LÖNEAVTAL: KONFLIKTRISK HÖGRE I OFFENTLIG SEKTOR - CALMFORS

STOCKHOLM (Nyhetsbyrån Direkt) Ett försämrat arbetsmarknadsläge, en önskan att återställa reallönetappet och högre vinstandelar i den konkurrensutsatta industrin är faktorer som väntas påverka de stundande löneförhandlingarna.

Det säger Lars Calmfors, professor emeritus i nationalekonomi, till Nyhetsbyrån Direkt.

Nu när inflationsläget normaliserats finns det ett antal faktorer som han bedömer kommer att bli avgörande för hur avtalsrörelsen utvecklas.

En faktor är den försvagade arbetsmarknaden, som innebär ett svagare läge än normalt för arbetstagarsidan när man förhandlar.

"Men ser man framåt så väntar sig alla att arbetsmarknadsläget ska förbättras, kanske från årsskiftet, men det kommer att vara svagt när man förhandlar", säger Calmfors.

Samtidigt har vi ett stort reallönetapp, som drar åt andra hållet, och fackets medlemmar vill nog återställa reallönerna till tidigare nivåer, tror han.

Ytterligare en faktor är att vinstandelarna i den konkurrensutsatta delen av industrin ligger högre än tidigare, det finns en lönebetalningsförmåga som är större än normalt.

"Det vet man så klart om på arbetstagarsidan", noterar Calmfors.

Från arbetsgivarhåll har man betonat att en stor del av de ökade vinsterna härrör från den svaga kronan. Lars Calmfors håller med om att den svaga kronan har hjälpt till att få upp vinstnivåerna, men säger att å andra sidan har kronan varit svag länge och det kan vara svårt hävda att det är temporärt.

Han tror också att den svaga ekonomiska utvecklingen i Sveriges största exportland, Tyskland, är något arbetsgivarna kommer att lyfta fram som en faktor som talar för återhållsamma löneökningar.

"Men även med rätt små lönelyft blir det ju reallönelyft. Samtidigt kommer räntorna ner och vi ser en omläggning av finanspolitiken i mer expansiv riktning", säger han.

När det gäller frågor som kan försvåra förhandlingarna tycker Lars Calmfors det mest problematiska är att när man ser på relativlönerna så har lönerna ökat väsentligt snabbare i näringslivet än i offentlig sektor.

"Det ser jag som en inneboende spänning. Det har gått förhållandevis bra för exportindustrin även under höginflationstiden, medan kommuner och regioner har haft det tufft. Man skulle kunna misstänka att det finns ett uppdämt missnöje där med att de haft en svagare utveckling", säger han.

I denna avtalsrörelse löper avtalen ut samtidigt för i princip hela arbetsmarknaden, vilket innebär att exempelvis lärare, sjuksköterskor och läkare förhandlar samtidigt som industrin.

"De har fått märket i princip men inte mycket över, medan man fått lite högre än märket i näringslivet. Speciellt gäller detta privatanställda tjänstemän. Jag ser betydande konfliktrisker i kommuner och regioner", säger Calmfors.

Han exemplifierar med läkarna, där det finns ett stort missnöje över löneutvecklingen tidigt i karriären, ett missnöje som byggts upp under många år. Läkarförbundet hade det som krav att försöka åtgärda detta, men fick ingenting i avtalet i år, vilket hängde ihop med det dåliga ekonomiska läget för regionerna.

"Det skulle kunna göra dem mer aggressiva i sina förhandlingar, på grund av internt tryck", säger han och tillägger att även för Vårdförbundet, som inte fick något större genomslag för sina krav om arbetstidsförkortning, trots strejk, kan det bli svårt att inte driva frågan igen.

Lars Calmfors tror att detta, i kombination med sämre utveckling i näringslivet, kan göra det betydligt svårare att komma överens i offentlig sektor än i privat sektor.

Han gör samtidigt bedömningen att sannolikheten för långa avtal borde vara större den här gången än förra, i och med att osäkerheten om den ekonomiska utvecklingen är betydligt mindre nu än tidigare även om det förstås inte går att utesluta störningar till följd av den geopolitiska situationen.

"Tre år, skulle jag tro. Kanske underlättas detta av att alla sluter avtal på samma gång", säger han.

Beträffande Riksbanken och risken för att löneavtalen blir så låga att det blir svårt att nå inflationsmålet tror Lars Calmfors att denna risk är mindre nu.

"Jag skulle gissa att det troligaste löneökningarna hamnar högre än vad som var normalt tidigare, och i linje med att Riksbanken når inflationsmålet", säger han.