Blog Archive
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, gråta eller skratta. Jag vet inte om SR (Sveriges Radio) menar allvar, eller om de har iscensatt ett på tok för tidigt (eller sent?) aprilskämt. Jag hoppas att det är sistnämnda, men upplever ändå att sannolikheten talar mer för förstnämnda, dvs. att de menar allvar.
Buzzwords kommer och går. Just nu är b.la. ”metaverse” i ropet och något som har existerat de senaste par tre åren är även ”agil”, som ännu inte finns i SAOL eller SAOB. Kanske vill Den Svenska Akademin, i sann Olof von Dalin-anda (läs gärna delar ur tidskriften Then Swänska Argus från 1700-talet), motverka för mycket influenser från det brittiska språket? Oavsett finns ordet inte agil i någon ordbok, utan det närmaste vi på svenska kommer är ”smidig”.
För ett par veckor sedan kom en platsannons ut på Sveriges Radio, där de eftersöker en Enterprise Agile Coach. Okej… de söker alltså efter en person som arbetar på företag och som är beredd att vara en smidig ”tränare”, eller kanske bättre ”mentor/översiktsansvarig”. Första frågan som kommer – finns det något bolag eller någon arbetsplats som inte söker efter personer som är smidiga och anpassningsbara? Finns det något bolag eller någon arbetsplats som egentligen har en klar och tydlig definition av hur de ser på ”coach”? Det må låta ”coolt och innovativt”. Kanske även lite ”ungt och fräscht”, men det är enkom ord och enkom ord. När jag läser sådant likt detta ser jag framför mig tant Agatha som klär och sminkar sig likt vore hon 15. Samma innehåll men annan skrud. Lyft på kjolen och det kommer inte vara något nytt.
Nåväl… vad säger annonsen. Jag vill här varna för anställningsfloskler över det normala, så vänligen ta fram skämskudde och ett glas vatten.
”Den agila transformationen på Sveriges Radio går in i en ny fas”. - Har det någonsin skett något ”smidigt” på statliga verksamheter? Och vad förändras – ska det bli mer vänstervänligt? Än lägre högt i tak?
”Nu bygger vi intern förmåga inom coachning och söker därför en strategisk enterprise agile coach som driver vår fortsatta agila transformation framåt, ansvarar för att hålla ihop vad agilt på Sveriges Radio är och leder arbetet med att bygga upp vår interna agila coachningsförmåga.” - Att annonsören – HR-chefen möjligen(?) – har skapat sig en fetisch för begreppet agil tycks stå klart redan nu, när vi bara har avverkat det fösta stycket och de två(!) inledande meningarna.
Nåväl – det fortsätter.
”Vi behöver intensifiera arbetet med att öka vår agila mognad i alla led och behöver därför en övergripande kraft som håller ihop detta. Tillsammans med engagerade interna ledare, coacher och Scrum Masters kommer du att driva den fortsatta agila transformationen genom flera delar av organisationen. Du kommer också att på strategisk nivå ansvara för att tillsammans med andra ta fram vår agila karta för Sveriges Radio , så att våra team blir än mer effektiva och vår organisations agila mognad ökar.” - Agil mogand? Scrum Masters? Sistnämnda fick jag googla och fann att det är ett uttryck från Rugbyns värld; ”A scrum (short for scrummage) is a method of restarting play in rugby football that involves players packing closely together with their heads down and attempting to gain possession of the ball.” Vad som även dök upp när jag googlade var att begreppet ”Scrum Master” tycks vara närvarande på flera coach-, mentors- och ledarutbildningar. Ännu en gång samma snack och samma innehåll, men allt iklätt en annan skrud?
Jag skulle kunna fortsätta, men vet inte riktigt hur jag kan trumfa denna underbara(?) platsannons såväl innehållsmässigt som språkligt. Söker du något att diskutera vid julbordet kanske en cocktail av SR, platsannonser, vad dagens ledare/mentorer/coacher ska kunna, språk i dess allmänna mening och sunt förnuft i dess synnerliga mening är en bra startpunkt?
Med tre dagar kvar till jul vill jag passa på att önska dig en god och avkopplande jul. Umgås med nära och kära, vila och gör det du vill göra, inte vad alla andra vill att du ska göra. Lyssna på dig själv och följ din inre röst. Kanske låter det som Woodstock 1969? Möjligt, men finns något finare och skönare än att vara tillfreds med sig själv och vet att man är trygg (i sig själv)?
Och läs! Läs litteratur, såväl facklig som skönlitterär!
Lars – en ofta återkommande kommentator – har haft som tradition att förära bloggen med sina julkort de senaste par tre åren. Jag hoppas att dessa även anländer i år.
Okej, jag ber om ursäkt för den något inbjudande samt clickbaitvänliga rubriken, men faktum är att den är ”sann”. Alla har vi, på ett eller ett annat sätt, en relation till julen i allmänhet, men julfilmer i synnerhet. Med allt från ”Dö för i helvete, tomtejävel” till ”Merry Christmas, ya filthy animal” har vi upplevt roliga och eskapistiska stunder. Att det är en sorts ”big business” har ja ofta tänkt, men att det skulle vara ett sorts krig har aldrig fallit mig i tanken. Således blev jag förvånad när Business Wars släppte sin senaste säsongs första avsnitt. Då bara ett avsnitt är släppt kan och vill jag inte uttala mig om kvaliteten på innehållet, men jag tror att det kommer vara en tacksam och inte allt så ansträngande lyssning.
Julfilmer och adventskalendrar är ofta omtalat. Vilken/vilka är bäst och vilka är sämst? Som så ofta är vi färgade av vår egen barndom samt våra eventuella barns dito. Med andra ord lite åt miljö och kultur. Det är fascinerande hur låsta vi kan bli med att snabbt och tveklöst hävda att Sunes Jul, eller Mysteriet på Greveholm är den bästa adventskalendern. Bara för att vi, födda i mitten på 1980-talet, växte upp med dessa har vi starka och känslosamma kopplingar till dumburken och de dagligen släppte avsnitten. Ofta låter vi minnena, hur vi satt med föräldrarna, öppnade luckan medan vi kanske åt en pepparkaka och drack varm mjölk, gå före den mer objektiva bedömningen. Lycka. Trygghet. Frid. Omdömeslöst.
Att se på och diskutera julkalendrar och filmer ur ett mer objektivt perspektiv är desto svårare, precis som det ofta är när vi analyserar och värderar aktier. Ty ofta kan vi bli känslomässiga och starkt påverkade av våra emotionella hjärnsignaler. Vi gifter oss med en aktie, eller är beredda att förlåta den (obs: inte bolaget, utan aktien – huga!) och så vidare. Endowment effect, kognitiv dissonans… här finns många mentala fallgropar.
Nåväl… jag tycker du ska ge Business Wars senaste säsong en chans och kanske kan den bringa julstämning? Och när vi ändå är inne på ämnet – vilken är den bästa julfilmen samt julkalendern? Är du en av de som hävdar att Die Hard 1 är en sådan? Hos mig vinner Ensam Hemma 1 som film och Mysteriet på Greveholm som julkalender. Runner ups blir Tomten är far till alla barnen och Sunes jul.
I en tid som karaktäriseras av självförverkligande så extremt att humanisterna under renässansen skulle bli gröna av avund är det idag inte en fråga, ty det är en självklarhet; du som individ ska inte klara av att bara leva, dvs. äta, sova, gå på toaletten et cetera, utan även hinna med att studera, arbeta, vara ”top notch” på såväl Instagram som Twitter och gärna ha en egen youtube-kanal. Utöver detta ska du även hinna med att handla den mjölk som alltid tycks saknas i kylskåpet.
Livscoach, mentor … begreppen kan göras många och visst passar även existensberättigande persona? Oavsett begrepp finns det idag många som livnär sig på att stötta andra och detta är bra så länge nämnda vet exakt vad de gör och att de ej heller utnyttjar de som söker deras tjänst/kompetens. Tyvärr tror att fallet är just som så – att många utnyttjar andra personer som befinner sig i en (tillfällig?) svacka.
Jag har fått många mail och meddelanden, samt har jag även läst hur andra kan få liknande, där det efterfrågas om råd, hjälp, stöttning, vägledning och bistånd. Jag är den som uppmuntrar att man söker stöttning och hjälp och att detta inte ska ses som en svaghet. Tvärtom är det en styrka att säga ”jag kan inte detta än, men jag vill kunna det och jag tror att möjligheterna ökar om du ger mig lite tips, råd och stöttning”. Jag uppmuntrar mina elever att alltid samverka och inte sitta för sig själva. Att hjälpa andra leder inte bara till att de utvecklas, utan även att den hjälpande så gör. Om du tror dig kunna X och sedan blir tillfrågad att hjälpa en annan att förstå det och du vi detta tillfälle ej kan förklara, förstår du inte X och således blir du snabbt uppmärksammad på detta.
Dock har jag upplevt att det ibland tycks ha blivit en sorts inflation i hur mycket individer själva anstränger sig och hur mycket de önskar att andra ska göra åt/med dem. Ibland kan jag ha lust att skriva som svar; ”I detta fall behöver du inte en coach e.d., du behöver en spark därbak och lite jävlar anamma”. För tro mig, det behövs ingen självhjälpsbok för att inse att om du ska klara X så måste du också anstränga dig. Visst kan en bok likt ovan vara behjälplig om det finns bakomliggande faktorer som gör att det är svårt att finna den där ”jävla anamma”, men ofta är det just en hederlig spark därbak som är av nöd.
En forskare jag håller högt är Russ Harris och han kom att hjälpa mig under en mycket tuff tid under mitt andra och tredje gymnasieår. Hans bok Lyckofällan kom att öppna många dörrar för mina sinnen och perspektiv. Genom att utgå från ACT - Acceptance and Commitment Therapy – kan underverk göras. Till viss del påminner det om Sinnesrobönen ”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."
Begreppet går ut på att du måste acceptera att X just nu råder och sedan förhålla dig till det. Kan du ändra, gör det. Kan du inte måste du sluta se det som ett problem och istället acceptera (och förhålla dig till) faktum. Det, på ren svenska, suger, men vad är alternativet. Att låta X ta all din vakna energi? Att dag efter dag fortsätta stånga dig blodig mot den stabila muren? Som du säkert inser är det en icke-fråga.
Att nu, under julledigheten, ömsom tillåta dig att landa, andas och med det känna hur din kropp och knopp har fått lida, ömsom ta dig tid att sitta ned med ett ark papper och en penna för att stipulera vad du kan och inte kan ändra. Detta kan gälla såväl livet i dess allmänhet som börsfokus i synnerhet.
- Vad är dina vägskäl?
Kartlägg situationer där viktiga vägskäl brukar förekomma. Du måste och behöver få en medvetenhet om när, var och hur olika situationer aktualiserar svåra tankar och känslor samt när du har svårt att på egen hand lyckas/klara av dessa.
- Vad vill du uppnå?
Ställ dig nu frågan; vad vill jag uppnå? Vad är mitt mål? Vad vill jag röra mig till?
- Vilka frånbeteenden gör du?
Vad är det som du gör när du hakar fast i vanliga tankar och känslor. Lista alla dina typiska frånbeteenden i var och en av de situationer som du har skrivit upp. Poängen här är att öka din självkännedom och bli bättre på att se när du gör avstickare från dina mål (punkt 2).
- Hur ser dina tillbeteenden ut?
Beskriv för dig själv hur dina tillbeteenden skulle kunna se ut. Här är det klokt att göra en lista på hur du skulle kunna agera (istället för att agera som du gör under punkt 3) för att nå dina mål (punkt 2). Här brukar det vara många som önskar hjälp och stöttning, från exempelvis en livscoach, men tro mig; innerst inne vet du exakt vad, när, hur och varför du ska göra som du ska göra. Du vet det. Djupt inom dig. Varför inte tillåta dig att lyssna på dig själv, för vem känner dig bättre än just du själv?
- Nu kommer det mer praktiska – att träna på att haka loss från dina ”frånbeteenden” och istället haka fast i dina ”tillbeteenden”. Blir du svettig bara av att tänka på det? Känns det jobbigt och utmanande? Tror du att Tiger Woods föddes som golfproffs? Trodde väl det/I rest my case.
Ge dig själv denna julklapp – möjligheten och förmågan att kunna utvecklas till en bättre, starkare och mer levnadsglad människa.
God jul och ett gott nytt år!