Svenskarnas sparkvot
Idag släppte finansinspektionen sin stabilitetsrapport som kommer två gånger om året. Jag ska erkänna att jag inte lusläste den i detalj, men den som vill göra det kan hitta den här.
Det var en del övergripande om att vi befinner oss i en lågkonjunktur men att sjunkande räntor ger hopp om framtiden och så klart lite om osäkerhet i globala ekonomin, osäkerhet i omvärlden och inte minst risken för cyberangrepp som del av Sveriges säkerhetspolitiska läge.
En grej som jag tyckte var lite intressant var att se den så kallade sparkvoten.
Jag har ju svårt att köpa att runt 4% sparkvot skulle anses vara högt. Men när det sker hos befolkningen som helhet i en lågkonjunktur med relativt hög ränta får det väl ändå anses vara bra. Eller bra och bra, många företag oroar sig just nu för den återhållsamma konsumenten och att ekonomin går på halvfart. Men för individen tycker jag ändå vi kan fastslå att man inte bör ligga under 5% sparkvot.
Det som jag tyckte var lite intressant kopplat till siffran är att Finansinspektionen spår att lägre ränta kan minska sparandet kommande år. Kanske tvärt om mot vad man tänker sig att det frigörs mer pengar som kan läggas på sparande om boräntan och därmed kostnaden för boendet går ner. Men med lägre ränta i kombination med lite bättre konjunktur ökar optimismen och därmed upplever man tydligen att behovet av att spara blir mindre.
Det är inte bara börsen som drivs av psykologi. Att spara mindre i goda tider låter för mig som upp- och nervända världen. Hela syftet med sparande är väl att spara när man kan, låta det gå lite tid för att skapa avkastning och sen ta ut pengarna när det behövs bättre? Inte att spara när det är tuffa tider för att sen kunna fläska på ännu mer i goda tider.