PerPenning
Likes
251
Antal inlägg
525
Följare
54
Medaljer
0
Stad
Lund
Om användaren
Tid är pengar, pengar är makt, makt över din tid! För vad är pengar om du saknar tid att använda dem? Får du verkligen ut tillräckligt per penning spenderad? Jag är en knappt femtio år gammal pappa och make med två barn i skolålder, villa, bilar, amorteringar och kostnader - ganska lik många andra i det hänseendet. Vad Per däremot under senare år har insett är att en privatekonomi med mer trygghet, utrymme och frihet är något värdefullt att sträva mot. Många mer än Per behöver sätta sig ned och fundera igenom vilka prioriteringar som är viktigast och vilka som egentligen inte spelar någon roll. För egen del har Per insett att det värdefullaste han äger - tiden - byter han bort mot pengar. Dessa pengar är därför synnerligen värdefulla. Per vill att de ska ge god utväxling - han vill ha mer nytta och glädje per penning spenderad.
Kontakt email

RSS

RSS feed
6 juni

Amorteringsplan

 

Det talas om skärpta amorteringskrav. Förslaget från Finansinspektionen innebär att alla nya bolånetagare som lånar mer än 4,5 gånger av sin bruttoinkomst, det vill säga inkomst före skatt, ska amortera 1 procentenhet mer av bolånet per år än vad de hade behövt göra idag. Detta förslag läggs alltså på utöver det redan befintliga amorteringskravet.

 

Det befintliga kravet innebär att om belåningsgraden (lånebelopp i förhållande till bostadens värde) är över 70 % ska bolånet amorteras med minst 2 % av det ursprungliga lånebeloppet varje år. Om belåningsgraden är under 70 % ska lånet amorteras ned med minst 1 % per år tills belåningsgraden är 50 %. Därmed blir det möjligen nu istället 3 respektive 2 %.

 

Jag och fru Penning rycker på axlarna åt allt detta. Vi har vår egen amorteringsplan. Den innebär att vi amorterar ett rakt belopp månatligen, vilket just nu motsvarar 2,65 % av bolånen, tills vi når hälften av det belopp vi betalade för villan. Vi struntar i värdeändringar och marknadsvärde helt och hållet.

 

När vi når detta belopp om ganska exakt 10 år är det slutamorterat och vi växlar över till att spara dessa pengar istället. I Sverige behöver man i framtiden både modesta lån och en slant på banken. När vi väl säljer vår bostad så lär vi åtminstone inte gå minus heller.

 

Har du en amorteringsplan?

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
4 juni

Kranka blekheten

 

Det finns säkert någon synnerligen mänsklig psykologisk förklaring. Ibland säger man eftertankens kranka blekhet - när man menar att hastiga, ogenomtänkta beslut leder till oro och ångest. Vad tusan har jag gjort, helt enkelt. Uttrycket kommer förresten ifrån Hamlet och dess lite längre variant, för oss som vill verka lite extra viktiga och pseudointellektuella, lyder: Så går beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över.

 

Jag och frugan tog igår en tur till en bilhandlare för att där kika på en bilmodell som jag grundligt gjort research på och varande av god byggkvalitet - faktiskt utnämnd till årets bil mer än en gång. Målsättningen var egentligen den att frun skulle prova den så att hon kunde ge sitt godkännande att bilen var i sin ordning. Men väl i butiken och efter provkörningen kom den där underliga känslan krypande - vi skulle kanske slå till, nu med en gång? Shoppinggenen aktiverades.

 

Bilen vi provade var inte i den prisnivå vi hade tänkt oss utan betydligt högre: 109 tusenlappar. Lik förbaskat så står vi där i butiken och jämför denna vagn med en nyare, likadan som kostade ytterligare 20 tusen mer! Äh, det är ju en liten kostnad för en 2 år nyare bil och hälften så många mil på mätaren?

 

Den var som ny, den där dyrare droskan. 129 000 kronor kändes som ett fynd. Att den var så fin, påpekade säljaren, var att den gått som privatleasing vilket i sig gör att dessa bilar ofta är i bättre skick än företagsleasing. Det beror på att varje repa eller bula i bilen kostar när kontraktet är över. Vad betalade de då, undrade jag. Ja, sa säljaren, för denna bilen var månadskostnaden 2 495 kronor. Oj, nästan nittiotusen kronor på 3 år? Då känns ju 129 tusen som hittat!

 

Fru Penning räddade situationen med att barskt påminna mig om dels syftet med besöket och vår ursprungliga prisnivå. Jag kände mig just då besviken men idag så oerhört tacksam. All min rationalitet var som bortblåst igår - betänk vad lite eftertanke kan betyda.

 

Just nu tittar vi på bilar upp till nittiotusen kronor - en nivå som vi tänkte från början. Nittontusen kronor mindre eller trettionio beroende på vilken bil vi kommit hem med igår. Och då hade vi stått där - med eftertankens kranka blekhet.

 

Jag har kollegor på jobbet som kör fantastiska bilar - det skulle jag också vilja. Det är förmånsbilar de valt att ta ut mot löneavdrag. Det är inte ovanligt med 4 eller 5 tusenlappar i kostnad per månad. Kul i stunden att köra, surt att lönen minskar och riktigt illa att tjänstepensionen påverkas negativt. Det är inte värt det, inte i något hänseende.

 

Så vad är sensmoralen? Jo, att aldrig ta beslut i stunden som allvarligt påverkar din privatekonomi. Tänk efter, sov på saken och räkna efter. Lite inte på din hjärna och vad dopamin kan göra med den.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

1 juni

Tids nog

 

Att nå ekonomiskt oberoende - vad är det? Egentligen? Är det detsamma för dig som för mig? 

 

Själv har jag, desto äldre jag blivit, insett att glädjen i vardagen, i de små tingen och skeendena överskuggar det mesta. Förmågan att vara mer i nuet och mindre i tankar bidrar till detta. Jag har nästan inget intresse längre för prylar utan mest för upplevelsen. Så för mig är nog ekonomiskt oberoende att ha tillräckligt ekonomiskt för att tillgodose mina dagliga behov utan att behöva lönearbeta.

 

Idag drog Guldhönan in sjuhundratjugosju kronor utan att jag gjorde ett jota åt det. Det är mer än hälften av vad jag sliter och släpar för under en träldag. Att bygga en passiv inkomst är som att anlägga en trädgård - slitet är underordnat tiden. Visst ska det grävas och vattnas i början men för att den ska prunka behövs sol och tid också.

 

Det sägs att de flesta människor överskattar vad de kan åstadkomma på ett år. Samtidigt så underskattar de vad de kan åstadkomma på ett decennium eller två. Tiden är en viktig faktor.

 

För att kunna bli ekonomiskt oberoende så måste man lösa en enda fråga - att varje månad alltid göra av med mindre pengar än vad man drar in. Det här behöver man göra i goda tider och i sämre. Minst lika viktigt som att spara och skapa avkastning är att inte förlora pengar i för stor grad. Det finns inga fler hemligheter. Men glöm inte tiden, som sagt. Och börja idag.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

29 maj

Olja är passé

 

Jag är av den åsikten att bilar borde förbjudas. I synnerhet personbilar. Det är mycket enkelt - bilen gör föraren blåst. Det är inte bra. Bilar borde ses som en sinnesinskränkande drog.

 

Jag ser det varje dag i min lilla pluttbil. Uppenbarligen är jag en av de få immuna mot sjukdomen. För jag blir omkörd på de mest galna ställen. Jag har alltid en bil som ligger en eller två meter bakom mig fastän det inte går att köra om. Jag ser filkryssarna, SUV-dårarna och BMW-puckona. Jag ser mobilsnackarna som vinglar fram, imbecillmorsan som gullar med barnet i baksätet och pendlarpacket som sov över sig.

 

E6:an i Skåne en vardag är en tragedi. Olyckor varje dag i ändera riktningen. Min erfarenhet säger att om man håller hastighetenavståndet och är tydlig med filbyten så sker inga olyckor. Men det verkar som hyggligt folk förvandlas till lallande idioter väl bakom ratten. Så, förbjud skiten och skaffa fler bussar. Hade det bara funnits ett överflöd av bussar så hade jag ställt bilen för gott. Tänk så mycket man hade hunnit med i lugn och ro på bussen. Fast ännu bättre är de kommande självkörande bilarna!

 

Vi är i taget att införskaffa en bättre, begagnad droska. Max sjuttiofemtusen kronor. Även det är för mycket. Speciellt då det handlar om en bil driven av fossila bränslen, något som är på väg mot ett slut. I ärlighetens namn fattar jag inte att folk fortsatt köper nya bilar med gammal teknik, det är då att spola ned pengarna i avloppet - begagnatmarknaden kommer att vara död 2020-2025 för sådana vagnar.

 

I dagsläget rullar det över en miljon elbilar runt om i världen, 70 procent fler än vid utgången av 2014. En nyligen presenterad analys visar att år 2040 kommer en fjärdedel av alla bilar i världen att vara elektriska. Då syftas det på det totala bilbeståndet, inte bara nya bilar som säljs.

 

55 procent av världens olja används i transportsektorn. Biltillverkarna satsar miljarder på nya elbilar och just nu pågår det största teknikskiftet i bilens mer än 100 år gamla historia. Det är dystra besked för oljebolagen. Minskad efterfrågan på olja lär leda till sociala och politiska konsekvenser för oljeexporterande länder. Venezuela, Saudiarabien och Ryssland pekas ut som extra sårbara när efterfrågan på olja minskar. Men även globala oljejättar som BP, Shell och Exxon-Mobil ligger risigt till.  

 

Idag ligger världens oljekonsumtion på c:a 97 miljoner fat per dag. Denna förväntas nå sin topp 2020 med 100 miljoner fat om dagen men snabbt minska till 70 miljoner fat per dag 2030. Bilindustrin och oljebolagen måste hänga med för att inte bli ett nytt Addo eller Kodak - framgångsrika företag som gick i konkurs då de inte hann med i omställningen.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
28 maj

Mitt sommarlov

 

Jag läste i tidningen, något som jag fortfarande tar mig för ibland, att semestertider är kredittider - många väljer att åka på semester med kredit. En undersökning visar att ungefär 15 procent av semestrande svenskar betalar sin resa på kredit. Vad finns det att säga om det?

 

All kredit är inte fel, är det första. Att betala med kreditkort är vanligt, innehåller ofta upptill 45 räntefria dagar och något som inte är illa alls - diverse reseförsäkringar. I denna zon befinner sig familjen Penning då vi beredvilligt betalar semesterkostnader med kreditkort för att nyttja de fördelar det ger. Dock betalar vi alltid av hela föregående månads skuld. Detta är ett simpelt, taktiskt val som dock inte alla klarar av att hantera eftersom det kräver viss planering.

 

Frågan är då egentligen hur många av de 15 procenten som sätter sig i skuld för att kunna resa? Några är det garanterat. Jag känner två familjer. Och jag tror att jag vet huvudorsaken: skuldkänslor.

 

Jag minns när jag var barn på 1970-talet och sommarlovet stundade. På många sätt var det en härlig tid med eoner av lediga dagar i solen. Men min familj var inte överdrivet välbeställd. Min far hade ett eget företag som han drev med långa, hårda arbetsdagar och låg utväxling i inkomst. Ja, det var inte lätt att driva företag då heller och det var en socialdemokratisk era, för er som minns. 

 

Han hade anställda som misskötte sig och som var hart omöjliga att säga upp. En gång minns jag att far min ändå sade upp en latmask på grund av arbetsbrist. Någon sådan brist fanns dock inte utan pappa arbetade under sex månader dubbla pass, vardag som helg, för att slippa återanställa honom på grund av den abskyra förtursregeln. Jag tror att det var grogrunden för hans kollaps som kom senare.

 

Men jag gillade sommarlovet. Jag var ett tacksamt barn som roade mig själv med enkla medel. Den veckan eller möjligen de två som min far tog semester under sommaren åkte vi vanligtvis med vår Saab V4 till någon ort i södra Sverige, bodde på vandrarhem och tittade på glastillverkning eller besökte en djurpark. Det var härligt - sällan var familjen samlad mer än vid dessa få dagar.

 

 

Jag minns när skolan började. Vanligt var att vi skulle skriva en berättelse som skulle heta Mitt sommarlov där vi skulle berätta om allt som hänt oss under ledigheten. Det var jobbigt, jag hade inte så mycket att skriva om i jämförelse med många klasskamrater som rest till Mallorca eller kanske varit och campat. Jag hade ju mest gungat eller lekt med mina plastgubbar i sandlådan. Jag kände viss avundsjuka. Jag kände att vi inte hade råd.

 

Detta upprepade sig på andra lov. Vissa åkte till Alperna på sportlovet medan jag var på biblioteket och läste böcker, andra åkte till sin mormor i Norrland men jag åkte till farmor fyra gator bort. Än fler åkte och bodde på hotell och ibland med flygplan. Vi åkte bil till Kalmar och bodde hos en sur gubbe som hyrde ut rum i sin villa.

 

Med detta sagt vill jag påpeka att jag hade en lycklig uppväxt. Det fanns sociala skillnader i en skolklass liksom idag. Men vi förstod att det var olika för olika människor. Vi var glada ändå och vi var glada över att det vi gjorde tillsammans i vår familj stärkte den. Jag blev inte en sämre människa för att jag växte upp i en familj med begränsade medel. Det var fina år.

 

Idag tror jag att problemet ligger hos föräldrarna. Man vill inte att ens barn ska behöva känna skillnader, inte kunna få allt som alla andra får och därmed riskera att hamna utanför. Alla ska ha en dyr mobil och fina gympaskor - och alla ska få åka på semester till Thailand eller Kanarieöarna. Kosta vad det kosta vill och det gör det också.

 

Att inte ha råd löser man idag enkelt med krediter, något som inte fanns i min barndom. Då hade man pengar eller så hade man det inte - låna gjorde man till sin bostad och då inte helt enkelt det heller. Idag finns en uppsjö av möjligheter att låna. Sök på Låna till semester på Google så är det löst. Skuldkänslor och curling av sina barn sätter rationellt tänkande i karantän och man skjuter tråkigheter som återbetalning och ränta åt sidan.

 

Det är enligt mossiga mig ett av dagens större problem - att barn av idag inte lär sig något annat än att allt är gratis, löser sig problemfritt och att mor och far och samhället alltid finns där som en bankomat. Men om vi bortser ifrån min sura attityd till barnuppfostran så återstår ändå det tokiga i att låna till ledighet - att den i efterhand blir dyr och ångestfylld. Och med handen på hjärtat - hur känns det egentligen att åka på semester på kredit? Går det att njuta och koppla av?

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

27 maj

Månadssummering 2017 maj

 

Sköna maj - välkommen! Vädret i Skåneland är, när detta nedtecknas, så som en högsommardag. Visst är livet vackert och härligt när dagen är som sådan?

 

I skuggan med mitt älskade starka kaffe sitter jag nu och gör månadsbokslut. Då jag inte är en datumterrorist, utan inte ens bryr mig om när min födelsedag infinner sig, är jag medveten om att det fortsatt är flera dagar kvar på månaden. Men vad gör väl det? Skulle finanskraschen infinna sig på måndag så gäller inte min kalkyl likväl. Det finns egentligen inget som är värt att kalla en prognos eller budget - allt borde kallas gissning.

 

Jag är sällan ångestfylld men ibland kommer det över mig. Denna månad är det buffertångest. Familjen Penning är usla på buffertsparande. Därför är detta nu igångstartat, ett trist konto med låg avkastning, där ett engångsbelopp petats in motsvarande 15 tusenlappar och som sedan med en suck varje månad ska få tvåtusen kronor tillfört sig. Vad ska man kalla ett buffertkonto? Guldhönan heter ju investeringarna så det får väl bli något annat motiverande - någon som har ett tips?

 

Fortsatt har familjen Penning höga inkomster som kulminerar under juni månad. Sedan blir det ett par månader då fru Penning går på a-kassa. Under september ser vi sedan en normalisering till standardnivåerna som fanns under förra hösten.

 

Kapitaltillgångarna fick ett rejält tillskott. En hyfsad värdeökning och ytterligare en rejäl slant till semesterkontot gav 6,27% upp eller 36 498 kronor.

 

Skulderna sjönk ganska bra och slutade på minus 0,39% eller 10 387 kronor. Målet är att nå en nolla på kreditkortet varje månad vilket inte är fallet. Här är dock ingen kreditkostnad.

 

Skuldsättningsgraden blev nu 348% jämfört med föregående månads 367%.

 

Prognosen för helåret får sig en justering. Kapitaltillgångarna ska nu enligt mål nå 38% i ökning på helåret och skulderna fortsatt ned med 4,26%. Sedan start 2011 ska då 248% nås i kapitaltillgångar och skulderna -18,15%.

 

Balans mellan skulder och tillgångar kan möjligen nu nås 2021.

 

 

Jag har också påbörjat en Pensionsprognos baserat på det oranga kuvertet. Om Guldhönan lever och frodas blir det fröjdefulla levnadsår framgent. För denna månad ligger min pensionsprognos på 61 % av vår nuvarande inkomst. Denna beräknas så som att Guldhönan ger månatligt bidrag under 15 år från en eventuell pensionsdag vid ca: 62 års ålder.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
26 maj

Slutpusslat

 

Tampas du med livspusslet? 

 

Visst är det sjukt - att stressa genom livet för att hinna med allt och ingenting? Jag vill inte ha det så men jag trillar dit allt som oftast. Jag tycker inte om uttrycket ens för livet är väl f*n inget pussel som ska läggas? Däremot att tiden ter sig knapp är vanligt, inbillar jag mig.

 

De facto har en vecka 168 timmar, det kan vi väl säkert vara överens om. De flesta mår bra av att sova en 7-8 timmar per natt så över blir ungefär 115 timmar avrundat lite hafsigt. Dessa timmar jagar vi efter och ikapp för att hinna med jobb, barn, träning, hobbies och andra logistiska övningar. Inte konstigt om vi känner oss stressade.

 

För egen del försöker jag inte längre att prioritera utan istället väljer jag bort - helt enkelt tar jag bort sådant som ge mig minst. Trista tv-program. Böcker som inte faller mig i smaken. Icke roande aktiviteter. Människor jag inte gillar. Arbetsuppgifter som suger. Ja, det finns att ta av.

 

Måste jag prioritera så väljer jag oftast det som roar mig mest eller som ger mig välbefinnande. Exempelvis så kan man strunta i arbetsuppgifter som är trista och hävda för chefen att man inte hann med - för att det fanns annat viktigare (läs roligare) att ta tag i. Träning släpper jag aldrig på då det är livsavgörande och ger en fin känsla i kroppen. Min familj kommer alltid före alla andra människor och då i synnerhet mina barn.

 

En annan viktig sak när det gäller att få tiden att räcka till är att strunta i vad andra tycker. Det finns så många förståsigpåare som anser sig veta vad som är rätt, fel, fint och fult. Jag definierar numera alltid mina egna viktningar och värderingar. Jag går inte på ett jobbmöte bara för att jag är inbjuden - jag vill veta vad jag ska göra där, varför och vad agendan är. Jag struntar i normer - vissa vill definera mig som en medelålders, vit, heterosexuell man och det får de väl göra. Men jag bryr mig inte alls om vad de anser. Jag håller mig till att enbart vara en människa, så långt sträcker jag mig.

 

Egentid är viktigt, åtminstone för introverta figurer som jag. Umgänge dränerar min energi medan egentid laddar batterierna. Ett jobbmöte med kund är oerhört tröttande för mig därav. Att ta ensamma promenader i skogen är en lisa för själen. Så, nej - livspusslet överlåter jag åt andra att försöka lösa. Jag ägnar mig åt att njuta livet.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
24 maj

Krypande livsstil

 

Så som inte helt purung finansman så är pensionspengar ett intressant ämnesområde. Ja, jisses - jag är inne på mitt femtionde levnadsår, något jag inte riktigt begriper eller kan ta till mig. Den finns både fasa och fascination i detta ålderstreck - jag är en femtioårig snorvalp, inte gubbe, allt enligt egen måttstock.

 

Troligen är jag ganska nära den punkt i livet som innebär att jag tjänar mycket och kan spara rejält - barn som börjar närma sig flygfärdighet, hyfsat välbetalt jobb och än så länge ganska attraktiv i arbetsgivarnas ögon. Möjligheterna är stora för sådana som mig och min hustru. Och vi är så klart inte ensamma om det. Däremot finns det många som låter sin livsstil blomma ut och därmed sänker möjligheternas fartyg.

 

Det finns ett engelskklingande uttryck som heter Lifestyle Creep. Det är ingen insekt eller så utan handlar om att när människor ökar sina inkomster så låter de sin livsstil kosta mer - det blir inte mer pengar över. Speciellt problematiskt är detta för den kategori människor som har fem eller kanske tio år kvar tills pensionen med utflugna barn och nedbantade lån och petar in de överblivna kronorna i ny bil, fler boenden, köksrenoveringar och dyra resor. När väl pensionen infinner sig mäktar man inte med att upprätthålla den nya livstilen rent ekonomiskt.

 

Men alla människor, oavsett ålder, kan drabbas av livstilskrypande. Familjen Penning har gjort flera sådana genom åren och det har varit dumt och dumt igen. Insikten idag är bättre, om inte god, och vi försöker att leva våra liv så som relativt fattiga i vardagen -  matlåda med, gamla bilar och barn med begagnade kläder.

 

Jag förmodar att jag tänker lite för mycket emellanåt - men jag kan inte låta bli. Efter en hård arbetsdag så räknar jag på mina fem ungefär hur många kronor det inbringade. Då blir mina slantar mer värda att vurma. Eftersom livsstilskrypande gärna smyger sig på så gäller det att vara vaksam - och dessutom jobba i motsatt riktning så ofta det är möjligt. Säg upp en prenumeration, byt ned bilen i storlek, börja cykla till jobbet och byt oxfilé mot stekfläsk.

 

Man mår inte sämre, om någon trodde det, för att man lever mindre vidlyftigt. Snarare är det i sig befriande med färre och billigare prylar.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
23 maj

Frågan som sparar pengar

 

Att göra en budget, det har jag sedan länge insett är nyckeln till en förbättrad privatekonomi. På samma sätt anser jag att allting här i livet ska förenklas för att spara tid, effektivitet eller möjlighet att njuta - enkelt är inte tråkigt utan behagligt, förnöjsamt och, inte minst, lättare att komma ihåg. 

 

Men när man börja med något nytt, låt oss säga att budgetera, så börjar man självfallet inte i rätt ände. Det är en läroprocess liksom allt annat.

 

Ett budgetarbete kan vara enkelt. I början finns många frågor, dock:

 

  • Hur mycket ska jag spara till ditt? Till datt?
  • Vad spenderar jag mest/minst på?
  • Hur stor buffert behövs?
  • Mål hit och dit?
  • Vad är viktigast?
  • Etcetera

 

Bra frågor som kan ge viktiga svar. Men inte nödvändiga. Till syvende och sist är den viktigaste frågan till alla utgifter: vem ska betala?

 

Denna frågan sparar pengar. Före varje inköp bör den ställas. Var ska kostnaden kategoriseras? Är det mat? Är det semester? Lek? Någon kategori blir ålagd kostnaden, så är det. Du ska vara ärlig - är kostnaden motiverad? Och vad blir sedan kvar denna månad i kategorins budget? 

 

Varje slant som kommer in i din budget ska ha ett jobb, den ska kategoriseras. Varje kostnad ska kopplas till en kategori. Varje kategori har en begränsad summa. Varje summa i sig har en koppling till dina mål, dina prioriteringar och dina drömmar. 

 

Med en budget så vet du exakt var dina pengar läggs - i sparande och spenderande. Du har kontroll och det är befriande. Och med denna enda fråga så har du också besvarat alla de andra - vem ska betala?

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
21 maj

Kröka på jobbet

 

Ibland uttrycker jag aversion mot mitt jobb. I sig är detta en missriktad kritik - jag har en bra arbetsgivare, relativt spännande arbetsuppgifter och stor frihet, sådant som säkert många skulle önska sig. Nej, det är inte mitt kneg jag vänder mig mot utan blott ofriheten och tiden som åtgår. Att arbeta kanske tjugo timmar per vecka hade känts bättre? Jag vet inte men det låter troligt.

 

Jag behöver en lön och vill bidraga till vårt samhälle - men inte till vilket pris som helst. Dessutom så saknas respekt från våra folkvalda kring våra gemensamma medel, men det är en annan historia. Jag vill idag prata om fyllan på jobbet - det som kallas kontorslandskap och som 'alla' arbetsgivare, av en outgrundlig anledning, vurmar för.

 

Att dra några drajjor på förmiddagen, det tillåter ingen arbetsplats. Men att placera medarbetare i ett landskap, som i sig via studier tydligt minskar våra prestationsförmågor, gör man beredvilligt. Springande hit och dit, hostandet och harklandet, ringandet och plingandet, pratandet och skrattandet - allt det har gemensamt är att sänka vår förmåga med upptill två tredjedelar. Frågan är om ett par starköl efter lunch ens når dit? Att bli avbruten i något som kräver fokus kan ta upptill tjugo minuter att återfå efter att bordsgrannen frågat om något recept eller dragit en vits.

 

Må så vara att arbetsgivaren sparar kontorsyta och därmed kostnader genom att använda det yteffektivt, men som utan några som helst evidens för nytta eller produktivitet, skapades av en snobbig arkitekt vid namn Frank Lloyd Wright. Han tyckte att människor kunde fungera som maskiner och placeras i långa rader i en fabriksliknande modell - det mänskliga löpande bandet. Numera har man 'moderniserat' kontorslandskapet med växter och ljuddämpande skärmar. Det finns arbetsplatser som har fungerande landskap då man lagt stor vikt och allvar kring att dela upp utrymmet och jobba hårt med ljuddämpning men de allra flesta har i princip bara satt in bord och stolar - så här sitter vi ännu kvar i vår jämnlika improduktiva miljö, allt sedan hundra år tillbaka.

 

Min egen arbetsgivares kontorslandskap är en katastrof - ljudnivån är hög och vi sitter likt packade sillar i långa rader. Jag försöker att arbeta hemifrån minst en dag per vecka men möten och andra gemensamma aktiviteter tvingar mig dit lite för ofta. Och jag vill ju träffa mina kollegor - bara inte höra på deras privata göromål eller oförmåga att ta hänsyn. Och tyvärr försöker man att krympa avstånden mellan medarbetare för att ytterligare spara yta.

 

Om möjligt kommer jag ett leta upp en ny arbetsgivare på sikt - där jag kan få ett eget rum. Det får gärna vara litet, det gör inget - men det ska ha en dörr. Där jag kan fokusera.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 

Sidor

Blog Archive

Blog Archive
2017 (116)
Oct (10)

Taggar