Fantastiska Farbror Fri
Likes
302
Antal inlägg
1333
Följare
65
Medaljer
0
Om användaren
FRIHET ÄR MÅLET - SPARSAMHET ÄR NYCKELN! Jag heter egentligen Oskar Lindberg men bloggen drivs av mitt superhjälte alter ego Fantastiska Farbror Fri. Fantastiska Farbror Fri (FFF) är en ekonomisk superhjälte tillika familjeman med en fantastisk fru och tre underbara barn. FFF blev ekonomiskt fri (pensionär) strax innan sin 40-årsdag. Fantastiska Farbror Fri är utrustad med superkrafter utöver det vanliga inom sparsamt och enkelt leverne. Hans svaghet (för en sån har alla superhjältar) är en tumme som sitter mitt i handen någon som han tänker råda bot på under sina fria år. Den här bloggen handlar framförallt om hur man sparar ihop kapital och hur man får det att räcka länge genom sparsamt leverne och mer effektivt tänkande kring sitt liv och sin ekonomi vilket i förlängningen kan göra oss alla mer fria.
Kontakt email

RSS

RSS feed
31 mars

Fredagsfunderingen - Har du en normal lön?

För någon vecka sedan fick jag en kommentar från en läsare som var mycket positiv till bloggens innehåll men funderade över min använding av ordet normal/vanlig lön om min och fruns inkomster. Frågan kom från ett perspektiv av att både denna och andra ekonomibloggar skrivs av personer som tjänar (i mitt fall har tjänat) långt över snittet varför man kanske då inte kan prata om en normal lön.

Detta fick mig att fundera kring några olika begrepp och belopp. Den taxerade medelinkomsten i Sverige är cirka 20 000 kr (taxerat) och för personer i arbetsför ålder så är denna snarare 22 000 kr och för personer mitt i livet (30-50) där inkomsterna är som högst så ligger snittet på cirka 25 000 kr. I detta ingår personer som är arbetslösa,studenter, föräldralediga, sjuka, förtidspensionärer etc. Jag hittade inte någon exakt uppgift på detta men tror att dessa utgör cirka 20% totalt av befolkningen mellan 20 och 64 och i så fall så borde det innebära att snittet för dem som är anställda är någonstan mellan 25 000 och 30 000 vilket rimmar ganska väl med min uppfattning om vad personer i "vanliga" yrken så som sjuksköterskor, industriarbetare, lärare etc tjänar. Det finns okvalifiserade yrken där man tjänar mindre (främst restaurang och olika enklare serviceyrken som inte kräver utbildning) och många stora brancher så som IT där medellönen är högre. Detta är medelöner men är det detsamma som normala löner. 

När det gäller normala löner så skulle jag nog vilja sträcka ut spannet lite grann, det finns ganska stora grupper som tjänar både 40 och 50 000 kr i månaden och de är "vanliga" anställda som får månadslön. Dessa löner är ganska mycket över snittet men jag skulle fortfarande kalla dem för vanliga. I 40 års åldern har över över 20% av befolkningen en taxerad inkomst på över 40 000 i månaden. Över denna nivå så avtar lönerna kraftigt och det är bara 5% av befolkninen som tjänar över 55 000 kr. Värt att notera här är att vid cirka 40 000 kr i månaden går gränsen för statlig skatt så det kan finnas ett incitament för personer med högre inkomster att löneväxla och/eller i den mån de är egna företagare behålla pengar i företaget. Därför tror jag att det finns flera som skulle kunna ta ut mer men som anpassar sig till skattesystemet i detta avseende. 

För egen del när jag pratar om "normal lön" så tänker jag mig en nivå på mellan 25 -50 000 kr vilket är där de flesta heltidsarbetande svenskar befinner sig. Det är också niver där man genom medvetet arbete lite grann kan välja på vilken nivå man vill ligga beroende på utbildingsval och arbetsinsats. Med det inte sagt att hög lön är något mål i sig och inte minst den här bloggen bevisar att det är möjligt att leva gott på lite och jag rekomenderar alla att hitta en försörjning som matchar hur de vill leva sina liv snarare än med fokus på en viss inkomstnivå. 

Vad tänker ni om lön? Vad tjänar du själv och tycker du att det är normalt? 

 

Taggar (blogg): 
14 oktober 2016

Fredagsfunderingen - Vad är en bra/dålig lön?

Personligen valde jag en utbildning där jag trodde det fanns goda möjligheter att hitta ett jobb och samtidigt en hyfsad lön. Av olika skäl, där jag hoppas att någon form av talang och arbetsmoral hade viss inverkan men även en del tur så fick jag med tiden en riktigt bra lön. Vid 25 år ålder började jag jobba på riktigt med en lön på 19 500 kr i månaden och vid 39 år ålder gick jag i pension då med en månadslön på drygt 57 000 kr. 

Min önskan är alltid att få så bra betalt som möjligt för det jobb som jag gör, men samtidigt tycker jag att det finns andra värden kring arbetet och livet. Därför har jag tillexempel konsekvent avböjt, genom min så kallade karriär, att bli chef (över andra). Även om jag haft stort ansvar över projekt, processer och externa kontakter på ett stort företag så har jag inte direkt haft personalansvar då detta inte intresserar mig och även om lönekuvertet hade blivit tjockare så har jag avstått varje gång frågan kom på tal. Tidvis har jag även bannat mig själv för att jag inte valt ett annat yrket så som Lärare som skulle kunna kännas mer meningsfullt och som dessutom ger en flexibilitet i bostadsort som ekonomyrket (om man är inriktad på storföretag) inte riktigt ger. 

Precis som med fattigdom pratar man gärna i Sverige om lön i relativa termer. En "dålig" lön är därmed en lön som är sämre än andra som har samma utbildningstid bakom sig. Om läraren tjänar mindre än IT-konsulten trots att båda har 4 års högskola i bagaget så tjänar läraren dåligt.  Här håller jag inte riktigt med, en dålig lön (precis som fattigdom) är i min värld något mer absolut. En dålig lön är en lön man inte kan leva på. Skulle tro att gränsen för en ensamstående vuxen person med barn då ligger på runt 20 tusen i månaden innan skatt. Möjligen lägre med tanke på möjlighet till barnbidrag, bostadbidrag och underhållsstöd men de två senare systemen har jag mycket dålig koll på. 

Lärare, Poliser, Sjuksköterskor med flera som har fulltidstjänster tjänar dock inte dåligt utan de tjänar "något mindre bra" eller ett annat ord skulle kunna vara "drägligt". Detta ändrar inte grundsynen på att dessa gör några av de viktigaste jobben i vårt samhälle och mycket väl skulle kunna vara värda högre lön. Jag tror inte heller att denna typ av yrken kommer att fullt ut kunna matcha den lönenivå som det privata näringslivet kan ge. Varför då inte istället satsa på att göra dessa yrken attraktiva på andra vis utöver lön. Återge lärarna sin frihet att planera och lära ut. Inför lärarassistenter så att läraren faktiskt har möjlighet att lära ut. Berätta för föräldrar och barn att i skolan är det lärarna som bestämmer. På samma vis med polisen, ge den befogenheter att motverka de krafter som vill underminera deras status som ordningsmakt. Sjuksköterskorna ska ha tillräckligt många kollegor för att inte jobba ihjäl sig och så vidare.

Personligen tror jag att det är kontraproduktivt att prata om "dåliga" löner för yrkena ovan, jag tror nämligen att det enda som är viktigare än lön för dessa yrken är att de har tillräckligt många kollegor, tillräckligt hög status och befogenheter samt att varje yrke möjliggör sina unika förmåner i form av tillexempel för lärarna möjlighet att vara långledig på loven. Det är också så att det är en ursäkt för att inte ta tag i sin privatekonomi att skylla på en "dålig" inkomst, men att tjata upp lönen är oftast mindre effektivt (även om man ska fortsätta att försöka) än att ta tag i ekonomin på den nivån där man befinner sig och sen få löneökningen som en bonus. 

Vad tänker ni? Har du en dålig eller bra lön? Var går gränsen? Hur relevant har den relativa lönenivån för ditt val av yrke/utbildning varit? 

23 maj 2016

Bättre betalt = incitament för att jobba mindre?

I vårt konsumistiska samhälle utgår vi ifrån att om folk får mer pengar kommer de vilja jobba mer, men jag tänker helt tvärt om. Sedan vi började vår resa mot ekonomisk frihet på alvar för 5 år sedan så har vi lärt oss att leva på betydligt mindre pengar samtidigt som vi har fått högre inkomster. Detta gör att det idag blir betydligt mer pengar över varje månad. Samtidigt har jag så länge jag var anställd alltid varit mån om att göra ett bra jobb (även om jag inte levde för eller på jobbet) och det lönade sig i det att jag fick nya spännande uppgifter och även högre lön och lite extra rörlig lön då och då. Frun har gjort en likande resa där hon tillfälligtvis tog en lönesänkning när hon bytte arbetsgivare men genom att jobba på bra så fick hon snart ett erbjudande om att byta igen och då med en lön högre än tidigare. Allt detta gör att vi från att ha planerat att sluta jobba 2018 (för mig) och 2022 för frun nu är i en position att jag redan har slutat och just nu lutar vår prognos mot att frun ska kunna sluta redan nästa år.  

Men vänta nu borde inte mer pengar göra att vi vill jobba mer? Att min lön på några år gick upp med  35% och att min möjlighet till rörlig lön gick upp från 10% av årslönen till 20%. Att frun fick 35% högre lön när hon bytte arbetsgivare? Borde inte det ha gjort att vi ville jobba mer och längre enligt gängse accepterad praxis? Jo kanske det men vi värderar vår tid och vår frihet högre...och dessutom saknar vi absolut ingenting. Om vi skulle få 10 ggr så mycket pengar i morgon så skulle vi inte ändra speciellt mycket i våra liv...visst det är förmätet att säga att om vår förmögenhet gick från 5 miljoner till 50 att det inte skulle påverka alls...men vi skulle inte göra mycket annorlunda. Det enda som skulle hända är att frun skulle sluta jobba direkt och så skulle vi kanske börja fundera på hur pengarna kan komma andra till nytta via någon form av välgörenhet.  

Hur ser ni andra på pengar? Blir ni motiverade att jobba mer eller mindre när ni får mer pengar i plånboken? 

Taggar (blogg): 

Blog Archive

Blog Archive
2017 (217)
Nov (4)

Taggar