Igår var jag och besökte min livs första årsstämma (för ett aktiebolag) och det var Industrivärden som fick äran. Jag hade planerat att gå på ett gäng stämmor redan förra året då jag hade mer tid än vanligt under våren, men det rann ut i sanden då. Den bild jag hade av hur det skulle vara stämde ganska bra måste jag säga, även om det gick lite snabbare än väntat. Stämmans ordförande var både lite smårolig och effektiv

Stämman hölls på fina Grand Hotel i Stockholm och inleddes med att man fick räk och laxmacka (jag tror den korrekta benämningen är landgång). Jag har ätit mycket mackor och smörgåstårtor i mina dagar men jag tror det här kan ha varit första landgången. Helt ok även om det var lite bökigt att äta då det kanske fanns plats vid ståbord för 40 av stämmans 400 besökare. Medelåldern var som väntat hög och det var lite trixigt att ta sig fram bland alla käppar och kryckor. Personalen på Grand Hotel var heller inte särskilt gästvänliga, men det kanske var väntat med tanke på att de ägs av Investor och ser Industrivärdens aktieägare som fienden? 

Själva stämman drog sen igång med ett kort anförande av ordförande Fredrik Lundberg och ett lite längre av VD Helena Stjernholm. Det var väl inget revolutionerande som kom fram direkt men då jag gillar ekonomisk historia och framväxten av våra stora svenska industribolag så passade det bra att Helena la rätt mycket fokus på bolagets 75 åriga historia. Man fick också med sig en bok om dessa 75 år. För er som inte var på plats och är intresserade av boken så går den att läsa digitalt här.  

Boken innehåller bland annat denna imponerande graf som visar att Industrivärden har gått ungefär dubbelt så bra som index under de 75 första åren. Med den logaritmiska skalan är det också slående hur jämn utvecklingen varit när man zoomar ut över så här lång tid. Det döljer sig många kriser och svarta rubriker och säljrekommendationer under den där perioden.

Intressant var att Helena flera gånger tryckte på att det finns gott om indexfonder för de som vill följa index, tex när någon frågade om säljet av ICA som innebär att man lämnar en bransch och blir ännu lite mer exponerad mot cykliska bolag. Genom att jobba med lite belåning i sämre tider som jobbas ner nu i goda tider, det informationsövertag man har genom att sitta i ett antal styrelser, att inte vara rädd för att avvika mot index, den låga "förvaltningsavgiften" jämfört med aktiva fonder och en substansrabatt gör att jag hoppas och tror att man kan fortsätta slå index över tid.

Min enda fundering är egentligen varför man köpt nya aktier för 1,8 miljarder i SHB, Sandvik och Volvo (som redan tillhör de största innehaven i portföljen) istället för att återköpa egna aktier. Då man konstant under 2018 kunnat köpa Industrivärden till 10-15% substansrabatt hade återköp gett oss ägare mer värde. Om det nu inte är så att just de bolag man ökat i kommer gå bättre än övriga portföljbolag.

Jag hoppas att jag kommer vara en av de gamla gubbarna på stämman om 50 år när Industrivärden firar 125 år och att personalen på Grand fixar fram ett bord till mig när jag ska äta landgången.