Bra och dåligt med att jobba frivilligt

I januari skrev jag om att jag hade ett nytt konsultuppdrag. Uppdraget skiljde sig från tidigare uppdrag jag haft i form av att jag här fick en slö kontaktperson som jobbade på ett stort bolag med minimalt fokus på att hålla nere kostnader och maximalt fokus på att slippa jobba själv. Hon hade minst fem olika konsulter som hon la ut olika arbetsuppgifter på parallellt, för att ganska litet projekt totalt sett. Till en början tyckte jag det var toppen då det var enkelt att komma med förslag som resulterade i att hon tyckte jag skulle fixa det istället för henne. Jag såg framför mig hur timmarna rullade på och timtaxan är helt ok. 1,5 månad senare är jag inte längre lika imponerad.

Det mesta går långsamt och blir inget bra då jag inte får svar på frågor och saker faller mellan stolarna tills det nästan är för sent att göra något åt det. Under mina år som anställd var jag med om betydligt värre saker, men just nu känner jag att jag inte orkar med sega och dåliga personer. Jag har inte jobbat och sparat 80% av lönen i 13 år för att sitta och jaga en person som är ytterst ansvarig men inte orkar svara på mail. Det är liksom inte jag som hamnar i skiten om det inte blir bra eller klart i tid.

Det här är så klart en lyx att ha råd att släppa möjliga faktureringsbara timmar när man tappar lusten och motivationen. Men frågan är om det också finns en risk med att bli för bekväm? Ibland är det ju skönt att se tillbaka på ett jobb som man gjort trots att det varit lite kämpigt med motgångar under resans gång. Man kanske blir mer nöjd med snickrandet av altanen om man stötte på problem mitt på men som man lyckades reda ut och få till ett snyggt slutresultat än om det löpte på smärtfritt hela vägen. Eller ännu värre att man stötte på lite problem, gav upp och ringde en snickare.

Vad tror ni? Är det en fara med att kunna unna sig lyxen att skita i allt som känns jobbigt och tråkigt?