22 Feb, 2019

Fredagsintervju - Med Jonas Lindmark från Morningstar

Fredag igen, grattis alla knegare där ute! Den här veckan träffar vi Jonas Lindmark från Morningstar i fredagsintervjun. Jag har nu varit igång med intervjuerna i över ett halvår och jag tycker själv att det finns många godbitar i arkivet. Men frågan är om inte dagens intervju är den som jag själv fått mest behållning i svaren av alla intervjuer hittills. Jonas bjuder på nästan 30 års erfarenhet av finansbranschen, väl underbyggda svar med stöd i vetenskapen och dessutom bjussiga svar om sin eget sparande. Vad mer kan man begära? Grattis alla läsare och tack Jonas!



Berätta lite kort om dig själv och ditt jobb på Morningstar. 

Jag bestämde mig när jag var 16 att jag ville bli journalist. Fick tips att det snabbaste och säkraste sättet att få ett sådant jobb med bra lön var att läsa ekonomi och bli ekonomijournalist. Jobbade 11 år som journalist på Affärsvärlden, där jag startade Sveriges första fondbetyg 1993. Bytte år 2000 till att enbart publicera det jag skriver på internet. Morningstar ger mig frihet att skriva vad jag vill om privatekonomi och sparande.

Du har varit aktiv inom finansbranschen med fokus på fonder i snart 30 år. Vilka tycker du de stora skillnaderna är i fondutbud och hur gemene man väljer att spara i fonder idag jämfört med i början av 90-talet?

Den största skillnaden är att antalet fonder är 20 gånger större och utbudet mycket mer varierat. Spridningen i avgifter har också ökat extremt, idag finns allt från börshandlade indexfonder som är nästa gratis, till blandfonder som är så dyra att det är osannolikt att de klarar att följa med inflationen.

Då i början av 90-talet argumenterade tidningar som Dagens Industri och Aktiespararen för att fonder var helt onödiga, det var bättre att alla köpte egna aktier. Idag hörs ofta i debatten tvärtom att även fonder är för svårt att välja, människor behöver fond-i-fond, PPM-förvaltare och liknande extra mellanhänder för att hjälpa till med fondvalet.

Man ser ju ofta rekommendationen att följa aktiva fonder löpande för att se om gör rätt för sin avgift. Men är inte det väldigt svårt? En fond eller förvaltare kan ju i teorin slå index 5 år i rad av ren slump. Medan någon som verkligen kommer överavkasta tack vare skicklighet troligtvis kommer ha dåliga perioder på 1-2 år då man får stryk av index. Hur mycket tålamod tycker du man ska ha innan man säljer en fond med 1,5% i avgift som under en period får stryk av index?

Svår fråga. Jag brukar skriva om att det avgörande är att försöka komma ihåg vilka argument du hade för att välja just den fonden och sedan kontrollera om de argumenten fortfarande gäller. Om argumentet enbart var hög avkastning jämfört med konkurrenterna t ex de senaste 5 åren, men den överavkastningen har upphört räknat fram till idag, då är det logiskt att byta fond direkt. Men om argumentet var att du tycker att förvaltaren verkar ha mer kunskap och en bättre process för att välja aktier än andra förvaltare, då gäller kanske fortfarande argumentet lika starkt idag.

Mer generellt så är en avgift på 1,5 procent per år en hög kostnad, som är svårt att tjäna igen. Den går ändå att motivera på ett par olika sätt: Dels om du vill investera med smal inriktning, till exempel i småbolag eller Turkiet där en duktig förvaltare har större chans att överträffa index eftersom konkurrensen inte är lika hård. Dels om du är fast inom ett visst utbud fonder, till exempel en pensionsförsäkring, och tycker det är roligt att byta fonder aktivt, för då kommer du troligen att stanna i fonden mindre än ett år vilket gör att valet av inriktningen har större effekt än avgiften.

Jag har läst i dina krönikor på Morningstar och att du tycker en riskspridning utanför Sverige är viktig, men behövs det verkligen? En svensk indexfond får ju via bolag som ABB, Atlas Copco och Volvo global exponering då dessa företags framgång inte står och faller med svenska ekonomins utveckling.

Bra påpekande. Jag skrev för ett år sedan att jag trodde att Sverigefonder skulle ge högre avkastning än globalfonder som placerare hälften i USA:
https://www.morningstar.se/Articles/Chronicle.aspx?title=sverigefond-battre-global-indexfond

men att 25% Sverigefond generellt är lagom, även om detta inte passar alla:
https://www.morningstar.se/Articles/Chronicle.aspx?title=en-4edel-sverige-lagom-ppm

Att jag ändå håller fast vid riskspridning bygger på många argument: svenska kronan är en riskfaktor, för en stor del av Stockholmsbörsen är företag med exponering främst mot Sverige. CAPM och andra teoretiska modeller säger att den optimala portföljen är hela marknaden, men med en hävstång som ger lagom risknivå. De flesta svenskar har ändå väldigt stor exponering mot Sverige genom att de äger sin bostad här och kommer att få sin framtida statliga pension i svenska kronor.

Har du någon åsikt om rimlig genomsnittlig totalavkastning på börsen de kommande 20 åren? Kan vi fortsätta räkna med 8-10% per år långsiktigt eller bör vi sänka förväntningarna?

Det finns gott om akademiska studier som varnar att det rimliga idag snarare är 2-5 procent realt från aktier. Det senaste jag skrivit om detta är https://www.morningstar.se/Articles/Market.aspx?title=undvik-usaavkastning-sjunker-needham

Men den studie jag tror mest på är https://www.morningstar.se/Articles/Chronicle.aspx?title=aktier-inte-mer-5-procent-avkastning-dms

Som påpekar att den globala erfarenheten sedan år 1900 i 23 länder är ett snitt på drygt 5% per år, realt. Jag tror att när du skriver 8-10% så menar du nominellt, alltså inte justerat för inflationen.

Sedan har vi de senaste tio åren upplevt högre avkastning bland annat för att finanskrisen strax innan startpunkten skrämde ned aktiekurserna och för att centralbankerna tvingat fram extremt låga marknadsräntor. Men motsatsen kan också inträffa.

Hur skulle du rekommendera att man sätter ihop en fondportfölj som 30-åring som sparar 1000 kr i månaden till pensionen dvs på 35-40 års sikt?

De första 20 åren är det fullt rimligt med 100% aktier (om det är ett passivt sparande, utan försök att med rebalansering dra nytta av överdrivna svängningar). Jag tycker inte det är värt att krångla till sparandet om det bara är 1000 kronor per månad, en globalfond med väldigt låg årlig avgift är ett tillräckligt bra val. Efter 20 år, med 240.000 kronor insatt, då är det dags att bli mer aktiv och i första hand försöka dra nytta av aktiemarknadens svängningar genom att minska aktieandelen i sparandet efter börsuppgångar. I andra hand att flytta en del av pengarna till förvaltare som verkar ovanligt skickliga, t ex med inriktning på företagsobligationer och arbitrage (marknadsneutrala hedgefonder). Vid ett månadssparande spelar det inte så stor roll vilka fonder du väljer de första åren, det avgörande för slutresultatet är att ha rätt fonder de sista åren.

Skulle du rekommendera en 55-åring som också sparar till pensionen, dvs på 10-15 års sikt att tänka annorlunda?

Ja, och där befinner jag mig själv. Jag fyller snart 56 år. Tio år är kort tid, framför allt för att om det först blir en dålig 5-årsperiod så är det sedan bara 5 år kvar. Dessutom har som sagt löpande insättningar gjort att de flesta 55-åringar redan har byggt upp ett mycket större sparkapital än 30-åringen, vilket gör att ett defensivt tänkande blir mycket mer logiskt. 30-åringen kan lugnt se varje börsras som enbart en fördel eftersom det betyder att insättningarna ger fler aktier. Och konjunkturen hinner vända upp igen på 30 år.

Många 55-åringar har tvärtom redan ett tillräckligt stort sparkapital för att få ut en bra pension, så varför fortsätta ta risker med pengarna? Argumentet för en höginkomsttagare att fortsätta placera nästan allt i aktier är nog främst om du prioriterar att få en bra pension relativt sett, alltså jämfört med andra jämnåriga. Det finns en logik i det, för vi avgör ofta om vi är nöjda i jämförelse med andra omkring oss. Men personligen tycker jag det liknar att fortsätta köra 110 på motorvägen, trots att jag märker att det blivit halt, bara för att många andra kör 110.

Många drömmer om att kunna sluta jobba betydligt tidigare än vid 65 års ålder. Om man ska leva av sitt kapital löpande från säga från man fyller 45 till döden så behöver man ju lite kapital redan nästa månad och lite av pengarna ska ligga och jobba i 50 år till. Vad tycker du då är en lämplig fördelning mellan aktier och räntor?

Det är egentligen inte så stor skillnad jämfört med om du går i pension vid 65 och vet att du kanske kommer att leva tills du blir 95. Genomsnittlig spartid 15 eller 25 år ger båda gott om tid för aktier att leverera en lite högre snittavkastning som troligen mot slutet av spartiden ger minst dubbelt så mycket att konsumera.

Det svåra är hur stor andel som behöver vara tryggt placerad. 10 år tycker jag är för kort spartid för att lita på aktiemarknaden, om det gäller hela din inkomst. Tvärtom är det rimligt att skapa någon typ av buffert som ger en stabil och förutsägbar utbetalning varje månad. Så rent principiellt om pengarna ska räcka 50 år, då ska minst 20 procent vara i en placering med väldigt låg risk.

Just nu i februari 2019 så vet vi dessutom att aktiemarknaden globalt har stigit brant under många år, vilket jag tror de flesta håller med om ger en ökad risk att negativa nyheter gör att värdeutvecklingen under de kommande tio åren blir negativ. Så om det finns marginal i sparkapitalet skulle jag föreslå att minst 30 procent är räntesparande.

En faktor som också talar för högre andel räntesparande för den som går i pension vid 45 år är väl att de ändå inte kommer att få ut statlig pension förrän vid 65 (eller kanske senare, vem vet?), så en större andel av deras sparkapital kommer att gå åt de första 20 åren, med i snitt bara 10 års spartid.

Hur ser ditt eget sparande ut? Har du något mål med sparande och investeringar?

Jag har tre barn mellan 21 och 15 år, så är mot slutet av den period då familjens kostnader är störst. Därför prioriterar jag livet just nu, inte att spara för framtiden. Mitt långsiktiga finansiella sparande är enbart tjänstepensionen, ett tvångssparande här i Sverige som är orimligt stort för höginkomsttagare.

På medellång sikt sparar min fru och jag enbart via amorteringar av huslånen, ungefär 8000 kronor per månad som vi räknar med att använda till exempel genom att öka huslånet igen när vi behöver köpa en ny bil. Vi har valt att ha bolånen hos statliga SBAB, för att slippa ägna tid åt att jaga lägsta ränta och istället se SBAB:s vinst som ett frivilligt bidrag till skola, vård och omsorg.

Vårt kortsiktiga sparande är drygt 10.000 kronor per månad som sätts in på ett SBAB-konto som åtminstone ger 0,65% ränta, men det är pengar som går åt till resor, reparationer och liknande. Vi siktar på en buffert på detta konto på 100.000 kronor, så när vi ligger under den gränsen försöker vi att vara lite mer sparsamma.

TradeVenue
TradeVenue är en samlingsplats för investerare och noterade bolag. Vårt fokus är att främst uppmärksamma små- och medelstora bolag men ni finner givetvis även information om de största bolagen i Sverige. På denna hemsida kan ni ta del av aktietips, läsa uppdragsanalyser, blogginlägg och massvis av aktuella börsnyheter.