PerPenning
Likes
252
Antal inlägg
544
Följare
54
Medaljer
0
Stad
Lund
Om användaren
Tid är pengar, pengar är makt, makt över din tid! För vad är pengar om du saknar tid att använda dem? Får du verkligen ut tillräckligt per penning spenderad? Jag är en knappt femtio år gammal pappa och make med två barn i skolålder, villa, bilar, amorteringar och kostnader - ganska lik många andra i det hänseendet. Vad Per däremot under senare år har insett är att en privatekonomi med mer trygghet, utrymme och frihet är något värdefullt att sträva mot. Många mer än Per behöver sätta sig ned och fundera igenom vilka prioriteringar som är viktigast och vilka som egentligen inte spelar någon roll. För egen del har Per insett att det värdefullaste han äger - tiden - byter han bort mot pengar. Dessa pengar är därför synnerligen värdefulla. Per vill att de ska ge god utväxling - han vill ha mer nytta och glädje per penning spenderad.
Kontakt email

RSS

RSS feed
2 timmar

Inga nya trender

 

Det är intressant med investeringsstrategier. Det finns många sådana - mer eller mindre genomtänkta. Faktorer som påverkar är tid och intresse men också otålighet och girighet. Dessa dagar är veteraninvesteraren Kavastu i ropet med sin hemliga strategi HSI och människor flockas kring honom på Twitter. Han intervjuas i websändningar och i tidningar. Och begåvad som han är slår han mynt av detta uppblossande intresse med att inbjuda till kurser i våra storstäder. Han gör naturligtvis helt rätt - aktieintresset är stort och investeringsviljan het.

 

För några år sedan var det Tobbe Rosén som var i ropet och även han höll kurser i ämnet att investera. Jag var själv på en av dessa och den var utmärkt. Samtidigt så är det inga djupt fördolda hemligheter som dväljs i någon sorts vishetens brunn. Både Tobbe och Kavastu talar om vikten av att följa övergripande trender och inte försöka att simma mot strömmen. Men människans sinne är svagt och sökandet efter de enkla lösningarna tar inte slut. Att betala en avgift för en kurs är i sig en enkel lösning.

 

Kavastu är klok. Han säger ju sanningen. Att var och en måste skapa sin egna investeringsstrategi baserat på tidshorisont, risk och intresse. Men nu vill ju flockvis men människor tjäna pengar på de höga nivåer vi har nu. Så vad händer när konjunkturen vänder nedåt och Kavastu gör så som han lär - att gå ur marknaden och låta slantarna vila? Vad gör alla hans elever som fortsatt vill tjäna pengar? Det är en intressant fråga. Tålamod, finns det?

 

För Kavastu ger goda råd liksom många med honom. Han är inte ensam om att kunna investera men gemensamt för alla av dem är att de är långsiktiga, riskaverta och pålästa. Inga av råden är hans påfund utan har funnits med under långa tider. Men det finns inget fel i att hålla kurser för hågade, absolut inte. Men en kurs i en uppåtgående trend gör dig inte till en duglig investerare. För hur många har inte skapat sina kunskaper med erfarenheter från en riktigt jobbig nedförlut?

 

Jag minns när Framtidsfabriken och Jonas Birgersson var i sitt esse och påståendena om den nya ekonomin. Den nya ekonomin var en term för att förklara hur marknaden kunde värdera företag. I den gamla ekonomin hade företag värderats efter sin intjänandeförmåga. Ett företag som gjorde bra vinster och hade en lovande framtid värderades då högt. I den nya ekonomin kunde plötsligt företag med en förlust på miljarder och en omsättning på  miljoner värderas till många miljarder av marknaden.

 

Istället för att inse det orimliga och kortsiktiga i värderingen försökte man hitta nya modeller som skulle förklara den. Att värdera företag genom att räkna antalet anställda var ett sätt. Företagen noterade det och rekrytering blev ett högt prioriterat mål. De flesta anställda hade faktiskt arbetsuppgifter att utföra, till trots. Men den gamla ekonomin visar sig trots allt vara ganska sund. Vinster är det som räknas.

 

Och så lär det förbli. Det finns inga nya trender utan de gamla består. Det finns inga trender som är Kavastus.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
4 dagar

Sist i kön

 

Arbetsmarknad och jobbvärld - visst är den intressant? Våra eviga 40 timmar per vecka och våra politiker som manar oss att jobba längre i livet - för vår välfärds skull. Men min välfärd då? Är inte den värd något? Borde inte alla bidra lite bättre och en gnutta mer? Varför pekas det alltid åt vårt håll - vi som har arbeten och redan jobbar på. Vad sägs om lite mer tryck på de arbetsskygga?

 

Jag har lite funderingar som kanske du kan hjälpa mig med? Har ju ett ganska välbetalt jobb som innebär en ganska krävande arbetstid - jag kan inte slå med den lätta hammaren och jag har höga krav på min insats. En annan parameter som finns i min ekvation är att jag fyllt femtio år - den ålder då arbetsgivarna börjar att se dugliga människor som sämre kandidater. Nåväl, det är en annan fråga. Men ponera att min spelplan ser ut som nedan och det finns två ytterligare alternativ.

 

1. Jobba vidare där jag är med fin lön och krävande arbete tills det är dags att sluta arbeta.

2. Börja ett annat mindre betalt arbete men med mindre krävande insats.

3. Börja ett bättre betalt arbete med ytterligare uppsnäppade krav.

Jag tycker att det är svårt att hitta ett enda rätt svar. Fortsätter jag med punkt 1 så når jag en viss dag fram till lämplig pensionering. Med punkt 3 kan jag flytta den dagen lite närmre men samtidigt få mindre energi över till fritiden och familjen fram till dess. Punkt 2 ger mer av den varan med flyttar fram pensionsdagen.

 

Vad tycker du? Jag inbjuder till en trivsam diskussion.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
5 dagar

Doften av pengar

 

Jag är inte glad i reklam. Om jag minns rätt så dog allt intresse för att se eller höra reklam när kanal 4 började med sina filmer klockan 21 och som sedan hackades sönder under minst 3 timmar. Som barn var det roligt med bioreklam då det var en unik upplevelse men idag undrar jag stillsamt om det lönar sig med reklam på det sätt som den matas oss? Och ifall att det tycks öka försäljningen - hur mäter man det? Det är för svårt för mig att begripa.

 

Jag fick ett reklamblad i brevlådan, ett bland många självfallet, som visade ett par Kia-bilar och med texten Känner du doften av en ny bil? - men gjorde jag ju inte så där direkt. Jag förstod däremot att annonsen handlade om att privatleasa en hybridbil och det med en fast månadskostnad. Och det är tveklöst lockande reklam, det här med en all-inclusive-droska. Ingen kontantinsats och inga kostnader för service, försäkring eller skatt.

 

Med ett trettiosexmånaders kontrakt visar sig månadskostnaden bli 6 375 kronor. Då får jag enligt reklamen låga pendlingskostnader. Det visar sig också att företaget även hyr ut en sådan bil som jag själv har - fast ny, då. Den blir då billigare då det är en vanlig bensinbil: 4 950 kronor per månad. Det blir på tre år 178 200 skattade kronor vilket är mer än dubbelt så många kronor som min begagnade vagn kostade - en vagn som efter 3 års körning kommer att ha ett restvärde. Fast det är klart - jag har ju risken med servicekostnader och absoluta kostnader som skatt och försäkring. Men samtidigt har jag svårt att se att årskostnaden för dessa poster kan nå trettiotusen kronor per år vilket krävs för jämnt skägg. Elhybriden? Jo, den låga pendlingskostnaden om man nyttjar alla de ingående milen blir femtioen kronor per mil före bränslekostnad. För mig hade det inneburit att veckobiljetten till och från jobbet kostat mig 1 785 kronor.

 

 

Men folk privatleasar friskt, det skvallrar all annonsering om. Låga räntor ses ge attraktiva månadsavgifter, uppenbarligen. I många fall är det billigare att leasa än att köpa motsvarande bil ny om man räknar på de tre första åren. Men doften av ny bil? Nä, det är inte viktigt.

 

Rika människor kör runt i gamla bilar. Eller har gjort så innan de blev rika. Det är så dyrt att tappa momentum med sina slantar som kan arbeta bättre på annat håll än i en kaross av stål och läder. Betänk vad en investering på 6 375 kronor kan bli på tre år. Och sex år. Eller tio. Jag blir drömsk och sniffar i luften - pengar luktar gott! Betydligt bättre än ny bil.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

12 november

Den närsynta bofinken Knut

 

Betänk vad vi belånar oss. Det börjar kanske med att du på barnsben lånar en tiokrona kontant av syrran för att köpa en godisklubba. Sedan följer ett lån av föräldrarna för att bekosta första bilen eller bohag i studentkorridor.

 

Efterhand växer beloppen. Studielånet droppar in för att leva, överleva och att bekosta tjocka böcker. Du lånar pengar och du betalar sedan ränta på dessa pengar. Och du amorterar. Du betalar tillbaka lånen. Sådan är grundkonstruktionen. Ett lån är ett lån.

 

En duglig låntagare når kanske en kvarts miljon. Uppåt en halv miljon kan i sällsynta fall beskådas. Vad som sedan sker är att bostad ska inköpas - villa, radhus eller bostadsrätt. Här far visaren i topp för här finns det ingen hejd, rim, reson eller förnuft. Och efter en sådan affär så är de allra flesta nu belånade långt över en miljon kronor. Två? Kanske tre? Många har koll medan andra saknar det. En enkel app i telefonen är kanske ett verktyg?

 

Bofink heter en sådan som jag laddat ned i min lur. Personerna bakom denna app menar att de kan göra en hälsokontroll på dina bolån. Under sitt examensarbete utarbetade de en algoritm som beräknar den optimala fördelningen mellan fast och rörligt ränta - detta tyckte jag lät intressant och i det stora hela - omöjligt. Men samtidigt är inte jag omöjlig utan tog mig tid att prova Bofink. Appen menar att den kan hjälpa dig med frågor som:

 

  • ska jag binda mina bolån?
  • borde jag amortera mera?
  • kan jag sänka min ränta?

 

Nåväl, jag installerade och provade. Och där fick jag och fru Penning ett sammantaget betyg på 6.2 av 10 möjliga. Betyget är ett genomsnitt av fyra delkriterierna - ränta, bindningstider, belåning samt amortering. Redan där tycker jag att matematiken faller då jag anser att dessa inte kan viktas lika.

 

Hursomhelst så tar vi dem i ordning. 

 

Ränta. Betyg 5 av 10. Vår ränta på 1,6% ansågs okej men kunde så klart sänkas. Vad appen inte tar hänsyn till är att vi i våra gamla Stadshypoteklån har en gratis försäkring som löser halva lånet vid mitt eller makas hädanfälle, något som i princip alla tar betalt för idag. De pengar vi sparar vid ett bankbyte är i min värld relativt sett försumbar mot arbetsinsats och annan osäkerhet. Handelsbanken är en bra bank att ha att göra med. En produkt är inte enbart pris. Röd knapp från mig på ränta.

 

Bindningstider. Betyg 6 av 10. Vi anses ha koll på läget. Appen vill gärna föreslå en och annan bindningstid. Vi anser att binda räntorna är helt fel. Att belåna sig så att man kan spara mellanskillnaden upp till 7 procents ränta är en mer flexibel och smart konstruktion - inte minst om du vill byta bank. Röd knapp från mig kring bindningstider.

 

Belåning. Betyg 5 av 10. Vi anses lagom belånade. Vi är enligt appen belånade till 73 procent. Det är för mycket. På tok för mycket. Värderingen tycks också göras via Booli:s statistik som för vår bostad anses mycket osäker. Röd knapp.

 

Amortering. Betyg 9 av 10. Vi anses amortera fantastiskt. Kan det bli bättre än så? Ja, inte är det bra att amortera för mycket enligt appen. För att höja betyget till 10 ska vi amortera mindre, allt enligt finansinspektionens råd på 2 procent per år. Det här är löjligt. Har någon sagt att FI:s råd var ett maxvärde? Att amortera sina lån kan aldrig vara fel - ju mer desto bättre.

 

Nej, den här bofinken är allt för närsynt för min smak. Lite kul app men inte mer.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
8 november

Ge mig dina

 

Ett av våra stora modeord dessa dagar är gratis. Vi har gratis utbildning, gratis sjukvård och gratis kultur. Men det är ju inte så - nästan inget är gratis. Det finns ingen fri lunch utan någon betalar. Generation Gratis har inte förstått ännu men det lär väl komma som ett bryskt uppvaknande.

 

För välfärden har gjort oss allt mer cyniska - att göra rätt för sig är inte självklart. Allt på nätet ska vara gratis, åka kollektivtrafik ska vara gratis, studentboendet ska vara gratis. Det saknas förståelse för att produkter och tjänster i alla led har många händer och hjärnor bakom sig som ju kostar pengar. Det ifrågasätter i sig basen för många grundläggande samhällsfunktioner. Det kryllar av drömmare i Generation Gratis.

 

Än värre är politiker som ser sig så som våra välgörare när de strör skattekronor kring sig. Avsaknad av respekt för våra gemensamma medel är så påtaglig. Värst är partierna till vänster som ser staten som allas vår välgörare och bidragsgivare - även om det inte ser så värst bra ut bland de övriga partierna heller.

 

Ingemar Stenmark och visdomen

 

Men vad är det för fel på folk och deras moral? Ur ett vänsterperspektiv kan det skyllas på kapitalismen.Ur ett högerperspektiv kan å andra sidan skulden läggas på vänstern - exempelvis genom att socialdemokratins bidragspolitik har gjort människor mer bekväma och lata med förväntningar att staten ska stå för mycket av kalaset. Miljöpartiet och Vänsterpartiet har ofta i allt högre grad mer och fler reformer och välfärdsförbättringar - detta utan att ha en politik för ökad tillväxt.

 

En urholkning av skattemoralen kommer som ett brev på posten. Varför ska jag betala för de där odrägliga latmaskarna? Var och en får klara sig själv. Mina pengar har jag tjänat själv under hårda, långa arbetsdagar - och så ser man hur mina skatteslantar bara går upp i rök på meningslösheter. Det är en oroande utveckling och det beror inte på att skatterna är för höga - utan för att utväxlingen på dem är för låg. Vi får helt enkelt för lite i förhållande till vad vi betalar.

 

..men mer åt mig!

 

En del skyller på att saker ska vara gratis för att det inte ska vara en klassfråga. Tandvård borde vara gratis. Bettskena ska var gratis. Glasögon, lokalbussen, mensskydd, IVF-behandlingar, skoinlägg, rullator, blöjor, läkemedel och barnomsorg - många tycker att sådant borde vara gratis. Men av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov - det fungerar inte. Och det beror på att de som vill detta till största del lever enligt den senare modellen.

 

Men trots allt så finns det sådant som är gratis. Det bästa i livet är gratis, trots allt? Eller vad säger du?

 

Jag kramar gärna ett träd - det är gratis

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

5 november

Säljare i dräkt

 

Ja, nu var det söndag och jag tänder på en brandfackla och slänger in i debatten - jag tycker så illa om fastighetsmäklare. Det har jag gjort länge mycket beroende på att det är en bransch där mången lycksökare och lismare satt sitt avtryck. Och jag bryr mig ärligt talat inte om ifall att någon känner sig trampad på foten - men idag är en fastighetsmäklare en säljare och inte en opartisk mellanhand för att verka för både säljare och köpare. Detta är en ren papperstiger och kvalificerad tjurbajs. Att branchen gärna pratar sig blå om just opartiskheten hjälper inte - för den existerar inte.

 

Mäklarna älskar att framställa sig som helt neutrala och som opartiska förmedlare mellan köpare och säljare. Det är en image som hela mäklarkåren odlar för att skapa förtroende hos bostadsköparna. Men mäklaren är inte och kan aldrig vara en neutral eller opartisk person. Mäklaren är säljare. Mäklaren arbetar på säljarens uppdrag för att sälja bostaden till högsta möjliga pris. Och i den säljprocessen är det mesta uppenbarligen tillåtet.

 

Rekordmånga bostadsmäklare anmäls dessa dagar. Det handlar om lockpriser, rena lögner eller att mäklaren inte gör sitt lagstadgade arbete. Det är däremot inte lätt att hitta listor på mäklare som blivit varnade - det vill inte ens Fastighetsmäklarinspektionen visa upp på ett tydligt sätt på sin hemsida. Hittills i år har 368 anmälningar kommit in. Det ska jämföras med 296 anmälningar samma tid i fjol, och 416 under hela 2016. Det tyder på en allt smutsigare och oseriös bransch.

 

Oavsett är det bra att veta nedan:

  • Mäklaren ansvarar personligen för förmedlingsuppdraget. Mäklarföretaget har inte något ansvar för förmedlingen.
  • Det är säljaren som bestämmer vem som får köpa bostaden.
  • Säljare och köpare ska få en förteckning över spekulanter och bud när mäklarens uppdrag är slutfört.
  • Inga bud är bindande.
  • Muntliga avtal om att köpa en fastighet är inte juridiskt bindande.
  • Mäklaren är skyldig att ge köparen skriftlig information om vad undersökningsplikten innebär.
  • Mäklaren kontrollerar normalt inte fastigheten eller bostadsrätten, eller om säljarens uppgifter om objektet är korrekta.
  • En spekulant har rätt att ange villkor i sina bud, till exempel tidsbegränsning.

 

Jag anser att mäklararvodena är hutlösa i de flesta fall. Så varför anlita en? En borätt som går för exempelvis 2.5 miljoner kan utan större insats ge mäklarfirman 70-80 tusen kronor. Är det inte bättre att behålla dessa pengar själv? Det finns information en googling bort. Man kan få hjälp med det nödvändigaste så som budgivningar, blanketter och kontrakt för exempelvis femtontusen kronor - oavsett bostadens försäljningspris.  

 

Stylade herrar och damer i kostym och dräkt samt bländvitt leende, så som många mäklare visar upp sig, är så pinsamt fejkat. Det är nära på fotomodellvarning ibland. Eller vad säger du

 

En mäklare är säljare till etthundra procent och skiljer sig inte på något sätt från en TV-försäljare eller en bilhandlare. Samma skrot och korn.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
4 november

Robotkorg

 

Inte ska du ha alla dina pengar i samma korg när du likt mig är en fritidsinvesterare. Tid i tillräcklig omfattning finns inte för mig att i de rätta ögonblicken sälja eller köpa. Familjen Pennings investeringar och sparande påminner lite om vad en ekorre gör inför vintern - gömmer en nöt här och en annan där. En liten skillnad är möjligen att vi inte glömmer bort vissa gömslen. I all sin enkelhet har vi följande sparanden:

 

  • Amortering bolån
  • Sparbuffert för småkriser
  • Bilsparande
  • Investeringssparande aktier
  • Barnsparande
  • Robotsparande (!)
  • Studielån amortering
  • Sparlån/Lendify
  • Svanenmärkt sparande

 

Och vad är nu detta sammelsurium? Och vad gör amorteringar bland sparandet? Jo, i min sparvärld ingår alla amorteringar. De minskar våra räntekostnader och själva amorteringen ingår i sparmålet. Detta innebär att när räntekostnaden minskar så ska dessa pengar som 'sparas' investeras på annat sätt. Så som kommunicerande kärl. Och när ett lån är färdigbetalat får amorteringspengarna nya uppgifter. Närmast till hands är mitt studielån som är färdigbetalt under sommaren 2018. Detta frigör då c:a 1 800 kronor till annat sparande.

 

Vi har inget toksparande i buffertar - de avkastar för lite och vid riktiga kriser så kommer vi att tvingas sälja av andra investeringar. I bufferterna ingår sparande för småkriser typ en trasig diskmaskin eller en dyrare reparation. Vi har exempelvis pratat om att byta ett golv men då ingår inte detta in denna buffert utan då måste vi målspara ytterligare. Antagligen blir det inget nytt golv - kanske inte så viktigt, egentligen? Vi sparar också separat till barnen vilket egentligen inte är deras pengar - vi sparar där för att kunna hjälpa eller stötta våra barn i framtida behov. Som jag nämnt tidigare sparar vi inte till våra barn och det med goda skäl efter inte minst empiriska studier i vän- och släktkretsar - ingen lär sig något genom att bara få utan motprestation.

 

Några slantar ligger ute till utlåning via Sparlån och Lendify. Lite spännande och samtidigt märkligt - jag leker bank och de som lånar hamnar i Lyxfällan. Ser faktiskt fram emot ett avsnitt i den serien där Lendify dyker upp bland skulderna. 

 

Min senaste lilla äggkorg är ett påbörjat sparande i Svanenmärkta produkter. Inte tvål eller diskmedel utan fonder. Jag tror att detta är framtiden och i den bor konsumentmakten. Läs gärna mer här. Jag inleder mitt sparande i Handelsbankens Hållbar Energi. Fonden placerar globalt i företag som utvecklar eller använder teknologier och metoder för att begränsa den globala uppvärmningen genom att direkt eller indirekt begränsa utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser, häribland företag som positivt kan bidra till effektivare energianvändning genom bland annat alternativa energikällor eller miljöteknik.

 

Men robotsparandet då? Jo, där tokstartade jag med Avanza Auto och Nordnet Robosave för att det verkade spännande. Jag läste ju inte på någonting alls förrän Jan Bolmeson tog tag i frågan på sin blogg Rika Tillsammans. Jan är ju en äkta trist och klok investerare, likt George Bol, som är påläst och gör grundliga undersökningar - vilket jag och många andra kan ta till oss på hans blogg. 

 

Efter att läst Jans inlägg så kommer jag nu att även ta in Lysa och omfördela från Avanza Auto. I Robosave behåller jag en liten månatlig investering. Däremot ligger barnsparandet kvar i Avanza Auto - tills vidare. 

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
2 november

Månadssummering 2017 oktober

 

Hösten kan vara vacker. Eller förfärlig. Som nu. Det är som om fukten kryper in på bara skinnet. Jag behöver motion men inte så mycket utan stannar inne med lite tröstglass och chokladsås och Stranger Things på Netflix. Ja, jag vet - jag är en konsument. Roa mig!

 

Oktober bjöd på fina inkomster och jag tror inte vi känt oss så välbeställda någon gång förr. Det rasar in pengar och.. ..vi sparade inte mer. Utan mindre. Målet nåddes inte.

 

Det var bilen som spökade och den blev slutligt finansierad av Guldhönan. Lätt ruggsliten är hon nu lite purken på mig. Och bilen? Ja, den kommer nu att raskt minska i värde tills inget är kvar. Bilar är då ingen investering även om de kan vara en förutsättning för att inkomsten ska kunna komma.

 

Kapitaltillgångarna sjönk med 5,5 procent. Sug på den, sa kalkylarket. Och nu rattar jag en bättre begagnad vagn med de slantarna insparkade i plåten. Det är bara trist. Tut!

 

Skulderna sjönk däremot med 2,6 procent och det får vara månadens tröst.

 

Skuldsättningsgraden steg till 338 procent.

 

Skuldkvoten sjönk till 346 procent.

 

Räntekvoten sjönk till 4,58 procent.

 

Balans mellan skulder och tillgångar kan fortfarande nås under 2023.

 

Sparmatris hånade mig med 40 procents sparande under månaden Målet är att totalt spara 47 procent av våra inkomster och här ingår också CSN-lån och bolåneamorteringar. Denna skruvar jag nu upp till 52 procent i ren affekt.

 

Hösten kan vara vacker. Men det skiter jag i! God kväll!

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
1 november

Pengar i ordning

 

Det finns många åsikter kring budget och dess vara eller icke. Själv tycker jag det är en enkel match - antingen har du alla dina verktyg som skruvmejslar och tänger i en hög på golvet eller så finns de i ordning i en verktyslåda. Det finns fler liknelser så som betickslådan, kastrullskåpet och strumplådan - utan ordning så hittar du inte det du behöver. I en röra tar allt längre tid och tid är pengar. Det känns också bra att veta att det finns en gaffel att tillgå när hungern pockar på.

 

Det finns olika sätt att budgetera. Ett av de sämre, enligt mig, är att räkna med pengar man inte har - framtida inkomster, arv och avkastning. Jag budgeterar enbart med pengar jag har. Framtiden är alltid osäker, det enda reella är de slantar som finns här och nu.

 

Amenvaf? Om jag nu bara har tvåhundra kronor på kontot? Om jag budgeterar enbart dessa kronor, hur ska jag då få ihop hela månaden? En rimlig fråga. Du vill ha en större bild, en längre horisont. När jag menar att du har tvåhundra kronor, inget mer, att budgetera så ter det sig märkligt.

 

Så klart, du ska budgetera dina framtida utgifter, det är helt korrekt. De har troligen inte täckning på din tillgångssida som är tvåhundra kronor. Du är underfinansierad. Och det är de flesta svenskar lever med att lönen kommer in och betalar de omedelbara utgifterna och att det sedan är ofinansierat fram till nästa lön. Kallas också ur hand i mun eller leva från lön till lön. Och det är så vedertaget att få ens tänker på det.

 

Kommande kostnader som är underfinansierade motsvarar ett belopp som jag behöver för att täcka dem. För att skaffa sig dessa pengar behövs ett mål - ett av dessa är ett balansdatum. När kan jag i min budget nå en balans mellan pengar jag har och framtida kostnader?  Detta ska leda till att det alltid finns pengar nog i min budget för att täcka de kostnader som ligger framåt. Vissa kallar det buffert.

 

När du kört din budget några månader så ser du ungefär vad olika saker kostar. Ett bra exempel är livsmedel. Låt oss säga att den posten snittar på 5 000 kronor i en familj. Här kan jag då lägga ett månatligt finansieringsmål för dessa slantar så att det, efter ett antal månader, finns tillräckligt med pengar för att klara månaden som kommer.

 

En budget håller reda och du budgeterar med vad du har. Men varför ska du bara budgetera för kanske halva hyran eftersom pengarna du har inte räcker? Det kommer ju snart en ny lön? Jo, för att en budget ska spegla verkligheten här och nu, enligt mig. Frågan allt kokar ned till är: hur mycket kan jag spendera just nu? Och den kontrollen har jag i min budget.

 

När lönen kommer så finns det slantar att budgetera upp för alla kostnader. De pengar som blir över kan sedan budgeteras för det som komma skall. Stoppa in lite på semesterkontot? Börja budgetera för nästa månadshyra? Det här är kontroll på ett fantastisk nivå som ger en finfin magkänsla.

 

Verkar det skumt? Prova You Need A Budget.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
28 oktober

Höj din lön enkelt

 

I år fick jag en usel löneförhöjning av min arbetsgivare. Ni som varit med i arbetstagen ett antal år vet att lönerevisioner kan te sig farsartade. Arbetsgivaren beklagar sig i både goda som dåliga tider - det finns inte mer utrymme, du fick ju så bra höjning förra gången, du har inte tagit nya ansvar eller jobbat mer och hårdare. Jag tar det hela med cyniskt lugn då jag inte söker bekräftelse eller befodran. I korthet söker jag istället så mycket pengar för så lite använd tid som möjligt. Det kallas för god utväxling. Utbrändhet låter jag andra ägna sig åt.

 

 

I år får vi istället en sjysst löneförhöjning av våra investeringar. Uppskjuten konsumtion har en magisk ekvation för utväxling av kapital. Från ett antal korgar med guldägg får vi fina slantar i olika dignitet. Någon ger fem procent och en annan tolv - betydligt bättre än de avtalförhandlade två eller tre procentenheterna. Att spara är att ge.

 

Ett exempel är familjen Pennings investeringssparkonto. Avkastning kan ses som löneförhöjning enligt mitt sätt att räkna. Om jag räknar på min egen och fru Pennings bruttoinkomster som är ganska höga så ger Guldhönan oss - hittills i år - ett lönelyft på 14 procent. Inget kattguld här inte. Och detta är bar en av korgarna då det finns fyra ytterligare.

 

Alldeles för många svenskar tar sitt lilla årliga lönelyft och skjuter in det i belåning eller konsumtion. Man kämpar på och sliter på sin arbetsplats, försöker göra skillnad, jobbar över och fjäskar för chefen - för att sedan, vanligtvis, inte få mer än någon eller ett par procent. Sedan blir man besviken och ger tappt.

 

Även när man skaffat sig en hög lön fortsätter man med konsumtions- och statuskarusellens eviga snurrande - lön in och sedan ut och iväg igen. Har man en ganska normal lön men arbetar med något som ger tillbaks mycket eller som man trivs fantastiskt med - inte sällan centralt avtalade - så har du mycket tillbaka i att skapa din egen löneförhöjning. Glad i hågen tar du emot dina två procent årligen och sparar minst tio procent av dessa och investerar. Snart har du skapat dig bättre löneförhöjningar än vad du någonsin kan åstadkomma i en karriärstege.

 

Året är inte slut än. Jag fick en ynka procent i löneförhöjning av firma Löneslav. Jag är nöjd ändå - firma Penning bjuder på kanske 25 procent eller mer innan champagnen korkas upp!

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 

Sidor

Blog Archive

Blog Archive
2017 (127)
Nov (9)

Taggar