Fantastiska Farbror Fri
Likes
308
Antal inlägg
1456
Följare
64
Medaljer
0
Om användaren
FRIHET ÄR MÅLET - SPARSAMHET ÄR NYCKELN! Jag heter egentligen Oskar Lindberg men bloggen drivs av mitt superhjälte alter ego Fantastiska Farbror Fri. Fantastiska Farbror Fri (FFF) är en ekonomisk superhjälte tillika familjeman med en fantastisk fru och tre underbara barn. FFF blev ekonomiskt fri (pensionär) strax innan sin 40-årsdag. Fantastiska Farbror Fri är utrustad med superkrafter utöver det vanliga inom sparsamt och enkelt leverne. Hans svaghet (för en sån har alla superhjältar) är en tumme som sitter mitt i handen någon som han tänker råda bot på under sina fria år. Den här bloggen handlar framförallt om hur man sparar ihop kapital och hur man får det att räcka länge genom sparsamt leverne och mer effektivt tänkande kring sitt liv och sin ekonomi vilket i förlängningen kan göra oss alla mer fria.
Kontakt email

RSS

RSS feed
12 april

Fredagsfunderingen - sparsamhet för starkare tvåsamhet?

Helgen börjar tidigt den här veckan också. FRI FREDAG! 

Den absolut vanligaste fråga jag får via mail och när jag träffar läsare är hur får jag med min partner på att bli mindre konsumistisk, mer sparsam, minimalistisk och i förlängningen fri? Mitt svar är ofta "har ni pratat om det?" och svaret är väldigt ofta "Nej".  Då brukar jag förslå att det är en bra start att prata om det ( borde bli coach:-). Men hur ska man prata om det då? Jo kanske genom att beskriva fördelarna. 

Igår tipsade jag om boken Frugalwoods som är beskrivningen av en känslomässig resa i sparsamhet. Boken beskriver många saker men inte minst hur paret kommer närmare varanda genom sparsamheten då de vänder sig till varandra för lösningar på stora och små problem. Istället för att vända sig till en marknad och betala för problemlösning som i sin tur betalas av jobb som sker på olika håll. 

Det är en väldigt bra beskrivning av något som jag tidigare har försökt komma till  i mina texter men ibland har svårt att fånga jag tycker nämligen att sparsamhetens fördelar förutom det uppenbara (att man får pengar över och därmed blir mer fri) är att man tvingas vara mer kreativ och att man behöver lösa saker tillsammans. 

Vill inte påstå att vårt förhållande eller familjeliv alltid är perfekt eller att vi aldrig någonsin bråkar. Däremot så skulle jag vilja påstå att vi aldrig låter detta bli destruktivt. Vi vänder oss till varandra för lösningar och när det blir tufft av en eller annan anledning. Det har blivit naturligt att sätta sig ner tillsammans och funderar ut en lösning. På det sättet utvecklas vi tillsammans istället för att antingen gå isär eller totalt stagnera och jag menar att sparsamheten har bidragit mycket till att stärka detta beteende hos oss.  

Varför är det då så svårt att komma dithän för andra? En sak som jag funderar mycket på är om man inte riktigt vill se eller ändra sina egna dåliga beteenden. Att man därmed går till attack på "den andra" och klagar på dennas osunda inköp. Den andra partnern å sin sida kontrar med "å du då" och vi vet alla hur en sådan diskussion slutar...inte med några förbättringar och garanterat inte i samarbete.  

Vad tänker ni om detta med tvåsamhet och sparsamhet? Är det en svårighet för er eller ser ni det som en styrka? Vad har varit svårt och vad går lätt? 

5 mars

50% sparande i två enkla steg..

När diverse sparekonomer och andra experter är ute och vevar i tidningarna så handlar det nästan alltid om att vi ska spara på två sätt: 

  1. Genom att dra ner på små vardagsutgifter så som kaffe på stan, utelunchen etc 
  2. Förhandla priser på försäkringar, elavtal, räntor etc 

Gemensamt för dessa är att de visserligen ger besparingar nästan omgående men också att de accepterar konsumismens själva grundtes att vi måste köpa och konsumera för att vara lyckliga...vi ska bara göra det lite smartare. 

Därför blir jag alltid nyfiken på personer som tänker på tvärs mot detta och hittar egna sätt att ta sig ann problemet. Ett sådant sätt är att börja titta på vad som man lägger mest pengar på och fundera över vad som går att göra där. 

Som en tumregel lägger man vanligtvis 50% av hushållsinkomsterna på boende och transport. Bor man i en storstad så är boendet dyrare och bor man på landsbygden är boendet billligare men det är då inte ovanligt att man har flera bilar i familjen och att dessa dessutom används flitigt. Summan slutar ändå på 50% av hushållets inkomster. Denna siffra verkar också stämma rätt bra på olika inkomstnivåer då man anpassar sig till vad som kommer in helt enkelt.

Tänk då om man skulle kunna eliminera dessa utgifter helt? Det låter ju som en dröm men det finns exempel på personer som gjort detta och det ser ut så här.

  1. Flytta närmare jobbet (eller flytta jobbet till dig?) så att du kan gå och därmed eliminerar din kostnad för transport. 
  2. Skaffa ett boende som du kan använda för att generera inkomster via uthyrning som täcker dina löpande kostnader (detta kallas i USA för "House Hacking").

Så enkelt är det! Efter det kan du i övrigt fortsätta att leva precis som vanligt och spara 50% av inkomsten...eller fortsätta med den tredje största utgiften som vanligtvis är mat...

(Nästan gratis boende och transport:-)

För egen del så har vi ju numera en situation där vi arbetar hemifrån (och mycket mindre än tidigare) och där vi kan sköta det mesta i vardagen utan motoriserad transport detta har sänkt vår transportkostnad i vardagen till några få hundralappar i månaden (vi har dock kvar bilen som en ren fritidsmaskin för skidåkning och semesterresor). Vi har ett relativt litet och kostnadseffektivt boende och vi hyr även ut en stuga på tomten vilket täcker cirka 60-70% av våra löpande kostnader för boendet. Dessa vardagliga besparingar "levereras" till oss månad ut och månad in helt utan ansträngning. 

Detta är ett helt annat sätt att ta sig ann och tänka kring kostnader, det ställer lite andra krav på design och kommer inte passa alla! Tänker dock att denna typ av övningar i att vända och vrida på koncepten bidrar till en annan förståelse och tanke kring privatekonomi! Vad tycker ni finner ni inspiration i denna typ av lite mer annorlunda exempel? Om du inte kan annamma hela tanke sättet, finns det delar du kan ta till dig? 

17 februari

Ska ni börja jobba igen nu när börsen skakar?

Så fort börsen började skaka till lite så började jag få frågor på mail och via twitter om vi kände oss trygga med vår "frihet" eller om det var dags att börja jobba igen? 

De korta svaren är JA och NEJ vi känner oss trygga och vi kommer inte börja jobba igen (däremot arbetar vi nästan dagligen med våra egna projekt). 

Varje gång vi har fått den fråga har jag länkat till mina inlägg förra sommaren om hur vi planerar inför uttagsfasen och på förekommen anledning så tänkte jag att det var på sin plats med en länk dit även här på bloggen. 

Här kan du läsa mer om hur vi tänkt inför uttagsfasen hur ser det ut med tillgångar och skulder, risker och möjligheter etc.

Läs gärna detta och fråga och kommentera så mycket ni bara kan så ska jag försöka svara på allt! 

Taggar (blogg): 
9 februari

Fredagsfunderingen - Den här veckan är jag hemmafru!

Då var det äntligen dags för en fredagsfundering igen...det var allt för länge sedan sist. Detta är en typ av inlägg som jag försöker skriva de flesta veckor som är mer av den frågande typen snarare än att jag har en färdig åsikt som jag vill driva. Den här gången handlar det om hur vi bäst stukturerar upp vårt liv och vår tid som fria, vi tänker göra ett litet experiment men vad tycker ni?

Något som vi lagt märke till sedan vi båda blev fria att disponera vår tid förra sommaren är att det i vissa avseenden inte blev så mycket tid över som man skulle kunna tro. Delvis handlar det om att vi nu tar tag i andra saker där  hemma och det är ett evighetsprojekt där tiden aldrig räcker till allt man skulle kunna göra. Till en del handlar det om att vi nu arbetar med sådant vi verkligen gillar och då vill man aldrig sluta och återigen så känns det aldrig där heller som tiden riktigt räcker till. Barnen får ju mycket mer tid nu men som är väl kännt så är det ju aldrig tillräckligt. Hushållssysslor finns det ju försås också precis som tidigare. 

(Olika men minst lika viktiga delar av livet och friheten)

Vi känner helt enkelt att vi skulle vilja gör mer men inte riktigt hinner allt. Nu när vi är våra egna chefer så kan vi ju inte skylla på någon annan utan det gäller att prioritera och organisera på ett vis som gör att vi kan göra det vi vill och känna att tiden räcker bättre. Vi har kännt att vi står lite på varandra hemma ibland när alla är i köket samtidigt men också det omvända när ingen har tvättat för vi tror att den andra nog har gjort eller kommer göra det. Eftersom vi numera har gott om tid så har det aldrig blivit någon kris men eftersom vi gillar när saker är effektiva så kommer vi försöka organisera oss lite annorlunda framöver:

Vi har nämligen beslutat oss för att vi ska ha växelvis "hemmavecka" och "arbetsvecka".  Även fortsättningsvis kommer vi båda arbeta med våra egna projekt alla veckor men när det blir en konflikt mellan vad hemmet kräver och vad vi vill göra utöver så är det tydligt vem som tar detta.

  • Den som har "hemmavecka" är ansvarig för att tänka ut vad vi ska äta, se till att tvätten blir gjord och att huset blir städat samt att barnen blir hämtade från skola/dagis paralellt med sina egna projekt.
  • Den som har "arbetsvecka" lämnar barnen på skola och dagis men ska sedan kunna räkna med att arbeta ostört från 8-16 och ska kunna boka in möten, telefonsamtal eller helt enkelt bara sitt ostört och skriva, redigera bilder, läsa eller vad man vill.

Tanken är inte att detta ska bli en "tvångströja" utan mer att det ska vara en viljeriktning för att göra uppdelningen lite tydligare. Vi kommer även fortsättningsvis att äta frukost och middag tillsammans hemma alla dagar och vi kommer även fortsättningsvis ha alla helger och lovdagar lediga tillsammans. 

Vi genomför den här förändringen med start denna vecka och tanken att vi ska testa det fram till sommaren...och sen utvärdera! Vad tänker ni om detta...har ni testat något liknande...är det bra elle bajs? 

7 februari

Varför vill du bli ekonomiskt fri?

Som jag berättat här tidigare så sitter jag just nu och skriver en bok på ämnen ekonomiskt frihet. När jag sitter och skriver så har jag börjat fundera på olika drivkrafter varför man vill bli ekonomiskt fri och jag kan ju egentligen bara gå till mig själv och i någon mån dem som inspirerat mig som då har haft likande drivkrafter. Jag är övertygad om att alla kan drömma och önska sig större ekonomiskt frihet samtidigt tänker jag att vad man använder denna frihet till varierar otroligt mycket mellan olika personer. Det är ju själva meningen med att vara fri att kunna göra det man vill och inte behöver gå på precis som alla andra. 

(Min "skrivarhörna" på biblioteket är min drömplats just nu, vill inte vara någon annanstans..men detta kanske är definitionen av helvete för dig?)

Därför är jag nu intresesrad av varför vill du bli fri? 

Min/vår motivation för att bli fria hade att göra med att vi ville leva mer i linje med våra egna värderingar och prioriteringar. Vi vill ha mer tid med våra barn och för övrig familj och vänner. Vi vill vara mer utomhus året runt.  Vi vill fortsätta skapa och arbeta men inte ha ett jobb. Vi vill ha utlopp för våra krativa sidor utan pressen att det nödvändigtvis måste generera pengar.   

Hur tänker du vad motiverar dig att vilja bli fri? Vad skulle du göra med friheten?

Taggar (blogg): 
18 januari

Carro economico

Gott nytt år! Det har varit fasligt lungt här på bloggen ett tag, frågan är om det någonsin sedan jag började blogga 2014 har varit så tyst så länge. Det beror inte på att jag har tröttnat på att blogga..snarare tvärt om det kliar i fingrarna men vi är på semester i Mexiko. Eftersom hela familjen inklusive våra tre barn är lediga så blir det mindre tid till mina egna projekt inklusive bloggen men å andra sidan mer tid tillsammans vilket ju var meningen. Nu tänkte jag dock att jag skulle sticka in med en liten ekonomirelaterad reflektion här ifrån Mexiko. 

Precis som hemma i Sverige så bedömmer många, som inte känner en väldigt väl, ens ekonomiska status utifrån det yttre och det blev väldigt tydligt när vi hade hyrt bil för att åka ut till havet. Vi hade blivit erbjudna ett antal olika bilar och valde den enklaste och billigaste både för att vi inte ville dra till oss uppmärksamhet och för att vi utgick från att det tog minst bensin vilket hjälper både plånboken och miljön. Det var dock flera släktingar som kommenterade att vi hade en "Carro ekonomico". Vissa kanske bara konstaterade det men från vissa var det en tydligt negativ pik...typ "oj vad synd om er som inte har råd med en bättre bil". Det var också tydligt i jämförelse att vissa såg andra släktigar som mer framgångsrika för att de kom ut till havet och bodde på fina hotell i ett par dagar medan vi lånade ett enkelt hus av fruns mormor(men å andra sidan stannade vi i 3 veckor. 

Det intressanta för mig var att man inte ser kopplingen mellan vår möjlighet att vara lediga och komma till Mexiko under så lång tid med vår iställing att vi inte slösar på onödig saker som dyra bensinslukande bilar och tjusiga hotell. Det var kanske också konstigast att de mest negativa kommentarerna kom från någon som inte själv har en särdeles stark ekonomiskt situation och troligen lever delvis på pengar från äldre släktingar trots en ålder som börjar närma sig de 50. Som vanligt har vi en ganska stor distans till detta och ler lite för oss själva när vi hör dessa ekonomiska resonemang.

Det här med den "ekonomiska bilen" blev ännu roligare några dagar senare när mannen som sköter om huset kom förbi. Det är en äldre man som bott i byn hela sitt liv och som tar sig överallt på någon av sina två gamla cyklar. Han är alltid glad och trevlig och älskar att skoja med barnen. Den dagen frågade han vad vi skulle göra och hur länge vi skulle stanna. Vi sa att vi skulle vara där ungefär tre veckor och mest skulle vara på stranden och han frågade "har ni bil?" vilket inte alls var självklart för honom. När han såg att vi hade bil så sa han "men vad bra då kan ni ju ta er överallt". I hans ögon var en bil vilket som helst en riktig lyx och abolut inget man kan räkna med. 

Under de kommande veckorna vid havet fortsatte jag att vara lite uppmärksam på bilarna, dom som hade restaurangen där vi åt nästan dagligen hade en betydligt enklare bil än vår. Samma gällde på en annan restaurang som vi ofta var på. Även där tror jag att de var nöjda med att ens ha ett fordon och de anställda tog oftast bussen (som man tyvärr inte riktigt vet när den kommer). 

Resan till havet är på ungerfär 3 timmar i varje riktning och passarar ett antal vägtullar. För min del åkter jag inte gärna så långt utan att stanan lite längre än några dagar. Förutom det så rör vi oss efter en kuststräcka med tre/fyra stränder som från norr till söder är 3-4 mil med den ort där vi "bor" ungefär i mitten. Under våra tre veckor tankade vi bilen 3 ggr för sammanlagt 1600 pesos (ca 700 kr). Bilen fick vi hyra från en släktig till ett pris ungefär 30% under hyrbilsfirman vilket innebar 6300 pesos (ca 2800 kr) för 22 dagar. Sammalagt 3 500 kr!

Behöver jag säga att vi var mycket nöjda med vår "Carro economico"!  

Taggar (blogg): 
28 november 2017

Svårförklarade fördelar med frihet och lugn..

Aktiviteten är relativt låg här på bloggen just nu men för dig som är ny så finns det mycket att läsa, rekommendationen är att du börjar här

Den här veckan gör vi de sista förberedelserna inför vår långa resa till Mexiko med ett par övernattningar i USA på vägen dit och på vägen tillbaka. Detta är något som är svårt för andra att göra då vi behöver långledigt vilket vi kan ta när vi vill men som många har svårt att ta*. Detta blir ett så tydligt avbrott från vad alla andra gör vid den här tiden på året så därför tror jag att det kan vara lätt att tolka detta som den största fördelen med frihet...att kunna åka på en  lång semesterresa. Dock så är det förändringen som friheten och lugnet ger i vardagen som jag tycker är den största vinsten men den är sååå svår att förklara och jag hade säkert själv tyckt det var flummigt om jag hade hört detta för några år sedan. 

Ett exempel var i lördags morse när vi valde att gå upp klockan 7 (bara en sån sak som att gå upp tidigt på helgen..hade jag aldrig gjort förut) för att i lugn och ro kunna äta frukost och ändå ta oss iväg på en utflykt under de ljusa timmarna på dagen. När jag går ut till bilen vid 9 för att lägga in våra väskor så hör jag så fantastiskt tydligt alla småfåglar som kvittrar och jag tar mig tid och titta på dom när de flyger och hoppar omkring i träden. Senare på vår utflykt när vi promenerar genom en tyst skog hör vi en hackspett som jobbar för fullt men här är det inga fåglar som kvittrar...vilket jag också lägger märke till..

 (Målet för utflykten, fika, korvgrill och mys (å lite bråk...3 barn..) på toppen av Asaklitt) 

Ett annat exempel är i söndags då jag valde att gå upp klockan 7 igen, denna gång eftersom fru fri skulle ut och träffa några kompisar vid 8 tiden och jag skulle vara hemma med barnen. Att få den där timmen för sig själv på morgonen är obetalbart och nu har jag energin. Men det är inte bara energin under promenaden kände jag tydligt dofter, hörde ljud från naturen och jag tog mig tid att stanna och lyssna och dofta. När jag kom fram till kolonilotterna på vägen ner mot sjön så kände jag tydligt doften av jord. Senare nere vid sjön så började några eftersläntrande gäss vakna till för att fortsätta flytten söderut. 

(Fotot taget vid en annan promenad efter samma väg, i söndags lämnade jag telefonen hemma....)

Ett tredje exempel relaterar direkt till resan, och handlar om att vi valt att ta två övernattningar i Los Angeles både på vägen till Mexiko och på vägen hem. Under bokninsprocessen fick vi påminna oss själva om att vi faktiskt inte har bråttom och genom att ta två övernattningar så kan vi göra mellanlandningarna till ett litet äventyr i sig istället för ett nödvändigt ont. Det samma gäller tågresan ner till Arlanda där vi väljer att åka med några extra timmar tillgodo. Man är så van att optimera för tid...men här handlar det om att optimera för upplevelse..även om det är ett lite felaktigt uttryck då det mer handlar om att inte försöka optimera alls. 

(Det här blir en upplevelse för våra barn som är vana vid mindre orter, så lätt att bara skynda förbi för att man har bråtton till slutdestinationen)

Sammantaget tycker jag att fördelarna med större frihet och mer lugn är svåra att uttrycka för dem som sitter i ekorrhjulet  i samhället med så mycket fokus på att använda tiden effektivt där fokus ligger på att införskaffa de senaste grejerna och att ta sig "uppåt" och att göra mer. Det blir en så stor kontrast mellan detta som handlar om materiella värden, som handlar om att göra så mycket så möjligt på så lite tid som möjigt mot det som handlar om att göra saker ordentligt, att ta sig tid att ta in upplevelser ordentligt, tänka klart en tanke eller känna en doft. 

Hur ser ni andra på detta? Ni som har erfarenhet av att leva i en liknande situation som oss? Eller ni som är i ekorrhjulet..förstår ni vad jag pratar om även om ni inte riktigt är där eller låter det flummigt? 

* ) Har fått frågan ett par gånger hur det fungerar att ta ledigt från skolan och det beror på flera saker bla barnens ålder samt om man har ytterligare syften med resan, för oss handlar ju denna resa inte bara om semester utan även om anknytning till släkten i Mexiko. Vi reser inte heller speciellt ofta på det här sättet så det kan handla om ett tillfälle vart tredje år vilket också sätter detta i lite perspektiv. 

Taggar (blogg): 
1 november 2017

Målsättningar faller på plats - bloggen tar "paus"..

I våras satte vi upp ett antal mål för 2017 och nu när jag tittar på dom igen så visar det sig att saker och ting börjar falla på plats även om vi inte varit så väldigt noga med att återkomma till dessa under detta ganska turbulenta år med stora förändringar. 

Det tydligaste är att vi nu får möjlighet att utnyttja vår frihet på ett annat sätt nu när vi båda är fria..några exempel på vad som pågår:

(Frihet är att slippa skrapa rutor på morgonen:-)

  • Den här veckan är det höstlov och vi är lediga tillsammans hela familjen. 
  • Fru fri håller på att omdisponera övervåningen och lär sig hur man bygger. För närvarande är det en sovallkov till sonen så att killarna kan dela på ett stort rum men också en lite större garderob och andra förändringar.
  • Källaren är i stort sett klar med hyllor och förvaring för sportutrustning kläder som inte är i säsong och övriga saker. Däremot har vi lite lådor kvar som behöver få rätt plats. 
  • Vi har sökt och fått ledigt från skolan över december-januari och det blir en resa till Mexiko med några dagars stopp i USA. I Mexiko skulle jag gissa på lika delar stadssemester där vi kan träffa familj och vänner och byliv vid Stillahavet.
  • Jag ska börja skriva en bok vilket varit en dröm nu under några år och nu ser det ut att bli av. 
  • Hjälper även en kompis med en utbildningsmodul i privatekonomi vilket är ett litet roligt sidoprojekt som också har möjlighet att påverka fler att ta ekonomiskt sunda beslut hoppas jag. 
  • Har fått chansen att föreläsa en handfull gånger det senaste halvåret och hoppas kunna gör lite mer av det nästa år. Gillar också att vara med i poddar även om jag lagt mina egna poddplaner på hyllan. 

 

Allt detta positiva sammantaget gör dock att jag inte känner att jag har samma tid för bloggen som jag haft sedan jag slutade jobba heltid för drygt 1 1/2 år sedan. Inte så att jag kommer sluta blogga men det kommer troligen att vara lite lägre aktivitet här framöver. Älskar verkligen att blogga och har en längre lista på framtida inlägg än någonsin..samtidigt inser jag att jag måste lägga det åt sidan lite om jag ska få andra saker gjorda och samtidigt fortsätta att spendera så mycket tid med familjen som var själva meningen med vår plan. Kanske ändå blir något inlägg i veckan eller varannan vecka när inspirationen blir för stark. 

Om du är ny på bloggen rekommendrar jag att du börjar här där jag har samlat något av det mer matnyttiga

 

Taggar (blogg): 
30 oktober 2017

Läsarfråga - hur bibehåller man engagemanget i jobbet sista åren?

Förra veckan kom det en fråga på mail och jag tyckte att den passade bättre att besvaras som inlägg. Vad passar väl bättre en måndag morgon än att prata om motivation för jobbet. 

När den här frågan dök upp i mail korgen så läste jag upp den för Fru Fri som log och sa...ja det var ju på sitt sätt jobbigt men samtidigt så var det ju vissa saker som blev enklare också på upploppet.

Vi funderade på hur det var för oss och kom fram till detta:

  • Det som gjorde det svårare att bibehålla motivationen var att det var så kort tid kvar så att det inte kändes så meningsfullt att göra långsiktiga planer för jobbet. Det var också svårare för att man såg att det fanns ett alternativ...varför ska jag sitta här när jag kan göra allt det där andra som jag har drömt om. Den exakta tidpunkten när man väljer att hoppa av ekorrhjulet är ju nämligen inte skriven i sten utan baseras på olika antaganden och tum-regler varför man ibland kan frestas att tänka att "varför hoppar jag inte av redan nu". Detta var mer vanligt förekommande under de sista åren...Vi höll ju också våra planer hemliga för de flesta både privat och på jobbet och det kändes ju ibland som om man inte var 100% ärlig vilket kan vara jobbigt. Å andra sidan tror jag inte man gör arbetsgivaren någon tjänst genom att berätta då det blir svårt att ha någon på arbetsplatsen som ska hanteras annorlunda. I mitt fall kom det tillslut till en punkt där min gamla arbetsgivare behövde spara pengar och göra sig av med personal...då räckte jag upp handen och sa att jag kan gå frivilligt vilket löste ett problem för dem. Man ska inte räkna med det men det är fullt möjligt att din "frihet" kan bli en möjlighet i slutändan för arbetsgivaren. 
  • Å andra sidan var de sista 2-3 åren i arbetslivet på vissa sätt lite mer enkla att ta sig igenom. Det fanns absolut ingen oro för att bli av med jobbet och känslan av att man landar på fötterna vad som än händer infann sig redan efter en liten tid av sparande. Man kunde också ta mycket på jobbet med lite mer av en klackspark och låta andra bli upprörda och arga över förändringar eller vad som uppfattas som konstiga beslut. En annan sak var att man för varje månad la undan pengar till sin framtida dröm vilket gjorde att det på det viset kändes som om man fick mer betalt än någonsin. När man helt plötsligt lever på långt mycket mindre än vad man tjänar och lägger undan det mesta blir det ju som en gigantisk löneförhöjning. Att följa upp framdriften mot slutmålet kan på så sätt vara ett sätt att bibehålla motivationen. 

 

Egentligen handlar nog både det positiva och det negativa som infinner sig under de där sista åren om att man fått en distans till sitt arbete. Det är inte längre det viktigaste i livet, man står inte och faller med den månatliga inkomsten och man ser att det finns alternativ. Det gör att man inte bara går på i gamla hjulspår och inte ser alternativ. I själva verket ser man dagligen massor med alternativ men väljer att vara kvar på arbetet för att genomföra en större plan. 

Hoppas det svaret var till någon hjälp! Fortsätt gärna diskussionen i kommentarerna både brevskrivaren och andra som har ideer och tankar om detta! 

Har du själv en fråga som skulle passa i ett framtida inlägg. Ställ den gärna nedan, skicka på twitter @FarbrorFri eller maila på frivid42@hotmail.com

 

 

 

 

 

Taggar (blogg): 
23 oktober 2017

Sex nivåer från ekonomisk ruin till överflöd...

Inlägget nedan är en uppdaterad version av ett tidigare inlägg. För dig som är ny på bloggen rekomenderar jag att du börjar här

En kommentar som jag ofta får är att friheten känns så långt borta när man börjar och därför tänker jag att det skulle vara bra att visa på något vis att ekonomiskt frihet inte är en punkt utan en process med flera steg. Att ta ett steg vidare ger betydligt större frihet och redan på nivå 3 och 4 så är friheten i realiteten ganska stor och dessa nivåer kan de flesta med normala inkomster nå inom några månader eller i extrema situationer några år.

Jag har sett ett antal liknande uppställningar men denna nedan är min egen, till denna omgång har jag även lagt till en bild som visar de olika faserna och en uppskattning av den tid det kan ta för att nå nästa nivå. 

EKONOMISKT RUIN:

  • Djupt i bajset - denna nivå är vad vi ser i lyxfällan. Detta är personer som gör av med betydligt mycket mer än vad de drar in. Inte ovanligt att detta är på godis, sprit, cigaretter och inte minst ränta.  Det är som tur var ganska få personer som tillhör denna kategori. (Mycket långt från frihet)
  • Näsan vid ytan - I denna kategori finns det mycket fler människor. De har hyfsad koll på balansen mellan inkomster och utgifter men om något oförutsett händer så blir det katastrof. Bilen går sönder, elräkningen är högre än vanligt eller det blir några extra VAB dagar...allt kan sänka skutan och skapa problem. (Ganska långt från frihet).

 

VISS FRIHET

  • I balans - detta är samma som ovan men med lite små besparingar en liten buffert för oförutsedda händelser. Dessa  personer har oftast ingen budget och vet inte riktigt var pengarna går men på nått vis går det ihop. (Nära frihet)
  • Begränsad frihet - redan några månader in i en resa mot ekonomiskt oberoende så kommer man in i den här kategorin. Man har ett antal månaders löpande utgifter sparade och en kostnadsnivå som med rejäl margnal understiger inkomsterna.  Här skulle man enligt mig kunna påstå att man har har så kallade "fuck you money" eftersom man kan välja att vara kvar på arbetet för att spara pengar men man kan också välja att göra ganska stora förändringar i livet utan att det är en gigantisk risk. Eftersom man gjort omställningar som gör att man kan leva på mindre så finns det dessutom betydligt fler olika arbeten och aktiviteter man kan ersätta det nuvarande jobbet med  som teoretiskt skulle kunna täcka denna utgiftsnivå jämfört med den som har ett välbetalt jobb och lever upp vart enda öre. (I stort sett fri)

 

EKONOMISKT FRIHET

  • Ekonomiskt oberoende - detta är den nivå där vi befinner oss. Vi skulle klara oss resten av livet utan att tjäna en enda krona via förvärvsarbete. Detta är den nivå där många anser att man uppnått frihet men egentligen måste jag nog säga att man nått minst 50% av vägen redan på steget innan. Eftersom ekonomiskt oberoende ofta tar 5-15 år att uppnå för en normalinkomsttagare även med agressivt sparande så är det positivt att man även kan uppleva frihet på vägen hit även om det förstås är något utöver det vanliga att helt äga sin tid. (helt enkelt fri) 
  • Överflöd - eftersom ekonomiskt oberonende inte är direkt mainstream i vårt konsumtionssamhälle så visar det sig att det är främst personer med någon form av personligt driv som tar sig hit. Dessa personer brukar fortsätta skapa efter dom slutat jobba och en del av dessa aktiviteter brukar ge lite inkomst. Samtidigt brukar det visa sig att de flesta kan leva på mindre än vad de trodde och dessutom har flera lyckats få bättre avkastning på kapital än vad de från början trodde var möjligt. Sammantaget eller var för sig så gör dessa effekter att många som blir ekonomiskt oberoende några år in kommer på att de nu har ett överflöd...mer pengar än de behöver...och då kan man dra igång helt nya projekt för att påverka samhället i en positiv riktning i linje med de egna värderingarna.  (Fri med ekonomisk möjlighet att lyfta samhället)
  •  

Vad tycker ni om denna lista? Är det något du saknar? På vilken nivå är du? 

Sidor

Blog Archive

Blog Archive
2018 (38)
Apr (10)

Taggar