Man kanske måste prova för att veta
Idag såg jag en tweet från en ung kille som fick enorm spridning. Han har precis börjat med Twitter och hade nästan inga följare men har alltså fått 3600 hjärtan och 263 kommentarer den första dagen.
Det handlar alltså om en 14 åring som jobbar extra som städare och städar innan skolan några dagar i veckan och har köpt aktier och fonder för pengarna. Portföljen visade sig dessutom vara extremt mogen för en 14 åring med 50% fonder och Investor som största aktieinnehav. Mycket talar för att vi här har att göra med en "Miljonär innan 20". Men inte alla har samma intresse när de är 19 som de hade när de var 14, så det kan så klart ta många vändningar i framtiden.
Det jag tyckte var lite intressant när jag skummade kommentarerna (förutom att 99% var väldigt trevliga och positiva) var det här med hur svårt det är att ge råd till andra människor om hur de ska leva sitt liv. Nästan alla kommentarer var väl menade men vissa var i stil med "glöm inte bort att leva också och använda avkastningen till något kul nu när du fortfarande är ung" andra var direkta motsatsen "jag önskar att jag inte sålt de aktier jag köpte/fick i present när jag var tonåring" eller "se till att aldrig sälja de där Investor så kommer ränta på ränta ge grym effekt".
Alla tips i stil med ovanstående har så klart en poäng och jag har inget smart generellt tips att bidra med. Men en grej jag själv haft stor nytta av är att testa lite olika grejer för att se om jag gillar det och sen skala bort sånt som inte ger tillräckligt mycket glädje/värde. Har man testat och vet vad det handlar om och tar ett aktivt val behöver man inte fundera så mycket på om det är rätt eller fel att avstå grejen under några år. Själv köpte jag mina första fonder i mellersta tonåren, men började först spara på riktigt allvar när jag var runt 24 år. Innan det jobbade jag lite extra på kvällar och loven och köpte aktier för en mindre del av dessa pengar men la mer pengar på öl på studentpuben och ett par längre resor med kompisar. När jag sen började spara rätt hårt hade jag inga problem med att avstå att resa utomlands under några år och minimera krogbesöken, eftersom jag testat på det och det var ett medvetet val.
För att ta ett långsökt exempel som inte alls har med pengar att göra kan jag jämföra det med när jag gick i lågstadiet och "alla" helt plötsligt en måndag pratade om att de sett Stålmannen på TV och lekte Stålmannen med olika händelser från filmen på rasten. Jag kände mig helt utanför då jag inte ens visste att Stålmannen fanns som film och ännu mindre att den hade gått på TV under helgen. Det är väl inte säkert att jag hade fått se den för mina föräldrar och det var säkert fler i klassen som inte sett filmen. Men så kändes det inte.
Ett liknande fall(?) var nu under julen i år då några släktingar pratade om serien Succession, där jag sett första säsongen men sen tröttnade ett par avsnitt in på säsong två och därefter inte kollat något mer. Nu skiljer det +30 år mellan händelserna men en väldigt stor skillnad är att jag vet vad Succession är och jag har haft möjlighet att se den, men valt att låta bli. Då kände jag mig helt plötsligt inte det minsta utanför utan kunde nästan se det som att vilket tråkigt liv de måste leva som tycker serien Succession är värd att lägga tid på. Bara man vet vad man tackar nej till är det ingen uppoffring att avstå.
Sparande är dock bara uppskjuten konsumtion. Så i grund och botten handlar det om ifall Simon vill köpa en A-traktor nästa år när han fyller 15, en lägenhet när han fyller 22 eller ett privatjet när han fyller 50. Oavsett val så verkar han ha ett grymt driv och har fått en bra start!