Sedan tidernas begynnelse har det presenterats allt från EM- till VM-elvor och det kan diskuteras om det är bra, eller mindre bra, att så göra. För vem är denna EM-elva passande? Inom vilken tidshorisont är elvan tänkt att vara spelbar? Med mera med mera. Därtill kan den också riskeras att tanklöst kopieras av läsare som inte orkar, förmår eller ens vill göra sin egen analys och när/om skiten träffar fläkten står de där, tveksamma på om det ska göras några byten eller ändras i Söderbergs taktikpärm.  

Med detta sagt; detta är en EM-elva som ja har tagit fram utifrån bolag som finns i min portfölj. Dessa passar mig, mitt kynne och min strategi. Detta betyder inte att den passar/är passande till dig. Kom alltid ihåg att vi alla är unika och således måste skapa en egen bas att stå på, för annars kommer det torn du bygger att få tornet i Pisa att framstå som spikrakt när det stormar. Portföljen består mest av s.k. "gamla goá gubbar" och även om de säkert aldrig kommer vinna guld att byta om snabbast, eller ha flest sponsorkontrakt med allt från Calvin Kleins kalsonger till Head & Shoulders mjällschampo, är det min övertygelse att få kommer klara av att, som grupp, slå dem på 10-15 år.

En stabil målvakt som är erfaren och mogen. En Buffon. Här finner jag Investor vara passande. Oavsett vem som anfaller och skjuter har de stått, och fortsätter så göra, pall. Erfaren ledning, stabil finansiell ställning och en bred, diversifierad portfölj med såväl noterade som onoterade innehav.

En backlinje ska dels ha smidiga och snabba, dels starka och fysiskt spelande spelare. Jag tänker mig Svolder, Latour, LVMH samt Sampo. Bredden i denna linje; detta bastanta block kommer att kräva sin Messi för att lyckas komma igenom. Ständigt har de bevisat att de kan stå såväl finansstormar som virus bi. Ja, jag tappar lite av snabbheten som bör finnas hos ytterbackarna, men det är en ”kostnad” jag är beredd att ta.

Mittfältet. Här vill jag del ha spelare som är likt Claes Ingesson, Stefan Swartz och Håkan Mild. Inget jävla dryftande och snyftande. Det är fotboll, ben som knäcks, blod som rinner och svett som droppar. Jag vill ha spelare som är á la ”Tunnlar du mig igen slår jag in näsbenet på dig”, som Ingesson ska ha sagt när hans lag mötte Manuels Rui Costas Fiorentina.

Sedan vill jag även ha en innermittfältare som kan agera som spelfördelare – en Kevin De Bruyne eller Verratti, om än att sistnämnda är lite mer defensiv. På kanterna vill jag sedan ha snabba, lättrörliga och hårt arbetande ”spjut”. De ska orka och ha en kondition som får löparna i Monty Phytons ”Maraton för män med små blåsor” att framstå som kortdistanslöpare.

En mittlinje som bildas i mitt huvud är således belgiska Sofina S.A., som förmår att spela bollen i exakt rätt tillfällen och till rätt spelare, en given innermittfältare. Franska Wendel måste ses som min Verratti, defensiv men mycket alert och som ofta överraskar med snabba utspel. Svenska Öresund samt schweiziska BB Biotech sätts på kanterna. Lite aktivitet som stöds med lite droger mm. från schweizergardet. Förvisso inte de snabbaste, men de orkar och är aktiva; de håller sig ofta i framkant…

Som anfall vill jag ha två snabbfotade och hungriga spelare – två som är beredda att springa likt skållade råttor. De ska vara ettriga, ständigt ”på” och alltid hungriga – Pinterest samt Unity. Båda är ”små” relativt många av sina peers. Dock har de en edge – något eget som övriga ej har. Min tro är att dagens Pinterest är vad Zlatan var i början av sin tid i Ajax, innan han verkligen blommade ut.