LÖNEAVTAL: PARTERNA LADDAR FÖR MER "NORMAL" AVTALSRÖRELSE

STOCKHOLM (Nyhetsbyrån Direkt) Industrifackens lönekrav på 4,2 procent samt löneglidning på cirka en halv procentenhet skulle verka i riktning mot en minskning av företagens vinstandel. Detta skulle vara rimligt ur fördelningssynpunkt, men samtidigt måste man ta hänsyn till en rad andra faktorer, som exempelvis den svaga ekonomiska utvecklingen i Tyskland och tullhot från USA.

Det sade Lars Calmfors, professor emeritus i internationell ekonomi vid IIES och forskare på IFN, vid ett SNS-seminarium på fredagen. Han kallade avtalsrörelsen "nästan terapeutisk" i dessa turbulenta tider.

Han noterade att Konjunkturinstitutet, KI, i sin lönebildningsrapport räknar med att det ska ta ytterligare cirka 4 år att återta reallönetappet och Calmfors tycker det är "en vettig bedömning" som de gjort i sin rapport.

Enligt Calmfors skulle LO:s krav på låglönesatsningar kunna vara problematiskt eftersom det riskerar att förvärra obalansen mellan utbud av lågutbildad arbetskraft och efterfrågan på den.

Calmfors noterade att han tycker att resultatet av den förra avtalsrörelsen blivit bättre än han kunde befara, med ett bra samspel med både penning- och finanspolitiken.

Men om vi skulle få nya reallönefall eller nya inflationspucklar tror han att parterna kanske inte skulle hålla tillbaka sina lönekrav igen.

Den nu pågående avtalsrörelsen ser han som mer "normal".

"Ja, det kan man säga, men vi lever med resultaten av tidigare avtalsrörelser, som reallönefall och ökade vinstandelar inom tillverkningsindustrin", sade han.

Camilla Frankelius, förhandlingschef på Sveriges Ingenjörer, talade om löner och konkurrenskraft, och sade att arbetsgivarna alltid brukar hävda att för höga löner minskar konkurrenskraften.

"Fler och fler av våra medlemmar märker att man kan bo utomlands och jobba, man kan jobba på distans", sade hon och påpekade att det är väldigt viktigt att de får behålla sin kompetens.

Frankelius sade att det ska löna sig att jobba i Sverige, och där är löner en "mycket viktig del". Om vi ska vi ha världsledande företag i Sverige måste vi också ha världsledande ingenjörer, sade hon.

Henrik Stävberg, förhandlingschef för företagen inom IKEM, framhöll att kemiindustrin befinner sig i ett tufft konjunkturläge, detta gäller även för läkemedelsindustrin.

"För oss är Tyskland oerhört viktigt", sade han, och där är kemiindustrin mycket påverkad.

Han kallade situationen för "mycket svårbedömd", inte minst beträffande omvärlden, men att de naturligtvis ska träffa avtal som är bra för båda sidor.

Om man skulle förkorta arbetstiden med ett antal timmar skulle deras företag få svårt att klara sin produktion, sade Stävberg.

"Vi har svårt med kompetensförsörjningen redan i dag", sade han.

Tomas Undin, förhandlingschef för Teknikföretagen, sade att "vi är väldigt mycket praktiker som står här och vi vet att vi måste komma överens".

Han sade att deras utgångspunkt är att "så rimligt som möjligt" bedöma den tid som ligger framför, även om det nu "inte ser skitroligt ut" i denna väldigt oroliga tid vi lever i.

Undin höll inte med Calmfors bedömning att frågan om arbetstidsförkortning kan lämnas därhän, utan tycker att man bör börja arbeta med frågan med en gång.

"Vi kan bli sittande med en majoritet i riksdagen för en arbetstidsförkortning, under fredsplikt", sade Undin.

Martin Wästfelt, förhandlingschef för Unionen, noterade att lönekravet är viktigast för hans medlemmar, "att få till stånd reallöneökningar". Nästan lika viktig är arbetstidsfrågan, där de vill använda en del av utrymmet för att sänka arbetstiden.

Han tillbakavisade påståenden att den fackliga sidan är bakåtblickande och vill ha kompensation.

"Vi gör bedömningen att svensk industris konjunkturkraft är god…Industrin har klarat sig bra, när de hade det kämpigt saktade vi ner lönekraven", sade han.

Wästfelt vill också att arbetstiden ska skötas av parterna, och "inte bli föremål för politisk klåfingrighet".