Det unika med ett fotografi är att det fryser ögonblicket. Men det intressanta, tycker jag, är att du i den där ögonblicksbilden också kan se både det förflutna och framtiden. Det blir så mycket mer uppenbart i en stillbild vad som kom före den och vad som strax ska komma.

Några av världens mest berömda fotografier någonsin tagna bevisar detta, även om de vid tillfället de togs inte ansågs vara något speciellt. De var istället små saker som idag antingen visar oss något viktigt kring var vi kom ifrån eller vart vi är på väg. Fotografier har därför mycket gemensamt med studier i historia - att se kontinuiteten mellan den tid som passerat fram till nu, det innevarande ögonblicket, till en framtid som komma skall - och att lära sig något av den.

Det går att jämföra med hur vi människor tar beslut. Livet är ett porlande flöde som aldrig avstannar men när vi tar ett beslut, så som att ta det där jobbet eller ej, bli arg eller inte, göra rätt eller fel, då fryser vi ögonblicket. Dessa val vi gör existerar i nuet en kort, kort stund - men i dem kan vi se inte bara det förflutna som ledde till dem utan också den framtid de leder till.

Det är intressant att tänka att under varje dag vi lever ställs vi inför en uppsättning vägval. Och i valet av väg att ta - i ett fruset ögonblick - avslöjas vi vilka vi är innerst inne. Vilket val gör vi? Vilken väg tar vi? Och det är, precis som i ett fotografi, ofta de små besluten i de små ögonblicken som slutligen visar sig vara de viktigaste.

Du ville att något skulle bli på ett visst sätt men det blev inte så. Det är dåligt, eller hur? Åtminstone är det ingen som förnekar att det känns dåligt. Med en viss grad av positivt tänkande kan man möjligen tänka att det tråkiga möjligen räddade oss från något än värre?

Livet är inte binärt - att få vad du önskar eller att inte få det är inte de enda två alternativen. Det finns en uppsättning tänkte-inte-på-det. Så var inte bitter eller nedstämd av att det inte gick din väg eftersom sanningen är den att de faktiskt gjorde det - det finns alltid ännu sämre vägar, sämre alternativ, som det kunde gått.

Att praktisera tacksamhet för allt som sker, att uppskatta skeenden som de är och inte som de borde vara - amor fati, att älska ödet - är att tänka att jag är tacksam för det här då det finns sämre alternativ. Så den dag då Murphys lag visar sig flinande för dig, bli då inte upprörd eller frustrerad. Säg istället ett tyst tack - för kanske du precis blev räddad ifrån något mycket värre öde?

Läs även andra bloggares åsikter om Balans, Det som är livet, Erfarenhet, Glädje, Motivation, Vardag, intressant?

Jag är en försiktig general som inte tycker om att stöta mig med folk eller insinuera vad som är rätt eller fel. Inte heller vill jag försöka övertyga med den kunskap jag skaffat mig eller för den delen klanka ned på andras övertygelser. En god stämning kan ofta vara värd att bevara och vem gillar en besserwisser?

Träffade en god vän häromveckan som jag inte ser så ofta och vi gled in på spåret kring pensioner i vårt samtal - och det är ett område som jag uppskattar mycket att prata om nuförtiden. Min gode vän, som alltid varit klokare än jag inom området ekonomi, hade under många år löneväxlat så att han kunnat avsätta mer pensionspengar. Idag motsvarar hans pensionsprognos 100 % av vad hans slutlön kommer att bli om han väljer att gå i pension vid 65 års ålder.

Min egen prognos är inte lika munter utan ligger på ungefär 75 %. Vårt sparande kommer dock att kunna kompensera för detta fullt ut om nödvändigt men jag beklagar att jag inte var klokare i yngre dagar. Att ge tappt är dock inte min melodi utan att göra om och rätt är aldrig för sent.

Vi pratade vidare om tjänstepension och var överens om en sak - varken hans eller min lösning utanför kollektivavtalade pensioner var långt ifrån perfekta. Min egen nuvarande tjänstepensionslösning är kopplad till SEB och en räcka dyra egna och utvalda fonder. Min väns var ett snäpp värre med Söderberg & Partners som ständigt får uppmärksamhet med epitet som dyrt och dåligt. Problemet för oss båda är att vi är låsta till dessa båda förvaltare eftersom våra arbetsgivare har valt detta. Nu byter jag inom kort arbetsgivare som har ett kollektivavtal vilket kommer ge mig fria tyglar - men ska det verkligen behöva vara så?

Jag vet inte riktigt varför men många i min generation tycks ha låst fast sig vid att pension - ja, den börjar vid 65 års ålder. Själv känner jag mig blygsam med mitt mål kring 62. Exakt hur mitt utträde som yrkesverksam kommer att bli återstår att se men inte vill jag likt våra styrande politiker, som kan pensionera sig fördelaktigt, jobba bortåt de sjuttio! De riksdagsmän som trillar ut ur styret kan dessutom få en inkomstgaranti upptill femton års tid - det är skillnad på folk, minsann.

Jag undrade om min vän funderat på att sluta arbeta tidigare. Det hade han inte och han visste inte varför. Det var som om ryggmärgen tog beslutet att innan 65 slutar man inte jobba. Vi pratade vidare och vi var synnerligen överens om att det måste komma lösningar framgent som innebära att människor kan fortsätta att arbeta men ha rätt att gå ned i tid. För det är de här förbenta fyrtiotimmarsveckorna som tröttar ut på sikt.

Min kommande arbetsgivare har flexpensionslösningen vilket innebär att mer pengar avsätts i tjänstepensionen för en förstärkt möjlighet att gå ned i tid i slutet av arbetslivet. För 2017 var denna avsättning 0,2, % av lönen men kommer successivt att höjas till 2 %. Möjligheten att gå ned i arbetstid har du som jobbar i tjänstesektorn från 62 års ålder. En bra idé enligt mig.

Samtidigt måste man vårda sina pensionspengar. Jag och fru Penning använder exempelvis AP7 Såfa i premiepensionen efter många utflykter i andra fonder genom åren - som inte gjort oss gladare än deras förvaltare. Det finns synpunkter på att denna fond är riskabel på grund av sin hävstång men så enkelt är det inte. Hävstången har justerats över tid från 50 % 2010 till 25 % 2015 och nu till 15 %.

Förutom att hävstången sänks ska man också börja investera i faktorpremier. Faktorpremier syftar på att hitta en systematisk felprissättning som gör att man kan överavkasta marknaden/index över tid, exempelvis på grund av beteendeekonomiska faktorer, investeringspsykologi. Målet är att hitta aktier som är underprissatta givet all information som finns tillgänglig.

Klart är det också att det för mig och frun inte kommer att kunna lyftas någon allmän pension förrän vid 64 års ålder på grund av regeländringarna som kommer. Detta innebär att vi helt enkelt får leva på besparingarna under de första åren - om vi väljer att sluta arbeta vid 62.

Läs även andra bloggares åsikter om PPM och Pension, Premiepension, Tjänstepension, Pension, intressant?