Idag har jag lyssnat på podden Kapitalets två senaste avsnitt som handlar om finansmannen Maths O Sundqvist uppgång och fall. Planerar ni att lyssna på podden och inte alls känner till Maths och hatar "spoilers" så slänger jag in en varning här för att ni kan lyssna först innan ni läser vidare här.

För rätt många år sedan läste jag boken "Det är jag som äger Carnegie" där Maths spelar en viktig roll. Så jag hade relativt bra koll på själva historien. Jag var för övrigt övertygad om att jag skrev om Carnegie-boken på bloggen men har sökt både på Google och min gamla blogg utan att hitta något (mer än att jag refererar kort till Carnegie-boken när jag skriver om att jag läst en bok om Erik Penser). Men även om jag tydligen inte verkar skrivit något om boken när jag läste den så är jag rätt övertygad om att känslan var den samma som nu. Det vill säga hur konstigt det är att någon som börjat med några enstaka miljoner (i form av att äga ett bussbolag i Jämtland tillsammans med sina syskon) och som lyckats förvandla ensiffriga miljoner till tvåsiffriga miljarder fortsätter att ta så höga risker med belåning att han riskerar att hamna på 0.

Den spontana tanken så här med facit i hand blir så klart att det är dumt att gapa efter för mycket och att det hade varit smart att vid låt säga 5 miljarder i portföljvärde sälja aktier för att få bort belåning och betala skatter och sen ha kvar 3 miljarder som är skattade och obelånade som kan spridas ut med låg risk och generera 50-100 miljoner om året i nästan säker avkastning. Istället för att med hög belåning och risk sikta vidare mot 10 och 20 miljarder. Det vi inte får glömma då är att det beslutet att sälja allt och sänka risken hade gått att ta redan vid 10 eller 20 miljoner för en försiktig person. Så att det var rätt läge att dra i handbromsen vid just 5 miljarder blir en efterhandskonstruktion.

Maths blev inte helt barskrapad heller ska sägas. Och hans barn fick betydligt mer pengar än vad de hade fått om pappan var en försiktig general som köpte räntefond redan när nettoförmögenheten passerade 20 miljoner. Om Maths hade varit lyckligare eller levt längre med Spiltan Räntefond för 20 miljoner år 2007 istället för med en belånad aktieportfölj värd 10 miljarder får vi aldrig veta.

Åter till podden Kapitalet så tycker jag det var två riktigt bra och välgjorda avsnitt. Jag har gott om tid och således inga jätteproblem med ett lågt tempo men för den med tidsbrist kan det nog bli lite långrandigt när Åsa i podden besöker något utsiktstorn på Frösön och pratar om utsikten därifrån samt två av varandra efterföljande avsnitt innehåller samma långa och pratiga reklamavbrott. Men trots detta får de två avsnitten en klar tumme upp och rekommendation att lyssna.