ser det varje dag i olika situationer. Skithögar med bara sitt eget bästa för ögonen. Kanske man int ska vara blöt? Bunt ihop och slå ihjäl dom? :-)

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
10 december 2015

Befrämjad lyx

Det skeva systemet som vi har i vårt land, det som handlar om att bestraffa sparande och belöna belåning, har alltmer börjat ifrågasättas. Varför ska det svenska skattesystemet belastas av så kallade ränteavdrag på bostadsbelåning? Nej, det är märkligt och det är inte lätt att motivera.

Jag känner en familj som varje månad skattejämkar på sina bolån för att få livet att gå runt. Men de är också de enda som jag vet om. Alla andra i min bekantskapskrets och släkt jämkar inte utan ser endast ränteavdraget som ett trevligt konsumtionsutrymme när skatteåterbäringen kommer. Detsamma gäller för familjen Penning - vi lägger hela slanten på semesterresor varje år.

Det är så att endast en fjärdedel av hushållen anser sig beroende av ränteavdragen. Nästan nio av tio väljer att få tillbaka pengarna som skatteåterbäring i efterhand. Bara 12 procent anger att man har månadsvis jämkning vilket innebär att lägre skatt dras från inkomsten varje månad. Men en majoritet menar alltså att de inte alls är beroende av avdraget. Av dessa anger 41 procent att man använder åtminstone en del av pengarna från ränteavdraget till att unna sig lite extra lyx som resor. Många väljer också att spara pengarna medan 20 procent använder pengarna till att amortera på lån.

Dagens låga ränteläge kan göra det enklare att hantera en utfasning av ränteavdragen. Jag anser dock att samtidigt bör beskattningen på sparande i motsvarande grad sänkas. Var och en måste få lov att bli sin egen lyckas smed. Hur ser du på detta?

Blog Archive

Blog Archive
2017 (127)
Nov (9)

Taggar