PerPenning
Likes
252
Antal inlägg
544
Följare
54
Medaljer
0
Stad
Lund
Om användaren
Tid är pengar, pengar är makt, makt över din tid! För vad är pengar om du saknar tid att använda dem? Får du verkligen ut tillräckligt per penning spenderad? Jag är en knappt femtio år gammal pappa och make med två barn i skolålder, villa, bilar, amorteringar och kostnader - ganska lik många andra i det hänseendet. Vad Per däremot under senare år har insett är att en privatekonomi med mer trygghet, utrymme och frihet är något värdefullt att sträva mot. Många mer än Per behöver sätta sig ned och fundera igenom vilka prioriteringar som är viktigast och vilka som egentligen inte spelar någon roll. För egen del har Per insett att det värdefullaste han äger - tiden - byter han bort mot pengar. Dessa pengar är därför synnerligen värdefulla. Per vill att de ska ge god utväxling - han vill ha mer nytta och glädje per penning spenderad.
Kontakt email

RSS

RSS feed
6 dagar

Doften av pengar

 

Jag är inte glad i reklam. Om jag minns rätt så dog allt intresse för att se eller höra reklam när kanal 4 började med sina filmer klockan 21 och som sedan hackades sönder under minst 3 timmar. Som barn var det roligt med bioreklam då det var en unik upplevelse men idag undrar jag stillsamt om det lönar sig med reklam på det sätt som den matas oss? Och ifall att det tycks öka försäljningen - hur mäter man det? Det är för svårt för mig att begripa.

 

Jag fick ett reklamblad i brevlådan, ett bland många självfallet, som visade ett par Kia-bilar och med texten Känner du doften av en ny bil? - men gjorde jag ju inte så där direkt. Jag förstod däremot att annonsen handlade om att privatleasa en hybridbil och det med en fast månadskostnad. Och det är tveklöst lockande reklam, det här med en all-inclusive-droska. Ingen kontantinsats och inga kostnader för service, försäkring eller skatt.

 

Med ett trettiosexmånaders kontrakt visar sig månadskostnaden bli 6 375 kronor. Då får jag enligt reklamen låga pendlingskostnader. Det visar sig också att företaget även hyr ut en sådan bil som jag själv har - fast ny, då. Den blir då billigare då det är en vanlig bensinbil: 4 950 kronor per månad. Det blir på tre år 178 200 skattade kronor vilket är mer än dubbelt så många kronor som min begagnade vagn kostade - en vagn som efter 3 års körning kommer att ha ett restvärde. Fast det är klart - jag har ju risken med servicekostnader och absoluta kostnader som skatt och försäkring. Men samtidigt har jag svårt att se att årskostnaden för dessa poster kan nå trettiotusen kronor per år vilket krävs för jämnt skägg. Elhybriden? Jo, den låga pendlingskostnaden om man nyttjar alla de ingående milen blir femtioen kronor per mil före bränslekostnad. För mig hade det inneburit att veckobiljetten till och från jobbet kostat mig 1 785 kronor.

 

 

Men folk privatleasar friskt, det skvallrar all annonsering om. Låga räntor ses ge attraktiva månadsavgifter, uppenbarligen. I många fall är det billigare att leasa än att köpa motsvarande bil ny om man räknar på de tre första åren. Men doften av ny bil? Nä, det är inte viktigt.

 

Rika människor kör runt i gamla bilar. Eller har gjort så innan de blev rika. Det är så dyrt att tappa momentum med sina slantar som kan arbeta bättre på annat håll än i en kaross av stål och läder. Betänk vad en investering på 6 375 kronor kan bli på tre år. Och sex år. Eller tio. Jag blir drömsk och sniffar i luften - pengar luktar gott! Betydligt bättre än ny bil.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

8 november

Ge mig dina

 

Ett av våra stora modeord dessa dagar är gratis. Vi har gratis utbildning, gratis sjukvård och gratis kultur. Men det är ju inte så - nästan inget är gratis. Det finns ingen fri lunch utan någon betalar. Generation Gratis har inte förstått ännu men det lär väl komma som ett bryskt uppvaknande.

 

För välfärden har gjort oss allt mer cyniska - att göra rätt för sig är inte självklart. Allt på nätet ska vara gratis, åka kollektivtrafik ska vara gratis, studentboendet ska vara gratis. Det saknas förståelse för att produkter och tjänster i alla led har många händer och hjärnor bakom sig som ju kostar pengar. Det ifrågasätter i sig basen för många grundläggande samhällsfunktioner. Det kryllar av drömmare i Generation Gratis.

 

Än värre är politiker som ser sig så som våra välgörare när de strör skattekronor kring sig. Avsaknad av respekt för våra gemensamma medel är så påtaglig. Värst är partierna till vänster som ser staten som allas vår välgörare och bidragsgivare - även om det inte ser så värst bra ut bland de övriga partierna heller.

 

Ingemar Stenmark och visdomen

 

Men vad är det för fel på folk och deras moral? Ur ett vänsterperspektiv kan det skyllas på kapitalismen.Ur ett högerperspektiv kan å andra sidan skulden läggas på vänstern - exempelvis genom att socialdemokratins bidragspolitik har gjort människor mer bekväma och lata med förväntningar att staten ska stå för mycket av kalaset. Miljöpartiet och Vänsterpartiet har ofta i allt högre grad mer och fler reformer och välfärdsförbättringar - detta utan att ha en politik för ökad tillväxt.

 

En urholkning av skattemoralen kommer som ett brev på posten. Varför ska jag betala för de där odrägliga latmaskarna? Var och en får klara sig själv. Mina pengar har jag tjänat själv under hårda, långa arbetsdagar - och så ser man hur mina skatteslantar bara går upp i rök på meningslösheter. Det är en oroande utveckling och det beror inte på att skatterna är för höga - utan för att utväxlingen på dem är för låg. Vi får helt enkelt för lite i förhållande till vad vi betalar.

 

..men mer åt mig!

 

En del skyller på att saker ska vara gratis för att det inte ska vara en klassfråga. Tandvård borde vara gratis. Bettskena ska var gratis. Glasögon, lokalbussen, mensskydd, IVF-behandlingar, skoinlägg, rullator, blöjor, läkemedel och barnomsorg - många tycker att sådant borde vara gratis. Men av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov - det fungerar inte. Och det beror på att de som vill detta till största del lever enligt den senare modellen.

 

Men trots allt så finns det sådant som är gratis. Det bästa i livet är gratis, trots allt? Eller vad säger du?

 

Jag kramar gärna ett träd - det är gratis

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

19 oktober

Investeringsparadox

 

Tacka tusan för att folk har dålig ekonomi - det finns ju så många som vill ha deras pengar. Vi har ju allt från alldeles Allra till privatleasing av SUV. Det finns alltid fler frestelser än vad det finns slantar tillgängliga. Idag fick jag ett mail med den skrattretande titeln 11 privatleasingfynd. Fynd? Jisses och jösses!

 

Det listades alltså elva droskor i den så kallade förhöjda personbilsklassen SUV som man menade var väldigt bra och förmånliga att privatleasa. De började på 2 795 kronor och toppade på 4 895. Det är då en månadskostnad med redan skattade kronor över vanligtvis tre år, det vill säga mellan 100 620 upptill 176 220 kronor. För de pengarna får du nöjet att åka i en ny, fin bil för att sedan lämna tillbaka den och det var det, det. Att avgiften för bilen kan gå upp under leasingtiden är heller inte att förglömma.

 

Om det blir fel på bilen och den inte kan användas under en tid blir det inte billigare för dig. Du får inte dra av någon summa utan måste ändå betala full månadsavgift till den du leasar bilen av. Om du inte betalar månadskostnaden i tid kan vissa leasingföretag ta tillbaka bilen och bryta avtalet redan efter två veckor. Det kan innebära att du tvingas betala stora summor utöver att de tar tillbaka bilen. Du har generellt inte rätt att säga upp avtalet i förtid och är alltså fast i avtalet under hela den överenskomna löptiden - vanligen tre år. Om leasingavtalet går med på en uppsägning riskerar det att bli mycket dyrt. Ofta handlar det om 35 procent av återstående leasingavgifter.

 

Du kan inte ändra antal mil under avtalstiden. Ifall du får ändrade körvanor - exempelvis måste pendla längre till och från arbete– kan du tvingas betala för att du kört 'övermil' - alternativt att du står med en bil som du betalar avgift för, men inte kan köra eftersom du redan använt upp milen. Många bilföretag listar sina erbjudanden på hemsidorna - men ofta blandar de ihop privatleasing med erbjudanden om leasing för företag. Trots att du väljer privatköp eller privatleasing är det vanligt att priserna står är exklusive moms. Det är upp till dig att ha den förståelsen.

 

Intressantare är att vara begagnatköpare i dessa tider av hyrd glädje - i bilhallarna finns det bilar som är 3 år gamla, i fantastiskt skick och med låga mil. Skador och onormalt slitage kostar minst sagt extra och så gör övermil. Att ha barn och husdjur i en privatleasad bil kan bli dyrt och vissa avtal godkänner inte husdjur i bilen överhuvudtaget. När bilen lämnas tillbaka efter leasingperiodens slut ska den vara i normalt skick, men vad som bedöms som normalt skick eller onormalt slitage kan vara oklart. Som konsument är du utlämnad till leasingbolagens bedömning. Sådana som jag som köper begagnat får ett smörgåsbord av kvalitet till lågt pris.

 

Ofta görs jämförelsen mellan att privatleasa en ny bil eller köpa en dito. Båda är lika fel och enligt mig inget som ens är lönt att räkna på - det är svindyrt oavsett. Nej, begagnad bil är melodin. Och det räcker mer än väl att punga ut dessa slantar.

 

Investera i en bil? Sådana finns inte - det är en paradox.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
8 oktober

Ärligt talat sjuk

 

I somras var jag rejält dålig och sjuk - i närmare tio dagar fungerade jag inte alls. När jag började bli hängig så fortsatte jag att jobba eftersom jag är en ganska pålitlig och ansvarsfull person men också för att det är dyrt att vara sjuk. Resultatet blev att jag blev tröttare, segare och allt mer ineffektiv och efter tre dagar gav jag upp och sjukskrev mig.

 

Som ni säkert är medvetna om så har vi något som heter karensdag när man blir sjuk. Det är då en sjukdag som du inte får några pengar. Den som är taktisk kan släpa sig till jobbet så som sjuk och sjukskriva sig under den dagen för att minska karenskostnaden, vilket är lite sjukt i sig.

 

I Sverige fungerar det så att arbetsgivaren betalar sjuklönen de första 14 dagarna du är sjuk. Är du fortfarande sjuk efter 7 dagar ska ett läkarintyg lämnas. Sjuklönen är 80% av din inkomst oavsett vad du tjänar - något som kan vara en stor kostnad för arbetsgivaren. Samtidigt så är det ett bra incitament att arbeta med arbetsmiljöfrågor etc.

 

Efter 14 dagar får man istället sjukpenning från Försäkringskassan. Denna är maximerad till 80% av lönen men högst 714 kronor per dag.

 

Notera att det finns en debatt om att sjukdom kostar samhället stora pengar, något som är falskt. Ja, vi betalar faktiskt in mer än vad vi tar ut. Det här betyder att sjukförsäkringen förvandlats från en försäkring där alla har rätt till sjukersättning de dagar man mår dåligt till en försäkring som går med vinst och ger staten ett betydande överskott. Antalet sjukdagar i Sverige beror inte på fusk eller överutnyttjande. Däremot är Sveriges syssel­sättningsgrad bland äldre mycket högre än i andra länder vilket påverkar sjuktalen negativt.

 

Att arbeta på en arbetsplats med kollektivavtal är även vid sjukdom mycket bra då man via detta kan erhålla mer ersättning.

 

Men det jag egentligen hade som syfte med denna text var hur karensdagen egentligen påverkar våra beteenden. Jag har svårt för denna dag - varför ska det kosta att vara sjuk? Är det inte ett dåligt sätt att jaga bakfylla eller lättja? Om man är ärligt sjuk så blir man straffad. Jag vill dessutom hävda att det kostar mer med karensdagar.

 

Låt oss säga att du är sjuk en dag - det kostar dig 100%. Att då stanna hemma ytterligare en dag ger dig åtminstone 40% per dag. Kan ju vara värt att vila en dag till. Dag 3 till 7 gör sedan att sjuklönen stiger med 53 till 69% per dag. Sedan kommer ju läkarintyget i vägen. Jag tror, men jag kan ha fel, att få stannar hemma en dag när de är sjuka. Nej, det blir fler dagar och det är ju inte sjuklönen som är den största kostnaden för arbetsgivaren utan utebliven produktivitet. Eller?

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
21 september

Bilavslut

 

Ja, jag lovar - detta blir mitt sista inlägg kring bil för nu är affären klappad och klar. Och även om jag gärna haft något likt bilden med vingar och sköna former så är det ju inget konstverk jag köpt utan ett bruksverktyg. Det blev ingen 1948 Norman Timbs Special utan en 2012 Opel Astra Non-Special.

 

Kalkylen blev som följer:

  • 17 000 kronor för mitt inbyte
  • 72 000 kronor som mellanbelopp

Klart det svider. Nu blir det till att snabbt kompensera upp denna garanterade förlust. 72 lakan är många ostkorkspåsar oavsett om man räknar så illa som Ulla.

 

Jag ratar av erfarenhet en sak: ny personbil. Värdeminskningen är grotesk, man blir deppad för alla repor och parkeringsskador och den härliga nybilslukten vänjer man sig fort av med. Värdeminskningen är den i särklass största enskilda utgiften för bilägandet. Bränsle, service och skatt är närmast bagateller i jämförelse. De första hundratalet mil är som att elda upp sedlar. Pengarna försvinner utan att det märks - förrän det är dags att byta eller sälja den. 

 

Statistiken säger att första årets värdefall ligger mellan 30 till 45 procent i genomsnitt. Och för Opel Astra ligger det nära det senare procenttalet och det beror på att många av dessa bilar har sålts nedsatt i kampanjer - ingen poppisbil, helt enkelt. Däremot är det en bra bil.

 

Tar vi miltalskalkylen istället hamnar värdeminskningen på från 14 kronor och uppåt. Plötsligt har bilens bränsleförbrukning på kanske 7-8 kronor milen inte längre så stor betydelse. 

 

Avgörande för andrahandsvärdet är inte i första hand om märket är 'premium' eller inte. I första hand är det bilens pris som avgör nivån på värdeminskningen. Den som köper en småbil som exempelvis Hyundai i10 har du inte så mycket att förlora, oavsett om bilen efter fem år har förlorat mer än halva värdet. Det är ändå mindre än vad dyrbilköparen förlorar på ett år.

 

Vinnare är också kombimodeller, billiga instegsmodeller och bilar utan tillvalspaket. Kunden på begagnatmarknaden är en rationell bilköpare som framför allt köper ett transportmedel. Många tillval kan därför betraktas som en engångskostnad och de faller i värde betydligt snabbare än bilen i övrigt. Begagnatkunden betalar inte extra för prestanda, lågprofilhjul och sportchassi. Bland de få tillval som är relativt ekonomiska är luftkonditionering och metalliclack.

 

Jag ratar också privatleasing. Bilföretag har de senaste åren marknadsfört privatleasing i stora braskande annonser - alltså att man hyr bil under en längre period. Men tro inte att det minskar värderaset. Värdeminskningskostnaden är oftast med råge inbakad i bilhyran. Privatleasingkalkyler är inte fördelaktigare än traditionellt köp av bil.

 

Jag väljer begagnad bil. 

 

Ha en underbar afton!

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
17 september

Nytt svart hål

 

Och till sist, efter ångestfyllda dagar och nätter, blev det ett fordonsköp. Härförleden skrev jag om all tid jag ägnat åt att analysera lämpliga vagnar utifrån ekonomi och viktiga egenskaper så som säkerhet och driftsäkerhet. Jag bad också om råd, erfarenheter och tips från er andra bilägare vilket jag också fick och är mycket tacksam över. Det slutade med ett köp denna söndag som mötte mina kriterier:

 

  • 2011 eller nyare - det blev en tolva.
  • Ingen diesel - en bensinare av snålare mått.
  • Minst golfklass - check på den.
  • Max 10 000 mil - 5000 mil på mätaren.

 

När det gäller så pass dyra pjäser som en personbil, även om jag köper begagnat och inte vill betala ett för stort belopp, så behövs det göras en rejäl research vilket jag också gjort. Jag fick tips på Volvo som har hög säkerhet men också ett högt andrahandsvärde så det bilmärket föll bort. Så även SAAB, Seat och Skoda. Kia och Hyundai låg högt ett tag på listan men föll bort då det visar sig att deras låga antal kring motorfel i försäkringsbolagens statistik beror på en generös goodwill - i sig inget fel men inget jag ser som fördelaktigt. Toyota har kvalitet men prislappen visar också detta. Men vad blev det då?

 

Jo, det blev en bil som för många är ointressant på grund av sin historia - inte minst rosten och detaljkvaliteten. Men 2007 köpte vi en bil av detta märke, körde den problemfritt i tjugofyratusen mil och inte fanns det ens en rostfläck åtta år senare trots att vi aldrig tvättade den. Det blev en annan, mindre modell nu som har goda betyg av sina köpare. Den blev 2016 utsedd till årets bil, något som dess större syskon blev 2009. Den ratas av många då den anses som gubbig.

 

Med hjälp av Blocket och appen AutoUncle hittade jag under fredagen en vagn som var den billigaste i landet - i Lund. Idag hängde jag på firmans lås när de öppnade, provkörde, prutade och gjorde affär. Slutprislappen efter inbyte blev 72 tusenlappar. Jag känner mig mycket nöjd. Nu är tanken att denna bil ska rulla tills den har ett marknadsvärde på högst 20 000 kronor. 

 

Bilen har några stenskott och en del repor, mestadels i plasten. Men det bryr jag mig inte om. En bilaffär är aldrig en bra affär hur man än gör - men kan vara mindre dålig än en katastrof.

 

Ha en trevlig söndagkväll. Det blev en sådan här, förresten.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
26 juni

Kassa semester

 

En regnig midsommar flöt förbi och nu kylslagna, blåsiga dagar. I plånboken råder dock högtryck med inkomster i den högre skolan. Visserligen den sista månaden av denna dignitet innan vanlig vaniljvardag kommer åter med normala inkomstnivåer. Drygt två veckor återstår av kneg och knog innan tre veckor av lediga dagar hägrar. Åtnjuter samtidigt stor frihet just nu och har möjlighet att arbeta hemifrån i hög utsträckning.

 

Semestrande blir på hemmaplan i år. Svensk sommar kan vara underbar, något vi hoppas på. Dessutom så sparar man pengar. I min strävan att vardag ska vara värd mer än sitt namn så blir heller inte de lediga dagarna skurna med så skarp kontrast - förväntningarna på semestern haussas inte upp. Finansieringen är därför inget problem det heller.

 

Därför hade jag heller inte kunnat svara trovärdigt på Nordeas undersökning kring semesterkassan. Svenska hushåll satsar dryga artontusen kronor på årets semester. Av dessa avser mer än åtta procent att låna eller nyttja krediter för att betala den. Lika många vet fortfarande inte varifrån semesterpengarna ska komma. Semester är en av svenskens största unna-sig-post i en obefintlig budget?

 

Det tar mig utsökt in på funderingar kring att låna pengar. Det har slagit mig mer än en gång att just att låna pengar är allra bäst när man har råd - det vill säga att det inte finns någon risk att du inte ska kunna betala tillbaka pengarna och att du i sak tjänar på lånet, så som med en avgiftsfri kredit med kopplade fördelar och fringisar. Lånar gör dessvärre de flesta då de inte kan finansiera något de gärna vill ha. Och med det följer skuld, ränteskuld och skuldkänslor.

 

Jag har satt in ett mindre belopp i Lendify och blev snabbt varse att låna - det gör man gladeligen. Heminredning, bil och elektronik ser jag redan att det är populärt - men också lånekonsolidering, sådant som Lyxfällan ägnar sig åt med sina adepter. Man lånar till över tio procents ränta och ännu högre. Det är ingen lögn att jag fascineras.

 

Det är dyrt att vara fattig, det har jag lärt mig. Däremot behöver man inte vara rik för att köpa billigt - det handlar blott om att ha lite marginaler. Och vägen dit är inte speciellt lång för de flesta. Så varför är det så svårt då?

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
4 juni

Kranka blekheten

 

Det finns säkert någon synnerligen mänsklig psykologisk förklaring. Ibland säger man eftertankens kranka blekhet - när man menar att hastiga, ogenomtänkta beslut leder till oro och ångest. Vad tusan har jag gjort, helt enkelt. Uttrycket kommer förresten ifrån Hamlet och dess lite längre variant, för oss som vill verka lite extra viktiga och pseudointellektuella, lyder: Så går beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över.

 

Jag och frugan tog igår en tur till en bilhandlare för att där kika på en bilmodell som jag grundligt gjort research på och varande av god byggkvalitet - faktiskt utnämnd till årets bil mer än en gång. Målsättningen var egentligen den att frun skulle prova den så att hon kunde ge sitt godkännande att bilen var i sin ordning. Men väl i butiken och efter provkörningen kom den där underliga känslan krypande - vi skulle kanske slå till, nu med en gång? Shoppinggenen aktiverades.

 

Bilen vi provade var inte i den prisnivå vi hade tänkt oss utan betydligt högre: 109 tusenlappar. Lik förbaskat så står vi där i butiken och jämför denna vagn med en nyare, likadan som kostade ytterligare 20 tusen mer! Äh, det är ju en liten kostnad för en 2 år nyare bil och hälften så många mil på mätaren?

 

Den var som ny, den där dyrare droskan. 129 000 kronor kändes som ett fynd. Att den var så fin, påpekade säljaren, var att den gått som privatleasing vilket i sig gör att dessa bilar ofta är i bättre skick än företagsleasing. Det beror på att varje repa eller bula i bilen kostar när kontraktet är över. Vad betalade de då, undrade jag. Ja, sa säljaren, för denna bilen var månadskostnaden 2 495 kronor. Oj, nästan nittiotusen kronor på 3 år? Då känns ju 129 tusen som hittat!

 

Fru Penning räddade situationen med att barskt påminna mig om dels syftet med besöket och vår ursprungliga prisnivå. Jag kände mig just då besviken men idag så oerhört tacksam. All min rationalitet var som bortblåst igår - betänk vad lite eftertanke kan betyda.

 

Just nu tittar vi på bilar upp till nittiotusen kronor - en nivå som vi tänkte från början. Nittontusen kronor mindre eller trettionio beroende på vilken bil vi kommit hem med igår. Och då hade vi stått där - med eftertankens kranka blekhet.

 

Jag har kollegor på jobbet som kör fantastiska bilar - det skulle jag också vilja. Det är förmånsbilar de valt att ta ut mot löneavdrag. Det är inte ovanligt med 4 eller 5 tusenlappar i kostnad per månad. Kul i stunden att köra, surt att lönen minskar och riktigt illa att tjänstepensionen påverkas negativt. Det är inte värt det, inte i något hänseende.

 

Så vad är sensmoralen? Jo, att aldrig ta beslut i stunden som allvarligt påverkar din privatekonomi. Tänk efter, sov på saken och räkna efter. Lite inte på din hjärna och vad dopamin kan göra med den.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

7 maj

Farbar

 

Då avslutades ännu en vecka med en fin uppgång. Min defensiva fondportfölj steg med 0,64% och är nu upp 7,93% för året - det motsvarar för mig nästan en och en halv nettomånadslön. En annan gläds och det känns positivt. Det är som om jag hade en lön som var 35 % högre än den som står på lönelappen.

 

Tänk vad ett sparande kan innebära! Människor i gemen jagar ständigt högre löner för att kunna leva sitt statusliv när det inte behövs. Rata statusjakten och spara pengarna så blir du i slutänden likväl den rikaste knösen på gatan. Att vara avundsjuk på grannens privatleasade BMW-Suv är inget för oss som blir de som har mest tid, minst stress och rikaste liv av alla.

 

Det pratas ganska mycket kring bilars vare elle icke vara på min arbetsplats. En del av mina kollegor väljer att slentrianmässigt köra med förmånsbil i arbetet och punga ut bruttobelopp bortåt 6000 kronor per månad. Men så skönt! Bara nya bilar och aldrig några problem med dyra verkstadskostnader. Äntligen dags att byta bil! Det har gått tre år sedan sist. Vilken ska du välja den här gången? Audis nya modell så klart. Eller Volvos senaste kanske?

 

Men det är ju inte bara ett bruttolöneavdrag och kostnad för förmånsvärde. Räknar du med tjänstepensionen så är det mycket mera. Tjänstepension beräknas nämligen på lönen efter bruttolöneavdrag. Din tjänstepensionsinbetalning på dessa högre lönedelar är 30 procent av lönen. Det innebär att du går miste om 1 200 kr varje månad genom ett bruttolöneavdrag på 4 000 kr.

 

Detta blir under tolv år uteblivna inbetalningar på 172 000 kronor. Om vi räknar med en avkastning på 5 procent tills du blir 65 år är det närmare 350 000 kronor som du går miste om. Om du fortsätter att ha kvar tjänstebilen på samma villkor i ytterligare tio år, tills du fyller sextiofem, så går du istället miste om cirka 520 000 kronor i pensionskapital. Det ger en minskad tjänstepension på cirka 2 000 kronor per månad livet ut. Att ha tjänstebil i 22 år kommer alltså att kosta dig hela 1 368 000 kronor - förutom förmånsbeskattningen.

 

Privatleasing då? Är det ett bra alternativ? Nä. Nya bilar är oavsett hur du väljer ett dyrt kapitel. Och leasing omfattas inte heller av konsumentköplagen. Leasingföretagen kan också höja avgiften om exempelvis räntan stiger. Om det blir fel på bilen och den inte kan användas under en tid blir det inte billigare för dig. Du får inte dra av någon summa utan måste ändå betala full månadsavgift till den du leasar bilen av. När det inträffar fel på bilen kan du hamna i en mycket komplicerad situation. Det kan vara oklart var du ska rikta dina anspråk till. Är det mot leasingföretaget eller är det mot billeverantören? Du kan komma att behöva experthjälp.

 

Ifall du ångrar dig och vill avbeställa leasingen - innan du får bilen - kan det kosta mycket pengar. Dessutom måste leasingbolaget gå med på en avbeställning för att det ens ska vara möjligt. Du tvingas betala för leasingbolagets kostnader till leverantören och en avbeställningsavgift på två procent av nybilspriset eller lägst 3 000 kronor. Och det är dyrare än om du måste avbryta ett vanligt bilköp. Du har generellt inte rätt att säga upp avtalet i förtid och är alltså fast i avtalet under hela den överenskomna löptiden - vanligen tre år. Om leasingavtalet går med på en uppsägning riskerar det att bli mycket dyrt. Ofta handlar det om 35 procent av återstående leasingavgifter.

 

Övermil kostar skjortan - du kan inte ändra antal mil under avtalstiden. Ifall du får ändrade körvanor, exempelvis måste pendla längre till och från arbete, kan du tvingas betala för att du kört "övermil" - alternativt att du står med en bil som du betalar avgift för, men inte kan köra eftersom du redan använt upp milen. När bilen lämnas tillbaka efter leasingperiodens slut ska den vara i normalt skick, men vad som bedöms som normalt skick eller onormalt slitage kan vara oklart. Som konsument är du utlämnad till leasingbolagens bedömning.

 

Detta roar mig inte alls så jag väljer en begagnad, minst 2 år gammal bil och absolut max etthundratusen riksdaler. Och den köpes kontant med sparmedel. Bilar är dyrt nog ändå. Och tro mig, det svider likväl i skinnet att behöva plocka penningar ur besparingarna - en känsla som sällan uppstår vid köp på kredit eller över tid. Och det är i sig en god övning.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
8 februari

Köpmonstret

 

Konsumtion är lycka. Konsumtion blir gärna ångest strax efter euforin. Känner du igen det? En kortsiktig belöning i ett rus av lyckohormon övergår i ett tillstånd av depressiva tankar kring varför köpet gjordes. Och än värre blir det om köpet är på krita.

 

Jag är då inte annorlunda funtad. Jag vill alltid köpa. Köpa något nytt. Det är en ständig kamp med köpmonstret. Spontana och oöverlagda köp måste motas i grind. Knepen att göra detta är många, vissa är bättre medan andra funkar illa. Långsiktigt planerade inköp är enligt min erfarenhet det som fungerar för mig.

 

Jag vill inte leva minimalistiskt, det passar inte mig. Däremot vill jag ha ordning och stringens i tillvaron. Produkter jag äger ska vara både funktionella och ha en elegans. Form och funktion i balans. En stol är till både för ögat och rumpan, så som enkel jämförelse. Utöver det vill jag att saker och ting i sin tur interagerar med varandra, de bör trivas tillsammans på samma sätt både avseende funktion, färg och form. Jag ogillar skeva linjer och oförutsägbara konstellationer - jag undrar om det går att diagnostisera mig för detta?

 

Ett långsiktigt planerande och finansierande har nu lett till inköp av nya högtalare för musik i vårt hem. Varför nya? Jo, de gamla lät illa, var fula, av dålig kvalitet, fel färg och passande inte in alls. Alla dessa dåliga egenskaper är nu utbytta mot utmärkta. Jag är nöjd.

 

Men köpångesten? Uteblev den. Ja, det blev den faktiskt. Planeringen för inköpet har varit över två år. Kostnaden för produkterna finansierades över tid. Men jag hade ju kunnat spara pengarna för en ekonomisk frihet i framtiden? Ja, absolut. Men allt handlar om en avvägning som bara var och en kan göra på den egna kammaren - vad skjuta på framtiden och vad göra nu?

 

Jag älskar musik, den är en stor del av mitt liv. Så som John Miles sjöng redan 1975 i sitt stycke Music - music was my first loveHär framför han den åter under 2008, en klassiker. Eller som Hifi-klubbens reklam - bad sound kills good music. Min snåltarm har gjort att jag lyssnat länge på musik på ett erbarmligt sätt men det är över nu. Mina öron är glada. Dessa högtalare kommer aldrig att bytas ut, de är för evigt.

 

Men köpmonstret lever. Så det gäller att vara på sin vakt. Alltid.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Sidor

Blog Archive

Blog Archive
2017 (127)
Nov (9)

Taggar