PerPenning
Likes
252
Antal inlägg
588
Följare
53
Medaljer
0
Stad
Lund
Om användaren
Tid är pengar, pengar är makt, makt över din tid! För vad är pengar om du saknar tid att använda dem? Får du verkligen ut tillräckligt per penning spenderad? Jag är en knappt femtio år gammal pappa och make med två barn i skolålder, villa, bilar, amorteringar och kostnader - ganska lik många andra i det hänseendet. Vad Per däremot under senare år har insett är att en privatekonomi med mer trygghet, utrymme och frihet är något värdefullt att sträva mot. Många mer än Per behöver sätta sig ned och fundera igenom vilka prioriteringar som är viktigast och vilka som egentligen inte spelar någon roll. För egen del har Per insett att det värdefullaste han äger - tiden - byter han bort mot pengar. Dessa pengar är därför synnerligen värdefulla. Per vill att de ska ge god utväxling - han vill ha mer nytta och glädje per penning spenderad.
Kontakt email

RSS

RSS feed
2 december 2017

Månadssummering 2017 november

 

November är inte min tekopp och jag är nöjd med att den är över. I framtiden så ser jag framför mig en tillvaro någon annanstans än Sverige denna period av året. En avkopplande stund under ett parasoll eller möjligen riktigt långt norrut där det är riktig vinter tidigt. Men inte detta år och inte på ett tag. Jag köpte en varm jacka att gömma mig i.

 

Bokslut för november är en många sätt otäck historia. Guldhönan, som visserligen har fått se sig diversifierad utanför hönshuset, tappade 2,4% i vikt under månaden. Räknar vi in alla hönsen så stannar dock tappet på 0,3%.

 

Andelen av sparandet blev väldigt dåligt. Endast 28 procent av inkomsterna hamnade i denna härad. Vi skulle kunnat nå 33 procent men detta extra belopp får av bokföringstekniska skäl hamna i december.

 

Omfördelningar mellan tillgångar och skulder gav ett par olika procentsatser - tillgångarna sjönk med 22 % vilket ter sig mycket. Av dessa är dock 18 % semesterpengar eftersom jag inte separerar några pengar från varandra i budgeten. Det är ju faktiskt så att en semesterresa får stå tillbaka för andra omedelbara behov så som en trasig värmepump. Vissa människor gör inte sådana val utan gör båda, kanske med låne eller kredit. Själv anser jag att alla pengar som jag kan påverka är samma pengar i firma Penning. Vi har en penninghög och vi lägger alla nya slantar överst i den.

 

Skulderna sjönk med drygt 1 procent vilket är en lite högre marschtakt än normalt.

 

I övrigt finns här inte mycket mer jag vill prata om. Jag siktar på decembers bokslut och har påbörjat nästa års mål och våndor.

 

Nu dags för en skön promenad och med ekonomiekot i örat. Må väl!

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
1 december 2017

Längtan

 

Det finns kvar där någonstans i mina digitala gömmor. I en mapp skulle jag kunna tro, kanske med namnet Kalkyler 1992 eller snarlikt. Ett ark av rutor indelade i ett nät av bokstäver och siffror som hyser historiska drömmar. Förrädiska, historiska drömmar av köplust och längtan av att äga.

 

En kolumn består av en månadsföljd, en annan av ett blygsamt belopp och en tredje summerar den förra. Det finns många rader då den kvantitet av pengar som behöver nås är svår att nå. Jag och min dröm som aldrig nåddes.

 

Det handlade om att jag och frun, som vid denna tid var sambo, behövde en bil där jycken också kunde få plats. Vi suktade efter en begagnad Opel Kadett Karavan. I den fanns det bra med utrymme i skuffen.

 

 

Det blev aldrig en sådan och det var nog lika bra det. En äkta rostburk och få levde några längre liv. Men idag kör jag en modern Opel med massor av teknik, finess och lull-lull. Vi köpte den kontant dessutom. Men vad som skiljer sig från förr är att drömmen inte finns där. Att köpa något, exempelvis en bil, ger mig inga kickar eller någon glädje längre. Ibland sörjer jag den härliga känslan. Men den går inte att nå.

 

Jag köper saker, det gör jag. Av praktiska skäl eller i syften. Däremot minns jag knappt när jag inhandlade något som gav puls eller glädje. Det finns på sin höjd belåtenhet och tillfredsställelse. Men det gör det med en skogspromenad också. Eller en kopp het java.

 

Sensmoralen? Det finns ingen. Mer än att jag antagligen blivit gammal. Eller om jag tänker positivt: jag har nått en ny nivå av mognad?

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

26 november 2017

Färglös

 

Jag var på en kurs via jobbet kring organisationsutveckling i somras. Och sådant är intressant - inte minst eftersom jag har en stor skepsis mot dylika tilltag. Syftet är dock gott och handlar om att vi människor bättre ska kunna förstå varandra och arbeta tillsammans. Men när metoder eller tekniker kommer på tal för att analysera oss människor och katagorisera oss att vara än den ena eller det andra, då rynkar jag hela ansiktet.

 

I den här kursen gjorde vi en så kallad DISC-analys som bygger på beteendeforskning från 1920-talet. Enligt den metoden, som inte att förglömma blott är en teori, så kan våra beteenden beskrivas i fyra olika färger. Du kan vara blå, röd, grön och gul - de sammanfattas så som att vara analytisk, dominant, influerande och stabil. Analysen i sig ger dig en profil där du är dessa olika färger med olika inbördes vikt. Genom att på detta sätt kategorisera människor så menar förespråkarna för DISC att man kan lösa många saker så som ledarskap, kommunikation, affärsskap och teamsammansättningar. Finfint - jag säger inte emot dessa påståenden utan jag tror att det säkerligen påverkar. Men jag gillar inte att kategoriseras!

 

Tjugoåtta frågor på femton minuter ger inte alla svar. Det är för enkelt. Och farligt. För människor tycks lita på resultatet. De ser beteenden de känner igen och uppfattar dessa som sanningar. Jag är hård och vill hävda att analyser likt DISC är till delar likt ett horoskop. Människor känner trygghet i de enkla svaren som ges. Så skönt, nu förstår jag varför jag är blå och grön och gul men inte röd! Nu kan jag fortsätta att vara just det. Det är förrädiska saker, det här. Inte minst för att det finns stora pengar i den här verksamheten.

 

Motivational Poster

Bara för att något är säljbart och attraktivt betyder det inte att det är bra eller vetenskapligt etablerat. Jaha, så du är grön? Det här är grova simplifieringar och nästan förolämpande för varje människa. Vad var och en tänker i varje enskild stund är inget laboratorieexperiment baserat på tjugoåtta frågor.

 

För om du verkligen vill förstå hur människor kommer att agera så måste du först ta reda på vad de verkligen vill ha och sedan anta att de kommer att försöka att tillfredsställa sina önskningar och behov genom sina handlingar. Att exempelvis tolka en annan människas beteende som på ytan kan framstå som exempelvis dominant och därmed dra slutsatsen att det beror på ett maktbehov är en helt felaktig slutsats. Ett beteende kan bero på så många olika faktorer och om vi dessutom lägger till aspekten att vi tolkar en annan persons beteende utifrån vad vi själva tycker är viktigt - då börjar det bli riktigt komplicerat.

 

 

Om vi dessutom lägger på frågan kring motivation kopplat till medarbetarengagemang finns det en skrämmande uppsjö av medarbetare som har lågt engagemang - det vill säga motivation - till sitt arbete. Att försöka förstå vad som driver en människa är essensen. En organisationskarta kan man mickla med, arbetsgrupper kan ändras - men det går inte att göra med en människas inre drivkrafter.

 

 

Jag vill påstå att den arbetsgivare som verkligen vill bli framgångsrik, behålla sina duktiga medarbetare och vara attraktiv för fler måste kasta dessa tester överbord och börja agera utifrån mänskliga aspekter - att verkligen fråga vad människor vill ha och sedan hjälpa dem att nå fram till dessa mål.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

25 november 2017

I galenskapens värld

 

Jag vet att är enfaldigt av mig men inte helt sällan går jag in i politisk polemik med allt och alla på Twitter - denna pöl av påståenden, förolämpningar och enfald. Och jag skäms för jag blir en del av den. Samtidigt fascineras jag av Twitter då det finns en närhet till politiker som jag inte skönjar någon annanstans. Då blir det också svårt att hålla fingrarna i styr.

 

Vad jag lärt mig genom åren är att politiker i gemen inte är mer begåvade än genomsnittet i samhället. Däremot så vill de vara gällande och oftast har de starka åsikter som inte nödvändigtvis är underbyggda av fakta. Ideologi är ett av de viktigaste mantra jag ser. Tyvärr så är det snarlikt över i princip hela partilängden - för hur lätt är det egentligen att välja ut ett parti som känns så som mitt?

 

För de nya, nya moderaterna är ju ett arbetarparti numera, liberalerna är inga liberaler längre, centern pratar inte längre bönders språk så ingen vet vad de vill, kristdemokraterna försöker hitta en sakfråga att enas kring och sverigedemokraterna har blivit de gamla, nya moderaterna.

 

Fast det finns ju lite hopp om stringens. För socialdemokrater är partibok fortsatt viktigare än ärlighet, vänsterpartister är ännu äkta kommunister och miljöpartiet är.. ..ja, vem vet? Så när mitt äldsta barn, som ska få rösta i nästa val, frågar mig om vad jag ska rösta på och hur man väljer klokt kan jag bara svara ingen aning.

 

De klokaste människorna på Twitter är inte politiker utan vanligt folk. Många är starkt kritiska till hur vårt samhälle utvecklar sig samtidigt som politiskt käbbel på låg nivå är kutym. Men det finns både argument, fakta och slutledningsförmåga i väljarkåren - vi är inte en pöbel som längre går att manipulera. Eller kan vi det? Är vi tillräckligt många som egentligen engagerar oss utanför den egna plånboken eller våra egna små bekymmer? Jag hoppas det. Det är min förtröstan.

 

Ibland får jag kritik för att jag twittrar anonymt och att jag därför inte står för det jag skriver. Jag kan förstå debattörers frustration att de inte kan hitta mig och därmed etikettera mig och förkasta mina åsikter. Men är det egentligen ett problem? Jag vill inte vara offentlig och det är ett val jag gjort. Och det ska inte behövas någon sådan för att få vädra sina tankar. Samtidigt så har jag ett ansvar att inte nyttja denna anonymitet likt ett nättroll - jag bedriver inte propaganda eller försöker skapa ett drev utan jag bara tycker och bemöter och pekar - ibland med viss vasshet.

 

Att engagera sig via Twitter är inte ofarligt för någon. Däremot finns det inga bättre alternativ ännu. Twitter är helt galet.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
22 november 2017

Sammanhang

 

Så som person är jag mer introvert än tvärtom - det kostar mig mycket energi att umgås med många samtidigt eller att prata mycket och länge. Jag har alltid värdesatt orden och anser att de ska innehålla något av vikt och inte bara skval. Det syns tydligt på jobbet, exempelvis, vilka som får sin näring från bekräftelse, att vara i centrum och att ta plats med mycket prat. Inget fel i det - vi är alla olika. Men när blev eftertanke och analys omodernt? Numera värdesätts det mer att folk tror något tillräckligt högljutt för att det ska bli en sanning.

 

Idag har jag arbetat hemifrån. Det är ganska behagligt att göra det då jag får mycket gjort. Men inte för ofta, har jag insett. Att sitta hemma vid mitt skrivbord och arbeta påminner mig om den tid då jag var arbetslös. Att vara ensam är att vara utan ett sammanhang. Introvert eller ej så är vi ett flockdjur sedan urminnes tider. Det är snarare så att extroverta människor är mer naturliga ledare som tar täten och tar stryk i kampen mot bestarna. Vi har alla våra roller att spela annars hade vi varit utrotade.

 

Som sagt, att arbeta hemma alltid hade inte fungerat för mig. Därför är heller inte tradingjobbet lämpat för en sådan som jag. Jag har två vänner som gör just detta - sitter hemma och tradar aktier på sin egna kammare. Jag hoppas att de är nöjda med det.

 

Och eftersom jag hellre jobbar tillsammans med andra så är inte en tidig pension något för mig. Äsch, det är ändå redan försent. Jag läste om en ung man på 34 år som gjort sig ekonomiskt oberoende. Jag gillade hans ansats - att spara mycket för att bli fri från åtta till fem och psykopat-chefer men också att han valde att spara enkelt i diversifierade indexfonder med låga avgifter. Få är kallade att bli riktigt duktiga i att investera - precis som i alla elitsporter.

 

Jag har tjänat pengar genom åren men alltid i efterhand insett att det varit mer tur än skicklighet. Så över tid har jag alltmer övergått från att investera i aktier till att spara i lämpliga fonder. Jag erkänner att jag inte kan koppla av på ett sätt så som jag önskar när jag ständigt ska titta eller peta i portföljen. Och så som jag alltid har haft som ledstjärna - tiden är begränsad så fyll den med det som ger dig värde. Och jag är inte funtad så som exempelvis Nicklas Andersson i podden Prata Pengar som verkligen lever för sina investeringar - för mig är de blott medel för något annat.

 

En del av mina investerade slantar lever nu sina egna liv utan min inblandning - det har flyttat hemifrån, helt enkelt. Men de fortsätter att betala hem! Lysa tar nu hand om slantar på ett föredömligt och dessutom billigt tillvägagångssätt. De är helt enkelt bäst i klassen.

 

Pengar kan man aldrig bli bundis med - högst någon man tar en öl med på stan efter jobbet.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
19 november 2017

Inga nya trender

 

Det är intressant med investeringsstrategier. Det finns många sådana - mer eller mindre genomtänkta. Faktorer som påverkar är tid och intresse men också otålighet och girighet. Dessa dagar är veteraninvesteraren Kavastu i ropet med sin hemliga strategi HSI och människor flockas kring honom på Twitter. Han intervjuas i websändningar och i tidningar. Och begåvad som han är slår han mynt av detta uppblossande intresse med att inbjuda till kurser i våra storstäder. Han gör naturligtvis helt rätt - aktieintresset är stort och investeringsviljan het.

 

För några år sedan var det Tobbe Rosén som var i ropet och även han höll kurser i ämnet att investera. Jag var själv på en av dessa och den var utmärkt. Samtidigt så är det inga djupt fördolda hemligheter som dväljs i någon sorts vishetens brunn. Både Tobbe och Kavastu talar om vikten av att följa övergripande trender och inte försöka att simma mot strömmen. Men människans sinne är svagt och sökandet efter de enkla lösningarna tar inte slut. Att betala en avgift för en kurs är i sig en enkel lösning.

 

Kavastu är klok. Han säger ju sanningen. Att var och en måste skapa sin egna investeringsstrategi baserat på tidshorisont, risk och intresse. Men nu vill ju flockvis men människor tjäna pengar på de höga nivåer vi har nu. Så vad händer när konjunkturen vänder nedåt och Kavastu gör så som han lär - att gå ur marknaden och låta slantarna vila? Vad gör alla hans elever som fortsatt vill tjäna pengar? Det är en intressant fråga. Tålamod, finns det?

 

För Kavastu ger goda råd liksom många med honom. Han är inte ensam om att kunna investera men gemensamt för alla av dem är att de är långsiktiga, riskaverta och pålästa. Inga av råden är hans påfund utan har funnits med under långa tider. Men det finns inget fel i att hålla kurser för hågade, absolut inte. Men en kurs i en uppåtgående trend gör dig inte till en duglig investerare. För hur många har inte skapat sina kunskaper med erfarenheter från en riktigt jobbig nedförlut?

 

Jag minns när Framtidsfabriken och Jonas Birgersson var i sitt esse och påståendena om den nya ekonomin. Den nya ekonomin var en term för att förklara hur marknaden kunde värdera företag. I den gamla ekonomin hade företag värderats efter sin intjänandeförmåga. Ett företag som gjorde bra vinster och hade en lovande framtid värderades då högt. I den nya ekonomin kunde plötsligt företag med en förlust på miljarder och en omsättning på  miljoner värderas till många miljarder av marknaden.

 

Istället för att inse det orimliga och kortsiktiga i värderingen försökte man hitta nya modeller som skulle förklara den. Att värdera företag genom att räkna antalet anställda var ett sätt. Företagen noterade det och rekrytering blev ett högt prioriterat mål. De flesta anställda hade faktiskt arbetsuppgifter att utföra, till trots. Men den gamla ekonomin visar sig trots allt vara ganska sund. Vinster är det som räknas.

 

Och så lär det förbli. Det finns inga nya trender utan de gamla består. Det finns inga trender som är Kavastus.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
15 november 2017

Sist i kön

 

Arbetsmarknad och jobbvärld - visst är den intressant? Våra eviga 40 timmar per vecka och våra politiker som manar oss att jobba längre i livet - för vår välfärds skull. Men min välfärd då? Är inte den värd något? Borde inte alla bidra lite bättre och en gnutta mer? Varför pekas det alltid åt vårt håll - vi som har arbeten och redan jobbar på. Vad sägs om lite mer tryck på de arbetsskygga?

 

Jag har lite funderingar som kanske du kan hjälpa mig med? Har ju ett ganska välbetalt jobb som innebär en ganska krävande arbetstid - jag kan inte slå med den lätta hammaren och jag har höga krav på min insats. En annan parameter som finns i min ekvation är att jag fyllt femtio år - den ålder då arbetsgivarna börjar att se dugliga människor som sämre kandidater. Nåväl, det är en annan fråga. Men ponera att min spelplan ser ut som nedan och det finns två ytterligare alternativ.

 

1. Jobba vidare där jag är med fin lön och krävande arbete tills det är dags att sluta arbeta.

2. Börja ett annat mindre betalt arbete men med mindre krävande insats.

3. Börja ett bättre betalt arbete med ytterligare uppsnäppade krav.

Jag tycker att det är svårt att hitta ett enda rätt svar. Fortsätter jag med punkt 1 så når jag en viss dag fram till lämplig pensionering. Med punkt 3 kan jag flytta den dagen lite närmre men samtidigt få mindre energi över till fritiden och familjen fram till dess. Punkt 2 ger mer av den varan med flyttar fram pensionsdagen.

 

Vad tycker du? Jag inbjuder till en trivsam diskussion.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
14 november 2017

Doften av pengar

 

Jag är inte glad i reklam. Om jag minns rätt så dog allt intresse för att se eller höra reklam när kanal 4 började med sina filmer klockan 21 och som sedan hackades sönder under minst 3 timmar. Som barn var det roligt med bioreklam då det var en unik upplevelse men idag undrar jag stillsamt om det lönar sig med reklam på det sätt som den matas oss? Och ifall att det tycks öka försäljningen - hur mäter man det? Det är för svårt för mig att begripa.

 

Jag fick ett reklamblad i brevlådan, ett bland många självfallet, som visade ett par Kia-bilar och med texten Känner du doften av en ny bil? - men gjorde jag ju inte så där direkt. Jag förstod däremot att annonsen handlade om att privatleasa en hybridbil och det med en fast månadskostnad. Och det är tveklöst lockande reklam, det här med en all-inclusive-droska. Ingen kontantinsats och inga kostnader för service, försäkring eller skatt.

 

Med ett trettiosexmånaders kontrakt visar sig månadskostnaden bli 6 375 kronor. Då får jag enligt reklamen låga pendlingskostnader. Det visar sig också att företaget även hyr ut en sådan bil som jag själv har - fast ny, då. Den blir då billigare då det är en vanlig bensinbil: 4 950 kronor per månad. Det blir på tre år 178 200 skattade kronor vilket är mer än dubbelt så många kronor som min begagnade vagn kostade - en vagn som efter 3 års körning kommer att ha ett restvärde. Fast det är klart - jag har ju risken med servicekostnader och absoluta kostnader som skatt och försäkring. Men samtidigt har jag svårt att se att årskostnaden för dessa poster kan nå trettiotusen kronor per år vilket krävs för jämnt skägg. Elhybriden? Jo, den låga pendlingskostnaden om man nyttjar alla de ingående milen blir femtioen kronor per mil före bränslekostnad. För mig hade det inneburit att veckobiljetten till och från jobbet kostat mig 1 785 kronor.

 

 

Men folk privatleasar friskt, det skvallrar all annonsering om. Låga räntor ses ge attraktiva månadsavgifter, uppenbarligen. I många fall är det billigare att leasa än att köpa motsvarande bil ny om man räknar på de tre första åren. Men doften av ny bil? Nä, det är inte viktigt.

 

Rika människor kör runt i gamla bilar. Eller har gjort så innan de blev rika. Det är så dyrt att tappa momentum med sina slantar som kan arbeta bättre på annat håll än i en kaross av stål och läder. Betänk vad en investering på 6 375 kronor kan bli på tre år. Och sex år. Eller tio. Jag blir drömsk och sniffar i luften - pengar luktar gott! Betydligt bättre än ny bil.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

12 november 2017

Den närsynta bofinken Knut

 

Betänk vad vi belånar oss. Det börjar kanske med att du på barnsben lånar en tiokrona kontant av syrran för att köpa en godisklubba. Sedan följer ett lån av föräldrarna för att bekosta första bilen eller bohag i studentkorridor.

 

Efterhand växer beloppen. Studielånet droppar in för att leva, överleva och att bekosta tjocka böcker. Du lånar pengar och du betalar sedan ränta på dessa pengar. Och du amorterar. Du betalar tillbaka lånen. Sådan är grundkonstruktionen. Ett lån är ett lån.

 

En duglig låntagare når kanske en kvarts miljon. Uppåt en halv miljon kan i sällsynta fall beskådas. Vad som sedan sker är att bostad ska inköpas - villa, radhus eller bostadsrätt. Här far visaren i topp för här finns det ingen hejd, rim, reson eller förnuft. Och efter en sådan affär så är de allra flesta nu belånade långt över en miljon kronor. Två? Kanske tre? Många har koll medan andra saknar det. En enkel app i telefonen är kanske ett verktyg?

 

Bofink heter en sådan som jag laddat ned i min lur. Personerna bakom denna app menar att de kan göra en hälsokontroll på dina bolån. Under sitt examensarbete utarbetade de en algoritm som beräknar den optimala fördelningen mellan fast och rörligt ränta - detta tyckte jag lät intressant och i det stora hela - omöjligt. Men samtidigt är inte jag omöjlig utan tog mig tid att prova Bofink. Appen menar att den kan hjälpa dig med frågor som:

 

  • ska jag binda mina bolån?
  • borde jag amortera mera?
  • kan jag sänka min ränta?

 

Nåväl, jag installerade och provade. Och där fick jag och fru Penning ett sammantaget betyg på 6.2 av 10 möjliga. Betyget är ett genomsnitt av fyra delkriterierna - ränta, bindningstider, belåning samt amortering. Redan där tycker jag att matematiken faller då jag anser att dessa inte kan viktas lika.

 

Hursomhelst så tar vi dem i ordning. 

 

Ränta. Betyg 5 av 10. Vår ränta på 1,6% ansågs okej men kunde så klart sänkas. Vad appen inte tar hänsyn till är att vi i våra gamla Stadshypoteklån har en gratis försäkring som löser halva lånet vid mitt eller makas hädanfälle, något som i princip alla tar betalt för idag. De pengar vi sparar vid ett bankbyte är i min värld relativt sett försumbar mot arbetsinsats och annan osäkerhet. Handelsbanken är en bra bank att ha att göra med. En produkt är inte enbart pris. Röd knapp från mig på ränta.

 

Bindningstider. Betyg 6 av 10. Vi anses ha koll på läget. Appen vill gärna föreslå en och annan bindningstid. Vi anser att binda räntorna är helt fel. Att belåna sig så att man kan spara mellanskillnaden upp till 7 procents ränta är en mer flexibel och smart konstruktion - inte minst om du vill byta bank. Röd knapp från mig kring bindningstider.

 

Belåning. Betyg 5 av 10. Vi anses lagom belånade. Vi är enligt appen belånade till 73 procent. Det är för mycket. På tok för mycket. Värderingen tycks också göras via Booli:s statistik som för vår bostad anses mycket osäker. Röd knapp.

 

Amortering. Betyg 9 av 10. Vi anses amortera fantastiskt. Kan det bli bättre än så? Ja, inte är det bra att amortera för mycket enligt appen. För att höja betyget till 10 ska vi amortera mindre, allt enligt finansinspektionens råd på 2 procent per år. Det här är löjligt. Har någon sagt att FI:s råd var ett maxvärde? Att amortera sina lån kan aldrig vara fel - ju mer desto bättre.

 

Nej, den här bofinken är allt för närsynt för min smak. Lite kul app men inte mer.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
8 november 2017

Ge mig dina

 

Ett av våra stora modeord dessa dagar är gratis. Vi har gratis utbildning, gratis sjukvård och gratis kultur. Men det är ju inte så - nästan inget är gratis. Det finns ingen fri lunch utan någon betalar. Generation Gratis har inte förstått ännu men det lär väl komma som ett bryskt uppvaknande.

 

För välfärden har gjort oss allt mer cyniska - att göra rätt för sig är inte självklart. Allt på nätet ska vara gratis, åka kollektivtrafik ska vara gratis, studentboendet ska vara gratis. Det saknas förståelse för att produkter och tjänster i alla led har många händer och hjärnor bakom sig som ju kostar pengar. Det ifrågasätter i sig basen för många grundläggande samhällsfunktioner. Det kryllar av drömmare i Generation Gratis.

 

Än värre är politiker som ser sig så som våra välgörare när de strör skattekronor kring sig. Avsaknad av respekt för våra gemensamma medel är så påtaglig. Värst är partierna till vänster som ser staten som allas vår välgörare och bidragsgivare - även om det inte ser så värst bra ut bland de övriga partierna heller.

 

Ingemar Stenmark och visdomen

 

Men vad är det för fel på folk och deras moral? Ur ett vänsterperspektiv kan det skyllas på kapitalismen.Ur ett högerperspektiv kan å andra sidan skulden läggas på vänstern - exempelvis genom att socialdemokratins bidragspolitik har gjort människor mer bekväma och lata med förväntningar att staten ska stå för mycket av kalaset. Miljöpartiet och Vänsterpartiet har ofta i allt högre grad mer och fler reformer och välfärdsförbättringar - detta utan att ha en politik för ökad tillväxt.

 

En urholkning av skattemoralen kommer som ett brev på posten. Varför ska jag betala för de där odrägliga latmaskarna? Var och en får klara sig själv. Mina pengar har jag tjänat själv under hårda, långa arbetsdagar - och så ser man hur mina skatteslantar bara går upp i rök på meningslösheter. Det är en oroande utveckling och det beror inte på att skatterna är för höga - utan för att utväxlingen på dem är för låg. Vi får helt enkelt för lite i förhållande till vad vi betalar.

 

..men mer åt mig!

 

En del skyller på att saker ska vara gratis för att det inte ska vara en klassfråga. Tandvård borde vara gratis. Bettskena ska var gratis. Glasögon, lokalbussen, mensskydd, IVF-behandlingar, skoinlägg, rullator, blöjor, läkemedel och barnomsorg - många tycker att sådant borde vara gratis. Men av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov - det fungerar inte. Och det beror på att de som vill detta till största del lever enligt den senare modellen.

 

Men trots allt så finns det sådant som är gratis. Det bästa i livet är gratis, trots allt? Eller vad säger du?

 

Jag kramar gärna ett träd - det är gratis

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Sidor

Blog Archive

Blog Archive
2018 (8)

Taggar