Fantastiska Farbror Fri
Likes
302
Antal inlägg
1338
Följare
65
Medaljer
0
Om användaren
FRIHET ÄR MÅLET - SPARSAMHET ÄR NYCKELN! Jag heter egentligen Oskar Lindberg men bloggen drivs av mitt superhjälte alter ego Fantastiska Farbror Fri. Fantastiska Farbror Fri (FFF) är en ekonomisk superhjälte tillika familjeman med en fantastisk fru och tre underbara barn. FFF blev ekonomiskt fri (pensionär) strax innan sin 40-årsdag. Fantastiska Farbror Fri är utrustad med superkrafter utöver det vanliga inom sparsamt och enkelt leverne. Hans svaghet (för en sån har alla superhjältar) är en tumme som sitter mitt i handen någon som han tänker råda bot på under sina fria år. Den här bloggen handlar framförallt om hur man sparar ihop kapital och hur man får det att räcka länge genom sparsamt leverne och mer effektivt tänkande kring sitt liv och sin ekonomi vilket i förlängningen kan göra oss alla mer fria.
Kontakt email

RSS

RSS feed
4 september

Vill du har sex eller kanske tolv liv - kör bara!

Om du är ny på bloggen rekomenderar jag att du börjar här! 

Är det något jag älskar är det personer som väljer att leva lite annorlunda och speciellt så gillar jag dem som inte tycker att man behöver åka till exotiska platser för att uppleva äventyr utan när man kan hitta äventyret runt hörnet. 

I det senaste avsnittet av TV-serien Kalles sex liv så får vi följa med ett par  som valt att bli självförsörjande i Stjärnsund och paret bor i ett 6 kvm stort vagnhus. Premissen för programmet är att Kalle Zackari Wahlström som programledare hänger några dagar med någon som valt ett anorlunda liv och testar hur det är. Kanske inte lika lätt att få göra om man inte har med sig ett filmteam men idén är lockande. 

Ett par som gjort något liknande men helt på egen hand är Tove  och Thomas som testade 12 olika liv på lika många månader. Du kan höra mer om dom i det här avsnittet av podden andra sätt. I korthet handlade deras experiment om att istället för att använda pengar som de sparat ihop till en lång resa ta ett helt år ledigt på hemmaplan och testa på 12 olika livsstilar allt från att bo i ett torp på landet till att bo i bilen. 

Personer som gör denna typ av sak kallas ofta för drömmare men frågan är om de istället inte ska kallas för genomförare.  Hur många är det inte som går rund i sin vardag och funderar på större eller mindre drömmar men aldrig gör något åt dem? Är det inte istället vi vanliga "tråk Svenssons" som är drömmare som gärna sitter och funderar och drömmer och stort och smått men sällan gör någonting utöver det vanliga. 

Jag slås också av hur realistiska många av dessa "drömmare" är, det är inte bara snack utan enkla sammahang som "en årslön räcker ju för att vara ledig ett år" som Tove och Thomas säger i sin intervju. Detta medan många andra säger sig "inte förstå ekonomi" vilket i realiteten bara betyder att de inte orkar ha koll. 

Som jag sa inledningsvis så gillar jag alla historier om och med personer som gör annorlunda men det är något speciellt med dessa som har en realistisk plan för att genomföra en stor dröm och som sen bara gör. Det är något fantastiskt kraftfullt i detta genomförande och att kasta sig ut. Om det inte redan fanns en litterär genre med detta namn så skulle jag vilja kalla det "magisk realism" men nu antar jag att jag borde hitta ett annat ord. Vill gärna tro att vi i varje fall är några procent så häftiga som personerna ovan som har genomfört vår plan för ekonomiskt frihet men egentligen vet jag ju att vi är fegisar. 

Vad tänker ni? Har ni sett/hört några av programmen? Har ni andra förslag i samma genre? 

Taggar (blogg): 
1 september

Fredagsfunderingen - Farligt att tro att du ska kunna leva på lite?!

Om du är ny på bloggen rekomenderar jag att du börjar här! 

I somras lyssnade jag på ett avsnitt av podden "Radical Personal Finance" som handlade om varför det kan vara farligt och dumt att sluta jobba tidigt baserat på väldigt låga antaganden om utgifter för att överleva. Premissen var att många unga attraheras av iden att spara ihop ett litet kapital i unga år som man sedan ska leva på resten av livet. Som exempel tas Jacob Lund Fisker (som bland annat skrivit boken och bloggen Early Retirement Extreme) som lever på 7 000 dollar om året och baserat på den såkallade 4% regeln behöver man då bara 175 000 dollar (ca 1,4 MSEK) för att kunna leva på kapitalet resten av livet. 

Podavsnittet är intressant och väl värt en lyssning men ska jag sammanfatta det i en liten kort faktaruta så är detta huvudbudskapen:

Detta är alltihop sant om man bara tittat på matematiken som Jacob Lund Fisker (JLF) redogör för i sin bok och på sin blogg men om man har läst ordentligt och tagit till sig filosofin så vet man att JLF har valt att inte ha barn eller husdjur. Han vid många tillfällen har valt att arbeta när han har funnit det intressant. Dessutom att han anser att det är väldigt meningslöst att passivt titta på när andra spelar teater eller fotboll. Hans filosofi bygger på ett deltagande perspektiv. JLF har även i flera blogginlägg redogjort för att han tycker att traditionellt turistande är bland det mest meningslösa som finns...men att han däremot tycker att det är väldigt intressant att bo på andra platser. Något som inte minst bevisas av att han är född i Danmark, studerade i Schweiz och sedan många år tillbaka bor i USA men har flyttat runt i landet en hel del. 

Vad jag tycker att RPF faktiskt sätter fingret på är hur farligt det är att ta en enkel matematisk formel ( i detta fall en låg levnadsomkostnad och ett avkastningsantagande) och basera sin plan endast på detta utan att faktiskt ta åt sig filosofin bakom. Det är också min huvudsakliga skräck när det gäller vårt eget "inspirerande" av andra att någon försöker kopiera vårt liv "rent matematiskt" men inte har tagit till sig filosofin.

Vår filosofi bygger på att enkelhet i de allra flesta fall är bättre än överflöd. Vi värderar frihet över prylar och köpta upplevelser. Vi är också ganska flexibla  och kan tänka oss att bo på olika platser och på olika sätt genom livet. Vi kan tänka oss att "flexa" kostnader upp och ner  och vi kan tänka oss att prioritera om eftersom livet förändras. Detta gör att vi känner oss väldigt trygga med att vi kan leva på vad som av vissa anses vara ganska lite för en barnfamilj. Att bara ta till dig det relativt låga beloppet som vi lever på utan att ta till sig filosofin tror jag skulle sluta i ett ganska tråkigt liv där man ständigt känner att man får avstå och kanske inte riktigt ser vad man får i utbyte. 

Hur funderar ni andra kring det här med matematik vs filosofi? Vad är viktigast och hur påverkas ni av andras exempel? Försöker ni kopiera rakt av eller göra er egna grej? 

31 augusti

Är du inte rädd ännu? Se denna video!

Är du ny på bloggen börja gärna här med en samling läs och lyssningstips!

I förra veckans fredagsfundering "bli fri genom att sluta se spöken" filosoferade jag lite kring hur vi begränsar oss själva då vi hela tiden ser världen runt omkring oss som en ond plats. 

Det verkar vara fler som har tänkt samma tanke och nu hittade jag den här videon av komikern JP Sears. Rolig och skrämmande på samma gång.

Väl värd sina 3 minuter som du lätt sparar igen redan ikväll genom att skippa nyheterna!  

Taggar (blogg): 
30 augusti

Men vad ska ni göra med all tid?

Är du ny på bloggen börja gärna här med en samling läs och lyssningstips!

En fråga som jag har fått är hur det kommer sig att vi inte planerar att vara hemma med barnen all tid nu när vi är fria och jag ska försöka förklara hur vi tänker. 

(Fin titel...sämre bild:-)

Enligt mina beräkningar tog mitt tidigare jobb inklusiver pendling, jobbresor, samtal efter kontorstid etc upp cirka 60 timmar i veckan i snitt vilket med 45 arbetsveckor på ett år ger 2700 timmar. Denna siffra var möjligen något lägre för fru fri som inte reste så mycket i jobbet men säg kanske 2 500 timmar eller så så för nedanstående uträkning avänder jag 2 600 som ett snitt. 

Detta var den enskilt största delen av våra liv. Familjen, vännerna, släkten, huset, sömnen är ju också viktiga men inget fick lika mycket tid som detta jobb. Om man utgår ifrån att man sover 7 timmar per natt så är detta den näst största delen av livet med knappt 2 600 timmar.  Utöver jobb och sömn finns det då cirka 3 500 timmar kvar av ett år vilket ska räcka till allt annat. Det kan låta mycket men betänk att här ingår tvätt, städning, matlagning, underhåll, semester, läxläsning, läsning, underhållning, träningar, sagor, hygien och all övrig fritid inklusive semester.

(Fin titel och fin fru)

Det betyder alltså att jobbet med bred marginal blir den största delen av livet kring vilket allt annat för anpassa sig. Det innebär också att många av de sysslor och den fritid som förekommer kring jobbet blir stressad då man måste trycka in så mycket på de få timmar man har. Vilket i sin tur gör att fritiden riskerar att inte bli den fristad för uppladdning som den borde vara. 

När vi nu är fria så kan vi själva avgöra hur vi vill disponera tiden och vill ändra detta samtidigt som vi vill fortsätta arbeta en mindre del. Våra tankar just nu går i linjen att vi kommer välja att lägga väldigt stor del av den frigjorda tiden på familjen (där vi inkluderar vännerna och den vidare släkten). Detta sker genom att vi framöver är lediga tillsammans alla skollov och studiedagar, vi kommer också minska vår veckoarbetstid till cirka 30 timmar och utan behovet av att åka till ett arbete eller resa så är dessa 30 timmar just det varken mer eller mindre. 

För enkelhetens skull kan vi säga att vi kommer lägga 30 timmar i veckan på vårt arbete(mot tidigare nästan 60) under terminerna som motsvarar cirka 32 veckor per år . Vår helt lediga tid går också från 7 veckor tidigare (semester + långhelger) till 20 veckor per år när vi är lediga tillsammans. 

Tiden med familjen får växa fram organiskt men framförallt tänker vi oss nog att vi gör ungefär samma saker som vi redan gjort men med större lugn. Att inte behöva stressa på samma vis kring barnens tränningar eller läxläsning etc. Att kunna laga mat ännu mer ordentligt, kanske baka lite mer bröd, ta vara på trädgården etc. Saker som vi redan gjort men som får mer tid och därmed troligen också blir mer lustfyllt. 

Tiden som vi lägger på arbete kommer förhoppningsvis också bli mer lustfylld då saker kan få ta den tid det behöver och vi kan fylla arbetet med sådant som vi själva tycker är intressant och utvecklande utan vinstmaximeringskrav. Arbetet blir också mer påtagligt och verkligt när man är "sin egen" eftersom det är vi och inga andra som driver eventuella projekt framåt och i den takt vi själva vill och kan. Vi har möjlighet att utveckla oss själva men även förhoppningsvis bidra till andra utveckling. Genom detta tror jag också att vi blir bättre föräldrar som känner oss mer nöjda under den övriga frigjorda tiden då familjen kommer först. Rent praktiskt driver vi vår verksamhet i en enskild firma som är lönsam men inte vinstmaximerande. Lönsamheten beror i första hand på mycket låga kostnader och inte höga intäkter vilket är helt i linje med vår livsfilosofi. Min verksamhet är skrivande, läsning/studier, föreläsningar och eventuell youtube/podd, fru fri är i startgroparna för en verksamhet inom återbruk och design och är också intresserad av foto. 

Vad tänker ni om detta? Har du räknat på hur mycket tid ditt jobb tar, och hur skulle du använda den tiden om du fick välja själv? 

Taggar (blogg): 
28 augusti

Fy faaaan vad dyrt det är att äta på McDonalds!

Om du är ny på bloggen föreslår jag att du börjar här med lite läs och lyssningstips!

"Pris är vad du betalar och värde är vad du får" säger  Warren Buffett (respekterad investerare, tidvis världens rikaste person...dock inget vidare utanför börsen då han varje morgon äter frukost på McDonalds...)

Detta tankesätt kan med fördel appliceras på det mesta även utanför aktiemarknaden, och vi fick några bra exempel med oss från vår semester alla relaterade till mat på restaurang...detta är historen om tre måltider och vad de kan lära oss. 

  • Högt pris - högre värde! Den första måltiden åt fru och farbror fri på sin brölloppsdag på en resturang i Leksand. Vi började med ett glas cava och började titta igenom menyn. Det som såg mest frestande ut var en äkta Italiensk pizza till mig och en "extra allt" hamburgare till frun. Till det valde hon en american pale ale (APA) och jag valde ett italienskt öl. Maten var kanske inte superlyxig men väldigt vällagad, serveringen var mycket trevlig och drycken passade utmärkt till. Efter maten flyttade vi från bordet till ett soffhörn och tog en öl till. Vi var där några timmar och njöt inte bara av maten och drycken utan även av lokalen och framförallt den ostörda tiden tillsammans vilket är en bristvara även för fria småbarnsföräldrar. Notan för denna kväll slutade på i runda slängar 1 000 kr och det var helt onödigt och ändå värt vart enda öre då värdet med råge översteg priset. 

 

  • Lågt pris - ännu lägre värde! Några veckor senare under vår resa till Skåne var vi på väg ut och titta på havet när barnen fick syn på en McDonalds restaurang och började skrika att de ville ha mat där. Vi hade ingen riktig plan och i ett svagt tillfälle så svarade vi "att på vägen hem kan vi äta där". Vi köpte tre happy meals och en stor meny till oss själva att dela på med en extra burgare. Barnen var ganska stirriga på restaurangen, det tog förvånansvärt lång tid att få maten med tanke på att det ska vara snabbmat. Det var hög ljudnivå och trots att det tidigare hade varit såååå viktigt att de skulle ha en leksak så var de nu ganska ointresserade av de plastleksaker som de fått.  Barnen tröttnade snabbt på maten och vi slängde snabbt i oss våra sladriga hamburgare... När vi senare på kvällen kom hem till lägenheten var alla vrålhungriga och vi fick äta mackor för att klara natten utan skrikande magar. Prislappen för middag för 5 var 240 kr, en låg prislapp för "ute mat" men inte ens det kunde kompensera för den dåliga upplevelsen. Långsamt, stressigt, dålig mat och ingen mättnad. 

 

  • Högt pris - lågt värde! Å inte blev vi smartare av det. Några dagar senare på väg till Grebbestad passerade vi Fjällbacka vilket vi hade hört var fint. Lite småhungriga och utan färdiga lunchplaner parkerar vi inne i centrum och börjar promenera runt. En resturang med utsikt över hamnen och havet skyltar med "lunch special/dagens" och vi tänker det låter ju bra. Barnen beställer från barnmenyn och får en superliten portion med snabbmakaroner och köttfärssås respektive korv med mos. Jag beställer en pizza (ser ni ett mönster) och frun beställer dagens vilket visar sig vara en mikroskopiskt liten fiskgratäng ...till detta ingår ingen dricka, inget bröd och inte tillstymmelse till någon grönsak finns på någon tallrik. Vi kan ju inte sitta och torka ut så vi får beställa varsin flaska mineralvatten och "kalaset" går på 750 kr. Ingen var riktigt mätt, maten var maximalt OK men knappt det. 

På bilden: Bröllopsdag, en kartong dålig och dyr mat, utsikt i Fjällbacka (det som var värt ett foto ) och så en klassisk "halva-priset" grill hemma hos famijen fri.

Varför berättar jag då detta? Vill jag visa hur korkade vi är som går på turistfällor? Vill jag att ni ska tycka synd om oss som lagt ut pengar på skit? Nej det är för att jag tyckte att dessa tre exempel så väl exemplifierar hur pris alltid måste ställas mot ett värde. Samma resonemang kan användas kring toa papper, en ost, en cykel, en öl, ett hus eller en bil. Det är inte nog med att titta på prislappen för att avgöra om något är dyrt, man måste också göra en bedömning av värdet. Man måste dock vara ganska ärlig med sig själv för att kunna avgöra det verkliga värdet av saker så att det inte bara blir "dyrare är bättre" vilket för det första inte alltid är sant men framförallt så är det kanske inte tillräckligt mycket bättre. 

Tror också att detta kan vara nyckeln till både stora besparingar men också större upplevelser. Att välja billigare alternativ eller helt avstå där man faktiskt inte uppskattar det dyra, medan någon eller några få saker får kosta lite pengar. 

I vilka sammahang tittar du på pris och värde? Var tycker du att det finns störst mismatch? Har du några exempel när du köpt något billigt som du ändå upplevt som dyrt? 

Taggar (blogg): 
25 augusti

Fredagsfunderingen - Bli fri genom att sluta se spöken?

Är du ny på bloggen börja gärna här med en samling läs och lyssningstips!

Förra veckans fredagsfundering handlade om hur vida man får vara fri i Sverige och där fick jag ett par kommentarer kring att jag skulle vara försiktig med att prata om och sprida budskapet om vår form av frihet för då skulle snart politikerna se till att täppa till möjligheten att göra som vi har gjort genom högre skatter på kapital och/eller nya regler. 

Samma typ av tankesätt finns från andra när det gäller ekonomin som är riggad av ondsinta kapitalister eller politiker. Tjuvar, rånare och banditer som lurar i varje hörn etc. Tror att det generellt är lätt att ta denna position då man ofta framstår som lite mer intelligent när man petar hål på andras "illusioner" om lycka genom några negativa kommentarer och det går alltid att hitta några enstaka exempel på personer som råkat illa ut på alla upptänkliga sätt. 

Frågon är dock om meningen med livet är att VERKA intelligent? Är det inte bättre att VARA intelligent och dessutom lycklig? Frågan är också om man gynnar sig själv genom att ständigt vara pessimistisk och se sina medmänniskor som generellt ondsinta. Det tror inte jag, stället tänker jag att det är otroligt befriande att ha en positiv grundsyn och att tro gott om de flesta fram till det att motsatsen är bevisad. (Och då menar jag i det enskilda fallet...att det finns enskilda brottslingar, ruttna politiker eller ondsinta kapitalister gör inte att man kan dra alla över samma kam).

Det är inte vettlöst positivt tänkande jag pratar om utan en balanserad bild av att de flesta människor vill väl och att de som genuint vill ont är i minoritet (vilket bevisas av att vi inte alla är döda då det tar 9 månader + 18 år att driva upp en ny medborgare och bara sekunder för att döda den samma). För varje gång du råkar illa ut så har det gått många långa dagar, månader, år som du klarat dig bra. Om din cykel blir stulen nästa vecka så är inte det ett bevis på att alla är tjuvar....det är istället ett bevis på att nästan ingen är tjuv då det säkert har passerat 1000-tals personer förbi din cykel utan att ta den. När någon kör som en galning eller tränger sig i en kö så märker du det tydligt därför att det generellt är så ovanligt. Inte för att människan inte är egoistisk utan för att det rent egoistiskt är bättre för alla om vi beter oss rimligt och trevligt mot varandra.

Den som är rädd för allt låser in sig bakom extra lås och larmsystem som kräver tid och pengar. Den blänger oroligt på alla männskor runt omkring sig vilket vilket försvårar att göra nya trevliga bekantskaper. Den som är rädd känner att pengarna aldrig räcker för att känna sig fri och trygg. Den som är rädd skapar därmed sitt eget fängelse vilket är motsatsen till frihet och lycka. 

Eller vad tycker ni? Är det befogat att se spöken bakom varje hörn? 

Taggar (blogg): 
23 augusti

Vi har börjat luta åt enkelhet...

Om du är ny på bloggen föreslår jag att du börjar här med lite läs och lyssningstips!

I ett samhällle präglat av ett utbudsöverflöd är det väldigt lätt att ständigt vilja ha "mer-mer-mer", "större-större-större" och "finare-finare-finare". Jag ser framför mig att man småspringer lätt framåtlutat med vikten på tårna nära att ramla framåt och med armarna utsträckta alltid redo att roffa åt sig maximalt av allt som bjuds. 

Jag kan helt klart känna igen mig i känslan att alltid vilja ha mer. När jag för några år sedan såg någon som hade en finare bil än mig, ett större hus eller något annat så kände jag en stark känsla av att det ville jag också ha. Visserligen hade jag även då närvaron att göra medvetna val och i många fall så valde vi bort för att vi såg att det fanns ett större syfte i att köpa frihet för pengarna. 

Under de senaste åren har dock enkelheten och alla de positiva effekter som kommer av den rotat sig djupare i oss och helt plötsligt känns det som om vi istället går genom livet med vikten mer jämt fördelad och i ett bekvämt promenadtempo. Vi fortsätter målmedvetet att röra oss framåt och väljer omsorgsfullt de få saker och upplevelser som får komma in i vårt liv. Några specifika exempel när jag känner detta är

Bilen - som jag erkände i inledningen hade jag tidigare en önskan om att äga dyrare och häftigare bilar. Idag ser jag bilen i första hand som något nödvändigt ont. Jag är dessutom avundsjuk i första hand på dem som har lyckats designa ett liv helt utan bil eller dom som har riktigt små/billiga/gamla bilar som kostar riktigt lite. Vi kommer troligen inte byta vår bil utan istället ha den i många...många...många år men lutningen finns där mot något mindre, billigare, enklare eller kanske helt utan. 

Bostaden - Vi har troligen aldrig varit så nöjda med vår bostad som vi är idag och det trots att vi har ett mindre hus med äldre standard än tidigare. Dessutom när vi på semestern testade att bo i en lägehet med mycket enkel standard och i en campingstuga så lutade vi åt att detta på vissa sätt var ännu skönare än vårt eget boende då det fanns mindre att "fixa med". Vi är nöjda med vårt boende men trots att det är enkelt så lutar vi åt mer enkelhet snarare än mer,större, finare.  

Det finns mängder med andra exempel på tillfällen när jag känner den här lutningen mot mer enkelhet. När vi rensar ut hemma och har loppis blir det enklare och enklare att göra sig av med grejer. Garderoben har jag nu vid flera tillfällen gått igenom och vid varje tillfälle lyckas jag minska antalet plagg med 30% och ändåär känslan att jag har mer brukbara kläder än någonsin tidigare. 

Hur ser det ut för er andra, känner ni fortfarande önskan efter mer, större, finare eller börjar ni också luta åt enkelhet? 

Taggar (blogg): 
22 augusti

Men vad ska ni göra med all tid?

Är du ny på bloggen börja gärna här med en samling läs och lyssningstips!

En fråga som jag har fått är hur det kommer sig att vi inte planerar att vara hemma med barnen all tid nu när vi är fria och jag ska försöka förklara hur vi tänker. 

(Fin titel...sämre bild:-)

Enligt mina beräkningar tog mitt tidigare jobb inklusiver pendling, jobbresor, samtal efter kontorstid etc upp cirka 60 timmar i veckan i snitt vilket med 45 arbetsveckor på ett år ger 2700 timmar. Denna siffra var möjligen något lägre för fru fri som inte reste så mycket i jobbet men säg kanske 2 500 timmar eller så så för nedanstående uträkning avänder jag 2 600 som ett snitt. 

Detta var den enskilt största delen av våra liv. Familjen, vännerna, släkten, huset, sömnen är ju också viktiga men inget fick lika mycket tid som detta jobb. Om man utgår ifrån att man sover 7 timmar per natt så är detta den näst största delen av livet med knappt 2 600 timmar.  Utöver jobb och sömn finns det då cirka 3 500 timmar kvar av ett år vilket ska räcka till allt annat. Det kan låta mycket men betänk att här ingår tvätt, städning, matlagning, underhåll, semester, läxläsning, läsning, underhållning, träningar, sagor, hygien och all övrig fritid inklusive semester.

(Fin titel och fin fru)

Det betyder alltså att jobbet med bred marginal blir den största delen av livet kring vilket allt annat för anpassa sig. Det innebär också att många av de sysslor och den fritid som förekommer kring jobbet blir stressad då man måste trycka in så mycket på de få timmar man har. Vilket i sin tur gör att fritiden riskerar att inte bli den fristad för uppladdning som den borde vara. 

När vi nu är fria så kan vi själva avgöra hur vi vill disponera tiden och vill ändra detta samtidigt som vi vill fortsätta arbeta en mindre del. Våra tankar just nu går i linjen att vi kommer välja att lägga väldigt stor del av den frigjorda tiden på familjen (där vi inkluderar vännerna och den vidare släkten). Detta sker genom att vi framöver är lediga tillsammans alla skollov och studiedagar, vi kommer också minska vår veckoarbetstid till cirka 30 timmar och utan behovet av att åka till ett arbete eller resa så är dessa 30 timmar just det varken mer eller mindre. 

För enkelhetens skull kan vi säga att vi kommer lägga 30 timmar i veckan på vårt arbete(mot tidigare nästan 60) under terminerna som motsvarar cirka 32 veckor per år . Vår helt lediga tid går också från 7 veckor tidigare (semester + långhelger) till 20 veckor per år när vi är lediga tillsammans. 

Tiden med familjen får växa fram organiskt men framförallt tänker vi oss nog att vi gör ungefär samma saker som vi redan gjort men med större lugn. Att inte behöva stressa på samma vis kring barnens tränningar eller läxläsning etc. Att kunna laga mat ännu mer ordentligt, kanske baka lite mer bröd, ta vara på trädgården etc. Saker som vi redan gjort men som får mer tid och därmed troligen också blir mer lustfyllt. 

Tiden som vi lägger på arbete kommer förhoppningsvis också bli mer lustfylld då saker kan få ta den tid det behöver och vi kan fylla arbetet med sådant som vi själva tycker är intressant och utvecklande utan vinstmaximeringskrav. Arbetet blir också mer påtagligt och verkligt när man är "sin egen" eftersom det är vi och inga andra som driver eventuella projekt framåt och i den takt vi själva vill och kan. Vi har möjlighet att utveckla oss själva men även förhoppningsvis bidra till andra utveckling. Genom detta tror jag också att vi blir bättre föräldrar som känner oss mer nöjda under den övriga frigjorda tiden då familjen kommer först. Rent praktiskt driver vi vår verksamhet i en enskild firma som är lönsam men inte vinstmaximerande. Lönsamheten beror i första hand på mycket låga kostnader och inte höga intäkter vilket är helt i linje med vår livsfilosofi. Min verksamhet är skrivande, läsning/studier, föreläsningar och eventuell youtube/podd, fru fri är i startgroparna för en verksamhet inom återbruk och design och är också intresserad av foto. 

Vad tänker ni om detta? Har du räknat på hur mycket tid ditt jobb tar, och hur skulle du använda den tiden om du fick välja själv? 

Taggar (blogg): 
21 augusti

Spartipset - Noll-dagar året om!

Om du är ny på bloggen föreslår jag att du börjar här med lite läs och lyssningstips!

Nu är sommarlovet över och vi har i vanlig ordning varit ganska mycket på hemmaplan men även hunnit med en resa söderut med övernattningar i Västergötland, Skåne och Bohuslän. VI Kommer troligen att återkomma till den resan med ett senare inlägg men detta inlägg tänkte jag skulle handla om något större och en princip som funkar året om.  

Principen i fråga kallar jag för "noll-dagar" och det innebär att man under en eller flera dagar inte gör av med ett enda öre. För oss som har trimmat våra sparsamhetsmuskler i några år så kommer sig detta ganska naturligt men för den som är ny på detta kan det hända att man måste ta beslut om när dessa ska infalla. 

(Foton från en typisk noll-dag)

Under sommaren är bra nolldagar de där soliga dagarna när man kan hänga i trädgården eller vid sjön. Det enda som behövs är att göra en räd i kylskåp, frys och skafferi för att få ihop nått att äta...dessa dagar är så bra ändå och behöver inget annat för att vara superbra! Dessa dagar är också alldeles utmärka dagar för att inte röra bilen överhuvudtaget (vi körde tillexempel inte en enda mil med bil de första 10 dagarna på vår semester). 

Andra bra "noll-dagar" är den första dagen med lite sämre väder efter några fina dagar...perfekt att ligga å läsa, titta på film etc. sen kan man börja med gratisaktiviteterna så som besök på bibliotek och naturum etc som passar perfekt en regnig dag. Sen kommer det förstås dagar när man vill göra något som kostar pengar, om det är så enkelt som att köpa glass/fika, ta en tur med båt eller gå på museum och sådant ska man självklart också kunna göra. Skillnaden är bara att efter en radda med noll-dagar så blir ändå utgifterna relativt låga utslaget över alla dagar. 

Under hösten/vintern/våren finns också väldigt många tillfällen till noll-dagar, när isen ligger på sjön eller snön har kommit så gäller samma som ovan med att packa en matsäck och dra ut i naturen. Att sitta inne och elda i öppna spisen går inte heller av för hackor. 

När jag tittar på vår fritidsbudget och varför den är så pass mycket lägre än många andras så är det inte för att allt vi gör är super billigt utan därför att vi gör så många saker som inte kostar alls eller mycket lite mellan de dyrare aktiviteterna. 

Hur ser det ut för er? Har ni nolldagar eller några liknande tekniker för att spara pengar? 

Taggar (blogg): 
18 augusti

Fredagsfunderingen - Får man vara fri i Sverige?

När jag sitter och skriver detta är det torsdag morgon och skolåret har börjat igen för våra barn. Själv är jag tillbaka till arbete som numera för mig betyder en luststyrd aktivitet inom min enskilda firma, vanligen handlar det om att läsa, skriva eller föreläsa. Jag vet att det är många nya som hittat hit sedan vi uppmärksammats en del i media och för er som är nya och som är intresserade av att förstå vår filosofi lite mer på djupet så rekomenderar jag att lyssna på mitt samtal med Jacob Bursell i kapitalet (ett podradioprogram om ekonomi). Under länken ovan "Ny på bloggen" har jag även samlat lite av de mer matnyttiga inläggen och länkar till andra poddar där jag deltagit på olika sätt.

(Bilden är tagen av Fru Fri under vår sista semestervecka då vi besökte Bohuslän några dagar, du kan följa henne på Instagram @enkelboning) 

Det var ett tag sedan vi hade en fredagsfundering här på bloggen och i ärlighetens namn så har jag för första gången på länge haft en riktig "blogg semester" och skrivit väldigt lite. En fredagsfundering är när jag fritt funderar kring en frågeställning eller företeelse och redogör för vad jag tänker och tycker och sedan bjuder in alla till diskussion. Diskussionen förs med fördel här på bloggen där vi kan skriva lite längre kommentarer men för den som hellre vill så finns vi även på twitter @farbrorfri. Det går även bra att skicka e-post på frivid42@outlook.com dock kan svar där dröja lite mer. 

Denna vecka handlar "Fredagsfunderingen" om hur vida det är OK att vara fri i Sverige? Så till saken.

Vårt sätt att leva som "ekonomiskt fria" kan vara svårt att förstå för många. Vi förstår saker som heltid, deltid, egen företagare, pensionär och "rik" men vad innebär det att vara "ekonomiskt fri"? Min definition är att vi inte behöver dra in några pengar via lönearbete för att bibehålla vår nuvarande sparsamma livsstil. Vår frihet kommer i första hand från vår förmåga att leva väl på lite och in andra hand från den ryggsäck med pengar som vi fyllt under ett antal år i arbetslivet. Det närmaste vår situation som man kan tänka sig i det vanliga samhället är väl någon som tar ut pension men som fortsätter arbeta drivet av lust (tänk en lärare som tar ut pension men som fortsätter att vikariera i den grad som känns roligt och rimligt). 

De huvudsakliga invändningarna mot vår form av frihet är: 

  • att vi lever i fattigdom och att det troligen är synd om våra barn. 
  • att vi lever slösaktigt jämfört med dom som har det verkligt svårt i samhället
  • att vi lever på andras arbete via avkastning är moraliskt fel
  • att vi inte bidrar och därmed är tärande på samhället
  • att samhället skulle raseras om alla gjorde som ni...

 

Mina funderingar och kommentarer på detta kommer nedan (vart och ett av dessa ämnen innhåller stoff för ett eller flera blogginlägg): 

  1. Vad gäller fattigdom så är ju allt relativt och om man utgår ifrån vad som anses vara existensminimum i Sverige så klarar vi oss faktiskt på mindre än detta. Dock är ett vanligt svenskt liv så vansinnigt ekonomiskt ineffektivt så även på ungefär hälften av en vanlig budget så omger vi oss med en hel del "lyx". Sen är vår form av enkelhet självvald vilket är väldigt stor skillnad emot den som är tvingad att leva på lite, inte minst då vi har kapital och aldrig behöver oroa oss för saker som en tandläkarräkning eller att bergvärmepumpen går sönder. 
  2. Det leder oss in på dom som har det verkligt svårt i samhället och som jag egentligen redan säger ovan så är det stor skillnad på fattigdom och frivillig enkelhet. Har också svårt att förstå på vilket sätt vår frihet på något vis skulle vara negativ för den som har mindre, snarare visar vi ju på sätt att leva väl på lite och kan kanske ge en motbild mot den allmäna bilden av att man behöver massor med pengar för att ha ett bra liv. 
  3. Vår frihet bygger delvis på avkastning på kapital vilket jag inte ser något fel i men det retar vissa. Min syn på detta är att vi under alla våra yrkesverksamma år har jobbat inom privata verksamheter finansierade av aktieägarna av dessa respektive företag. Delar av de pengarna har vi sparat och investerat i andra företag som nu ger arbete till nya unga personer precis som oss själva för några år sedan. Marknadsekonomi är i grunden det bästa ekonomiska system som mänskligheten lyckats skapa, det har också likt alla system sina avigsidor men det är inte det samma som att det bör förkastas. 
  4. Vårt bidrag som individer i samhället är så mycket mer än att bara jobba och betala maximalt med skatt. Vi är medborgare, medmänniskor, föräldrar, syskon, barn, föreningsmedlemmar och möjligen också anställda och/eller företagare. I vårt fall så är vi allt ovan utom anställda. Framöver kommer vi lägga betydligt mer tid på vår uppgift som föräldrar och kommer vara lediga alla skollov. Vi kommer dock att arbeta i vår egna firma med projekt drivna av lust och utan vinstmaximeringskrav och detta cirka 30 timmar i veckan (vilket är ungefär hälften av vad våra tidigare arbeten tog i anspråk). Firman är lönsam och vi betalar därmed skatt enligt de regler som gäller för detta dock så är det ju förstås inte in närheten av så mycket pengar som vi en gång drog in på våra två (relativt välbetalda) heltidsjobb. Om kravet på oss som individer är att vi ska i varje enskilt tillfälle dra in så mycket som fysiskt möjligt så uppfyller vi ju inte det. Dock tycker jag att det är ett orimligt krav då det i realiteten skulle göra oss till statens slavar. Med samma resonemang skulle man kunna argumentera för att det är oansvarigt att ta cykeln till jobbet när man kan ta bilen och på det viset generera mer skattteintäkter. 
  5. Det är sant att samhället skulle falla samman om alla gjorde som vi. Jag är intresserad av  att hjälpa andra att få en bättre ekonomi och större frihet, fru fri är intresserad av inredning baserat på enkelhet och återbruk. Om alla andra ville syssla med just detta så skulle det ju så klart bli en rätt dåligt fungerande samhälle. Det samma skulle dock gälla även om alla ville bli lärare eller läkare. Min övertygelse är att samhället skulle vara bättre om fler var mer fria att utveckla sina färdigheter mer i linje med sina intressen. En övervägande majoritet av människor vill bidra och detta bidrag kan i vidare bemärkelse till och med bli större när vi är fria att göra detta frikopplat från funderingar kring om det ger tillräcklig inkomst. Någon är engagerad i en idrottsförening, någon annan i en kyrka och en tredje vill syssla med barnteater. Någon vill starta ett solenergiprojekt, ger rättshjälp till flyktingar,  eller hoppar in när det behövs folk i skolan. Andra bidrar genom att vara stöd till sina barn och äldre som behöver någon att hålla i handen.     

(Bilden av Lillasyster Fri på väg till förskolan är tagen av mig..)

Så vad tänker ni, får man vara fri i Sverige?  Vi tror dessutom att samhället skulle bli bättre om fler var mer fria! Grejen med frihet är dock att alla använder den olika så risken att alla skulle bli som vi känns väldigt avlägsen å det är ju skönt för vi behöver en massa olika trevliga, skapande och fria människor att umgås med! Vad tycker du?

Taggar (blogg): 

Sidor

Blog Archive

Blog Archive
2017 (218)
Nov (5)

Taggar