
Taggar
Fullbevakade bolag
- Se fullbevakad bolagspresentation
Samhällsbyggnadsbolaget i Norden ABs (SBB) affärsidé bygger på att långsiktigt äga, förvalta och utveckla bostads- och samhällsfastigheter samt driva detaljplansprocesser för bostadsfastigheter. SBBs fastigheter återfinns i svenska och norska städer med underliggande tillväxt, generellt är fastigheterna belägna i när anslutning till ortens centrum med goda kommunikationer.
- Se fullbevakad bolagspresentation
SpectrumOne är en pionjär inom förädlad sms- och onlinemarknadsföring som skapar bättre kundrelationer. Med sofistikerade marknadsföringslösningar genererar SpectrumOne, ökad lojalitet och värdefulla insikter om kundpreferenser åt sina samarbetspartners.
- Se fullbevakad bolagspresentation
Quartiers Properties är ett svenskt börslistat fastighetsbolag med verksamhet på den spanska solkusten. Quartiers har under en period om cirka två och ett halvt år byggt upp en fastighetsportfölj värderad till motsvarande 560 miljoner kronor. I portföljen finns både utvecklingsfastigheter och förvaltningsfastigheter för att skapa en långsiktighet i portföljen samtidigt som bolaget kan växa genom försäljning av lägenheter på den allt starkare fastighetsmarknaden i Malagaregionen.

Jag läste ett blogginlägg hos FruEfficientBadass om ålder och FIRE som väckte lite tankar hos mig. Ofta när jag läser andra bloggar och pratar med likasinnade så slås jag av att jag kom på det här med sparande så tidigt. Det vanligaste verkar ändå vara att man började jobba och leva ungefär som alla andra vid 25 och sen någonstans mellan 30 och 40 verkar många komma på det här med konsumtion och sparande just med syftet att kunna sluta jobba tidigare än vanlig pensionsålder. Medan jag sparade stor del av lönen redan första månaden jag fick lön på första riktiga jobbet. Nu pratar jag alltså om personer som idag är 35-50 år och redan i mål på sin FIRE-resa, hos yngre personer verkar det numera finnas många runt 20-25 som redan nu räknar ner arbetsdagarna till de kan sluta jobba.
Även om jag känner mig lite annorlunda än tex Fru Efficient och Farbror Fri som började spara vid mellan 30 och 35 kände jag verkligen igen mig i blogginlägget från Fru Efficient som mer handlade om drivkraft på jobbet och karriär snarare än sparande. Det är ingen slump att jag när jag började blogga 2006 döpte bloggen till "Miljonär innan 30" snarare än "Ekonomiskt fri innan 40". Från början var helt klart målet snarare att bli rik och jobba hårt än att bli fri och jobba så lite som möjligt. Jag hade låg lön när jag fick första jobbet, men jobbade hårt och målmedvetet och fick snabbt mer ansvar och högre lön. Trots att jag jobbade runt 45 timmar i veckan var jag till och med inne på att söka jobb som tidningsbud och jobba 2-3 timmar på morgonen innan vanliga jobbet. Jag kommer faktiskt inte ihåg om jag sökte jobbet som tidningsbud och inte fick något eller om jag aldrig sökte. Men det blev aldrig något av det i alla fall, vilket jag så här i efterhand kan tycka var tur. Men jag tyckte jobbet var roligt och var motiverad att jobba hårt till en bra bit efter 30 i alla fall.
Sen hände något precis som för Fru Efficient (som för övrigt jobbat med liknande jobb i liknande bransch som jag gjorde). Jag kände att det var väldigt mycket skit på jobbet som jag tidigare aldrig ifrågasatt riktigt, men som jag plötsligt bara tyckte var pinsamt hur folk och chefer höll på.
I efterhand vet jag inte riktigt vad som var hönan och ägget, men som jag minns det skedde något extra med min motivation för att jobba när portföljen var uppe i 3 miljoner och jag insåg att jag kunde få ut runt 10 000 kr i månaden. Jag var inte i mål, men insåg samtidigt att jag hade en grundplåt som faktiskt gjorde skillnad. Jag visste att jag kunde överleva på 10 000 kr i månaden så om jobbet skulle bli riktigt jävligt kunde jag sluta. Och även om jag inte var redo att sluta jobba direkt skulle återinvestering av utdelning på 10 000 kr i månaden bli ett betydande tillskott till vanliga sparandet från lönen. En massa extra jobb för att på sikt få en högre lön där 50% skulle gå i skatt kändes mindre och mindre lockande. Även här är det svårt att säga i efterhand vad som var hönan och ägget, men någonstans här blev jobbet ännu tråkigare. Jag gjorde säkert ett lite sämre jobb då jag inte längre hade drivet, vilket gjorde att jag inte riktigt fick samma uppskattning från chefer och kollegor. Kanske hade jag också hittat min nivå så att jag inte skulle stigit mer i karriären ens om jag hade försökt? Men de sista åren på jobbet blev rätt sega.
Det ska bli intressant att fortsätta följa både de unga som drömmer om FIRE redan vid 20 och de som idag är 35-45 och slutar jobba 2018-2025.
Kul att du plockade upp tråden! Ja det är lätt att vara efterklok. Hade jag förstått hur det hela skulle utvecklas hade jag liksom du börjat spara mycket tidigare. Starkt gjort att spara utan FIRE-motivation, det lyckades jag som sagt aldrig med och det är svårt att sträva mot något man inte vet finns. Ibland känns det verkligen som att man (som i FIRE-anhängare) är med i ett underjordiskt sällskap.
Vilket sammanträffande att min portfölj gick över 3 miljoner idag, dock ned igen så firande får vänta. I bästa fall champagne till På spåret med Hellacopters imorgon..
Återstår att se hur min motivation påverkas, än så länge inga problem att jobba (90% med flexibla tider pga livspusslet med två barn i förskola). Närmare 30 än 40 ännu så länge så känner att jag har lite mer att ge.
Men känslan att veta att man klarar sig är fan obeskrivlig! När kollegor tjatade om att man skulle gå med i facket när Covid bröt ut så kontstaterade jag nöjt för mig själv att jag inte ens är med i A-kassan och sover gott iaf..
FIRE blir det men när och på vilket sätt kommer nog visa sig inom några år. Så länge jag trivs kör jag på.
Tack både Mi30 och FruEB för inspiration!
Jag började förra året på under 500 000 i sparat kapital. I och med att jag sålde innan kraschen (som jag kommenterade om då på din blogg) och sedan gick in i fonder, bull-ETF:er och certifikat, samt krypto-certifikat på Avanza, så är jag nu uppe i två miljoner.
Tidigare har inte ekonomiskt oberoende varit ett realistiskt mål för mig. Jag har prioriterat resande en del även om jag sparat lite varje månad. Nu är det plötsligt en möjlighet. Jag har två reflektioner: Det första är att jag nu faktiskt är mer motiverad till att tjäna pengar än tidigare. Fyra miljoner är ju plötsligt bara 4-5 år bort om jag sparar bra och får in 8 % avkastning. Det andra gäller att jag kollar kontot för ofta och måste försöka släppa det och fokusera på annat. Jag tror problemet är att svängningarna nu är så mycket större än jag är van vid. När det ofta svänger mer än min månadslön mellan olika dagar så gäller det att koppla bort, hitta fokus och vara långsiktigt i sin "spararmentalitet"; inte bara långsiktig i sitt sparande. Tips för detta? Kolla bara kontot max en gång i veckan?
Känner också att jag tittar för ofta på kontot
Apropå att kolla kontot så kom jag på att det nog var över en månad sedan jag kollade sist och antagligen mindre än 12 inloggningar under 2020. Blir oftast när jag får notifikationer om utdelningar som jag vill återinvestera.
Förs över pengar och köps indexfonder automatiskt varje månad. Dock lämnas en liten del för "lek"som jag manuellt köper aktier för. Måste nog logga in snart och köpa lite för att inte få för mycket likvider.
Jag har alltid kollat kontot ganska ofta. Men grejen för mig har varit att aldrig blanda ihop portföljen med privatekonomin. Dvs jag har ätit exakt samma sak till middag om portföljen gått upp eller ner 200.000 kr under dagen.
Det har även underlättat för mig att vara extremt långsiktig. Om jag tänker att jag köper aktier nu som ska säljas om 50 år spelar inte kursen imorgon så stor roll. De få gånger jag har sålt en aktie har jag kollat mycket mer dagarna före och efter och börjar lätt älta att jag skulle fått si och så många tusen mer om jag sålt en vecka före eller efter.
tack för kul inlägg och tack FruEfficientBadass din beskrivning. Jag känner igen mycket i detta. Jag kan också tänka ibland att om jag haft den insikt jag har nu skulle jag gjort vissa saker annorlunda tidigare. Men man lever ju inte livet baklänges och jag är också tacksam för det jag gjort och att jag trots att jag inte ”optimerat” sparande mm tidigare tagit mig till den punkt jag är i idag.
Covid-19, du har ju gjort en spektakulär sparresa under året. Och jag minns hur insiktsfull du var under Q1 2020.