PerPenning
Likes
251
Antal inlägg
525
Följare
54
Medaljer
0
Stad
Lund
Om användaren
Tid är pengar, pengar är makt, makt över din tid! För vad är pengar om du saknar tid att använda dem? Får du verkligen ut tillräckligt per penning spenderad? Jag är en knappt femtio år gammal pappa och make med två barn i skolålder, villa, bilar, amorteringar och kostnader - ganska lik många andra i det hänseendet. Vad Per däremot under senare år har insett är att en privatekonomi med mer trygghet, utrymme och frihet är något värdefullt att sträva mot. Många mer än Per behöver sätta sig ned och fundera igenom vilka prioriteringar som är viktigast och vilka som egentligen inte spelar någon roll. För egen del har Per insett att det värdefullaste han äger - tiden - byter han bort mot pengar. Dessa pengar är därför synnerligen värdefulla. Per vill att de ska ge god utväxling - han vill ha mer nytta och glädje per penning spenderad.
Kontakt email

RSS

RSS feed
11 oktober 2015

Skuldfri utan offer

Familjen Penning amorterar 167 kronor per dag på våra bolån. Sådant matnyttigt kan man räkna ut i exempelvis ett kalkylark av något slag. Det är i avrundat format ungefär två uteluncher eller några köpkaffe.

 

Ponera att jag och frun skulle kunna leta fram några kostnader som skulle spara in 167 kronor per dag. Det är ingen omöjlig räkneövning alls. Till exempel dricker vi en och en halv liter mellanmjölk per dag. Med lite prismedvetenhet kan vi spara 4 kronor per förpackning och vips har 2,5 % av 167-kronorsmålet uppnåtts. I enbart vår matkasse kan vi troligen hitta 60 kronor per dag.

 

Med vår nuvarande amorteringstakt är bolånens nollpunkt 40 år bort. Den skulle kunna vara 20 år med billigare mjölk, färre uteluncher och inga köpkaffe. Ni vet, kortsiktiga belöningar kontra långsiktiga och hur illa de fungerar med vår mänskliga natur. Men små, frekventa och nästintill bagatellartade uppoffringar skapar en snöbollseffekt över tid.

 

Det finns en inspiration i att leta onödiga kostnader så länge du multiplicerar besparingen med en tidsfaktor - det blir belopp av lattar som kan omsättas i resor eller upplevelser.

 

Oavsett vad vi gör eller inte gör så leder det oss någonstans.

Taggar (forum): 
10 oktober 2015

Spendera mera

Vi är många som älskar att läsa rapporter eller att skapa dem. Den största anledningen är förmodligen att de berättar en historia för oss - de visar oss vad vi pysslar med, helt enkelt. 

 

Jag själv, som förenklat min privatekonomiska tillvaro och tillika familjens med hjälp av budgetverktyget You Need A Budget, njuter av att titta på min Net Worth-rapport och se hur de röda skuldstaplarna minskar i höjd och de blå tillgångsstaplarna växer till sig.

 

 

Men rapporter i all ära så är ändå det viktigaste själva budgeten. Det är dina slantar och hur du spenderar dem som spelar huvudrollen.

 

Vi kan titta på trenden - hur mycket stod matinköpen för under de senaste sex månaderna, exempelvis. Men i all ärlighet så påverkar detta inte de faktiska inköpen, eller hur? Du påverkar faktiskt inte din finansiella situation genom att konstatera att elräkningen går upp på vintern och ned under sommaren, det är bara så årstider fungerar.

 

Så historiska värden för alla utgifter som skapar trenden är inte så jätteintressant för mig. Vad som däremot intresserar mig mycket är var jag väljer att spenderar pengar - sker det inom områden som är viktiga för mig? På barnen? På familjen? På en framtida god ekonomi? Eller på skräp?

 

Att filtrera på de kostnadskategorier i YNAB som du inte vill ska kosta pengar - då ska du helst se att dessa sjunker över tid. Och de kategorier du vill spendera på, de får lämpligen öka. En bra budget ska tala om för dig var du ska spendera mera - inom områden som betyder mest för dig. Och ja - sparande är en kostnad i YNAB, så det inte förvirrar dig.

 

Det gäller att nagelfara fulkostnaderna, sedan är resten lätt, enkelt och riktigt, riktigt roligt.

Taggar (blogg): 
8 oktober 2015

Ingen ko på isen

 

Att investera i aktier eller andra värdepapper är verkligen i ropet. Det finns gott om exempelvis poddar kring finansvärlden, något som saknades vid den så kallade IT-kraschen för ett antal år sedan. Däremot så fanns ekonominyheterna och det TV-programmet sändes på bästa tid varje kväll, något som dock tog ett abrupt slut när allt sedan gick åt skogen - ekonominyheterna förpassades till att sändas efter tjugotre noll noll, om jag inte minns fel. Ingen ville tala om sina förlorade sparslantar och ingen ville tala om, eller ens höras tala om, aktier. Definitivt inte IT-aktier.

 

Det var den nya ekonomin det talades om då - att det var nya tider och att man inte längre kunde värdera företag utifrån vad de tjänade utan det räckte med hänryckande idéer. Så var det så klart inte utan ekonomin fungerade så som vanligt - om ett företag inte tjänar pengar så är det förr eller senare hänvisat till aktievärldens sopbacke.

 

Det är den vanliga ekonomin även idag men människorna som investerar är till viss del en uppsättning nya. Och man investera lite här och lite där. Och man pratar upp och man pratar ned kurser. Man kommer med tips och man kommer med heta listor. Jaha, säger jag. Men det är ju som vanligt? Det räcker ju att titta på om det finns intjäningsförmåga i grunden. Att investera i bolag med kvalitet fungerar i alla tider och i alla påhittade varianter av ekonomier.

 

Nu ska allt falla, ropas det. Nu står börsen historiskt högt så allt ska ned. Grafer, tjurfällor och glidande medelvärden i alla ära men allt är psykologi och känslor. Oavsett alla tekniska indikatorer så finns det ändå fortfarande dugliga företag som tjänar pengar och kommer att fortsätta att göra det när OMXS30 störtdyker.

 

Idag fick exempelvis B&B Tools en rekommendation i Aktiespararna och det är den värd. Jag har ägt aktien ett bra tag och gillar den skarpt. Kursen gick upp idag, så klart, men jag struntar egentligen i vilket så länge företaget är duktigt och tjänar pengar. Skulle jag lyssna till alla experter därute så hade jag aldrig kunnat varken köpa eller sälja ett endaste värdepapper.

 

Snart slår tjurfällan igen. Än sen då? Bra företag blir billigare att köpa. Inget att sörja över. 

6 oktober 2015

2015 September Summering

Efter ett flackande och velande kring att göra månadsavslut tar jag nu åter upp denna tråd. Återstår att se om jag är tillräckligt enveten för att hålla en sådan igång. Det är nu ända sedan i våras en rapport per månad sågs i denna blogg. Nu är det höst och vad har skett?

 

Eftersom det är hart omöjligt att jämföra med föregående månad gör jag denna mot årsskiftet så länge. Tillgångssidan har ökat men i jämförelse med helåret 2014 (+86 066 kronor) är resultatet skralare, det vill säga -23 058 kronor.

 

Skuldsidan jobbar vi så gott vi förmår med och hittills i år är denna -77 812 kronor. Ekonomen beräknar detta till en positiv balansförbättring på 54 754 kronor eller 6 084 kronor per månad. Trist låga värden, ack så trista.

 

Ja, det var allt, det. Nu vill jag se framåt.

Taggar (blogg): 
5 oktober 2015

Så en krona och skörda tio

Jag har läst en bok som inte är för mig - men för många, många andra.

 

Författarambitioner finns överallt och så även i privatekonomiska ambitioner. Joel Öhrn är en i raden av de som vill göra skillnad och påverka. Alla sådana syften är lovvärda och kan kanske inte bli många nog. Samtidigt, hur många böcker om att bli miljonär, supervältränad och näringsriktig ögnas igenom och sedan glöms bort? Många, är min gissning. Så är boken Så en krona Skörda tio en sådan? Ja, tyvärr - det är dock inte bokens eller författarens fel utan den gängse publikens. För alla letar alltid en quick fix och sådana saknas i byggandet av en stabil privatekonomi.

 

Den här lilla boken, som inte ens når etthundra sidor, är något som skulle kunna delas ut i skolor, av Lyxfällan och på socialkontoret, för att nämna några. Skriften läses på trettio minuter utan att för den delen kännas tung och tråkig. Det finns både lite flum och lite distinkta sanningar, en del självklara förnumstigheter men också knivskarpa påståenden. Samt en del som jag inte alls håller med om.

 

En av de viktigare delarna i boken är vårt psyke och pengar, så som att vi gärna upprepar invanda beteenden och att vi hatar att förlora pengar men tycker det är trist att tjäna dem. Inget nytt - men boken är ju inte för mig som redan läst massor i ämnesområdet. Men den kan vara något för dig eller någon du känner.

Taggar (blogg): 
4 oktober 2015

Ta tiden på allvar

Dödsklockan tickar för oss alla. Inga garantier ges någon att uppleva sina sextio. Eller sina tjugo eller trettio för den delen. Det är en ständigt förvirrande strid mellan att skapa sin dag och att planera sin framtid. Hur många dagar och timmar finns det kvar att lägga in i livets monopol? Kanske är det både vår välsignelse och förbannelse att inte veta mer än att det alltid är senare än vad vi tror?

 

Jag tror att det är klokt att titta på sina upprepningar. Upprepningar är de göromål som du gör ofta och kanske varje dag. Du behöver titta lite mer i detaljerna och inte i generella termer. Att gå till jobbet och jobba är inte specifikt nog utan du måste kika på arbetets uppgifter, så som ett gott exempel. För de saker du gör och utför om och om igen - är det något som då måste vara roligt eller givande så är det väl dessa?

 

För mig blev detta uppenbart när jag bytte jobb - så mycket som jag upprepade i arbetsuppgifterna som inte var roligt, lärorikt eller intressant. Det blev så tydligt att det inte räcker att att hinna med och att vara effektiv, jag måste ta mig tid och ha roligt.

 

Jag använder mig av ett verktyg som heter Todoist som är en särdeles fantastisk skapelse. Todoist är en så kallad Get Things Done och kan liknas vid en kraftfull att-göra-lista. Verktyget har verkligen hjälpt mig att få mera gjort men i dagarna så insåg jag att den prioriteringsfunktion som Todoist har har jag missbrukat - jag har prioriterat fel.

 

Jag har i vissa fall prioriterat upprepade göromål som dessutom är trista högt. Och unika uppgifter som inte kommer åter så som mindre viktiga. Så himla fel! Så jag har börjat att göra en genomsyn av hur jag prioriterar uppgifter att göra. Att ta tiden på allvar så att den blir rolig - så enkelt, så svårt och så viktigt.

 

Det är till och med så att de göromål som du upprepar och dessutom är trista - de i sig borde generera en att-göra-punkt: hur kan jag bli av med uppgiften?

Taggar (blogg): 
27 september 2015

Hur kommer jag dit?

 

Jag fortsätter att fascineras av evighetsföljetongen Lyxfällan, programmet på TV3 där människor som av olika anledningar inte förmått att hantera sin privatekonomi. Programledarna, som för varje säsong ter sig alltmer blassé över mänsklig dumhet, fortsätter i invanda spår och med nya spektakulära grepp för att försöka bibehålla intresset för programmet - något som också verkar bli allt svårare. Metoder för att lösa människors skuldproblem är i sig inte raketforskning och på hur många sätt kan man vinkla sluta shoppa - betala av dina skulder - skaffa ett jobb - öppna dina räkningar?

 

I det senaste avsnittet så var det för en gångs skull inte ett par som pimplade energidryck, kedjerökte och var offerkoftor utan en ung kvinna i tjugoårsåldern. Denna flickas problem var rotat i glamourkulturen och att livet ska vara roligt, spännande och kravlöst. Och detta är i sig intressant då jag är övertygad om att hon endast var en utav tusende. Exempelvis kopplingen mellan inkomst och arbete - denna tycks vara mer än lovligt luddig för många. Att vilja bli radiopratare, nagelbyggare eller makeupstylist är helt i sin ordning, men det är många som vill det och få är kallade.

 

Att tjäna pengar måste vara nummer ett. För du måste äta, betala din hyra och dina räkningar. Därmed så är också att skaffa sig ett jobb nummer ett.

 

Det tycks däremot vara så att unga kvinnor av idag lockas starkt av de sociala medierna och de beskrivningar av det glamorösa livet som modebloggerska eller artist. Se bara på alla tondöva drömmare som lockas av Idol på TV. Beklagar, men alla kan inte bli en primadonna då förutsättningarna inte finns där. De allra flesta kan dock hitta sitt gebit eller sin talang. Och alla behöver lära sig skillnaden på det som man behöver ha och det man vill ha.

 

Det handlar inte om att döda drömmar. Att drömma är prima vara men drömmar ska kopplas till en realistisk verklighet - vad vill jag? Och hur kommer jag dit? Man måste börja med att vara book-smart och lära sig spelets regler. Sedan bli street-smart och lära sig verklighetens trick.

17 september 2015

Spenderbyxor

 

Det finns inte en endaste krona i vår familjs ekonomi som inte har en lupp på sig. Att detta ens är möjligt beror på vårt eminenta verktyg för modern budgethantering - You Need A Budget - som tittar på allt ifrån plånbokens kontanter till bolånens galna mastodontbelopp. Familjen Penning är inte rik men vi har koll. Och med koll så har ekonomin stadigt blivit allt bättre och fortsätter i den riktningen. Varje år minskar våra skulder och tillgångarna ökar. Vi har inte valt att spendera mera för att räntorna är låga och för att vi tjänar ganska bra, istället så har vi tagit det gyllene tillfället att jobba mot skuldfrihet.

 

Senast igår blev jag lite glad då jag hörde att elpriset kommer att vara lågt framöver då det var en bra regnig sommar. Se där, allt var inte dåligt med semestern! Inom kort så hakar min lön upp med 25 procent, bensinpriset sjunker och räntebanan ter sig trevlig fram till åtminstone 2018 då vi hunnit med att amortera bort ytterligare 7 % av lånen. Jag undrar när läget blir bättre än så här under min livstid?

 

Alla slantar vi får in i vår privatekonomi ska ha ett jobb. De är alla små arbetare och tjänstemän som på ett eller annat sätt ska bidra till den Penningska maktsfären. En del ska rekrytera nya pengar, andra ska förnöja sitt herrskap och en annan grupp ska sköta markservicen. Grundregeln är att fler penningar ska marschera in genom stadsporten än knalla iväg ut i landskapet. Inga slantar tillåts att softa bort sig via veckotidningar eller skräpinköp.

 

Jag känner mig rejält nöjd med att jag alltmer kommenderar pengar till att utföra upplevelser framför att bytas mot konsumtion. Prylar ger kortvarig lycka, det är min erfarenhet. Minnen av resor och äventyr, däremot, hänger kvar som underbara minnen och formar en person framåt i livet. Galet är att ständigt byta bil, platt-TV, garderob och kök - det är visserligen kul men blott en stund. Prislappen är däremot gräslig.

 

Mycket bättre är att investera i litteratur, god mat, fantastiska viner och underbara filmer. Ännu bättre är att köpa sig ett musikinstrument och att lära sig spela och sjunga eller börja en utbildning och vidga sina vyer, lära sig nya språk eller färdigheter. Och att att resa till New York, månen eller Flen eller vartsomhelst. Roligare, värdefullare men inte nödvändigvis dyrare.

Taggar (blogg): 
15 september 2015

Ånger

 

Jag var tidigt på kontoret imorse. Det var fortfarande mörkt när jag klev över tröskeln och lysrören flimmrade igång per automatik. Ingen annan var där undantaget städaren som också arbetar tidigt. Jag började dagen med att röja lite i mitt kontorsskåp och slänga papper och annat som inte har någon framtid - efter att jag slutat mitt jobb.

 

Nästan elva år har passerat på denna arbetsplats och nu återstår blott en vecka. Det är en underlig situation - inte på något sätt obehaglig men konstig. Snart så är det avslut och jag stänger av min dator för gott och lämnar tillbaka dörrnyckeln. Några handskakningar och ett tack och hej - sedan kan kanske allt te sig som en dröm jag drömt. Hände det här på riktigt?

 

Om en vecka arbetar jag någon annanstans, med nya kollegor och uppdrag, i nya miljöer och i okända marker. Allt kommer att vara nytt och obeprövat och det är så spännande. Bara jag tänker på det så höjs min puls. Jag vet inte alls vad som väntar eller vad som döljer sig bakom nästa krök och det känns så bra.

 

Jag funderade en hel del de timmarna innan jag skrev under ett nytt anställningskontrakt och tecknade ned en uppsägning. Tänk om jag ångrar mig? Om allt blir fel och jag längtar tillbaka? Det kanske inte är så illa att jobba kvar? Det finns rätt mycket bra med det här stället också?

 

Men jag har nu insett att det är en dimridå, ett pseudoskeende och en försvarsreflex. Inte en dag, timme eller minut har jag känt någon ånger eller osäkerhet efter att steget togs. Snarare har tankarna handlat om varför jag inte tog steget tidigare.

 

Det går igen lite i mitt liv - för mycket tvekande innan jag agerar. Det är inte fel att vara analytisk och att förbereda sina framtida kliv men det ska inte bero på rädsla eller feghet. Det är väl där som ångern bor - i de steg som tas utan förberedelse, eftertanke och planering och som kanske sker med impuls eller för att andra helt enkelt gör det.

 

Jag såg ett TV-program för något år sedan som handlade om en fransk friklättrare, en sådan där våghalsig person som klättrar på livsfarliga platser med blott sina händer och fötter. Hur kan man göra något så galet? Jo, med förberedelse och träning. Inte minst så tränade mannen sin fingerstyrka genom att hänga i klätterblock i taket i sitt vardagsrum några timmar om dagen.

 

Hans fru klagade på att hennes man gjorde de här farliga klättringarna där han riskerade sitt liv. Hennes man, friklättraren, replikerade med att han var oerhört förberedd och tränad inför sina uppgifter och att de därför inte var speciellt riskfyllda. Däremot, sa han, du min kära hustru röker ett paket cigaretter om dagen - så vilket är egentligen mest farligt och våghalsigt?

 

Bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge.

Taggar (blogg): 
13 september 2015

Personlig konkurs

 

Det finns illvilliga rykten kring räntan, minsann. Det sägs att räntan kan gå upp på våra bolån. Kan det vara så? 

 

Exempelvis så menar SBAB att så kan det bli och att den rörliga bolåneräntan kan komma att ligga på mer än 5 procent om fem år. Om denna prognos kan var och en självfallet få tro eller tycka vad de vill om. Förr eller senare så kommer - med garanti - räntan att vara just fem procent - eller högre. Vägrar man att tro på det är man troligen en struts.

 

Det är roligt för oss som har bolån när räntan går ned. Boendet blir helt enkelt billigare. För familjen Penning i det Penningska Palatset - en trävilla i förorten - har sedan vi började vår bostadskarriär nästan bara sett lägre räntor. Vi började med 8,9 % på våra bolån och ligger nu på 1,5 %. Frågan är om vi mäktat med en sådan ränta idag?

 

Men om vi håller oss till det mindre förfärliga scenariot att vi når blott fem procent inom fem år - vad har du för plan med ditt boende och dina lån om det blir så? Jag och frun amorterar en del och på fem år når vi ungefär 12 procent, det vill säga att vi har kvar 88 procent av lånen. Och våra lån, trots amorteringen, skulle kosta oss 294 procent mera vid 5 procents ränta - undantaget ränteavdragen. För vem vågar förlita sig på att de finns kvar om 5 år?

 

Till dessa mörka moln ska också läggas till att vår regering slänger in lite kärvare tongångar med högre skatt på sparande, högre statlig skatt, höjd skatt på drivmedel och lite annat smått och gott. Personlig konkurs har inte utrotats utan är en nog så plågsam sjukdom att riskera att drabbas av. Men än finns det tid att parera framtiden - att budgetera för en mörkare ekonomisk framtid är inte att vara pessimistisk utan enbart en överlevnadsinstinkt.

Taggar (blogg): 

Sidor

Blog Archive

Blog Archive
2017 (116)
Oct (10)

Taggar