- Recensioner och mediaframträdanden om "Livet, Börsen & Allting"
- Min bok: "MER Börspsykologi" - recensioner, utlåtanden, media etc.
- Min bok - "Börspsykologi - så blir du en bättre investerare"
- Portföljsutveckling
- Utdelningar & totalt kapital
- Dokumentärer och serier
- Sidor där jag finner underlag för aktier/investeringar
- Poddar
- Gaius Marius - Roms Tredje Grundare
Blog Archive
Investmentbolag har över tid mer ofta än sällan presterat bättre än sitt jämförelseindex. Om dessa fakta hör till historien eller ej vet vi inte, för först måste nuet och framtiden förverkas. Att historien tenderar att återupprepa sig, eller i alla fall rimma är en kunskap som många(?) bär med sig. Samma med att det egentligen inte är historien i sig som återupprepar sig, utan människan. Det är ju vi, som levande subjekt, som skapar och förstör. Ponera att historiken kommer fortsätta rimma anser jag att nu är en passande tid att våga exponera sig mot såväl svenska som utländskt noterade investmentbolag.
Sverige och den svenska börsen är unik sätt till rikedomen av investmentbolag. Via dessa kan du och farmors farfar få exponering mot flera bolag. Inte sällan är de svenska investmentbolagen duktiga på att diversifiera (exkluderat de som är nischade, likt Linc). Bolagen är också ofta globala i sin verksamhet – Volvo, Atlas Copco, Essity med flera är ju inte bara närvarande i Sverige.
När jag började bli mer aktiv, kring finanskrisen, hade jag läst om hur förträffliga bolag såsom Industrivärden, Öresund, Investor, Svolder med flera var. Jag hade läst om Aktiestinsen och från alla andra som öste lovord över dessa bolag. Emellertid gjorde jag det misstag jag tror många gör – jag var förhäxad i jakten på snabba pengar. Jag skulle hitta just det bolaget som skulle få min portfölj att flyga upp och ge Buzz Lightyear en rejäl kamp. Jag skulle visa alla att det nu minsann var en ny sheriff i stan. Utfallet var likt Ikaros – vingarna smälte snabbare än de skapats och det platta fallet fick till och med min mors älskade, platta och frasiga pannkakor att verka som vore de amerikanska sådana.
Min hybris slog tillbaka med dubbel kraft, men jag reste mig; jag vägrade att låta mig slås knock out. Tvärtom fann jag styrka i de slag jag riktat mot mig själv. Jag fann också mod att våga gå emot min inbillade övertygelse att jag skulle vara något extraordinärt på börsen och att om jag bara fortsatte leta runt på de minsta listorna skulle jag hitta just det bolaget. Mer och mer kom jag att inse via diskussioner, läsning, ännu mer läsning, ytterligare ännu mera läsning följt av anteckningar att det som sker, sker i det tysta. Det som står starkt idag gör det för att dess rötter går djupt ned i marken. Precis som ett träd. Sakta, sakta växer det en max två millimeter för varje dag. För den som dagligen observerar det syns ingen utveckling, men för den som ser det blott en gång om året, eller kanske bara en gång vart femte år, syns en enorm förändring. Oavsett vem du är och om du tittar på trädet varje dag eller vart femte år så växer det, eller hur? All handlar om perspektiv, perception och scotomisation.
Lundbergföretagen. Investor. Industrivärden. Visst omnämns de i medier, men ytterst sällan är de virala hos de mer nya aktörerna på marknaden, de likt du(?) och jag som skulle spöa skiten ur börsen på kortast möjliga tid. Inte heller är de med när listor på årets bästa och sämsta aktier ska rankas, då de mer ofta än sällan placerar sig strax norr om medianen/mitten. De är likt Investors aura – ”Esse non videri”.
De är sällan de främsta när årets vinnaraktier ska koras, men de har en förmåga att år efter år prestera några procentenheter bättre än index. På ett, två, tre, fyra och fem år känns det som ”ähh… det spelar föga roll. En procent hit eller dit. Who cares!?”. Men då glömmer man metaforen med trädet – tänkt dig hur några få procentenheter envar år ackumuleras. Det kommer slutligen bli en ångvält. En massiv kraft som du aldrig kommer behöva. Förse med bensin; ty den står själv för alla omkostnader.
Nu är det dock inte alla investmentbolag som har presterat likt ovan nämnda, men sätt som grupp är de Zlatan. Bra diversifiering, erfarna och kompetenta ledningar tillika styrelser, (oftast) låg förvaltningskostnad och ett (mer ofta än sällan) aktivt ägande. Det är fördelar som inte ska förringas.
Jag är exponerad mot flera investmentbolag, både svenska och de som är noterade på utländska börslistor. Jag har som ambition att få exponering mot än fler och nedan lista på kan ses som inspiration att läsa vidare om. Vissa av dem äger jag redan, andra är potentiella, blivande innehav. Kom dock ihåg att läsa på och veta vad och varför du äger. Beträffande svensknoterade investmentbolag hänvisar jag med glädje till ibindex.se – en underbar sajt och tjänst!
Det blir alltid en diskussion om riskkapitalbolag såsom brittiska 3i Group ska klassas som investmentbolag eller ej. Eller att konglomerat såsom LVMH e.d. ska klassas som ett holdingbolag. Diskussionerna är viktiga, men låt oss ta den någon annan gång. Kanske kommer du anse att vissa på nedan litsa inte är regelrätta investmentbolag såsom just Investor, medan en annan har en annan uppfattning.
Äger du några av dessa, eller andra som ej omnämns? Vilka och vad är din pitch – ditt ”varför” – till delägandet?
Gimv Investeringsmaatschappij Voor Vlanderen
Jag är långt ifrån den första att skriva om hur hemskt Rysslands invasion av Ukraina är. Magdalena – är det okej om jag använder det begreppet, ’invasion’? Inte?! Okej, men jag gör det ändå, för det är exakt vad det rör sig om.” I krig finns inga vinnare, bara förlorare. Är en kilometer landmassa värt 100 människors liv? 10? 1? Nej, inget kan ersätta eller ens värdesätta en människa – såväl det rör sig om ett barn eller en vuxen.
Då detta främst är en blogg som riktar sig mot finans och investeringar vill jag först klargöra att jag är bedrövad över den händelse som just nu utspelas framför våra ögon. Alla mina tankar, sympatier och kärlek går till de drabbade i Ukraina. Med det sagt vill jag nu fokusera på den ekonomiska delen av den hemska invasionen (”Magdalena, du kan lämna in en överklagan, men jag försäkrar dig att jag kommer hantera ditt ärende enligt Vogonsk byråkrati”).
Risker på och mot börsen finns alltid. Är det inte fullskaliga krig är det räntor. Är det varken krig eller räntor är det konjunkturer eller redditforum. Börsen är en dramaqueen; ena dagen vaskas champagne, andra dagen tiggs det kopparören i en tom kopp á la Disneys Robin Hood. I torsdags var det många som fick se sina innehav minska med både en- och tvåsiffriga procenttal. Vissa av dem kom, tyvärr, att drabbas av panik – system 1 – och sålde. Andra tvingades sälja för de applicerade belåning. De drabbades således av ”margin calls”, det samtal från banken du allra minst vill ha när blodet rinner som allra mest.
Under alla år jag varit med på börsen samt läst och tagit del av andra, framstående investerare har jag mer och mer lyckats måla upp en sorts bild av hur en idealisk investerare bör vara, tänka och agera. Jag påstår inte att jag är denne, eller att jag ens uppfyller en majoritet av kriterierna. Det ska emellertid sägas att det är min ambition att någon gång så göra.
För det första måste investeraren bli sams med osäkerheten – acceptera den och inse att en osäkerhet alltid kommer att finnas. Du kan inte veta allt om allt och alla. Det kommer alltid finnas en grad av osäkerhet. Det ligger i vår natur – vi är skapta att överleva och ingen som inte är orolig har överlevt i det långa, evolutionära racet. Oro är att ständigt vara ”aktiv”, vara alert på att en tiger kan hoppa fram. Oro är vår signalsubstans som har hjälpt oss överleva.
För det andra är det viktigt att skapa sig en såväl ekonomisk som psykologisk vallgrav. Den första, dvs. den ekonomiska, syftar till att aldrig ha pengar placerade på börsen som antingen är belånade, eller som du är i behov av i morgon. Visst vet och förstår jag att en viss belåning kan skapa en fin hävstång, men du måste verkligen fråga dig om du 1) klarar av det psykiskt samt ekonomiskt och 2) om det verkligen, verkligen(!) är värt det. Är det det, egentligen?
Den psykologiska vallgraven handlar om att känna dig själv, dina styrkor, men också dina tillkortakommanden. Genom att läsa och diskutera psykologi, där du ska vara radikalt, ja t.o.m. brutalt ärlig och öppen, kommer du möjliggöra för att bli din bästa vän. Du kommer bli lugnare och veta vad som triggar dig. Du kommer inte bli den som köper när det regnar manna från himlen och inte heller den som säljer när blodet flyter och Nicklas ”investeraren” Andersson ”badar i skiten”. Du kommer vara den som faktisk klarar av att ta ett steg tillbaka, se, reflektera och värdera en situation innan du agerar.
Det tredje går lite in i ovan, andra, stycke. För att klara av att vara långsiktig på börsen ska fokus vara på nedsidan. Du ska inte jaga den mest maxade uppsidan, utan istället tänka tvärtom – var kan jag investera mina pengar där sannolikheten och risken för förlust är minimal? Var har jag min bästa säkerhetsmarginal (”margin of saftey”)? Att applicera Jacobis budskap om att ”invert, always invert” ska ständigt sökas. Detta oavsett om det är i investeringar som i det vardagliga livet.
För det fjärde ska investeraren alltid vara observant på och därmed undvika hybris. Bara för att börsen gick upp igår, fredag, och att vår investerare köpte i torsdagens ras ska denne inte se eller tro sig vara någon sorts guds gåva till investerarkollektivet. Som så ofta handlar livet och investeringar om tur, tillfälligheter et cetera. Visst spelar skicklighet en stor roll, men långt ifrån all. Kom ihåg Talebs Fooled by randomness.
Jag, Cristofer, ämnar vara långsiktig på börsen. Jag vet att Mr. Market ”… can stay irrational longer than you can stay solvent”, men om jag aldrig belånar mig, ser till att ha kassaflöden från förvärvsjobb envar månad som investeras, kommer jag stå stark – jag har med andra ord en vallgrav.
Jag är en optimist. En realistisk optimist som förstår att jag inte kan låna mig upp till öronen och investera i en Rysslandsfond bara för jag tror på en bättre morgondag. Det är en naiv optimism. Jag inser vikten av att ha medel att överleva den långa vägen och således sparar jag som en pessimist, men investerar som en realistisk optimist. Klarar jag av det? Jag vet inte, för är det något jag vet så är det att jag inget vet. Hjärnan lurar oss – mig – jämt och ständigt, men genom att skriva, diskutera mm. tror, nej vet, jag att jag ökar sannolikheten att fatta mer rationella och kloka beslut.
Utifrån ovan satt jag under torsdagens morgon, långt innan börsens öppning, och kom fram till att öka i bolag som jag tror på samt bedömer vara överlevare på den långa resa jag befinner mig på. Jag hade redan tidigare i veckan reflekterat kring detta; om nu skiten verkligen träffar fläkten, vilka bolag vill/ska du öka i? Mentalt var jag förberedd. Även ekonomsikt. Dock hade jag inte hoppats på att det skulle ske. Att Putin skulle invadera…
Beträffande val av bolag jag gjorde - jag bedömer deras verksamhet vara robust och tycker mig se att den är större och starkare om 1,2, 3 och 10 år. Jag är dock medveten om att resan mot soligare breddgrader inte kommer vara spikrak och således ser jag till att vare sig stå eller falla med ett enskilt innehav. Realistisk optimism med en tocuh av mer kortsiktig pessimism.
Jag valde att öka i Lundbergs, Investor, Fastator, Öresund, BB Biotech, Electrolux, T Rowe Price Group, Blackrock samt Lazard. Rätt eller fel? Det får tiden utdöma.
Ännu tvistar de lärda om vad som är bäst – att sprida och äga flera bolag verksamma inom olika sektorer, eller att fokusera på ett fåtal eller till och med ett och kunna dessa/detta utan och innan, likt vore de ens egna fickor. Det finns argument såväl för som emot men jag ämnar inte dryfta dessa i detta inlägg. Istället ska dessa rader handla om hur mina innehav i diverse investmentbolag dels väger i förhållande till inköpsvärde samt nuvarande värde, dels hur de har presterat relativt min totala portfölj samt OMX 30 GI under det hittills gånga räkenskapsåret.
Jag har som mål och ambition att cirka en femtedel till en fjärdedel av min totala portfölj ska bestå av investmentbolag. Detta på grund av flera orsaker. Den första är att de historiskt har visat sig duktiga på att leverera avkastning som inte så sällan har presterat bättre en det breda indexet. Den andra är att dessa har balansräkningar som aldrig får mig att ligga sömnlös. Det kan rasa och det rejält, men att det hos de svenska investmentbolagen skulle till en påtvingad nyemission krävs det mycket för. Jag lockas även av de innehav som finns i respektive investmentbolags portfölj, om än med vissa avvikelser.
Som sagt ska jag inte dryfta om man ska, och i sådana fall hur mycket, diversifiera sig och äga 10–12 bolag inom olika sektorer eller ej, men det är intressant att studera ett bolag som Investor. De gör ju just detta, dvs. äger bolag verksamma inom olika sektorer och ”trots” det har de levererat en överavkastning så imponerande att jag nästan har lust att lägga allt mitt kapital hos dem. Varför gör jag inte verkstad av snacket? Historia är historia. Du är aldrig bättre än din senaste prestation och den får dig inte att vinna guldmedaljen idag. Jag tror att historien har en tendens att om inte återupprepas, så åtminstone rimma. Emellertid vågar jag ej ta gift på det. Inte om jag inte måste.
Jag äger just nu 11 investmentbolag, varav sju är svenska och de övriga fyra är noterade i Frankrike, Schweiz samt Belgien. Jag räknar inte konglomerat såsom Sampo och LVMH hit, utan har samma definition som är grunden för ibindex.se.
När jag studerar innehavens vikt utifrån de summor (exk. värdetillväxt) jag har investerat relativt totalt investerat kapital (exk. värdetillväxt) framkommer att de står för 14,9 %. Med andra ord står ”mina” investmentbolag för 14,5 % av min totala portfölj.
Gör jag samma översyn men tar med värdetillväxt på såväl innehaven som det totala kapitalet, dvs. vad ömsom bolagen, ömsom det totala kapitalet är värt idag då dessa rader skrivs utkristalliserar sig sifforna 21,4 %.
Då Det ej tycks gå att ha fler än nio bolag att jämföra sin egen utveckling med ska det noteras att OMX 30 GI är upp cirka 27,3 % när dessa rader skrivs. Jag kan ej ta med BB Biotech, då det är telefonorder för det bolaget. Ej heller tar jag med Spiltan, som började handlas den 26/10.
Jag är inte missnöjd, men inte heller nöjd med dessa siffror. Min ambition är, som ovan skrivits, att gruppen ska stå för cirka en femte- till en fjärdedel och detta syftas till investerat kapital. Inte värde. Att dock bara köpa och investera för att uppnå en fjärdedel är ej klokt, utan det gäller att ha tålamod och invänta tillfällen då jag upplever mig få bra värde till ett bra pris – GARP. Är Investor med cirka 12 % rabatt bra pris relativt värdet? Jag vill hävda det, men är detta till trots inte beredd att öka ännu. Mer kommer jag fokusera på att bygga upp innehavet i Spiltan tills jag nått hälften av det totala kapital jag kan tänka mig ha investerat i dem. Skulle något mot förmodan inträffa… varför skriver jag ”mot förmodan”? Inträffar det inte alltid något och detta när vi som minst anar det? .. .. Nåväl – skulle skiten träffa fläkten och då menar jag verkligen T.R.Ä.F.F.A den där snurrande makapären kommer jag inte tveka att aktivera min kreditlina för att öka i alla investmentbolag som jag äger.
Spiltan Aktiefond Investmentbolag? Absolut vet jag att den finns, men då jag har en fetisch för utdelningar (ex. Spiltan) har jag valt att äga investmentbolagen direkt. ”Men du kan ju alltid applicera 4-procentregeln!”. Absolut även här, men istället för att tvingas skala då och då, när ett av dessa ”då:n” kan vara vid inte mindre passande börsperiod, väljer jag här det mest passiva, dvs. ser till att de ger mig pengarna 1–2 gånger per år. Pengarna kan jag sedan investera i de bolag jag vill öka i/ta in. Vissa applicerar samma metod och tankesätt som jag, andra inte. Jag har respekt och förståelse för alla parter och önskar inte diskutera varje metods för- och nackdelar, för vi kan enas om att de har just det – ömsom för-, ömsom nackdelar.
Det finns många tankar som väcks när jag skriver detta inlägg – vilket fantastiskt verktyg det är att skriva och med det kommunicera med sig själv. Jag kommer sannolikt att återkomma om detta. Kan i skrivande stund även lyfta fram att utdelningarna har passerat ett nytt ATH. Just om detta kommer jag återkomma senare i år. Till dess – allt gott.
OBS: Jag måste tyvärr meddela att Marius, likt många andra böcker, har drabbats av diverse flaskhalsar och den tidigare planerade releasen den 11/11 nu är förskjuten till den 22/11. Tyvärr inget jag/förlaget kan påverka, utan det är enbart för oss att dels acceptera, dels förhålla oss till dessa störningar. Håll emellertid ut, ty snart finns den "där böcker finns". Vill du vara med i utlottningen om ett exemplar gör du det på denna länk. "Vem f*n är Marius?!". Om det är din fråga rekomenderas detta inlägg.
Jag har valt att ta in Spiltan i min portfölj och ämnar se innehavet som ett av de jag gärna håller ”livet ut”, likt Investor, Svolder, Creades, Öresund med flera. Det ska sägas att jag hyser ett visst tvivel för Paradox. Det är inget annat än ett fint bolag och mycket av dess framgångar stavas Fredrik Wester, men givet de mindre lyckade spelsläppen de senaste 1-2 åren, en VD som inte tycks ha haft samma mål (och därmed fått gå, ändock med skadan lämnad efter sig) och visioner som övriga i såväl styrelsen som ledningen samt att man har tappat lite av sin tidigare fina organiska tillväxt på sin ”core-gamers” skrämmer lite. Emellertid är nämnda Wester nu tillbaka som VD och bolaget har kommunicerat att man ämnar återgå till tidigare kärnverksamhet och med ett entydigt fokus på det som de kan bäst, nämligen grand strategy. Flera spelprojekt har kastats i soptunnan och den som hittar denna och har förmåga att koda kan ha funnit något till ett värde av cirka 135 Mkr.
”Paradox aktiekurs har en historia av kraftiga svängningar och som långsiktiga ägare blickar vi framåt. Bolagets intäkter varierar i takt med att man släpper nya spel och Paradox har varit tydliga med att covid-19-pandemin påverkat utgivningstakten av nya titlar. Samtidigt kan jag konstatera att bolagets spelarbas växer organiskt och många befintliga spel fortsätter generera intäkter år efter år. Med en stor pipeline av spelprojekt och växande antal spelare ökar bolagets långsiktiga intjäningsförmåga.” (Per-Håkan Börjesson, Spiltans delsårsrapport)
Paradox står för ca 34 % av Spiltans substans, vilket inte är en liten del. Samma del är den som gjort att Per-Håkan Börjessons skapelses substans har vuxit så snabbt och kraftigt sedan 2010 i allmänhet, men 2016 då Paradox noterades och precis som ett mynt har två sidor har andelsägare i Spiltan fått se hur det blir när det inte går upp, utan ned i det största innehavet.
I sin intervju med Nicklas ”investeraren” Andersson, men även i delårsrapporten från i somras, betonar Per-Håkan Börjesson att man hyser stor tilltro till det svenska gamingbolaget i allmänhet, men Fredrick Wester i synnerhet. Tiden får visa om denna tilltro är värd sin vikt i guld. En individ, men även ett bolag, är inte bättre än sin senaste prestation och de senaste från Paradox har lämnat mycket att önska. Kan de åter finna sin kärna och ge sina spel den kärlek som kännetecknar Crusder Kings 1, 2 & 3 och Hearts of Iron 3 & 4 kan detta bli en fin vändpunkt för bolaget där man varje fredag alltid dinerar lasagne till lunch.
Nedan bilder om Paradox är från Börsdata - en tjänst jag uppmuntrar alla att införskaffa.
Det är inte Paradox som lockar mig i Spiltan, utan jag bedömer mig få mycket fina, ömsom noterade, ömsom onoterade, innehav. Därtill får jag Spiltan Fonder, vilket jag bedömer vara den absolut viktigaste och mest värdefullaste tillgången. Allt fler sparar och investerar i fonder och givet de avkastningsprestationer som Spiltans fonder har skapat samt att många nya investerare väljer dem framför andra givet dels goda vitsord, dels god, historisk avkastning tror jag att inflödet av kapital enbart kommer att öka. Idag står Spiltan Fonder för cirka 7 % av substansen och jag hoppas och tror att den andelen kommer öka.
Jag finner även innehav såsom husdjursbolaget Swedencare, serieförvärvaren Idun Industrier, VVS-bolaget Instalco och investmentbolaget Byggmästare A J Ahlström lockande. Sistnämnda handlas för övrigt just nu till en rabatt. Utöver detta får man även en andel i Buffetts konglomerat, Berkshire Hathaway. Icke att förringa är att bolaget även sitter på en fin kassa och att man just nu ämnar investera i några, enligt Börjesson, intressanta mindre bolag. Nedan bild är hämtad från de alltid så serviceinriktade och eminenta individer bakom ibindex.se. Spiltan handlas enbart 1 gång per vecka, tisdagar. Detta finner jag bra och passande. Jag skulle inte vara avig till om fler bolag gjorde detta. Det skulle då skapa möjlighet för alla att handla på samma information samt få bort den värsta skada robothandlare kan åstadkomma.
Studeras hur diversifierat Investment AB Spiltan tycker jag det ser bra ut. Bilden är från senaste rapporterade fakta om subatnsvärde och den rapporten släpptes den 31/10.
Som jag skrev för cirka 2 år sedan har jag mer och mer valt att ta in innehav som inte är utdelande. Detta dels då jag vid årsslutet 2019-2020 såg att utdelningssummorna som årligen flödar in mer än väl ligger före den plan jag för än längre sedan satte upp, dels då jag tror mig få mer totalavkastning från bolag som inte, alternativt enbart lite, delar ut. Min portfölj är således lite av en ”Gott & Blandat”-påse. Ömsom finns här lite sött och surt, ömsom lite salt.
Jag är inte ute efter att slå index med tvåsiffriga procenttal och skriva spaltmeter om att jag gör just detta. Nej, det jag överlåter till andra som önskar mäta sina könsorgan bland övriga flockmedlemmar. Jag vill med det säga att jag såklart gläds och inte minst imponeras med alla som slår index med hästlängder år efter år, men det är inte mitt mål. Mitt mål är att skapa mig en ekonomisk trygghet med så lite tid- och energikrav som möjligt att alltid kunna falla tillbaka på. I den får jag årligen utdelningar som täcker alla fasta utgifter och lite mer därtill och här får jag även en ökad värdetillväxt. Detta passar mig och det är det viktiga. Jag vill kunna arbeta, umgås med vänner, släkt och familj samt sova utan att känna en oro för min portfölj. Den ska vara, vilket den är idag, ett självspelande piano.
Spiltan köptes in till en kurs om 229 kr per aktie. Priset motsvarar en premie om ca 9 %. Jag vet att Spiltan historiskt har handlats till en stor rabatt. Dock tror jag att det nya normala är en premie eller plus/minus noll. Detta framför allt då aktien nu handlas betydligt enklare och mer tillgängligt än den tidigare månadsvisa via Peppins.
Jag kan även nämna att för de som söker en spänning i tillvaron... ursäkta min 031-humor. För de som är intresserade av historia och romarriket kommer min första historiska spänningsroman att släppas den 11/11. Jag skrev om detta i detta inlägg och du kan nu vara med i en utlottning om signerade exemplar.
Sedan tidernas begynnelse har det presenterats allt från EM- till VM-elvor och det kan diskuteras om det är bra, eller mindre bra, att så göra. För vem är denna EM-elva passande? Inom vilken tidshorisont är elvan tänkt att vara spelbar? Med mera med mera. Därtill kan den också riskeras att tanklöst kopieras av läsare som inte orkar, förmår eller ens vill göra sin egen analys och när/om skiten träffar fläkten står de där, tveksamma på om det ska göras några byten eller ändras i Söderbergs taktikpärm.
Med detta sagt; detta är en EM-elva som ja har tagit fram utifrån bolag som finns i min portfölj. Dessa passar mig, mitt kynne och min strategi. Detta betyder inte att den passar/är passande till dig. Kom alltid ihåg att vi alla är unika och således måste skapa en egen bas att stå på, för annars kommer det torn du bygger att få tornet i Pisa att framstå som spikrakt när det stormar. Portföljen består mest av s.k. "gamla goá gubbar" och även om de säkert aldrig kommer vinna guld att byta om snabbast, eller ha flest sponsorkontrakt med allt från Calvin Kleins kalsonger till Head & Shoulders mjällschampo, är det min övertygelse att få kommer klara av att, som grupp, slå dem på 10-15 år.
En stabil målvakt som är erfaren och mogen. En Buffon. Här finner jag Investor vara passande. Oavsett vem som anfaller och skjuter har de stått, och fortsätter så göra, pall. Erfaren ledning, stabil finansiell ställning och en bred, diversifierad portfölj med såväl noterade som onoterade innehav.
En backlinje ska dels ha smidiga och snabba, dels starka och fysiskt spelande spelare. Jag tänker mig Svolder, Latour, LVMH samt Sampo. Bredden i denna linje; detta bastanta block kommer att kräva sin Messi för att lyckas komma igenom. Ständigt har de bevisat att de kan stå såväl finansstormar som virus bi. Ja, jag tappar lite av snabbheten som bör finnas hos ytterbackarna, men det är en ”kostnad” jag är beredd att ta.
Mittfältet. Här vill jag del ha spelare som är likt Claes Ingesson, Stefan Swartz och Håkan Mild. Inget jävla dryftande och snyftande. Det är fotboll, ben som knäcks, blod som rinner och svett som droppar. Jag vill ha spelare som är á la ”Tunnlar du mig igen slår jag in näsbenet på dig”, som Ingesson ska ha sagt när hans lag mötte Manuels Rui Costas Fiorentina.
Sedan vill jag även ha en innermittfältare som kan agera som spelfördelare – en Kevin De Bruyne eller Verratti, om än att sistnämnda är lite mer defensiv. På kanterna vill jag sedan ha snabba, lättrörliga och hårt arbetande ”spjut”. De ska orka och ha en kondition som får löparna i Monty Phytons ”Maraton för män med små blåsor” att framstå som kortdistanslöpare.
En mittlinje som bildas i mitt huvud är således belgiska Sofina S.A., som förmår att spela bollen i exakt rätt tillfällen och till rätt spelare, en given innermittfältare. Franska Wendel måste ses som min Verratti, defensiv men mycket alert och som ofta överraskar med snabba utspel. Svenska Öresund samt schweiziska BB Biotech sätts på kanterna. Lite aktivitet som stöds med lite droger mm. från schweizergardet. Förvisso inte de snabbaste, men de orkar och är aktiva; de håller sig ofta i framkant…
Som anfall vill jag ha två snabbfotade och hungriga spelare – två som är beredda att springa likt skållade råttor. De ska vara ettriga, ständigt ”på” och alltid hungriga – Pinterest samt Unity. Båda är ”små” relativt många av sina peers. Dock har de en edge – något eget som övriga ej har. Min tro är att dagens Pinterest är vad Zlatan var i början av sin tid i Ajax, innan han verkligen blommade ut.
