The Italian Sea Group S.p.A

Jag och många andra brukar då och då via såväl blogg som twitter eller dylikt skriva om de mest kända lyxbolagen, såsom LVMH, Kering, Moncler et cetera. Moncler och Ferrari är några av de jag skrivit om de senaste 12 månaderna och för transparensens skull äger jag först- men inte sistnämnda, även om jag mer än gärna ser mig som ägare där någon dag. Emellertid bottnar allt, som vanligt, ned till pris och värde, eller sagt med andra ord; värdering och befintlig nedsida relativt potentiell uppsida.

Medan Ferrari är brum brum och tut tut, är The Italian Sea Group S.p.A. mer bara ”tut tut” á Musse Pigg då han styr Steamboat Willie, som på svenska tydligen översätts till ”Ångbåtskalle”… En intressant notering är att den filmen firar 100 år om 4 år, 2028.

The Italian Sea Group är ett italienskt företag specialiserat på tillverkning av lyxiga fartyg och superyachter. Företaget grundades år 1942, samma år Japan förklarar Nederländerna krig och invaderar Nederländska Indien, namnet Rodriquez Cantieri Navali och var från början inriktat på att bygga mindre fartyg som fiskebåtar och passagerarfärjor. Under årens lopp växte företaget och utvidgade sin verksamhet till att omfatta tillverkning av lyxyachter och megayachter.

I dag är The Italian Sea Group en av världens främsta tillverkare av lyxyachter och erbjuder skräddarsydda lösningar för kunder med höga krav på design, prestanda och komfort till sjöss, precis som Ferrari gör det till lands. Genom åren har företaget etablerat sig som en symbol för italiensk hantverksskicklighet och innovation inom den marina industrin. Det är inte en tillfällighet att se, läsa samt höra hur italienska bolag utmärker sig för sin hantverksskicklighet och givet såväl detta som Ferraris, Monclers, Brunnello Cucinelli med fleras produktion, historia och uppskattning från kunder, kreatörer med flera är jag tämligen övertygad om att de flesta kommer vara kvar om +10 år. Större? Starkare? Sannolikt, ja, men säkert? Nej. Emellertid talar mycket för det.

Jag har haft relativt mycket annat de senaste veckorna… helt ärligt; månaderna i plural, vilket jag ämnar återkomma om inom en snar framtid, men jag har ändå påbörjat att sätta mig in i inläggets bolag i fokus. För de som kan italienska, eller litar på en översättnings-ai eller dylikt, finns bolagets prospekt att läsa här. Gällande finansiella rapporter finns de här och angående Power Points hittar du dem här. 

Bolaget har nyligen börjat att dela ut och har så gjort sedan 2021. När dessa rader skrivs ligger direktavkastningen på cirka 3,9 %, vilket ej är fy skam i såväl relativa som absoluta tal. Balansräkningen är i gott skick, marginalerna håller hög klass och vad som är minst lika viktigt är att bolaget haft en hög avkastning på såväl tillgångar som kapital. Vidare tycks det operationella kassaflödet vara mer stabilt än vad jag på förhand hade trott, men efter mer reflektion faller det sig naturligt i och med att kundsegmentet är starkt och någon risk för att producerade båtar, superyachter med flera blir stående i en docka, eller i en hangar är tämligen låg (jämför med Ferrari). 

På 2023 års vinst handlas aktien (kurs $9,25) till strax över 13, vilket är lägre relativt vad normalsnittet på till exempel Stockholmsbörsen är (15). När bolaget sattes på börsen, mvårenaj 2022, var P/E strax över 25 och året efter sjönk det till 14,4. Eftersom aktien har en kort historik är det svårt att säga vad en normal, genomsnittlig värdering har varit, men klart är att aktien är billigare idag än vid IPO:n.

Allt jag lägger extra fokus på, såsom stigande omsättning, eget kapital, vinst med mera, men också att marginaler skall vara stabila och över tid stigande (till en viss gräns, för 100 % marginaler är omöjligt att uppnå) uppfylls. Därtill vill jag se en balansräkning som är i ett gott skick samt att bolaget har en vallgrav. The Italian Sea Group infriar samtliga nämnda. 

Jag äger ej aktier i bolaget och jag är ännu ej klar med min inläsning, men av allt jag hittills läst lockar bolaget.