Efter en stark start på året trodde i alla fall jag att det var dags för en rekyl förra veckan men trots överlag svag ekonomisk statistik och några vinstvarningar fortsatte den svenska aktiemarknaden upp med 2,3%. Som vanligt är det den amerikanska aktiemarknaden som håller i taktpinnen där förhoppningar om att handelskriget mellan USA och Kina är närmare en lösning verkar vara det som driver marknaden och som bidrog till fyra positiva handelsdagar och en uppgång på Dow Jones med 3%.
Matra Petroleum ökar värdet på sina oljereserver. 2018 har kursmässigt varit en stor besvikelse för aktieägarna i Matra Petroleum (bevakat av TradeVenue) med en halvering av börskursen. 2019 kan dock bli ett vändningens år då bolagets produktion väntas stiga kraftigt. Vid produktionsnivåerna i Q3 förra året uppgick rörelsekostnaderna per fat olja till 20 USD och för gas till 17 USD. Eftersom bolagets kostnadsmassa till stor del är fast faller dessa siffror enligt bolaget till ca 15 USD respektive 10 USD vid den fördubbling av produktionen som väntas uppnås under 2019. Med ett starkt kassaflöde från den ökade produktionen i år är det också bolagets förhoppning att kunna finansiera merparten av 2019 års borrprogram på egen hand och inte behöva förlita sig på dyr extern finansiering. Den förbättrade intjäningen kan också göra det möjligt att omförhandla en del av skulderna till mer fördelaktiga räntor. Av veckans uppdatering av bolagets reserver vid slutet av 2018 framgår att värdet av bolagets olje- och gasreserver netto beräknas ha ökat med hela 75 % under året till 265 MUSD. Det lyckosamma borrprogrammet medförde att de bevisade, utbyggda och producerande reserverna ökade med 40%. Aktien har i år fått en bra start med en uppgång på 20 % men dagens värdering på EV/1P till ca 4 USD per fat, vilket lämnar utrymme för fortsatt betydande uppvärdering om oljepriserna stabiliseras på nuvarande nivå. Matra har också den fördelen av att ha alla sina tillgångar i ett land som än så länge (!!) betraktas som politiskt säkert nämligen USA.
Sagax investerar i andra fastighetsbolag. Fastighetsbolaget Sagax har sedan flera år framgångsrikt överfört sitt investeringskoncept till andra länder som Finland och Frankrike. Minst lika intessant att följa är hur Sagax använt sin likviditet för att köpa in sig i andra noterade fastighetsbolag. 2016 erhöll Sagax aktier i det Sundsvallbaserade fastighetsbolaget NP3 i samband med en fastighetsaffär. Till skillnad från vad – i alla fall jag trodde – såldes inte posten efter ett tag utan tvärtom har innehavet via köp ökat och uppgår enligt senaste notering till 16,3%, vilket gör Sagax till bolagets näst största aktieägare. I veckan blev det känt att Sagax köpt 2,8% i Nyfosa, som leds av fastighetsprofilen Jens Engwall och som utdelades till aktieägarna i Hemfosa i höstas. I och med att Nyfosa och Sagax sedan länge tillsammans äger fastighetsbolaget Söderport (med fastigheter till ett värde av 7,5 mdr SEK) känner företagsledningarna naturligtvis varandra väl men är samtidigt också konkurrenter om nya objekt. Hur som helst ska det bli intressant att se om detta bara är en del av Sagax likviditetsförvaltning, som VD David Mindus anger, eller en ägarandel som i NP3s fall successivt blir betydligt större. Som av en händelse noterade bägge aktier en ny toppkurs i fredags.
Dödsspiralsfinansiering. Under senare år har begreppet dödsspiralsfinansiering blivit allt vanligare och antalet noterade bolag på de mindre listorna, som i ett desperat försök att få fram likviditet, använt sig av denna metod ökade markant under 2018. Den vanligaste formen av denna typ av finansiering är att en långivare erbjuder kontantutbetalningar i flera omgångar och samtidigt erhåller rätten att vid valfritt tillfälle teckna sig i en riktad emission till rabatt, som då kvittas mot lånebeloppet (som löper med skyhög ränta). Långivaren säljer (=vräker ut) sedan omedelbart ut innehavet med stor kurspress som följd. När det är dags för nästa utbetalning har aktiekursen med största sannolikhet inte repat sig och det blir återigen dags för en ny utförsäljning med kurspress och utspädning för ursprungliga aktieägare som följd. När det här upprepats några gånger är det inte så mycket kvar av den ursprungliga aktiekursen. Finwire rapporterade i veckan att Oslo Börs stängt dörren för bolag som vill notera sig och med denna typ av finansieringsform. Företrädare för flera av de mindre listorna i Sverige rapporterar också skepsis mot metoden. Men räcker det med att stoppa bolag som vill notera sig och som använder metoden? Borde inte bolag som redan är noterade och som frestas/tvingas låna på denna typ av villkor automatiskt hamna på en observationslista?
Seafire förvärvar. Några av Dagens Industris mer läsvärda sidor utgörs enligt min mening av de återkommande reportagen om mindre oftast familjeägda svenska bolag och deras verksamhet. Man förvånas där av mängden mycket lönsamma och till synes välskötta och expansiva bolag, som har hittat sin nisch i mängder av olika branscher. Att läsa dessa artiklar gör att man får man hopp om Sveriges framtid. Det lilla noterade investmentbolaget Seafire (bevakat av TradeVenue), styrt och delägt av veteraner från riskkapitalindustrin köpte under förra året det snabbväxande och mycket lönsamma översättnings- och tolkbolaget Lingua Communication. Just ett sådant bolag som skulle vara prototypen för att presenteras i Dagens Industri. Nu slår man till igen med ett köp av ett bolag i ventilationsbranschen – Åkerstedts – som också verkar vara av samma kaliber. Bolaget utvecklar och tillverkar industrifläktar med kunder som Caverion, Swegon och Camfil. Verksamheten drivs idag av andra och tredje generationen och visade förra året på en tillväxt om 30% och en EBITDA-marginal på 25%. Stora investeringar i automation ligger bakom företagets expansion och lönsamhet. För Seafire uppstår det vanliga problemet med att köpa framgångsrika familjeägda företag, nämligen att upprätthålla entreprenörsandan och motivationen samtidigt som man förhoppningsvis kan tillföra kunskaper och erfarenhet som inte finns i ett mindre bolag och möjliggöra en ännu snabbare tillväxt. Seafire spänner också bågen högt finansiellt med dyr upplåning (12,5% ränta!!) via Skandinaviska Kreditfonden för ca 75% av köpeskillingen. Men lyckas ett sådant här förvärv kan det bli mycket bra.
Med tanke på uttagen ur aktiefonder och stora fondförvaltares baissiga uttalanden är det nog en och annan som känner sig frånåkt av årets uppgång på nästan 7 %. Hoppas att inte rapportflödet blir allt för dålig för då finns det nog mycket pengar på sidlinjen som ska in och vars ägare redan har tröttnat på räntefonder och andra tillgångar som ger noll i avkastning. Jag håller tummarna för att Sandvik – som första större bolag som rapporterar - i morgon infriar förväntningarna. Välkommen till en ny och spännande vecka !!!
Claes Vikbladh