PerPenning
Likes
252
Antal inlägg
588
Följare
53
Medaljer
0
Stad
Lund
Om användaren
Tid är pengar, pengar är makt, makt över din tid! För vad är pengar om du saknar tid att använda dem? Får du verkligen ut tillräckligt per penning spenderad? Jag är en knappt femtio år gammal pappa och make med två barn i skolålder, villa, bilar, amorteringar och kostnader - ganska lik många andra i det hänseendet. Vad Per däremot under senare år har insett är att en privatekonomi med mer trygghet, utrymme och frihet är något värdefullt att sträva mot. Många mer än Per behöver sätta sig ned och fundera igenom vilka prioriteringar som är viktigast och vilka som egentligen inte spelar någon roll. För egen del har Per insett att det värdefullaste han äger - tiden - byter han bort mot pengar. Dessa pengar är därför synnerligen värdefulla. Per vill att de ska ge god utväxling - han vill ha mer nytta och glädje per penning spenderad.
Kontakt email

RSS

RSS feed
5 november 2017

Säljare i dräkt

 

Ja, nu var det söndag och jag tänder på en brandfackla och slänger in i debatten - jag tycker så illa om fastighetsmäklare. Det har jag gjort länge mycket beroende på att det är en bransch där mången lycksökare och lismare satt sitt avtryck. Och jag bryr mig ärligt talat inte om ifall att någon känner sig trampad på foten - men idag är en fastighetsmäklare en säljare och inte en opartisk mellanhand för att verka för både säljare och köpare. Detta är en ren papperstiger och kvalificerad tjurbajs. Att branchen gärna pratar sig blå om just opartiskheten hjälper inte - för den existerar inte.

 

Mäklarna älskar att framställa sig som helt neutrala och som opartiska förmedlare mellan köpare och säljare. Det är en image som hela mäklarkåren odlar för att skapa förtroende hos bostadsköparna. Men mäklaren är inte och kan aldrig vara en neutral eller opartisk person. Mäklaren är säljare. Mäklaren arbetar på säljarens uppdrag för att sälja bostaden till högsta möjliga pris. Och i den säljprocessen är det mesta uppenbarligen tillåtet.

 

Rekordmånga bostadsmäklare anmäls dessa dagar. Det handlar om lockpriser, rena lögner eller att mäklaren inte gör sitt lagstadgade arbete. Det är däremot inte lätt att hitta listor på mäklare som blivit varnade - det vill inte ens Fastighetsmäklarinspektionen visa upp på ett tydligt sätt på sin hemsida. Hittills i år har 368 anmälningar kommit in. Det ska jämföras med 296 anmälningar samma tid i fjol, och 416 under hela 2016. Det tyder på en allt smutsigare och oseriös bransch.

 

Oavsett är det bra att veta nedan:

  • Mäklaren ansvarar personligen för förmedlingsuppdraget. Mäklarföretaget har inte något ansvar för förmedlingen.
  • Det är säljaren som bestämmer vem som får köpa bostaden.
  • Säljare och köpare ska få en förteckning över spekulanter och bud när mäklarens uppdrag är slutfört.
  • Inga bud är bindande.
  • Muntliga avtal om att köpa en fastighet är inte juridiskt bindande.
  • Mäklaren är skyldig att ge köparen skriftlig information om vad undersökningsplikten innebär.
  • Mäklaren kontrollerar normalt inte fastigheten eller bostadsrätten, eller om säljarens uppgifter om objektet är korrekta.
  • En spekulant har rätt att ange villkor i sina bud, till exempel tidsbegränsning.

 

Jag anser att mäklararvodena är hutlösa i de flesta fall. Så varför anlita en? En borätt som går för exempelvis 2.5 miljoner kan utan större insats ge mäklarfirman 70-80 tusen kronor. Är det inte bättre att behålla dessa pengar själv? Det finns information en googling bort. Man kan få hjälp med det nödvändigaste så som budgivningar, blanketter och kontrakt för exempelvis femtontusen kronor - oavsett bostadens försäljningspris.  

 

Stylade herrar och damer i kostym och dräkt samt bländvitt leende, så som många mäklare visar upp sig, är så pinsamt fejkat. Det är nära på fotomodellvarning ibland. Eller vad säger du

 

En mäklare är säljare till etthundra procent och skiljer sig inte på något sätt från en TV-försäljare eller en bilhandlare. Samma skrot och korn.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
4 november 2017

Robotkorg

 

Inte ska du ha alla dina pengar i samma korg när du likt mig är en fritidsinvesterare. Tid i tillräcklig omfattning finns inte för mig att i de rätta ögonblicken sälja eller köpa. Familjen Pennings investeringar och sparande påminner lite om vad en ekorre gör inför vintern - gömmer en nöt här och en annan där. En liten skillnad är möjligen att vi inte glömmer bort vissa gömslen. I all sin enkelhet har vi följande sparanden:

 

  • Amortering bolån
  • Sparbuffert för småkriser
  • Bilsparande
  • Investeringssparande aktier
  • Barnsparande
  • Robotsparande (!)
  • Studielån amortering
  • Sparlån/Lendify
  • Svanenmärkt sparande

 

Och vad är nu detta sammelsurium? Och vad gör amorteringar bland sparandet? Jo, i min sparvärld ingår alla amorteringar. De minskar våra räntekostnader och själva amorteringen ingår i sparmålet. Detta innebär att när räntekostnaden minskar så ska dessa pengar som 'sparas' investeras på annat sätt. Så som kommunicerande kärl. Och när ett lån är färdigbetalat får amorteringspengarna nya uppgifter. Närmast till hands är mitt studielån som är färdigbetalt under sommaren 2018. Detta frigör då c:a 1 800 kronor till annat sparande.

 

Vi har inget toksparande i buffertar - de avkastar för lite och vid riktiga kriser så kommer vi att tvingas sälja av andra investeringar. I bufferterna ingår sparande för småkriser typ en trasig diskmaskin eller en dyrare reparation. Vi har exempelvis pratat om att byta ett golv men då ingår inte detta in denna buffert utan då måste vi målspara ytterligare. Antagligen blir det inget nytt golv - kanske inte så viktigt, egentligen? Vi sparar också separat till barnen vilket egentligen inte är deras pengar - vi sparar där för att kunna hjälpa eller stötta våra barn i framtida behov. Som jag nämnt tidigare sparar vi inte till våra barn och det med goda skäl efter inte minst empiriska studier i vän- och släktkretsar - ingen lär sig något genom att bara få utan motprestation.

 

Några slantar ligger ute till utlåning via Sparlån och Lendify. Lite spännande och samtidigt märkligt - jag leker bank och de som lånar hamnar i Lyxfällan. Ser faktiskt fram emot ett avsnitt i den serien där Lendify dyker upp bland skulderna. 

 

Min senaste lilla äggkorg är ett påbörjat sparande i Svanenmärkta produkter. Inte tvål eller diskmedel utan fonder. Jag tror att detta är framtiden och i den bor konsumentmakten. Läs gärna mer här. Jag inleder mitt sparande i Handelsbankens Hållbar Energi. Fonden placerar globalt i företag som utvecklar eller använder teknologier och metoder för att begränsa den globala uppvärmningen genom att direkt eller indirekt begränsa utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser, häribland företag som positivt kan bidra till effektivare energianvändning genom bland annat alternativa energikällor eller miljöteknik.

 

Men robotsparandet då? Jo, där tokstartade jag med Avanza Auto och Nordnet Robosave för att det verkade spännande. Jag läste ju inte på någonting alls förrän Jan Bolmeson tog tag i frågan på sin blogg Rika Tillsammans. Jan är ju en äkta trist och klok investerare, likt George Bol, som är påläst och gör grundliga undersökningar - vilket jag och många andra kan ta till oss på hans blogg. 

 

Efter att läst Jans inlägg så kommer jag nu att även ta in Lysa och omfördela från Avanza Auto. I Robosave behåller jag en liten månatlig investering. Däremot ligger barnsparandet kvar i Avanza Auto - tills vidare. 

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
2 november 2017

Månadssummering 2017 oktober

 

Hösten kan vara vacker. Eller förfärlig. Som nu. Det är som om fukten kryper in på bara skinnet. Jag behöver motion men inte så mycket utan stannar inne med lite tröstglass och chokladsås och Stranger Things på Netflix. Ja, jag vet - jag är en konsument. Roa mig!

 

Oktober bjöd på fina inkomster och jag tror inte vi känt oss så välbeställda någon gång förr. Det rasar in pengar och.. ..vi sparade inte mer. Utan mindre. Målet nåddes inte.

 

Det var bilen som spökade och den blev slutligt finansierad av Guldhönan. Lätt ruggsliten är hon nu lite purken på mig. Och bilen? Ja, den kommer nu att raskt minska i värde tills inget är kvar. Bilar är då ingen investering även om de kan vara en förutsättning för att inkomsten ska kunna komma.

 

Kapitaltillgångarna sjönk med 5,5 procent. Sug på den, sa kalkylarket. Och nu rattar jag en bättre begagnad vagn med de slantarna insparkade i plåten. Det är bara trist. Tut!

 

Skulderna sjönk däremot med 2,6 procent och det får vara månadens tröst.

 

Skuldsättningsgraden steg till 338 procent.

 

Skuldkvoten sjönk till 346 procent.

 

Räntekvoten sjönk till 4,58 procent.

 

Balans mellan skulder och tillgångar kan fortfarande nås under 2023.

 

Sparmatris hånade mig med 40 procents sparande under månaden Målet är att totalt spara 47 procent av våra inkomster och här ingår också CSN-lån och bolåneamorteringar. Denna skruvar jag nu upp till 52 procent i ren affekt.

 

Hösten kan vara vacker. Men det skiter jag i! God kväll!

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
1 november 2017

Pengar i ordning

 

Det finns många åsikter kring budget och dess vara eller icke. Själv tycker jag det är en enkel match - antingen har du alla dina verktyg som skruvmejslar och tänger i en hög på golvet eller så finns de i ordning i en verktyslåda. Det finns fler liknelser så som betickslådan, kastrullskåpet och strumplådan - utan ordning så hittar du inte det du behöver. I en röra tar allt längre tid och tid är pengar. Det känns också bra att veta att det finns en gaffel att tillgå när hungern pockar på.

 

Det finns olika sätt att budgetera. Ett av de sämre, enligt mig, är att räkna med pengar man inte har - framtida inkomster, arv och avkastning. Jag budgeterar enbart med pengar jag har. Framtiden är alltid osäker, det enda reella är de slantar som finns här och nu.

 

Amenvaf? Om jag nu bara har tvåhundra kronor på kontot? Om jag budgeterar enbart dessa kronor, hur ska jag då få ihop hela månaden? En rimlig fråga. Du vill ha en större bild, en längre horisont. När jag menar att du har tvåhundra kronor, inget mer, att budgetera så ter det sig märkligt.

 

Så klart, du ska budgetera dina framtida utgifter, det är helt korrekt. De har troligen inte täckning på din tillgångssida som är tvåhundra kronor. Du är underfinansierad. Och det är de flesta svenskar lever med att lönen kommer in och betalar de omedelbara utgifterna och att det sedan är ofinansierat fram till nästa lön. Kallas också ur hand i mun eller leva från lön till lön. Och det är så vedertaget att få ens tänker på det.

 

Kommande kostnader som är underfinansierade motsvarar ett belopp som jag behöver för att täcka dem. För att skaffa sig dessa pengar behövs ett mål - ett av dessa är ett balansdatum. När kan jag i min budget nå en balans mellan pengar jag har och framtida kostnader?  Detta ska leda till att det alltid finns pengar nog i min budget för att täcka de kostnader som ligger framåt. Vissa kallar det buffert.

 

När du kört din budget några månader så ser du ungefär vad olika saker kostar. Ett bra exempel är livsmedel. Låt oss säga att den posten snittar på 5 000 kronor i en familj. Här kan jag då lägga ett månatligt finansieringsmål för dessa slantar så att det, efter ett antal månader, finns tillräckligt med pengar för att klara månaden som kommer.

 

En budget håller reda och du budgeterar med vad du har. Men varför ska du bara budgetera för kanske halva hyran eftersom pengarna du har inte räcker? Det kommer ju snart en ny lön? Jo, för att en budget ska spegla verkligheten här och nu, enligt mig. Frågan allt kokar ned till är: hur mycket kan jag spendera just nu? Och den kontrollen har jag i min budget.

 

När lönen kommer så finns det slantar att budgetera upp för alla kostnader. De pengar som blir över kan sedan budgeteras för det som komma skall. Stoppa in lite på semesterkontot? Börja budgetera för nästa månadshyra? Det här är kontroll på ett fantastisk nivå som ger en finfin magkänsla.

 

Verkar det skumt? Prova You Need A Budget.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
28 oktober 2017

Höj din lön enkelt

 

I år fick jag en usel löneförhöjning av min arbetsgivare. Ni som varit med i arbetstagen ett antal år vet att lönerevisioner kan te sig farsartade. Arbetsgivaren beklagar sig i både goda som dåliga tider - det finns inte mer utrymme, du fick ju så bra höjning förra gången, du har inte tagit nya ansvar eller jobbat mer och hårdare. Jag tar det hela med cyniskt lugn då jag inte söker bekräftelse eller befodran. I korthet söker jag istället så mycket pengar för så lite använd tid som möjligt. Det kallas för god utväxling. Utbrändhet låter jag andra ägna sig åt.

 

 

I år får vi istället en sjysst löneförhöjning av våra investeringar. Uppskjuten konsumtion har en magisk ekvation för utväxling av kapital. Från ett antal korgar med guldägg får vi fina slantar i olika dignitet. Någon ger fem procent och en annan tolv - betydligt bättre än de avtalförhandlade två eller tre procentenheterna. Att spara är att ge.

 

Ett exempel är familjen Pennings investeringssparkonto. Avkastning kan ses som löneförhöjning enligt mitt sätt att räkna. Om jag räknar på min egen och fru Pennings bruttoinkomster som är ganska höga så ger Guldhönan oss - hittills i år - ett lönelyft på 14 procent. Inget kattguld här inte. Och detta är bar en av korgarna då det finns fyra ytterligare.

 

Alldeles för många svenskar tar sitt lilla årliga lönelyft och skjuter in det i belåning eller konsumtion. Man kämpar på och sliter på sin arbetsplats, försöker göra skillnad, jobbar över och fjäskar för chefen - för att sedan, vanligtvis, inte få mer än någon eller ett par procent. Sedan blir man besviken och ger tappt.

 

Även när man skaffat sig en hög lön fortsätter man med konsumtions- och statuskarusellens eviga snurrande - lön in och sedan ut och iväg igen. Har man en ganska normal lön men arbetar med något som ger tillbaks mycket eller som man trivs fantastiskt med - inte sällan centralt avtalade - så har du mycket tillbaka i att skapa din egen löneförhöjning. Glad i hågen tar du emot dina två procent årligen och sparar minst tio procent av dessa och investerar. Snart har du skapat dig bättre löneförhöjningar än vad du någonsin kan åstadkomma i en karriärstege.

 

Året är inte slut än. Jag fick en ynka procent i löneförhöjning av firma Löneslav. Jag är nöjd ändå - firma Penning bjuder på kanske 25 procent eller mer innan champagnen korkas upp!

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
26 oktober 2017

Tynger

 

Det finns så mycket skrivet kring hur man sparar och förräntar pengar. Den skrift som jag fortfarande håller högst, efter så många lästa rader, är The richest man in Babylon. Jag tror att det var tjugohundraåtta som jag under en resa till England läste denna, ganska tunna bok för första gången. Och jag vill påstå att all annan litteratur i ämnet egentligen bygger på denna bok men att man väljer att komplicera det hela - det som är så enkelt. Egentligen.

 

Jag avser inte att recensera The richest man in Babylon för det har gjorts så många gånger förr och med den hedern. Men att en bok från 1921 är lika aktuell idag som alltid och att det på 144 sidor både finns skön- och facklitteratur i ett är lite ovanligt. De sju kurerna för en redig plånka fungerar utmärkt som en sparstrategi i alla tider. Att låna pengar i Babylon gick tydligen bra och att pantsätta sig själv kunde man sluta som slav - hur sant detta är vet jag inte men skulder, de är alltid bojor som hindrar oss att göra det vi vill fullt ut.

 

Att maxa sitt lånelöfte är inget att rekommendera. En sak är att vilja, en annan att kunna. Alla lån sammantaget är lån oavsett ränta - från billiga studielån till dyra SMS-krediter, privatleasad bil till skatteskulden på bostadsförsäljningen. Du kommer aldrig undan en skuld i Sverige. Du kan förhandla om lägre ränta och göra hopbakslån så dina lån blir billigare men utan amortering så finns skulderna kvar. Att inflationen ska rädda dig och göra lånen mindre värda är mer en saga från förr än en verklighet dessa dagar. Men eftersom lån kan te sig abstrakta med märkligt många nollor i talen så är de dina ekonomiska bojor. Jag brukar att försöka se dem som något jag lurar mitt framtida jag på - för när jag lånar pengar idag så låter jag Per om ett, fem och tio år få betala min slösaktighet med sin möda och sin inkomst.

 

Att svensken ännu inte lärt sig eget ansvar är tydligt. Var sjätte medborgare med en lön upptill tjugofyratusen kronor per månad anser sig inte klara av en oförutsedd utgift på ettusen kronor utan att låna. Ja, läs det igen. Två femhundringar finns inte sparat. Och det gör en väldigt sårbar.

 

Att ha en låg inkomst är inte nödvändigtvis sämre än att ha en hög utan i all väsentlighet är det storleken på kostnadskostymen som spelar störst roll. En billig etta kan vara din räddning om du blir arbetsoförmögen medan din bror som tjänar stora pengar faller okontrollerat med sin lyxvilla i samma situation. Bert Karlsson fattade det och myntade uttrycket att det är inte de stora inkomsterna man blir rik på utan de små utgifterna. Eller så var det kanske inte han utan en man i forna Babylon?

 

Spara alltid tio procent av det du tjänar. Det tutar jag i mina barn så ofta jag kan. De har verkligen tiden för sig. För mig är det för sent att åka med på det tåget utan jag får arbeta med ett högre sparande. Samtidigt möter jag nästan aldrig en enda vuxen människa, undantaget de i bloggosfären, som bygger en stabil ekonomi på detta enkla sätt. Varför? Det är ju inte svårt att räkna på.

 

När jag var runt de tjugofem var jag fortfarande sorg- och medellös. Idag är ekonomin i en helt annan dignitet - men jag är mer missnöjd än då. Jag vill bli av med alla lån. Jag vill vara helt skuldfri. Skulder tynger. Samtidigt behöver jag ha de där två femhundringarna och lite till för att klara oförutsett, förutsett och önskat. Även om det forna Babylon är historia så har inte slaveriets bojor gått samma väg.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

22 oktober 2017

Sopgubbe

 

 

För tre år sedan så firade Kristdemokraterna femtio år så som parti. Jag funderade lite på om KD inte drabbats av svensk åldersnoja? De tycks ju numera vara förpassade till fel sida om riksdagsspärren på samma sätt som många dugliga svenskar är dömda till att inte kunna få ett jobb på grund av sin ålder. Själv är jag femtio år fyllda liksom KD - är vi dömda till evigt utanförskap?

 

 

Det kan vara så att jag behöver hålla mig i det skrivbord som jag sitter vid - det finns kanske inga andra möjligheter? Att arbeta för sitt uppehälle eller tillse att man försörjer sig själv är en förbannad plikt och den lön jag har och de friheter i mitt jobb jag tar mig är inte självklara alls - definitivt inte så som en arbetslös gubbe med femtio år eller mer på mätarställningen. Senast igår kväll på ett partaj kom frågan upp i ett samtal: hur länge ska du jobba? Och är man i min ålder går tankarna dit ganska så ofta. Därför så är den krassa verkligheten den att de slantar jag tjänar idag är direkt kopplat till detta magiska datum.

 

Däremot är det sorgligt att arbetsmarknaden blir trög och orörlig för gubbar och gummor. För det finns kompetens, intelligens och kapacitet, tro inget annat. Intressant är frågan varför företag hellre vill ha en 35-åring instället för en 45- eller 55-åring? Vilka är sakargumenten? Och finns det fördomar man lutar sig mot?

 

Enligt forskningsstatistik börjar åldersdiskrimineringen av äldre arbetssökande redan i 40-årsåldern. Detta är den reella fyrtioårskrisen. Det visar sig att för varje år över 40 som de sökande är minskar svarsfrekvensen med en halv procentenhet. Detta är ganska skrämmande i sig då åldern när man etablerar sig på arbetsmarknaden i 75% av fallen är 29 år. Tidsfönstret är rejält snålt tilltaget för karriären, kan tyckas. Och så barnen..

 

Barn nummer ett kommer för kvinnor i snitt vid 29 års ålder och män vid 32. Drömmen för arbetsgivare tycks alltså vara att anställa ganska oerfarna personer som hålögda av vaknätter och blåtummade av bostadsrenovering ska ta sig an arbetsuppgifterna innan de stressar iväg för att hämta tidigt på dagis. Alla blir äldre. Ungdom är övergående. Kontraproduktivitet i all sin glans.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
19 oktober 2017

Investeringsparadox

 

Tacka tusan för att folk har dålig ekonomi - det finns ju så många som vill ha deras pengar. Vi har ju allt från alldeles Allra till privatleasing av SUV. Det finns alltid fler frestelser än vad det finns slantar tillgängliga. Idag fick jag ett mail med den skrattretande titeln 11 privatleasingfynd. Fynd? Jisses och jösses!

 

Det listades alltså elva droskor i den så kallade förhöjda personbilsklassen SUV som man menade var väldigt bra och förmånliga att privatleasa. De började på 2 795 kronor och toppade på 4 895. Det är då en månadskostnad med redan skattade kronor över vanligtvis tre år, det vill säga mellan 100 620 upptill 176 220 kronor. För de pengarna får du nöjet att åka i en ny, fin bil för att sedan lämna tillbaka den och det var det, det. Att avgiften för bilen kan gå upp under leasingtiden är heller inte att förglömma.

 

Om det blir fel på bilen och den inte kan användas under en tid blir det inte billigare för dig. Du får inte dra av någon summa utan måste ändå betala full månadsavgift till den du leasar bilen av. Om du inte betalar månadskostnaden i tid kan vissa leasingföretag ta tillbaka bilen och bryta avtalet redan efter två veckor. Det kan innebära att du tvingas betala stora summor utöver att de tar tillbaka bilen. Du har generellt inte rätt att säga upp avtalet i förtid och är alltså fast i avtalet under hela den överenskomna löptiden - vanligen tre år. Om leasingavtalet går med på en uppsägning riskerar det att bli mycket dyrt. Ofta handlar det om 35 procent av återstående leasingavgifter.

 

Du kan inte ändra antal mil under avtalstiden. Ifall du får ändrade körvanor - exempelvis måste pendla längre till och från arbete– kan du tvingas betala för att du kört 'övermil' - alternativt att du står med en bil som du betalar avgift för, men inte kan köra eftersom du redan använt upp milen. Många bilföretag listar sina erbjudanden på hemsidorna - men ofta blandar de ihop privatleasing med erbjudanden om leasing för företag. Trots att du väljer privatköp eller privatleasing är det vanligt att priserna står är exklusive moms. Det är upp till dig att ha den förståelsen.

 

Intressantare är att vara begagnatköpare i dessa tider av hyrd glädje - i bilhallarna finns det bilar som är 3 år gamla, i fantastiskt skick och med låga mil. Skador och onormalt slitage kostar minst sagt extra och så gör övermil. Att ha barn och husdjur i en privatleasad bil kan bli dyrt och vissa avtal godkänner inte husdjur i bilen överhuvudtaget. När bilen lämnas tillbaka efter leasingperiodens slut ska den vara i normalt skick, men vad som bedöms som normalt skick eller onormalt slitage kan vara oklart. Som konsument är du utlämnad till leasingbolagens bedömning. Sådana som jag som köper begagnat får ett smörgåsbord av kvalitet till lågt pris.

 

Ofta görs jämförelsen mellan att privatleasa en ny bil eller köpa en dito. Båda är lika fel och enligt mig inget som ens är lönt att räkna på - det är svindyrt oavsett. Nej, begagnad bil är melodin. Och det räcker mer än väl att punga ut dessa slantar.

 

Investera i en bil? Sådana finns inte - det är en paradox.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
18 oktober 2017

Evighetsgeldenär

 

Vi är tydligen inne i årets bästa börstid, har jag hört. Hur det blir med det återstår väl att se. Det finns obotliga optimister och allvarliga pessimister - och alla har de en åsikt kring hur det ska gå. Själv litar jag inte på någon, och knappt mig själv, så min diversifiering är spretig - aktier, fonder, utlåning, räntesparande och en trög kassa. Jag glömmer aldrig hur dyrt det är att tappa för stora värden då jag förlorar värdefull tid i nästa uppgång - jag är i högsta grad riskavert.

 

Jag är också ett svart får i familjen - och då menar jag tjocka släkten - då jag och hustrun är några av de få med lån. Nästan ingen annan har det. Hus är avbetalda, liksom studieskulder och annat. De sitter nu med låga kostnader och ofta fina inkomster - då har man faktiskt, om man vill, råd med en hel del lyx. Fina bilar och dyra hus, för att nämna något.

 

Så som familjens svarta får så har vi både bo- och studielån. Vi är dock inte längre medellösa, så som vi var för tio eller femton år sedan. Vi riskerar ingen privat finanskris oavsett om räntorna går upp eller om jobb förloras och det är i sig en blodtryckssänkande medicin. Sammantaget är det fyra lån vi har.

 

Tittar man på Lyxfällan så är det inte ovanligt med tjugo eller trettio lån och krediter med ofta höga räntor. Man tycks många gånger ha tappat kontrollen och lusten att ta tag i det hela. Att kunna göra enkla beräkningar tillhör också ovanligheterna. Exempelvis har en vissa deltagare svårt att se att se skillnaden på räntekostnad och månadsbelopp. Något som jag tyvärr sällan ser i detta program är diskussioner kring den så kallade snöbollsmetoden, speciellt i de fall då hopbakslån inte går att fixa.

 

Metoden är kontroversiell eftersom den inte beaktar hur dyra olika lån är eller vilket det bästa sättet att betala av sina lån är. Snöbollsmetoden fokuserar istället helt på mänsklig psykologi och är designad för att göra det så lätt som möjligt att behålla sin motivation. Snöbollsmetoden gör detta genom att försöka låta den skuldsatta se resultat av sitt arbete så fort som möjligt.

 

Man skriver helt enkelt ned alla sina lån i storleksordning med det minsta först. Detta är nu den ordning du skall försöka betala av lånen i. Du skall börja med att fokusera alla dina extra betalningar mot det minsta lånet och sedan när det är helt avbetalat så går du vidare till nästa lån på listan. Du fortsätter så tills alla lån är avbetalda.

 

Skall jag använda snöbollsmetoden? Det beror helt på din personlighet. Om du vet att du har svårt att hålla dig motiverad om du inte ser snabba resultat då skall du använda snöbollsmetoden.

 

Att vara skuldsatt är däremot för en del mer av en livsstil än ett uppenbart problem. Mer än 400 000

svenskar är registrerade hos kronfogden. nästan 200 000 barn lever i hushåll med skulder hos kronofogden. 100 000 svenskar har funnits i kronofogdens register i 20 år eller mer. De kallas evighetsgäldenärer. Dödligheten är 30 gånger högre för personer som genomgår skuldsanering än befolkningen i allmänhet. De som är under utmätning får nämligen ofta mindre kvar än de som har försörjningsstöd.

 

De flesta som hamnar i en skuldfälla gör det för små skulder och en oväntad kris: det kan vara en uppsägning eller en skilsmässa. För många är skammen värre än fattigdomen - man nedvärderar kanske sig själv och känner sig utanför och vid sidan av alla gemenskaper. Barn ser sina föräldrar sitta i köket och gråta över en hög med räkningar. Depressioner och missbruk kan bli följder.

 

Sverige är inte landet lagom när det kommer till skuld, där är svenskar snarare extremister. Vi är världens mest skuldsatta folk. Samtidigt har den svenska kulturen en hård skambeläggande syn på de som inte kan betala sina skulder.  I Sverige preskriberas brott som grov våldtäkt efter 15 år, men inte skulder. Svenskar är också ett av Europas mest betalningslydiga folk. Svenskar är så rädda för betalningsregistret att de till och med betalar bluffakturor.

 

Kreditbolagen har samtidigt lagarna och statens fulla tyngd genom kronofogden i ryggen. De kan fullt lagligt sätta räntor på flera tusen procent och bombardera reklam mot svaga och desperata. Det är en galet låg etisk nivå på stora delar av branschen.

 

Att lära sig att undvika skulder är en prioritet ett för mig när det gäller mina barns utbildning.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

12 oktober 2017

Arbetsförledningen

 

Ränderna går aldrig ur. Det är ingen skillnad idag jämfört när jag var ung - Arbetsförmedlingen är en statlig institution utan existensberättigande. 

 

Jag har aldrig fått någon hjälp av Af och jag känner heller ingen som fått det. De människor som jag träffat som arbetar på Af hade jag aldrig anställt så som arbetsgivare - de är i sig placerade där då de antagligen inte duger mycket annat till.

 

Dan Eliasson, allas vår misslyckade politruk till rikspolischef, har varit en lika usel chef på Af. En lång rad andra lätt retarderade personer har under åren passerat revy så som chefer på Af. Den senaste plattfoten är Mikael Sjöberg som nu är på väg att få sparken på grund av mutbrott, kompisfaktureringar på 114 miljoner och de nu kommande så kallade verksamhetsdagarna som är en konferens för myndighetens femtontusen anställda (!) men en uppskattad prislapp på över femton miljoner. Arbetsförmedlingen lägger mer än dubbelt så mycket som jämförbara myndigheter på konferenser och utbildning. Men politikerna blundar, hemligstämplar och tiger.

 

Trots en budget på mer än 74 miljarder kronor - långt mycket mer än hela försvaret - lyckas Af inte med sitt uppdrag som är att få människor som är arbetslösa i arbete. De har aldrig lyckats så det är i sig ingen nyhet. Och alla som redan har ett arbete - hur många av dessa har ens en tanke att kontakta Af? De har inte någon kontakt alls med arbetsmarknaden i jämförelse med alla privata alternativ.

 

 

Det talas om att lägga ned Af emellanåt, vanligtvis från dagens opposition. Jag tror det när jag ser det men blir så fallet kommer jag att hyra in en bleckblåsorkester samt en trupp cheerleaders och fira. Att skattepengar spolas ned så vårdslöst som nu är rent skärt vansinne. Tyvärr är det nog mest snack - Af tycks överleva allt.

 

Vår dotter, som nu slutat gymnasiet, skrev in sig på Af som arbetssökande. Det är nu mer än sex veckor sedan - tror ni hon fått något som helst stöd eller uppslag så här långt? Nej, de vill bara ha hennes aktivitetsrapport fastän hon inte uppbär någon ersättning av något slag.

 

 

Af gör inte mycket rätt. Etableringslotsar som rekryterat till IS, koppling till människosmuggling och utpressning, arbetsförmedlare som kräver att arbetslösa ska söka överkvalificerade jobb för statistikens skull och nytt IT-system som aldrig kom i bruk trots mångmiljonsinvesteringar. 

 

Af har också ett uruselt förtroende hos allmänheten. Det kan ju bero på att de inte förmedlar några jobb? De är sämst i klassen på det de ska vara bäst på.

 

Känner du någon som är nöjd med Af? Som fått jobb via Af?

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 

Sidor

Blog Archive

Blog Archive
2018 (8)

Taggar