25 Aug, 2020

När blir avkastning viktigare än insättning?

Jag fick en fråga på mail (som jag har anonymiserat lite) som löd:

Jag undrar när du tycker att portföljen når sin sweet spot; dvs den summa då de extra insättningarna inte spelar så stor roll för utfallet längre?

Jag har räknat en massa och det verkar som att när portföljen nått någonstans runt 2 miljoner så behöver man inte sätta in mer pengar. De extra pengarna gör ingen jättestor skillnad på portföljen. Det är klart att portföljen växer snabbare med insättningar, men inte så pass mycket mer att det känns värt den väldigt stora ansträngning det är att ha ett jobb. 

Då kan man ju fundera över att gå ner i arbetstid eller ta ett jobb med lägre lön men som är roligare, för att kunna leva och slippa ta av kapitalet. Alla trivs inte på sina jobb. 

När tycker du att man kan sluta sätta in pengar och bara vänta på att portföljen växer till sig? Den här frågan känns väldigt aktuell för mig. Jag är 44 och jag har haft väldigt tuffa jobb. Jag skulle vilja ägna mig åt mina egna saker och inte slita ut mig för någon annan. Flera av mina kollegor på olika arbetsplatser sjukskrivits för att de nästan gått in i väggen.

....

Jag tänkte att jag publicerar frågan i sin helhet så kan även ni andra läsare bidra med era synpunkter. Det finns ju nämligen inget exakt facit. Jag kan börja med att säga att jag förstår och till stor del håller med om själva grundfrågan. Att inte gå från att spara en stor del av lönen varje månad till att plötsligt från en dag till en annan säga upp sig och börja plocka ut 4% av kapitalet. Det vill säga låta kapitalet få jobba på lite i lugn och ro utan insättningar eller uttag under några år där ränta på ränta och snöbollen verkligen börjar ge effekt.

Däremot tror jag det är helt omöjligt att svara på frågan på vilken nivå detta sker. Det finns enligt mig ingen tydlig "sweet spot" eftersom detta beror både på hur stort kapital man anser sig behöva och också hur stora insättningar man gör under insättningsfasen. Om vi tar exemplet i frågan med 2 miljoner och räknar med 7% årlig avkastning så kan man tänka att 140 000 kr om året i avkastning motsvarar ett sparande på nästan 12 000 kr i månaden. Lät säga att man sparar 5 000 kr i månaden och har lyckats få ihop 2 miljoner kan det låta som lite strunt samma om kapitalet ökar med 140 000 kr per år bara genom värdestegring eller 200 000 kr per år genom värdestegring plus sparande. Men då får vi komma ihåg att även om vi tror på 7% om året i genomsnittlig avkastning framåt så kommer inte den avkastningen komma jämnt fördelat över åren. Vi kan vara nästan säkra på att det kommande året inte kommer ge just 7% även om snittet de kommande 20 åren skulle bli just 7%. Och vid börsnedgångar är nysparandet väldigt viktig då vi automatiskt får fler fondandelar och aktier när börsen går sämre, vilket ger extra fart i kommande uppgångar. Något vi helt missar om vi bara förlitar oss på avkastningen.

Vi får också komma ihåg att det är vanligt att lönen stiger betydligt snabbare än inflationen under ett arbetsliv. Så precis som det kan vara dumt att stoppa snöbollen i form av avkastning kan det vara dumt rent ekonomiskt att byta jobb eller gå ner på halvtid just när lönen verkligen börjar ta fart, sparkvoten går upp och avsättningarna till tjänstepensionen börjar bli riktigt stora. Men trivs man inte på jobbet och känner att man är på väg att gå in i väggen är jag den första att skriva under på att livet här och nu går föra någon extra tusenlapp i tjänstepension.

En annan viktig del i detta tycker jag är faran med att prata om ett exakt belopp i portföljvärde. Just att titta på portföljens dagsaktuella värde och då bestämma när man inte behöver sätta in nya pengar eller till och med har råd att börja plocka ut pengar tror jag alltid innebär risken att man tar detta beslut just på en börstopp. När portföljen är på några miljoner blir svängningarna ofta 10.000-lappar per dag. Jag brukar därför föreslå att man ska ska ligga över sin planerade nivå under en lite längre period på 6 eller 12 månader för att minska risken att man tar ett beslut baserat på en kortsiktig börstopp, som gör att man känner sig rik just den enskilda veckan när börsen gått 5 snabba procent. 

Om vi återgår till frågan och förutsättningarna där med 44 år, 2 miljoner i kapital och trötthet på jobbet så tror jag det är kan vara en bra lösning att byta till ett jobb som kanske inte möjliggör något sparande, men samtidigt som gör att man kan låta portföljen ligga i fred i 10-12 år till utan vare sig insättningar eller uttag. Då finns det goda chanser att kapitalet har dubblats ungefär till 55 årsdagen. Då kanske man kan klara dig väldigt långt på en portfölj på runt 4 miljoner som vid behov förstärks av lite uttag av tjänstepension eller enstaka mindre arbetsinsatser för att få någon extra tusenlapp då och då. Och att kunna sluta jobba nästan helt vid 55 är riktigt bra jämfört med att behöva jobba till 67 eller 70.

Det upplägget bygger dock på att man kan tänka sig jobba deltid eller med ett roligare men sämre betalt jobb i ett antal år till. För jag tror de flesta behöver låta 2 miljoner växa till sig lite innan man kan börja lite på det som ett kapital man kan leva på. Jag personligen kände att det passade mig bättre att bita ihop och spara stor del av lönen även när kapitalet passerat 4 miljoner för att snabbare komma till ett läge där jag helt kunde sluta jobba, istället för att knega på med deltidsjobb i 5-10 år.

Komplettera gärna med era tankar så frågeställaren får så många infallsvinklar som möjligt.

Tradevenue
TradeVenue är en samlingsplats för investerare och noterade bolag. Vårt fokus är att främst uppmärksamma små- och medelstora bolag men ni finner givetvis även information om de största bolagen i Sverige. På denna hemsida kan ni ta del av aktietips, läsa uppdragsanalyser, blogginlägg och massvis av aktuella börsnyheter.