Populära inlägg
Blog Archive
Jag tror inte mina barn har fått den insikten än men den kommer kanske? Att de tillhör den privilegierade generationen som är en av två - eftersom även jag är högst förfördelad. Jag har en högre utbildning, ett kvalificerat yrke och mer pengar i min pung än någon av mina förfäder, det är jag synnerligen övertygad om. Jag tror nog att inte ens min farfar skulle förstått vad jag pysslar med i mitt arbete och han hade tyckt att familjen Penning var förmögna bortom vett och sans.
Jag har länge funderat på mitt arv släktled tillbaka men aldrig funnit tillräcklig inspiration till att forska. Tack vara släktingar.se har jag fått hjälp i arbetet till en mycket rimlig kostnad. Jag visste att jag inte är sprungen ur välbärgade människor och det blev tydligt när jag såg mitt släktträd som så här långt når nära 1600-talets början.
Jag har bara förfäder som har son- eller dotter i sina efternamn. Andersson, Jönsdotter, Persson. Så långt tillbaka som det går att se färdades ingen långt från hemtrakten utan många generationer levde inom en begränsad del av södra Skåne. Jag själv och några av mina syskon är de första som gifts sig med partners från andra delar av landet.
Få kvinnor bakåt i tiden hade yrken utan arbetade säkert i hemmet. Många barn i släkten har genom århundradena dött av sjukdomar som vi enkelt botar idag. Männen var i stor utsträckning lantarbetare, arrendatorer, statdrängar och grovarbetare. Man ägde inget eller ytterst lite. Det finns barn utom äktenskap och det finns bastarder. Det fanns tvångsgiften på grund av ogenomtänkta kärleksmöten. Man fick 10-talet eller fler barn där ett eller flera inte nådde ett års ålder. Det finns barn som dog tidigt där nästa syskon fick samma namn. De döptes till idag utdöda namn som Bereta, Frenne, Mätta och Bengta.
Man slet ont och blev sällan speciellt gamla. Man dog av bukrev, rödsot och vattensot - eller av en förkylning. Man låg till sängs i åratal och dog hemma eller på fattighuset.
Jag är ödmjuk inför mina förfäder. De levde i sin tid under sina förhållanden men onekligen hade de kämpaglöd nog för att ta sig framåt. Jag är också ödmjuk inför de samhällsförändringar som kom till stånd på grund av kamp, mod och uppoffringar - allt i ett led för ett jämlikare samhälle där alla idag har möjligheten till utbildning och en dräglig försörjning och därmed ett bättre liv. För utan den så kanske även jag varit en fattig och obildad man som slet ont enbart för att mätta mina barn och ge dem värme och tak över huvudet. Med kunskapen kring mitt arv tar jag inte min tillvaro som lika självklar längre. Och det är nyttigt och hälsosamt - för mitt ansvar för min familj är fortfarande lika viktigt som för alla släktled bakåt och deras familjer.
Och inte minst: jag är glad att just mitt släktled överlevde så att jag kunde komma till världen. Det i sig är ett litet mirakel.
Läs även andra bloggares åsikter om Det som är livet, Familj, Fattigdom, Livet, intressant?
Jag lyssnar emellanåt på Jim Rohn:s videos i olika ämnen. Ärligt talat vet jag inte riktigt när i tiden de är inspelade men de känns mer än måttligt antika - språket känns omodernt liksom framförandet. Jim refererar till skrivböcker och kassettband till bilradion. Däremot är innehållet tidlöst och okomplicerat. Senast lyssnade jag på ett mycket bra avsnitt kring ditt/mitt marknadsvärde. Dessutom så refererade Jim till min favoritbok The Richest Man In Babylon - bara det.
I denna underbara lilla bok finns den enkla regeln hur du blir rik: att slösa bort mindre än vad du tjänar. Tio procent, eller ett mynt av tio, ska sparas. Har du sedan skulder så ska du ändå spara det där myntet men samtidigt betala av skulderna med ytterligare 2 mynt. Jag undrar allt hur många fler rika människor vi haft i landet om de bara följde dessa enkla regler?
Jobba. Tjäna pengar. Längta till semestern. Mer tid till familj och vänner. Jobba ännu mer. Köpa ny bil. Köpa nytt boende. Köpa nya prylar. Fortsätta längta efter de lediga veckorna. Upptäcka att trots allt knegande så blir det inte mer tid till det du egentligen vill göra. Är det så här livet ska vara?
Ja, det är det - för de som väljer att leva i ekorrhjulet. Vill man bort från det - kanske man skulle bli husvagnsminimalist? Jag är själv ganska övertygad om att jag och fru Penning kommer att krympa vårt boende och våra kostnader när barnen flugit sin kos. Vårt sparande kommer att ge oss möjligheter att gå i pension tidigare och ändå ha pengar nog att leva bra på.
Det ryas, speciellt i år, om orättvisorna i vårt samhälle - att inte alla har det lika bra. Men om så var fallet, vad skulle då någon överhuvudtaget sträva mot? I mina ögon är det bland många ren avundsjuka som skulle kunna omvandlas till inspiration istället. Men i landet Mellanmjölk uppmuntras inte sådant.
Avundsjuka sorterar under kategorin Orättvist som tillhör huvudkategorin Inte mitt fel. Avundsjuka leder ingenstans utan bryter snarare ned oss och tar livet av vår logik. Avundsjuka är död, galenskap och sjukdom. Ja, det hörs ju på namnet. Botar man den inte är det nog slut.
I stoicismen menar man att det finns två ord som är sanna i alla situationer: persist and resist. Eller på vårt eget vackra språk - fortsätta och motstå. Om vi kopplar detta till ekorrhjulet så kan vi läsa in att fortsätt att spara och motstå onödiga frestelser. Jag är övertygad om att du kan hitta många situationer där du kan använda dessa båda på ett framgångsrikt sätt.
Läs även andra bloggares åsikter om Balans, Det som är livet, Erfarenhet, Sparande, Upplevelse, intressant?
Jag lyssnade på radion så som så många gånger förut och denna gång handlade det om den nuvarande samt den kommande arbetsmarknaden - var finns jobben, vilka yrken är bristvara och vad utbildar man sig lämpligen till? Detta inlägg tar därför avstamp i just jobb och jag riktar mig kanske en gnutta mer till yngre förmågor.
I grunden handlar arbete om försörjning - en sanning som till ganska stor del gått förlorad under min generation och de därefter. Kopplingen mellan egen ansträngning och insats med inkomst och möjligheter har tappats bort då vi kanske har haft det för bra? Jag själv är sprungen ur lantarbetarsläkt med gårdskarlar, drängar och pigor som yrken - utan egna tillgångar eller boende - så jag är synnerligen priviligierad. Jag och några av mina syskon har utbildningar långt bortom vad exempelvis mina far- och morföräldrar skulle kunna förstå. Om dagens ungdomar kunde skaffa förståelse kring att de är enormt priviligerade hade det varit bra. Och det handlar inte om att man ska skämmas eller anse sig bortskämd - utan bara inse att deras förutsättningar är bättre än någonsin. Ta chansen! Möjligheterna bara väntar på dig!
Så därför: utbildning och ständigt lärande är nycklarna till att bli en framgångsrik yrkesmänniska. Dock inte all utbildning och det är klokt att ha lite koll på vad som efterfrågas - du lägger trots allt ned tid, pengar och energi. Statistiska centralbyrån ger ut något de benämner Arbetskraftsbarometern som kan ge en konkret indikation. Arbetsgivarna har rapporterat störst anställningsbehov av programmerare och systemvetare, civilingenjörer i elektronik, datateknik och automation samt högskoleingenjörer i byggnadsteknik. Bland gymnasieutbildningar är det fordonsutbildade, där 95 procent av arbetsgivarna har upplevt svårigheter att rekrytera. Bristen är även stor på utbildade inom naturbruk, transport, bygg, automation och restaurang.
Men även om jobbtillväxten är god är det många yrken som inte är en bra framtidssatsning. Det finns ett stort överskott av fotografer, journalister, informatörer, vaktmästare och parkarbetare. Och jobben där ser inte ut att bli fler. Störst överskott finns inom området kultur, media och design där konkurrensen om de få lediga jobben är hård eller mycket hård.
Jag har en ganska lång yrkeskarriär bakom mig och frotterat mig med relativt många olika arbetsgivare. När du är ung och grön och nyutexaminerad - då är min erfarenhet att det är oerhört viktigt att skaffa just sådan: erfarenhet! Det första jobbet handlar inte om att vara kräsen eller att hitta rätt omedelbart utan om att göra sig äkta erfarenheter inom sitt gebit. Därmed inte sagt att du ska välja första bästa jobb eller arbetsgivare.
Som jag nämnde är ständigt lärande det nya i arbetslivet. Förändringarna har aldrig varit större eller gått fortare. Därför anser jag att en god arbetsgivare erbjuder ständig vidareutveckling för sina medarbetare. Välj därför gärna en arbetsgivare som tydligt visar att detta är en del av arbetet. Du ska inte behöva lägga ned din fritid i att lära dig nya saker utan det ska avsättas arbetstid för dig.
Ekonomichefen: om vi nu utbildar vår personal - tänk då om de slutar? Vilket slöseri.
VD: tja, tänk istället att om vi inte utbildar vår personal - och de stannar kvar?
En annan erfarenhet jag har är att privatägda företag är svårare att arbeta inom än börsnoterade eller ägda av större aktörer. Det kan handla om insynsskillnader som gör de senare till sundare arbetsplatser men det finns så klart ingen generell regel som säger detta. Däremot ju mindre arbetsplats desto mer lyhörd bör man vara när den är privatägd - inte minst om din chef är ägaren!
En arbetsgivare med kollektivavtal är alltid att föredra om du står i valet och kvalet. Alla håller inte med mig men jag vet att det är så. Det är vanligt att vissa arbetsgivare påstår att de inte har kollektivavtal för att det är mindre flexibelt, dyrt och sämre för dig - det har valt en annan modell med bättre innehåll. Så kan det vara - men det är inte självklart så. Kollektivavtal låter kanske tråkigt, stelt och byråkratiskt. Men alla erfarenheter visar att kollektivavtal ger högre lön och bättre förmåner i arbetet än andra jämförbara modeller. De ger dig större inflytande över verksamheten och din arbetssituation.
Ett kollektivavtal är ett skriftligt avtal mellan en arbetstagarorganisation och en arbetsgivarorganisation eller en arbetsgivare, som reglerar löner och övriga anställningsvillkor. En arbetsplats som saknar kollektivavtal innebär att du måste lägga dig vinn och att ditt anställningskontrakt innehåller allt det du vill ha med - från tjänstepension till semester och föräldraledighet. Notera att du inte behöver vara med i en fackförening för att ta del av kollektivavtalets villkor på en sådan arbetsplats.
Fackföreningar får mycket orättvis skit, anser jag. De som fnyser åt 'facket' kan nämligen inte sin historia. Det som idag reglerar arbetsmarknaden har inte snutits ur näsan utan tagit form under lång kamp och hårda strider. Systemet med kollektivavtal började ta form i slutet av 1800-talet. Det var en extremt orolig tid på svensk arbetsmarknad. Konflikterna avlöste varandra och vi hade vid den här tiden fler strejker än nästan alla jämförbara europeiska länder. Arbetslösheten var hög, liksom den sociala utslagningen.
De anställda insåg då att de som enskilda individer skulle tjäna på att förhandla tillsammans om löner och anställningsvillkor. Och samtidigt förstod arbetsgivarna att även de skulle tjäna på ett system som minskade konflikterna och såg till att det inte blev allt för många stopp i arbetet. Systemet fick fast form i den så kallade Decemberöverenskommelsen 1906. Den gick ut på att arbetstagarnas organisationer erkände arbetsgivarnas rätt att leda och fördela arbetet. Arbetsgivarna accepterade i sin tur föreningsfriheten och löntagarnas rätt att organisera sig och förhandla om kollektiva avtal.
1928 antog riksdagen en lag om att det råder fredsplikt när fackföreningen och arbetsgivaren är bundna av ett kollektivavtal. Så är det fortfarande: Strejker, lockouter och andra stridsåtgärder får endast genomföras när avtalstiden gått ut och parterna är oense om innehållet i ett nytt avtal. Ända sedan modellen med kollektivavtal tog form har Sverige haft en stabilare arbetsmarknad än de flesta jämförbara länder. Färre strejker och färre konflikter. Samhället har tjänat på kollektivavtalsmodellen.
Några andra viktiga tips i punkform:
- Tillse att arbetsgivaren är noga med arbetstiden - du ska inte behöva jobba över utan tidskompensation. Återhämtning och vila är A och O för att inte bränna ut sig.
- Ha koll på arbetsgivarens ekonomi - hur går firman? Helst ska du arbeta hos en framgångsrik firma. Devisen att om man tjänar pengar ger bättre förutsättningar gäller i alla tider.
- När du söker jobb - begär referenser på din eventuella chef och möte/samtal med dina kommande kollegor. Detta är högst rimligt - inte minst eftersom de säkert vill ha referenser på dig - och indikerar väldigt mycket om arbetsgivaren ser detta som positivt.
- Att vara arbetsgivare och arbetstagare fungerar bäst om det kan ses som ett avtal mellan likvärdiga parter. Du säljer din tid mot pengar - buga inte eller vad underdånig.
- Var skeptisk mot arbetsgivare som ser dator eller mobiltelefon som en löneförmån - de är arbetsverktyg.
- Besök arbetsplatsen och känn in arbetsmiljön - satsar man på den? Är den bra? Exempelvis stolar och höjbara skrivbord.
- Låt dig inte smickras av ett erbjudande - gör din hemläxa baserat på de faktiska kriterierna.
- När du byter arbetsgivare - förvänta dig inte att det som är bra på din nuvarande arbetsplats automatiskt finns hos nästa. Var kritisk.
Egen firma då? Är inte det bättre? Frihet under ansvar, så att säga. Jag säger ett diplomatiskt kanske. Det beror på dig som person. Jag vet många som arbetar hårt i egen regi men har svårt att tjäna några pengar. För några få går det bättre och en liten skara täljer guld. För sådana som jag - som älskar fritiden - är det nog ett sämre val.
Läs även andra bloggares åsikter om Arbete, Balans, Det som är livet, Karriär, Privatekonomi, intressant?
I fredags sa jag upp mig från mitt jobb. Jag blev anmodad till det. Min reaktion var först förvåning men sedan mer förvåning över min förvåning. Man tar inte människor på orden längre. För ärlighet. Alla misstror.
Jag skrev under för ett nytt arbete i mitten av februari. Jag och min kommande arbetsgivare överenskom att jag skulle börja där efter sommaren. I all sin enkelhet innebar det att jag formellt kunde säga upp mig i mitten av maj.
Jag tänkte dock på mina kunder. Eller rättare sagt min arbetsplats kunder. Och mina närmsta kollegor. Jag ville ge framförhållning och en dräglig planeringshorisont. Så jag förtäljde nu mina planer och förklarade mina anledningar. Det blev inga grattis eller ryggdunk. Inte ens en gnutta tacksamhet. Det blev bara ett uppsägningspapper jag skrev under efter en axelryckning. Bra, visa er rätta sida. Helt i sin ordning. Jag vet med mig själv att jag är en bättre ledare än ni är.
Inom juridiken finns det något som heter Likabehandlingsprincipen som också är något som många arbetsplatser gärna anser att de har. Det innebär att alla, kort och gott, ska behandlas lika - något som min nuvarande arbetsplats inte förmår. Det gör så ont i magen när en kollega gråter av denna anledning. Den finns en läpparnas bekännelse.
Chefskap av idag är inte alltid av sundhet. Det finns chefer som är goda ledare - fast många av de som faktiskt är det är inte chefer. Jag när en teori kring att relativt många chefer är psykopater. Vissa chefer ser sig stå över sina medarbetare - att de är viktigare och bättre. Chefer som tar sig friheter, ställer sig i främsta rummet, tar alla plats och allt syre. Dessa chefer är inte ledare eftersom ledare äter sist.
Ovan ser du en berömd sekvens ur filmen Frozen Planet - en vargflock. Ser du flockens ledare med en gång? Är du säker?
Främst pulsar de äldsta och sjuka i flocken - tre till antalet - och de anger tempot. Skulle de inte finnas där skulle de komma efter och kanske förlora kontakten med de andra. Därefter kommer fem yngre, starka vargar - frontstyrkan. I mitten finns övriga flockmedlemmar och därefter ytterligare fem starka. Sist och ensam går alfa-vargen. Han kontrollerar allt från sin position - där ser han allt och bestämmer riktningen. Han ser alla i flocken. Han är en ledare.
Osjälviskhet och respekt visar en riktig ledare prov på. En riktig ledare är hård mot sig själv men ägnar sig åt och lyfter andra. En ledare sätter sig sist vid konferensbordet och går sist in genom dörren. En ledare lyssnar och låter andra tala först. En riktig ledare väljs av gruppen - därför äter denne sist.
De flesta tror att ledarskap handlar om att vara ansvarig. De flesta tror att ledarskap handlar om att ha alla svar och vara den mest intelligenta eller den mest kvalificerade personen i rummet. Det är den fullständiga motsatsen.
Ledarskap handlar om att bemyndiga andra att uppnå saker som de inte trodde var möjligt. Ledarskap handlar om att peka ut riktningen och formulera en vision av världen som ännu inte existerar. Goda ledare har förtroendet att lita till andras försök, framgångar och ibland misslyckanden.
Personlighet är inte att förknippa med ledarskap. Ledarskap handlar inte om att vara en trevlig eller otrevlig person. Vissa bra ledare är grovahuggna eller svåra. Vissa har besvärliga personligheter medan andra är sällsynt trevliga. Men detta är inte kvalifikationerna. De äkta kvalifikationerna är deras önskan att se oss uppnå mer, deras önskan att driva oss för att vara det bästa vi kan vara. Inte för deras egna själviska vinning utan för att de tror att vi har något att erbjuda.
De dåliga ledarna, däremot, är de som driver människor hårt för egen vinning och för egen nytta av vårt arbete. Och här finns psykopaterna, tror jag.
You can easily judge the character of a man by how he treats those who can do nothing for him.
Simon Sinek
Läs även andra bloggares åsikter om Det som är livet, Arbete, Mänsklighet, Upplevelse, intressant?
Vi har alla det i oss, tro det eller ej. Inom oss har vi den bästa versionen av oss själva - och vi kan låta den träda fram i all sin glans, bara vi bestämmer oss för det. För hur länge ska du vänta innan du kräver det bästa för dig själv?
Det handlar inte om vem som är bäst eller visar de bästa resultaten, inte vem som har mest pengar eller slår nya rekord. För just detta - att jämföra dig med andra - bringar dig bara bortom egenkontroll. Det enda viktiga resultatet för dig är att du blir den bästa du. Det är det enda loppet som är viktigt - om det ens är ett lopp.
För det är dina egenskaper, inte omständigheter, som gör dig till den människa du är. Och det är faktiskt ganska enkelt - världen bryr sig synnerligen lite om vad du tänker eller vet. Däremot bryr den sig en hel del om vad du gör. Istället för att prata så mycket - gör istället!
Work hard in silence, let your success be your noise.
Frank Ocean
Att vara den bästa i dig är att vara en bra människa. Det hör till. Återigen, det finns inget att prata om utan bara var en närhelst och när du kan.
I shall pass this way but once.
Any good that I can do
Any kindness I can show
To any human being
Let me do it now
Let me not defer nor neglect
For I shall not pass this way again.
William Penn
Goda människor är hjältar i vardagen - någon som avbryter ett bråk, hjälper någon, ställer upp för behövande. Att ta risker hör till eftersom en bra människa gör vad situtionen kräver och gör det utan oro. Det handlar helt enkelt om vem du vill vara och vad du vill lämna efter dig - en människa eller en mus?
Läs även andra bloggares åsikter om Det som är livet, Empati, Välmående, Upplevelse, intressant?