Leva nu eller sen. Eller kanske både och?

Jag såg att diskussionen om att leva i nuet och inte fokusera alltför mycket på framtiden blossade upp på ett par ställen igår.

Dels skrev bloggaren Onkel Tom om varför de tagit ett par år ledig mitt i arbetslivet snarare än att jobba klart och sen vara ledig för evigt. I Börspodden nämdes det även i samband med att en börsskribent gått bort i för ung ålder att man inte ska fokusera för mycket på sparkvot utan passa på att njuta av livet här och nu.

Självklart håller jag med om grundtänket att man ska leva här och nu och njuta av livet hela vägen. Men det finns ändå några argument som man kan väga mot det som lyfts fram i diskussionen ovan. Jag kommer inte gå in på specifika fall eftersom var och en givetvis själv får göra det som passar bäst i sitt liv. Kanske vill man hellre vara ledig när barnen är små och bor hemma. Kanske kommer det saker emellan i livet med sjukdom eller annat som gör att man måste prioritera här och nu. Kanske kom man igång med sparandet för sent så det inte känns realistiskt att jobba ihop pengar för att bli fri för evigt utan mer realistiskt är att få ihop pengar för 1-5 lediga år. Tror man av någon anleding att man kommer dö vid 50 så får man anpassa sparande och konsumtion efter det. Om vi struntar i dessa specifika fall och håller det mer allmänt finns det några grundläggande principer att ta med i beräkningen.

Basen när det kommer till långsiktigt sparande är att man räknar med att få en avkasnting på sina pengar som är större än inflationen. Det betyder att jag inte ska välja på att antingen köpa sak X nu idag eller spara pengarna och köpa sak X någon gång långt fram i tiden. Detta samband skulle gälla om man bara kunde placera pengarna med en avkastning som var identisk med inflationen. I sånt fall skulle man fråga sig om sak X kommer ge mest glädje nu eller någon gång i framtiden. Med en avkastning större än inflationen är frågan snarare om jag ska köpa X idag eller 2X i framtiden eller kanske 5X långt in i framtiden, för samma peng.

Samma sak gäller som jag ser det ledighet. Om vi leker med tanken att man kan leva på halva sin lön så finns det tre alternativ för en ung person.
- Antingen att gå ner och jobba halvtid vilket gör att lönen räcker precis (låg lön och inget sparande kommer göra att man får sänka konsumtionen när man går i pension vid 69).
- Ett annat alternativ vore att jobba varannat år (även här kommer du få sänka utgifterna vid pensionering).
- Väljer vi istället att jobba heltid ett antal år i rad och spara halva lönen så räcker det att jobba 15 år för att sen vara ledig resten av livet och då få avkastning motsvarande den delen av lönen som du tidigare spenderat (här kommer pensionen som en bonus som läggs på toppen så du kan öka din konsumtion på ålderns höst). Att vi nu byter 15 års jobb mot mycket mer än 15 år ledigt är tack vare att de sparade pengarna får chansen att jobba ostört och skapa ränta på ränta under en period. (Baserat på en rimlig avkastning om vi tittar historiskt, uträkningen finns i detalj och med olika sparkvoter i min första bok)

Om vi istället pratar om risken att dö för tidigt och slänga bort livet på att spara ihop pengar som man inte hinner använda så har jag skrivit några gånger tidigare om det. Min slutsats är glasklar. Är vi oroliga för att spara ett helt liv och sen dö precis när vi ska börja använda pengarna ska vi absolut inte jobba till 69. Risken att dö vid 69 är nämligen mycket större än att dö vid 49 och även om du inte sparar något privat så bygger hela vårt pensionssystem på att vi sparar pengar till vår egen pension under tiden vi jobbar för att sen få ut pengarna vi jobbat ihop när vi gått i pension.