PerPenning
Likes
252
Antal inlägg
542
Följare
54
Medaljer
0
Stad
Lund
Om användaren
Tid är pengar, pengar är makt, makt över din tid! För vad är pengar om du saknar tid att använda dem? Får du verkligen ut tillräckligt per penning spenderad? Jag är en knappt femtio år gammal pappa och make med två barn i skolålder, villa, bilar, amorteringar och kostnader - ganska lik många andra i det hänseendet. Vad Per däremot under senare år har insett är att en privatekonomi med mer trygghet, utrymme och frihet är något värdefullt att sträva mot. Många mer än Per behöver sätta sig ned och fundera igenom vilka prioriteringar som är viktigast och vilka som egentligen inte spelar någon roll. För egen del har Per insett att det värdefullaste han äger - tiden - byter han bort mot pengar. Dessa pengar är därför synnerligen värdefulla. Per vill att de ska ge god utväxling - han vill ha mer nytta och glädje per penning spenderad.
Kontakt email

RSS

RSS feed
28 oktober

Höj din lön enkelt

 

I år fick jag en usel löneförhöjning av min arbetsgivare. Ni som varit med i arbetstagen ett antal år vet att lönerevisioner kan te sig farsartade. Arbetsgivaren beklagar sig i både goda som dåliga tider - det finns inte mer utrymme, du fick ju så bra höjning förra gången, du har inte tagit nya ansvar eller jobbat mer och hårdare. Jag tar det hela med cyniskt lugn då jag inte söker bekräftelse eller befodran. I korthet söker jag istället så mycket pengar för så lite använd tid som möjligt. Det kallas för god utväxling. Utbrändhet låter jag andra ägna sig åt.

 

 

I år får vi istället en sjysst löneförhöjning av våra investeringar. Uppskjuten konsumtion har en magisk ekvation för utväxling av kapital. Från ett antal korgar med guldägg får vi fina slantar i olika dignitet. Någon ger fem procent och en annan tolv - betydligt bättre än de avtalförhandlade två eller tre procentenheterna. Att spara är att ge.

 

Ett exempel är familjen Pennings investeringssparkonto. Avkastning kan ses som löneförhöjning enligt mitt sätt att räkna. Om jag räknar på min egen och fru Pennings bruttoinkomster som är ganska höga så ger Guldhönan oss - hittills i år - ett lönelyft på 14 procent. Inget kattguld här inte. Och detta är bar en av korgarna då det finns fyra ytterligare.

 

Alldeles för många svenskar tar sitt lilla årliga lönelyft och skjuter in det i belåning eller konsumtion. Man kämpar på och sliter på sin arbetsplats, försöker göra skillnad, jobbar över och fjäskar för chefen - för att sedan, vanligtvis, inte få mer än någon eller ett par procent. Sedan blir man besviken och ger tappt.

 

Även när man skaffat sig en hög lön fortsätter man med konsumtions- och statuskarusellens eviga snurrande - lön in och sedan ut och iväg igen. Har man en ganska normal lön men arbetar med något som ger tillbaks mycket eller som man trivs fantastiskt med - inte sällan centralt avtalade - så har du mycket tillbaka i att skapa din egen löneförhöjning. Glad i hågen tar du emot dina två procent årligen och sparar minst tio procent av dessa och investerar. Snart har du skapat dig bättre löneförhöjningar än vad du någonsin kan åstadkomma i en karriärstege.

 

Året är inte slut än. Jag fick en ynka procent i löneförhöjning av firma Löneslav. Jag är nöjd ändå - firma Penning bjuder på kanske 25 procent eller mer innan champagnen korkas upp!

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
8 oktober

Ärligt talat sjuk

 

I somras var jag rejält dålig och sjuk - i närmare tio dagar fungerade jag inte alls. När jag började bli hängig så fortsatte jag att jobba eftersom jag är en ganska pålitlig och ansvarsfull person men också för att det är dyrt att vara sjuk. Resultatet blev att jag blev tröttare, segare och allt mer ineffektiv och efter tre dagar gav jag upp och sjukskrev mig.

 

Som ni säkert är medvetna om så har vi något som heter karensdag när man blir sjuk. Det är då en sjukdag som du inte får några pengar. Den som är taktisk kan släpa sig till jobbet så som sjuk och sjukskriva sig under den dagen för att minska karenskostnaden, vilket är lite sjukt i sig.

 

I Sverige fungerar det så att arbetsgivaren betalar sjuklönen de första 14 dagarna du är sjuk. Är du fortfarande sjuk efter 7 dagar ska ett läkarintyg lämnas. Sjuklönen är 80% av din inkomst oavsett vad du tjänar - något som kan vara en stor kostnad för arbetsgivaren. Samtidigt så är det ett bra incitament att arbeta med arbetsmiljöfrågor etc.

 

Efter 14 dagar får man istället sjukpenning från Försäkringskassan. Denna är maximerad till 80% av lönen men högst 714 kronor per dag.

 

Notera att det finns en debatt om att sjukdom kostar samhället stora pengar, något som är falskt. Ja, vi betalar faktiskt in mer än vad vi tar ut. Det här betyder att sjukförsäkringen förvandlats från en försäkring där alla har rätt till sjukersättning de dagar man mår dåligt till en försäkring som går med vinst och ger staten ett betydande överskott. Antalet sjukdagar i Sverige beror inte på fusk eller överutnyttjande. Däremot är Sveriges syssel­sättningsgrad bland äldre mycket högre än i andra länder vilket påverkar sjuktalen negativt.

 

Att arbeta på en arbetsplats med kollektivavtal är även vid sjukdom mycket bra då man via detta kan erhålla mer ersättning.

 

Men det jag egentligen hade som syfte med denna text var hur karensdagen egentligen påverkar våra beteenden. Jag har svårt för denna dag - varför ska det kosta att vara sjuk? Är det inte ett dåligt sätt att jaga bakfylla eller lättja? Om man är ärligt sjuk så blir man straffad. Jag vill dessutom hävda att det kostar mer med karensdagar.

 

Låt oss säga att du är sjuk en dag - det kostar dig 100%. Att då stanna hemma ytterligare en dag ger dig åtminstone 40% per dag. Kan ju vara värt att vila en dag till. Dag 3 till 7 gör sedan att sjuklönen stiger med 53 till 69% per dag. Sedan kommer ju läkarintyget i vägen. Jag tror, men jag kan ha fel, att få stannar hemma en dag när de är sjuka. Nej, det blir fler dagar och det är ju inte sjuklönen som är den största kostnaden för arbetsgivaren utan utebliven produktivitet. Eller?

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
17 april

Stöld från dig själv

 

Småfåglarna kvittrar som galna i buskarna, en glad sol lyser över nejden och tulpanerna har öppnat sig lite försiktigt. Tveklöst är det vår i min trädgård. Det är måndag men en ledig måndag. Och efter fyra helgdagar vill jag ändå inte jobba imorgon. Känner ingen lust alls utan likt en burfågel bara få breda ut vingarna och dra iväg vart helst. Det är speciellt vid den här årstiden som min jobbångest är som störst.

 

Det är svårare för mig än många andra. Vissa ser sina arbetsuppgifter som viktiga och ytterligare några anser sig oumbärliga. För en del är jobbet status och för andra en plats att socialisera. För vissa är jobbet ett bekräftelsebehov och en arena för inbördes beundran. Det finns grupper som ser sina arbetsuppgifter likt en hobby - något som är riktigt roligt och som får lov att ta tid. Inte helt få ser sitt arbete som en plikt, ett krav, ett ok som de måste bära. Ännu flera ser kravet att få in pengar för att kunna leva en viss livsstil, för att passa in i grannkvarteret eller att skämma bort sina barn.

 

Inget av det ovan är jag. Det jag gör på jobbet känns oviktigt. Jag struntar i titlar och jag intresserar mig inte för skvalprat. All min bekräftelse kommer inifrån och jag bryr mig inte alls om vad någon tycker om mig så länge min egna moraliska kompass pekar i rätt riktning. Någon hobby är jobbet rakt inte utan jag vill bli klar så fort som möjligt - inget kan bli perfekt utan det mesta duger som bra nog. Jobbet är pengar och inte plikt. Och pengarna är inte livsstil utan en väg ut. Ut ur det förbannade hjulet.

 

Jobb är lön för mig. Bara lönen är viktig nog för att varje dag kliva ur sängen för att göra mitt dagsverke. Inget annat. Utan lön hade jag inte synts till. Så det där med att sänka min lön för ett roligare arbete finns inte på kartan - inga jobb är roliga nog. En bra lön är också en del i en dräglig pension, inte att förglömma. Lika viktiga är lånen och skulderna.

 

Konsumtion av nöd och konsumtion av onöd - jag kämpar med det i en evig strid. Och en av de viktigaste är att inte konsumera på kredit eller via lån. Att få betala senare är ingen god gärning från säljarsidan, inte. Men det är lönsamt, det är tydligt. I princip alla företag kan idag erbjuda dig att shoppa nu och betala någon annan gång. Men jag försöker själv att göra mig bilden av att uppskjutna betalningar är en stöld från min framtid. Så mitt tips är att varje gång du lånar eller väljer att betala senare - så säg till dig själv att dina framtida prioriteringar inte är viktiga nog, att det du vill ha nu är det. Det i sig kan skapa köpångest vilket är utmärkt.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
10 februari

Värdet i sig

 

Min tuffa arbetsperiod börjar nu klinga av. Fina övertidspengar kommer att ramla in under både februari och mars. Men det har kostat. Jag är trött och sliten, jag har försakat familj, nöjen, hobbies och återhämtning. De lediga stunder jag haft har jag hålögd legat i soffan framför TV:n eller sovit drömlöst. Inget liv i sig utan mer av ekorrhjul än vad en genomsnittlig hamster klarar av. Frukten av slitet är lite fler slantar som har ett tydligt värde då de kommer - för de har kostat på, som sagt.

 

Men vad är ett värde? Vem avgör det och enligt vems mätstock? Tiggaren utanför ICA värdesätter mynten hon får högt. Mina mynt i plånboken brukar hamna i ett höganäskrus i köket där de ligger tills någon behöver en femma eller en tia till kundvagn eller majblommeförsäljare. För mig börjar värdesättningen vid en hundralapp, tror jag - mindre kontanter kan konsumera utan större eftertanke. Något jag borde bearbeta mentalt, tror jag.

 

Jag tror också att det stora flertalet svenskar inte kopplar samman sitt dagliga arbete med sin lön i tillräckligt stor grad. Timmarna vid bandet, över bokföringen eller under motorhuven, de timmarna vi försakar för att tjäna in lönekuvertet glöms lätt bort i konsumtionsrus efter den tjugofemte dagen i månaden. Ett evigt kretslopp där för lite blir över oavsett lönenivå och intjäningsförmåga.

 

Jag mötte en konsult på jobbet häromdagen som lite nedstämd berättade att han nu tvingas i pension vid 66 års ålder, han som helst velar fortsätta ett tag till. Jag vet ganska väl hur kulturen ser ut på hans firma där nya, fina leasingvagnar står på parad och där personalen gärna jämför sina statusmarkörer med varandra. Sådant kostar, så klart, och har man inte samlat i ladan i tid behöver man fortsätta att jobba trots närheten till sjuttio års ålder. För mig är detta dock helt främmande. Jag struntar i statusbilar utan istället sjöng jag i duschen häromdagen när båda våra gamla skrothögar klarade sig genom besiktningen åter en gång - ren förtjänst och mer pengar till frihetsfonden.

 

Intjäningsförmåga är ett intressant ord. Betydelsen är resultat före kreditförluster och det får mig att le en gnutta. I en privatekonomi med hög belåning - som kan tolkas som kreditförluster - krävs det friska, starka arbetare som förmår att dra in slantar nog för att täcka räntorna.

 

Men jag är av den åsikten att pengar ska omsättas, de är inget alls utan ett syfte. Att enbart samla på dem är lika meningslöst som att samla på frimärken, stenar eller kapsyler. Pengar ska omsättas så att de ger så mycket nytta det bara går, så mycket nöje och glädje de kan prestera och så som stöd och hjälp till de som behöver. Det är enbart när i tiden detta ska ske som är väsentligt att planera för. Jag säljer min tid för pengar och därför ska de värdesättas därefter. När slantar ska betalas ut ska det vara i god ordning och med planering.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
21 januari

Riktig frihet

 

För mig är helgen ett andningshål. Då gör jag allt det som jag egentligen vill ägna min tid åt - familjen, hobbies, träning och allt mellan himmel och jord i övrigt. Att arbeta, även fastän jag trivs bra och har utvecklande uppgifter, tar för mycket av min korta levnad. Inom kort fyller jag femtio år, något som jag har bristfällig förankring i - jag är en ung spoling i sinnet och det finns så mycket kvar att leva för och glädjas kring. Att snart femtio årstidscykler har passerat ter sig som ett påhitt och något som egentligen inte har skett.

 

Jag kan ha fel men jag tror det inte - det stora flertalet av oss hade inte gått till det jobb vi har om det inte fanns en lönepiska. På min arbetsplats finns det många duktiga yrkesmänniskor - men de är inte rika. Däremot är det lätt att se att det finns mycket som måste konsumeras för att upprätthålla något, vad det nu bör kallas. För mig är det annorlunda då jag tänker mycket på tiden som åtgår. Det är mer sällsynt att jag inte funderar kring det. Snart är det löningsdags igen och tankarna går kring hur mycket som ska sparas undan - jag tänker i termerna att tolv procent undansparat räcker till en hel arbetsfri månad under ett år. Det är sporrande.

 

Undan ganska många år negligerade jag pensionen. Det kändes så långt bort, så abstrakt och även ointressant - det var ju pengar som inte gick att konsumera där och då. Det var ett misstag som jag ser andra göra i sina yngre år idag. Numera ägnar jag dock det betydligt mer intresse.

 

För varje år jag arbetar avsätts 16 % till inkomstpensionen och det är en försvarlig summa. Till premiepensionen avsätts 2 % och till tjänstepensionen 4,5 % om jag räknar rejält grovt. Det är oerhört lätt att räkna kring att både tjänste- och premiepension kommer att bli viktigare i förhållande till inbetalade belopp. Jag kan exempelvis se att från 2012 fram till idag har de inbördes delarna ändrats enligt nedan:

 

  • Inkomstpensionen från 76 till 69 procent
  • Premiepensionen från 8 till 10 procent
  • Tjänstepensionen från 16 till 21 procent.

 

All pension skapas av att man jobbar på ett eller annat sätt. Ett kompletterande sparande kan bli det som ger oss möjligheten att jobba mindre i framtiden eller att gå i pension. Här behöver jag räkna mer än vad jag gjort hittills men runt 30 % är vår sparkvot i genomsnitt.

 

För jag är inte intresserad av pengar om de inte är en del i min frihet och min makt över min tid. Att jobba hårt men sedan förslösa slantarna på allehanda statusmarkörer, verklighetsflykter och tumsugaraktiviteter är så kontraproduktivt. Men jag ser det och jag hör det ofta. Med de lönenivåer som familjen Penning har och som mina yrkeskollegor har skulle vi alla kunna ha helt andra belopp undanstoppade idag. Min egen tröst är att jag länge gjorde fel men att jag numera gör rätt - även om det är lite sent. Det kan dock bara bli bättre.

 

Idag är det lördag och imorgon söndag. Den tiden är min egen. Sedan, därefter följer en ny arbetsvecka med vad lönen kräver. Och det är inte riktig frihet.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

8 januari

Korrigering

 

Lite frossa idag. Sista lediga dagen innan en femdagars arbetsvecka. Roligt att arbeta men det tar mycket energi och inte minst tid. Strax ska jag iallafall promenera till gymmet och efter det kanske till och med en skogstur.

 

Som vissa av er troligen vet har jag tills vidare övergått till en mer passiv fondstrategi. Erkänt bra och noga utvalda fonder, och därmed en betydligt bredare exponering mot olika marknader, och därtill ett regelbundet nysparande är mitt recept framgent. Det finns lite av varje i paketet och dessutom en rejäl dos, runt 45%, i Spiltan Högräntefond, som över ett år klått OMXS30 men med en rudimentär risknivå. Inte vet jag vad som väntar under 2017 men att vi ska nedåt är en lågoddsare genemot tvärtom. Jag nöjer mig med lite mindre mot en lägre risk, helt enkelt.

 

Morningstar matar jag in mina fondinnehav med en enkel procentfördelning så kan jag genomlysa innehaven likt en aktieportfölj - genialt. Jag får där tillgångsfördelning och regionfördelning samt hur stor kassan är. Jag ser också vilka de tio största aktieinnehaven samt en avkastning/riskmatris. Slutligen får jag en insyn i vilka aktier som överlappar i olika fonder.

 

Det finns de som säger att det troligen är lättare att tjäna pengar på att byta jobb under 2017 jämfört med att investera på börsen - eller för den delen att kliva in i bostadskarusellen. En del i förklaringen ligger i den stärkta dollarn som hjälpt upp värdet på våra investeringar men samtidigt gjort att vi tappat köpkraft kring utlandssemestrar och importerade varor.

 

Trender kan te sig stabila och få oss att känna oss trygga med det. Men det är blott en ritad linje förankrad i historien - det räcker ju med att psykologin i bostadsmarknaden, likt tappade tulpanlökar, faller samman och i nästa led drabbar konsumtionen så rullar vi utför. Och med tanke på att arbetsmarknaden är stark för välutbildade så kan ju ett jobbyte ge en hel del extra att investera med. Pengar är blott pengar - inget som i sig ger någon lycka. Ett nytt jobb är betydligt mer av en förändring.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 

Blog Archive

Blog Archive
2017 (126)
Nov (8)

Taggar