PerPenning
Likes
252
Antal inlägg
604
Följare
53
Medaljer
0
Stad
Lund
Om användaren
Tid är pengar, pengar är makt, makt över din tid! För vad är pengar om du saknar tid att använda dem? Får du verkligen ut tillräckligt per penning spenderad? Jag är en knappt femtio år gammal pappa och make med två barn i skolålder, villa, bilar, amorteringar och kostnader - ganska lik många andra i det hänseendet. Vad Per däremot under senare år har insett är att en privatekonomi med mer trygghet, utrymme och frihet är något värdefullt att sträva mot. Många mer än Per behöver sätta sig ned och fundera igenom vilka prioriteringar som är viktigast och vilka som egentligen inte spelar någon roll. För egen del har Per insett att det värdefullaste han äger - tiden - byter han bort mot pengar. Dessa pengar är därför synnerligen värdefulla. Per vill att de ska ge god utväxling - han vill ha mer nytta och glädje per penning spenderad.
Kontakt email

RSS

RSS feed
9 februari

Nyårslöftet

 

Att träna mera och att gå ned i vikt är de två vanligaste nyårslöftena som ges. Hade det fungerat så hade svensken varit smärt och fit - så varför pyssla med dylik självbedragelse? Jo, för att ett nyårslöfte är i förlängningen en spegel av din karaktär och viljestyrka. Att åstadkomma en förändring i en riktning man önskar är bra. Själv tänker jag att dricka mer vin under 2018 - det blev lite lite av den varan under 2017. Samt rösta bort regeringen.

 

Sedan så har jag fler löften. Jag ska lämna blod så ofta jag får. Det är den yttersta gåvan. Och det är samhällsekonomiskt positivt. Det behövs alltid fler blodgivare - gör det du med!

 

Jag ska inte gnälla mer. Inte på ett helt år iallafall. Jag har det oförskämt bra och det har du med. Lite klädsam tacksamhet är på sin plats.

 

Jag vill bli smalare. Inte på grund av fåfänga utan för att ett knä värker. Sådant drabbar gamlingar som jag. Några kilon mindre i ledbelastning per steg kan bli vägen ut ur smärtan?

 

Vi ska spara 52 procent av våra inkomster. Det sket sig med en gång. Men varje månad är en ny månad så ambitionen kan fortgå elva gånger till under 2018.

 

Jag ska vara mindre ego. Mer omtanke. Jag ska vara snällare. Mer vänlighet. Och jag ska vara hjälpsam. Mer handtag.

 

Ett nyårslöfte är ju ett löfte till dig själv?

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

3 februari

Var god

 

Det finns helt uppenbart människor som njuter av uppmärksamhet och bekräftelse. Ja, de inte bara njuter utan tycks behöva det. Själv anser jag att detta bara är en social konstruktion som man göder inifrån men det är så jag ser det. Därför blir jag, även om jag försöker att låta bli, lätt irriterad över självförhävelse, ryggdunk och handhjärtan - något som flödar i det sociala nätverket på min arbetsplats. Oh, Ah och Oj vad du, vi, alla är bra!

 

Det sägs att vi alla är olika personligheter som har skiljda egenskaper - men även detta anser jag vara konstruerat. Jag tror att självkänsla är essensen av skillnaderna. Den inre trygghetens nivå avgör behovet av att vara utåtagerande och bullrig. Kanske är det så?

 

Ibland vill jag tysta alla dessa röster av gruppsykos - men jag låter bli. Jag har inget att vinna med det och jag har inte energin att debattera den. Likväl skulle jag vilja lägga in Warren Buffets ord i Yammerflödet:

 

Work hard in silence, do what you have to do 

and ignore the drama and negativity surrounding you. 

Let your success be your noise.

 

Att alla våra upplevelser kommer inifrån - det är fakta och också en tröst. Det innebär att vi alla har makten över våra känslor. Att känna förnöjsamhet i alla de situationer man befinner sig i är en av dessa självförverkligande känslor. Att leva sitt liv baserat på det humör man är i för stunden är enligt mig kontraproduktivt. Därför kommer jag osökt in på stoicism.

 

Stoicism kan grovt förenklat översättas med självbehärskning. Ett bra exempel är nedan ko stående i regnet. Den är inte nödvändigtvis glad men heller inte deppad - den är bara i sin situation.

 

En stoisk ko

Att vara stoisk är att vara lugn, sansad, harmonisk, balanserad och ej misströstande. Den stoiska filosofin fokuserar på två saker: hur kan vi leva ett fullbordat, lyckligt liv? Och hur kan vi bli bättre människor?

 

Målet med stoicism är att uppnå inre frid genom att överkomma motgångar, praktisera självkontroll, vara medvetna om våra impulser, förstå hur korta våra liv är och hur lite tid vi är tilldelade. Det är viktigt att vi förstår de hinder vi ställs inför i stället för att fly från dem.

 

We suffer more often in imagination that in reality.

 

Seneca

 

Ofta vill vi lägga skulden och ansvaret på utomstående orsaker eftersom det är bekvämast så - men sanningen är att alla konflikter startar inuti oss, i våra tankar och hur vi tänker om våra tankar. När vi flyr från verkligheten - en deadline, ett brådskande mejl - skadar vi bara oss själva och släpper på vår självdisciplin. Ett blankt papper, en tom canvas eller en oskriven att-göra-lista är inte stressande i sig - det är dina egna tankar som stressar dig. Det är inte utomstående krafter som gör att vi känner något, det är vad vi intalar oss som skapar våra känslor.

 

Hindrar det som hänt dig från att handla rättvist, generöst, med självkontroll, sunt förnuft och visdom, med ärlighet, ödmjukhet, öppenhet och alla andra kvaliteter som är viktiga för att en persons natur ska komma till sin rätt? Kom ihåg den här principen när du riskerar smärta: själva händelsen i sig var ingen olycka alls; för att uthärda och vinna över den är en stor lycka.

 

Marcus Aurelius, Meditations.

Jag anser att vi måste driva på oss själva och ta de obekväma, svåra besluten och ta tag i dess tillhörande uppgifter. Påminn dig själv om att tiden är din mest dyrbara tillgång. Lev inte som om du har ändlösa år framför dig. Döden ligger över dig. Medan du lever och kan - var god.

 

När du arbetar, var hänsynslöst närvarande. Påminn dig själv: det var inte meningen att du skulle skjuta upp detta. Om du känner motstånd, använd det då som tecken på att fortsätta. Om du aldrig misslyckas, så lär du dig inget.

 

Det som är livet, Upplevelse, Lycka, Medkänsla, intressant?

7 januari

Känn din råvara

 

En resa i fjärran land är nu till sin ände. Ja, det har ekat tomt i bloggraderna då jag saknat både internät och roaming på de platser jag varit tillsammans med familjen. Fast egentligen har jag inte direkt saknat något utan upplevt nya, ovanliga och märkliga skeenden i det innersta av Afrikas kontinent. Det fanns dock vissa brister för en geniun javakonsument som jag - drägligt kaffe.

 

För även om vi inte odlar råvaran så har vi svenskar både finsmak och djupa kunskaper kring hur ett ädelt kaffe ska te sig. Det tråkiga för många av de länder som odlar kaffebusken är att de själva inte förädlar produkten utan enbart exporterar det torkade råkaffet - de kan därför heller inte bygga upp kunskap kring den slutliga produkten.

 

Jag har lärt mig en hel del om kaffe den senaste månaden som jag inte visste trots ett över trettioårigt inmundigande av drycken. Jag visste inte att kaffeträdet har sitt ursprung i just Afrika och inte Sydamerika. Jag visste inte heller att de röda frukterna rostas under exakt temperatur och minut beroende på om det ska bli ett ljust kaffe eller starkt. Inte heller att koffeinet i frukten är ett skydd mot fåglar och andra djur som moder natur har skapat genom evolutionens årtusenden. Vad jag definitivt inte visste var att ju starkare kaffe desto mindre koffein i drycken.

 

Odlandet av kaffe är under stress av klimatförändringarna samtidigt som allt fler människor får upp ögonen för drycken vilket torde höja priset på kaffe framgent. Kan det tänkas vara en god långsiktig investering? Jag kan inte se att det är helt enkelt som att bara köpa certifikat eller minifutures - för vad är egentligen ett kaffepris? Vad är det jag köper för råvaror?

 

Det finns nämligen i huvudsak två olika arter som används för kaffeframställning - Arabica och Robusta. Arabica är den viktigaste och mest populära av de kommersiellt odlade kaffearterna. Arten härstammar från Etiopien. Den står idag för drygt tre fjärdedelar av den globala kaffeproduktionen. Arabica är mer svårodlat och ger en mindre skörd än Robusta, vilket, tillsammans med den godare smaken, har resulterat i att Arabica är den dyrare av de två kaffesorterna. Ett annat av Arabicas kännetecken är att den innehåller lite koffein relativt till andra kaffesorter. Då koffein är det ämne som ger kaffe den bittra smaken är Arabica därför den minst bittra kaffesorten. Robusta har sitt ursprung i centrala Afrika men majoriteten av världens Robusta-odlingar finns idag i Vietnam dit arten introducerades i början av 1900-talet. Robusta är lättare att producera och ger större skörd än Arabica-bönan, vilket gör den billigare att producera. Efter att den har rostats får den en fyllig smak med distinkt jordig karaktär, men på grund av det högre koffeininnehållet är den också mer bitter än Arabica-bönor. Robusta har ungefär dubbelt så mycket koffein som Arabica. Robusta används i regel för att späda ut Arabica-bönor i billigare blandningar.

 

Om jag skulle investera i Kaffe vill jag nog kunna göra det mer specifikt - och då i antingen Arabica eller Robusta. Kan man det? Är det möjligt? Även ekologiskt kaffe är i sig intressant, anser jag.

 

Jag älskar mitt kaffe. Jag är övertygad om dess fortsatta framgång i vår värld. Men att investera i råvaran är en svårare manöver.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
4 december 2017

Alla pengar är lika

 

Att ekonomi, och i synnerhet privat sådan, styrs av märkliga mänskliga beteenden som rotats i oss under årtusenden är vetenskapligt bevisat. En viss Richard Thaler har tilldelats Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap kring just beteendeekonomi. Thaler har visat med sin forskning att människor agerar tvärtemot vad ekonomisk teori förutsätter.

 

Jag skrev om detta i min senaste månadsrapport att jag i familjen Pennings privatekonomi inte lägger pengar i olika lådor utan att alla slantar interagerar beroende av var behov uppstår. Detta är motsatsen till det som kallas Mental bokföring, den teori som syftar till att vi inte ser på alla pengar så som lika mycket värda. Ett exempel är att du kan känna dig nöjd med att de matvaror du köpte i butiken var prismedvetna val men att du sedan glatt kan köpa en dyr kaffe på stan.

 

Att göra en budget baserad på olika konton, riktiga eller mentala, så som matkontot, semesterkontot eller barnsparandet tenderar att förstärka effekterna av den mentala bokföringens baksidor. För en av anledningarna till att vi gör detta är att det kan anses hjälpa oss till självkontroll och att motstå frestelser. Vi människor faller nämligen ofta för kortsiktiga frestelser på bekostnad av mer långsiktiga åtaganden. Vi försöker att via mental bokföring tygla vår konsumtion.

 

Det här är dock förrädiska tankar. Vi baserar helt enkelt våra enskilda, ekonomiska beslut på vilken effekt de får för ett specifikt litet mentalt konto men inte på vad som händer med hela vår ekonomi. När man köper en ny diskmaskin så påverkar det bevisligen möjligheten att göra den där speciella semesterresan - alla pengar i din ekonomi är en helhet.

 

Till syvende och sist handlar det här om att kunna skapa sig en bättre privatekonomi - och den är holistisk. Alla konton som du skapar dig ska granskas lika kritiskt under lupp, varje kostnad ska räknas in i din totala ekonomi, du ska vara medveten, ha självkontroll och handla med disciplin.

 

Så slutsatsen är enkel - alla pengar är lika värda. Din lön, som du arbetar hårt för, är inte mer värd än vad dina investeringar, som du får gratis, avkastar. Arvet efter dina föräldrar är exakt lika mycket värda som de du själv har tjänat - krona för krona. Pengarna på dina barns sparkonto skiljer sig inte från de på ditt eget konto.

 

Därför påverkar också alla sorters utgifter din ekonomi på exakt samma sätt - din latte som du glatt pimplar på stan är i sig en kontantinsats till en lägenhet. Krona för krona.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

12 oktober 2017

Arbetsförledningen

 

Ränderna går aldrig ur. Det är ingen skillnad idag jämfört när jag var ung - Arbetsförmedlingen är en statlig institution utan existensberättigande. 

 

Jag har aldrig fått någon hjälp av Af och jag känner heller ingen som fått det. De människor som jag träffat som arbetar på Af hade jag aldrig anställt så som arbetsgivare - de är i sig placerade där då de antagligen inte duger mycket annat till.

 

Dan Eliasson, allas vår misslyckade politruk till rikspolischef, har varit en lika usel chef på Af. En lång rad andra lätt retarderade personer har under åren passerat revy så som chefer på Af. Den senaste plattfoten är Mikael Sjöberg som nu är på väg att få sparken på grund av mutbrott, kompisfaktureringar på 114 miljoner och de nu kommande så kallade verksamhetsdagarna som är en konferens för myndighetens femtontusen anställda (!) men en uppskattad prislapp på över femton miljoner. Arbetsförmedlingen lägger mer än dubbelt så mycket som jämförbara myndigheter på konferenser och utbildning. Men politikerna blundar, hemligstämplar och tiger.

 

Trots en budget på mer än 74 miljarder kronor - långt mycket mer än hela försvaret - lyckas Af inte med sitt uppdrag som är att få människor som är arbetslösa i arbete. De har aldrig lyckats så det är i sig ingen nyhet. Och alla som redan har ett arbete - hur många av dessa har ens en tanke att kontakta Af? De har inte någon kontakt alls med arbetsmarknaden i jämförelse med alla privata alternativ.

 

 

Det talas om att lägga ned Af emellanåt, vanligtvis från dagens opposition. Jag tror det när jag ser det men blir så fallet kommer jag att hyra in en bleckblåsorkester samt en trupp cheerleaders och fira. Att skattepengar spolas ned så vårdslöst som nu är rent skärt vansinne. Tyvärr är det nog mest snack - Af tycks överleva allt.

 

Vår dotter, som nu slutat gymnasiet, skrev in sig på Af som arbetssökande. Det är nu mer än sex veckor sedan - tror ni hon fått något som helst stöd eller uppslag så här långt? Nej, de vill bara ha hennes aktivitetsrapport fastän hon inte uppbär någon ersättning av något slag.

 

 

Af gör inte mycket rätt. Etableringslotsar som rekryterat till IS, koppling till människosmuggling och utpressning, arbetsförmedlare som kräver att arbetslösa ska söka överkvalificerade jobb för statistikens skull och nytt IT-system som aldrig kom i bruk trots mångmiljonsinvesteringar. 

 

Af har också ett uruselt förtroende hos allmänheten. Det kan ju bero på att de inte förmedlar några jobb? De är sämst i klassen på det de ska vara bäst på.

 

Känner du någon som är nöjd med Af? Som fått jobb via Af?

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
5 oktober 2017

Sent ute

 

Jag är ju en sådan där gammal räv i ekonomibloggvärlden som skrävlar mer än åstadkommer. Tomma tunnor skramlar mest, som det sägs. Att vi i familjen Penning inte nått längre på alla dessa år visar på en skral inställning och slappa förmågor.

 

Samtidigt är vi inte genomusla, vi har ju trots allt sparat tio, tjugo, trettio procent av våra inkomster och denna trendlinje fortsätter att peka uppåt. Den nya sparmatrisen målar upp 49 % så som månatligt mål.

 

Att det är ett ämne som fascinerar och sätter griller i huvudet på folk. Går det att spara sig fri? I vårt konsumtionssamhälle och där till och med politiker spottar på sparande men gynnar belåning? Det kittlar och det skaver, värmer och ger frossa. Sydsvenskan ger luft i en artikel om en familj som sparar regelmässigt - de har dessutom en blogg som jag missat fullständigt. Tidningen kör en sensationslöpsedelteknik - Storspararens framtidsplan: ”Om tio år kan vi leva på våra investeringar”.

 

Men det är samtidigt en bra artikel som inte lämnar viktiga frågeställningar åt slumpen - inte minst frågan kring vad som är viktigt i livet eller inte så som sommarhus och fin personbil. Det lite ovanligare är att de båda makarna valt att ha delad ekonomi, men samtidigt så har de inga barn och då är det också en enklare ekvation.

 

På bloggen skriver herr Oberoende kring vad som faktiskt är det enda intressanta - varför vill man bli ekonomiskt oberoende och göra denna ansträngning? Och det är ju faktiskt mycket bra sammanfattat - skapa valfrihet och att lycka ej bor i konsumtion. Och som jag också säger att en kassabok är en förutsättning för att få penningkontroll.

 

Är det lycka man letar efter så har man redan hittat den. Verktygen har vi till hands sedan födseln. Att lära sig att hantera sina förväntningar är nyckeln. Hur du uppfattar din verklighet är själva låset.

 

En penningmaskin, så som herr Oberoende kallar den, är bara ett medel som helgar ändamålen. Pengar i sig gör ingen lycklig utan de är också ett verktyg att använda sig av. Familjen Pennings maskin heter Guldhönan och hon kommer inte att få se någon 4-procentsregel - den schablonmässiga regeln som säger att man bara kan plocka ut 4% ur sitt kapital för att bibehålla det.

 

Nej, vi bygger ingen familjeförmögenhet för kommande generationer utan slantarna ska vara till oss. Barnen får sina verktyg av oss att skapa sina egna förutsättningar och det tycks fungera - båda barnen sparar för framtiden och de där 10 procenten som är gränsen klarar de galant. Jag önskar bara att mina föräldrar, skolan eller för den delen samhället lärt mig som barn och ungdom hur pengar, sparande och frihet hänger samman.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

19 augusti 2017

Jag ser dig

 

Jag är inte mycket för personlighetstester, DISC-analyser och horoskop - alla olika avarter med ändamålet att placera människor i fack. Sådant är bromsklossar mot möjligheter att utvecklas i de riktningar som individen önskar och istället stämplar man denne med olika egenskaper. Tendensen är då tydlig - eftersom jag uppenbarligen är utpekad att vara något kommer jag att förhålla mig till detta och förstärka sådana beteenden.

 

Sådant är big business i allt från rekryteringsbranschen till teambuildingövningar på företag. Vissa människor är i mina ögon enfaldiga får - de klappar förtjust i händerna och yvs över att få veta vilken sorts människa de är - röd, blå, gul och gredelin - och gläds över att de är ju precis så som de trodde att de var. Jisses, säger jag. Att läsa framtid i kaffesump eller tro att oturen bor i en svart katt eller illa ställd stege är inte så mycket sämre alternativ. Men som sagt, den finns en trygghet för vissa människor och det finns företag som livnär sig på det här.

 

Att kalla sig liberal, kristen, feminist, civilingenjör eller valfritt kön är blott en beskrivning av allt från åsikter till känslor. Men att säga att jag är är samtidigt synnerligen begränsande. För egen del är jag nöjd med att säga att jag är en människa, ungefär så långt sträcker sig min persondefinition. Att jag sedan säger att jag vill ha ett liberalt samhälle, att gudtro är min privatsak, att alla människor är lika mycket värda och att jag föredrar intimitet med kvinnor  stämplar mig inte så tydligt.

 

Att förstå sig själv - det är nog det som folk vill. Men vad finns det att förstå - egentligen? Alla våra beteenden är i grund sprungna ur tankeprocessen, svårare är det inte. Vi är biologiska varelser förfinade genom årmiljoner att vara det vi är idag. För mig räcker det med att sträva lite grann mot några få etiska principer - att vara snäll, empatisk, vänlig och förnöjsam - och ett par eftersträvansvärda känslor - att vara i nuet, ta det lugnt och långsamt samt se mer positivt än negativt i tillvaron.

 

Därför går det inte att generalisera. Jag läste en artikel om att man inte ska anställa människor yngre än 40 eftersom dessa är omogna, opålitliga och självupptagna. Det är en brandfackla, minst sagt. Egenskaperna som beskrivs har inget med ålder att göra utan är bara beteenden som en människa kommit undan med så här långt i livet. Visst, barn och ungdomar curlas utan like och det ger liknande resultat. Men det säger inget alls om människan bakom beteendena.

 

Genom mitt arbetsliv så har jag mött människor i alla åldrar som betett sig som skithögar eller varit helt underbara. Likadant är det idag och jag undantar aldrig mig själv. För hur är jag mot andra och hur väl sköter jag mina arbetsuppgifter och åtaganden? Jag gillar Matteus 7 och flisan samt bjälken - döm inte så blir ni inte dömda. Och i grunden så är det trots allt viktigast att vara sjysst mot andra, eller hur?

 

Att ålder är irrelevant är slutsatsen. Unga människor har inte lättare att lära sig nya saker, de är inte mer flexibla, friskare, snabbare eller tekniskt kunniga än äldre. Äldre människor jobbar inte självklart för gruppens bästa, är inte mer lojala eller pålitliga. Alla är istället smarta, korkade, energiska, lata, initiativrika, handlingsförlamade, friska, sjuka, låtsassjuka och bakfulla, lojala och illojala, neurotiska och skogstokiga. Lite till mans.

 

Så, vad är du då? Jo, du är.. ..vad du vill vara. Låt dig inte låsas in i fack, boxar eller strukturer. Du bestämmer - ingen annan. Du kan vara vad du vill vara idag och något helt annat imorgon. När någon säger till dig att du är så ska du reagera och definiera om - nej, jag är inte en möbelsnickare, en controller, en fegis, en ful en, en förlorare eller gulblågredelin. Möjligen så är jag en människa som tycker om att göra möbler, räkna pengar, undviker risker, ser ut som jag gör, ännu inte dragit en vinstlott och inte tror på personlighetsanalyser. Jag är inget av det ni säger att jag är. Beklagar missförstånden.

 

Jag vet med tydlighet vad jag uppskattar hos andra och jag tror att de flesta har samma måttband - omtanke, vänlighet, intresse, empati kan det kallas. Men i all sin enkelhet tycker jag bäst om att säga att jag ser dig. Jag ser dig. Inte självklart att kunna men med all nödvändighet väsentligt att lära. 

 

Lär dig se andra. Och lär dig se dig själv. Befriande.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

29 juli 2017

Alltid pank

 

Jag vet att det är svårt. Svårt att se när duktiga investerare vandrar på vattnet likt en historisk Jesus och skapar rejäl vinst när index samtidigt krackelerar. Svårt när jag själv blott förmår att förhindra raset i min egen portfölj. Sådant kräva sans i sinnet - att jämföra mig med de bästa, när jag samtidigt inte vill anstränga mig så som de gör, är praktiskt taget rätt dumt. Och i det ljuset ter sig saker och ting något bättre.

 

Ett av mina starkare barnaminnen är att jag alltid saknade pengar. Jag var alltid pank, helt enkelt. Så som telning räckte aldrig veckopengen - det behövdes godis, Fantomen och fler legobitar. Som yngling hade jag inte råd att köpa de LP-skivor, kassettband att spela in Rakt över disc på eller ens ett vettigt schampo till min tonårsfeta kalufs. Jag sneglade avundsjukt på de av mina kompisar som köpte en platta i skivaffären, hade TDK-band att spela in på och Yves Rocher i duschen efter jympan. Jag kom inte långt med min enda platta med Agneta Fältskog, mina Ton-i-ton-band från BP-macken och Timotei som visserligen doftade gott men var ett maskerat diskmedel.

 

Jag fick aldrig någon ekonomisk skolning - inte hemifrån och inte från skolan. Alla pengar som på ett eller annat sätt nådde mig, via månadspeng eller reklamutdelningen, konsumerades och inget sparades. Varför var det så? Jag, mina syskon och mina föräldrar pratade aldrig om pengar, vad de är, hur de skapas och vad de innebär för oss. Sorgligt och obetänksamt vilket också har lett till att jag idag inte är miljonär - så som jag borde varit. Jag har inte sparat något alls förrän en gryende insikt började gro när jag var runt de trettiofem.

 

Jag skulle inte plöjt ned mina slantar i tonåren på flipperspel och öl. Jag skulle sparat 10 procent av min inkomst från mitt första jobb fram till idag. Jag borde tänkte efter både en och två gånger innan jag gjort all den korkade konsumtion som blev till stora belopp över tid. Men nu blev det så och jag kan inte ändra på historien. Den enda positiva som finns kvar är frustrationen över att alltid känna mig pank, något jag numera inte är. Men känslan har funnits med mig under så lång tid att den är så som ett smärtsamt tandläkarbesök - då blir man flitigare med både tråd och borste.

 

Så jag är trots allt ganska nöjd nu att jag lyckats bromsa fallet i min portfölj med endast 1,5% då OMXS30 tappat 5,8% under samma tidsperiod. Jag har en viss riskaversion just av den anledningen - jag vill inte bli pank igen.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
8 juli 2017

Ditt lopp, ingen annans

 

Vi har alla olika förutsättningar - inom alla områden. Sara Sjöström har en begåvning för att simma fort är ett exempel för idrotten. Sara Larsson kan sjunga vackert. Warren Buffet kan läsa årsredovisningar med framgång. Sen har vi alla därutöver som vill, försöker och gläds åt att simma, sjunga och läsa men som inte kan nå samma nivå - på grund av en mängd förutsättningar, allt från handikapp till ledig tid att hinna. Och i sig kan detta bli ett hinder för att ens försöka bli en gnutta bättre eller mer framgångsrik. Det är synd - för man ska aldrig förneka det man kan eller har åstadkommit, inte heller ska man lyssna på alla de som bedömer det du gjort och förkastar det som dåligt utan man ska glädjas och känna sig nöjd.

 

Om du för ett år sedan inte kunde springa en kilometer men kan det idag - beröm dig! Om du amorterat blott en femhundring per månad på ditt mångmiljonlån - gläds åt det. Om du inte har råd att ge dina barn en semesterresa men kan ge dem en tältsemester i trädgården - dunka dig i ryggen! Förutsättningar är just förutsättningar - de är startlinjen som du behöver förhålla dig till. Livet är orättvist och sådant är livets natur. Men endast du kan avgöra om och hur du avser att förflytta dig - i vilken riktning.

 

Att slänga löpardojorna och försöka springa barfota i grus är mindre fruktbart. Detsamma är det att låna mer pengar om din privatekonomi inte tål det. Inte heller ska du titta på de som uppenbarligen är duktigare, bättre eller mer begåvade än du i att åstadkomma något - risken är bara att du inte gör något alls.

 

Ett exempel från min egen värld är att jag kan uppleva att vi sparar för lite pengar. Femtio, sextio och åttio procent av nettoinkomsterna sparar gnetiga bloggare varje månad för att nå ett mål. Varför gör inte vi så? Vill vi inte tillräckligt mycket? Ja, det är ju ett av skälen då vi valt att inte göra resan utan njutningar längs vägen. Men i sak gör jag fel i att jämföra med andra.

 

Om jag istället tittar tillbaka då jag startade att skriva min blogg 2007, det vill säga tio år tillbaka. Då hade jag sparat några år och hade en röra av fonder och aktier. Det belopp som vi då hade uppgick till knappt en sjundedel av vad vi har idag. Och det belopp vi sparade per månad var 4 % av inkomsterna, idag är det 32 %. Allt går i rätt riktning och min jämförelse är min egen - allt är frid och fröjd.

 

Vi hade billån, de är numera bortamorterade. Vi bor numera närmare alla samhällsfunktioner vilket sparar massor av tid och pengar. För tio år sedan hade vi ingen buffert alls och diskmaskinen gick i bitar. Vi hade en stor fest dit alla buffertslantar gick, nämligen. Mycket dumheter men samtidigt så skrev jag då följande klokhet som består:

 

Bert Karlsson sa en gång en klok sak tycker jag. Han sa 'det är inte inkomsten som är viktigast, utan utgifterna'. Och det ligger mycket i detta, anser jag. Det är så lätt att 'växa i kostymen' när man får mer i lönekuvertet.

Idag förstår jag inte hur jag och min fru lyckades överleva under studieåren.

Men att krympa kostymen är inte helt enkelt. Var ska man börja skära? Köra bil mindre? Dra in barnens Bamsetidning? Sluta äta lunch på jobbet och ha med matlåda?

Frågan är vad som är utgifter som ger tillräckligt tillbaka och vad som är onödigt och inte ger så mycket? Så Bamsetidningen blir kvar, lunch äter jag ibland - låda ibland och bilen körs lite mindre. Hur resonerar ni?

En del av ekonomibloggarna jag läser har, enligt min mening, en något fanatisk inställning. Att få ihop mer och mer pengar verkar vara ett självändamål medan att någon gång leva och njuta är underordnat. Jag kritiserar inte eftersom jag när jag var något yngre också trodde att jag skulle leva för evigt - eller rättare sagt, inte tänkte på min egen dödlighet. Att bara sträva mot ett mål är inte längre min melodi, imorgon kanske jag blir sjuk.

 

Och så resonerade jag för tio år sedan - nu är jag än närmre ett slut, när det må komma. Men även lopp som man tvingas avbryta är ett lopp. Så det är bara att snöra på sig skorna, ta dig vidare och njuta under turen framåt. Hur du förflyttar dig relativt dig är det enda intressanta.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

1 juli 2017

De som jagar

 

Är jag ensam om att känna mig förföljd? Jag tror inte det. Alla företag från näthandlare till Google vill veta allt om dig - var du är, vad du köper och din sinnesstämning. I grund är det för mig obehagligt samtidigt som jag är dålig på att värja mig - jag vill ju konsumera de tjänster som står till buds.

 

Det finns dock enkla lösningar på den digitala förföljelsen då man kan avinstallera appar och stänga av tjänster. Man behöver inte ha Facebook och telefonen behöver inte berätta var du är. Dessutom så inbillar jag mig att företag som arbetar med denna typ av information granskas på ett helt annat sätt kring lagring av information som kan härleda till enskild person. Den kommande GDPR-lagen lär också betyda en hel del för en personliga integriteten.

 

Värre är de som faktiskt jagar. De står uppradade längs gångstråk, gator och på torg med sökande blick. Varje dag när jag promenerar till eller från jobbet eller när jag är ute på lunchen för att göra ett eller ett par ärenden så finns de där. Jag blir stressad, negativt påverkad och inte så sällan irriterad. Jag tvingas försöka kryssa mig fram på min färd för att hålla ett betryggande avstånd mellan mig och de som jagar så att de inte kommer åt mig. När det inte lyckas och de hurtfriskt inleder med 'ursäkta får jag ställa en fråga..' eller 'vad har du för mobilabonnemang?' känner jag mig tvingad att avböja artigt när jag egentligen vill ge dem fingret eller be dem dra till varmare plats. För de som jagar är inte inbjudna i min sfär och de inkräktar på min integritet och min tid. Vad jag har förstått så krävs heller inga tillstånd för att på ett ganska påfluget och provocerande sätt försöka delge mig information eller försäljningsargument - här finns inget skydd.

 

Det finns ett utbrett krav på förbud för tiggeri. Men i jämförelse med de som jagar är tiggarna till mestadels diskreta och lågmälda. De som jagar, däremot, är oftast skolade i sin konst med en väl intränad svada för att verbalt kunna suga fast människor på stan. Jag vet att jag inte är tvingad att stanna men samtidigt så nyttjar de som jagar människors välvilja, artighet och medkänsla för sina syften - så i sak blir det ett tvång.

 

Värst är de gånger de jag blir tilltalad av ett brett leende av en person i färgglad väst och jag faktiskt surar, promenerar vidare efter att jag muttrat ett nej. Då får jag efter mig ett lika hurtigt '..men då får du ha en underbar dag', liksom för att ge mig dåligt samvete. Det är omöjligt att freda sig mot de som jagar.

 

Men jag hoppas på att det är kontraproduktivt. Själv noterar jag noga vilka det är som jagar -  från Internationell människohjälp till Comviq - och memorerar vilka jag inte ska köpa tjänster av eller bidraga till. De som inte låter mig vara ifred kan känna sig rökta under betänklig tid. Men det är jag, det. Ni andra kanske inte ser det som jag och kan rycka på axlarna åt de som jagar. Mitt problem är att jag känner mig just - jagad.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Sidor

Blog Archive

Blog Archive
2018 (19)

Taggar