120 år är det mycket eller lite?

För ett tag sedan hörde jag ett avsnitt av podden Kapitalet som handlade om att det borde finnas mycket fler miljardärer i USA (avsnitt 335 från december 2023).

Det hela bygger på boken The Missing Billionaire och i korthet gick ut på att den som i början av 1900-talet hade 1 miljon dollar och fick det att avkasta som börsindex i 120 år skulle ha 30 miljarder dollar idag. Och att det vid år 1900 fanns 4 000 familjer i USA som hade 1 miljon dollar vilket skulle gjort att de om de fick normalt många barn, fick normal börsavkastning och inte brände några av de redan sparade pengarna längst vägen så skulle det idag funnits 120 000 dollarmiljardärer i USA. Jämfört med att det nu finns 400 miljardärer i USA varav i stort sett ingen förmögenhet härstammar från 1900.

Nu har jag inte läst boken men jag tolkade det som att det finns en del förklaringar till var pengarna tagit vägen. Dels var det många av de riktigt rika familjerna år 1900 som byggt upp sin förmögenhet i en bransch som idag inte är lika het. Dvs de har fått en avkastning sämre än börsindex. Samtidigt som nya miljardärer kommit fram genom att starta och investera i små nya företag som gått bättre än index och idag är stora företag.

Det har i de försvunna miljardärernas fall många gånger även varit en koncentrerad portfölj vilket gjort att svängningarna blivit stora vilket har gjort att för höga årliga uttag har utarmat portföljen. Detta då uttag under dåliga perioder blivit en stor del av portföljvärdet och därmed fått stor effekt. Den som levde på 1930 talet och fått ärva flera miljoner tyckte väl sig kanske behöva en ny T-ford och hushållerska även om börsen gått lite tungt några år. Att barnbarnen och deras kusiner skulle vara några av de 120 000 dollarmiljardärerna om 90 år var liksom inte prio. 

Det här fick mig som sagt att fundera lite. 120 år är ju väldigt lång tid när det kommer till generationer som växer upp, bildar familj och skaffar egna barn osv. Med frestelser som T-fordar, förstaklassbiljetter på premiärturen med Concorde, att ge sig in i fastighetsbranschen på 80-talet och annat dumt. Men om man själv är död och ingen kan komma åt pengarna och behöver frestas av dem spelar det ju egentligen ingen roll om pengarna ligger där och förräntas i 10, 100 eller 300 år. Och det här med att prestera sämre än index går enkelt att lösa genom indexfonder som automatiskt hänger på de nya trender och bolag som kommer skapas och ingår i framtida indexen.

1 miljon kronor med 6% real årlig avkastning blir 39 000 miljarder på 300 år. Vilket alltså är realt och kan jämföras med dagens penningvärde. Det är mer än dubbla storleken på den norska oljefonden. Vilket i teorin skulle kunna skapas på 300 år från vilken svensk medelsvensson som helst som vid sitt dödstillfälle äger sin bostad. Och alla skulle kunna leva sina liv precis som vanligt under dessa 300 år utan att bekymra sig eller lida på något sätt.

Finns det indexfonder och pengar om 300 år? Hur styr man upp så någon kan sköta stiftelsen? Var gör 39 000 miljarder i dagens penningvärde bäst nytta om 300 år? Finns landet Sverige och finns en statskassa år 2323? För sådant måste ju tydligt anges när man drar igång det hela annars kommer det bara leda till problem.

Jag tycker nästan det känns oansvarig att testamentera 1 miljon till något som kan anses vara välgörenhet idag när det finns 39 000 miljarder på spel som kan göra mycket mer nytta om 300 år. Var tänker jag fel?