6 Sep, 2018

Fredagsintervju - Med fd pokerproffset Joel Forsberg

Då var det äntligen fredag igen och dags för en ny intervju här på bloggen. Jag försöker blanda bland de intervjuade personerna men alltid hålla någon form av koppling till ekonomi och sparande. Idag är det dags att få en inblick i hur det är att vara pokerproffs. Eller hur det var för några år sen när pokerboomen fortfarande var som störst.

Jag tycker poker är väldigt roligt och spelade med viss framgång både mot kompisar och online för 12-13 år sen. Det blev dock aldrig några större insatser och jag har verkligen ingen koll på Poker på en högre nivå. Därför tackar Joel Forsberg för att han tog sig tid att svara på mina nybörjarfrågor angående profesionell poker. Håll till godo. Ni hittar Joel på Twitter under namn @JoelFors.

Berätta lite om dig själv och din tid som pokerproffs. Spelade du mest online eller live? Vill du berätta hur mycket du vann totalt sett netto under karriären?

Jag började spela poker med kompisarna på fotbollsresor och på skolan redan som ung grabb. Intresset väckte sig starkare och jag har alltid tyckt att poker varit ett fascinerande spel där strategier och vinnarinstinkten lockade. Spelade, läste strategiböcker och diskuterade poker med mina vänner så när väl pokern boomade omkring 2004-2005 var jag redan en bit före många motståndare kunskapsmässigt. Med disciplinerat spel, en bra känsla för spelet och med en god självinsikt som innebar att jag kunde rannsaka mig själv passade pokern mig bra. Att bli professionell växte fram ganska snabbt, när jag redan som 19-åring började tjäna mer än vad ett klassiskt åtta-till-fem-jobb, åtminstone som outbildad. Vet inte hur mycket jag spelade in, men tillräckligt för ha råd med både mat och resor. Slutade helt med pokern för cirka fem-sex år sedan då det inte var lika roligt, samtidigt som vinsterna var lägre än tidigare. Stagnation är inte särskilt spännande och då blev beslutet enkelt. 

För gemene man känns det verkligen som pokerboomen har lagt sig. Hur har utvecklingen varit de 20 senaste åren? Var det som lättast att vinna pengar i mitten på 00-talet när det måste strömmat in tusentals nya spelare med bristande erfarenhet och kunskap. 

Det var absolut enklare att vinna när pokern var som allra hetast, fram till 2010. Det fanns stora pengar att tjäna om man var duktig, men givetvis räckte det inte att "ställa in skorna". Vi var många professionella spelare i vårt nätverk som inspirerade andra, men de flesta kompisar som också ville göra ett försök misslyckades. För att lyckas bör du förstås ha en fallenhet för spelet, men man bör också älska det. För att få lyckas bra med karriären så är min rekommendation att satsa på något som får hjärtat att dansa, oavsett vad det gäller. Pengarna i sig kommer med framgången. Det låter såklart som en klyscha, och det är det väl också till viss del. Men jag tror stenhårt på det. 

Definitionen av pokerproffs antar jag är att man kan leva på sin poker. Det vill säga kanske vinna 15.000 kr eller mer i snitt i månaden under långa perioder. Har du någon känsla för hur många sådana spelare det finns i Sverige? Spelar de flesta proffs online eller live?

Jag har absolut ingen aning om hur många pokerproffs det finns. I mina ögon räcker det dock inte att vinna 15 000 för att kalla sig professionell, men min definition är väl inte bättre än någon annans. Skulle tro att de flesta professionella spelare är online-spelare, men som spelar live då och då som komplement. Att gå från online till live är relativt enkelt då online-spelare är duktiga spelteoretiker. Live-spelare är generellt bättre på känslan och dynamiken, vilket inte räcker långt online.

Om vi håller oss kvar vid tanken att man vill vinna motsvarande en normal lön efter skatt i snitt med så små variationer som möjligt över tid. Hur ser då det normala upplägget ut? Antal timmar onlinespelande per dag, behov av storlek på spelkontot, antal månadslöner sparat utanför spelkontot etc?

Det finns inget normalt upplägg. Alla spelare är olika, och därmed deras resultat. Vissa anlitar coacher som går igenom spelade händer, medan andra förlitar sig på sig själv. Ett karaktärsdrag bland pokerspelare är dock att vi är bekväma, eller direkt lata.  Kunde man hålla sin disciplin var otroligt mycket vunnet. Det blir såklart lite swings, så man bör ha någon miljon i kassan kan jag tycka, men det är förstås beroende på hur högt man spelar. Med en rejäl kassa blir det enklare att hantera förluster, vilket är nog så viktigt. Att vinna pengar är bra, medan att förlora är fruktansvärt jobbigt, och de flesta har stora problem att hantera det. Därför vill de vinna tillbaka förlusterna till varje pris, vilket inte sällan leder till en imploderad bankrulle. Det som byggts upp på flera månader kan raseras på en blöt kväll. Jämför gärna med ett förtroende som kan rasera efter dåligt omdöme. Att ta förlusten i tid i pokern är bra mycket viktigare än det är på aktiemarknaden.

Men även en duktig och disciplinerad spelare måste väl ha långa perioder av förluster emellanåt? Hur stora förluster ska man kunna räkna med på kort och längre sikt om man ska spela på den nivån att det går att leva på pokern? Hur stora blir svängningarna upp och ner?

Svängningarna är också högst individuella. Personligen hade jag knappt en förlustmånad på mina 8-10 år som professionell, medan många andra åker berg-och-dalbana. Generellt kan man väl säga att vinster föder vinster och förluster triggar mer förluster. Det beror på självförtroende och disciplin. En pokerspelare som känner att allting går emot sig och "har mest otur i världen" kommer förmodligen fortsätta förlora. Under vinstperioder kan däremot samma spelare hantera ett antal ”bad beats” utan att tappa fokus och då bör pengarna också trilla in, så länge spelaren är duktig nog förstås. 

Psykologin måste vara viktig, precis som inom trading. Det är ju inte så många andra jobb där man jobbar många timmar om dagen framför datorskärmen och sen får betala pengar i slutet på arbetsdagen. Hur känns en större förlust?

Att förlora är som sagt otroligt jobbigt. Men det måste man kunna hantera, och man bör hitta sitt sätt att göra det. Personligen så tog jag ofta på mig löpardojorna efter en tung förlustsession och sprang några kilometer.  Vissa gånger tog jag ett par dagars break från pokern medan jag slickade såren. Ibland kom jag tillbaka starkare och bättre, medan det andra gånger var tyngre. Som "tur är" var mina svackor sällan längre än någon vecka, vilket jag har förstått var ganska unikt i pokersverige på mina mellanhöga insatser. 

Hur ser avbränningen i avgift till casinot ut i livespel/turneringar jämfört med online? Låt säga att 5 personer börjar med 10 000 kr var och spelar i en timme, hur mycket mindre än 50 000 kr är det totala värdet efter denna timme? 

Online tog väl huset mellan 0 och 3 dollar/euro per hand, vilket kunde bli cirka 20-30 000 kronor i månaden för min del. Det innebär att jag var tvungen att vinna omkring 25 000 kronor i månaden för att gå break-even. I turneringar brukar det vara 10 % av inköpsbeloppet som går till huset, men det varierar såklart beroende på hur stort inköpet är. 

Att jämbördiga proffs spelar mot varandra måste ju vara ren kapitalförstöring där pengarna bara skickas runt minus avgifter (och resor/boende när det kommer till livespel). Handlar det inte bara om att hitta så dåliga spelare som möjligt med så höga insatser som möjligt om man vill maximera sin vinst? 

Du har helt klart rätt i att det handlar om att försöka spela mot de sämre spelarna (fisken). Jag undvek att spela på bord med endast professionella spelare, medan vissa spelade mot alla, alltid. De allra bästa spelarna kommer förstås att käka upp andra professionella spelare som håller en lägre nivå. Om du jämför de professionella fotbollsspelarna i Allsvenskan mot exempelvis Serie A så är alla professionella, men jag är tämligen övertygad om att Serie A-spelarna skulle vara beredd att satsa några miljoner i en match mot ett lag i Allsvenskan.

Hur ser det ut med sponsorer och andra sidoinkomster för professionella spelare? Är det bara riktiga världsstjärnor som kan ta med det i beräkningen eller kan det bidra positivt till försörjningen även för de som är en bit under de största stjärnorna?

För länge sedan var det vanligt att bolagen hade ett team, där spelare exempelvis fick åka på turneringar så länge de ställde upp på intervjuer och spelade iklädd bolagets kläder. Spelarna behöll i regel de mesta av eventuella vinster i turneringarna, medan spelbolagen kanske krävde en mindre del av kakan. I slutet av min karriär (för 4-5 år sedan) upplevde jag det som intresset från spelbolagen minskat betydligt då pokerboomen också svalnade. Tyvärr är de allra flesta pokerspelare för lata för att fundera på sidoinkomster, och förlitar sig helt på pokern. En mer smickrande beskrivning är förstås att beskriva oss som fokuserade =P

Är din bild att det är vanligt att många spelar för högt det vill säga att att kontot svänger väldigt mycket upp och ner. Från miljoner i vinster och ner till noll eller minus och sen upp igen via lån. Det är ju lite den bilden man får som utomstående via tex filmen Rounders eller när man läser om legenden Stu Ungar eller svensken Isuldur1 som vann och förlorade miljontals dollar om vartannat. Är pokervärlden generellt sett en sån tuff miljö med extremt risktagande eller är det bara dessa man läser om och där bakom finns det en tryggare värld med gnetande och stadiga mindre vinster också?

Det finns otroligt många gnetare, men hur kul är det att läsa om Pelle, 23 år som vann 860 kronor igår och 2400 idag för att gå break-even imorgon? Isildur (svensk, ung spelare) är väl en av pokervärldens häftigaste som spelade mot alla världens bästa spelare en mot en, samtidigt! Han spelade alltså på flertalet bord mot de bästa spelarna i världen, och han spelade Texas Hold em mot spelare A och Omaha mot spelare B. Givetvis var det dumdristigt, och jag vill minnas att det kostade honom stora belopp. Hans drivkraft var absolut inte pengar, han ville bli nummer ett och då måste man spela mot de allra bästa.

Hur är det med aktieintresset bland pokerspelare generellt? Är det enligt din bild vanligt att man slussar över vinster till ett långsiktigt sparande eller är de pokerspelare som är intresserade av aktier mer ute efter de snabba klippen även på aktiemarknaden.

Mitt urval är ganska begränsat men om jag får spekulera så tror jag att många av de duktiga spelarna som har slutat med pokern har ett sunt aktieintresse. Dock är det rimligt att anta att det finns många speltorskar från pokervärlden och deras strategi lär nog inte att vara att köpa Investor. Min vän Peter Hedlund är ett lysande exempel på en fd professionella spelare som är duktig på aktier, han är numera skribent på Börsveckan där han är specialiserad på spelbolagen.

Har du något bra tips för en amatör som vill vinna över kompisarna i poker?

Man kan väl säga att grundstrategin är att spela tight men aggressivt som pokerspelare, att det gäller att satsa hårt när man beräknat att sannolikheten att oddsen är på ens sida är goda. 

Tack Joel för din tid och lycka till med aktieplaceringarna nu när du lagt pokern på hyllan!

TradeVenue
TradeVenue är en samlingsplats för investerare och noterade bolag. Vårt fokus är att främst uppmärksamma små- och medelstora bolag men ni finner givetvis även information om de största bolagen i Sverige. På denna hemsida kan ni ta del av aktietips, läsa uppdragsanalyser, blogginlägg och massvis av aktuella börsnyheter.