Årets första köp

Idag fick utdelningsåret 2022 en rivstart med lite över 11 000 kr i inkomna utdelningar. Rolig kuriosa är att dessa 11 000 kr blev helt fria från beskattning då de skilts av aktiepriset innan årsskiftet, då värdet för skatten stäms av, för att nu åter tillföras till portföljen fem dagar efter årsskiftet.

Det var inte mycket att fundera på utan utdelningarna återinvesterades direkt på morgonen då det var halvdag idag och stängd börs imorgon. Största köpet blev 15 st Sampo (där jag nu höjt upp målet från 1000 aktier till 1100). När det kommer till utländska aktier brukar jag göra lite större köp för att hålla nere courtaget, även om växlingsavgiften är det största problemet. Där bakom blev det 18 st Kindred (2 köp så nära 996 kr som möjligt för att få lägsta möjliga courtage) och 90 st Sagax D (3 köp så nära 996 kr som möjligt). Sen var det slut på det roliga ungefär kvart över 9 och det är bara att invänta kommande utdelningar för att få nöjet att köpa mer.

Det här med att vara tålmodig och bara sitta och vänta är en stor del av långsiktigt sparande på börsen. På sätt och vis är det så klart ett väldigt tacksamt läge att få flera 100 tusen kronor om året i utdelningar som kan återinvesteras. Det vill säga jag behöver inte göra något mer än överleva och vänta så kommer jag ha fler aktier än nu när året är slut.

Under mina senaste 17-18 år av regelbundet och långsiktigt sparande har motivationen varierat lite. Jag har aldrig tröttnat helt på att spara och jag pausade inte sparandet under en enda månad under alla de år då jag jobbade. Men motivationen och peppen på att få köpa mer fonder och aktier varierade från ganska hög, till hög till ibland jättehög. I tider av extremt hög motivation kan jag uppleva att det kändes bättre att göra något aktivt för att maximera sparandet. Till exempel jobba lite extra eller dra ner på någon kostnad. Och även om man inte gjorde något extra var det vanliga lunken att gå till jobbet varje vardag något som ändå kändes som man aktivt närmade sig nästa månads 25e och därmed möjlighet att stoppa in nya pengar i portföljen, eftersom det gick att räkna ut hur mycket man tjänade på varje dag på jobbet.

Ytterligare en aspekt av detta var att mitt sparande i början var förhållandevis lågt. Med ett sparande på 8 000 kr i månaden kändes det meningsfullt att vidta åtgärder som gjorde att sparandet kunde ökas med 2 000 kr, det vill säga 25%, en enskild månad. Nu genererar portföljen 550 000 kr om året i möjligt uttag (enligt 4% regeln) men då dessa pengar inte tas ut kan det ses som det belopp som återinvesteras under ett år. Sätter jag sedan detta belopp i relation till hur mycket extra jobb (eller sänkta kostnader) det skulle innebära att dra in 55 000 kr extra efter skatt för att kunna öka sparandet med 10% så blir det väldigt svårt att hitta motivation för detta på samma sätt som jag kunde bli väldigt peppad år 2006.

Kanske är detta ändå något bra för den person som börjar spara i 20-25 årsålders. När man är  ung pigg och hungrig mellan 20 och 30 gör extra åtgärder skillnad. Medan man får en anledning att lugna ner sig med det värsta sparandet mellan 35 och 50. För att sen komma in på sista utmaningen att våga plocka ut pengar i rätt tempo mellan 50 och 100.