Vägen till Frihet
Likes
158
Antal inlägg
220
Följare
74
Medaljer
0
Stad
Stockholm
Om användaren
Vi sitter fast i ekorrhjulet och vill hitta vägen ut! Vi vill ha mer tid att umgås med varandra och mer tid att lägga på projekt som betyder något för oss - på riktigt. Vår dröm är att kunna sluta arbeta (om vi vill), vistas hela eller delar av året i ett varmare land och leva av våra passiva inkomster. Följ vår väg till frihet och vår kamp att bygga upp en "pengamaskin" som gör det möjligt för oss att realisera drömmen.
Kontakt email

RSS

RSS feed
6 juni 2015

Inköp Akelius Pref

Igår fyllde jag på mitt innehav i Akelius Pref. med 150 stycken. Till det priset blir direktavkastningen c:a 6,4 % vilket känns riktigt bra med tanke på risknivå och kvalitet.

[img="public://forum-images/Akelius_logo.png"]

Preferensaktier har generellt pressats ner en del i pris den senaste tiden vilket till stor del beror på stigande marknadsräntor. De ganska stora rörelser vi fått se i preffar som Akelius och Klövern känns dock klart överdrivna tycker jag då det känns troligt att vi kommer ha relativt låga räntor under lång tid. I en sådan miljö är preffar intressant som en del av portföljen, men det gäller alltså att ha koll på långa marknadsräntor och hur inflationen utvecklas.

Det gäller också att tänka sig för i valet av preffar som nu börjar bli väldigt många. För egen del vill jag bara ha preffar i bolag som visar stabila kassaflöden och finanser. Akelius är utan tvekan ett bolag som passar i det sammanhanget och nyligen gav S&P Akelius kreditbetyget "BBB- med stabila utsikter".

Vill du veta mer om preferensaktier och hur de fungerar rekommenderar jag dig att läsa bloggkollegan Petruskos inlägg Introduktion till preferensaktier på http://petrusko.blogspot.se/2015/06/introduktion-till-preferensaktier.html

Taggar (forum): 
Taggar (blogg): 
2 juni 2015

Magnus Silfverberg lämnar som VD för Betsson, börjar inom Ratos

Idag meddelade Betsson att Magnus Silfverberg avgår som VD. Magnus har varit VD i Betsson sedan 2011 och det känns så klart lite surt att han nu väljer att avgå kan jag tycka eftersom han utan tvekan har gjort en fantastiskt fin resa med bolaget. Jag kan dock förstå att inte erbjudanden saknas =) Hur som helst, inget ont som inte för något gott med sig.

Betsson meddelar att Pontus Lindwall blir tf VD. Pontus är i nuläget Betssons styrelseordförande och han kommer att ta över VD-rollen från och med den 20:e juli. Processen med att rekrytera en ny VD inleds dock omedelbart. Nu håller jag tummarna för att Betsson lyckas hitta en minst lika vass VD så att den fina utvecklingen kan fortsätta. Blir mycket intressant att se vem det blir som tar över rodret här framöver.

Det fina i kråksången är dock att den gode Silfverberg i höst blir VD för problembolaget Bisnode där Ratos är huvudägare. Det tycker jag känns riktigt bra! Bisnode kräver rejäl förändring för att komma på fötter igen och kanske kan Betssons fd VD vara rätt person för rollen?

Susanna Campbell, VD på Ratos, säger att "Bisnode genomför en omfattande strategisk och organisatorisk förändringsresa för att möta kundernas ökade behov av att omvandla data till insikter. Magnus har, med sin breda erfarenhet och uppnådda resultat inom försäljning, IT, produktinnovation och affärsutveckling, de bästa möjliga förutsättningarna att bidra till bolagets fortsatta utveckling och stärka den organiska tillväxten när han tar ledarskapet i Bisnode",

Ja det återstår så klart att se hur väl han kan lyckas för nu pratar vi inte spelbransch längre utan något helt annat. Jag tycker dock att valet av VD känns riktigt spännande och med den "track record" han har finns goda chanser till ett lyckat utfall. Betsson sjönk med 2,7 % på nyheten, vilket nog till viss del kan förklaras av att Magnus nu valt att avgå.

Dina tankar om nyheten?

Taggar (forum): 
Taggar (blogg): 
8 maj 2015

Nr 1 - Budget – att leva i Thailand

Innan vi gav oss på och skapade en ”leva i Thailand budget” så gjorde vi en hel del research. Vi har t ex rotat runt bland otaliga bloggar och även kollat med vänner som bott i Thailand under ett antal månader. Vilken budget som krävs är dock så klart helt individuellt och beror också till viss del på var i landet du bosätter dig. Vi kan dock konstatera att det i Thailand verkar vara möjligt att leva extremt billigt, men så klart också ganska dyrt.

I våra efterforskningar så har vi fått ta del av många olika månadsbudgetar och spannet mellan dem är väldigt stort. Det här har vi kommit fram till:

Snålbudgeten:
De som lever absolut billigast (utan att bo på gatan) verkar klara sig på THB 25 000 - 30 000 (alltså c:a 6 000 - 7 000 SEK per månad till kursen 4,14 kr per THB ) och då omfattas två vuxna personer. De som lever på denna budget bor relativt litet och i lägenhet. De äter ”street food” eller lagar mat själva och är mycket restriktiva med nöjen som kostar pengar. Alkohol, som är dyrt i Thailand, verkar de knappt konsumera alls. De har inte heller barn som behöver gå i skola och många har dessutom struntat i reseförsäkring vilket inte jag skulle rekommendera eftersom det kan bli väldigt dyrt vid allvarlig sjukdom eller olycka.

Lyxbudgeten:
De vi hittat som lever på den övre skalan verkar spendera mellan THB 100 000 – 120 000 (alltså c:a 25 500 - 29 000 SEK per månad) och då omfattas två vuxna. Då bor de väldigt lyxigt i villa med egen pool, äter västerländsk mat på bättre restauranger i princip dagligen och lagar därför ingen egen mat. En av posterna som verkar dra upp kostnaden väldigt mycket i detta segment är "partyposten". Flera med denna budget verkar vara ute flera gånger i veckan då de köper drinkar mm. Det innebär att 20 000 – 25 000 THB av budgeten utgörs av denna post.

Vår tänkta budget:
Ingen av ovan budgetar känns rätt för oss. Att leva på så lite som THB 25 000 - 30 000 är inte aktuellt för oss. Ska vi åka iväg vill vi kunna leva bekvämt och dessutom har vi en dotter som ska gå i skolan. Inte heller behöver vi THB 120 000 eftersom vi inte har behov av att varje dag äta ute, festa flera gånger i veckan och då konsumera massor av alkohol på barer. Vi har inte heller något behov av att bo extremt lyxigt, men eget hus eller ett ”town house” med rimligt avstånd till havet och skolan är på önskelistan. Egen pool vore så klart inte heller fel =)

På bloggen Never Ending Voyage (NEV), men även Tieland to Thailand (TT) presenteras månadsbudgetar som känns rimliga att utgå ifrån. Paret bakom bloggen NEV flackar runt i hela världen, men när de bodde ett antal månader i Thailand så hade de en budget på c:a THB 48 000 inkl kostnader för t ex visum, läkare mm. I sin budget inrymdes ett relativt lyxigt boende i en lägenhet med tillgång till pool, mat ute ganska så ofta och av hög kvalitet, men däremot väldigt lite festande och alkohol. Paret bakom bloggen TT lever något billigare, men de har i alla fall tidigare bott i ett stort town house och lagt ganska så mycket pengar på mat ute samt på barrundor. De har en budget på c:a THB 36 000 per månad. Snittet för de båda paren är alltså ungefär THB 42 000, men då verkar de inte ha någon reseförsäkring och inte heller barn som ska gå till skolan.

I vår budget tillkommer därför vissa kostnader eftersom vi är två vuxna och ett barn. Den största posten som tillkommer är skolavgiften, men vi får så klart också räkna med högre kostnader vad gäller t ex mat och kläder. En annan viktig skillnad är att vi också har för avsikt att teckna en reseförsäkring från Sverige och dessa verkar vara riktigt dyra. Det känns dock galet att inte teckna en sådan med tanke på hur höga kostnaderna kan bli om något allvarligt skulle inträffa. Finns det någon läsare med erfarenhet av reseförsäkringar så kommentera gärna. Jag har grävt lite i detta, men går det att hitta bra försäkringar för mindre än budgeterat så vore det ju en klar fördel.

Så här ser vår tänkta budget ut:

Tanken är inte att vi ska behöva använda så mycket som THB 85 000 per månad utan vi bör kunna leva riktigt bra på max THB 70 000. Vi har dock valt att lägga in en skaplig säkerhetsmarginal (tror vi) för att säkerställa att vi kan leva ett bekvämt liv även om det dyker upp oförutsedda kostnader, vi får valutasvängningar eller när vi för den delen vill passa på att ta ”semester” i något spännande grannland i samband med en ”visa run”. Det finns också många kostnader att skära i om det skulle behövas. Med tänkt budget skulle vi även kunna klara av att något bolag vi har i portföljen sänker utdelningen under ett år eller att den helt uteblir. Det går så klart inte att säkra upp för alla tänkbara scenarier, men vi är ju inte bundna på något sätt utan kan resa hem i princip när som helst om saker och ting utvecklar sig åt helt fel håll.

De första 3-4 månaderna behöver budgeten sannolikt trimmas in. Det tar ju tid att lära sig var man kan äta gott och billigt, vad som är prisvärt att handla i butik, vad man ska betala för en vara på marknaden osv. För det samt initiala engångskostnader (inköp av nödvändiga prylar samt hyra av vespa innan vi eventuellt köper en egen) har vi därför tänkt oss att ha en separat kassa innehållande några månaders kostnadstäckning. För resor hem till Sverige, i alla fall en gång per år, tänker vi oss att den väl tilltagna posten ”Övrigt…” i budgeten ska kunna täcka merparten, men vi kommer ändå se till att ha en kassa på sidan om så vi kan skjuta till medel vid behov. 

Vad tror ni, verkar budgeten rimlig? Någon som har erfarenheter att dela med sig av?

8 maj 2015

Nr 2 - Rapport Q4 och helår 2014 - Bonheur

I dagarna kom Bonheur med sin bokslutskommuniké avseende 2014 (http://mb.cision.com/Public/2031/9725975/898a649dfe0dd6cd.pdf) och med tanke på rådande omständigheter inom olje- och gasmarknaden får jag nog ändå säga att Bonheurs rapport var ok. Positiva valutaeffekter bidrog dock i hög grad varför det är lätt att bli lurad. Korrigerar vi för dem var året knappt godkänt. Utdelningen sänks från 7 NOK till 2,50 NOK per aktie.

Vi börjar med att ta en titt på Q4 jämfört med samma period föregående år:
- Intäkterna blev 3 465,6 MNOK (2739,9).
- EBITDA landade på 1 389,3 MNOK (879,6).
- Avskrivning/Impairment charges blev – 779,1 (-930,6).  
- Rörelseresultatet (EBIT) blev 610,2 MNOK (-51).
- Resultat före skatt (EBT) blev 555,5 MNOK (-72,8).
- Periodens resultat blev 380,9 MNOK (-94,2).
- Vinst per aktie blev 2,2 NOK (-4,7).

Som vi kan se så har det mesta siffermässigt gått åt rätt håll under Q4. Vid en första anblick verkar det ju väldigt trevligt, men man ska då vara medveten om att de totala intäkterna under Q4 2014 jämfört med samma period 2013 har påverkats i en ganska så hög grad positivt tack vare valutaeffekter. I rapporten anges följande:

- USD - NOK: +13,5 %
- GPB - NOK: +11 %
- EUR - NOK: +4 %

Utan att jag är helt säker kan vi nog anta att valutaeffekterna, sätt över hela året, är minst på den här nivån, men inte otänkbart ännu högre. Med tanke på detta blir siffrorna inte alls lika imponerande vid en korrigering. Det här är ju inget bolaget kan styra över själv, men man ska vara medveten om att det nästa gång lika gärna kan slå åt andra hållet och då blir det inte lika kul.

Låt oss titta på ett exempel för att förstå hur mycket valutaeffekten faktiskt slår. Affärsområdet Cruise, som jag antar har sina intäkter i GPB, hade intäkter 2014 om 1 655 MNOK. Det kan jämföras med 2013 då intäkterna uppgick till 1 470 MNOK. Om vi nu korrigerar för antagen valutaeffekt om 11 % så blir intäkterna istället c:a 1 473 MNOK vilket ger att tillväxten i princip blev noll. Hoppsan! 

En titt på respektive affärsområde (hela 2014) visar följande:

Offshore Drilling
Som väntat går det sämre för affärsområdet Offshore Drilling 2014 än jämfört med 2013 och det beror till beror till största del på stora av- och nedskrivningar. För mer information hänvisar jag till inläggen Rapport Q3 2014 – Kvaerner och Fred Olsen Energy samt Rapport Q4 2014 - Fred Olsen Energy och Kvaerner.

- Intäkterna blev 7 475 MNOK (7 022)
- EBITDA blev 3 284 MNOK (3 358)
- EBIT blev 933 MNOK (1 935)
- Nettoresultatet blev 796 MNOK (1 735)

Korrigerat för valutaeffekter lär omsättningen knappast ha ökat. Som bekant valde även FOE att inte ge någon utdelning vilket så klart påverkar Bonheur negativt.

Renewable Energy
Affärsområdet Renewable Energy påverkade koncernens resultat negativt. Bonheur anger i rapporten att produktionskapaciteten förvisso har ökat, men samtidigt har elpriserna varit lägre vilket påverkat negativt. På den positiva sidan finns valutaeffekten (GPB - NOK). Korrigerar vi för den effekten så är min uppskattning att de totala intäkterna faktiskt blev något lägre än 2013 eller möjligen landade på samma nivå.

- Intäkterna blev 812 MNOK (726)
- EBITDA blev 548 MNOK (522)
- EBIT blev 237 MNOK (280)
- Nettoresultatet blev -72 MNOK (367)

Ibland blir jag galet trött på Bonheurs rapporter! Varför har de gjort strukturen så rörig? Ibland känns det som att de vill göra det svårt att hänga med. Dessutom, viss information man förväntar sig ska finnas på ett visst ställe är inte med eller så kan den hittas på någon helt annan plats.

Ärligt talat förstår jag inte fullt ut varför nettoresultatet är så pass mycket lägre jämfört med 2013. Någon som kan täppa igen luckorna?

Shipping / Offshore Wind
Det här affärsområdet visar på fin tillväxt även med hänsyn taget till valutaeffekter. Bonheur anger att de högre intäkterna beror på högre nyttjande av "jack-up" fartyg för installation och även på en ökad aktivitet för Global Wind tjänster.
- Intäkterna blev 1 527 MNOK (1 017)
- EBITDA blev 459 MNOK (193)
- EBIT blev 326 MNOK (37)
- Nettoresultatet blev 107 MNOK (137)

Cruise
Som jag skrivit om tidigare i detta inlägg har inte affärsområdet Cruise vuxit speciellt mycket utan det är främst valutaeffekterna som hjälpt till att förbättra siffrorna. Dessutom har drivmedelspriserna varit lägre vilket också bidragit positivt. Antalet sålda passagerardagar är lägre och Bonheur skriver i rapporten att marknaden för kryssningar i UK fortsatt är svag även om de märkt en förbättring under det andra halvåret.

- Intäkterna blev 1 655 MNOK (1 470)
- EBITDA blev 146 MNOK (65)
- EBIT blev -39 MNOK (-613)
- Nettoresultatet blev -120 MNOK (-637)

Other investments
Det här ”affärsområdet” består i huvudsak av ägande i NHST Media Group där Bonheur (tillsammans med Ganger Rolf) numer äger 54 %. Utöver NHST äger också Bonheur 6,3 % av Koksa Eiendom AS (där Ganger Rolf äger ytterligare 6,3 %).
 
I rapporten går det att läsa att NHSTs EBITDA för Q4 blev 9 MNOK samt att Koksa i Q3 betalade utdelning till aktieägarna vilket innebar att Bonheur (och Ganger Rolf) fick 22 MNOK vardera.

Slutligen, den 16:e februari 2015 fick bolaget information om att Skattemyndigheten har synpunkter avseende den beskattningsbara inkomsten för dotterbolaget MOPU AS. De anser att skatten ska höjas med 102 MNOK och Bonheur överväger att överklaga beslutet. Slutligen meddelar de att eventuella redovisningseffekter på grund av detta kommer att belasta 2014.

Vad är dina tankar om Bonheurs bokslutskommuniké?

Taggar (blogg): 
8 maj 2015

Nr 3 - Börskraschen år 2000 - betraktelser från insidan

Läste för en tid sedan bloggaren Kavastus intressanta inlägg om börskraschen år 1987 (http://arnetalving.se/2015/03/24/tillbakablick-1987-det-var-da-det-blogg/) och började då fundera en del kring kraschen år 2000 som jag faktiskt fick uppleva från insidan (jobbade då och jobbar även nu i IT-branschen). Här kommer mina betraktelser blandat med intressant fakta från en svunnen tid.

Under slutet av 1990-talet talades det mycket om den nya ekonomin som på något mystiskt sätt skulle ändra spelreglerna kring bolagsvärdering. Intjäningsförmåga, stabil vinsthistorik mm var inte längre mycket värt, nä nu gällde istället galen tillväxt (mätt som antal anställda) och framtida vinster (drömmar). Det var absolut inte ovanligt att ett bolag som gjorde 500 miljoner i förlust och omsatte 25 miljoner värderades till miljardbelopp. Det talades då om att göra en strategisk förlust vilket i praktiken ansågs som något positivt. Här gällde det att växa antalet medarbetare i snabb takt så förlusterna var därmed legitima. Att få in nytt friskt kapital var vid den här tiden inget problem, det vara bara att göra en nyemission som i alla lägen blev kraftigt övertecknad.

Det var en smått otrolig tid där respekten för pengar inom de hypade IT-bolagen var noll och intet. Övertecknade nyemissioner stod som spön i backen så att fixa nytt kapital var en smal sak. Det var en tid där VD:n och bolagets talesperson hade samma status som en rockstjärna för att efter kraschen inte var värda någonting alls. Jag minns dem alla mycket väl och har dessutom träffat flertalet av dem när det begav sig, t ex Framfabs Jonas Birgersson med sin legendariska fleecetröja, Icon Medialabs Johan Staël von Holstein och Cell Networks Christer Sturmark.

Värda att nämna i sammanhanget är också Kajsa Leander och Ernst Malmsten som grundade Boo.com år 1998. Det bolaget skulle sälja märkeskläder över internet och byggde ett, för den tiden, mycket avancerat system som den normala modemanvändaren inte hade mycket glädje av. Sajten var i praktiken allt för seg och därmed oanvändbar för de flesta. Sidorna kunde ta flera minuter att ladda in.

I augusti 1998 blev investmentbanken JP Morgan Boo.coms rådgivare vilka hjälpte till att hitta investerare som kunde gå in med 100 miljoner dollar vilket ansågs nödvändigt innan företaget skulle förmå visa lönsamhet. Hur det gick? Jo det slutade naturligtvis med en konkurs av sällan skådat slag. I januari år 2000 hade bolaget intäkter på ungefär 100 000 dollar i veckan, men då låg utgifterna på 4 miljoner dollar i veckan. Den 17:e maj 2000 beslutade styrelsen att begära likvidation. Då hade ägarna satsat 125 miljoner dollar vilka nu gått upp i rök. Företaget hade skulder på c:a 178 miljoner brittiska pund och tillgångar på ungefär 19 miljoner brittiska pund. Sanslöst!

Under den andra halvan av 1990-talet började jag som IT-konsult på ett av de mer hypade bolagen i branschen. När jag började där var det knappast upphaussat, men några år senare var det upphöjt till skyarna och sannolikt drömarbetsplatsen för de allra flesta. Om vi hade kul? Absolut, det var sjukt kul och stämningen var på topp. Projekten var spännande, festerna var många och sjövilda. Alla skulle bräcka varandra med hänvisning till att det krävdes för att kunna rekrytera och för att framstå som en attraktiv arbetsgivare. Kosta vad det kosta ville. Jag var själv på många fester som måste ha kostat åtskilliga miljoner styck att ordna. Det var en galen tid på alla sätt, men väldigt rolig. 

Redan från start blev jag inblandad i flera spännande projekt och "avancerade" snabbt i rang och fick mer och mer ansvar för kunduppdrag. Jag hade roller som t ex projektledare och affärsutvecklare. Egentligen var ju situationen bisarr, kunden betalade riktigt höga arvoden för en gröngöling som nyligen avslutat sin utbildning från universitetet och definitivt inte hade tillräckliga kunskaper för att utveckla kundens affär. Så var dock tiderna och företagsledningar "där ute" kunde på den tiden i princip ingenting alls om IT. Med andra ord, kunde du själv IT skapligt, var trovärdig i din argumentation och dessutom jobbade för något av den tidens stjärnbolag (läs "de upphaussade") så lyssnade alla företagsledningar på vad du hade att säga. Otroligt men faktiskt helt sant.

Media var under den här tiden utan tvekan delaktiga i att haussa upp bolagen. Det talades om Internets möjligheter och hur tekniken skulle förändra befintliga affärsmodeller och affärslogik från grunden (vilket ju till viss del också har hänt, men många år senare). Det skrevs spaltmeter och rockstjärnorna syntes i pressen på daglig basis där de skickligt sålde in drömmar och pratade upp börskursen. Möjligheterna ansågs oändliga och antalet affärsidéer var outtömliga. Amazon.com var dessutom en bevisad succé och många företagsledningar världen över började på allvar bli rädda för att bli utkonkurrerade av nätaktörer. Samtidigt började uppkopplingshastigheterna bli allt bättre även om många vid den här tidpunkten satt på modem som vi idag skulle uppleva som fruktansvärt långsamma.

Värderingarna på alla bolag som förknippades med IT blev snabbt skyhöga. Internetkonsult-bolagens värderingar gick inte längre att förklara med klassiska ekonomiska teorier med faktorer som substansvärde osv utan istället talades det om värdering per anställd vilket ytterligare eldade på behovet av att växa snabbt. Till viss del organiskt men självklart också genom förvärv. I det bolag jag jobbade för förvärvades ungefär 15 bolag på ett år vilket så klart var helt vansinnigt. Att bolagen ville växa snabbt var dock inte konstigt, en konsult kunde enkelt värderas till 20-35 miljoner kronor vilket innebar att nya anställda snabbt ökade bolagets värdering vilket i sin tur gav företaget möjlighet att förvärva nya bolag (de flesta köpen gjordes nämligen med egna aktier och inte cash). Kampen om potentiella medarbetare hårdnade och vid den här tidpunkten erbjöd de flesta mycket generösa anställningsvillkor och deltagande i diverse optionsprogram.

Bubblan svällde nu snabbt och började närma sig bristningsgränsen. Nu började alla småsparare dessutom hitta till börsen och IT-aktierna. Otaliga löpsedlar från tidningar som Aftonbladet och Expressen bidrog garanterat till hysterin och många gick "all in".

I maj år 2000 gick så Boo.com i konkurs, en spektakulär sådan. Denna händelse anses av många vara starten på kraschen. Nu började nämligen ägarna rikta krav på de sk dotcom-bolagen att de måste börja visa substans enligt de spelregler som gällde innan "den nya ekonomin". Det innebar i sin tur att nyemissioner inte längre var lika enkla att driva igenom vilket i sin tur ledde till att många IT-bolag fick stora problem. På kort tid gick många bolag i konkurs eller så tvingades de säga upp merparten av alla anställda. De tidigare så attraktiva optionsprogrammen blev värdelösa och många förlorade sina jobb. Mängder av investerare (antagligen mest småsparare) förlorade stora summor och effekterna blev mycket stora på global nivå.

Den 7:e mars år 2000 startade börskraschen. Ericsson ansågs t ex vara värt 1 800 miljarder kronor vårvintern 2000 då de på något sätt fått en stämpel som IT-bolag. Flera andra mer renodlade IT-bolag var små jämfört med Ericsson, men hade i flera fall uppvisat sanslösa kursuppgångar. Ericsson blev ett blysänke och på sex veckor sjönk generalindex med 20 %. Enskilda IT-aktier sjönk med så mycket som 60 % på kort tid. Den 20:e oktober föll Ericsson med 30 % på några timmar och tidigare "stjärnbolag" som t ex Framfab och Icon Medialab hade nu fallit med 90 % från sina kurstoppar. Innan vändningen i oktober 2002 hade OMXSPI backat med ungefär 70 %. Den tidigare toppnoteringen från den 6:e mars år 2000 nåddes först i april 2007, det vill säga mer än sju år senare. 

Jag kan ärligt säga att jag är otroligt tacksam för att jag fick vara med och uppleva det hela från insidan. Trots kraschen klarade jag mig personligen rätt så bra, men jag känner många som råkade riktigt illa ut "tack vare" girighet, optioner och ett förlorat arbete. Jag vill också tillägga att många av affärsidéerna som uppkom under den här perioden var riktigt bra, men tekniken var inte på plats och marknaden var inte heller mogen för allt det nya. De var helt enkelt för tidigt ute. Ta Boo.com som ett exempel, idag är det knappast någon som tycker det är märkligt att sälja kläder på nätet.

Har du egna minnen från kraschen år 2000? Upplevelser från insidan eller för den delen på sidan om?

Taggar (forum): 
8 maj 2015

Nr 4 - Sålt Fred Olsen Energy och Bonheur del 2

I mitt tidigare publicerade inlägg Sålt Fred Olsen Energy och Bonheur kom det in flera intressanta kommentarer och synpunkter.

En kommentarstråd, med spännande inlägg från Balansräknaren, blev i synnerhet intressant och till och med så pass att jag valde att svara på hans kommentar som ett eget inlägg. Om du inte har läst det tidigare inlägget och kommentarerna så föreslår jag att du börjar med det.

Nu dags för mitt svar till Balansräknarens kommentar:

Visst, det finns absolut förutsättningar för att flera av Bonheurs affärsområden kommer kunna fortsätta att leverera fina EBITDA marginaler under många år, men jag kan också se ett scenario där affärsområdet Offshore Drilling inte kommer leverera någon positiv marginal alls. Det är just det som oroar mig mest eftersom detta affärsområdes betydelse för Bonheur inte kan underskattas.


 
Först och främst, det är väl klart att jag ifrågasatte investeringen när den gjordes. Jag gjorde mina antaganden och beräkningar och kom fram till att jag gillade caset och dess risk/reward vilket ledde fram till att jag valde att investera. Riskerna du nämner i din kommentar var kända även för mig, men att oljepriset skulle kraschlanda var däremot inget jag kalkylerade med (även om jag naturligtvis visste att det kan hända och har hänt historiskt).

Att du inte anser att caset har förändrats så mycket förvånar mig. I mina ögon har det nämligen ändrats radikalt och ser nu helt annorlunda ut jämfört med hur det såg ut vid investeringstillfället (i alla fall då jag investerade).

Vid investeringstillfället var riskerna så klart kända, t ex att riggarna var gamla, att bolaget stod inför en tung investeringsperiod och att oljepriset såväl som elpriset faktiskt kan gå ner. Det var också känt för mig att affärsområdet Offshore Drilling har stor ”impact” på Bonheur och kommer att ha det under en ganska lång tid framöver. Att växa övriga affärsområden till en mer jämbördig nivå tar tid och kräver dessutom stora investeringar.

Mitt antagande var att Bonheur under en period av några år (ganska många) succesivt skulle minska beroendet till Offshore Drilling genom att investera hårt i övriga affärsområden (med undantag från Cruise) i syfte att få dem att växa. Det kändes spännande och dessutom genomförbart eftersom en hel del av denna tillväxt kunde åstadkommas genom starka kassaflöden från Offshore Drilling (dvs FOE). Vid den tidpunkten var också marknaden tillräckligt stor så jobb fanns att få för dom flesta, även de med äldre flotta, day rates var höga, nya kontrakt var kanske inte enkla att fixa, men investeringsviljan hos oljebolagen var riktigt hög och förväntades dessutom öka kommande år varför förutsättningarna vid den tidpunkten såg riktigt trevliga ut.

När oljepriskraschen kom förändrades allt som jag ser på saken. Det som i synnerhet oroat mig är att FOEs förutsättningar för att finna nya kontrakt knappast kan sägas vara goda. Det är inte heller mycket bolaget kan göra åt saken av egen kraft för att ändra på det.

Som läget är nu blir antalet lediga riggar på marknaden fler för varje dag som går och många av dessa är betydligt mer moderna än de som finns i FOEs flotta. Samtidigt har investeringsviljan hos oljebolagen minskat rejält och på mycket kort tid har det gått ifrån att det fanns många jobb som dessutom förväntades bli fler till att det knappt finns några alls, men däremot massor av ledig kapacitet. När det någon gång vänder, vilket kan komma att ta tid, är min bedömning att FOEs flotta inte står speciellt högt på listan. Mitt antagande är därför att det kan komma att ta mycket lång tid för FOE att få till nya kontrakt om de ens kan lyckas

Tittar vi då på kontraktsstatus vad gäller FOEs flotta så blir i varje fall jag nervös, tiden de har på sig är verkligen inte lång i de här sammanhangen.
- Endast tre riggar har kontrakt under hela 2017.
- Endast en rigg har kontrakt under hela 2018.

Du säger att ”Även om oljan inte förbättras, och elpriset förbli i denna region i flera år kommer alla affärssegment utom Cruise kunna leverera EBITDA marginaler i slängarna 20-25%”. Jaså säger jag? För 2016 kan jag möjligen köpa det, men därefter...

Den slutsatsen kommer alltså inte jag fram till för om inga nya kontrakt fixas de närmsta 2-2,5 åren kommer marginalen, från det utan tvekan viktigaste affärsområdet i Bonheur, att ligga väldigt långt ifrån dessa 20-25%. Redan 2017 börjar det se riktigt jobbigt ut och frågan är väl istället om marginalen överhuvudtaget blir positiv? 2018 är svaret sannolikt att marginalen skulle bli negativ. 2-2,5 år är verkligen inte mycket tid att vinka på i de här sammanhangen, det börjar liksom redan bli bråttom!

Jag vill dock avsluta med att säga att jag inte utesluter att det ändå kan sluta väl för Bonheur och även FOE. Det jag däremot fortfarande står fast vid är att caset har ändrats radikalt och att det finns många osäkerheter såväl inom bolaget som på makronivå vilka för mig skapar stor osäkerhet. Dessa osäkerheter fick mig att kliva av. Rätt eller fel får tiden utvisa.

Taggar (blogg): 
8 maj 2015

Nr 5 - Sålt Fred Olsen Energy och Bonheur

Jag har i dagarna sålt av hela mitt innehav i såväl Fred Olsen Energy som Bonheur. Anledningen är att jag, efter visst grubblande och räknande, har svårt att se hur dessa båda bolag ska kunna vända den dåliga trenden i rimlig närtid. Scenariot jag ser framför mig är inte direkt upplyftande varför jag valde att kliva av.

Med facit i hand kan jag konstatera att det här är något jag borde ha gjort tidigare. Caset förändrades för länge sedan vilket jag varit medveten om. Det har funnits flera tillfällen långt tidigare då jag övervägt att sälja, men till slut valt att inte agera (har alltid lyckats övertyga mig själv om uppsidorna). Resultatet blev en ganska så dyr lärdom, men men, det är bara att bita i det sura äpplet och gå vidare. Beslutet jag nu tagit känns i vilket fall som helst helt rätt och kurserna har fortsatt söderut.

Hur går då mina tankar kring FOE och Bonheur? Som sagt, jag har svårt att se att bolagen i närtid kommer kunna vända på det här. Problemen är allt för många samtidigt som marknaden är minst sagt utmanande. Inte nog med det, tiden för Fred Olsen Energy att finna nya uppdrag är kort och utsikterna för att de ska lyckas känns tyvärr inte allt för höga. Bonheur är förvisso mer diversifierat, men beroendet till FOE går inte att underskatta samtidigt som de flesta affärsområdena faktiskt inte växer alls (se mer om det längre ner i detta inlägg). 

Hur har jag då resonerat vad gäller Fred Olsen Energy? Jo jag tänker att:

- År 2015 förvisso skulle kunna bli helt ok för bolaget, men det känns inte speciellt troligt att de lyckas teckna några nya kontrakt under året med tanke på marknadssituationen kombinerat med tillgången på riggar på marknaden vilket jag tror kommer leda till stora problem 2016.
- Två kontrakt går ut under 2015:
  - Borgholm Dolphin, maj 2015 (option en månad) - dayrate  240 000 USD
  - Bredford Dolphin, september 2015 (ingen option) - dayrate  274 000 USD
- Tre kontrakt går ut under 2016:
  - Belford Dolphin, januari 2016 (ingen option) - dayrate 489 000 USD
  - Borgsten Dolphin, maj 2016 (option till juni 16) - dayrate 202 000 USD
  - Byford Dolphin, augusti 2016 (option till juni 19) - dayrate 345 500 USD
- Jag ser det inte som osannolikt att i alla fall någon av optionerna kommer att nyttjas, men det lär då bli förhandling om dayrate och FOE kommer i det läget att ha en riktigt dålig förhandlingsposition.
- Flera av riggarna är gamla (byggda på 70-talet) och har en bedömd - livslängd som inte ligger så många år fram i tiden. Tecknas inga nya kontrakt för dessa är det fullt tänkbart att de går samma öde till mötes som Borgny Dolphin (se nedan om impairment charges). Ett alternativ är så klart att göra stora investeringar för att modernisera upp dem, men det lär kosta stora pengar och kan ju endast göras om det finns potentiella kontrakt som hägrar.
- Tillgången till riggar på marknaden (inkl betydligt mer moderna än FOE:s) är för närvarande hög så även om det vänder på makronivå (oljan börjar stiga ordentligt) så är jag tveksam till hur väl FOE egentligen kommer stå sig i konkurrensen. Min magkänsla säger mig att de tyvärr inte kommer tillhöra en av toppkandidaterna utan att kunden hellre väljer en mer modern version.

Med tanke på utgående kontrakt så finns en potentiell risk för en minskad dayrate om hela 1.550.500 USD från och med september 2016. På plussidan finns dock att Bollsta Dolphin förväntas gå i aktiv tjänst under Q4 2015 och med en fin dayrate om 560 000 USD (kontrakt med Chevron till Q4 2020). Netto pratar vi dock om en potentiellt minskad dayrate på 990 500 USD.

Fred Olsen Energys totala dayrate inklusive Bollsta Dolphin får jag till 3 675 500 USD. När alla kontrakt löpt ut och ifall ingen väljer att nyttja optionen så skulle det innebära att dayraten riskerar att minska med hela 27%  till 2.685.000 USD. Det är med andra ord inte en liten summa vi pratar om här.

Till dessa minskade intäkter kan vi lägga kostnader som kommer att uppstå om inga nya kontrakt tecknas eller kunden väljer att nyttja sin option. Vi vet ju vilket öde Borgny Dolphin gick till mötes. Den är nu idle och bolaget har tvingats ta stora kostnader på grund av detta. Dels kostar det så klart en hel del pengar att förvara riggarna och hålla dem i gott skick i väntan på nya kontrakt (ett alternativ är att skrota dem, men det lär inte heller vara gratis). Dessutom kommer bolaget med stor sannolikhet och som en följd av reglerna kring så kallad "impariment charges" tvingas ta stora nedskrivningar.

I stora drag innebär dessa "impairment" regler att bolaget minst en gång per år ska jämföra det bokförda värdet på tillgången med ett sk "fair value". Om "fair value" anses vara lägre än det bokförda värdet är det "impaired" och ska således skrivas ned. I fallet med t ex Borgy Dolphin skrevs värdet ner rejält då riggen var gammal, men sannolikt också på grund av att bolaget inte ser någon möjlighet att få riggen uthyrd vilket då gör tillgången mer eller mindre värdelös. Ett sådant scenario kan jag definitivt se för flera av de andra riggarna om de nu inte blir uthyrda. För mer information om "impairment", se min kommentar till inlägget Rapport Q3 2014 - Kvaerner och Fred Olsen Energy.

Utifrån detta resonemang ser ju inte framtiden direkt ljus ut känner jag. Det kan naturligtvis bli klart bättre än min domedagsprofetia, men jag är verkligen inte bekväm i situationen och känner att riskerna är så enormt mycket högre än den potentiella uppsidan. I ett sådant läge finns inget annat alternativ än att sälja anser jag.

Vad gäller Bonheur tänker jag att:
- Risken i Bonheur förvisso är lägre eftersom bolaget består av flera affärsområden med lite olika inriktning. Affärsområdet Offshore Drilling utgör dock en väldigt stor andel av Bonheurs totala omsättning och historiskt också vinst. Detta affärsområde är som bekant Fred Olsen Energy där Bonheur är storägare. Med andra ord, går det dåligt för FOE så kommer det att få en mycket stor inverkan på Bonheur. Utebliven utdelning gör ju inte saken bättre.
- I och med den senaste rapporten (som jag sammanfattat och kommenterat här) kan jag konstatera att tillväxten i affärsområdena Renewable Energy och Cruise i princip är noll liksom så klart i Offshore Drilling. Att omsättningen är högre "på pappret" kommer sig endast av positiva valutaeffekter. Hur valutan rör sig kan så klart inte bolaget styra över varför det på sikt lika gärna skulle kunna bli motsatt effekt. Om så blir fallet riskerar det att slå riktigt hårt mot såväl bolagets omsättning som resultat.
- Affärsområdet Shipping / Offshore Wind känns som ljuset i mörkret. Här finns i alla fall tillväxt även med hänsyn taget till valutaeffekten. Detta område kan dock inte på egen hand bära upp hela Bonheur, det är helt enkelt för litet.

Med tanke på ovan slutsatser ser framtiden även för Bonheur rätt
utmanande ut.
Jag tror förvisso att såväl FOE som Bonheur kommer att överleva detta stålbad, men jag tror samtidigt att priset kommer bli väldigt högt. Framtiden är oviss och riskerna enorma, en obekväm situation. Sälj känns därför som rätt beslut.

Hur går dina tankar om Fred Olsen Energy och / eller Bonheur? Sälj eller ser du rent ut av ett köpläge?

Taggar (blogg): 
8 maj 2015

Nr 6 - Att våga hoppa

Uppdatering 2017-08-01

Från och med 2018 kommer vi att vara på varmare breddgrader 3-4 månader per år samt ytterligare någon månad i Sverige på sommaren. Våra passiva inkomster täcker mer än väl detta lilla äventyr inkl alla kostnader vi har kvar i Sverige. Vi fortsätter självklart att bygga vidare på vår pengamaskin och rör oss tveklöst i rätt riktning. Vårt långsiktiga mål är att helt kunna leva av de passiva inkomster vi får och därmed äga vår tid fullt ut. Som läget är just nu har vi dock arbeten vi trivs väldigt bra med varför alternativet att helt sluta jobba inte känns speciellt lockande.

Vårt mål är att senast år 2020 lämna Sverige på obestämd tid och flytta till ett land med betydligt lägre levnadskostnader och, inte minst, ett behagligare klimat. För att samla ihop till modet som krävs så bygger vi just nu upp vår pengamaskin vilken genererar passiva inkomster. När de passiva inkomsterna väl nått önskad nivå tror vi oss våga ta klivet ut för stupet och in i det läskigt okända men ack så spännande.

[img="public://forum-images/images"]

Vi vill köra en big bang och förändra rejält. Vi vill vara lite äventyrliga och modiga, våga släppa taget liksom. Vi ska kliva ut ur vardagslunken och den trygga tillvaron. Vi vill kunna ta dagen som den kommer och göra vad vi vill, umgås med varandra, lära känna nya människor och en ny kultur. Vi vill leva äventyret fullt ut! Kanske varar äventyret i ett år, kanske i tre, kanske för evigt? Det får tiden utvisa.

Vi vägrar dock att sätta en ”time limit” på vårt äventyr, det förstör liksom känslan av full frihet. Vi vill vara helt fria att göra vad som känns rätt för oss. Kanske trivs vi fantastiskt? Kanske ledsnar vi efter något år? Ingen sitter på svaret, inte ens vi själva, men genom full frihet att göra vad vi vill finns i alla fall inget som begränsar oss. Inget som håller oss tillbaka. Inga dåliga ursäkter. Vilken befriande känsla!

En sak jag tänkt på många gånger är att saker och ting ofta inträffar av en ren slump här i livet. Du träffar en intressant person, börjar kommunicera och plötsligt öppnas en dörr till något du aldrig trodde fanns. Ett sådant möte kan verkligen förändra mycket. Ta arbetslivet som ett exempel, själv har jag t ex bara sökt ett jobb (mitt första) och därefter aldrig mer. Genom möten med intressanta människor har möjligheter dykt upp och nya dörrar har öppnat sig. Ofta (men inte alltid) har jag vågat kliva in genom dörren och på så sätt fått uppleva nya spännande utmaningar och inte minst mött nya inspirerande människor. Jag gillar det, jag gillar att det faktiskt fungerar precis så. I alla fall om du själv hjälper ödet lite på traven genom att söka kontakt med andra, visa intresse och vågar ta chansen när den väl dyker upp.

Så, tänk om vi, i vårt ”nya land” träffar spännande människor som erbjuder oss en möjlighet som det vore tråkigt att säga nej till? T ex, ”jag har dragit igång projekt X i land Y och skulle verkligen behöva några som er där. Vad säger ni?” Ja, då vill vi så klart kunna ta chansen om vi vill och absolut inte ha en massa hinder i vägen som begränsar oss. Dåliga ursäkter finns ju alltid, men varför inte ta chansen när möjligheten väl ligger framför dina fötter? Jag är övertygad om att jag skulle ångra mig bittert efteråt om jag lät en sådan möjlighet slinka genom mina fingrar i alla fall.

I vår plan ligger därför att kapa alla materiella band till Sverige. Det innebär att vi har för avsikt att sälja huset och det mesta vi äger när det väl är dags att hoppa. Genom att kapa fullt ut blir vi inte begränsade och får aldrig en dålig ursäkt som gör att vi tackar nej till en intressant möjlighet som dykt upp. Vi behöver heller aldrig oroa oss för att hyresgästen missköter vår egendom och vi slipper hantera eventuella problem om något går sönder eller krånglar. Men familj och vänner då tänker du? Ja, de är självklart viktiga för oss, men det är väl inga problem att hälsa på (långvisit) i Sverige eller för den delen att de bor hos oss i några veckor eller månader om de så vill?

Som trygghetsknarkande svensk känns de här tankarna så klart extra läskiga. Ofta säger en röst i mitt huvud att ”men borde ni inte ta tjänstledigt i 6-12 månader, hyra ut huset och magasinera prylarna istället? Det är ju ett klart tryggare alternativ.” Åhh vad trött jag är på den rösten ärligt talat. Jag försöker trycka bort den varje gång och kontra med att ”om jag bara lever en gång vill jag uppleva, våga ta dagen som den kommer, våga det okända. Allt som begränsar den möjligheten ska bort bort bort!”. Vem som vinner? Ärligt talat har jag ingen aning och kanske står vi där till slut med ett uthyrt hus och 9 månaders tjänstledigt. Om det händer blir jag dock besviken på mig själv. Nä, vi ska banne mig löpa linan ut den här gången och våga hoppa!

8 maj 2015

Om bloggen Vägen till Frihet

Uppdatering 2017-08-01

Från och med 2018 kommer vi att vara på varmare breddgrader 3-4 månader per år samt ytterligare någon månad i Sverige på sommaren. Våra passiva inkomster täcker mer än väl detta lilla äventyr inkl alla kostnader vi har kvar i Sverige. Vi fortsätter självklart att bygga vidare på vår pengamaskin och rör oss tveklöst i rätt riktning. Vårt långsiktiga mål är att helt kunna leva av de passiva inkomster vi får och därmed äga vår tid fullt ut. Som läget är just nu har vi dock arbeten vi trivs väldigt bra med varför alternativet att helt sluta jobba inte känns speciellt lockande.

I juni 2014 startade jag bloggen Vägen till Frihet (http://vagentill-frihet.blogspot.se) som på relativt kort tid fick många engagerade läsare. Efter dialog med teamet bakom Trade Venue kändes det rätt att börja blogga här istället för på blogspot. Jag gillar nämligen plattformen och tror att det finns fin potential för ekonomi- och aktieintresserade att utbyta kunskaper och erfarenheter. 

Så vem är då jag? Jag är född på 70-talet, har fru (också 70-talist) samt en dotter i skolåldern. Vi bor sedan drygt 10 år tillbaka i tiden i en villa i en förort till Stockholm. Till vardags arbetar jag inom IT-branschen i en företagsledande befattning, en bransch jag varit verksam inom sedan senare halvan av 1990-talet. Min fru arbetar som affärsområdeschef och projektledare i en närliggande bransch. Våra arbeten är på många sätt intressanta och ibland till och med inspirerande. Problemet med våra arbeten är dock att de kräver så enormt stora mängder energi och tid av oss vilket skapar stor obalans i livet.

Sedan 2014 har därför en dröm börjat växa sig allt starkare hos oss. Det är en dröm som vi nu faktiskt börjar tro på att vi kan nå! När vi når drömmen, för nå dit på ett eller annat sätt ska vi, så tänker vi kliva ut ur det energislukande ekorrhjulet och ägna vår tid åt sådant vi verkligen värdesätter - mer tid för varandra, mer tid att ägna åt olika projekt som vi brinner för på riktigt och att faktiskt bara få vara.

[img="public://forum-images/phra-nang-krabi-thailand.jpg"]

Vårt mål är att senast år 2020 ha byggt upp en tillräckligt stor pengamaskin som gör det möjligt för oss att leva av våra passiva inkomster. Drömmen är att bosätta oss i ett annat land med ett varmt och skönt klimat (sannolikt Thailand) och där levnadskostnaderna är betydligt lägre än här i Sverige.

På den här bloggen kan alla som vill ta del av vår resa mot ekonomisk frihet och, viktigast av allt, mot ett liv där vi kan stå på sidan om ekorrhjulet (ifall vi vill) och istället för att trampa så svetten lackar ta till vara på det fina i livet. Bloggen handlar om t ex investeringar, aktier, fonder, vår väg på den (troligen) krokiga vägen till frihet, livsåskådning och vår målmedvetna marsch mot att äga vår tid. Välkommen!

I de kommande sex inläggen kommer jag att publicera några av de mest lästa inläggen från bloggen Vägen till Frihet.

Med vänlig hälsning
/Vägen till Frihet

Sidor

Blog Archive

Blog Archive
2017 (17)