I en tid som karaktäriseras av självförverkligande så extremt att humanisterna under renässansen skulle bli gröna av avund är det idag inte en fråga, ty det är en självklarhet; du som individ ska inte klara av att bara leva, dvs. äta, sova, gå på toaletten et cetera, utan även hinna med att studera, arbeta, vara ”top notch” på såväl Instagram som Twitter och gärna ha en egen youtube-kanal. Utöver detta ska du även hinna med att handla den mjölk som alltid tycks saknas i kylskåpet.

Livscoach, mentor … begreppen kan göras många och visst passar även existensberättigande persona? Oavsett begrepp finns det idag många som livnär sig på att stötta andra och detta är bra så länge nämnda vet exakt vad de gör och att de ej heller utnyttjar de som söker deras tjänst/kompetens. Tyvärr tror att fallet är just som så – att många utnyttjar andra personer som befinner sig i en (tillfällig?) svacka.

Jag har fått många mail och meddelanden, samt har jag även läst hur andra kan få liknande, där det efterfrågas om råd, hjälp, stöttning, vägledning och bistånd. Jag är den som uppmuntrar att man söker stöttning och hjälp och att detta inte ska ses som en svaghet. Tvärtom är det en styrka att säga ”jag kan inte detta än, men jag vill kunna det och jag tror att möjligheterna ökar om du ger mig lite tips, råd och stöttning”. Jag uppmuntrar mina elever att alltid samverka och inte sitta för sig själva. Att hjälpa andra leder inte bara till att de utvecklas, utan även att den hjälpande så gör. Om du tror dig kunna X och sedan blir tillfrågad att hjälpa en annan att förstå det och du vi detta tillfälle ej kan förklara, förstår du inte X och således blir du snabbt uppmärksammad på detta.

Dock har jag upplevt att det ibland tycks ha blivit en sorts inflation i hur mycket individer själva anstränger sig och hur mycket de önskar att andra ska göra åt/med dem. Ibland kan jag ha lust att skriva som svar; ”I detta fall behöver du inte en coach e.d., du behöver en spark därbak och lite jävlar anamma”. För tro mig, det behövs ingen självhjälpsbok för att inse att om du ska klara X så måste du också anstränga dig. Visst kan en bok likt ovan vara behjälplig om det finns bakomliggande faktorer som gör att det är svårt att finna den där ”jävla anamma”, men ofta är det just en hederlig spark därbak som är av nöd.

En forskare jag håller högt är Russ Harris och han kom att hjälpa mig under en mycket tuff tid under mitt andra och tredje gymnasieår. Hans bok Lyckofällan kom att öppna många dörrar för mina sinnen och perspektiv. Genom att utgå från ACT - Acceptance and Commitment Therapy – kan underverk göras. Till viss del påminner det om Sinnesrobönen ”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."

Begreppet går ut på att du måste acceptera att X just nu råder och sedan förhålla dig till det. Kan du ändra, gör det. Kan du inte måste du sluta se det som ett problem och istället acceptera (och förhålla dig till) faktum. Det, på ren svenska, suger, men vad är alternativet. Att låta X ta all din vakna energi? Att dag efter dag fortsätta stånga dig blodig mot den stabila muren? Som du säkert inser är det en icke-fråga.

Att nu, under julledigheten, ömsom tillåta dig att landa, andas och med det känna hur din kropp och knopp har fått lida, ömsom ta dig tid att sitta ned med ett ark papper och en penna för att stipulera vad du kan och inte kan ändra. Detta kan gälla såväl livet i dess allmänhet som börsfokus i synnerhet.

1. Vad är dina vägskäl?

Kartlägg situationer där viktiga vägskäl brukar förekomma. Du måste och behöver få en medvetenhet om när, var och hur olika situationer aktualiserar svåra tankar och känslor samt när du har svårt att på egen hand lyckas/klara av dessa.

2. Vad vill du uppnå?

Ställ dig nu frågan; vad vill jag uppnå? Vad är mitt mål? Vad vill jag röra mig till?

3. Vilka frånbeteenden gör du?

Vad är det som du gör när du hakar fast i vanliga tankar och känslor. Lista alla dina typiska frånbeteenden i var och en av de situationer som du har skrivit upp. Poängen här är att öka din självkännedom och bli bättre på att se när du gör avstickare från dina mål (punkt 2).

4. Hur ser dina tillbeteenden ut?

Beskriv för dig själv hur dina tillbeteenden skulle kunna se ut. Här är det klokt att göra en lista på hur du skulle kunna agera (istället för att agera som du gör under punkt 3) för att nå dina mål (punkt 2). Här brukar det vara många som önskar hjälp och stöttning, från exempelvis en livscoach, men tro mig; innerst inne vet du exakt vad, när, hur och varför du ska göra som du ska göra. Du vet det. Djupt inom dig. Varför inte tillåta dig att lyssna på dig själv, för vem känner dig bättre än just du själv?

5. Nu kommer det mer praktiska – att träna på att haka loss från dina ”frånbeteenden” och istället haka fast i dina ”tillbeteenden”. Blir du svettig bara av att tänka på det? Känns det jobbigt och utmanande? Tror du att Tiger Woods föddes som golfproffs? Trodde väl det/I rest my case.

Ge dig själv denna julklapp – möjligheten och förmågan att kunna utvecklas till en bättre, starkare och mer levnadsglad människa.

God jul och ett gott nytt år!