Fredagsintervju - Med Lovisa Eklund på Placera
Jag tycker det är extra intressant när jag får möjlighet att intervjua proffs i min fredagsintervju. Det vill säga personer som är experter och ägnar minst 40 timmar i veckan på de frågor som vi andra funderar på lite då och då vid sidan om jobb och andra hobbies. Den här veckan är en sån vecka då det är dags att träffa Lovisa Eklund från Placera. Ni som besökt Avanzas gratistidning Placera har säkert stött på hennes artiklar då hon är väldigt produktiv inom sitt bevakningsområde privatekonomi.
Berätta lite kort om dig själv
Jag är 35 år och född och uppvuxen i Solna, men bor nu i Järfälla tillsammans med min man och två barn. Jag tycker om att pyssla i trädgården, dansa och läsa självbiografier och romaner.
Jag får börja med att gratulera till nytt jobb. Berätta mer om det för de som ännu inte sett den nyheten.
Tack så mycket! Jag kommer att fortsätta att göra det som jag brinner för, nämligen skriva om sparande och privatekonomiska frågor i stort, som reporter på Svenska Dagbladet.
Du har varit helt inriktad på privatekonomi under dina år på Placera. Vilka tycker du är de största och viktigaste frågorna just nu kring privatekonomi?
Pension är ett område som jag fokuserar extra mycket på nu när våra beslutsfattare tvingar oss att arbeta allt längre för att pensionen ska räcka till och gå att leva på. Redan nästa år höjs gränsen för uttag av den allmänna pensionen från 61 år till 62 år, och för mig som är 35 väntas gränsen gå vid 67 år.
Detta samtidigt som vi inte erbjuds några optimala instrument att spara till våra pensioner, trots att det finns flera bra alternativ. En färsk undersökning visar att bara hälften av svenska folket pensionssparar, men att betydligt fler skulle göra det om det var subventionerat.
Pensionsmatchning, där staten går in och matchar pensionssparandet med till exempel 20 procent upp till ett tak, tycker jag är ett utmärkt förslag.
Vilka råd skulle du ge till en nybörjare som tidigare inte tänkt alls på sparande och investeringar men nu vill börja spara lite på lång sikt och få ordning och reda på ekonomin. I vilken ände tycker du man ska börja?
Börja med att gå en eller fler grundkurser i hur man läser en resultat- och balansräkning. Det finns mycket gratis på nätet, till exempel hos Aktiespararna.
När du har grunden i hur ett företag fungerar rent ekonomiskt så kan du börja leta aktier på småbolagslistorna. Det är enklare att läsa och förstå en resultat- och balansräkning i ett litet företag än i exempelvis H&M. Du kan också ta hjälp av bolagsanalyser i aktietidningar, till exempel Börsveckan, eller Placera.
Försök hitta bolag som har en affärsidé som du förstår och som tjänar pengar. Men viktigt är att se detta som ett sidospår i ditt vanliga sparande, det vill säga det som utgör bulken, (till exempel breda indexfonder.) Lägg inte mer än omkring tio procent av ditt kapital här.
Fokusera på att lära dig, och följa dina innehav, alltså nyheter, kvartalsrapporter, ägarförändringar, vad konkurrenterna gör, och så vidare.
Fokusera också på risken, hur stor är nedsidan? Om den är ganska begränsad så kan du fortsätta analysen och se om det finns potential i verksamheten. Management är viktigt, det vill säga de som driver bolaget, är det duktiga personer? Detta är essentiellt.
Sammanfattningsvis: Bli din egen aktieanalytiker. Du kommer köra i diket då och då, säkert mer i början. Som med allt annat nytt i livet.
Vilket är ditt bästa råd till den lite mer erfarna spararen som redan kommit igång och sparar låt säga 10 - 20% av lönen i lite fonder på lång sikt men nu vill höja både sparkvot och maximera avkastningen?
Ett naturligt nästa steg är nog att börja kika på investmentbolag. Bygg en portfölj med säg tre till fyra sådana. Det upplägget kräver, precis som fonder, ganska lite översyn.
Om du istället vill ta ditt sparande till en annan nivå tycker jag att du kanske ska engagera dig lite mer på bolagsnivå. Börja investera i enskilda aktier.
Hur sparar du själv?
Eftersom jag för närvarande arbetar på en nättidning som skriver bolagsanalyser, så har jag vissa regler att förhålla mig till när det gäller investeringar.
Jag sparar i några breda indexfonder samt 10 procent i råvaror. Min aktieportfölj består av investmentbolag samt några småbolag, det minsta med ett börsvärde under 200 mln sek.
Portföljen fyller jag på när jag har möjlighet, exempelvis om jag får tillbaka på skatten eller lyckas spara undan en slant utöver mitt månadssparande i fonder.
Av utdelningarna jag får så försöker jag i första hand återinvestera dem. Men om jag är i behov av pengarna eller delar av dem, så använder jag dem. Exempelvis om vi behöver göra något med huset. Det ser jag som en investering i sig.
Där jag är i livet just nu så går det åt ganska mycket pengar till att bygga upp en hyfsad bas, vi byggde nytt hus för fyra år sedan vilket kostar på, till exempel förråd, altantak, anlägga plattor och så vidare.
Mitt PPM-sparande är placerat i AP7-Såfa som är statens förval. Jag gillar den eftersom det är en bred globalfond med bra spridning mellan olika branscher.
Dessutom så består den av globala aktier med runt 25 procent hävstång, som betyder att fondens avkastning förstärks med den underliggande marknadens utveckling.
Vilka mål har du med sparandet på kort och längre sikt?
Jag har flera olika konton med olika sparmål. Ett heter till exempel ”semester” och är tänkt att användas inom något år, därför är de pengarna placerade på ett sparkonto.
Sedan har jag ett ISK som pensionskonto där pengarna ska användas som ett komplement till min allmänna pension och tjänstepension på äldre dar. Eftersom jag är 35 år är det ett långsiktigt sparande som inte får röras på omkring 30 år.
Pengarna på mitt buffertkonto ska vara lättåtkomliga och finns även de på ett sparkonto.
Mina aktiekonton, som också är ISK, sparar jag i på minst fem års sikt.
Du har skrivit lite om trenden FIRE (dvs spara hårt och gå i pension tidigt). Är din bild att det verkligen är en trend att tala om eller bara 10-100 personer som är engagerade varav 5-10 personer fått mycket utrymme i media?
Jag tror absolut att det är en trend att minska på sin konsumtion och spara pengarna istället. Men sedan tror jag att det är få som väl tar klivet och slutar arbeta helt i 40-årsåldern, även om möjligheten finns.
Det finns så många dimensioner av den här metoden, men den stora gemensamma nämnaren bland de FIRE-anhängare jag talat med, är ekonomisk frihet. För dem handlar det inte nödvändigtvis om att gå i pension tidigt, utan om möjligheten att till exempel gå ner i arbetstid.
Som en FIRE-anhängare sa till mig: ”Ett bättre namn vore kanske ”Financial Independence Retirement Optional”, det vill säga att man vill ha tillräckligt mycket börsplacerat kapital för att kunna välja att i perioder göra annat i livet än att jobba heltid.