14 May, 2019

Långsiktighet

Man pratar ofta om att aktier eller aktiefonder är det självklara valet för att sparande som är på längre sikt än 10-15 år. Jag har själv 98-99% av mina pengar på aktiemarknaden och står till fullo bakom rådet att det är en stor risk i att inte våga ta någon risk. Att missa den enorma kraft som finns i ränta på ränta långsiktigt är som att spola ner pengar i toaletten.

Jag fick i veckan ett mail som fick mig att fundera lite. Mailet kom från en person som hade förlorat en hel del pengar på fonder under finanskrisen för ungefär 10 år sen. Gått in med rätt mycket pengar på ett bräde vid fel tillfälle, tappat sugen helt, sålt alla aktiefonder och tänkt att börsen var skit. Det har tagit 10 år att smälta förlusten och nu hade personen i fråga hittat till min blogg och ville ha tips att komma igång igen. Ett sånt där exempel som man ofta hör som just ett exempel, att man köper aktier när grannen kunnat köpa ny bil och börsen gått bra och säljer när det ser som värst ut för att man får ont i magen. Jag har faktiskt inte kommit i kontakt med så många sådana exempel i verkligheten. Vad jag däremot har kommit i kontakt med många gånger är personer som tänker att de ska spara väldigt långsiktigt och sen kommer saker emellan i livet.

Ofta blir jag inte speciellt förvånad som när någon kompis sparar 1000 kr i månaden i några år och sen kommer på att en motorcykel vore kul eller får avbryta sparandet under ett antal år när det är dags för föräldrarledighet. Sparandet var inte en så central del i deras liv och någon gång i framtiden så kanske lönen blir högre och kostnaderna lägre och då sparar de lite igen och sen går de i pension och troligtvis klarar de sig helt ok ekonomiskt efter ett långt yrkesliv. Systemet i Sverige är ju uppbyggt så man ska klara sig utan speciellt mycket engagemang även om pensionen i framtiden blir lägre i takt med att vi lever längre och börjar jobba senare kommer man inte svälta ihjäl. Sen gör ju ränta på ränta att man kan få det extremt bra ekonomiskt med ganska litet engagemang om man nu vill jobba till 67.

Det som förvånar mig lite mer är när personer med väldigt stort engagemang för sparande och aktiemarknaden väljer att sälja aktier för att finansiera livet. När till och med dessa ”aktienördar” säljer är ju frågan om vi kan förvänta oss att de som är rätt ointresserade ska kunna månadsspara i aktiefonder utan uppehåll i så många år att vi nästan med säkerhet kan säga att det blir bättre än sparkontot. 

Jag kommer ihåg chocken när Philip Scholtzé från podden Prata Pengar sålde aktier för att köpa dyrare lägenhet (eller om det var för att kunna sluta jobba på Avanza innan han hade ett nytt jobb klart). Nu senast var det killen i Pengabloggen (en av mina favoritbloggar som tyvärr bloggar alltför sällan) som sålde aktier för att finansiera renoveringen av fritidshuset. På sätt och vis förstår jag ju till 100% argumentet att en lägenhet man trivs i eller ett renoverat fritidshus är viktigare än siffror på en skärm. I båda dessa fall såldes säkert aktierna med vinst vilket gör att detta var ett bättre alternativ än att spara till renovering på ett sparkonto i 3-4 år för att man eventuellt ska köpa ett fritidshus som behöver renoveras i framtiden. Men vad gör man om livet kommer emellan just när börsen gått ner 30-50%? 

Är det kanske så att rekommendera långsiktighet och 15-20 års sparhorisont är orealistiskt när vi pratar med 20 åringar? Det kan som bekant både komma en hel del liv och oväntade utgifter emellan mellan 20 och 40. Till det finns risken att man tappar sugen och säljer i helt fel läge när börsen går ner.

TradeVenue
TradeVenue är en samlingsplats för investerare och noterade bolag. Vårt fokus är att främst uppmärksamma små- och medelstora bolag men ni finner givetvis även information om de största bolagen i Sverige. På denna hemsida kan ni ta del av aktietips, läsa uppdragsanalyser, blogginlägg och massvis av aktuella börsnyheter.