Veckans fråga: Om att behöva tänka om

Oj vad tiden rullar på. Helg igen och därmed dags för veckans fråga. Efter den här veckan har jag bara ytterligare en fråga på lager. Så om ni önskar att konceptet med en fråga varje vecka rullar vidare börjar det bli hög tid att skicka in fler frågor. Det gör ni till mail bloggmiljonaren@hotmail.com.

Fråga:
Jag vågade med inspiration från dig och andra ta steget och sluta jobba 45 år gammal, hösten -21. På en väg har det blivit nästan bättre än vad jag hoppades då jag verkligen trivs med livet nu. Jag fyller dagarna med massa grejer som jag tycker känns meningsfulla. Men på en annan väg har det tyvärr inte blivit riktigt som jag hoppades. Det har hänt lite i mitt privatliv som gjort att kostnaderna ökat, börsen har gått sämre än vad jag trodde och till det kommer den allmänna inflationen med där tillhörande högre ränta. Mitt ekonomiska läge känns helt enkelt inte lika skottsäkert som för ett år sedan. Nu känns det tyvärr som jag slutade jobba för tidigt och utan den säkerhetsmarginal jag hade behövt, samtidigt känns det lite som ett nederlag att behöva börja jobba igen. Har du några tips eller tankar?

Svar:
Jag tycker inte du ska se det som något nederlag. Vi som är ansvarsfulla personer och ser vår privatekonomi på det seriösa sätt man ändå måste se den för att ens kunna tänka tanken att sluta jobba vid 45 måste naturligtvis bevaka läget och vara anpassningsbara när saker händer. Precis som att en framgångsrik VD måste vara lyhörd för förändrade förutsättningar och agera när något i omvärlden förändras. Att sätta en plan 2021 och sen fortsätta enligt planen trots att mycket i omgivningen förändras skulle ju liknas vid att i ett klädbolag bestämma år 2000 att man bara ska fokusera på fysiska butiker och ignonera e-handel och sen envist hålla fast vid det 2022. Eller att fortsätta dra igång nya byggen av hyresrätter i samma takt som innan när byggkostnaderna stiger med 20% för ett byggbolag våren 2022. Eller envist hålla fast i en utdelning som absolut inte får sänkas så länge att man äventyrar bolagets långsiktiga överlevnad och flera år senare för slopa utdelningen helt. Bolag som gör så vill vi inte äga. Och VDar som gör så ser vi inte upp till.

Andra VDar och bolag agerar direkt när något oväntat som en pandemi drabbar världen och inrättar stabsläge och vidtar nödvändiga åtgärder på några dagars varsel. En sådan typ av VD ska du vara för din egen privatekonomi.

En sak jag däremot reagerar på i frågan är att du säger att börsen gått sämre än vad du trodde sedan hösten 2021. Visst det har inte varit någon direkt stark börs. Men ser vi 1 år tillbaka så har Stockholms storbolagsindex går ner 20% samtidigt som de största globala indexfonderna gått upp 5% under samma period. Det kan inte anses vara någon chockerande dålig avkastning på 1 års sikt utan jag tycker nog egentligen man bör ha större marginaler för svag börs än så. Kanske har du en koncentrerade portfölj som tappat mer än index?

Men har man räknat med 4% årligt uttag och saker i ens omgivning gör att kostanderna går upp så det motsvarar 5-6% årligt uttag räknat på ursprungsbeloppet samtidigt som portföljen tappar 20-30% förstår jag att det kan kännas som läge att börja agera. Och då tycker jag absolut inte man ska känna någon skam kring att det inte gått som man tänkt sig.

Kanske kan du hitta någon roligt extraknäck liknande det upplägg som jag valt och jobba motsvarande 10% under många år för att stärka upp ekonomin vid sidan om portföljens passiva inkomst. Eller gå tillbaka och göra 2-3 år där du jobbar heltid om det är möjligt där du inte bara kan pausa uttaget helt utan även stoppa in lite nya friska pengar på en förhoppningsvis köpvärd börs. Skulle du jobba 3 år till nu och gå i pension vid 49 så är det faktiskt riktigt starkt det också! Det härliga året du fick under hösten 2021 till hösten 2022 ska du inte ångra och snabbare än du tror är du säkert på banan igen och kan njuta av fler fria och friska år runt 50 vilket är en helt annan typ av pension än de som jobbar till 70 får uppleva. Kämpa på!