Fantastiska Farbror Fri
Likes
302
Antal inlägg
1332
Följare
65
Medaljer
0
Om användaren
FRIHET ÄR MÅLET - SPARSAMHET ÄR NYCKELN! Jag heter egentligen Oskar Lindberg men bloggen drivs av mitt superhjälte alter ego Fantastiska Farbror Fri. Fantastiska Farbror Fri (FFF) är en ekonomisk superhjälte tillika familjeman med en fantastisk fru och tre underbara barn. FFF blev ekonomiskt fri (pensionär) strax innan sin 40-årsdag. Fantastiska Farbror Fri är utrustad med superkrafter utöver det vanliga inom sparsamt och enkelt leverne. Hans svaghet (för en sån har alla superhjältar) är en tumme som sitter mitt i handen någon som han tänker råda bot på under sina fria år. Den här bloggen handlar framförallt om hur man sparar ihop kapital och hur man får det att räcka länge genom sparsamt leverne och mer effektivt tänkande kring sitt liv och sin ekonomi vilket i förlängningen kan göra oss alla mer fria.
Kontakt email

RSS

RSS feed

Blogg

Lästips - Fattigfällan...

När jag skriver det här sitter jag på bibloteket och  har jag just läst ut de sista sidorna i boken Fattigfällan av Charlotta von Zweighbergk. Som vanligt har jag med mig eget kaffe, lunchen är packad i en ryggsäck som jag har fått och boken är lånad (på vägen hem hittade jag dessutom en pantflaska och blev överlycklig). Samtidigt har jag lyxen att ha hela och rena kläder på mig, och bra dator och telefon att tillgå. Jag äget dessutom med min familj en villa, två bilar och en likvid förmögenhet på ett par miljoner kronor och ett relativt stor pensionssparande. Jag är på många sätt en person som lever sparsamt (vissa skulle säga som en "fattig") men inte för att jag måste utan för att jag tycker att det är det enda rimliga. Det är med det perspektivet som jag läser fattigfällan. 

Boken blev ganska uppmärksammad under sensommaren och bland annat Sveriges Radio, Svd, DN och Aftonbladet, podden Superältarna har tagit upp den i lite olika perspektiv och med olika slutsatser. Boken var också nominerad till Augustpriset i kategori fakta. 

Fattigfällan handlar om Beata en medelklasskvinna i 50-års åldern som har ett ordnat liv och eget företag (utan anställda) där hon tar uppdrag som hon fakturerar. Enligt beskrivningen har hon alltid haft jobb men hon har aldrig haft någon hög lön. Hon blir sjuk i en icke namngiven sjukdom och faller då fullständigt igenom alla trygghetssystem. Boken handlar sedan mycket om kampen med och mot Försäkringskassan och framförallt Socialförvaltningen kring sjukpenning, försörjningsstöd (Socialbidrag) och senare sjukersättning.  

Bokens problem är enligt mig att den har lite för lite hjärta för att vara en roman och för odetaljerad för att vara en dokumentärbok. Samtidigt är den lite för långdragen och lite för babblig. Vi fattar poängen efter halva boken men det fotsätter och fortsätter...tidvis i mitten av boken undrar jag om författaren fick betalt per tecken...Detta förtar dock inte att det är mycket intressant att läsa. Det saknas också en del detaljer, kan ekonomen i mig tycka. Det framgår bara mellan raderna hur stora skulder Beata drar på sig under de värsta månaderna när hon inte för ersåttning någonstans ifrån och det framgår inte heller riktigt tydligt vad hon faktiskt har att leva på när hon får bidrag. Därför är det svårt att utläsa hur mycket av hennes fattigdom som är upplevd och i vilken utsträckning det handlar om dåliga prioriteringar. På ett utlämnande sätt beskrivs också att hon ibland köper mat på en snabbmatsrestaurang och att hon börjar röka och dricka lite mer (inget missbruk men mer än innan) trots att hon vet att det är fel. Det är förståligt att man inte alltid tar helt rationella beslut speciellt inte när man är i en utsatt position men eftersom det inte finns några siffor på nått så är det svårt att utläsa i vilken utsträckning det förekommer. 

En annan sak som stör mig är att det inte finns någon tillstymmelse till att Beata tittar tillbaka på sitt liv fram till sjukdommen och tänker att kanske skulle det vara rimligt för en 50-årig egenföretagare som jobbat sedan 14-års ålder att ha en regäl buffert. Det är lätt att vara efterklok men förutom det faktum att de allmänna trygghetsystemen verkar vara orimligt komplexa och nyckfulla enligt den här beskrivningen så verkar Beatas eget privata trygghetssystem ha varit i stort sett obefintligt. Som egen företagare är man mer utsatt och ett sparande på åtminstone 1 årslön efter ett långt yrkesliv bör ha varit möjligt även om hennes inkomster aldrig var jättehöga. 

Något som alltid stört mig och som blir väldigt tydligt i den här boken är problemet med att vi har olika trygghetssystem för olika saker. Att vård av hela kroppen hanteras av ett sätt..förutom tänderna som ändå är en del av kroppen som hanteras på ett helt annat sätt...varför är värk i tanden annorlunda jämfört med värk i en fot? Det samma gäller A-kassa, Sjukersättningar och försörjningsstöd...varför är detta olika system? Varför är det så oklart vad man kan få för ersättning och under vilka förutsättningar? Skulle det inte vara bättre att vi hade en grundtrygghet i samhället för alla som av olika anledningar inte kan försörja sig själva. Säg en rimlig hyra och ett par tusen i månaden för mat och kläder, lika för alla ur ett enda system? Tydligt kommunicerat i samhället att det är vad som gäller. Om det är ett heltidsarbete att söka bidrag för att man är sjuk kommer man då någonsin att bli frisk..och varför behöver bidraget prövas varje månad? När man läser denna bok funderar man nästan på om våra trygghetsystem i första hand är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd för att hålla offentliga administratörer ifrån att själva bli arbetslösa?

Som jag ser det skulle en låg men tydlig och pålitlig grundtrygghet för alla göra det lättare för dem som är på botten att ta sig där ifrån...det skulle frigöra resurser ur det offentliga som antingen kan ge besparingar eller frigöra tid att engagera sig i dem som har mer djupgående problem med psykisk sjukdom och missbruk. Det skulle också sända en tydlig signal till dem som har en inkomst. Klarar du inte att försörja dig själv så får du denna låga grundtrygghet, om du vill ha mer så får du spara till det själv medan du fortfarande kan. Som det är idag lever de flesta som om tryggheten finns där...ur hand i mun..men jag tror knappt någon vet vilken ersättning de faktiskt skulle få om de föll igenom systemet till lägsta nivå? Detta upplägg liknar någon form av basinkomst och skulle vara super enkel i sin konstruktion. Alternativet till detta skulle kunna vara att helt avskaffa trygghetsystemen men det tror jag skulle bli svårt och smärtsamt. Det nuvarande systemet tror jag dock nästan är sämre än ett totalt avskaffande eftersom alla räknar med att systemet finns där vilket gör att man går på en slak ekonomisk lina genom livet...samtidigt som utfallet när systemen behövs verkar ganska nyckfullt. 

Sammanfattningsvis tycker jag att det är en väl läsvärd bok. Det ger en inblick i den värld som många av oss aldrig har varit i och förhoppnigsvis aldrig ska behöva hamna i. Det är bra att påminnas om hur vardagen ser ut för någon som är fattig oavsett hur personen i fråga har kommit dit. Det är också bra att ha i bakhuvudet att det faktiskt kan hända en själv även om det kan tyckas osannolikt. För de allra flesta finns det ganska enkla steg som kan tas för att minska risken att falla igenom så som att spara och investera regelbundet men det gäller att göra det också. Det positiva med sparandet är att oavsett om livet fortsätter i positiv riktning eller om det tar en sväng åt det tråkigare hållet så kommer ditt framtida jag tacka dig för att du var förberedd. Du kan så att säga planera för en bättre framtid och samtidigt få förberedelsen för en sämre framtid på köpet. 

Har du läst boken? 

Kommentera som anonym eller registrera dig/logga in
CAPTCHA
This question is for testing whether or not you are a human visitor and to prevent automated spam submissions.

Blog Archive

Blog Archive
2017 (216)
Nov (3)

Taggar