Fantastiska Farbror Fri
Likes
302
Antal inlägg
1334
Följare
65
Medaljer
0
Om användaren
FRIHET ÄR MÅLET - SPARSAMHET ÄR NYCKELN! Jag heter egentligen Oskar Lindberg men bloggen drivs av mitt superhjälte alter ego Fantastiska Farbror Fri. Fantastiska Farbror Fri (FFF) är en ekonomisk superhjälte tillika familjeman med en fantastisk fru och tre underbara barn. FFF blev ekonomiskt fri (pensionär) strax innan sin 40-årsdag. Fantastiska Farbror Fri är utrustad med superkrafter utöver det vanliga inom sparsamt och enkelt leverne. Hans svaghet (för en sån har alla superhjältar) är en tumme som sitter mitt i handen någon som han tänker råda bot på under sina fria år. Den här bloggen handlar framförallt om hur man sparar ihop kapital och hur man får det att räcka länge genom sparsamt leverne och mer effektivt tänkande kring sitt liv och sin ekonomi vilket i förlängningen kan göra oss alla mer fria.
Kontakt email

RSS

RSS feed

Blogg

Fredagsfunderingen - Egentligen osannolikt att svenskarna är bland de högst skuldsatta!

Att låna pengar är en intreckning i framtiden, och för någon som är verkligen positivt inställd till framtiden kan det tyckas logiskt att låna nu...det kommer ändå bara bli bättre. Av den anledningen är jag egentligen inte så förvånad att det blev som det blev i till exempel i USA innnan finanskrisen. Amerikanen i gemen är väldigt framtidisorienterad och tror starkt på att de kommer ha det bättre för varje år som går. De har svag tilltro till samhället men stark tilltro till sin egen förmåga och ser i stort sett bara möjligheter. 

Tvärt om mot den amerikanska mentaliteten tycker jag ofta att svensken är överdrivet pessimistisk...man tror inte på sig själv och i allt lägre utsträckning på samhället. Även om vårt pensionssystem har sina brister så är det ändå relativt balanserat  men ändå så utgår många ifrån att "det blir nog inga pensioner till oss". Man tror att robotarna och/eller asiaterna ska ta alla jobb och att samhället är på väg att rämna. Under sådanan förutsättningar är det inte logiskt att belåna sig och inteckna en så osäker framtid.

Därför tycker jag att det är en enigma hur det kan komma sig att svenskarna kan ha blivit ett av världens högst skuldsatta folk. Visst bopriserna har gått upp och det gör att man kan behöva låna mer. Men det är inte hela förklaringen, dem som suttit i samma boende i 10-tals år har oftast höjt sin belåning (istället för att amortera) och många lånar till sådant som absolut inte är nödvändigt så som lyxrenoveringar, resor, bilar och sommar/vinterhus. 

Ibland funderar jag på om det är en eftersläpning från tidigare generationer som var mycket försiktiga med belåning och eftersom de flesta var överdrivet försiktiga så var tillgångar långt värderade och de som vågade låna då ofta blev de största vinnarna. Nu när alla lånar är det dock kanske istället dem som lånar minst som är vinnare när allt summeras om några år?

Eller kan det vara så  att svensken är så övertygad om att världen är på väg att gå under så det är lika bra att låna och leva loppan så länge det håller...för vid världens ände så spelar det ingen roll ändå! 

Vad tror ni det är som driver svensken i denna riktning? Är det bara den låga räntan och tidsandan som fått oss att tappa fattningen eller är det något annat? 

Anonymous's picture
Madeleine (ej registrerad)

En helt annan fråga än den ovan (återkommer med mina funderingar kring det).

Jag fick hem ett erbjudande om att teckna obligationer i Soltech energy. http://www.soltechenergy.com/sv/investerare/obligation 

Tror du att detta är något att satsa på? Tacksam för rådgivning :)

Anonymous's picture
Tove (ej registrerad)

Jag tror att det är inställningen till lån som är helt skev. Man ser liksom inte bolån som ett lån som är ämnat att betala tillbaka, utan som en obligatorisk kostnad för boendet, likställt med t ex hyra. Och det verkar vara likadant med bilar, kostnaden för billån är en kostnad för att ha bil som man räknar med. Och när alla tänker på samma sätt är det en paradigm alla utgår från. Man tror att det inte går att spara ihop till vissa summor och därför försöker man inte ens. Och så har bilden av vad som är "normal" levnadsstandard helt skenat iväg, och det anses normalt att helrenovera sitt första hus eller lägenhet, för att man vill ha en viss stil, likadana golv osv. Medans i min föräldrageneration (jag är 35) så var det nog mer normalt att man accepterade en mer funktionell standard, och bytte kök först när det förra var uttjänt, inte för att man tyckte att det inte stämde överens med ens inredningsstil.

Jag har tänkt exakt likadant, och det är först nu jag insett att det hade varit enkelt för oss att redan vara helt skuldfria trots att vi bor i en relativt stor 3a centralt i Malmö. Hade vi bara hållt i slantarna lite, lite bättre direkt när vi började jobba hade vi kunnat betala av det förra lägenhetslånet, köpa bil utan att låna och sparat ihop mer pengar till insats på denna lägenheten, och nuvarande lån hade redan kunnat vara avbetalt. Vi hade inte behövt snåla och hade kunnat resa och äta på restaurang ändå, fast i något lägre utsträckning än vi gjorde ;) Men vi har haft mycket kul och kanske hade vi inte kommit till dessa insikter utan tidigare erfarenheter i bagaget, vem vet? Hur som helst är jag glad att jag ändrat inställning nu och inte ännu senare! Medan våra bekanta köper hus och renoverar sitter vi lugnt i vår 3a och planerar att bo här så länge det bara går, och när vi så småningom flyttar är målsättningen att inte låna mer än vi har i lån just nu, så att vi på sikt blir skuldfria, medan de flesta runt omkring oss gör tvärtom.

Jag tror att samhällets quick-fix-mentalitet är en bov i detta också, idag ska allt gå snabbt. Man har ett hårt träningsschema som sträcker sig över 12 veckor inför ett lopp, man har inte en träningsrutin man kan hålla i 12 år. Man vill gå ner 10 kg till midsommar genom någon hård diet, man vill inte hitta ett sätt att äta som man kan trivas med resten av livet och på så sätt nå målvikten om ett år. Man går till doktorn när man mår dåligt och vill ha piller för att lösa det, man vill inte lösa det i sitt liv som orsakat ohälsan, osv osv. Allt ska gå snabbt. Och då vill man inte spara i 2 år till en resa eller i 10 år till ett boende eller i 3 år för att renovera köket, man vill ha allt nu, nu, NU.

Anonymous's picture
Kilo (ej registrerad)

En anledning till att tidigare generationer inte hade lika stor belåning är att lånemarknaden var reglerad då på ett helt annat sätt än den är idag. Räntorna var också mycket högre, bl.a. pga högre inflation. De som lyckades få lån och hade råd med räntorna sitter idag med högt värderade hus där inflationen ätit upp det mesta av skulden, gratispengar med andra ord. Med skenande fastighetspriser hör man titt som tätt historier om de som tjänat en eller ett par hundratusen (eller miljoner) på bara några år på sina hus- eller bostadsrättsaffärer. 

Dessa historier om "gratispengar", möjligheten att låna och sammantaget med det Tove skriver om den ofantliga otålighet vi ser tror jag förklarar en hel del av den skuldsättning vi ser idag. Frågan är hur "folket" kommer agera när (inte om) bubblan spricker?

Som obelånad villaägare kan jag erkänna att jag också ibland funderar hur smart det är att vara obelånad när räntorna är så låga som de är? Barnen kommer säkert inte ha något emot att få en obelånad Stockholmsvilla i arv den dag det sker, men är det verkligen vad jag vill frågar jag mig ibland. Jag kan tänka mig flera saker som ibland klingar trevligare:
- En jordenruntresa med hela familjen, kanske flera
- Finansiera barnens universitetsstudier så de slipper studielån
- Ett tillskott till barnens första boende i närheten av oss föräldrar (om de vill)
- Egna upplevelser

Som tur är finns möjligheterna att göra ovanstående på sikt genom att spara löpande de pengar som annars skulle gå till amorteringar och räntor. Men då kommer man till knäckfrågan, hur länge ska man vänta? Om man råkar ut för sjukdom, olycka eller rent av dödsfall är det ganska ointressant att man ekonomiskt skulle kunna åka på en jordentruntresa med familjen om 10 år. Då skulle det kännas bättre att redan ha gjort det. Upplägget är perfekt för både belåning, 40-årskriser och andra existensiella kriser i en härlig mix! 
 

Anonymous's picture
Madeleine (ej registrerad)

Jag är 80-talist men är sladdbarn så mina föräldrar är uppväxta på 40-talet och jag märker en stor skillnad med mina jämnåriga som har yngre föräldrar. För mig har det alltid varit en självklarhet att spara och att köpa kontant. För mig är det en trygghet att handla med sparade pengar samt att jag då tar mer uttänkta val, då jag oftast funderar en längre tid innan jag gör ett större inköp än mina jämnåriga. Jag tror också att vi lever i en tidsålder då det är inställningen "Carpe diem" som verkar genomsyra livet. (Lev för dagen stunt i morgondagen). Väldigt konstigt att det bara på 2 generationer har gått så långt så att folk till och med skryter om hur stora lån de kan ta! Underligt är bara förnamnet...

Anonymous's picture
Maria (från ett... (ej registrerad)

Jag har också funderat på det väldigt ofta. Kan det vara som Madeleine här ovan har skrivit att det är en "kulturell" grej? Jag vet inte hur det var tidigare (jag kommer från ett annat land och har flyttat till Sverige för drygt 10 år sedan) men jag är förvånad om hur folk agerar i dessa tider. Jag har kollegor och bekanta som lånar pengar och köper hus, bilar och onödiga grejer till sina barn bara för barnen "kräver" det. En kollega kommenterade en gång att han hade jobbat så många år och ändå ägde han ingenting, huset och sommarstugan vår belånade och bilen var en tjänstebil. De andra skrattade, jag tyckte det var riktigt trist! Jag bara undrar hur kan barn som växer upp i en sådan familj kunna bete sig annorlunda i framtiden? Jag är en 70-talist tjej som har vuxit upp i en familj där man skulle spara pengar om man ville köpa något och visst i vissa fall behövde man låna pengar men det var en självklarhet att man skulle betala tillbaka lånet. Och så har jag gjort i mitt liv. När jag och min sambo köpte det som skulle bli vårt hus här i Sverige då hade vi sparat ihop mer en hälften av priset. Resten lånade vi från banken men den ända tanke som vi hade var att vi skulle betala lånet tillbaka. Och så gjorde vi, efter få år var vi skuldfria och vi fortsatt att vara det. Nu äger vi ett hus, två bilar, en motorcykel och annat som tillhör ett liv utan att ha en enda krona i lån. Vi har några miljoner kronor investerade i aktier och fonder och om allt går som planerat är vi fria senast om 2 år och 4 månader, går det bätter då lämnar vi våra jobb tidigare :-). Så, ja, jag tror att det är de som lånar minst och tar ansvar för sin ekonomi som är vinnare. Definitivt!!

Fantastiska Farbror Fri's picture
302
1334
65
0
Fantastiska Far...

Hej allihop och tack för era kommentarer. Återigen har jag gjort synden att ställa en öppen fråga och sedan åka iväg...jag har läst alla kommentarer på telefonen men där orkar jag inte skriva några svar...pensionär som jag är:-)

Madeleine - jag har också fått erbjudandet men inte satt mig in i det i detalj. Generellt blir jag orolig när något på bred front marknasför något till privatpersoner som verkar vara lite för bra för att vara sant. Om det gick att få denna typ avkastning och relativt säkert skulle inte några större institutioner först ha blivit tillfrågade? 

Tove - tror absolut att du är något på spåren kring "quick fix" mentaliteten att allt ska göras nu och om inte något är perfekt ska det omedelbart bytas ut. 

Kilo - precis som du säger så är det inte en svart eller vit bild. Vem vet om tidigare generationer hade lånat mer om de fått chansen? Är det kanske möjligheten att låna som ger oss en "quick fix" mentalitet eftersom man inte behöver vänta? Hur som helt tycker jag att det kan vara skönt att vara skuldfri men det är inte skuldfrihet som är målet i sig utan frihet och jag tror att det är mycket svårt att känna sig fri om man dignar under stora skulder. 

Madeleine - mina föräldrar tillhör samma generation som dina...kanske är det därför jag är så motvals...å andra sidan är det många 70-talister som har lånat mycket så inte är vi med 40-tals föräldrar som grupp så mycket smartare även om det finns lysande undantag:-) 

Maria - verkligen kul att höra din historia och bra jobbat måste jag säga!! Kul att höra om alla som jobbar hårt för att skapa sin egen frihet. 

Anonymous's picture
Fia (ej registrerad)

Först och främst tack för en bra blogg! Skulle du inte kunna skriva lite om hur du ser på CSN-lån och så vidare. Har själv precis börjat jobba och har en del att betala trots att jag inte tog fullt lån, hade varit spännande att se dina tankar om det.

Fantastiska Farbror Fri's picture
302
1334
65
0
Fantastiska Far...

Hej Fia och tack för din kommentar. 

Bra jobbat att inte ta fullt lån, så duktig var inte jag som student vilket vi skrivit om i inlägget om våra största ekonomiska misstag. Vi har amorterat våra lån i den takt som reglerna föreskriver eftersom min åsikt är att CSN är det "minst dåliga" lån man kan ha och därför betalara jag hellre av huset och bygger upp en investeringsportfölj först. Jag hade önskat att vi varit lite smartare som studenter så hade vi kanske varit av med dessa lån vid det här laget men jag har något år kvar och frun lite mer.  

Kommentera som anonym eller registrera dig/logga in
CAPTCHA
This question is for testing whether or not you are a human visitor and to prevent automated spam submissions.

Blog Archive

Blog Archive
2017 (217)
Nov (4)

Taggar