IMF: VIKTIGA LÄRDOMAR FÖR PENNINGPOLITIKEN AV INFLATIONSUPPGÅNG
STOCKHOLM (Nyhetsbyrån Direkt) Den kraftiga inflationsuppgången de senaste tre åren följde på en unik störning i den globala ekonomin.
Det skriver IMF-ekonomer i ett delkapitel ur den kommande globala konjunkturprognosen.
Nedstängningar på grund av pandemin skiftade initialt över efterfrågan från tjänster till varor. Men det skedde i ett läge då finans- och penningpolitiska stimulanser utan motstycke lyfter efterfrågan, och många företag klarade inte att öka produktionen tillräckligt snabbt vilket ledde till en mismatch mellan utbud och efterfrågan och stigande priser i vissa sektorer.
"Till exempel, hamnarna pressades till eller bortom sina gränser, delvis beroende på pandemirelaterad arbetskraftsbrist, när efterfrågan på varor skenade vilket resulterade i restorder", skriver ekonomerna.
"När ekonomierna åter öppnade kom efterfrågan på tjänster tillbaka med full kraft och Rysslands invasion av Ukraina fick råvarupriserna att skjuta i höjden, vilket i sin tur pressade upp den globala inflationen till den högsta nivån sedan 1970-talet", fortsätter de.
Enligt ekonomerna måste man söka bortom traditionella makroekonomiska modeller för att förstå den kraftiga uppgången i den globala inflationen. IMF:s modeller visar hur kraftiga uppgångar i inflationen i specifika sektorer bäddades in i kärninflationen, ett mindre volatilt mått som exkluderar livsmedel och energi.
Nyckeln i analysen är interaktionen mellan kraftigt stigande efterfrågan och sektorspecifika flaskhalsar och chocker.
"Dessa resulterade i stora förändringar i relativa priser som resulterade i en ovanlig prisspridning", skriver IMF-ekonomerna.
När utbudsflaskhalsarna blev mer utbredda och interagerade med stark efterfrågan blev Phillipskurvan, det viktigaste måttet på relationen mellan inflation och lediga resurser i ekonomin, brantare och skiftade uppåt.
"Den brantare Phillipskurvan indikerade att relativt små förändringar i de lediga resurserna i ekonomin (slack) kunde få stora effekter på inflationen. Det kom med goda och dåliga nyheter", enligt ekonomerna.
De dåliga nyheterna var att inflationen skenade när flera sektorer nådde kapacitetstaken. Den goda nyheten var att det var möjligt att dämpa inflationen till en mindre kostnad i termer av förlorad produktion.
Den sista insikten leder till nya insikter: utbredda utbudsflaskhalsar kan ge centralbanker en gynnsam avvägning när de konfronteras med en efterfrågeökning.
"Eftersom Phillipskurvan blir brantare i sådana fall kan policyåtstramning bli särskilt effektiv för att snabbt föra ner inflationen med begränsade kostnader för produktionen", skriver IMF-ekonomerna.
Men när flaskhalsarna är begränsade till specifika sektorer med relativt flexibla priser, som råvaror, blir det en påminnelse om att den sedvanliga praxisen att fokusera penningpolitiken mot kärninflationsmått förblir lämplig.
"Överdriven policyåtstramning i sådana fall kan bli kontraproduktiv och leda till kostsamma ekonomiska nedgångar och felaktig resursallokering".
Givet dessa insikter framhåller ekonomerna att centralbankernas penningpolitiska ramverk bör identifiera de förhållanden då en frontladdad åtstramning är lämplig. Detta kräver förstärkta modeller och bättre sektordata för att värdera de underliggande drivkrafterna för inflationen, förbättrade prognoser samt att kommunicera finjusteringen av policyresponsen.
Ett första steg i rätt riktning kan inkludera insamling av mer frekventa data för priser per sektor samt utbudsbegränsningar för att avgöra om nyckelsektorer är på väg att möta utbudsflaskhalsar. Det krävs också en förståelse för strukturella faktorer, som hur olika sektorer sätter priser och länkarna mellan dem, vilket skulle erbjuda ytterligare värdefulla insikter.
Ekonomerna noterar att flera centralbanker planerar att se över sina policyramverk de kommande månaderna. Detta ger en möjlighet att inkorporera väldefinierade undantag i ramverken för att hantera inflationstrycket när Phillipskurvan brantar.
Enligt ekonomerna skulle en sådan utökad flexibilitet tillåta centralbankerna att bli bättre förberedda i framtiden och hjälpa till att säkra deras trovärdighet.