27 Sep, 2018

Fredagsintervju - Om sparande när livet vänds upp och ner

I normala fall har jag fått till dessa fredagsintervjuer genom att kontakta personer jag tycker passar in. Men så för några veckor sedan fick jag ett mail med rubriken "Du borde intervjua mig". Det är jag väldigt glad för eftersom det var inom ett område jag själv aldrig hade kommit på att söka upp en person att intervjua. 

Min egen resa mot ekonomisk frihet har varit ganska rak och utstakad. Visst en separation och flytt till egen lägenhet med högre boendekostnad under en period skapade ett litet hack i sparkurvan. Men på det stora hela har det inte inträffat så mycket som ställt till det i mitt liv. Jag har kunnat gneta på och ta mig närmare och närmare målet för varje månad. Så enkelt är det inte alltid. Låt oss träffa Tina och höra hennes historia och hur sparande hjälpt henne genom en tuff period i livet...

Berätta lite om dig själv.

Jag är en 45-årig singelmamma som arbetar som förskollärare. Är uppväxt i ett hem där det sällan talades om pengar eller alternativ till sparande på vanligt bankkonto, så det dröjde till universitetsåren innan jag fick koll på att det gick att spara i fonder och aktier. Då startade jag fondsparande - dock utifrån helt slumpmässiga val - men hade ingen riktig plan för pengarna. Gick fonderna upp några procent sålde jag ganska ofta av och använde pengarna, långsiktighet var inget jag tänkte på. 

Det kortsiktiga tänket höll i sig tills jag blev mycket allvarligt sjuk i hjärnhinneinflammation som 32-åring. Låg på sjukhus ett par veckor och läkarna ansåg att jag var så medtagen att jag borde vara sjukskriven minst ett halvår  - Försäkringskassan var allt annat än smidiga i sammanhanget. Jag var för dålig för att orka med att tjafsa med dem och gick därför tillbaka till jobbet efter en månad, det var inte ett bra beslut då det ledde till följdproblem och ytterligare sjukskrivning. Det goda i det var att jag insåg vikten av att ha ett ordentligt sparande för att klara sig på egen hand. Kunde ingenting om Börsen men läste på nätet och hittade bland annat din blogg, startade även en egen blogg som hette Frisk Ekonomi som är nedlagd sedan många år. 

Det visade sig att jag hade en oanad fallenhet för denna typ av sparande och idag är jag glad att kunna kalla mig miljonär - och stolt då jag verkligen inte hade gissat det med min bakgrund. Sköter även det sparande jag och exmaken byggde upp för familjen, vilket är en smula ovanligt men går alldeles utmärkt då vi båda är vettiga och samarbetar bra. Vi har skrivit papper på detta för att inga eventuella nya partners ska ha möjlighet att påverka, det är bäst för alla parter. Har även en egen depå där upplägget är utifrån mina behov och jag kan ta en annan typ av beslut.

Jag vet att det hände något för ungefär 4 år sen som vände upp och ner på ditt liv. Kan du berätta om det?

Vi tog vår yngsta son, då 9 år, till Vårdcentralen för att han börjat skela lite. Det visade sig att han hade en hjärntumör, vilket var en fruktansvärd chock. Jag hade inte ens loggat ut mig från datorn på jobbet då jag trodde jag skulle vara tillbaka om en timme, jag kom inte tillbaka till arbetslivet på två år. Vi kastades in i en tillvaro av akut operation, strålning, cellgifter, rehabilitering - och naturligtvis förlorad inkomst för mig över en natt. 

Oj vilken chock! Vilka allmänna ekonomiska skyddsnät finns för denna typ av hemska händelser för den som inte har något sparande?

Man får "Tillfällig föräldrapenning för allvarligt sjukt barn" från Försäkringskassan - men precis som med övrig ersättning därifrån är det handläggningstid innan pengarna kommer. Antalet dagar är obegränsade. Man kan även få ersättning för merkostnader som är en viss hjälp, dock går det inte att jämföra med de faktiska kostnaderna. Ofta blir matkontot fördubblat då det är svårt att få barn under behandling att äta på grund av illamående - vi köpte precis allt vår son möjligen kunde få i sig utan att kräkas.

Det finns även fonder av olika slag att söka medel ifrån, men då ska man orka med att göra det också. På vårt sjukhus fanns en kurator som talade om för de inlagdas familjer vilka fonder som var möjliga att få pengar ifrån.

Vår son hade även en barnförsäkring som väldigt snabbt betalade ut en större summa för diagnosen och därefter fortlöpande ersättning för dagar på sjukhus, ärr efter operation och så vidare. Detta ansåg vi dock var hans pengar och har sparat dem åt honom.

Var det bara pengarna som du sparat ihop i sig som hjälpte dig i den svåra situationen av sjukdom och inkomstbortfall eller även att du sedan tidigare hade vanan att leva billigt och planera din ekonomi?

Det var främst vanan att vara ekonomisk som var den stora hjälpen och det faktum att jag och exmaken aldrig dragit på oss stora utgifter i allmänhet. Vi hade turen i oturen att sjukhuset var i samma stad vi bodde i, vilket innebar att exet kunde fortsätta jobba - det var en lyx som inte var alla förunnad. 

Kommer aldrig glömma när jag gick ut i köket på barncanceravdelningen och mötte en mamma som grät innerligt - både för att barnet var så sjukt och allt vad det innebar, men även för att båda föräldrarna var tvungna att vara med under hela behandlingen då de hade en bebis också. De bodde långt ifrån och ingen av dem kunde därför jobba, de stod nu inför att kanske förlora huset ovanpå det faktum att deras barn kanske inte skulle överleva. Det är hårt att se sådan förtvivlan.

Har detta förändrat din syn på sparande för framtiden? Vad tycker du är en rimlig målsättning på sparat kapital för någon som är mitt i livet för oväntade händelser?

På grund av min egen sjukhusvistelse tidigare insåg jag redan vikten av ett regelbundet sparande. Jag tycker det bästa är att aldrig dra på sig så stora utgifter om man kan undvika det, det hjälpte enormt att vi bara hade en bil, inga prenumerationer, låga bolån osv. Jag anser nog att man bör ha minst 50000 kr i en lättillgänglig buffert - för pengar kommer ju in i viss mån från Försäkringskassa och annat jag nämnde ovan, men tills dess måste man klara sig. I och med att vi fick aktieutdelningar med jämna mellanrum så fanns ju även ett tillskott där. Räkna på vad som behövs för att hålla skutan flytande ett par månader och utgå från det.

Tycker du alltid man ska ha en ganska stor buffert utanför aktiemarknaden för oväntade händelser? Man kanske tror att man sparar på 15 års sikt men sen visar det sig att något händer som gör att man plötsligt behöver pengarna.

Personligen tycker jag att aktieutdelningarna också är en form av buffert, jag kan ju välja att inte återinvestera dem om det sker en kris. Förutom min buffert och övrigt sparande jag kan frigöra om jag måste (semesterspar osv) så lägger jag alla pengar på aktiemarknaden. Skulle det ske en sådan stor ekonomisk kris att buffert, övrigt spar och utdelningar inte räcker till är det bara att sälja av aktier - i ett sådant läge bryr man inte sig om marknaden står högt eller lågt.

Om vi hoppas och tror att familjen får vara frisk framöver. Hur ser du på framtiden nu vad gäller drömmar och vad tänker du att dagens sparande ska möjliggöra? 

Jag har stora ambitioner med sparandet. Förutom att utdelningarna ska ge möjlighet att gå i pension tidigare ska de även användas till att backa upp sonens ekonomi vid behov - vi vet inte än om han kommer orka med vare sig högre studier eller heltidsarbete på grund av men från behandlingen. Både jag och exmaken känner att han inte ska behöva dras med dålig ekonomi i sitt vuxenliv för att han gått igenom det han gjort. Det kan hända att hans försäkring täcker detta dock, det vet vi inte än.

Då bara utdelningar kommer användas så småningom och inget av kapitalet - både vad gäller familjedepån och min egen - så har jag också en tanke på att en viss procent av utdelningarna årligen ska betalas ut till något som exempelvis Barncancerfonden. Det är min förhoppning att mina barn ska styra över detta när jag inte lever längre - kanske i någon stiftelseform - och att det är något som ska kunna pågå i generationer. Ser nämligen ingen vits med att det dimper ned för mycket pengar i mina barns knän heller, de får hitta sitt eget driv :-)

Jag är ödmjuk inför detta som kallas livet och har väldigt basala drömmar; att familj och vänner får vara friska, att få fortsätta vara en positiv människa, att känna att en cykeltur till jobbet i solsken faktiskt gör mig ganska lycklig där och då - det är viktigt. Den mentala stimulansen jag känner via Börsen är också viktig, det är en härlig stund på dagen när jag kommer hem och sätter mig vid datorn med en kopp kaffe för att se vad som hänt. Sedan är jag en tvåsamhetsmänniska, så det är klart att det vore fint att hitta en man med liknande värderingar som jag - men det kanske jag ska anse som bonus :-)

En vän skojade med mig och kallade mig "omhändertagande kapitalist" - jag tycker det var ganska bra faktiskt när det är i den ordningen. Människor först, pengar sedan - då är prioriteringarna som de ska vara. 

Tack för att du delade med dig och lycka till med familjen och hälsan framöver!

TradeVenue
TradeVenue är en samlingsplats för investerare och noterade bolag. Vårt fokus är att främst uppmärksamma små- och medelstora bolag men ni finner givetvis även information om de största bolagen i Sverige. På denna hemsida kan ni ta del av aktietips, läsa uppdragsanalyser, blogginlägg och massvis av aktuella börsnyheter.